Skip to main content

Full text of "Magus saga jarls, Konras saga, Baerings saga, Flovents saga, Bevers saga"

See other formats


Google 


This  is  a  digital  copy  of  a  book  that  was  prcscrvod  for  generations  on  library  shelves  before  it  was  carefully  scanned  by  Google  as  part  of  a  project 

to  make  the  world's  books  discoverablc  onlinc. 

It  has  survived  long  enough  for  the  copyright  to  cxpirc  and  the  book  to  cntcr  the  public  domain.  A  public  domain  book  is  one  that  was  never  subject 

to  copyright  or  whose  legal  copyright  term  has  expircd.  Whcthcr  a  book  is  in  the  public  domain  may  vary  country  to  country.  Public  domain  books 

are  our  gateways  to  the  past,  representing  a  wealth  of  history,  cultuie  and  knowledge  that's  often  difficult  to  discovcr. 

Marks,  notations  and  other  maiginalia  present  in  the  original  volume  will  appear  in  this  flle  -  a  reminder  of  this  book's  long  journey  from  the 

publishcr  to  a  library  and  fmally  to  you. 

Usage  guidelines 

Google  is  proud  to  partner  with  libraries  to  digitize  public  domain  materials  and  make  them  widely  accessible.  Public  domain  books  belong  to  the 
public  and  we  are  merely  their  custodians.  Nevertheless,  this  work  is  expensive,  so  in  order  to  keep  providing  this  resource,  we  have  taken  stcps  to 
prevent  abuse  by  commercial  parties,  including  placing  lechnical  restrictions  on  automated  querying. 
We  also  ask  that  you: 

+  Make  non-commercial  use  of  the  filés  We  designed  Google  Book  Search  for  use  by  individuals,  and  we  request  that  you  use  these  files  for 
personal,  non-commercial  purposes. 

+  Refrainfivm  automated  querying  Do  not  send  automated  queries  of  any  sort  to  Google's  system:  If  you  are  conducting  research  on  machine 
translation,  optical  character  recognition  or  other  areas  where  access  to  a  laige  amount  of  text  is  helpful,  please  contact  us.  We  encourage  the 
use  of  public  domain  materials  for  these  purposes  and  may  be  able  to  help. 

+  Maintain  attributionTht  GoogXt  "watermark"  you  see  on  each  flle  is essential  for  informingpeopleabout  this  project  and  helping  them  lind 
additional  materials  through  Google  Book  Search.  Please  do  not  remove  it. 

+  Keep  it  legal  Whatever  your  use,  remember  that  you  are  responsible  for  ensuring  that  what  you  are  doing  is  legal.  Do  not  assume  that  just 
because  we  believe  a  book  is  in  the  public  domain  for  users  in  the  United  States,  that  the  work  is  also  in  the  public  domain  for  users  in  other 
countries.  Whether  a  book  is  still  in  copyright  varies  from  country  to  country,  and  we  can'l  offer  guidance  on  whether  any  speciflc  use  of 
any  speciflc  book  is  allowed.  Please  do  not  assume  that  a  book's  appearance  in  Google  Book  Search  means  it  can  be  used  in  any  manner 
anywhere  in  the  world.  Copyright  infringement  liabili^  can  be  quite  severe. 

Äbout  Google  Book  Search 

Google's  mission  is  to  organize  the  world's  information  and  to  make  it  universally  accessible  and  useful.   Google  Book  Search  helps  rcaders 
discovcr  the  world's  books  while  helping  authors  and  publishers  reach  new  audiences.  You  can  search  through  the  full  text  of  this  book  on  the  web 

at|http: //books,  google  .com/l 


Google 


Det  här  är  en  digital  kopia  av  en  bok  som  har  bevarats  i  generationer  på  bibhotekens  hyllor  innan  Google  omsorgsfullt  skannade  in 

den.  Det  är  en  del  av  ett  projekt  för  att  göra  all  världens  böcker  möjliga  att  upptäcka  på  nätet. 

Don  har  överlevt  så  länge  att  upphovsrätten  har  utgått  och  boken  har  blivit  allmän  egendom.  En  bok  i  allmän  egendom  är  en  bok 

som  aldrig  har  varit  belagd  med  upphovsrätt  eller  vars  skyddstid  har  löpt  ut.  Huruvida  en  bok  har  blivit  allmän  egendom  eller  inte 

varierar  från  land  till  land.  Sådana  böcker  är  portar  till  det  förflutna  och  representerar  ett  överflöd  av  historia,  kultur  och  kunskap 

som  många  gånger  är  svårt  att  upptäcka. 

Markeringar,  noteringar  och  andra  marginalanteckningar  i  den  ursprungliga  boken  fiinis  med  i  filon.  Det  är  en  påiniimelse  om  bokens 

långa  färd  från  förlaget  till  ett  bibliotek  och  slutligen  till  dig. 

Riktlinjer  för  användning 

Google  är  stolt  över  att  digitalisera  böcker  som  h;ir  blivit  Jillmän  egendom  i  samarbete  med  bibliotek  odi  göra  dem  tillgängliga  för 
alla.    Dessa  böcker  tillhör  mänskligheten,  och  vi  förvaltar  bara  kulturarvet.    Men  det  här  arbetet  kostar  mycket  pengar,  så  för  att  vi 
ska  kunna  fortsätta  att  tillhandahålla  denna  resurs,  har  vi  vidtagit  åtgärder  för  att  förhindra  kommersiella  företags  missbruk.  Vi  har 
bland  annat  infört  tekniska  inskränkningar  för  automatiserade  frågor. 
Vi  ber  dig  även  att: 

•  Endast  använda  filerna  utan  ekonomisk  vinning  i  åtanke 

Vi  har  tagit  ftam  Google  boksökning  för  att  det  ska  användas  av  enskilda  personer,  oeli  vi  vill  att  du  använder  dessa  filer  för 
enskilt,  ideellt  bruk. 

•  Avstå  från  automatiska  frågor 

Skicka  inte  automatiska  frågor  av  något  slag  till  Googles  system.  Om  du  forskar  i  maskinöversättning,  textigenkänning  eller  andra 
områden  där  det  är  intressant  att  få  tillgång  till  stora  mängder  text,  ta  då  kontakt  med  oss.  Vi  ser  gärna  att  material  som  är 
allmän  egendom  används  för  dessa  syften  och  kan  kanske  hjälpa  till  om  du  har  ytterligare  behov. 

•  Bibehålla  upphovsmärket 

Googles  "vattenstämpel"  som  finns  i  varje  fil  är  nödvändig  för  att  informera  allmänheten  om  det  här  projektet  och  att  hjälpa 
dem  att  hitta  ytterligare  material  på  Google  boksökning.  Ta  inte  bort  den. 

•  Håll  dig  på  rätt  sida  om  lagen 

Oavsett  vad  du  gör  ska  du  komma  ihåg  att  du  bär  ansvaret  för  att  se  till  att  det  du  gör  är  laghgt.  Förutsätt  inte  att  en  bok  har 
blivit  allmän  egendom  i  andra  länder  bara  för  att  vi  tror  att  den  har  blivit  det  för  läsare  i  USA.  Huruvida  en  bok  skyddas  av 
upphovsrätt  skiljer  sig  åt  från  land  till  land,  och  vi  kan  inte  ge  dig  några  råd  om  det  är  tillåtet  att  använda  en  viss  bok  på  ett 
särskilt  sätt.  Förutsätt  inte  att  en  bok  går  att  använda  på  vilket  sätt  som  helst  var  som  helst  i  världen  bara  för  att  den  dyker 
upp  i  Google  boksökning.    Skadeståndet  för  upphovsrättsbrott  kan  vara  mycket  högt. 

Om  Google  b  ok  sökning 

Googles  mål  är  att  ordna  väi'ldens  information  och  göra  den  användbar  och  tillgänglig  överallt.  Google  boksökning  hjälper  läsare  att 
upptäcka  världens  böcker  och  författare  och  förläggare  att  nå  nya  målgrupper.  Du  kan  söka  igenom  all  text  i  den  här  boken  på  webben 
på  följande  länk |http :  //books . google .  com/| 


FORNSÖGUR  SUDRLANDA 


MAGUS   SAGA   JARLS,    KONRADS  SAGA,    BORINGS   SAGA, 


FLOVENTS   SAGA,    BE VERS   SAGA 


MED  INLEDNING 


UTGIFNA 


AF 


GUSTAF  CEDERSCHIÖLD 


— ooO^Qoo-ö- 


(- 


LDND  1884 

PR.    BERLINQS    BOKTRYCKEKI    OCH    STILOJUTERI 


\      .-i      \         »il 

\      -^      *      .'  —  ' 


KNUT  FREDRIK  SÖDERWALL 


I   LUND 


OCH 


HUGO  GERING 


I HALLE 


TILLEQNAS    I    TROGEN    VÄNSKAP    OCH    TACKSAMHET    DETTA    ARBETE. 


FÖRORD. 

Det  arbete,  som  här  föreligger  i  en  samling,  utgör  separatalt  ryck  hSinfem 
årgångar  af  Lunds  Universitets  Årsskrift,  hvarest  pp.  1 — Si  förekomma  i  Tom. 
XIII,  pp.  85—168  i  Tom.  XIV,  pp.  169—273  i  Tom.  XV,  pp.  i-xliv  i 
Tom.  XVIII  samt  pp.  xlv— cclii  i  Tom.  XIX. 

Detta  i  och  för  sig  obekväma  utgifningssätt,  som  äfven  i  separatupplagans 
typografiska  utstyrsel  lemnat  tydliga  spår,  har  varit  en  nödvändig  följd  af  svå- 
righeten, att  icke  säga  omöjligheten,  att  på  annat  sätt  i  vårt  land  publicera  en 
bok  af  detta  slag.  Förgäfves  vände  jag  mig  till  Kongl.  Maj:t  med  begäran  om 
statsanslag  till  samlingens  utgifvande,  och  lika  fåfängt  var  ett  försök  att  förmå 
Styrelsen  för  Det  Nordiske  Oldskriftselskab  i  Köpenhauin  att  öfvertaga  arbetets 
publikation. 

Till  Bestyreisen  för  Lunds  Universitets  Årsskrift,  och  i  främsta  rummet 
till  dess  Sekreterare,  Professor  F.  W.  C.  Areschoug,  står  jag  därföre  i  stor 
tacksamhetsförbindelse,  åt  hvilken  jag  önskar  här  offentligen  gifva  uttryck,  för 
den  ^utmärkta  välvilja,  hvarmed  Bestyreisen  gång  efter  annan  i  Årsskriften 
inrymt  delar  af  detta  arbete.  * 

Jag  bör  tillika  med  uppriktig  erkänsla  nämna,  dels  att  de  forskningar  i 
åtskilliga  utländska  bibliotek,  som  ingingo  i  förarbetena  för  detta  verk,  möjlig- 
gjordes därigenom,  att  jag,  såsom  docent  vid  Lunds  Universitet,  för  år  1877 
erhöll  Riksstatens  mindre  resestipendium,  dels  att  Svenska  Akademien  genom  ett 
i  trenue  år  fortsatt  anslag  beredde  mig  tillfälle  att  egna  nödigt  arbete  åt  det 
mycket  tidsödande  redigerandet  af  inledningen. 


Af  (let  stora  antal  gamla  handskrifter,  jag  behöft  anlita,  hafva  åtskilliga 
fått  lånas  till  Lund,  hvarigenom  mitt  arbete  mycket  underlättats.  För  välvilligt 
tillmötesgående  i  detta  afseende  ber  jag  att  här  få  betyga  min  hjärtliga  tack- 
samhet till  Föreståndarne  för  Kongl.  Biblioteket  i  Stockholm  och  Universitets- 
biblioteket i  Köpenhamn  samt,  sist  men  icke  minst,  till  Bibliotekarien  vid  Lunds 
Universitet,  numera  aflidne  Dr  Edvard  Bebling,  hvilkens  tjänstvillighet  aldrig 
förtröttades,  huru  mycket  och  huru  länge  jag  än  tog  den  i  anspråk. 

Det  skulle  blifva  altför  vidlyftigt  att  här  uppräkna  alla  dem,  livilka  jai:; 
har  att  tacka  för  enskilda  upplysningar  och  annan  hjälp;  de  flestes  namn  åter- 
finnas på  vederbi')rliga  ställen  i  boken.  Men  det  är  mig  ett  behof  att  här 
omnämna  det  uppoffrande  nit,  h varmed  två  af  mina  närmaste  vänner  stått  mig 
bi  i  mödosamt  och  tålamodspröfvaude  arbete.  Adjunkt  SöDERWAtiL  har  nämligen 
under  min  frånvaro  fråa  Lund  öfvervakat  tryckningen  af  inledningens  drygaste 
del.  Professor  Gering  har  på  en  tid,  då  han  var  öfverhopad  af  eget  arbete,  åt 
mig  författat  de  tyska  referaten.  Då  de  således  bägge  redan  ega  del  i  detta 
verk,  har  jag  funnit  det  helt  naturligt  att  genom  föregående  tillegnan  lemna 
dem  ett  ringa  bevis  på  min  innerliga  tillgifvenhet. 

Göteborg,  i  april   1884. 

Gustaf  Cederschiöld. 


INNEHÅLLSFÖRTECKNING. 

Inledning I. 

I.  Några  anmärkningar  om  de  romantiska  sagorna  i  allmänhet.  Isländingar- 
nes  flit  att  samla  och  ordna  sagostoff,  i  allmänhet  (p.  I),  med  afs.  på  roman- 
tiska herättelser  (II);  själfständighet  i  bearhetning  af  utländskt  stoff  (III), 
poetiska  uttryck  (IV),  slutrim  (V),  hendingar  (VI),  alliterationer  (VI),  nordiska 
ordspråk  (XIV),  specifikt  nordiska  begrepp  (XVI).  —  Yngre  bearbetares  åt- 
göranden (XVI),  förkortningar  (XVII),  lån  af  hela  skildringar  (XIX),  af  detal- 
jer (XX),  af  nomina  propria  (XXI);  öfversigt  af  stående  [stereotypa]  uttryck 
(XXni);  i  hvad  mån  äro  stereotyperna  öfversättningar  eller  icke?  (XXXIII); 
stereotyperna  blifva  talrikare  i  yngre  sagoredaktioner  (XXXIX);  orsaker  till 
bruket  af  stereotypa  uttryck  (XLII).  Slutanmärkning  om  lån  af  detaljer  och 
nomina  propria  (XLUI). 

II.  Om  text  ooh  handskrifter.  Grunderna  för  valet  af  samlingens  sagor  (p.  XL  V). 
Allmän  beskrifning  af  handskriften  Ä  (XLVI);  egenheter  hos  "första  handen" 
(L),  hos  "andra  handen"  (LVI).  Allmän  beskrifning  af  hds.  B  (LVIII),  dess 
ortografi  (LX).  Allmänna  grundsatser  för  sagornas  utgifvande  (LXII); 
närmare  om  förfaringssättet  vid  handskrifternas  aftryckande  (LXV),  ändringar 
i  textens  indelning  (LXVII),  grafiska  förenklingar  (LXIX),  förkortningarnas 
upplösning  (LXXI).     Anmärkning  om  sagotexternas  ordförråd  (LXXIX). 

III.  Om  MaglU  saga  jarls.  Den  äldre  upplagan,  föregående  forskningar  öfver  sa- 
gans källor  (LXXX);  begränsning  af  utgif vårens  egna  undersökningar  (LXXXI). 
—  Magus  saga  i  inskränkt  mening,  innehåll  (LXXXI),  jämförelse  med  dess 
källa  (LXXXII);  huru  och  när  har  stoffet  kommit  till  Norden?  (LXXXIV). 
Berättelsen  om  £rmenga3s  list,  utländska  framställningar  af  samma  ämne 
(LXXXVI),  innehåll  efter  vår  text  (LXXXVII),  jämförelse  mellan  de  olika  fram- 
ställningarna (LXXXVIII).  Främmande  stoff  i  den  utförligare  redaktionen 
af  sagan  (LXXXIX).  Magus  saga  har  till  innehållet  gjort  lån  från  många 
nordiska  skrifter  (XC);  dess  framställningssätt  har  en  nordisk  prägel  (XCVIII); 
nomina  propria  (CIII).  —  Handskrifter  (CIV).  Redaktionernas  indelning  med 
afs.  på  användning  af  {)8ettir:  {)8ettir  i  F  (CV),  i  C  (CVIII),  i  JB  och  D  (CX), 
i  E  (CXn),  i  andra  redaktioner  (CXIII);  hypoteser  om  tilläggandet  af  {)ffittir 
(CXIV).  —  Har  berättelsen  om  Ermengads  list  från  början  varit  förenad  med 
den    egentliga    Magussagan?  (CXV).  —  Redaktionernas  indelning  med  afs.  på 


utförlighet:  hvilkendera  gruppen  är  illst?  (CXVII).  Analys  af  utförligheteu  i 
F  (CXVIII).  De  kortare  redaktionenia,  karaktäristik  af  ^,  C  och  D  (CXXIY) ; 
fullständigare  kritisk  apparat  till  P— 4"  och  41""  i  vår  text  (CXXVIII). 
I  hvad  mån  kan  A  hafva  afvikit  från  sitt  original?  (CXXX).  Tillägg  till 
variantapparaten  (CXXXIV).     Tillägg  till  pp.  XCII— V  (CXXXVUI). 

IV.  Om  Konrads  saga.  Ausfuhrliche  Inhalisangahe  (p.  CXXXIX).  Om  sagans 
uppkomst,  beslägtadt  stoff  i  främmande  och  nordiska  skrifter  (CXLVII) ;  fram- 
ställningssättet (CLII);  förhållande  till  Jarlmanus  saga  ok  Hermauns  (CLIII); 
sammanfattning  (CLIV).  —  Handskrifter  (CLIV).  Äldre  upplaga  (CLVI). 
Redaktioner,  gruppen  ÄBCD  (CLVH),  redaktionen  E  (CLXIV);  osäkrare  stäl- 
len (CLXXII; 

V.  Om  BsBrings  saga.  Ausfuhrliche  Inhaltsangabe  (p.  CLXXV).  Förmodanden 
om  sagans  ursprung  (CLXXXVl).  Handskrifter  (CLXXXVH).  Variantapparat 
till  89"— 92««  (CLXXXIX).  Om  sagans  begynnelseord  (CXCI).  Slutanmärk- 
ning (CXCH). 

VI.  Om  Flovents  saga.  Literatur  angående  sagan,  sagans  ursprung  (p.  CXGIII). 
Handskrifter  (CXCIV).     Jämförelse  mellan  redaktionerna  (CXCVI). 

VII.     Om  Bevors  saga.     Källa  (p.  CCXVI).     Ausfuhrliche  Inhaltsangabe  (CCXVIl). 
Sagans  ålder  (CCXXXVI).    Handskrifter  (CCXXXVIII)  och  redaktioner  (CCXL). 

VIII.     Simmade    bearbetningar.      Allmanna   anmärkningar    (p.  CCXLII).     Isländska 
rimur  (CCXLIII),  färöiska  dikter  (CCXL VI),  norsk  folkvisa  (CCXL VIII). 

Rättelser CCLI. 

Magrus  saga  Jarls l. 

Konrads  saga 43. 

Baerings  saga 85. 

Flovents  saga  I 124. 

Flovents  saga  n 108. 

Bevers  saga 209. 

Namnlista 268. 


INLEDNING. 


I.    Några  anmärkningar  om  de  romantiska  sagorna  i  allmänhet 


JL/en  gamla  norsk-isländska  literaturen  har,  såsom  kändt  är,  en  särdeles  be- 
tydande omfattning.  Af  alla  så  väl  den  sköna  som  den  lärda  literaturens  arter, 
så  vidt  de  under  medeltiden  odlades  i  Europa,  finnes  knapt  någon  enda,  inom 
hvilken  ej  isländingarne  (och  norrmännen)  efterlemnat  spår  af  sin  verksamhet; 
ofta  hafvH  de  gifvit  prof  på  skapande  snille,  alltid  röjes  deras  vettgirighet  samt 
deras  flit  i  att  samla  och  ordna.  Denna  sistnämda  egenskap  förtjänar,  enligt 
vår  mening,  en  synnerlig  uppmärksamhet,  enär  den  utgör  ett  af  de  mest  be- 
tecknande dragen  i  isländingarnes  literära  verksamhet,  men  hittils  har  blifvit 
föga  beaktad.  Man  ser,  huru  först  själfve  författarne  bemöda  sig  att  samla  alt, 
som  kan  tillhöra  det  behandlade  ämnet,  huru  sedan  bearbetarne  (och  i  äldre  tid 
kunde  ganska  månge  afskrifvare  räknas  som  sådane)  utvidga  sina  original  med 
det  nya  stoff,  de  kunnat  finna,  eller  hopföra  och,  om  de  förmA,  sammanarbeta 
de  redan  färdiga  skrifter,  som  de  ansett  ega  någon  sammanhörighet. 

Några    exempel    kunna  åskådliggöra  detta.     Are,  hvars  förfaringssätt  blef 
ett  (om  ock  oupphunnet)  mönster  för  de  följande  historieskrifvame,  visar  ju  en 


a 


n  Inledning. 

utomordentlig  flit  att  sammanföra  sitt  stoff  frän  olika  källor,  dols  muntlig  tradi- 
tion dels  skrifna  urkunder.  Men  den  af  honom  påbörjade  redogörelsen  för 
Islands  förste  bebyggare  (och  deras  afkomlingar)  har,  som  man  vet,  blifvit  fort- 
satt och  omarbetad  flere  gånger  ända  till  Haukr  Erlendsson,  innan  det  monu- 
mentala verket  Landnåma  blifvit  sådant,  som  vi  nu  ega  det.  Vidare,  hvad 
beträffixr  de  norska  konungasagornn,  iir  det  visserligen  svårt  att  i  enskildheter 
uppvisa  utvecklingsgången  i  samlingarnas  tillväxt,  —  hvarjämte  man  här  äfven 
finner  produkter  af  ett  annat  förfaringssätt  (hvärom  mera  nedan),  nämligen  ut- 
dracfen^  de  i  form  och  detaljer  förkortade  upplagorna,  —  men  så  mycket  är  otvif- 
velaktigt,  att  också  inom  denna  sagogrupp  äldre  författares  verk  af  yngre  au- 
vändts,  sammana rbe täts  och  utvidgats.  Att  de  större  isländska  ättsagorna  i 
sig  upptagit  smärre  sagor,  som  tidigare  utgjort  själfständiga  skrifter,  torde  nu 
vara  en  allmän  åsigt;  så  t.  ex.  i  Njäla  anses  en  Gunnarssaga,  som  ursprung- 
ligen varit  ett  helt  för  sig,  hafva  ingått.  Ett  synnerligen  slående  prof  på 
isländingarnes  samlarflit  lemnar  vidare  Snorra  Edda,  så  väl  i  de  särskilda, 
mestadels  snillrika  af  handlingarna  som  genom  deras  successiva  sammanförande. 
I  sin  enklaste  form  framträder  detta  samlingsbegär,  då  man  finner  en  mängd 
skrifter  af  likartadt  innehåll  hopförda  i  en  skinnbok,  t.  ex.  historiska  skrifter, 
soni  i  någon  mån  benira  Norge,  i  den  ofantliga  Fläteyjarbok;  isländska  ätt- 
sagor i  Cod.  AM.  132,  fol.;  s.  k.  eddasånger  (som  dock  delvis  äro  sammanbundna 
genom  prosastycken  af  en  redaktör)  i  Cod.  Reg.  2li65,  4:to;  rimor  i  Cod.  AM. 
604,  4:to;  helgonsagor  i  Cod.  Holm.  2,  fol.;  romantiska  sagor  i  Codd.  Holm. 
7,  fol.  och  6,  4:to,  o.  s.  v. 

För  vårt  ändamål  är  det  af  särskild  vigt  att  tillse,  i  hvad  mån  denna  flit  att 
samla  och  ordna  gifvit  sig  tillkänna  inom  den  införda,  öfversatta  literaturen  och  i 
synnerhet  med  afseende  på  de  romantiska  sagorna.  I  främsta  rummet  finna  vi  då 
de  bägge  väldiga  samlingsarbetena  Karlamagnus  saga  och  bidreks  saga  af  Bern, 
båda  utförda  i  Norge,  den  förra  efter  skriftliga  källor  (franska  hjältedikter 
och  latinska  krönikor),  den  senare  efter  nmntligen  meddelade  tyska  sånger, 
utan  att  någondera,  så  vidt  kändt  är,  utgör  en  efterbildning  af  utländska 
samlingsverk.  Märkligt  är,  att  den  vidlyftiga  Karlamagnussagan  i  sin  första 
redaktion  icke  varit  stor  nog  i  alla  läsares  smak,  eftersom  en  yngre  bearbe- 
tare  däri  inflickat  den  från  engelskt  original  hemtade  berättelsen  om  Olif  och 
Landres.  Så  väl  Karlamagnus  saga  som  bidreks  sagA  synas  hafva  utöfvat  stor 
inflytelse  på  literaturen  i  de  nordiska  landen ;  man  har  af  dem  svenska,  danska 
och    fänuska    bearbetningar    och   dessutom  åtskilliga   spår  af  deras  inverkan  på 


I.     Om  (le  roniiii)tisk:i  sh^oiiui  i  alliiiäuhet.  HT 

andra  sngostoffs  behnntlling.  SSluiula  liar  Flovonts  saga,  såsom  vi  nedanför 
skola  visa,  ej  varit  oberörd  af  Karlamagnus  saga,  och  i  den  särskilda  under- 
sökning, som  kommer  att  egnas  åt  Magus  saga,  skall  påpekas,  huru  en  redak- 
tion af  denna  saga  blifvit  kompilerad  väsentligen  efter  bidrekssagan  som  mönster. 
I  samma  redaktion  af  Magus  saga  finnas  ock  inskjutna  flere  från  bidreks  saga 
lånade  stycken,  hvarjämte  någia  reminiscenser  ur  Karlamngnus  saga  där  före- 
komma. Dylika  inflickningar  och  tillägg  anträffas  också  i  andra  öfversatta 
sagor,  t.  ex.  i  Erex  saga  M,  i  en  handskrift  af  Möttuls  saga  ^)  samt  i  Elis  saga, 
i  hvilken  sistnämda  hela  slutet  är  af  en  yngre  redaktör  tilldiktadt ').  Vidare, 
liksom  Alexanders  saga  blifvit  indragen  i  Gydinga  sögur  för  att  fylla  luckan 
mellan  Gamla  Testamentets  äldre  historiska  böcker  och  Maccabeernas  böcker  * ), 
eller  som  en  isländsk  öfversättare  sökt  af  Sallustii  Bellurn  Jugurthinuin  och 
Lucani  Pharsalia  bilda  ett  helt  i  Römverja  sögur,  så  finner  man  äfven  exempel 
därpå,  att  bearbotare  af  riddarasögur  genom  smärre  tillägg  sammanbundit  be- 
rättelser, som  ursprungligen  icke  stått  i  något  siimmanhang  med  hvarandra; 
på  sådant  sätt  har  Samsonar  saga  fagra  blifvit  lämpad  att  tjäna  som  inledning 
till  Möttuls  snga,  under  det  l>jalar-J6ns  saga  gjorts  till  fortsättning  af  Kon- 
rads saga  *). 

Vi  se  alltså,  att  de  isländingar  (och  norrmän),  som  företogo  sig  att  till  sitt 
modersmål  öfverflytta  utländska  diktverk,  och  de,  som  sedan  afskrefvo  dessa 
öfversättningar,  ingalunda  af  pietet  mot  originalen  låtit  af  hålla  sig  från  att  på 
egen  hand  hopfoga  och  till  helheter  sammanarbeta  berättelser,  som  i  original- 
literaturen  varit  skilda.  Att  de  häruti  f()rfarit  med  själfständighet  mot  de  ut- 
ländska källorna,  är  icke  ett  ensamt  stående  förhållande,  tvärtom  är  det  i  full- 
komlig (*)fverensstämmel8e  med    deras    sätt    att  i  andra  afseenden  fritt  behandla 

')  Se  Erex  saga,  Kphmn   1880,  p.   VIII. 

^)  Se  Versions  nordiques  du  fabliau  fraiiQais  Le  Mantel  Mautaillié,  Lund  1877,  pp. 
39,  40. 

^)  Se  Elis  saga  ok  Rosamundu,  Heilbronn  1881,  pp.  XXXI  följ. 

*)  Jfr  Vigfussons  Prolegomena  till  Sturlunga  saga,  Oxford    1878,  p.  CXXXVII. 

*)  Jfr  Versions  nordiques  etc,  p.  91  samt  längre  fram.  1  livad  man  Samsonar  saga  och 
f>jalar-J6us  saga  innehålla  utländskt  eller  inhemskt  stoff,  är  för  öfrigt  ej  utredt.  —  Ett 
dylikt  sammanbindande  af  från  början  isolerade  sagor  har  säkerligen  äfven  egt  rum  med 
åtskilliga  af  de  inom  Norden  författade:  så  bär  I>orsteins  saga  Vikingssonar  en  yngre  prägel 
än  Frii1|)j6fs  saga  ins  frsekna,  sagan  om  Gauti  och  Gautrekr  är  utan  tvifvel  äldre  än  den 
om  Ilrölfr  Gautreksson,  och  den  lilla  ot rykta  'saga  af  Sigurdi  fot  ok  Asmund  Hunakonungi* 
(hvilken  för  öfrigt  i  episoden  om  Irlandsfärden  mycket  liknar  Hrölfs  saga)  gör  ett  klumpigt 
försök  att  träda  i  gcnealogisk  förbindelse  med  Åsmundarsaga  kuppabaua. 


IV  Inledning. 

sina  källor.  Ty  man  misstager  sig  mycket,  om  man  tror,  att  de  norsk-isländ- 
ska  riddarsagorna  intet  annat  äro  än  mer  eller  mindre  slafviska  öfversättningar, 
—  redan  a  priori  har  man  ju  föga  skäl  till  antagandet,  att  medeltidens  nord- 
boar,  hos  hvilka  dock  en  inhemsk  literatur  med  utpräglade  egendomligheter 
utvecklade  sig,  skulle  stå  så  långt  efter  sina  samtida  bland  andra  euro- 
peiska folk  i  sättet  att  upptaga  lån  ur  grannlandens  poetiska  stoff.  Snarare 
torde  det  en  gång,  när  den  norsk-isländska  literaturen  hunnit  sorgfälligare  pröfvas, 
visa  sig,  att  mellan  de  fullt  nationella  diktalstren  och  de  slafviska  öfversätt- 
ningarna  finnas  så  många  öfvergångsstadier,  att  det  blir  svårt  att  utstaka  en 
gräns  mellan  inhemskt  och  utländskt.  Ty  å  ena  sidan  börjar  man  redan 
upptäcka^  att  mycket,  som  gått  och  galt  för  äkta  nordiskt,  stammar  från  främ- 
mande källa  *);  å  andra  sidan  visar  sig  månget  utifrån  lånadt  stoff  dels  vara 
starkt  uppblandadt  med  nordiska  element  dels  hafva  i  formen  erhållit  en  af- 
gjordt  nordisk  prägel.  En  dylik  sammansmältning  af  utländska  och  inhemska 
delar  i  innehållet  skola  vi  (i  afdeln.  III)  med  bestämdhet  påpeka  för  Magus  saga, 
hvarjämte  vi  (i  afdeln.  IV)  äfven  för  Konrads  saga  skola  finna  en  sådan  sannolik 
(jfr  för  öfrigt  pp.  XVI,  XVIII). ^  livad  åter  beträffar  den  grad  af  själfständig- 
het,  som  tillkommer  stilen  i  de  romantiska  sagorna,  skola  här  nedan  några 
tämligen  utförliga  detaljundersökningar  framläggas  ^). 

Jämför  man  med  afseende  på  språket  de  romantiska  (öfversatta)  sagorna 
med  de  sagor,  som  behandla  rent  nordiska  ämnen,  så  iakttages  lätt,  att  de  förra 
vida  oftare  närma  sig  till  det  poetiska  uttryckssättet;  detta  förhållande,  som  i 
riddarsagorna  på  flere  sätt  framträder,  har  i  väsentlig  mån  sin  grund  i  sträfvan- 
det  att  gifva  något  vederlag  för  hvad  som  gick  förloradt,  då  de  versifierade  ut- 
ländska  originalen    öfversattes    till    nordisk    prosa.     Vid    undersökningen  häraf 


*)  Se  framför  alt  Bugges  Studier  över  de  nordiske  Gude-  og  Heliesagns  Oprindelse,  jfr 
ock  Romania,  1880,  pp.  515 — ^46,  där  G.  Paris  visar,  att  auekdoterna  i  Sigurd  Jorsalafares 
och  Harald  Hårdrådes  sagor,  huru  desse  konungar  täflade  med  grekiske  käjsaren  i  prakt  och 
klokhet  ("hästsko  af  gull,  eldning  med  nötter"),  motsvaras  af  åtskilliga  liknande  berättelser 
i  Frankrike  och  Tyskland  samt  leda  sitt  ursprung  från  en  mycket  äldre  tid. 

')  De  sagor,  vi  för  detta  ändamål  undersökt  och  här  nedan  citera,  äro  följande:  Bevers 
saga  (a-  Bev),  Bserings  saga  (»  B^br),  Clarus  saga  (=  Cl),  Elis  saga  (i»  £l),  Erex  saga 
(— i  Er),  Flovents  saga  (»  Fl),  Ivents  saga  (»  Iv),  Karlamagnus  saga  (»  Klm),  Konrads 
saga  (»  Kon),  Magus  saga  jarls  («-  Mag),  Mirmans  saga  (—  Mir),  Möttuls  saga  (i  "Ver- 
sions nordiques"  etc.  Lund  1877;  «-  Mött),  Parcevals  saga  («  Pcv),  Partalopa  saga  (—  Ptp), 
Trist  rams  saga  (ed.  Kölbing;  «—  Tr),  Val  vers  [)åttr  (=  Val).  —  ^ictreks  saga,  hvars  nor- 
diska karaktär  med  afseende  på  stilen  redan  blifvit  anmärkt  (jfr  Ungers  upplaga,  p.  IV), 
hafva  vi  ansett  oss  kunna  utelemna. 


I.    Om  de  romantiHka  sagorna  i  allmänhet.  - 

måste  man  naturligtvis  bortse  från  sådana  bildliga  poetiska  uttryck,  hvilka  ge- 
nom öfversättarens  trohet  mot  sitt  original  stundom  blifvit  kvarstående  och 
vanligen  lätt  nog,  genom  själfva  den  idéassociation,  hvarpå  de  bero,  röja  sitt 
främmande  ursprung.  Däremot  är  det  från  vår  synpunkt  af  vigt,  att  man  i 
riddarsagorna  icke  sällan  finner  sådana  ord  och  uttryck,  som  tillhöra  det  norsk- 
isländska skaldespråket  och  ej  bruka  förekomma  i  de  inhemska  prosaverken.  I 
detta  afseende  utmärker  sig  särskild  t  den  yngre  berättelsen  om  Agulandus 
(Klm    IV  a),    ur    hvilken    följande    exempel  kunna  anföras:  rjöda  t)eir  sin  björtu 

våpn  i  raudura  dreyra  Isekjum;  ...  Rollant  ...  rekt  flokk  6r  fiokki  beitandi  sva  sinu  sverdi, 
at  hinn  hardi  hildarvöndr  [detta  Ord  äfven  sid.  187]  braut  märgs  mauns  hjartaborg 
knåliga  i  sundr  sid.    244;    reisa  röud  sid.    150;  gefa  serit  tafn  hrafni  ok  vargi  sid.  182; 

oddviti  sid.  188;  rjoda  sinn  brand  sid.  238.  Åtskilliga  andra  dylika  uttryck  komma 
att  upptagas  i  det  följande,  då  fråga  blir  om  alliterationens  användning. 

Utan  tvifvel  har  mången  nordisk  öfversättare  delat  den  bland  hans  lands- 
män rådande  förkärleken  för  klingande  verser  och  funnit  det  påkostande  att 
uppoflfra  (det  franska)  originnlets  prydliga  rim.  Hvarken  i  Norge  eller  på 
Island  känner  man  dock  exempel  på,  att  hela  episka  dikter  blifvit  —  i  likhet 
med  "Eufemiavisorna"  i  Sverige  —  öfversatta  i  rimmad  form').  Men  en  och 
annan  öfversättare  har  ej  kunnat  motstå  lusten  att  här  och  där  behålla  rimmet  *). 
Efter  ett  slags  bestämd  metod  har  detta  blifvit  gjordt  i  Pcv,  där  af  kapp. 
IV — ^VIII,  XI — XVI  hvart  och  ett  slutar  med  ett,  två  eller  tre  par  rimmade 
satser,  hvilka  oftast  innehålla  ett  omdömme  af  allmännare  art.  Själfva  slut- 
orden af  några  sagor  innehålla  rim  ^),  t.  ex.  B^eb  123",  Mött  34®,  El  139*; 
men  detta  torde  vara  af  mindre  vigt,  då  sådant  synes  hafva  varit  en  lek  för 
afskrifvare,  hvilka  vanligen  tilläte  sig  att  variera  slutorden  efter  tycke  och 
smak.     Ofriga    ställen,  där  jag  funnit  slutrim  använda  i  romantiska  sagor,  äro 

följande*):  hann  man  metna3  få  ok  ssemd  nå  Bmr  123^*;  Nu  sniia  J)eir  undan  ined  fylktu 
lidi,  enn  Saxar  eptir  meÖ  öfriai  Fl  167*3;  j^^rg  tår  fella  ok  ut  hella  Bev  215**;  gaf 
honum  at  dr  ek  k  a  med  leyniligum  [)yingauar  ekka  ib.  219'*;  skjöldrinn  brast,  enn  i  bryn- 
junni  gnast  Klm  175;  fyrir  t)vi  verd  ek  naudug  bera  båda  [se.  hita  ok  kulda],  at  hvårrgi 
vill    mér   umb6t  råda  Tu  9'^;    Nii  skulum  vér  um  Tristram  t)egja  ok  frå  föatrfödur  hans 


*)  Rimorna  äro,  så  vidt  hittils  är  kändt,  aldrig  direkta  öfversättningar  från  främmande 
språk,  utan  grunda  sig  på  de  isländska  (originala  eller  öfversatta)  sagorna. 

^)  Det  är  ett  anmärkningsvärdt  sammanträfiPande,  att  äfven  den  fornsvenska  romanen 
"Namnlös  och  Valentin"  (efter  ett  versifieradt  lågtyskt  original)  på  flere  ställen  upptager  slut- 
rimmade  verser,  en  gång  ända  till  5  par. 

•)  Jfr  de  fsv.  "Namnlös  och  Valentin,"  samt  "Sagan  om  Didrik  af  Bern." 

*)  Åtskilliga  af  dessa  utgöra  afslutning  på  stycken. 


^^  Inledning. 

tiökkut  seg  ja  ib.  24:^';  er  lianu  var  skömmu  fyrir  i  rikum  raictuin,  nu  stendr  Roaldr  i 
herfiligum  k  lo;  (tum  ib.  25^;  hann  syudiz  adr  sem  eiuu  akr-karl,  eiiii  du  er  bann  sem  einn 
liöldr  eda  jarl  ib,  26';  sva  bermdu  f)eir  barma  sinn  a,  at  aldri  munu  binir  frsegdir  vinna 
ib.    29^;    annatbvårt  skal  skattiuu  gjalda  eda  bardaga  vid  bann  b  a  Ida  ib.    30^^;    vildi   bon 

heldr,  at  bann  vairi  enu  sva  skjott  feer  i  (i.  e.  foeri ;  rimmet  kan  knappast  hafva  tillhört 
tlen  norska  urskriften)  ib.40*(enl.hd8.);aldriskalekadrafå,efekm8ettaheuui  nåib.  42'^; 
J)a  er   vér    forum   ok   ber  vorum  (i.  e.  vårum  el.  v^uum;  rimmet  blir   ej   fullt   säkert) 

El  27';  sumir  berja  bumbu,  enn  sumir  blåsa  i  trumbu  (märk   alliterationen!)   ib.  119'; 

höldar  steypaz,  enn  biikarnir  gleypaz  ib.  128**;  Arnald  binn  fri  di  ok  Berard  binn 
skeggsidi  ib.  132*'  *);  verdr  [m  bleginn  enn  eigi  gjöfum  feginn  Pcv  4*;  Gott  kemr 
aldiu  af  goduin  vi  di,  sva  er  ok  madr  med  godum  si  di  ib.  14'°;  margr  verdr  [)at  at  seg  ja, 
er    bann    vildi    gjarna    yfir    t)egja    ib.    26**;    ek  skal  ^iu  få  enn  f)m8  bonda  höfud  låta  af 

slå,  J)ött  J)ar  liggi  guds  reidi  å  Er  22*°  och  liknande  ib.  24'  och  2V\  Till  dessa 
slutrim  torde  man  kunna  lägga  följande  ställen:  sem  t)eir  våru  mettir  ok  vel  settir... 

Tr  26'*;  svå  bart  ok  snart  Er  9*';  skrydd  ok  pr^dd  ')  Klm  51;  vei  ok  svei  sé...  ib.  203, 

hvarjämte    bör    anmärkas,    att    kors-rim    tyckas    vara     åsyftade    i    Klm    (Ii) 

247 — 8r  brynjur  slitnudu,  rifnudu  bjålmar,  enn  seggir  bliknudu,  enn  maedduz  armar. 

Beror  detta  sporadiska  användande  af  slutrim  pä  fri  efterbildning  ^)  af  de 
utländska  originalen,  så  måste  man  däremot  se  ett  närmande  till  den  nordiska 
poesiens  former  i  bruket  af  hendivf/ar  inuti  ord  samt,  ännu  mera,  i  det  rikliga 
begagnandet  af  alliteraUoner, 

Hendingar  äro  tämligen  sällsynta;  utom  ett  par  i  ordspråk  förekommande 
(se  längre  fram)  har  jag  endast  antecknat  dessa:  audigr  at  fé,  enn  snaudr  at  vin- 

sseldum  Mag  7*";  gefa  aerit  tafn  brafui  Klm  182;  slidra  8b  sem  tidast...  ib.  240;  braedaz  ok 
bleydaz  El  90';  »di  ok  reidi  Tr  53*';  bvårki  beila  né  saela  Cl  18^*;  greidr  ok  bradr 
MiR  14 P';  blidu  hennar  ok  l)ydu  ib.  148^*;  lengi  eptir  langat  ib.  208*;  batr  ok  hlåtr 
Mött  ^7^ 

Vida  vigtigare  äro  de  synnerligen  talrika  allitererade  uttrycken.  Alli- 
terationen  var,  som  bekant,  det  oeftergifliga  vilkoret  för  poetisk  form  i  Norden, 
och  dess  förekomst  i  prosa  betecknar  (så  vidt  den  ej  är  rent  tillfällig)  en  viss 
poetisk    lyftning    i    stilen.     Vi  skola  nu  se,  att  vissa  af  de  romantiska  sagorna 


*)  De  tre  sista  exemplen  tillböra  slutet  i  Elis  saga,  hvilket  (jfr  sid.  III)  blifvit  till- 
diktadt  af  en  senare  redaktör,  sannolikt  en  isländing  i  14:de  årb.;  då  detta  stycke  barmar 
språket  i  öfversättningarna,  är  det  af  intresse  att  sammanställa  det  med  dem. 

2)  Jfr  SnE.   169  (enligt  Egilsson):  skr^^ddr  ok  pryddr. 

')  Att  de  norsk-isländska  riddarsagorna,  när  de  äro  verkliga  öfversättningar,  äro  ganska 
fria  sådana,  skall  nog  i  allmänbet  synas  af  vår  framställning;  som  ett  par  särskilda  drag  i 
denna  riktning,  liknande  rimmens  efterbildning,  kunna  bär  framhållas  dels  de  fyndiga  ord- 
lekarna Er  362^  Pcv  4'«-»^  Iv  83*',  Bär  109*»  (äfven  Klm  34P«),  dels  öfversättandet  af 
ortnamn,  t.  ex.  Er  a.  st.  (Hirdar-fagnadr),  Klm  455  (Heilivågr). 


I.    Om  dr  romantiska  sagoina  i  allmänhet.  VII 

just  på  sådana  ställen,  där  innehållet  höjer  sig  till  starkare  patos,  infora  hela 
serier  af  konstnärligt  sammanstälda  alliterationer.  Dot  ma  hända  bästa  exempel 
härpå  gifva  de  häftiga  invektiven  i  Klm  124: 

pu  ert  huglauss  ok  hjartahlaudr, 
odyggr  ok  illgjaru, 
svikall  ok  sårordr, 
flaradr  ok  fljerdsamr, 
ok  a  alla  vega  samankalladr  af  hinum  herfiligstum  liöfudskömmum. 

Härmed  kan  jämföras  Tu  48^*"^^*  hverflyiidr  sem  horkona,  .  .  .  svikull  ok  öfund- 
sjiikr,  hatadr  ok  huglauss  ok  mörgum  ödrum  löstum  lyttr. 

Uttryck    för    smärta    och  klagan   visar  Iv   117^^ — 118^:  (ek  heE)  vent   tign 

mina  i  ty  ning,  yndi  mitt  i  angrsemi,  lif  mitt  i  leictiudi,  hjärta  mitt  i  hugsott,  unnustu  mina 
i    övin,    frelsi    mitt  i  fridleysi:    eda   hvi  dvel    ek  at  drepa  mik?     NAgot    liknande,    ehuru 

ej    så    noggrant    genomtordt,    är   uttrycket   för   segerfröjd    i    Mött    32^':  f)eirra 

öfund  ok  angrsemi  er  [)ép  faguadr,  ()eirra  harmr  f)ér  huggan,  [)eirra  svivirding  f)ér  virding; 
[)eirra  glsepr  mun  J)itt  lof  i  hverju  landi  vaxanda. 

Entusiastiska    skildringar    och  loford  hopa   också  all  iterationer:  hinn  fridasti 

madr  a  likamans  fegrd,  . . .  ötlugr  ok  audugr  ....  kaenn  til  margrar  kunnattu,  hinn  röskvasti 
at  riddaraskap,  hinn  öruggasti  at  allskonar  drengskap,  vitr  ok  varr  i  rådagördum,  forsjåll 
ok  framsynn,  fullgörr  at  öllura  atgörvum  yfir  alla  menn  Tu  5'""**;  miklar  ok  mildar  öl- 
musugördir  ...  i  klsedum  ok  kerum,  gaf  hon  ...  sjukum  ok  sårum,  födurlausum  ok  fåtsekum 
ekkjum  ib.  73"- 3». 

Enstående    i    sitt   slag  *)    är    författarens    uppmaning    till    åhörarne    (som 

tänkas  äta  och  dricka)  El  33**:  Nu  hlydit  g6dg«fiiga!  betra  er  fögr  frffidi  enu  kvidar 
fylli;  1)6  skal  vid  sögu  supa,  enn  ei  ofmikit  drekka;  sa^md  er  sögu  at  segja,  ef  heyrendr 
til  hlyda,  enn  tapat  starfi  at  hafna  at  heyra. 

I  hvarje  af  de  anförda  exemplen  förekomma  fyra  eller  flere  par  allitera- 
tionsord.  Talrikare  äro  de  ställen,  där  blott  tre  olika  alliterationer  följa  i  ett 
sammanhang;  af  sådana  ställen  hafva  vi  antecknat  följande:  vaskastr  i  våpnaskiptum 

ok  öflugastr  i  atreidum  ...  ok  at  öUum  riddaraskap  (h)raustastr  ^)  Tk  8*~* ;  hann  var 
audigr  at  eignum  ok  vaskr  i  vapnaskipti,  .  .  .  fraegr  ok  fullg(Tr  Pcv  27*^~**;  hinn  mesti 
metnadarmadr,  irskr  at  »tt,  illgjarn  ok  undirhyggjusamr  Tr  45^*^;  f)å  er  hann  tyndr  ok 
tapadr,  svikinn  ok  svivirdr,  hvårt  [)at  verdr  med  réttu  eda  röngu  ib.  97^^;  (aldri  vissa  ek 
fyrri,)  hvat  harmr  eda  hugsott  var,  angr  eda  oro!  Eigi  mun  ek  huggun  fa,  frid  no  fögnud 
ib.  82^^;  Slit  ok  sorg,  angr  ok  oro,  reidi  ok  (h)ryggleik  ^)  ib.  ij(j^''\  sakir  harms  ok  hug- 
sottar,  .  .  .  angrs  ok  oroa,  sårra  ok  marga  sorga  ib.  15^°;  (J)eir)  t)o]du  vas  ok  valk, 
hungr  ok  6-ha*gindi,  (h)raizlur  ok  (h)ryggleik  ib.  19***;  sidu  ok  scemdii*,  vald  ok  vapn, 
(h)rey8ti  ^)  ok'at-reidir  reyna  ib.  6*^;  vörn  ok  varnadar-skjöldr  ok  skyli,  (h)lifd-^)  ok  lausn 


*)  Jfr  likväl  El  P. 

*)  Jfr  nedanför  s.  k.  norska  alliteratiuner,  p.  IX, 


VUI  Inledning. 

£l  9';  6ä  ok  ser  ok  öll  i  båli  brend  at  köldum  kolum  ')  ib.  88^;  Godi  herra,  sagäi  hon, 
gud  gefi  yitr  vel  at  fara  ok  sniii  harmi  ydrum  ok  hryggleik  i  huggan  ok  fagnad,  til  fridar 
ok  frelsis  ...  I  v  126";  gefi  gud  ^ér  .  .  .  långt  lif  ok  gott,  sigrsseli  ok  saunan  vilja  Klm 
222;  er  nu  bardaginn  odr  ok  åkafr,  sva  at  vida  völlu  t)ekr  valrinn,  blodit  fellr  sem  bekkir 
El  (C)  128*. 

Två    olika    alliterationsbokstäfver    förekomma    använda  i  följande  uttryck: 

höfdingi  ok  herra,  konungr  ok  keisari  El  82*;  höfdingi  ok  herra,  konungr  ok  kosningi  ib. 
82*';  kaupmenn  ok  kotungar,  borgarar  ok  but)egnar  Tr  76*;  fimr  sem  fiskr,  .  .  .  kåtr  sem 
kid  Klm  194;  gull  ok  gimsteina,  eignir  ok  odul  Bjrr  104^^;  gull  ok  silfr  ok  godar  gersimar, 
hesta  ok  herklaedi  Tr  5^*;  med...  smeltum  södlum  ok  bunum  bitlum  Klm  168;  med  gull- 
ligum  purpura  ok  gudvefjar  pellum  Cl  6';  med  gullhlödum  ok  gimsteinum  settan  um  håls 
ok  handvegu  ib.  7**;  (värd)  glam  af  hesta-gneggjum  ok  hunda-geyi  Er  2**;  einir  hlyddu 
söngum,  adrir  sögum  Tk  23^^;  blam  ok  brunum,  graenum  ok  gulum  El  2^;  langa  ok  leidiliga 
tungu  tvikvislada  B^r  119**;  vid  vatn  ok  vind,  eldingum  ok  illvidri  Iv  135^';  våpn  né 
vindr,  svik  né  svivirding  Tr  18'®;  håd  ok  hégomi,  sneyping  ok  svfvirding  El  90*;  at 
minum  vilja  ok  at  minu  väldi  [)å  skal  ekki  angr  né  oro  okkar  a  milli  göraz  Tr  98*;  harmr 
ok  hörmulig  hugsétt,  angr  ok  oro  ib.  65';  med  angri  ok  öro,  harmi  ok  hugsottum  ib.  84'; 
aud  ok  seru,  ssemd  ok  sselu  Cl  24^*;  huggun  min  ok  herra,  hugarro  min,  åst  min  ok  yndi 
Tr  19';  hundsöl  ok  huggan  åminningar  astar  okkarrar  ib.  82^';  med  åstsemdar  ordum  ok 
med  ...  kserum  kossi  ib.  26"~";  med  fjölmenniligum  fagnadi  ok  virdiligri  vild  ib.  12**;  er 
|)at  hvårki  kvenska  né  kurteisi,  fr«gd  né  fagnadr  ib.  53'*;  dåd  ok  dugr,  (h)rey8ti  ')  ok 
riddaraskapr  ib.  46**;  hinn  Ijufi  lausnari  vandrseda  ok  vesalda  El  37^;  styrkjandi  hans  råd 
ok  riki  med  öllum  mått  ok  megni  Cl  1'^;  fagrgala  ok  fridmaeli  med  ujjukri  tungu  ok  mikilli 
snild  ib.  16'®;  (med)  hyggnum  ok  hseverskum^  (h)raustum  *)  ok  reyndum  riddurum  Tr  6**; 
er  vaskastr  er  ok  hardaistr  i  våpna  vidskiptum  ok  reyndr  at  öllum  riddaraskap  ib.  31"; 
öruggr  i  åstartrygd,  hollr  i  heitum  Iv  109*®;  ungr  at  aldri,  enn  gamall  at  godum  sidum  Fl 
124**;  (Rosamunda)  hin  frida  ok  hin  fraegja,  hin  Ijösa  ok  hin  lofssela  El  76*;  rikr  ok  réttlåtr,  örr 
ok  ågffitr  Fl  208';  (riki)  fritt  ok  frsegt,  gottok  gnögt  Tr  6*;  nii  er  Luneta  maer  frjåls  ok  fegin,  er 
fru  hennar  var  sått  vid  håna  ok  samt)ykk  Iv  125*';  nu  er  öll  al[)yda  frjåls  ok  fegin,  er  ådr  var 
reid  ok  (h)rygg  ')  Tr  27'*;  fullan  frid  i  utreid  ok  aptrkvåmu  El  89';  fraegja  sik  ok  fremja  sina 
(h)rey8ti  ')  ok  riddaraskap  Tr  6'^;  klufu  (hjuggu)  höfud  ok  herdar,  limi  ok  likami  Klm 
349,  352,  359,  361;  hjuggu  J)eir  höfud  ok  herdar,  brjöst  ok  buk  ib.  364;  å  herdar  eda 
handleggi,  Iser  eda  lendar  I  v  86*;  snida  höfud  ok  hendr  heidingja  brott  af  bukum  [)eirra 
Klm  160;  hann  lamdi  (h)lifar  ')  enn  braut  bein  ib.  193;  bry  nja  min  er  brostin  .  .  .sverd  mitt 
Bvå  slsett  ...  ib.  170;  (hafa)  gegnum  gengit  fyrstu  fylking  ib.  242;  slidra  ai  sem  tidast 
sin  snarpeggjudu  sverd  i  blodvörmum  hjörtum  heidingja  ib.  240;  l)au  hafa  lengi  i  leynd 
vanizt  at  vinna  Tr  69'*;  vei  verdi  t)ér  f  hålsi  ok  herdum  El  42'. 

Det  torde  icke  undgå  läsaren,  att,  äfven  om  man  bortser  från  själfva  allitera- 
tionen, dessa  serier  till  allra  största  delen  höja  sig  öfver  vanlig  prosa  så  väl  ge- 
nom sin  väl  afmätta  rytm,  som  genom  själfva  valet  af  ord,  i  det  uttrycket  blir 


*)  Jfr  Klm  211:    brenna  —  å  båli  at  köldum  kolum;    se  äfven  nedanför  de  enkla  alli- 
terationerna. 

')  Jfr  nedanför,  p.  IX. 


I.    Om  de  romantiska  sagorna  i  allmänhet.  IX 

fylligare  ^)  och  i  allmänhet  får  en  mera  poetisk  anstrykning,  t^genskapen 
att  i  valet  af  ord  något  skilja  sig  från  don  enkhiro  prosan  hafva  naturligtvis 
äfven  de  uttryck,  där  blott  ett  bokstafsrim  (i  två  eller  tre  ord)  förekommer. 
Då  dessa,  som  till  antalet  äro  de  flesta,  säkerligen  ur  åtskilliga  synpunkter 
kunna  vara  af  intresse,  skall  jag  här  nedan  i  ordning  efter  alliterationsbok- 
stafven  sammanställa  dem,  jag  anträffat. 

Först    bör  jag    dock    framhålla    några    af   dessa    uttryck,   hvilka   röja  sitt     , 
fiorska  ursprung,  därigenom  att  de  förutsätta  utelemnande  af  h  framför  /  eller  r. 

Dessa  äro:  (h)lfpja  né  leika  Klm  347;  til  (h)hitrs  ok  leiks  ok  (h)lifigiligra  oreta  Mött 
14^^  (h)lif(t  ok  lausn^)  El  9'°;  hann  lain(ti  (h)lifar  ^)  Klm  198;  —  reictr  ok  (h)ryggr 
Bev  237*»,  Klm  283,  369,  Tr  91>*,  El  7P,  Miu  149»';  (h)ryggr  ok  reictr  Klm  166,  347, 
Er  4'\  Tr  IP,  70",  95*,  107^^  El  80'«,  (C)  117»*,  »S  122^»;  reictaz  ok  (h)ryggjaz  El 
99*;  (h)ryggjaz  ok  reidaz  Klm  164,  Mött  29''*;  reicti  ok  (h)ryggleikr  Tr  68';  (h)ryggleik 
ok  reiSi  ib.  103'*;  (h)ryggr '*)  ok  rafllauss  ib.  20'";  (h)reysti  ok  riddaraskap  Er  7^,  40% 
43»  ^  Klm  298,  Tr  9^»,  »»,  50^»,  85",  El  6^  45'^;  reynir  reict  ok  (h)reysti  sina  ib.  12»*; 
(h)raa8tuin  ok  reyndum  riddurum  Tr  6**;  at  Öjlum  riddaraskap  (h)rau8tA8tr  ')  ib.  8*;  (h)r6p 
ok    reklingr    El   83^;    (h)r6pa(lr  af  ragskap  ok  aldri  vel  reyndr  Tr  46";  ra?gja  ok  (h)r6pa 

ib.  69';  (h)r6pa  ok  rwgja  ib.  86'*.  —  Vi  vända  OSS  nu  till  öfriga  allitererande  uttryck, 

ulfr  ok  ugla  Tr  87**;  öklu  ok  iljar  El  59';  eyru  ecta  augu  Cl  14®*;  augu  ok  andlit 
Tr  14';  augu  ok  astir  ib.  8'';  oldr  ok  aska  Iv  123";  eitri  ok  eldi  ib.  116«,  ',  Tr  45*;  eyda 
med  eldi  ok  jarnum  Klm  145;  eldr  né  järn  Kon  79**;  eldr  eda  eggjar  Mag  16*^;  raed  eldi 
ok  eggju  El  (C)  122**;  eyda  alt  med  oddi  ok  eggju  ib.  123^*;  eignir  ok  odul  Er  7*;  med 
odulum  ok  eiguum  B^R  116";  alda-odal,  arf  ok  eignir  El  4'*;  eigna  né  erfda  ib.  1'*;  til 
erfdar  ok  odals  ib.  4*;  arfa  ok  erfingja  ib.  3*;  arfi  ok  eigandi  alt  ib.  5';  med  afli  ok  ofriki 
Tr  32";  öfl  ok  »sku  ib.  8*;  af  elli  ok  erfidi  Klm  220;  med  andvökum  ok  ahyggju 
Tr  06*;  angri  ok  ahyggju  ib.  72**,  89';  med  angri  ok  öro  ib.  9*;  angr  ok  obot  ib.  9'*; 
augri  ok  otta  Klm  195;  aga  ok  otta  Tr  12**;  angist  ok  armfedu  Cl  24**;  uggr  ok  6tti 
Klm  184,  254;  illgirnd  né  öfund  Miitt  P;  öfundar  ok  illgirndar-menu  Tr  72';  ovinir 
ok  öfuudarmenn  ib.  71";  undirhyggju  no  illvilja  Er  14**;  illyrdi  ok  oroa  Cl  20*;  6p  ok 
illieti  Tr  44**;  med  opi  ok  aeggjan  Klm  158;  (gengr  å)  eida  sina  ok  ord  Tr  6P*;  aetlan 
né  athwfi  ib.  94**;  aufusu  né  ömbun  Pcv  35'*;  åst  ok  yndi  Tr  7^*,  74**,  84*,  Ptp  12^ 
yndi  mitt  ok  unnasti  Tr  14**;  eiginbi'endr  eda  uunasta  Cl  24**;  atburda  eda  levintyra 
ib.  14**;  um  aldr  ok  ievi  ib.  15**;  enda  né  upphaf  Mött  9*';  fra  upphafi  ok  til  enda 
ib.  14*';  ellri  ok  yngri  ib.  26*';  ungir  (yngri)  menn  ok  ellri  Tr  8'*,  32**,  '**  öruggr 
ok    ohrspddr    ib.    29**;    ohraedd    ok   örugg    Mött    16**;   6kunnan  ok  utlendan  Cl  11**;  hinn 


*)  Detta  plägar  åstadkommas  genom  sammanställning  af  synonymer;  därvid  får  vanligen 
det  längsta  ordet  sista  platsen. 

')  I  en  serie,  se  ofvanför. 

*)  Man  bör  altså  utelemna  //  äfven  i  uttrycken:  (lOryggvaz  ok  (h)r8edaz  Tr  19'*, 
(h)r8pdaz  ok  (h)ryggvaz  ib.  46",  (h)rjezlur  ok  (h)ryggleik  ib.  19'*,  af  (h)ryggleik  ok 
(h)ra»zlu  ib.  44*',  jafn-(h)raMldir  ok  (h)ryggir  ib.   19*'. 


X  Inledning. 

illi  ok  liiim  otrui  .  ..!  El  81";  öugruct  ok  oglöd  Pcv  18^^;  augradr  ok  lihyggjufullr  Tu 
43^**;  ångrat  ok  oroat.  Cl  2H*";  ottuctuz  ok  öfuiulu(tu  Tu  40^^:  öskradi  bann  ok  yfdiz  allr 
ib.  45**;  (dauda)  eingetius  erfingja  Klm  1*)7;  eilifa  önibun  an  enda  ib.  154;  ungr  ni  aldri 
Bkv  214**,  Klm  162,  Mru  11V\  200>«;  uugr  ok  a  »sku-aldri  El  P;  eld!  ausinn  Eu  33^^; 
at  elli  min  sé  umbot  a^sku  ininnar  El  3^. 

ba'i  né  (ok)  borgir  Fl  17(P°,  Tu  5^**;  borgir  ok  bsei  Klm  222;  brjost  ok  brynja 
Mag  3^*;  brynjuna  ok  brjostit  El  (C)  *)  127*;  brynju  ok  buk  El  28'*;  brynjuna  ok 
bukinn  Klm  (B)')  188,  194,  240,  251),  I^l  (B) ')  VW\  13P,  132  »3;  buk  ok  brynju 
Klm  190;  biikiun  ok  brynjuna  El  (CJ  ^)  127*;  biik  brynjadau  B.ku  113**,  Fl  passim; 
barur  ok  bylgjur  B.ku  (d)  89«';  bång  ok  brak  Bev  (C)  223*^  brak  ok  bresti  (-ir)  Ma(j 
32**,  Klm  181;  bernsku  ok  barnagaman  El  82*^;  bodi  ok  banni  Cl  8'*;  blar  ok  blodugr 
Bjeh  10P^  Fl  2002«;  bleikr  ok  blodlauss  Klm  171;  bleikr  sem  bast  B^:u  973»,  p^^  (C)  123" 3; 
bundnir  ok  bardir  Klm  211;  bardr  ok  brotinn  Tu  14^*;  bardr  ok  bufeitadr  B.ku  120'"; 
l)reidd  oda  borin  Tu  8^';  brett  né  blidkat  Val  ()9»*;  betra  ok  bwta  Cl  14'«;  berr  ok  brytr  El 
(C)  58*;  bliknudu  ok  biludu  ib.  131*;  bognadi  né  brast  Fl  140^  148*",  1()1«2;  biladi  né  brast 
ib.  146*®;  biladi ...  bognadi ...  brotnadi  Iv  129*^4  (ef)  bili  spjotin  eda  brotna  kunni  Klm 
238;  brynjan  bilar  ib.  263;  boga  benda  (ok  örum  skjota)  ib.  52;  beita  bitrum  brandi  ib. 
196;  var  bodit  biskupum  ok  bariinum  Iv  104';  å  (i)  bali  brenna  Iv  118**,  125*S  Tr  82", 
El  106**;  breida  blida  fadma  Cl  14*^;  bölvadr  sé  minn  bukr  El  32'*;  bot  bida  Fl  161 3»; 
bidum  bot  eda  bana  ib.  204^'. 

dad  ok  (né)  drengskapr  Tu  35'*,  96^®;  dul  ok  drambvisi  Klm  150;  digr  ok  drambsamr 
Tu  34'*;  hinn  dramblåti  ok  hinn  daligi  hundr!  El  29';  dumbum  ok  daudum  Klm  227; 
dräp  ok  deyddi  Tu  45**;  dugandi  dreugr  B.eu  116*,  Klm  169;  drepa  margan  duganda  dreng 
ib.  182;  hverr  ok  einn  dugi  sem  drengr  er  til  ib.  151;  dramblatr  drengr  ib.  181;  dyrligr 
drengr  ib.  298,  El  36',  37',  39**;  (härma)  dauda  dyrdligs  drongs  Eu  29»;  dara  dyran 
dreng  Cl  3*^;  hinn  dyrligi  drottinn  El  37^  dyrum  drykk  Tu  26*'. 

frffindi,  fadir  ok  fostri  Tu  25^*;  (fra)  födur  ok  frapndum  ib.  43'®;  félögum  ok  för- 
unautum  ib.  6^';  félagi  ok  fagnadr  ib.  26^-,  félagar  ok  fylgdarmeuu  ib.  28'»;  fylgd  né  félaga 
El  93*;  folk  ok  fjölda  ib.  82**;  halda  fjörvi  ok  fé  Kon  47^';  fals  ok  fagrma^li  El  106* ^ 
fagnad  ok  frelsi  Tu  44*;  til  frelsanar  ok  fulltingis  Mm  206**;  fridr  ok  frelsi  El  84*,  Tu 
43'',  44^  56*;  frid  ok  (né)  fagnad  Pcv  27'^,  Iv  135",  ««,  Tu  42*«,  81";  fögnudi  ok  fri  di 
ib.  48*';  frjegdar  ok  fagnadar  Mött  34*;  fegrd  ok  frsegd  Cl  4'*;  fegrd  ok  fridleika 
B^:u  1 15*';  félauss  ok  fylgdarlauss  El  5';  félauss  ok  fåt»kr  ib.  16*;  fleygir  ok  faTir 
Mao  3";  frodr  ok  forsjall  Kon  43*;  fyrstr  ok  fremstr  Klm  (B)  139,  El  (C)  127*;  fremri 
ok  fridari  ib.  127**;  fridr  ok  fra^kn  B^u  110'*;  fridara  .  .  ,  né  fra^knligra  ib.  95**; 
fraeknasta  ok  fridasta  Tu  43*;  hin  frwgasta  ok  hin  fridasta  ib.  4P*;  fridir  ok  fagnandi 
ib.  50**^;  hin  frida  ok  hin  fagra!  Val  70*;  fagr  ok  (né)  fridr  Pcv  29",  Mutt  22'*, 
El  74*;  frjåls  ok  fegin  Iv  125*';  feginn  ok  frjålsan  Fl  164*«;  fiiss  ok  feginn  Tu  20*, 
Cl  22*;  frida  ok  frelsa  Er  41'";  firraz  ok  felaz  Iv  94®;  fyrirlita  ok  fottroda  Klm 
(B)  223;  minn  fagri  frsendi!  El  31**;  med  fridu  fylgi  fagrligra  riddara  Cl  1**;  fiill 
farri!  ib.  7**;  |)iun  flätan  fot  ib.  7**;  (klauf  .  .  .)  sem  fuinn  fausk  Klm  361;  (med) 
fullum  fridi  Eu  43*°;  fridar  tidendi  vera  ok  fuUkomins  fagnadar  Tr  6'*;  (hefir)  fest  {)ér 
frid    Iv    129^®;    fara    i    fridi    Er  24*,  32*;  frjåls  at  fara  Iv   118»;  fara  festar  fram  Eu  7*^ 

j» 
*)  Det  är  anmärkningsvärdt,  att  denna  unga  hds.  använder  slutartikeln  i  ett  allitererande 
ode)  uttryck. 


(stående)  uttryck. 


I.      Om  dl"  rolnanti^lia  snj^oriia  i  allmiiiilirt.  '  XI 

feugiuu  til  frictrtr  Tk  54^^;  fengit  fagnad  Iv  13()*\  legiun  af  faguadi  El  42**;  at  Icrtt  [)in 
sé  farleysi  cnn  eigi  farvisi  Pcv  4**;  siiiia  jjeir  fyrst   a  flotta  er  fremstir  stamla  Klm   1<)0. 

gull  ok  gimsteiuar  Fl  149**,  Klm  1()8,  El  (C)  12()'';  mc(t  gloaiula  guUi  ok  gim- 
»teiiium  Tr  35*';  gull  ok  görseiiiar  Eu  33 — 4,  Tu  bV^,  Cl  P^;  gulli  ok  geraimum  ok 
allskyns  gripum  Bjrh  121';  gashaiikar  ok  gravalir  Tu  17**:  gaurr  ok  gassi  ib.  51';  gassi 
ert  ()u  ok  glopr  El  23*;  (göra  sér)  gabb  ok  gainaii  Tu  73'^;  gamau  ok  gabb  ib.  lOP"; 
gaman  ok  (ecta)  glefli  B.er  109'*,  Klm  254,  Tu  U)^  95 '2;  glecli  ok  gamau  Morr  (P,  Tu 
15«,  GO^*,  El  (C)  ll9*^  (B)  132*»,  134«;  til  gagns. ok  gamans  Tu  84*;  glcdi  ok  glaumr 
Kon  8l*^  glam  né  gny  Bjeh  89"*;  gipta  (gipt)  ok  gaifa  Kon  (B)  G2**,  80**,*',  B^u  123'*; 
ga»zku  ok  godlyudi  Tu  38*';  gott  ok  gled  i  ligt  Klm  189;  gylt  ok  greypt  Tu  100'°;  gyldir 
ok  grafnir  Cl  9*^;  gyldum  ok  gullsaumudum  Tu  7^^;  gulum  ok  graenum  ib.  7^*;  göfugr  ok 
gsefumadr  ib.  29^*;  å  gamans  gangi  ib.  10*;  gaman  mitt  er  grafit  ib.  15*';  grafa  ok  guU- 
leggja  Cl  9*;  vid  gröa  groa  ib.  7^,  Miu  201**;  gammrinn  .  .  .  med  gloandi  gullvöengjum  Cl 
14'«;  at  godu  getit  *)  Iv  103 *^  bafi  sa  (t)eir)  gagn,  er  gud  vill  B^u  lOG»,  Ptp  132;  ^^ 
gott  af  gnogu  at  taka  (ordspråk?)  Klm    13G. 

herra  ok  höfdingi  Iv  103V  130',  Tu  2G*',  32^°  (pl.);  höfdingi  ok  hamiugja  (allrar 
jettar  einnar)  El  10*;  hertogar  ok  höfdingjar  Tu  27";  fyrir  höfdingjum  ok  hirdmönnum  ib. 
52*;  hug  ok  hjärta  ib.  G32*;  hjärta  ok  hugr  ib.  89*;  i  hausnum  ok  heilanum  ib.  3G';  hjålm- 
inn  ok  hausinn  El  (B)  130*»;  hårit  ok  holdit  Tu  93**;  budin  ok  holdit  El  (C)  4G**; 
alla  hiid  milli  htels  ok  hnakka  Cl  13^*;  höfud  ok  herdar  Klm  3G2,  El  (C)  59*;  herdar  ok 
höfud  Pcv  48'*;  hunda-veidi  ok  hanka  Mött  20'*;  hest  ok  herkla^di  El  G* 2,  Miu 
144*,  Tr  8*,  27**,  103»;  hof  ok  hörga  Klm  131;  hus  ok  herbergi  El  (B)  132>*;  holt 
ok  haedir  Kon  81*;  hsedir  eda  holt  ib.  73^';  bark  ok  hareysti  Iv  82',  Klm  157,  21G, 
23G,  258;  hatr  ok  hlatr  ^)  Mött  17';  hvarki  fyrir  höggum  né  heitum  Iv  125',  (h.  f. 
liöggva  sakir  né  heitna)  Tr  104^";  heipt  ok  hardyrdi  Miu  199';  af...heim8ku  ok  her- 
virkjum  El  (C)  58*;  hselni  eda  hol  B^kr  105*;  fyrir  heimsku  ok  hégoma  Pcv  39'; 
hot  né  hégoma  El  92*;  i  harrai  ok  haska  Tu  14^°;  (t)ögn)  harms  ok  hugganarleysis  El  (C) 
54*»;  harmr  ok  hugsott  Tu  18^*,'*,  GG'*,  GS^  82**;  barmr  ok  hörmuligt  hugskot  ib.  30"; 
hjälp  né  huggun  ib.  20^*;  hyggni  ok  hwversku  ib.  41'*';  hreysti  2)  ok  hardleik  Klm  24G; 
harmfullara  né  hugsjiikara  Iv  118';  huglauss  ok  hrauldr  2)  Tr  45'**;  hryggir  ^)  ok  harms- 
fuUir  ib.  19**;  hygginu  ok  hfeverskr  ib.  2G\  GO",  72*;  hagr  ok  hygginn  Mött  9'^;  hit 
hyggnasta  ok  hit  hagligasta  El  20";  hollr  ok  heimill  Tr  39'^;  heill  ok  hollr  Mött  22', 
El  2*2;  heill  ok  (né)  hestfierr  Klm  299,  Pcv  31'*;  heilir  ok  hraustir ')  Klm  15G;  heill  ok 
haldinn  El  71*',  Tr  54'*,  GO**,  77";  med  heilu  ok  höldnu  Cl  8*;  haldnir  ok  herteknir 
Tr  14'*;  halda  ok  hafa  Klm  18G;  hirda  ok  hafa  Mörr  31'*;  heyra  ok  hafa  Eu  1*^;  ha?ddi 
ok  hatadi  Tu  55'*;  hér  ok  hvarvetna  El  21**';  (ma*la)  hsediliga  heimsku  ib.  30';  huglauss 
heidingi!  ib.  34*";  heidarligum  höfdingja  Cl  P^;  sem  hungrandi  haukr  til  bradar  B^er 
117*^  huldu  höfdi  ib.  110*',  Tu  (>9";  höfdi  h.Tri  B.eu  122*";  halsi  ok  höfdi  ha.Ti  Iv 
82**;  hörd  sem  horn  Kon  72*^;  heidinn  sem  liundr  Klm  38P,  453*,  505*  och  ofta;  brokadir 
af  hégomligri  hrosan  ib.  IG8;  at  hirdlögum  ok  lK^^verskum  sid  Tu  G";  hirt  hug .  .  .  ok 
hjärta  Iv  125'";  (hafa  e  —  n)  or  hclju  heimtan  Kon  77^',  Klm  389;  hviltu  heldr  i  helviti! 
B^vU     118*';    at    vér    hittimz    hér    heilir   ib.    110*';  sneriz  harmr  heunar  i  huggan  Tu  GO**; 


*)  Jfr  Hava  mal    128  (enl.    lUigge);   llakonjirmal    19. 
')  Jfr  dock  de  norska  alliterationerna  p.  IX. 


xn  Inledning. 

harmr    |)inD    er    huggan    hjå    miuum  harmi  Iv    118^;    ekki   l)orir   hanu  heldr  at  hra^raz  enn 
hukandi  heri  fyrir  hundi  Pcv  49*. 

sva  kotuDgum  sem  konungum  Tr  66*°;  konur  ok  karlar  BvER  104'°,  Klm  214,  Miu 
148»;  karlar  ok  konur  Tr  36',  56>»;  fjöldi  karla  ok  kvenna  Iv  115»*,  Mir  152';  flokkr 
kvenna  ok  karla  ib.  176»;  (fyrir)  kvendi  ok  körlum  El  10**;  karlmann  eda  kvendi  Tr 
40'*;  klaustr  ok  kirkjur  Klm  263;  til  kross  né  kirkju  Pcv  51**;  eiga  samau  knif  ok 
kjötstykki  Mag  26**;  kyn  ok  kost  B^r  102'^  mect  sinu  kukli  ok  klokskap  Cl  3*',  23**; 
med  . . .  klokskap  ok  klerkdomi  ib.  8^';  klokr  ok  kaeun  Klm  201 ;  kurteisa  ok  kyngöda  Tr 
9*;  kaldligar  kvedjur  Cl  14*';  at  köldum  kolum  Tr  82';  hafa  kosiun  kost  B^er  109";  naudigr 
er  einn  kosiun  kostr  Tr  10'*^. 

lands  eda  lagar  Cl  18'*;  lög  ok  landssidr  M[r  147**,  192**;  lönd  ok  len  B^.r  91*; 
land  ok  lif  ib.  98*°;  lif  ok  land  ib.  102";  lif  ok  (eda)  limar  Fl  153»',  164»*,  Klm  209, 
211;  låta  lif  eda  limar  Fl  150*%  Mir  158*  (ok),  El  102**  (ok  limi) ;  Hmi  ok  likami  Klm 
356;  likarna  ok  limu  Tr  108*;  lif  né  (ok)  likom  El  56%  71%  Klm  154;  lifr  ok  lungu 
ok  lundir  Tr  22'°;  lauf  ok  limar  Kon  72%  last  né  Ijii  Bjevl  (J)  92*;  med  list  ok 
leynd  Tr  60";  lausn  ok  lifgjöf  Er  28';  lausn  né  Isekning  El  25*;  langar  ok  la3kningar 
Tr  52»*;  lagit  ok  langat  Cl  6'*;  loerdum  sem  Iseknum  Klm  219;  leystir  ok  lidugir  ib. 
153;  Ijotara  ok  leidiligra  Tr  36**;  hinn  leidi  dvergr  med  Ijotu  andliti  Er  8 — 9;  vel  låtinn 
ok  lofsÄll  Tr  24»°;  lagt  ok  leyniliga  Klm  128;  Ijiiganda  lof  Iv  105%  lengi  til  lyst 
Iv  136»;  lönd  ok  lausa  aura  Klm  144,  Mir  160%  213';  Hkams  lösta  Bev  221**,  Tr  92% 
94'%  lokit  hans  lifdögum  B^R  110". 

mättr  ok  megn  BiER  100";  minkadi  megin  hans  ok  mått  Mir  195*;  makt  (mekt)  ok 
maner  Cl  2**,  3*,  4*';  med  mikilli  msedu  ok  meinlseti  Tr  15**;  mod  ok  måttdregin  Cl  20*^*; 
marga  ssemd  ok  mikla  Klm  227;  jafn-mörgum  ok  miklum  B^er  120*;  mikill  madr  ok  mektugr 
Cl  1**;  miklar  ok  mildar  ok  miskunnsamar  El  2';  meiri  menn  sem  minni  El  (C)  120*'; 
syna  ...  mått,  hvårki  meira  né  minna  Klm  215;  meiri  motmseli  eda  minni  Cl  21**;  mat  at 
munni  bera  ib.  7**;  miskunn  beidaz  misverkar  Iv  135»'. 
stinga  nösum  nidr  Fl  160**,   163»°. 

palm  ok  pikstaf  Bev  258'°;  af  pelli  ok  purpura  Bar  123»;  pentud  ok  purtreud  Cl 
6";  hinn  pindi  pilagrimr  Tr  74». 

rådgjafar  ok  riddarar  Tr  61»»;  fyrir  riddurum  ok  rikismönnum  Mött  16**;  med  rökum 
ok  réttendum  Kon  55*»;  af...rådum  né  rangendum  El  1*°;  rett  eda  rangt  Tr  71**,»'; 
med  réttu  eda  röngu  ib.  28*»  (jfr  Klm  523");  (triia  ei  sidr)  röngu  enn  réttu  Tr  71'°;  af 
reidi  ok  röngum  sökum  El  5*;  refsa  rån  ok  ranga  sidu  B-fiR  123**;  raent  ok  ruplat  Tr 
31";  rjodr  ok  reidr  Cl  7**;  rikr  ok  mikils  rådandi  Er  7*;  rikir  riddarar  Tr  27»*; 
hiuir  rikustu  riddarar  El  22';  reyndr  at  riddaraskap  Tr  60'*;  reisa  rond  Klm   159. 

set  né  sseng  B-fiR  94**;  sigr  ok  söma  ib.  96**,  102*,  Pcv  47'*;  med  ssemd  ok  söma . . .  sigi* 
bera  Mött  16'°;  saemd  ok  sigr  Klm  182^  sigr  ok  ssemd  Kon  80»*,  Tr  85'»;  at  sidum  ok  ssemdum 
ib.  17*;  saett  ok  (né)  sam|)ykki  Iv  135'%  »*,  Tr  74**,  79';  s^ttaz  ok  8amt)ykkjaz  Iv  135»'; 
sottum  ok  sårura  Tr  38'*;  af  sorgum  ok  sutum  ib.  68**;  seljaz  til  samlags  ok  saurlifnadar  Klm 
227;  sakir  eda  (né)  syndir  Tr  59**,  74*;  synd  né  svivirding  ib.  81'°;  sii  smån  ok  svivirda 
Klm  252;  svivirding  ok  sneypu  El  81**;  sneyptr  ok  svivirdr  Tr  63**;  svivirdr  ok  sneyptr 
El  100*;  svivirdr  ok  sa^mdarlauss  ib.  27*»;  snaud  ok  svivirdlig  ib.  88**;  sött  ok  svivirt  ib. 
29*°;  sårr  ok'  svivirdr  ib.  43»;  saera  ok  svivirda  ib.  36**;  er  mik  svikr  ok  svivirdir  Tr 
51»»;  snaudr  né  s«ll  El  (C)  136'°;  sjukr  eda  (ok)  sårr  Iv  108»,  Klm  205;  sidug  ok  saemilig 
El    74*;    sjålig    ok    swmilig  Tr  8'°;  svört  skegg  ok  sid  Klm  157;  sortnadan  ok  sollinn  Tr 


I.    Om  de  romantiska  sagorna  i  allmänhet.  ^m 

47*;  ssemdr  ok  siguadr  ib.  10^^;  sofa  eda  sitja  Mött  28*^;  syudu  ok  sönuudu  Tu  40'*; 
sannar  sakir  ib.  82®,  105'*,  Mött  33'^;  sannr  at  sök  B/EU  113*®;  sykn  saka  ib.  121**;  son 
minn  sjeti  Klm  129;  suudr  i  smått  ib.  227,  231;  soti  svartari  ib.  341;  svikit  ok  i  sett 
snöruna  ib.  25l;.kenna  sar  ok  svida  snarpeggjadra  sverda  ib.    1G4. 

skutilsveiila  ok  skjaldsveina  Tk  2G^*;  skot  ok  skylming  Pcv  3*;  sköttum  ok  skyldum 
Bev  219*',  KCm  220;  skyldir  ok  skatta  ib.  130;  skuld  ok  skynsemd  Tu  8P^;  skömm  ok 
skada  B^R  99**,  En  24*,  Klm  161,  El  42»,  70',  Tu  G7*;  skjotr .  .  .  skilnadr  Er  35««; 
skytr  skelk  i  bringu  Mag  31*^  skapti  skjota  El  (C)  118*. 

ställa  ok  steina  Klm  182;  stat'  eda  stein  El  73*;  med  stöngum  ok  stötura  Klm  518; 
stokkr  eda  steinn  Iv  8G*;  med  stormi  ok  straumi  Tr  19^*;  i  straumum  ok  stormum  ib.  24^*; 
stund  né  stadr  B^r  98^*;  styrkr  ok  stadfesti  Fl  16G'';  stollz  ok  storr  Mag  28',  Cl  11*',  «»; 
sterkr  ok  storr  Er  5**;  storir  ok  sterkir  Klm  346,  Tu  88'*;  staerst  ok  sterkast  Cl  10'*; 
jafn-storir  né  sterkligir  ib.  4**;  stinnr  ok  sterkr  Klm  133;  strida  ok  stränga  Mir  195'; 
styrka  ok  stöduga  Klm   192;  styrka  ok  stydja  Mir   141*;  stydr  ok  styrkir  Kon  80*'. 

tjon  ok  talman  El  77»°;  triinad  ok  tryggleik  Tr  98*';  tryggr  ok  triir  ib.  90'°,  107»*; 
hinn  tryggi  ok  hinn  triinadarfuUi  Tr  16'«;  tynt  ok  tapat  Val  69'*,  Klm  167,  Tr  14*;  tala 
ok  tiilka  Kon  (B)  45*';  tala  ok  tefla  B^R  102*';  tina  ok  tja  ib.  109*«;  tja  tanna  ib.  109'*, 
Klm  382*;  tålma  hans  tröUskap  um  tima  ib.    192. 

vin  ok  vistir  Tr  19*',  43",  68^^^  79**;  a  vöxt  ok  va^nleik  Mir  141**;  sakir  vaxtar  ok 
våpnabunadar  Klm  145;  med  våpnum  ok  vaskleik  El  4**,  29*°,  83**;  vild  ok  vaskleik  Tr 
6*;  vitru  eda  (ok)  vaskleik  Kon  56',  84**;  ura  vitru  ok  visdom  ib.  51'*,  52";  at  viti  ok 
visdomi  Tr  8'*;  at  viti  ok  vinsaeldum  Mag  8";  vild  ok  vinåtta  Tr  60*';  vild  ok  virdingu 
ib.  17®;  vald  ok  virding  ib.  5*®;  vald  ok  vardveizlu  ib.  52'*;  vald  ok  vilja  Klm  131;  vilja 
hans  ok  vitjan  Tr  68'*;  veg  ok  vanda  Mag  35*';  af  vasum  ok  vökum  Tr  85';  vas  ok 
vålk  ib.  19**,  24'*,  105*;  vas  ok  Vesaldir  El  16';  vesaldir  ok  vas  Tr  83*;  vasi  ok  vand- 
rsedum  ib.  26'*;  valk  ok  vesöld  (-aldir)  ib.  93'°,  '*,  95*;  vålk  ok  vandrsedi  Fl  173*«,  Iv 
136',  El  12*,  Cl  23'*;  vandraedi  ok  vesaldir  El  38*;  varkynnir  vesöldum  ok  vandraedum 
vårum  ib.  38';  verda  varr  né  viss  Tr  12';  värd  viss  né  varr  ib.  47*®;  vaskr  ok  virduligr 
ib.  33'*,  74";  vaska  ok  våpndjarfa  ib.  100**;  vigr  ok  verjandi  B^.R  101 '•;  vsenn  ok  vask- 
ligr  El  48';  vsenir  ok  vigligir  Kon  45*®;  vajnn  ok  virdiligr  ib.  54**  (komp.  ib.  51*°, 
superi,  ib.  50*',  51*);  vaen  ok  virdilig  ok  vitr  ib.  57';  vaenna  ok  at  öllu  virduligra  Cl 
4'°;  vitr  ok  v»n  B^.r  103**;  vitr  ok  vinsajll  Mvg  2*,  7'*,  **,  «',  Kon  43®,  84*';  hinn 
vaskasti,  vitr  ok  vinsaell  Tr  107*®;  vitr  ok  vélugr  ib.  88*;  vitandi  né  viljandi  Pcv  34'*;  veinadi 
ok  våkalladi  Fl  191®*;  veri  ok  virdi...!  El  93«;  verndi  . .  .  ok  vardveiti!  Tr  11*',  18"; 
virdaok  vardveita  ib.  16'*;  vel  ok  vitrliga  Kon  49**,  Fl  181»',  Klm  225,  Mir  146'*,  Tr  6'^ 
virduligr  vinr!  Tr  24**,  El  22*,  67*;  hinn  vaskasti  at  våpnum  Mött  1*;  hiuir  vöskustu 
til  våpns  Tr  50**;  vaskliga  vaxinn  El  3";  vaxinn  til  vaskleiks  ib.  4';  hverr  er  våpnum 
gat  valdit  Klm  195;  at  viti  ok  virduligum  sidum  El  3*';  af  vini  ok  hinum  vildustum 
drykkjum  Tr  43**;  valit  vin  ok  hinn  vildasta  drykk  Cl  6*';  valit  vin  ib.  22®*;  verja  varn- 
ingi  vårum  Tr  44*;  fyrir  vesöld  at  verja  ib.  31*;  vel  verdi...!  B^er  114**;  vei  verdi .  .  . !  ib. 
114*',  118'*,  El  34*°,  44**,  62*®,  63»,  83*,  Klm  165. 

l)ra?lar  ok  t)j6nustumenn  Klm  153,  Tr  94"  (sg.);  {)verr  né  [)rytr  Klm  260;  l)6tt  [)r8elar 
t)inir  |)yrmdi  mér  Tr   103**. 

Denna    samling,    —    som    likväl  ej  gör  anspråk   på  att  vara  fullt  uttöm- 
mande, —  låter  oss  se,  att  af  de  ifrågavarande  sagorna  Tr  är  den,  som  (äfven 


XIV  Inledning. 

i  förhållande  till  sin  betydliga  omfattning)  innehåller  det  största  antalet  alli- 
tercrande  uttryck;  därnäst  kommer  El');  tämligen  rik  på  sådana  uttryck  är 
vidare  Iv;  af  de  i  Tornsögur  Sudrlanda''  upptagna  sagorna  har  B.eu  mest. 
Man  finner  bland  dessa  uttryck  många,  hvilka  öfversättarnc  själfve  synas  hafva 
bildat,  men  tillika  ett  ganska  betydligt  antal  sådana,  som  återfinnas  i  norsk- 
isländska skrifter  af  inhemskt  ursprung  ^),  och  hvilka  altsa  i  ännu  högre  grad 
bidragit  att  gifva  framställningen  en  nationell  prägel. 

Särdeles  verksamma  i  sistnämda  riktning  äro  de  nordiska,  vanligen  alli- 
tererande,  ordsjyråk^  som  finnas  inströdda  i  de  romantiska  sagorna.  Dessa  ord- 
språk, hvilka  för  det  mesta  förekomma  inne  i  oratio  recta,  betecknas  ofta  uttryck- 
ligen såsom  sådana  gonom  inledningen  'sem  malt  er',  t,  ex.  Kon  47*,  *^%  BiEu  97*", 
Fl  1GP%  205^*,  Klm  388,  40(5,  Mir  146^%  Ttp  30,  31,  33,  eller  någon  gäng 
genom  benämningen  Torn  oraskviar\-  Fl  204^',  Klm  430.  På  de  två  sist 
anförda  ställena  utgöras  ordspråken  af  verkliga'  verser,  näml.  Klm  430  af  de 
välbekanta  (jfr  Hervararsaga): 

Eiiin  skal  vitt  einu 
eiga,  nenia  sé  deigr; 

hvaremot  Fl  204^*  har  en  halfstrof,  som  (så  vidt  jag  vet)  ej  annanstädes  an- 
träffats, om  ock  Håvamål  16  uttrycker  samma  tanke: 

Deyr  dugga  3), 
[)6tt  i  dali  skridi, 
[^a  er  öU  eru 
örlog  farin. 

Dess  utom  påträffa  vi  i  Bj^r  97**  (i  obetydligt  förändrad  form)  det  från  Gunn- 
laugs  saga  ormstungu,  kap.   11,  kända 

Eigi  leynir  auga, 
ef  aun  kona  niautii. 


^)  De  uärada  bada  Hagornas  likhet  i  detta  afseende  lemuar  altsa  ett  ytterligare  stöd  åt 
asigten,  att  "brodir  Ilodbert,"  Tristrams  öfversättare,  är  deu  samme  som  "Rodbert  aboti," 
öfversättaren  af  Elis  saga;  jfr  Kölbiiig  Elis  saga  pp.  VII  och   197. 

^)  Det  vore  högligon  öiiskvärdt,  att  alliterationcns  anväudning  icke  blott  i  m)rsk-islaiidsk 
prosa  utan  i  samtliga  de  nordiska  språken  gjordes  till  föremål  för  en  uttöiiunande  mono- 
grafi: sannolikt  kunde  en  sådan  gifva  vigtiga  resultat  i  många  frågor,  som  ännu  knapt 
blifvit  uppstälda;  nu  är  icke  ens  själfva  begreppet  af  ett  "allitererande  uttryck^  (i  motsats 
mot  ett  tillfälligt  sammanträffande  af  lika  begynnande  ord)  till  fyllest  bestämdt. 

')  Betydelsen  'pultron,'  som  här  fordras  af  sannnauhanget  (men  ej  augifves  af  något 
annat  isl.  lexikon  än  Egilssons),  låter  viil  förena  sig  med  den  af  Rydqvist,  Sv.  Spr.  Lagar 
VI,  81  för  du(j(ja  antagna  grundbetydelsen  'hynda';  här  förligger  i  sådant  fall  ett  motstycke 
till  användningen  af  ordet  grey  (hynda;  pultron). 


I.    Om  de  romantiska  sagorna  i  allmänhet.  XV 

Och  slutligen  kan  i  detta  sammanhang  nämnas,  att  bearbetaron  af  Ptp  sökt 
göra    ett    par    rimmade    verser    af   det    vanliga  ordspråket   köld  om  kvenna   råd, 

sålunda    (Ptp    30-^'):     köld    eru    jafuau    kvenna    rad,    pW    at    [)au  eru  fa  vit  r  ok  bråd.   — 

Öfriga  nordiska  ordspråk,  som  jag  funnit  i  romantiska  sagor,  äro  följande: 

Ma(j    3^^    Sii    er    brytinu    verstr,    er    sjalfan  sik  tailir  [sveltir  AM.  53G,  4:to;  sik  svikr 

sjalfan  C],      10*'    Frekr  er    hverr  til  fjörains.      22"  anspeUlS    på   ordspråket:     6ma»t     eru 

oniaga  ont.  27''*  Tveir  eru  i  hajttu  hverri  [?J.  3i*'  Bråd  c^ru  brautingja  örendi.  39^^ 
Gott  er  at  hafa  [eiga  B]   två  hvåptana  ok  »itt  [liafa  sitt  B]  i  livårum  [Gott  er  at  eiga  två 

hvåpta    ok    fly  tja    sitt  med  hvårum  AM.    152,  fol.].     Ordstäf  förekomma   22^*  Era  [er  at 

BC]  hlunns  vant,  kvad  refr,  dro  [ok  dro  B]  hörpu  at  [å  BC]  isi,  och   22*'-*  Skömm  hundum 

[huuda    BC],    skitu.   refar    [er    r.    sk.    OJ   i    brunn    karls  *).  —  DesSUtom    har   den    ntför- 

ligare  redaktionen  af  sagan,  trykt  i  Kphmn  1858,  ytterligare  följande  ord- 
språk:   2  Fått  er  svå  åg»tt,  at  eigi   finuiz    annat    slikt   [jfr   Forns.  Sudrl.  9**-*^].     31  Ei 

skal  lengi  litils  bidja.  G7  Så  verdr  at  bidja,  er  bjoctendr  å  f^i.  73  Mart  er  \uii  i  Imsi 
[sic!  pro  'koti'J  karls,  er  ei  er  i  konungs  ranni.     77  Er  ilt  odreng  at  elska  [?]. 

Kon  47*  Spå  er  spaks  geta.     47'-'^  Upp  skal  jarli  gefa  eina  sök. 

BiKR  IIP*  Fornrar  skemdar  skal  fyrr  lielna.  121'^  Gott  er  godum  at  {)j6na  [jfr  Klm 
290  Er  så  sadl,  er  godum  lierra  [)j6nar]. 

Fl    161"    Svida    sajtar   åstir.      1G9*«  Af  beisku  tre  remi  beiskr  åvöxtr.     180>"   Sjaldau 

vegr  sofandi  madr  sigr.     205^*  Ekki  må    vid   margnum  [Klm  97  Engi  .  .  .;   anspelning  på 

samma  ordspr.  B.«u  110**]. 

Bev  242*^  Seigar  vertta  gamals  manus  sinar  [ansi)elninoar  på  detta  ordspr.  Fl  135^ 
Klm  (B)  475«-'].     202"  Brådir  eru- barns  bugir. 

Klm  8  Er  gott  um  örugt  at  bua  (äfven  Tr  4P).     41   Mikils  er  einn  gödr  madr  verdr; 

samma  ordspråk   i,    som   det    synes,    ursprungligare    form    395  Mikit  er  [må]  eius 

manns  [gods  drengs]  gengi.     388  lleilum  vagni   er   bezt  beim  at  aka.     393  Så  fellr,  er  fång 

bydr  [anspelning    å    samma    ordspi'.   Eu  39*^].    40(P*  Litil  er  Ifdandi  stund.    400" 

trytrat  vegauda  våpn,  nema  bugr  bili.     528  Madr  skal  ai  eptir  mann  lifa  ^), 
El   12*®  Af  litlu  må  mikit  märka. 

MiR    140*    PMr   er  vamma  vanr  ')  [i   den    utförligare   red.    af  Mao   64  Får  er  vamma 

varr].    146"  Skjota  verdr  til  fugls,  ådr  fåi.    158**^-*'  anspelning  på  ordspråket:  Ekki  er 

gott  at  erta  ilt  skaplyndi. 

Tr  8^^  Sjaldan  er  J)at,  at  enkis  sé  åfått. 


*)  Vid  dessa  märkliga  ordstäf  skola  vi  särskildt  uppehålla  oss  under  granskningen  af 
Magus  saga. 

^)  Dét  är  anmärknings värdt,  att  de  flesta  af  dessa  ordspråk  (äfven  den  förut  anförda 
versen)  tillhöra  stycket  V  (Af  Guitalin  Saxa). 

^)  Eget  nog  har  en  pappershandskrift  (^a^)  utbytt  detta  mot  ett  annat  isl.  ordspråk: 
Opt  eru  flögd  i  fögru  skinni. 


XVI  Inledning. 

Mi>TT  22*  At  kveldi  er  dagr  lofandi.  22*  Mart  kanu  öjruvis  til  at  bera,  enn  meim 
hyggja  [jfr  Jomsvik.  Haga,  Lund    1875,  70*'-'  Mart  verctr  aiinau  \eg,  enn  mactriun  wtlar]. 

Eb  37*  livat  veit  sa,  er  enskis  freistar?  3«^^  Karlnienn  skulu  niocT  vapmim  vegaz  enn 
ekki  med  illyrflum. 

Ptp  31  *  Leictr  er  hverr,  er  i  moldina  kemr  [?  Lei(tr  er  hverr  liftinn  BC,  Ljiifr  er  etc. 
D].     33^   Sjaldan  varaz,  ef  vatr  er. 

Cl  14^'  Eigi  verr  einn  ei(tr  alla.      15**  Hinn  rikari  verÖr  rad  at  segja. 

Gränsen  mellan  verkliga,  nationella  ordspråk  och  lyckligt  öfversatta  sen- 
tenser är  i  flere  fall  ej  lätt  att  utstaka ;  det  är  möjligt,  att  ett  och  annat  ställe, 
som  vi  här  ofvan  räknat  till  det  förra  slaget,  i  själfva  verket  bör  hänföras 
till  det  senare.  Af  sentensartade  uttryck  förtjäna  följande  att  påpekas  för 
sin  likhet  med  ordspråk:  B^r  108*%  Fl  143",  Klm  208^%  Tr  86^",  Pcv 
V%  '%  '%  10',  14»»-^»,  26»*,  3r)'^-^«,  Val  &P-'%  Iv  76^-*^,  8V\  Mir 
153'^  Något  bibelspråk  lär  väl  vara  förebilden  till  Fl  135^3-*,  och  ett 
liknande    ursprung    har    väl    den   vackra   sentensen   i  bidreks  saga  kap.   128: 

MiBkunnar  mun  hverr  a  sinu  måli  J)urfa. 

Det  är  klart,  att  införandet  af  nordiska  ordspiåk  i  öfversättningarna  inne- 
bär en  större  förändring  än  den  lent  språkliga;  ty  ett  folks  ordspråk  stå  ju  i 
det  närmaste  sammanhang  med  dess  egendomliga  tankeriktning  och  kulturtill- 
stånd. Här  hafva  altså  specifikt  nordiska  begrepp  vunnit  inträde  i  det  utländska 
stoffet;  och  så  har  det  skett  äfven  i  andra  fall.  Så  t.  ex.  ser  man,  att  den 
yngre  redaktören   af  Klm  haft  isländska  naturförhållanden  för  ögonen,  då  han 

begagnat  denna   liknelse:   at  eigi  byrgimz  vér  hér  inni  sem  melrakkar  i  greui  (144*^; 

jfr  Njåla,  Kphfn  1875,  k.  1 25,  r.  36  och  Valla-Ljöts  saga,  Kphfn  1 88 1 ,  k.  V,  r.  1 70). 
Mindre  underligt  är,  att  den  nordiska  benämningen  jarl  ofta  ersätter  främmande 
titlar.  Men  synnerligen  brokigt  tager  det  sig  ut,  när  i  de  öfversatta  riddar- 
romanerna  förekomma  sådana  ord  som  vikingr  (Fl  175*,  Mir  155•^  200^®),  l)erserkr 

(Klm  91,  96,  102,  104,  456,  522,  El  88«,  Mir  163^.  Iv  124*),  hohuganga  (Fl  181*',  Klm 
27,   146),    f6stbr»ar  (Fl  158^^    Klm  41,    El  16»),  sverjaz  i  brtedralag    (Klm    17,  39,  46), 

hvilka  alla  tillhöra  rent  hedniskt-nordiska  förhållanden. 


Under  dessa  betraktelser  öfver  den  grad  af  själfständighet,  de  norsk-isländ- 
ska  romantiska  sagorna  visa  i  förhållande  till  sina  utländska  förebilder,  hafva 
vi  ej  gjort  någon  sträng  skillnad  mellan  det,  som  härrör  från  själfve  öfver- 
sättaren,  och  det,  som  är  senare  bearbetares  verk.  En  sådan  skillnad  blir  också, 
åt  minstone  med  nu  tillgängliga  hjälpmedel,  knapt  möjlig  att  fullt  genomföra. 
Det  torde  nämligen  ej  kunna  uppvisas  något  fall,  där  man  har  i  behåll  så  väl 


I.    Om  de  romantiRka  sagorna  i  allmänhet.  XVII 

just  den  utländska  riddardikt,  hvilken  förelegat  öfvcrsättaren,  som  ock  dennes  eget 
manuskript  eller  en  oförändrad  afskrift  däraf.  Och  lika  mycket  som  de  franske 
jonglöreme  efter  sin  egen  och  åhörarnes  smak  omgestaltade  sin  literära  egen- 
dom, minst  lika  mycket  synas  ock  de  isländske  afskrifvarne  hafva  tillåtit  sig 
friheter  mot  sina  original/  Men  om  man  också  i  enskilda  fall  ofta  är  i  vill- 
rådighet, huruvida  ett  nordiskt  drag  inkommit  genom  öfvcrsättaren  eller  någon 
yngre  bearbetare,  så  torde  dock  den  jämförande  undersökningen  af  ett  större 
antal  sagor  gifva  en  tämligen  säker  inblick  i  hvad  som  är  karakteristiskt,  å  ena 
sidan  för  dessa  öfverif^ättningar  i  allmänhet,  å  den  andra  för  de  yngre  bearbet- 
ningarna såsom  sådana.  I  det  föregående  har  vår  uppmärksamhet  hufvudsakligen 
varit  riktad  på  egenheter  af  det  fiirra  slaget;  vi  skola  nu  försöka  framställa, 
hvad  som  utmärker  bearbetarnes  eller  de  yngre  redaktörernes  arbetssätt. 

Bland  de  romantiska  sagorna  finnes  mången,  som  är  till  vår  tid  bevarad  i 
flere  handskrifter.  Om  nu,  såsom  ofta  är  tillfället,  dessa  hds.  äro  oberoende  af 
hvarandra,  så  kan  man  naturligtvis  med  större  eller  mindre  säkerhet  sluta  till 
beskaffenheten  af  deras  gemensamma  källa.  Det  plägar  då  visa  sig,  att  hvarje 
särskild  hds.  *)  utgör  en  afsigtligt  förkortad  redaktion,  vanligen  mera  kort- 
fattad i  samma  mån  som  den  är  yngre.  Vid  de  speciella  undersökningar,  som 
nedanför  skola  egnas  åt  Kon  och  Fl,  torde  det  lätt  falla  i  ögonen,  huru 
konsekvent  afskrifvarne  sammandragit  sina  original.  Ett  sådant  förfaringssätt 
har  ock  blifvit  anmärkt  beträffande  flere  andra  sagor.  Så  t.  ex.  hafva  de  is- 
ländske bearbetarne  af  bidreks  saga,  jämte  det,  att  de  velat  bringa  stoffet  i 
bättre  sammanhang,  tillåtit  sig  många  uteslutningar  (se  Ungers  upplaga,  p. 
IV)  ^).  Den  yngre  redaktionen  (B)  af  Klm  har  visserligen  användt  nya  källor 
och  med  deras  tillhjälp  gjort  ändringar  qch  tillägg,  men  den  brukar  därjämte 
förkorta  (se  Ungers  uppl.  pp.  IV — IX).  Angående  El  har  utgifvaren  anmärkt, 
att  de  yngre  hds.  göra  starkare  sammandragningar  (Kölbing,  pp.  XXV  följ.)? 
om    ock    äfven    i    den    norska   hds.  några  smärre  uteslutningar  förekomma  (ib. 


*)  Vi  göra  här  afseendo  endast  på  de  äldre  tids.,  skinnböckerna;  de  yngre,  eller  papp* 
(»rshaudskrifterna,  äro  nämligen  i  allmänhet  blotta  afskrifter  (fastän  ofta  slarfvigt  gjorda), 
om  ock  äfvon  bland  dem  bearbetningar  förekomma,  t.  ex.  sammandraget  af  Möttuls  saga  i 
AM.  588  T,  4:to  (se  ^Versions  nordiques'  etc.  p.  39),  Jon  Vigfussons  bearbetning  af  Bevers 
saga  (se  nedanför,  afd.  VII);  jfr  äfven  Kölbing  i  Germania  XVII  (1872),   193-7. 

')  När  däremot  den  gamla  norska  membranen  emellanåt  öfverhoppat  några  ord,  så  kan 
detta  endast  bero  på  skrifvarens  vArdslösliet  (jfr  i  synnerhet  Klockhoff,  Studier  öfver  ^idreks 
saga  af  Bern,  Upsala  1880). 


XVIII  Inledning.   . 

XVIII  följ.).  Mest  betydande  är  emellertid  den  förkortning,  som  företagits 
med  Tr;  den  yngre  (isl.)  redaktionen  ^)  utelemnar  en  stor  del  episoder,  på 
samma  gång  som  den  i  öfrigt  gör  godtyckliga  ändringar  och  tillsatser  af 
tydlig  nordisk  prägel.  Det  kan  vidare  erinras,  att  de  två  redaktionerna  af 
MiR  båda  äro  förkortade,  så  att  de  supplera  hvarandra  (jfr  Kölbings  Riddara- 
sögur  p.  154  noten),  samt  slutligen,  att  de  isländska  versionerna  af  Iv  och 
af  Flores  saga  ok  Blankiflur  på  grund  af  jämförelse  med  de  svenska  Eufe- 
miavisorna,  äfvensom  med  några  äldre  fragment  af  Flores  saga,  måste  antagas 
hafva  undergått  starka  förkortningar  ^ ). 

Visserligen  kunna  stundom  de  uteslutningar,  som  en  afskrifvare  företagit, 
hafva  föranledts  af  hans  vårdslöshet  (i  synnerhet  vid  'homotelevta'),  någon  gång 
möjligen  däraf,  att  han  ej  förstått  sitt  original  och  öfverhoppat  det  obegripliga, 
men  i  allmänhet  skönjes  lätt,  att  sammandragningen  skett  efter  en  viss  plan, 
så  att  framför  alt  samtal  och  utförliga  skildringar  blifvit  förkortade  samt  ovig- 
tigare  detaljer  och  notiser  utelemnade,  eller,  med  ett  ord,  att  redaktören  sträfvat 
att  minska  eller  aflägsna  alt,  som  fördröjde  handlingens  gång.  Detta  förfarings- 
sätt utgör  väl  ett  af  de  många  bevisen  på  själfständigt  lynne  i  det  isländska 
skriftställeriet,  men  har  i  så  måtto  varit  skadligt,  att  det  i  flere  fall  blott  gifvit 
088  korta  excerpt  af  sagor,  som  vi  hälst  velat  ega  i  deras  ursprungliga  om- 
lång;  det  visar  ock,  att  smaken  blifvit  försämrad,  då  man  lade  en  så  öfver- 
vägande  vigt  därpå,  att  i  dikterna  handlingen  skulle  vara  rask  och  spännande. 
En  sådan  smakriktning  har  utan  tvifvel  i  hög  grad  befordrats  genom  ajälfva 
mängden  af  de  sagor,  som  under  i^ortonde  och  femtonde  århundradena  flitigt 
lästes  och  afskrefvos  på  Island;  denna  mängd  af  stoflf  synes  nämligen  hafva 
alstrat  ett  slags  öfvermättnad,  så  att  man  ville  utan  för  mycket  besvär  få  reda 
på  innehållet  i  de  särskilda  sagorna. 

Just  den  antydda  beläsenheten  i  romantisk  literatur  torde  vara  förnämsta  an- 
ledningen till  en  annan  egenhet  hos  riddarsagorna,  hvilken  likaledes,  som  vi  skola 
.  Be,  framträder  starkare  i  samma  mån  som  sagoredaktionen  tillhör  en  senare  tid. 
Om    man  genomögnar  några  af  dessa  sagor,  röner  man  snart  en  känsla  af  en- 
formighet,   som    väl    i    sin    mån    beror   på  det  likartade  i  sagoförfattarnes  lifs- 


*)  Trykt  i  Annaler  for  Nord.  Oldk.  og  Hist.  1851;  innehållet  refereras  i  Kölbings 
Tristrams  saga  ok  l8ondar\  pp.  XV— XVI.  ' 

»)  Se  Kölb.  Riddarasögur  pp.  XII— XXXVIII,  Klockhofifs  Studier  öfver  Eufemiavisorna 
(Upsala  1880). 


I.     Om  do  romantiska  sagorntt  i  allmänhet.  XI^ 

åskådning  och  ideal,  ämne  och  planläggning  i  allmänhet,  men  också  i  ganska 
väsentlig  grad  härrör  däraf,  att  vissa  detaljer,  no  mina  pr  opri  a  och  i  synner- 
het episka,  skildrande  uttryck  äro  för  så  många  sagor  gemensamma.  Så- 
dana  stående  (stereotypa)  vändningar  återkomma  i  en  och  annan  saga  så  tätt, 
att  de  på  en  nutida  läsare  verka  ganska  tröttande  *).  Emellertid  utgöra  öfver- 
ensstämmelser  af  dessa  slag  ett  så  betecknande  drag  för  de  romantiska  sagorna 
—  särdeles  för  dem,  som  kunna  räknas  till  Karl  den  stores  sagokrets,  — 
att  de  väl  förtjäna  en  omsorgsfull  granskning,  och  det  så  mycket  mera,  som 
literaturhistorien  hittils  icke  bevärdigat  dem  med  någon  uppmärksamhet.  Möj- 
ligen skall  en  sammanställning  af  dem  (eller  åt  minstone  af  de  mera  i  ögonen 
fallande)  ej  häller  sakna  sitt  intresse  i  och  för  sig.  Här  följer  därför  ett  täm- 
ligen  rikt  urval  af  de  mera  karakteristiska.  Först  efter  denna  samling  blir 
det- lämpligt  att  framställa  några  allmännare  iakttagelser  och  reflexioner,  hvar- 
till  exemplen  kunna  leda. 

I  ett  par  tillfällen  kan  det  med  säkerhet  påvisas,  att  skrifvaren  har  kopierat 
ett  bestämdt  ställe  iMet  föregående  af  samma  handskrift.  Så  har  skett  i  den 
på  Island  diktade  fortsättningen  af  El  vid  skildringen  af  Rosamundas  drägt 
och  utseende  (se  Kölbings  uppl.  pp.  XXXII— III).  En  ännu  trognare  afskrift 
förekommer  i  Cod.  Mbr.  Holm.  7,  4: to;  då  denna  stora  sagobok  ännu  var 
fullständig,  innehöll  den  i  sin  början  Bserings  saga  och  mot  midten  Hrolfs  saga 
Gautrekssonar  (jfr  längre  ned  afdeln.  II) ;  nu  befinnes  det,  att  den  senare  sagan 
ur  den  förra  tagit  följande  skildring  af  en  storm  V): 

BiER  92>»-»«  Hrolfs  saga  Gautrekssonar  32"-3^ 

. . .  urdu  J)eir  J)å  at  hlacta  seglum  ok  leggja  i  ...   urdu    J)eir    på    at   hlada  seglunum.     Ok 

rett.     Eptir    J)at    gékk   vedr  til  litsudrs,  J)vi  eptir  {)at  gékk  vedrit   til  litnyrdings  ok  var 

naest    til    lauduordrs;    ok    var   a  stormr,*  sva  a    steinodi,    sva    at    eigi   féngu   lengr  i  rétti 

at  eigi  féngu  J)eir  lengi  i  rétti  legit;  ok  sigldu  legit;  ok  sigldu  |)å  vid  eitt  rif,  ok  var   bvet- 

J)eir    J)å    vid    eitt   rif,    ok   var  bvetvetna  yfir  vetna  yfir  borit.     Enu  vid  storm  utnyrdings 

borit.  Enn  vid  storm  utnyrdings  t)oldi  reidi  illa,  [)oldi  eigi  reidi   I)eirra,    böfudbendur  biludu, 

böfudbendur   biludu,    aktaumar   slitnudu,   ok  aktaumar    slitnudu,    ok  gékk   inn   sjör  a  [)å, 

gékk  saer  a  {)å,  sva  at  eugi  vaenti  lifs,   så  er  svå  at  fåir  vajutu  sér  lifs,  J)eir  sem  {)ar  våru. 

j)ar    var.     Enn    J)å  er  |)e8si .  stormr  var  sem  Ok    er    pessi    stormr    val*    sem  åkafastr,  rak 

åkafastr,  [)å  rak  skip drekann 

I  öfriga  redaktioner  af  Hrolfs  s.  beskrifves  stormen  i  helt  andra  ordalag. 


*)  Det  behöfver  knapt  erinras,  att  dylika  stereotyper,  som  ju  äro  karakteristiska  för  all 
naivare  epik,  väl  icke  minst  för  nyare  folksagor  ocb  folkvisor,  på  barnet  ocb  människor  af 
lägre  bildningsgrad  göra  ett  helt  annat  intryck. 

^)  Denna  text  af  Hrolfs    s.    Gautrekss.    är,    ehuru   synnerligen  god,  ännu  ej  publicerad; 


XX  Inledning. 

Vi  öfvergå  nu  till  att  anföra  sådana  detaljlikheter,  som  mera  gälla  inne- 
hållet än  själfva  uttrycken. 

En  hednisk  furste,  som  drabbats  af  motgång,  rasar  mot  sina  afgudabilder 
Fl  1632«  följ.,  Bev  227^*  följ.,  El  57»*  följJ 

En  hednisk  prinsessa  förälskar  sig  i  en  kristen  riddare,  då  hon  hör  om- 
talas hans  hjältedåd  Fl  151  följ.,  El  59  följ.  —  Marsibilias  kärleksförhål- 
landen i  Fl  hafva  för  öfrigt  mycket  tycke  med  den,  äfveuledes  hedniska,  drott- 
ning   Sibilias  (märk  namnlikheten!)  i  Klm  V;  och  till  Fl  136^^  följ.   finnes 

ett  märkligt  parallellstälie  i  Klm  453:  t)aim  dag  hafdi  hon  (se.  kouungsdottir)  gefit 
honum  i  åstart)okka  merki  gullsaumat,    ok   hét  hann  benni  at  göra  (viuua  Ä)  mörg  suildar- 

brögd ;  här,  liksom  i  Fl,  är  det  fråga  om  en  hedning,  som  sedan  öfvervinnes  af 
en  kristen  riddare  (jfr  dess  utom  Fl  154^*  med  Klm  456*®). 

En  eremit,  som  bor  långt  ut  i  hedningarnes  land  och  ofta  lider  af  deras 
anfeU,  får  besök  af  kFistne  riddare  och  gifver.  dem  goda  råd  Fl  127  och 
Klm  390. 

En  ung  hjälte  rider  å  stad  på  en  farlig  resa  glad  och  sjungande,  träffar 
på  vägen  en  pilgrim,  som  hälsar  honom  (fagr  berra!  eller:  fagr  sveinn!)  och  bjuder 
honom  mat  Bev  2223»~*«  (jämte  223'^)  och  Klm  (II)  71. 

I  stället  för  att  stöta  med  spjutet,  lyfter  hjälten  med  ena  handen  sin  fi- 
ende ur  sadeln  Kon  81*%  B^r  94^*,  963^ 

En  riddare  (ofta  hjälten),  som  dödar  en  fiende,  yttrar  sedan  några  hånande 
ord  till  liket  Fl  125^%  132^%  148^%  157*',  159^%  167%  Klm  187,  191, 
241,  509  (ter),  511  (bis),  El  25%  25»%  Te  36»%  Ptp  38*. 

Uttryck  af  författarens  känslor  förekomma  inskjutna  i  berättelsen'):  a) 
under  hjältens  eller  hans  partis  triumf  och  glädje  bådar  förf.  olycka  Fl 
144^%  163%  Klm  449,  451,  499,  Mm  147^%  El  12%  21%  33^;  b)  äfven 
under  andra  omständigheter  yttras  farhåga  för  hjälten  Klm  441,  444,  486, 
El  68*;  c)  bön  för  hjälten  i  fara  El  35*,  36%  109«;  d)  "Nu  ser  det  illa  ut 
för    N.    ^.r    Fl    15P%  Klm   183,  196,  356,  360  (bis),  424;    e)  ond  spådom 


sagan  tillbör  visserligen  ej  de  romantiska  (öfversatta),  men  synes  till  sitt  innehåll  bafva 
rönt  någon  inverkan  af  dem;  som  ett  sådant  lån  anser  G.  Vigfusson  (enligt  muntligt  medde- 
lande) förekomsten  af  en  'jneykonungr'. 

*)    Sådana    förekomma    blott    sparsamt    i    sagor  af  iubemskt  ursprung  (jfr  Heinzel,  Be- 
scbreibung  der  isländiscben  Saga,  pp.  60 — 2)  ocb  äro  vanligen  af  mycket  enkel  beskaffenbet ; 

0 

af  just  sådant  slag  äro  i  Mao  10'*  Ulfr  l)akkar  bonum  mikilliga,  sem  vert  var,  er  bann 
bafdi  leyst  lif  bans;  39*'  er  tekit  vid  bonum  omakliga  ok  vel. 


I.    Om  de  romaDtiska  sagorna  i  allmänhet.        ^  ^^I 

för  någon  (fiende)  El  77*%  106^;  /)  ^lad  förväntan  om  skam  för  fienden  Fl 
166"  (något  olika  i  B  204»^),  Klm  233,  461,  El  31^;  (j)  jubel  öfver  und- 
gången  fara  Fl  159**,  197^^;  h)  klander  mot  hjälten  (eller  hans  parti)  Fl 
I3r%-  Bev  219*^  (jft"  '^'^3^))  '^2'*S  El  19%  42^;  i)  satiriskt  utfall  mot  hjäl- 
tens  fiender  Fl  126*%  154^  *);  ./)  hån  mot  hcdna  gudar  Fl  140*%  ir>0^% 
160^%  163*%  Klm  117;  k)  skadeglädje  (då  hjältens  fiender  röna  motgång) 
Bev  234*%  Klm  161,  427;  /)  sviken  förväntan  om  olycka  för  fienden  Fl 
146'%  Klm  118,  136,  137,  385,  538;  m)  utbrott  af  sedlig  harm,  då  en 
nedrig  person  namnes  Klm  (II)  52,  63  ^\  El  21%  33%  44*%  70%  72*,  85^% 
n)  reflexion  öfver  hvad  som  kunnat  ske,  om  . .  .  Fl  153%  155^*;  o)  beun- 
drande reflexion  eller  jämförelse  Fl  158*^%  159^,  190^^  (dessutom  vid  132'* 
enligt  C,,  jfr  nedanför  afdeln.  VI);  p)  tröst:  säll  den  rättfärdige!  Fl  135'^,  Klm 
(II)  61^).  —  Hit  kunna  också  räknas  de  skämtsamma  eller  någon  gång  känslo- 
siimma  uttryck,  hvarmed  författaren  afbryter  berättelsen  om  vissa  af  de  hand- 
lande personerna  för  att  omtala,  hvad  andra  samtidigt  förehade:  Bj3R  121*^~*', 
Fl   147*%   17P*,   194^%   195*%  Klm  238,  241,  Mir  159,  El  48**,  Ptp  27*^  *). 

Samma  personnamn  anträfias  ofta  i  olika  romantiska  sagor;  därvid  är  att 
märka,  att  ett  namn,  som  i  en  saga  tillhör  någon  af  hjältens  parti  (det  vill  i  all- 
mänhet säga  fransmännen),  vanligen  också  gör  det  i  andra  sagor,  där  det  före- 
kommer; likaså  gifvas,  å  andra  sidan,  vissa  namn  konsekvent  åt  hedningar 
(eller  åt  minstone  fiender  till  hjälten). 

Af  personnamn  i  Fl  återfinnas  följande  i  Klm:  Flovent  kallas  en  af  käjsar 
Karls  hertigar  p.  328,  Ansceis  (Anysms)  är  namn  på  en  fransk  höfding  290, 
514  etc,  Otun  är  en  af  Karls  "jämningar"  331,  463  etc,  Jofreij(r)  också  en 
af  käjsarens  jarlar  8,  9  etc  Hedningar  äro  Flor(i)ent  458,  konung  KorsaUin 
(Kossables  o.  s.  v.)  449,  450  äfvensom  503,  509,  ^Bodant  konungr  inn  sterki^ 
340—1  (jfr  Rudent  enn  hrausti  Fl  139,  157*));  Älmazor  åv  en  af  de  för- 
nämste  höfdingarne  (konungarne)  under  Agulandus  316,  Fahrin  heter  en  för- 
näm hedning®)  519;  Ammiral  konungr  i\f'  Babilon  förekommer  78,  405,  494. 
Guinimm^    i    Fl  namn  på  en  hednisk  prins,  heter  i  Klm  492  en  slägting  till 


*)  På  båda  ställena  med  tillägget:  segir  meistari  Simon. 

2)  På  dessa  ställen  tillägges:  segir  bokin;  jfr  för  öfrigt  ib.  71,  Bev  223*,  24P*. 

•)  Med  tillägget:  segir  bokin;  i  den  (?ua  hds.  utlemnas  bela  stället. 

*)  Olikartade  äro  de  enkla  och  torra  öfvergångarna  i  M\(i    16",  40^'. 

')  Jfr  äfven  hedningen  Rod^ant  (Roduant)  El  21. 

•)  Men  i  den  isl.  fortsättningen  af  El  (127*)  användes  namnet  om  en  kristen  riddare. 


XXII  *  Inledning. 

Rollants  fiende  Guinelun.  Brunivent  /A)  eller  Burnemenl  (C/ Fl  139*^  är 
också  i  Klm  108 — i)  en  hednisk  konung  (Burnament  eller  Burnement),  hvars 
häst  prisas.  —  De  ypperliga  svärd,  som  tillhöra  hiifvudpersonerna  i  Fl  och 
Klm,  heta  båda  Jovisc  (jfr  Klm  287,  312,  361,  r>26  etc.). 

Namnet  på  den  hedniske  öfverkonungen  i  Fl  Salatres  återfinnes  i  El  21 
följ.  (Salatre  J,  -es  7>),  där  en  hednisk  kämpe  heter  så  *).  Korsablins  svärd 
kallas  Fl  136^^  JdrnhUr;  sannolikt  är  detta  en  öfversättning  från  det  namn, 
som  förekommit  i  det  (nu  förlorade)  franska  originalet,  och  har  bildats  i  ana- 
logi med  nordiska  svärdsnamn  som  Kvernbitr,  Leggbftr  (Ileimskr.),  Brynjubitr 
(Sturl.  saga)^);  namnet  JårnhHr  tillägges  i  fortsättningen  af  El  127  (enligt 
D;  C  har  'Sarabit^)  den  hedniske  konungen  Rubens  svärd. 

Bland  namnen  i  Bev  återfinnes  själfva  Bevers  i  Klm  448,  här  en  vasall 
under  käjsar  Karl;  under  käjsaren  lyder  också  hertig  Terri  (Teri)  ib.  8r>,  97, 
402,  410,  411  etc.  (äfven  i  El  15  är  Terri  namn  på  en  kristen  riddare).  I 
Ki^i  VI  berättas  mycket  om  en  hednisk  konung  Gar  sia  eller  (enligt  ft,  se  447 
not.  8)  Garsie]  den  senare  formen  har  Bev  234*.  Särskildt  anmärkningsvärdt 
är,  att  namnet  Milon  (-les)  icke  blott  i  Bev  och  i  Klm  II,  utan  äfven  i  Er 
tillkommer  en  man,  som  söker  att  med  svek  vinna  hjältinnan,  men  misslyckas 
och  hårdt  straffas.  Det  i  Bev  använda  ortnamnet  Orphante(s)  betecknar  äfven 
i  Klm  298,  327,  352,  364  ett  hedniskt  land  i  Afrika.  Ahilant,  i  Bev  namn 
på  en  (hednisk)  stad,  heter  i  Klm  317,  322  etc.  en  hednisk  konung. 

I  Er  är  Malpriant  en  riddare,  som  strider  mot  hjälten,  likaså  i  El;  i  den 
senare  sagan,  liksom  äfven  i  Klm  496,  tillhör  namnet  en  hedning.  Längre  ned 
skola  vi  söka  visa,  att  Er,  och  må  hända  äfven  Klm,  lånat  denna  namnform, 
och  att  det  samma  torde  gälla  Langalif  Er  16,  som  i  Klm  VIII  återger  det 
franska  Talgalifes''  (kalifen). 

Vi  öfvergå  nu  till  att  gifva  exempel  på  sådana  stående  uttryck,  genom 
hvilka  liknande  förhållanden  eller  liändelser  i  flere  sagor  skildras  antingen  or- 
dagrant lika  {=  "äkta  stereotyper'')  eller  åt  minstone  i  tämligen  öfverensstäm- 
mande  form  (=  "oäkta  stereotyper").  Ordspråk  och  allitererande  uttryck,  som 
äro  gemensamma  för  flere  sagor,  kunna  dess  utom  räknas  hit. 


*)  El  10  heter  en  kristen  väpnare  Salatre(8). 

^)  Jfr  det  nordiska  svärdsnamnet  'Ylfingr'  i  MiR.  —  Ett  par  öfvorsatta  ortnamn  hafva 
anförts  ofvanföre,  p.  VI  not.  3;  'Jarnamodir^  (-=  Yarmouth?  jfr  Flateyjarbok  I,  353")  i  Bipai 
är  ett  slags  folketymologi ;  en  dylik  föreligger  väl  ock  i  personnamnet  "Skadevaldr'  ib. 
Namnen  i  Mag  och  Kon  skola  särskildt  behandlas  (i  afdelningarna  III  odi  IV). 


I.    Om  de  romantiska  sagorna  i  allmänhet.  XXIII 

Om  S£l£^£tIlS  tillkOinst:  Saga  sja  er  eigi  me3.  loklausu  t)eirri  samau  sett,  er  hygguir 
menu  göra  sér  til  gainans,  heldr  er  hon  sönu;  J3vi  at  meistari,  sa  er  Simon  hét,  faun  håna 
skrifada  å  Frakklandi  Fl  (CJ  124;  Saga  [)es8i  ...  er  eigi  af  lokleysu  J)eirri,  er  raenn  göra 
sér  til  gamans,  heldr  en  hon  sögd  med  sannendum,  .  . .  pvi  at  herra  Bjarni .  .  .  faun  håna 
ritada  ok  sagda  i  Ensku  måli  i  Skotlandi  Klm  (B)  50;  —  t)es8a  fråsögu,  sem  sagdi .  . . 
Jon  biskup  ...,  enn  hann  faun  håna  skrifada  med  Låtinu  i  Franz  Cl  1;  Einn  klerkr  fann 
t)essa  sögu  skrifada  å  straeti  einu  Kon  84^^. 

Naturskildrings*.  "Pa  var  kominn  Majus,  hinn  fyrsti  månudr  sumars;  J)a  lengjaz 
dagar,  ok  batnar  vedratta,  graeuiz  jord,  ok  laufgaz  gros  ok  skogar  Fl  197*^;  Xu  er  kominn 
Aprilis  månadr,  ok  tekr  på  vedråtta  at  batna  Klm  447;  Nii  samrar  ok  batnar  vedråtta 
MiR  144». 

Besvärlig  färd:  urdu  fyrir  |)eim  djiipir  dalir  ok  brattir  hamrar  ok  raargar  torfaerur 
Fl  (B)  171*°;  J)eir  foru  margar  torfserur  ok  haittligar  brautir  Klm  482. 

Tacksamt^    befriadt    läjon:    P^t    feldi  tår  sem  madr  ok  skreid  at  honum  ok  sneri 

_  • 

upp  maganum  ok  fridadiz  Kon  G7^;  Euh  leo  snyr  {)egar  upp  å  sér  maganum  ok  skreid  at 
honura,  sem  hann  vildi  bidja  sér  fridar,  med  tårum  Iv   117*. 

Vidunderliga  männislca:  så  Be  vers  framm  fyrir  sik  å  stofn  eins  tres  mikinn  jötun 
. .  .  Milli  hans  augna  var  t^riggja  feta  långt*);  hans  hold  var  svart  sem  kol;  nasar  hans 
våru  leidiligar  ok  framan  å  krokr  .  . .  llårit  var  svå  långt  sem  hests  hali  (hesta  tagl  C)', 
augun  våru  stor  ok  svört  sem  ketilbotn;  tenn  hafdi  hann  sem  villigöltr;  munnrinn  var 
nijök  vidr;  ok  at  öllu  var  hann  leidiligr  skapadr  Bev  235;  så  ek  einn  leidiligan  blåmaun 
sitja  å  einum  stofui .  .  ,  enni  hafdi  hann  sköUott  ok  tveggja  spänna  breitt .  .  .  augu  kolsvört 
ok  krokott  nef,  svå  vidr  munnr  sem  å  leoni.  Tennr  hans  våru  sem  i  villigelti .  .  .  Hår  hafdi 
hann  mikit  ok  skegg  sem  hrosstagl  (hesttagl  BJ  Iv  78 — i);  hans  tenn  våru  sem  i  villigelti 
. .  .  enn  eyru  hans  våru  .  .  .  lodin  biedi  utan  ok  innan  .  .  .  hår  hans  var  sem  mikit  merar 
tagl . .  .  negl  hans  våru  sem  gammskla;r  Ptp  33;  eyru  hafdi  hann  opin  ok  innan  håri  vaxin 
Iv  79^;  hans  negl  våru  svå  sterkir  sem  arnarklaer  voeri  Bev  257^^. 

Negrör:  gular  våru  tennr  {)eirra,  enn  blått  audlit  ok  svå  hendr  ok  alt  t)at,  er  l>ert 
mdtti  sjå  å  J3eim,  nema  augu:  j)au  våru  hvit  Kon  02^;  sjå  blåleiti  madr,  er  engi  hlutr  var 
hvitr  å  utan  tenn  ok  augu  Klm  54. 

Fag^er  liy:  Andlit  hans  var,  sem  lagdr  vaeri  litr  ennar  raudu  rose  i  snjohvita  liljam  Bmh 

122*®;  Andlit  hans  var  kvitt  sem  lilja,  enn  raudr  å  kiun  sem  rosa  Fl  (B)  1()8*^;  var  hennar 

andlitslitr  sem  hin  rauda  rosa  med  samtengdan  hvitan  lit  sem  lilja  Er  13*';  jfr  El  (C)  13G**. 

-   KvinnOllåF:   hår  hennar  var  gulli(nu)  fegra  El  87^,   133*®  (B),  Val  ()4**;  bar  meira 

]j6ma  af  håri  meyjarinnar  enn  af  gullhlödunum  Ek   13**;  guUslitr  var  å  håri  henuar  Fl  18G'*. 

SkÖnliet:  honum  er  sagt,  at  engi  sé  jafnfrid  i  veröldunni  BiCK  96*;  sidan  gud  var 
pindr,  hefir  engi  madr  henni  fridari  faez  Fl  136*^  (=  186*^);  engi  hefir  J)vilik  önnur  feedd 
verit  at  fegrd  sidan  pisl  Krists  ib.  206*';  aldri  var  henni  fieddr  fridari  kvenmadr  Bev  230*'; 
aldri  fa^ddiz  henni  vsenni  kvenmadr  ib.  249*^*.  —  öll  var  hon  hin  fridasta,  sem  sjålf  nåtturau 
måtti  bezt  skapa  Val  64*';  sjålf  nåtturan  mundi  eigi  annan  veg  å  kjosa  Er  6*;  J)6tt 
almåttigr  gud  hefdi  mér  t)ann  krapt  gefit,  at  ek  skapada  mik  sjålfr  .  .  .  ,  t)å  munda  ek  mik 
eigi  anuan  veg  kjosa,  enn  sjå  madr  er  Kon  51*';  engi  kunni  sik  ödruvis  at  seskja,  enn  gud 
hafdi  hann  skapat  Morr  7*»;  jfr  Mag  28"-«». 


*)  Jfr  Klm  509:  l)vers  fotar  var  i  milli  augna  honum. 


XXIV  Inledning. 

Festers  långvarighet:  su  veizla  stoa  hålfan  månud  Kon  83",  Ptp  45*;  Stod  l)etta 
briiaiaup  yfir  månufl  (hålfan  in.  h)  Er  17*';  stod  su  veizla  yfir  (fullan  h)  inanuct  ib.  43'; 
stod  su  veizla  roånuå  Bbv  264^'. 

Hofceremoniel  vid  stora  fester:  joladag  hinn  fyrsta,  på  er  sungin  var  håmessa  ok 
keisarinn  hafdi  borit  k6rönu  sina,  {)å  gékk  hann  i  höll  Fl  108*';  t)ann  sama  dag,  er  konungr 
hafdi  borit  koronu  sina  ok  hlytt  tidum,  J)å  for  hann  heim  til  hallar  Klm  467. 

Vin  vid  gästabud:  l)ar  skört  i  eigi  .  .  .allskonar  drykk,  piment  ok  isope  ok  clare  Fl 
124'*;  {)ar  sem  hvårtfi  skortir  piment  né  clare  ib.  171'^;  piment  ok  clare  ok  hit  bezta  vin 
skorti  J)ar  eigi  Klm  '60. 

Dyrbar  säng:  aldri  var  så  konungr  né  keisari,  at  eigi  maetti  i  J)essi  sieng  vel  hvila 
El  (D)  75;  svå  rik  saeng,  at  aldri  var  så  keisari,  at  ekki  måtti  vel  i  sofa  Pcv  18*  (jfr 
Mao  23"). 

Underbar  kappa:  l)rjår  ålfkonur  våfu  J)at  klaidi  (se.  möttulinn)  . .  .  med  allskonar 
hagleiki  med  svå  miklum  virkdura,  at  |)8er  såtu  yfir  niu  vetr  |)essu  kliedi,  fyrr  enn  fuUofit 
v«ri  El  86*  (jfr  133");  hon  (se.  skikkjan)  var  ofin  niu  rastir  i  jord  nidr  af  fj6rum  ålf- 
konum  Er  42**;  t)enna  (se.  möttul)  gördi  ein  ålfkona  med  svå  mörgum  ok  otruanligum 
bagleik,  at . .  .  Mött  9*  (men  Skikkju  Rimur  II,  26:  Ålfkonur  höfdu  ofit  hapn  t>rjår  eigi 
skemmr  enn  fimtån  år;  jfr  äfven   "Versions   nordiques"   p.  90). 

ÖfverflÖd:  engi  kom  J)ar  svå  fåtaekr,  at  eigi  faeri  fullsaell  i  brott  Ptp  45**;  skal  hinn 
fåtsekasti  eignaz  gnoga  fullsa4u  Klm  167. 

Stor  penningsumma  (vanl.  som  pris,  lösen  el.  skänk):  .xx.  klyfjar  af  mölnu 

gulli  Fl  126'*;  meira  lausafé,  enn  .xx.  lilfaldar  msetti  bera  ib.  185***;  klyfja  .iij.  ulfaida, 
sem  mest  måtti,  af  raudu  gulli  ok  skiru  silfri  ok  ågsctum  gripum  ib.  186**;  fjora  ulfalda 
klyfjada    af    allskonar    gersimum   Klm   119;    700  ulfalda  hladna  med  gulli  ok  silfri  ib.  467; 

^-  400    ulfalda    klyfjada   af  gulli   af  Arabialandi  ib.  488;   100  ulfalda  klyfjada  af  gulli  ib.  (B) 

|p  469;    margir    bestar    ok    dyr,    J)au    er    dromedarii    heita,   klyfjud   med  gulli  ib.  405;  4  (7) 

hundrud  mula  hladna  af  gulli  ok  silfri  ib.  485:  —  man  ek  gefa  [)ér  .c.  sinnum  våg  mina  af 
mölnu  gulli  Fl  146*«  (jfr  B  191»«);  ek  skal  heldr  vega  .xx.  vågir  hans  ib.  149**  (jfr  B 
193**);  konungr  gaf  honum  jafnvajgi  sitt  af  mölnu  gulli  ib.  186**;  hann  (se.  hestinn)  féngi 
eigi    keypt    med    jafnvsegi    hans    af  brendu   gulli   Klm  335;  keyptu  J)eir  hann  (se.  sveiniun) 

?;    •  fyrir    fjögur    jafnvaegi    gulls  Bbv   214**;   J)at  (se.  essit)  var  keypt  fyrir  fjögur  jafnv»gi  J)ess 

I'.  •  ,  gulls  ib.  227*». 

^  Icke    för   något    pris:    eJgl  fyrir, alt  l)at  gull...,  sem  i  Arabia  er  El  (V)  5;  J)6tt 

iv  ^                                       mer  vaeri . .  .  bodit  alt  gull   J)at  er    i    Arabialandi   er,   vilda  ek  eigi  ib.  (C)  95;    mundi  engi 

?t'\  j)eirra ...  fyrir    alt    j)at    gull,    er    i  Arabialandi   er  Mött  12*»;  —  eigi ...  fyrir  alt  veraldar 

f '  gull  Fl  146",  Er  22»,  Mött  30**,  Klm  77,  98,  372,  407,  439,  492,  503. 

f' '  Icke  det  minsta:  J)au  (våpn)  megu  eigi  spillaz  af  lögum  eda  höggtim,  {)at  er  (vert) 

;>•  sé    eins    pennings  Fl  129*®;  hann  man  aldri  n^ta  sina  ena  vinstri  hönd,  J)at  er  vert  sé  eins 

r  pennings  ib.   138**;  ella  fåi  |)ér  eigi  af  mér  gott,  svå  at  vert  sé  eins  pennings  Bev  218^';  jfr 

liknande  i  Klm  83,  107,  247,  403,  418,  456,  482. 

Icke  mycket  värd:  J)eir  féngu  skjott  ()au  vendraedi,  at  fåra  peninga  var  vert  Hf 
l)eirra  Fl  148»  («  192'*);  hjoggu  åkafliga,  svå  at  fåra  peninga  var  vert  lif  j)eirra,  er  fyrir 
urdu  ib.  157';  svå  rjodr  ok  reidr,  at  hann  pottiz  fåra  penninga  verdr  Cl  7'*  (men  i  mera 
egentlig  mening  Er  8*':  hennar  buningr  var  fåra  penninga  verdr). 


i  ■ 
!^ 

i. 

L 

>^ 

m 

i. 


i^ 


»  • 
t 


h 


I.    Om  do  romantiska  sagorna  i  allmänhet.  XXV 

Ett  stycke:  J)eir  neyttu  eigi  meira  ^rir  enn  fjorduDg  or  einum  hleifi  Fl  128^^;  eigi 
skalt  |)u  neinn  dag  meira  til  matar  hafa  enn  fjorSung  6r  braudhleif  Bev  224^';  Flovent 
hjö  til  heidingjans,  ok  tök  fjordunginn  af  skildi  hans  Fl  182*^  och  liknande  Klm  201  \ 
MiR  191',  El  (C)  130*,  Tr  35*';  Bevers  .  . .  gaf  konunginum  pat  högg,  at  af  gékk  Qordungr 
hjålminum  Bev  228*:  Bevers  ...  slö  til ... ,  sva  at  af  tok  fjordungs  breidd  (fjordunginn  C) 
af  kjötinu  ib.  229**;  J)å  hjo  Flovent  i  hjålm  Korsablins  konungs  ok  fjordung  or  hans  andliti 
Fl  137'*;  nsesta  reid  hon  hålfan  Qordung  medan  hla^jandi  Tk  95**. 

MångB.  gSmgeTl  mintiz  hann  vid  håna  meir  enn  .c.  sinnum  Bev  221**;  kysti  håna 
betr  enn  handrad  sinnum  El  76**;  kysti  hann  Galopin  betr  enn  hundrad  sinnum  ib.  102*; 
heilsa  .  .  .  meir  enn  hundrad  sinnum  Er  4^*. 

Nyligen :  J)adan  eru  enn  eigi  lidnir  tolf  manedr,  er  ek  så  hann  drepa  einn  konung 
kriinadan  ok  einn  risa  Bev  230**;  eigi  eru  enn  åtta  månadir  sidan  lidnir,  er  ek  dräp  med 
^essu  Bverdi  |)U8und  af  ydru  lidi  Klm  434. 

Snart  (i  synnerhet  vid  hotelser):  J)u  skalt  fyrir  kveld  hengdr  vera  Bev  227"; 
sjå  madr  man  honum  6J)arfr,  adr  kveld  komi  Fl  131**;  ådr  kveld  komi,  muntu  sjå 
Frankismenu  alla  dauda  Klm  193;  skal  ek  ^a  göra  |)eim  mikinn  hörkul,  ådr  enn  kveld 
komi  El  28®;  fyrr  enn  kveld  komi,  munu  peir  få  mikit  angr  ok  håska  ib.  68';  t)u  skalt 
nu  dyrt  hann  verdi  kaupa,  fyrr  enn  kveld  komi  ib.  25**;  skalt  J3u  dyrt  kaupa  pat  hit 
mikla  högg,  er  J)u  gaft  mér,  ådr  enn  t)essi  dagr  kveldi  ib.   111*   (ådr  kveld  komi  BC). 

Hotelser  mot  fiende:     "Kominn    er    l)inn    endadagr,  illmenni!''   segja   ^eir  Fl  131**; 

Flovent!    .  .  .  kominn  er  J)inn  endadagr  ib.   166*  (jfr  203**);   |)at  veit  Maumet  ...  at  nu  er 

kominn  endadagr  t)inu  Klm  462;   —   minir  bårunar  skulu  dsema  hann  til  dråps  ok  skal  .  .  . 

liengja  sidan  sem  enn  versta  |)jöf  Fl  147 — 8;   ...  hengja  ()ik  sem  enn  versta  {)j6f  ib.  15P; 

ek  skal    låta    hengja    ydr    å   gålga   sem   hina   verstu  pjofa  ib.   176*  (jfr  132'*);  skal  t)ik  å 

å  morgin    hengja    vid    {)at    tré,    er    haest   er  i  Frakklandi  ib.  165***;  nii  beint  skal  ek  låta 

hengja    hann    å    [)es8u    håfa    bergi    El  (C)   56**^;  son   J)inn   Bevers  skal  ek  låt*  hengja  Bev 

211**;  J)å  skal  ek  hengja  J)ik  ok  brenna  hold  t)itt  ok  bein  Fl  159'*  (jfr  Iv   118**  å  morgin 

hrenna  j)eir  mik  å  båli  eda  hengja  eptir  t)j6fa  hsetti);  —  nu  skal  ek  låta  taka  {)ik  ok  kasta 

^T   i    myrkvastofu    El    14**;    skalt   J)u   .  .  .  vera    kastadr  i  ina  mestu  myrkvastofu  ok  ena 

verstu,  er  J)ar  er  til  Klm  377;  skal  ek   setja   hann    i    myrkvastofu   ina  verstu,  J)å  ev  i  Sax- 

landi    er    ib.    399;    skylda    ek    fylgja    ()ér    i    ()ann   stad,    er   saurgastr  vari  i  llomaborg  Fl 

^25*^;    J)u    skalt    fara   vid   mér  til  Paris  ok  hafa  t)ar  ...  ()å  myrkvastofu,  er  saurgust  er  i 

Wginni  ib.   163* ^ 

Verbum  dicendl:  »pti  (eller:  kalladi)  håri  röddu  synnerligen  vanligt. 

OkvädinsordO-  putuson  Fl  125%  164««,  178%  Bev  218*  2),  El  14*%  107% 
P^tusynir  Klm  240,  349,  360,  367,  397;  pdtubörn  Fl  132^%  134**,  T«  60%  —  illmenni 
Fl  131»*,  146**,  163*°,  185'*,  Bev  2202^  Klm  367,  El  5*,  8*,  63«,  83*;  —  svikari  Bev 
226",  227^%  235**;  —  hundr »)  Fl  157*»,  El  22*',  24**,  25*«,  29*,  32*^,  .39*%  — 
Ml  Fl  17838,  Ptp  24%  —  j)j6fr  Ptp  24*,  33^%  —  snåpr  El  110**,  Ptp  24«,  34*;  — 
fantr  El  62*«,   107*%  (Cl  7*«,   14*«);  —  leidr  skålkr  Er  27*%  Cl  7**.*) 


*)  Utan  anspelning  på  något  verkligt  förhållande. 
')  Jfr  ib.  213'  följ-»  där  svaret  inlägger  mening  i  skällsordet. 
')  Till  hedningar. 

*)  Bland  vänliga  tilltal  är  särdeles  g6dr(-i)  vin(r)!  mycket  vanligt;  ofta  förekomnm: 

d 


XXVI  Inledning. 

Eder:  t)at  veit  tru(a)  min  Fl  125»»,  140'*,    152*»,  Bev  223",  232*°,  233«»,  Klm  467, 

474,  Mött  3P,  El  27*,   110«;  —  vid  sitt  hufvud  Bev  237*',  240*»,  El  58%  Pcv  35^»; 

l)at  veit  höfud  mitt  El  27'*,  02*,   *>;    —    |)at    veit   mitt  hit  hvita  skegg  El  20*  (jfr  51», 

äfvensom  Klm);  -  ^at  veit  ek  Fl  180*»,  185»»,  187%  195*»;  veit  ek  ib.  185*»;  l)at  veit 
ek  fyrir  mönnum  ib.  186»;  —  sva  hjålpi  mér  gud  Fl  187**,  Bev  231»;  J)at  veit  gud  Fl 
126»*,  159»»,  Bev  211*,  214»,  220»,  231»*,  249»%  gud  veit  Bev  248^*,  El  (C)  53^;  l)at 
skal    gud    vita    Bev    229^,    231»^,    242*»,    245**;    —    meun  veit,  |)at  veit  menn,  veit  menn 

se  Fritzner  p.  427;    —    vid  apostelen  Petrus  Fl  125»»,   Bev  225*,  Klm  90,  425, 

439,  El  10^;  -  sva  hjålpi  mér  Maumet  (Maghiin)  Fl  152»»,  186^*,  El  27»;  l)at  veit 
Maumet  Fl  143»%  152»,  *»,  186*»,  Bev  221»,  »»,  229*%  236»,  257**,  259",  Klm  421  (bis), 
462;  l)at  veit  Makiin  Fl  152»»,  154",  164»»;  |)at  veit  Maumet  ok  Terrogant  ib.  150»*;  J)at 
veit  inn  godi  Terrogant  ib.   165*». 

Hedningars  bön  eller  bedyrande:  Maumet,  er  fyrir  öllum  heimi  raedr ...  Fl 
142*»,  Klm  436;  Maumet,  er  öllum  heimi  raedr  El  (D)  74  (jfr  Ä  ib.);  Maghun,  er  öllum 
heimi  raedr  El  (B C)  28  (jfr  Ä  ib.);  Maumet,  lavardr  måttugr,  er  eiun  r^dr  öUu  Fl  157*; 
Makun,  J)u  ert  allra  hluta  skapari  ok  att  öllu  at  råda  ib.  161*®  (jfr  ib.  197»»:  så,  er  öllum 
heimi  r«dr). 

Hedningars  förbannelser  under  strid:  Maumet  verdi  honum  (i)ér,  ydr)  reidr 

Fl    145»%    184**,    Klm    453,    459;    Maumet    verdi    l)eim    reidr,   er   nu  sparir  ()å  Fl  146*; 

Makiin  verdi  honum  (l)ér)  reidr  Fl  148»»,  159"  (utförligare  132*»,  «  175»*);  Maghun 
(Maumet  D)  verdi  mér  reidr  El  32*»,  81*. 

Hedningars  klagan:  peir  ...  yla  eptir  sem  hundar  Fl  132*»  (B:  peir  ...  yla 
eptir  hann  sem  vargar  176*»);  yla  ()eir  sem  hundar  Klm  219^;  yldu  sva  sem  vargar  ib.  352. 

Den,  som  behandlats  illa  af  sin  herre,  klagar:  ek  t)j6nada  aldri  til  j)ess  Bev 

225  not.  1;  Aldri  t)j6nada  ek  til  t)essara  saka  I  v  118*^. 

Stark  sinnesrörelse:  Ok  er  höfudkonungr  heyrdi  J)etta,  värd  (Sva  sem  konungrinn 
heyrir  l)etta,  J)å  värd)  hann  sva  reidr,  at  nåliga  gékk  hann  af  vitinu  Fl  (B)  185*',  Bev 
217*;  Sem  keisarinn  heyrdi  l)etta,  J)å  gékk  hann  nåliga  af  vitinu  ib.  24P*;  5etta  var  |)egar 
sagt  konunginum,  at  .  .  .  $a  värd  hann  sva  reidr,  at  nåliga  gékk  hann  af  vitinu  fyrir  sorg 
ib.  245*°;  sögdu  konunginum  ...  Ok  er  hann  heyrdi  l)etta,  värd  hann  reidr,  sva  at  nåliga 
gékk  hann  af  vitinu  ib'.  259^*;  Sem  Bevers  heyrdi  l)etta,  värd  hann  svå  hryggr,  at  nåliga 
gékk  hann  af  vitinu  ib.  267^;  Var  hann  nu  svå  angrsfullr,  at  nåliga  gékk  hann  af  vitinu 
Iv  109*;  *)  .  .  .  svå  at  J)eir  géngu  naer  af  vitinu  fyrir  sorgår  sakir  Fl  132**;  Kalades  gékk 
nåliga  af  vitinu,  sem  hann  heyrdi  .  .  .  Klm  231;  Ok  er  Agulandus  så  .  .  .  gékk  hann 
nåliga  af  vitinu  ib.  261;  Sem  Agulandus  så  l)etta,  |)å  mundi  hann  nåliga  or  viti  hlaupa 
ib.    367;    värd   hann   svå   hrseddr,  at  neer  gékk  hann   af  vitinu  ib.  468;  gengr  bann  naer  or 


gödir  vinir,  herrar,  höfdingjar,  drengir,  riddarar.  —  Märk  äfven:  hin  frida!  Mött  20**, 
24*%  Val  70%  El  113«.  —  Rika  på  vokativer  (ofta  med  utförliga  attribut)  äro  i  synner- 
Bev,  El,  Klm  II. 

^)    Märk^    att    dessa    sju    exempel   alla  förekomma    i    en    och   samma  handskrift  (Holm. 
mbr.  6,  4:to). 


I.    Om  de  roniiuitiska  saironui  i  allmänhet.  Xxvri 


•o 


vitinu  sakir  .  .  .  glecti  ib.  13()  ^);  ~-  sem  N.  N.  leit  (heyrdi)  .  .  .,  [)a  sprakk  hann  ualiga 
af  harmi  Klm  312,  341,  3()0,  3fi7;  fékk  Bevers  sva  mikla  sorg,  at  iialiga  sjirakk  liiiDn  af 
hanni  Bev  267**;  sii  virdiliga  fru  sprakk  iialiga  af  barmi  Iv  91®;  Sem  Ksei  heyrcti  |)etta, 
J)å  varct  hann  najr  sem  hann  mundi  springa  af  angri  ok  reidi  Pcv  IP^;  —  af  j)eirri  sorg 
féll  hon  i  ovit,  ok  sem  bon  vitkafliz,  J)å  tok  bon  at  gnVta  Bkv  220';  a*pti  bann  .  .  .  mect 
miklum  barmi  ...  ok  féll  bann  i  6vit.  Sem  bann  vitkadiz.  |)a  mjeiti  bann  ib.  223*^; 
värd  Josvena  illa  vid  ...  ok  féll  i  ovit,  ok  sem  bon  vitkadiz,  ]}a  aepti  bon  ok  nuelti  ib. 
230®*;  bon  féll  l)egar  i  ovit,  enn  t)egar  bon  vitkadiz,  raa^ti  bon  Pcv  50*®;  bon  .  .  .  féll 
opt  i  ovit,  ok  {)egar  er  hon  vitkadiz,  {)å  sprakk  blod  .  .  .  Ptp  28*;  fellr  sva  mikil  brygd 
bonum  i  bjärta,  at  njesta  fellr  bann  i  ovit  Klm   193  ^). 

Deltagande  efter  sorglig  berättelse:  Sem  konungr  heyrdi  l)etta,  J)å  ^6tti  bonum 
hörmuligt.  ok  mielti  Bev  214®*;  Sem  patriarcha  heyrdi  |)etta,  |)6tti  bonum  börmuligt,  ok 
gaf  ...  ib.  230';  Jetta  J)6tti  skogarmanni  mjök  börmuligt,  ok  mselti  ib.  248^*;  Sem  jungfruin 
heyrdi  J)etta,  J)å  J)6tti  henni  hörmuligt,  ok  segir  ib.  249*';  vid  börmungarord  bennar  komuz 
J)eir  vid  mjök,  ok  [)6tti  aumligt  vera  Bmr  87*';  ()6tti  öllum  hörmuligt,  er  a  heyrdu  ib.  88*. 

En  yngling  säger,  före  ett  farligt  envig:  Nu  sk^^t  ek  minu  måli  til  almattigs 
guds  ok  eunar  helgu  Mariu  Fl  170**;  nu  sky  t  ek  til  guds  rainu  måli  Klm  406;  vil  ek  nu 
.  .  .  skjota  minu  måli  å  vald  ok  miskunn  almattigs  guds  Mir  206*'  (jfr  BiER  100*®). 

Samtal  före  striden:  D^rt  skulu  ^ér  kaupa  vårt  lif  Fl  131*';  Nu  munu  Saxar 
d:^rt  käupa  vårt  lif  ib.  160*«  (jfr  ib.  195»',  El  44*,  Klm  423"). 

Härens  antågande:  {)å  heyrdu  J)eir  mikinn  gn;^  af  våpnum  ok  ludrum  Fl  157**; 
var  ogurligr  gnyr  at  heyra  til  ()eirra  ib.  199*';  {)ar  var  mikill  gnyr  af  våpnum  {)eirra 
Bev  254'*;  beyrir  långt  J)eirra  reid  Fl  163*;  tolf  milna  lengd  måtti  heyra  bestå  gnegg 
ok  gny  af  reid  peirra  Klm  273;  fimtån  milur  valskar  måtti  heyra  våpnagny  af  lidi 
t)eirra  ib.  501;  måtti  längan  veg  sjå  Ijoma  af  våpnum  peirra  MiR  151'*;  skjålfa  allir  vellir 
af  våpnagny  peirra  Fl  166'*;  skalf  öll  jord  af  åkafri  reid.  Nu  beyrir  Flovent  brak  af 
våpnum  {)eirra  ok  J)yt  af  ludrum  J)eirra  ib.   181**  (jfr  138^'). 

En  hjältes  häst  och  vapen:  hann  er  vel  herklaiddr  eptir  sinum  vilja;  hann 
var  ok  å  godum  hesti  Fl  165*';  hann  .  .  .  befir  våpn  eptir  sinum  vilja  ok  ess  Arundele 
Bev  217*®;  hann  hafdi  essit  fengit  eptir  vilja  sinum  ib.  228^®;  herklaeddir  hverr  eptir  vilja 
sinum  Fl  185*';  vel  våpnadir  hverr  eptir  sinum  vilja  Klm  449;  svå  herklaeddr,  sem  ek 
vilda  El  (C)  57*;  —  Baeringr  .  .  .  hafdi  med  sér  våpn  sin,  er  ått  hafdi  Liforius,  ok 
hest,  er  hann  hafdi  ått  BiER  103**;  med  maeki  J)eim,  er  Liforius  hafdi  ått  ib.  104*®;  hann 
hafdi  .  .  .  brynju  |)å,  er  ått  hafdi  Rudent  enn  hrausti,  ok  J)at  sverd,  er  ått  hafdi  Bruni- 
vent  konungr  Fl  139**;  Hon  feerdi  hann  i  eina  örugga  brynju,  er  Pharaon  Biternakonungr 
hafdi  ått  El  lOP  (jfr  Klm  48^*,  2*). 

Om  svärd:  gott  sverd  gaftu  mér  .  .  .  J3at  bilar  aldri,  ef  drengr  å  Fl  131* ;  J)etta 
er  långt  sverd,  ok  ef  drengr  heldr  å,  [)å  mun  hann  med  J)essu  göra  slag  ok  dauda 
))eim,  er  fyrir  verdr  Tr  53*. 

*)  Variationer  förekomma  Klm  383»«  (jfr  not.  6),  385  (jfr  not.  20),  Fl  134**,  147* >, 
El  26^  102»*,  107*. 

^)  Samma  slags  uttryck  äfven  om  loljder  af  fysiskt  lidande,  t.  ex.  efter  ett  bugg  Val 
59**,  Fl  140^  af  blodförlust  Fl  186';  jfr  äfven  B.er  89* 2. 


XXVIII  luledning. 

Vimpel  på  en  bjältes  lans:  merki  J)at  var  fest  vid  spjotit  med  fjoruin  gullnöglum 
Fl  180^  (BCD)\  hann  hafcti  eitt  spjot  stort,  er  merkit  var  med  fest  med  fjorum  gullnöglum 
Bev  '2\VK 

En  häst  snabbhet:  engi  hestr  hefir  betri  verit  Fl  126*  (B  170^*:  skjotari  verit); 
engi  hefir  hestr  verit  betri  fyrir  nordan  Grikklandshaf  MiR  165*;  engi  hestr  var  J)vi  (se. 
essi)  betri  ok  skjotari  Bev  227*®;  —  hann  er  skjotari  hverju  dyri  Klm  516;  hans  hestr  var 
hverju  d^ri  skjotari  Fl  126*®;  hann  var  hverju  d^ri  fljotari  ib.  139*';  så  hestr  er  hverju 
dyri    skjotari    El    (D)    36;    —    så    var  .  .  .  fljuganda    fugli   skjotari  BiER  103**;   hann  var 

skjotari    enn    fugl    fljugandi    Klm    514;    hesti,  er  skjotari  var  enn  fugl  Val  62*;    en  häst 

kallas  flugskjotr  Klm  192,  flogskjotr  El  32*,  44*,  111»,  fljugskjötr  El  25»,  flugsnarr  Mött 
6**;  —hann  var  skjotr  å  rås  sem  svala  å  flug  El  (C)  125»;  hann  var  fimari  åras  enn  svala 
å  flug  Fl  183^°;  hann  var  litlu  seinni  enn  svala  å  flug  Klm  461  {A)\  hann  er  fimari  enn 
svala,  l)å  er  hon  flygr  sem  skjotast  ib.  513;  fljötr  sem  svala  å  flugi  Er  2**  (fe);  —  hesti, 
er  skjotari  var  sparrhauki  El  112';  å  hesti  sinum  .  .  .  hann  er  fimari  enn  valr  Klm  514; 
—  (Flovent)  reid  at  honum,  sem  valr  flygi  eptir  rjupu  Fl  203**  (C);  hestrinn  hleypr  sva 
snarliga  framm  sem  hungrandi  haukr  til  brådar  Bar  117**;  Flovent  reid  J)å  at  Söxum, 
()vilikast  til  at  jafna,  sem  soltinn  fålki  at  taka  fagra  bråd  Fl  200*^;  —  hestr  .  .  .  hljop 
svå  snart  (hart  B)  ok  fimliga,  sem  broddr  fljugi  (sem  J)å  er  broddr  hleypr  hårdast  af  lås- 
boga  B)  Klm  404;  hann  ...  for  i  brott  .  .  .  litlu  seinna  enn  broddr  fl^gr  af  låsboga  ib. 
406;  ridr  hann  framm  snart,  sem  broddr  fljugi  ib.  426;  a  svå  ågsetum  hesti  ok  fljotum,  at 
hann  for  eigi  seinna  enn  kolfr  af  arbysti,  l)å  er  snarast  er  skotit  El  (C)  127^*;  —  Flovent 
reid  svå  snart  at  honum,  sem  elding  flygi  Fl  {B)  203**,  205*'. 

Hjälten  stiger  till  häst:  Jå  steig  Flovent  å  bak  ok  studdiz  hvårki  vid  södul  né 
stigreip  Fl  142*';  hljöp  Alkain  å  hest  sinn  ok  studdiz  hvårki  vid  stigreip  né  södul  Klm 
405;  (Erex)  stigr  å  sitt  ess  ok  studdiz  hvårki  vid  stigreip  né  södulboga  Er  8**, 

Gkxlt  förebud  till  seger:  f>å  a^pti  Bevers  å  sina  kumpåna  ok  bad  t)å  djarfliga 
framm  gänga:  ''Vårt  er  hit  fyrsta  högg,  ok  vér  skulum  sigr  vinna"  Bev  218';  Rollant  .  .  . 
mselti  .  .  .  "Saekid  framm  frseknliga,  Frankismenn!  pvi  at  vér  eigum  höggit"  Klm  509. 

Hjältens  stridskamrater:  Terri,  kumpånn  hans,  vildi  eigi  gleyma  at  hjålpa  til 
herra  Bevers  Bev  250**;  Terri  gleymdi  ok  eigi  sinni  {)jönostu  ib.  248*';  lagsmenn  Flovents, 
Otuu  ok  Jofreyr,  vildu  eigi  seinka  at  fylgja  honum  Fl  182'*;  Otun  ok  Jofreyr  seinkudu 
eigi  at  fylgja  honum  ib.  204**;  Oliver  seinkar  eigi  at  fylgja  honum  Klm  511. 

Välförhållande  i  striden:  N.  N.  var  eigi  åm»lis  verdr  Fl  198*^  Klm  443,  452, 
511,  512,  El  {C)  126*°;  fara  peir  nu  undan  å  haeli,  ok  eigi  våru  |)eir  åmaelis  verdir  Klm 
392  (h)\  eigi  eru  peir  åmaelis  verdir,  {)6tt  peir  fl;^i  undan  ib.  455  (jfr:  Flovent  .  .  .  var 
eigi  hrseddr,  J)ö  at  hann  flydi  Fl  192*^);  svå  vaska  ok  goda  bardagamenn,  at  öngum  J)eirra 
var  åmaelanda  El  (C)  53*';  gefiz  svå  i  J)essi  sökn,  at  ydr  sé  eigi  åmselanda  Fl  144**. 

Farligt  läge:  växa  vandrjedi  e-s  Fl  135*',  185'«,  El  26*^  Klm  243,  364,377,453. 

En  vän  räddar  ur  fara:  N.  N.  var  naer  staddr  ok  .  .  .  Fl  126**  (-  171  •),  158*» 
(«  1993»),  158**  (=  199"),  Klm  83. 

Förhållandet  mellan  fiender,  liknelser:  Riddarar  t)e8sir  heidnir  hafa  eigi  meira 
åst  å  088  enn  lilfr  å  saudum  eda  hundr  å  hirti  Fl  130*»;  Kumpånar  Bevers  .  .  .  hrsedduz 
nii  eigi  meir  ovini  sina  enn  vargar  (leön  C)   saudi   Bev  218*°;  hlupu  {)eir   med  svå  mikilli 

hreysti  å  t)å,  sem  \ik  er  leo  kemr   i   saudaflokk   ib.  260»*  (utförligare   El  41**);  .  .  .  enn 


I.    Om  de  romantiska  sagorna  i  allmänhet.  XXIX 

Frankismeun  eptir,  drepandi  t)å  sem  vargar,  er  saudi  elta  Klm  354;  Tristram  ...  ok  bans 
félagar  .  .  .  dråpu  J)å  sva  flyjandi,  sem  sauctaflokkr  hlypi  Tr  29**;  Oliver  reid  fram  a 
milium  beidinna  manna  sem  d^*it  oarga  ferr  olmligast  millum  annarra  dyra  Klm  520^^; 
ekki  befir  [)u  meira  vid  mik  at  göra  eun  lamb  vid  leon  Er  27*®;  —  {)å  urdu  {)eir  sva 
brseddir  fyrir  bonum  sem  fugl  fyrij*  bauki  Bev  218**;  munu  j)eir  flyja  sem  andarsteggi 
undan  (fyrir  h)  gåsbauki  Klm  260. 

Fruktan  för  fienden:  binn  braustasti  af  |)eirra  lidi  vildi  beldr  bafa  beima  sotit 
enn  J)ar  komit  Fl  135^*;  beldr  vildu  {)eir  bafa  beima  setit  enn  |)ar  komit  Ptp  41'  (jfr 
Bev  218*,  Klm  178*);  J)å  mundi  så  ydvarr,  er  bezt  er  bugadr^  beldr  vilja  vera  binum  megin 
Nordmandi  enn  t)ar  bjå  l)eim  Klm  437. 

OemotStåndligrliet :  Flovent  .  .  .  maetti  öngum  sva  dramblåtum  eda  fra^kuum  manni, 
at  eigi  sé  bverjum  biiinn  baninn  Fl  139*''  (=  183*);  .  .  .  fuudu  öugan  sva  dramblatan, 
at  eigi  laegdi  J)eir  bans  ofmetnad  ib.  158*°  (=»  200*);  maetti  bann  öngum  sva  dramblåtum 
riddara,  at  eigi  t)j6nadi  jördin,  er  J)eir  skildu  Ptp  41*;  var  engi  sva  godr  riddari,  at  eigi 
styngi  skjott  nösum  nidr,  er  bans  beid  Fl  160*^;  —  var  bverr  til  dauda  daemdr,  er  bonum 
msBtti  Fl  158**;  bverr  var  til  dauda  dsemdr,  er  fyrir  [)eim  värd  Bev  256*;  var  så  bverr 
til  dauda  dsemdr,  er  bögg  fékk  af  j)vi  (se.  sverdi)  ib.  250**;  bverr  var  til  dauda  daemdr, 
er  sverd  Valvers  nådi  til  Pcv  50'*  (jfr  Klm  421');  er  bverr  til  bana  kosinn,  er  J)eim 
msetir  Fl  166'*  (=  205**);  var  bverjum  viss  daudi^  er  fyrir  J)eim  värd  Bev  260**;  -  lå 
bverr  daudr,  er  fyrir  bans  sverdi  värd  Fl  132'*;  engi  befir  lif  sitt,  er  bans  bidr  ib. 
145*';  bverr,  er  Flovent  maetti,  var  sviptr.sinu  lifi  ib.  139'*;  så,  er  naest  dyrum  stod, 
t;fndi  sinu  lifi  ib.   132*;  så,  er  fyrst  för,  tyndi  skjott  sinu  lifi  ib.  132'*. 

Tumult  och  förödelse  i  Slagtning:  l)ar  måtti  beyra  spjot  bresta,  brynjur  bila 
Klm  367;  {)ar  måtti  sjå  spjotsköpt  brotna  en  bjålma  klofna,  skildir  böggnir  enn  brynjur 
rifnar  ib.  87;  J)ar  måtti  nu  sjå  skjöldu  klofna,  brynjur  böggnar,  brända  blodga  ok  spjot- 
sköpt brotin  ib.  (J9)  515;  må  nu  lita  margan  skjöld  sundr  brotna,  enn  beidingja  {)usundum 
af  baki  ridna,  adrir  blikna,  brynjur  slitna,  enn  bjålmar  med  bausum  sundr  klofna  ib.  (B) 
243;  måtti  t)ar  sjå  margan  skjöld  klofna  ok  marga  brynju  rifna  ok  margan  riddara  lågt 
liggja  Fl  199*'  (J5C,  ej  i  -4.);  så,  er  {)å  ssei  Frankismenn,  .  .  .  bonum  mundi  undr  t)ikkja, 
bvé  margar  brynjur  rifnudu,  eda  bvé  margir  bjålmar  klofuudu  Fl  145**  (ej  i  J5);  så,  er 
()å  vari  j)ar,  .  .  .  måtti  beyra  stora  bresti  af  spjotsköptum  ok  undarlig  bögg  bjärt  ra  sverda. 
&ar  måtti  sjå  margan  best  gänga  med  södli  ok  margan  riddara   lågt  liggja  ok  brynju  smått 

höggna  ib.   144*'  (förkortadt  i   B   189**);  l)ar  måtti  beyra  mikinn  l)yt  ok  åkafligan  liidra- 
gang,    ok    j)ar    måtti    sjå    barda    samkvåmu   ok  beiptuliga  atreid,  mart  spjotskapt  brotit  ok 

margan    riddara    lågt   liggja  Fl  182*'  (kortare  i   A    139**');  }^at  måtti  beyra  kny  ok  brak 
af  våpnum  j)eirra,  ok  svå  sjå  mikla  orrostu  befjaz  ok  mörg  spjotsköpt  bresta,  skildir  klofna, 

brynjur  rifna  ok  svå  marga  beidingja  bniga,   svå   at  engi  fékk  tält  Klm  457;  jfr   de   utför- 
liga skildringarna   Klm  247  (B),  289,  El  126  (C). 

BlifVa  osårad  (af  stöt  eller  hugg):  (bann)  kom  eigi  såri  vid  bann  at  l)vi!  sinni 
Klm  118  (bis);  l)eir  komu  eigi  såri  vid  bann  ib.  457;  —  gud  blifdi,  er  eigi  tok  likam 
hans  Fl  126**;  barg  J3å  gud,  at  eigi  tok  likam  bans  MiR  165**;  barg  J)å  gud,  er  Rollant 
värd  ekki  sårr  (er  eigi  tok  likam  bans  h)  Klm  429;  barg  (|)å)  gud,  er  eigi  nam  djupara 
ib.  118,  457  {A:  er  bann  värd  eigi  sårr);  barg  t)å  gud,  er  eigi  t6k  brjost  bans  ib.  511; 
guds  miskunn  bjålpadi  bonum,    svå  at  eigi  kom  å  bann  Bev  260*';  —  gud  gsetti  Flovents, 


^^^  Inledning. 

sva  at  eigi  brast  hans  en  goda  brynja;  ok  varct  hann  ekki  sarr  Fl  158®  (B  199^':  gud 
gsetti  Flovents,  sva  at  eigi  rifuadi  brynja  hans);  brynja  hans  var  traust,  ok  helt  hann  Hfi 
sinu  med  guds  miskunn  Klm  453;  medr  guds  forsjo  biladi  hon  (se.  brynjan)  eigi  ib.  197; 
brynja  hans  var  traust  ok  slitnadi  eigi  ib.  450;  brynja  F.  konungs  var  örugg  ok  hélt  lifi 
hans  Fl   138*^  hefdi  Erex  dauda  af  fengit,  ef  brynjan  hefdi  eigi  hlift  honum  Er  23**. 

Onistor  af  hUg^g^en:  hjugguz  svå  hart  til,  at  .  .  .  eldr  flo  or  hjålmum  |)eirra  ok 
brynjum,  er  stålin  msetaz  Klm  458;  hjogguz  J)eir  til  svå  hart,  at  eldr  hraut  or  sverdum 
{)eirra,  er  maBttuz  Fl  137'^;  eldr  hraut  or,  er  sverd  J)eirra  maettuz  i  höggum  ib.   139**. 

Hugg  i  hjälmen  eller  rustningen:  Bevers  .  .  .  hj6  i  hjålm  Ivorii  konungs,  sva 
at  af  géngu  baedi  lauf  ok  steinar  Bev  262^';  Ivorius  .  .  .  hjo  til  Bevers  af  öllu  afli  i 
hjålminn,  svå  at  af  flugu  lauf  ok  steinar  ib.  262**;  M.  hjö  j)egar  ofan  i  hjålm  hans,  svå 
at  öll  laufin  flugu  a  völlinn  nidr  fyrir  faetr  honum  med  öllum  böndum,  er  å  våru  hjålminujn 
El  30* ;  hjo  hann  [)å  sverdinu  i  hjålm  hins  heidna,  svå  at  öll  laufin  ok  böndin  flugu  fjarri 
å  völlinn  ib.  30^^;  J.  hjo  bådum  höndum  i  hjålm  hans,  af  öll  laufin  ok  hjålmböndin,  svå 
at  fjarri  kom  å  völlinn  ib.  110*;  —  Nii  lysir  allan  vigvöllinn  af  gimsteinum,  J)eim  er  {)eir 
hafa  höggvit  af  skjöldum  ok  hjålmum  Klm  94;  Nii  lysir  vigvöH  allan  af  biinadi  ok  dyrum 
steinum,  er  hvårr  hjo  af  annars  hlifum  ib.  463. 

Djupt  sår:  lagdi  spjoti  til  konungs  ok  i  gegnum  brynjuna,  svå  at  i  beini  nam  stad 
(i  beini  stöd  B)  Fl  162^^;  lagdi  spjoti  i  bak  Flovent,  svå  at  i  beini  stod  ib.  166^;  hjo  nu 
...  i  gegnum  brynju  ...  ok  treyju,  svå  at  i  beini  nam  städar  B  jer  119'^;  hafdi  hann 
verit  lagdr  medr  kesju  gegnum  brynjuna  ok  panzarann,  svå  at  i  beini  nam  städar 
Klm  214. 

Dödssår:  mantu  få  [)at  sår  af  mer,  er  engi  Iseknir  å  Frakklandi  man  graett  få  Fl 
137**;  fa)r  ()u  j)au  högg  af  oss  .  .  .  at  aldri  mun  finnaz  så  lajknir,  er  |)ér  kunni  hjålpa 
El  61**;  (hann)  veitti  honum  svå  mikit  sär,  at  epgi  kunni  grada  Bev  251**;  Ek  gaf 
honum  J)rju  sår,  aldri  faer  hann  {)au  graett  ib.  213**;  (hann)  hjo  l)at  högg  til  min,  at  ek 
bida  aldri  bot,  ef  tekit  hefdi  Fl  158^*. 

Verkningar  af  hugg:  svå  at  heilinn  lå  uti  (el.  å  jördu[nni])  Er  2P,  28*,  3P, 
34**,  Bev  213*^  (jfr  228«),  jfr  äfven  Fl  16P°  och  151*^  —  klauf  hjålm  hans  ok  höfud, 
svå  at  i  tönnum  nam  städar  Klm  124,  261,  454,  515;  klauf  hann  ofan  i  tenn  ib.  362, 
367;  hann  klauf  höfud  hans  i  tenn  nidr  ib.  457;  — -  klauf  hann  i  herdar  nidr  Fl  167^ 
198",  199",  Klm  187,  194,  259,  260,  361,  408,  459;  -  hjo  til  hans  ok  klauf  til  linda- 
stadar  BiER  101*';  hjo  til  hans  litit  högg  .  .  .  hann  klauf  höfud  hans  vid  hjålmi  ok  buk 
hans  til  beltis  Fl  132'^;  hjo  i  höfud  honum  ok  klauf  l)at  ok  hans  brynjadan  buk  til  beltis 
ib.  130*^  l)å  hjo  Flovent  til  eins  ok  klauf  hjålm  hans  ok  buk  brynjadan  ib.  13P*;  hjo 
F.  til  eins  höfdingja  ok  klauf  skjöld  hans  ok  buk  brynjadan  ib.  145*^;  hjo  til  hans,  i  sundr 
höfud  hans  ok  buk  vid  brynju  ib.  165*";  hjuggu  peir  i  hjålma  heidingja  ok  klufu  j)eirra  biika 
brynjada  ib.  156**;  hjö  i  hjålminn  Grams  ok  klauf  hjålminn,  höfudit  ok  biikinu  til  belt- 
isstadar  Ptp  38';  jfr  äfven  Fl  140**  OCh  dot  motsvarande  183«3;  _  klauf  hann  sundr 
i  midju,  svå  at  i  södlinum  nam  städar  Klm  125;  hjo  til  hans  ...  ok  nam  stad  i  södlinum 
Fl  130**;  ...  ok  nam  sverdit  stad  i  södlinum  ib.  135*;  hjo  til  Rudents  ...  svå  at  i 
södlinum  nam  stad  ib.  157**;  hjö  til  hins  heidna  ...  ok  i  sundr  i  två  hluti,  svå  at  i 
södli  nam  städar  Klm  514;  -  höggr  til  eins  ...  ok  i  sundr  i  midju  B^kr  104";  hjö  hann 
sundr    i    midju   Ulm   392;   höggr  ...  svå    at    hann    tok  sundr  i  midju  Er  31**^;  hjo  hann 


I.    Om  de  roniantibka  sagorna  i  allmänhet.  XXXI 

allan  annan  brynjadan  sundr  i  midju  ib.  26*;  höggr  å  hrygginn  jötninum  ok  snittr  hann 
sundr  i  midjunni  ib.  28®;  —  (hann)  féll  i  tveim  hlutum  å  jörct  Fl  135'°,  140^';  hjo  til 
hans  ok  klauf  hann  i  två  hluti  ib.  157'*,  158*^;  —  kljufa  hann  ok  hestinn  brynjadan  i  sundr  Klm 
473;  klauf  hann  i  två  hluti  ok  hest  hans  i  sundr  Fl  159*';  .  .  .  ok  i  sundr  hestinn  fyrir 
aptan  södulinn  ib.  158^°;  klauf  .  .  .  hestinn  i  sundr  i  midju  ib.  13P;  hestinn  tok  sundr  i 
midju  Klm  161;  —  svercKt  nam  i  jördu  städar  Klm  118,  46-1;  hann  hjo  [)å  einn  Frankis- 
mann,  svå  at  i  jördu  nam  städar  Fl  146®;  .  .  .  sva  at  sverdit  nam  eigi  fyrr  städar  enn  i 
ördu  El  46';  klauf  .  .  .  svå  at  i  jördu  nam  städar  ib.  (B)   13  P. 

HufVudet  llUgr£r6S  ftf-  t>*  ^j^  Otun  hofud  af  enum  fjorda,  svå  at  Qarri  kom  nidr 
Fl  131*;  Otun  hjo  .  .  .  svå  at  fjarri  kom  nidr  höfudit  ib.  148*';  Elis  .  .  .  hjo  hann  .  .  . 
svå  mikit  högg  å  hålsinn,  at  höfud  hans  med  hjålmiuum  ok  brynjuhetti  kom  fjarri  nidr  å 
völlinn  El  42 — 3;  ()å  hjo  hann  t)egar  å  hålsinn,  svå  at  fjarri  kom  nidr  höfudit  å  völlinn 
Iv  129^^ 

Genomborra  med  spjutet*  ok  laugar  spjot  sitt  i  hjartablodi  hans  Bär  104*'; 
Bevers  laugadi  spjot  ok  merki  i  hjartablodi  hans  Bev  218^;  hann  laugadi  merkit  i  hans 
blodi  ib.  228'**;  hann  laugadi  sitt  spjot  i  hans  hjartablodi  ib.  242^°;  ok  laugadi  sitt  spjot 
i  brjosti  honum  Fl  145**  (jfr  ib.  154^®);  laugadi  merki  spjotsins  i  brjosti  hans  Klm  456 
(i  Klm  IV  b  ofta  blodga  i  st.  f.  lauga). 

Kasta    ur    sadeln:    ok   steypti   honum  daudum  å  jord  Fl   132*',  Bev  242^»,  248*^ 

250**,    Klm    367    (bis);    (klufu .  t)å    båda  .  .  .)    ok    steyptu    daudum   å  jord  Fl  198*3.  ^j^ 

steypti    honum    daudum    til  jardar  Fl  204**,  Bev  254^®,  Klm  403,  408;  ok  steypti  honum 

af   hesti    sinum    Klm    82;    ok    steypti    honum    daudum    af   hesti    sinum  ib.  509;  ok  steypir 

honum  daudum  af  hestinum  Er  27'*;    -  kastadi  (kastar)  honum  daudum  å  jord  Fl   166**, 

Klm    83,    241,    514,    El  (C)  127*,  128^    ok  kastar  honum  daudum  til  jardar  Bär  104*^ 

ok    kastar    honum    daudum    af   hestinum    Er   23*';    —  ok  skaut  honum  daudum  å  jord   Fl 

130**;    ok   skaut   honum    daudum  til  jardar  Bev  250*®,  Ptp  38';  ok  skaut  honum  daudum 

af   hestinum    El    25*    (jfr    D);    -    ok   hrindr   (hratt)  honum  daudum  å  jord  Klm  241,  El 

130*';    hrindr    honum    daudum    nidr  å  jord  Klm   183;  ok  hratt  honum  svå  af  hestinum  Fl 

171';    hrindr    honum    sidan    af    hestinum   Klm   194;  ok  hrindr  honum  daudum  af  hestinum 

Er  3 i*';  hrindr  honum  sidan  daudum  af  baki  Klm   197  (å  jord  b)',  —  fleygdi  honum  daudum 

a  jord  Fl  145**,   165**,  Iv   114'-*;  fleygir  honum  sidan  daudum  å  jord  Klm  259;  —  ok  feldi 

hann  daudan  af  hestinum  (til  jardar  B)  Klm  392;  ok  feldi  hann  daudan  af  hesti  sinum  ib. 

^10    (bis);    ok   feldi  hann  daudan  af  hesti  sinum  til  jardar  ib.  450  (jfr  Ä);  (Amalun  hneig 

til  jardar)  ok  var  feldr  daudr  af  hesti  sinum  ib.  374;  —  ok  bar  hann  af  hestinum  Klm  45, 

I  v    124'*;    hann    bar    Otun    långt    af    hestinum  Fl    134**;  Ivent  bar  hann  långt  i  brott  af 

hestinum    Iv    105**;    ok    bar    hann    af  hesti   sinum  ok  kastadi  honum  daudum  å  jord  Klm 

^3;  ok  bar  hann  spjotskapts  lengd  daudan  af  hesti  sinum  ib.  509;  ok  bar  hann  spjotskapts 

l^ngd    af    hesti    sinum    ok    kastar    honum    daudum    å    jord    nidr   ib.  514;    ok  bar  hann  af 

llestinum    svå   långt,    sem    spjotskapt    hans    vannz    El    35**;    ok  bur  hann  daudan  af  hesti 

>^inum    svå    långt,    sem    spjotskapt    hans    vannz    til    Klm   450^   513;  ok  bar  hann  daudan  af 

låesti  sinum  svå  långt,  sem  spjotskapt   hans  vannz  til,  ok  kastadi  honum  daudum  å  jord  ib. 

5l9;    —    bar    hvårr    annan   aptr   af  hestunum,  ok  komu  standandi  å  jord  Er  9**;  j)eir  fara 

Viådir  aptr  af  hestunum  ok  koma  standandi  å  jord  ib.  25  * ;   stökk  konungr  af  baki  ok  kom 

Htandandi    nidr    Kon    81**;   Rollant  .  .  .  kom   standandi  nidr  å  jord  Klm  429;  —  svå  .  .  . 

ut    hann    kom    fjarri    nidr    Fl    138**,    1623»;  g^^-^  ^^  g^^j.j.i  kom  hann  nidr  ib.   166*;  svå  at 


XXXn  Inledning. 

hann  kom  fjarri  nictr  hestinum  B^er  93**;  sva  at  Kaei  kom  ni3r  fjarri  hestinum  Pcv  39**; 
bå(tir  komu  Qarri  ni3r  af  hestinum  Klm  !291;  båctir  koma  {)eir  hvar  Q^^^ri  nictr  hestuuum 
ib.  183. 

Missöde  vid  fall  från  hästen:  ok  stod  hjålmr  hans  i  jöräu  alt  til  nasbjargar,  ok 
var  hann  mjök  kyrktr,  adr  höfud  hans  komz  af  jördu  Fl  138**;  hlaut  ek  {)ar  falla,  sva  at 
hjålmr  minn  stod  i  moldunni  til  nasbjarga  Klm  357  (jfr  ib.  164  extr.,  167'%  24P*,  25P*); 
ncri    .  .   .  nidr  höfdi,  festi  ^å  hjålminn  i  leirinu  Iv  105**. 

Hjältens  utseende  efter  striden:  hafdi  hann  .  .  .  badar  hendr  bl6dgar  upp  til 
axlar  Fl  207^*;  Rollant  .  .  .  hefir  blödgar  hendr  alt  upp  til  axlar  Klm  511. 

Valplatsens  utseende:  jördin  var  pokt  af  likum  {)eirra  Bev  249';  öll  jord  var 
{)ökt  manna  biikum  B^er  107^*;  alt  golfit  var  {)akit  af  mönnum  Fabrins  Fl  131**;  völlrinn 
er  vida  J)aktr  af  bukum  Klm  188;  vida  göraz  vellir  ^aktir  af  manna  biikum  ib.  240;  vida 
pöktuz  vellir  af  J)eirra  biikum  ib.  242;  vellirnir  eru  af  manna  bukum,  hestum  ok  klsedum 
vida  ^aktir  ib.  183;  nu  er  vigvöllr  [)akidr  blödi  ok  likum  heidinna  manna  ok  kristinna  ib. 
458;  allr  vigvöllr  var  ^akidr  af  likum  heidingja  Fl  160*°. 

Till  här  anförda  ''stående  uttryck"  har  jag  räknat  blott  sådana,  som  före- 
komma i  flere  sagor  och,  så  att  säga,  tillJiöra  riddarsagornas  gemensamma 
rustkammare,  men  däremot  icke  dem,  som  i  en  och  samma  saga  flere  gån- 
ger begagnas,  utan  att  jag  kunnat  anträffa  dem  annanstädes.  Dylik,  till  ett 
och  samma  diktverk  inskränkt,  episk  upprepning  är  emellertid  också  af  intresse 
och  måste  väl  tänkas  vanligen  fr.regå  och  förbereda  uttryckens  upptagande  i 
den  poetiska  allmänningen.  En  liten  samling  exempel  på  uttryck  af  detta  slag 
följer  här. 

Med  afseende  på  ett  par  af  dessa  uttryck  synes  det  bero  på  en  tillfällighet, 
att  jag  ej  anträffat  dem  i  andra  sagor,  hvarför  de  knappnst  kunna  anses  hit- 
hörande; såsom  då  stridandes  utmattning  skildras:  hvårrtveggi  var  sva  sårr  ok 
modr,  at  varla  féngu  J)eir  stadit  Er  9**  och  (nästan  ordagrant  lika)  25*,  39**;  eller 

en  förföljares  hot:    ekki  man  stöda  (putubömum)  at  flyja  Fl  126»*,  132^%  134**. 

I  något  högre  grad  egendomliga  för  den  särskilda  texten  synas  dessa  vara: 

en  furste  börjar  krig  eller  rustar  sig  därtill  med  allan  sinn  (öllum  sinum)  styrk  Bev 
250^',  253^S  253",  254*«,  255^  255*,  255**,  256^  258*°,  261*^;  -  hann  värd  fyrir 
sina    J)ökk*)    af   sinum    hesti    at    falla  Bev  251*,  jfr  256^  261»;  -  nu  för  hann  sinn  veg, 


^)  Denna  besynnerliga  vändning  har  i  texten  på  anf.  ställen  förklarats  så,  att  'utan" 
skulle  vara  utelemnadt  efter  fyrir;  ett  stöd  för  detta  förklaringssätt  lemnar  Bev  211^*  konu 
^ina  skal  ek  piisa  utan  ()inn  vilja,  214*»  tok  sidan  einn  keisara  utan  minn  vilja  och 
218*»  t)u  skalt  bida  min  utan  {)inn  vilja  (t)ina  pakk  C).  Uttrycket  förekommer  äfven  i 
Gerings  'Islendzk  SBventyri,'  I  222*  ^i  nu  skal  ek  lauss  verda  fyrir  ydra  l)ökk  (enl. 
F),  Jfr  ^ör  öfrigt  Fritzner  fyrir  5),  Vigfusson  fyrir  with  acc.  C.  IX,  samt  Bugge,  For- 
saringen p.  19, 


I.    Om  de  romaDtiska  sagorna  i  allmänhet.  XXXIII 

sem  gud  geymi  hans!  Bev  222'»,  likaså  223*    Och  241»«  (jfr    OCk    ofvanföre    p.    XX 

med  2:dra  noten). 

Ännu  bestämdare  tyckes  individualiteten  framträda  i  följande  fall:  då  Flo- 
vent    vildt    hugger  in  bland  fienderne,  säger  Otun  (och  Jofrey):  Gud  ga?ti  yctar, 

herra!    reidr    ertu    nii    (eller:   aldri   så  ek  ^ik  jafnreidan)  Fl134",     166*^  -  då  en  af 

Yännerne  tror  den  andre  vara  död,  heter  det:  ()å  mailti  hann  pessi  hörmungarord: 
Flovent!  .  .  .  (eller:  Otuni  .  .  .)  Fl  U7",  149";  —  kristne  förfölja  en  slagen  hed- 
nisk här:    . .  .  råku  ...  ok  dråpu  mikinn  fjölda  af  pvi  bannsetta  folki  Bkv  26P\  263" ;  - 

en  fiirstlig  person  tager  en  knif  och  kastar  på  en  budbärare,  som  medfört 
onda  nyheter,  (nästan  ordagrant  lika)  Bev  241»*,  243"  (jfr  227"-');  -  vid  skil- 
dring af  RoUants  och   Olivers  dater  blir  ordagrann  öfverensstämmelse  (i  sundr— 

Bigr)  Klm  51P-»  och  51P*-*. 

Ja,  det  finnes  t.  o.  m.  ett  par  exempel  på,  att  författaren  två  gånger, 
strax  efter  hvart  annat,  skildrar  en  och  samma  sak  ordagrant  lika;  se 
hedningarnos  öfverläggning  hos  Marsilius  (ok  er  betra-pjödråd)  Klm  485*^-»*  och 
485"-*,  samt  meddelandet,  att  Josvena  skulle  brännas,  Bev  240"-"  och  240"-'. 


De  "stående  uttryck",  som  härofvan  blifvit  sammanförda,  utgöra  icke  på 
långt  när  a//«,  sorp  kunna  anträffas  i  de  hittils  publicerade  romantiska  sagorna, 
och  icke  häller  har  fullständighet  med  afseende  på  exemplens  antal  för  hvarje 
rubrik  eftersträfvats.  Men  vår  samling  torde  likväl  vara  tillräckligt  stor -för 
att  gifva  en  god  insigt  i  beskaffenheten  af  dessa  stereotyper  och  till  att  visa, 
att  de  bilda  en  ganska  utpräglad  egenhet  i  riddarsagornas  stil.  Må  hända 
skola  ock  följande  anmärkningar  —  hur  ofullständiga  de  än,  ty  värr,  måste 
blifva  —  gifva  en  föreställning  om  den  betydelse,  dessa  stående  uttryck  kunna 
få  för  bedömmandet  af  de  särskilda  sagoredaktionernas  ålder  och  slägtskaps- 
fbrhållanden. 

Framför  alt  gäller  det  naturligtvis  att  tillse,  i  hvad  mån  dessa  "stående 
uttryck"  utgöra  blotta  (*)fver8ättningar ;  ty,  om  det  skulle  visa  sig,  att  dessa 
uttryck  på  motsvarande  ställen  i  de  utländska  originalen  hafva  förebilder,  dem 
de  troget  återgifva,  så  blefve  de  ju  af  mycket  underordnad  betydelse;  om  de 
åter  befinnas  i  någon  mån  härröra  från  de  nordiske  bearbetarne,  torde  vår  un- 
dersökning ej  synas  alldeles  ofruktbar. 

Yid  de  jämförelser  mellan  riddarsagor  och  deras  original,  jag  för  nämda 
ändamål   företagit,    har  jag  måst  inskränka  mig  till  följande  franska  texter,  de 


XXXIV  Inledning. 

enda,  som  varit  mig  tillgängliga:  La  Ghanson  de  Roland  (Ed.  Leon  Gautier, 
Tours  MDCCCLXXV),  som  jämförts  med  Klm  VIII,  Le  Mantel  mautaiUié 
(efter  aftrycket  i  Versions  nordiques  etc),  som  blifvit  jämförd  med  Mött,  samt 
Chrestiens'  Eiec  et  Enide  (Bekkers  text  i  Haupts  Zeitsclirift  fiir  Deutsches 
Alterthum,  X),  livilken  jag  sammanstält  med  Eb.  Materialet  är,  som  man 
ser,  litet  nog  i  förhållande  till  alla  de  isländska  texter,  hvarur  vi  hemtat  de 
ofvanför  samlade  uttrycken,  men  det  torde  dock  någorlunda  förslå  till  att  be- 
lysa frågan.  Emellertid  b(*)r  erinras,  att  de  franska  dikterna  i  dessa  upplagor 
bevisligen  följa  andra  redaktioner  än  dem,  som  förelegat  de  nordiska  öfver- 
sättarne;  det  är  således  möjligt,  att  på  några  af  de  ställen,  där  nu  de  isländ- 
ska och  de  franska  texterna  äro  skiljaktiga,  likväl  de  i  Norden  brukade  fran- 
ska handskrifterna  haft  uttryck,  som  motsvarat  sagornas.  —  Vid  de  följande 
jämförelserna  använda  vi  samma  ordningsföljd  som  förut  i  stereotyp-samlingen 
pp.  XXni— XXXII. 

Fager  hy  (se  ofvan  p.  XXIII)  skildras  Er  13*^  med  liknelse  om  ros  och 
lilja;  Chrestiens  har  intet  motsvarande. 

Kvinnohår  (se  ofvanför  p.  XXIII):  ^6  bar  meira  Ijöma  af  håri  meyjarinnar  enn 

af  gullhlödunum   Er  13^  =  Mais  plus  estoit  luisanz  ses  crins  Que  Ii  ors  qui  estoit 
toz  fins  Chrest.  vv.  1647 — 8. 

En  underbar  kappa  (se  ofvan  p.  XXIV)  säges  Er  42'®  vara  förfär- 
digad af  4  älfor  (feer);  detta  drag  saknas  i  Chrest. 

-  Icke  för  något  pris  (se  ofvan  p.  XXIV)  uttryckes  Mött  12*^  med 
(eigi)  fyrir  alt  ^&t  gull,  er  i  Arabialandi  er;  detta  saknar  motsvarighet  i  den  franska 
texten;  —  eigi  fyrir  alt  veraldar  gull  motsvarar  i  MöTT  30*^:  {7ie  voudroie)  .  .  . 
por  nnl  avoir  .  .  .  por  fot  le  roiaume  de  France  (n^en  voudroie)]  Er  22^  har 
det  intet  motstycke  i  den  franska  texten,  ej  häller  Klm  492*  *),  men  ib.  503*® 
återgifver  det  Pur  tut  V  or  Deu  ne  (voelt)  Chansön  de  Rol.  v.  888. 

Många  gånger  (se  p.  XXV)  heter  Er  4^*  meir  enn  hundrad  sinnum,  men  hos 

Chrest.  v.  268  plus  de  cinq  cenz  foiz  (jfr  v.  409). 

Tillägget  håri  röddu  (vid  «pa,  kalla;  se  p.  XXV)  återgifver  Klm  503*^ 
det  franska  nmlt  halt  (Chan.  de  R  v.  891),  men  saknar  motsvarighet  Klm 
495'%  49f)^%  504' 3  (jfr  Chan.  de  R.  vv.  469,  487,  911)  och  Mött  30^ 

Eden  (se  p.  XXVI)  pat  veit  tru  min!  står  Mött  31 '  i  st.  f.  det  franska 
Par  mon  chief]  Er  9^  saknas  något  motsvarande  i  originalet. 


')  Återfinnes  i  det  älsta  fragmentet  af  Klm  (se  uppl.  557^*). 


I.    Om  de  romantiska  sagornu  i  allraäiihet.  XXXV 

Uttrycket  om  härens  antågande  (se  p.  XXVII),  att  man  kunde  höra 
vapengny  på  15  välska  mils  afstånd  (Klm  501*^),  visar  sig  vara  öfversättning 
af  Chan.  de  R.  v.  817:  De  quin^e  liwes  en  ot  hian  la  runmr. 

Vid  skildring  af  en  hästs  snabbhet  (se  p.  XXVIII)  hafva  orden  'han  var 
snabbare  än  hvaije  djur'  IClm  516*  återgifvit  den  långa  beskrifniiigen  Chan. 
de  R.  1651 — 7,  som  slutar  med  Beste  nen  est  kl  encuntre  lui  ahjet,  — 
'Snabbare  än  en  flygande  fågel'  Klm  514^**  är  ordagrann  öfversättning  af  v. 
1573:  Vlus  est  isnels  que  n'est  oisels  ki  volet.  —  Ordagrant  återgifver  också 
514*  'han  är  flinkare  än  en  falk'  det  franska  Plus  est  isnels  que  nen  est  uns 
falcun  (v.  1529),  hvaremot  liknelsen  513*^  vid  'en  svala,  då  hon  flyger  som 
snabbast'  fritt  återgifvit  versen  1492  Plus  est  isnels  qu^esperviers  ne  arunde. 
Ännu    friare    öfversättes    Chrest.    v.    124    sor    un    chaceor  Espanois  i  Er  2^' 

å  hlaupara  einum  sterkum  ok  mjök  skjötum  (fljotum  sem  svala  a  flugi  V), 

Hjälten  stiger  till  häst  (se  p.  XXVIII)  'utan  att  stödja  sig  vid  stig- 
bygel eller  sadel',  Er  8*%  har  blott  en  ofullkomlig  motsvarighet  i  Chrest.  v  v. 
713 — 14:  son  cheual,  ,  .  .  Sus  est  sailUz  de  terre  plainne. 

Då  hjälten  ser  ett  godt  förebud  till  seger  (se  p.  XXVIII)  däri,  att  han 
gifvit  'första  hugget,'  har  detta  Klm  509^  sin  motsvarighet  i  Chan.  de  R.  v. 
1211   Ferejs  i,  Franc.  Nost^-e  est  Ii  premiers  colps. 

Hjältens  stridskamrat  (se  p.  XXVIII)  'dröjer  icke  att  följa  honom'  är 
Klm  511*^  en  något  modifierad  öfversättning  af  v.  1345  E  Oliviers  de  ferir 
ne  se  target. 

När  personers  välförhållande  i  striden  (se  p.  XXVIII)  betecknas 
Klm  511*^  med  orden  ok  engi  J)eirra  12  jafoingja  er  åmfielis  verdr,  motsvara  dessa 
ord  ganska  noga  v.  1346  Li  duze  Per  n^ en  deivent  aveir  blasme^  liksom  512*^ 
eigi  var  hann  åm«lis  verdr  står  nära  ne  fait  mie  ä  llasmer  (str.  CXXII);  men 
till  512^  sva  (at)  engum  t)arf  at  åmaela  har  franska  texten  (v.  1415)  intet  motsva- 
rande uttryck. 

En  liknelse  om  förhållandet  mellan  fiender  (se  p.  XXVIII)  Klm 
520**  har  ingen  motsvarighet  i  Chan.  de  R.  vv.  1970—2;  uttrycket  ekki  hefir 

\iiji    meira    vid    mik    at    göra   enn  lamb   vid   leön  Er  27^*  återgifver  fritt   Se  UOS  estiez 

trois    ou    quatre,  N^auriez    uos  force    uers  nos  Ne   c^uns  aigneax  contre  deux 
hus  Chrest.  vv.  4410—12. 

Krigares  oemotståndlighet  (se  p.  XXIX)  uttryckes  Klm  503*%  505*, 
506*%  507*  därigenom,  att  alle  fienderne  'äro  dömde  till  döden';  på  motsva- 
rande   ställen    har    den    franska    texten    små   variationer,  beroende  på  de  olika 


XXXVI  Inledning. 

rimmen :  Il  est  jugiet  que  nus  les  ocirum  v.  884,  tuit  sunt  jugiet  ä  perdre  v. 
937,  ttdt  sunt  jugiet  ä  nwrt  v.  1058,  tuit  sunt  ä  mört  livrét  v.   1069. 

Tumult  och  förödelse  i  slagtning  skildras  515'®  med  en  af  de  van- 
liga formlerna  (se  ofvan  p.  XXIX);  Chan.  de  R.  har  däremot  (strr.  CXXXIX 
och  CXL)  en  utfiirlig,  helt  olikartad  beskrifning. 

Att  bl  i  f  va  o  sår  ad  af  en  spjutstöt  (se  p.  XXIX)  skildras  Klm  5  IP  (barg 
på  gud  er  eigi  tok  brjöst  hans)  i  nära  anslutning  till  originalet  v.  1316  Deus  le 
guarit^    qu'eV    cors    ne  Vad  tuchiet;    mindre  noggrant  motsvarar  Eb  23**  hefSi 

Erex  dauda  af   fengit,  ef  brynjan  hefdi  eigi  hlift  honum  Chrest.   VV.    3592 — 3    tnoutfu 

riches  Ii  Jtaubers,  Qui  si  de  mört  le  garanti* 

Af  uttryck,  som  angifva  verkningar  af  hugg  (se  p.  XXX),  är  sva  at  heilinn 
lå  uti  (el.  å  jördunni)  i  Eb  blott  34^*  någorlunda  lika  med  v.  4832  hos  Chre- 
stiens,  men  saknar  21*  och  28*  motsvarighet  i  den  franska  texten  *),  under 
det    31®    tillhör  en  af  öfversättaren  (eller  någon  bearbetare)  tillagd  episod ;  — 

Klm   520*'    hj6...oki   sundr  hjåbn  hans  ok  höfud,  sva  at  i  tönnum  nam  städar  har 

nästan  ordagrant  sin  förebild  i  Chan.  de  R  vv.  1954—6  Fiert  .  .  .  sur 
Vhelnie  . . .  Trenchet  la  teste  d'ici  qu^as  denz  menut;  —  beträflfande  i-tu-huggning 
motsvarar  den  vidlyftiga  skildringen  515**""**  tämligen  ordagrant  (blott  med 
ett  missförstånd  och  någon  förkortning)  vv.  1602 — 6;  det  ofullständiga  ok  klauf 
i  sundr  höfud  hans  ok  hestinn  i  midju  514*®  är  fullständigt  i  den  franska  texten  vv. 
1543 — 6:  Trenchet  la  teste  e  la  brunie  et  le  cors,  La  bone  sele  ki  est  gemmée 
ad  or,  E  å  Vcheval  parfundement  le  dos,  Ambur  ocit  .  .  .;  hvaremot  513*® 
ok  hjo  hann  sundr  i  midju  ok  hest  hans  står  i  Stället  för  det  franska  e  Ii  Sarrazins 

chiet  v.    1509,   under  det   514^*   (hj6  .  .  .)  ok  i  sundr  i  två  hluti,  sva  at  1  södli  nam 

städar  alldeles  saknar  motsvarighet  i  originalets  str.  CXXXIV. 

Att  kasta  någon  ur  sadeln  kan,  som  of  vanför  (p.  XXXI)  visats,  ut- 
tryckas på  flere  sätt,  af  hvilka  hvart  och  ett  ofta  användes;  men  bland  de  i 
Klm  VIII  förekommande  uttryck  af  detta  slag  är  icke  ett  enda  fiillt  nog- 
grann öfversättning  af  det,  som  Chan.  de  R.  på  motsvarande  ställe  företers- 
skiljaktigheten  mellan  öfversättningen  och  originalet  består  vanligen  däri,  att 
den  ena  texten  har  ett  beskrifvande  tillägg,  som  den  andra  saknar.  Vi  skola 
därför  just  med  afseende  på  sådana  tillägg  undersöka  de  i  frågavarande  ställena. 
Tillägget  pleine  sa  hanste  motsvarar  spjötskapts  lengd  509*^  (o:  v.  1250),  514® 

(o:   v.    1534),- sva    långt    sem    spjötskapt    hans    vannz   til    513^*   (o:   V.    1498),    saknar 


*)  Vid  28*  kan  dock  v.  4427  i  det  föregående  hafva  haft  någon  inverkan. 


I.    Om  de  romautiska  sagorna  i  allmänbet.  XXXVII 

motsvarighet    i    509*    (o:'   v.    1204),    510^   (o:  v.    1273);  däremot  förekommer 

sva    långt    sem    spjotskapt    hans    vannz    til    519*^     utan    motsvarighet    i    V.    1894.    — 

Tillagget  er  camp  vv.  1273,  1498  är  ej  öfversatt  i  510%  513»*,  ej  häller 
eV  chejnin  v.  1250  i  509^^,  ej  häller  desiir  cele  herbe  verte  v.  1569  i  514", 
ej  häller  en  une  vuide  place  v.  1668  i  516*;  mon  å  andra  sidan  har  Klm 
514^  å  jord  nidr  och  519^*  å  jord,  där  den  franska  texten  (vv.  1534,  1894) 
icke  har  något  motsvarande  M«  —  Orden  des  arguns  v.  1534  öfversättas  mindre 
noggrant  af  hesti  sinum  514®;  or  södlinum  516*  Saknar  motsvarighet  i  v.  1668.  — 
Uttrycket  af  hesti  smum  återgifver .  509®  de  V  cheval  (v.  1204),  och  510^®  de 
sun  cheval  curant  (v.  1302),  men  509^%  510*%  510'%  513**,  514*%  515% 
519*%  520»^  har  det  intet  motsvarande  i  originalet  (vv.  1250,  1279,  1307, 
1498,  1569,  1579,  1894,  1957);  lika  litet  finnes  y.  1273  någon  motsvarighet 
till  af  baki  510®.  ')  —  Särskildt  anmärkningsvärdt  är,  att  mot  det  vidlyftiga 
uttrycket  519**"**  svararv.  1894  Que  mört  Vabat  seinz  altre  escundisun  ("utan 
vidare  omständigheter'').  —  Den  nordiska  öfversättningen  har  510**  och  510*® 
användt  uttrycket  hafdi  hinn  Isegra  hlut,  där  originalet  har  Pleine  sa  hanste  eV 
camp  mört  le  tresturnet  (v.  1287),  Pleine  sa  hanste  Vabat  mört  de  la  sele  (v. 

1295).    —     510*     ok    steypti    honum   daudum   til  jardar  står   i   stället  för   Li  paicns 

cMet  cuntreval  ä  un  quat  (v.  1267),  och  514*®  ok  feldi  hann  til  jardar  saknar 
alldeles  motsvarighet  i  v.  1560.  Liknande  är  förhållandet  i  Eb,  där  23** 
ok  kastar  honum  daudum  af  hestinum  icke  har  något  motsvarande  hos  Chrest.,  un- 
der det  att   27*^  ok  steypir  honum  daudum  af  hestinum  står  i   stället  för  et  Cll  cMet 

morz  (Chrest.  v.  4428).  —  Er  9*®  och  25^  komu  (koma)  standandi  a  jord  är  raka 
motsatsen  till  det,  som  säges  hos  Chrest.  vv.  867—9,  3766 — 70. 

Uttrycket  Klm  511  *'  R.  hefir  hlodgar  hendr  alt  upp  til  axlar  (jfr  härofvanför 
p.  XXXII)  utgör  en  fri  sammandragning  af  Chan.  de  R.  vv.  1343 — 4:  Sang- 
lent  en  ad  e  Vosberc  e  la  brace,  Sun  bon  cheval  le  col  e  les  espalles. 

Klm  505*  er  så  .  .  .  heidinn  sem  hundr  (jfr  p.  XI)  motsvarar  det  franska 
Sarrazins  est  v.  932. 

Härmed  hafva  vi,  så  långt  vårt  material  förslår,  jämfört  de  ofvan  sam- 
lade  ''stereotypa    uttrycken"    mod    motsvarande    ställen  i  de  franska  originalen. 

*)  Ju8  å  ses  piez  v.  2291  öfversättes  med  'til  jardar'  523^«. 

')  Man  ser,  att  franskan  har  större  omväxling  på  adverbial;  däremot  är  den  nordiska 
texten  rikare  på  predikat,  ty  den  begagnar  presens  eller  preteritum  af  verben  steypa.  bera, 
hrinda,  kasta,  fella,  medan  Chan.  de  R.  på  dessa  ställen  nästan  oföränderligt  använder  ahat 
(v.  1957  abatut,  v.  1498  tresturnet). 


XX  XVIII  Inledning. 

Hvad  åter  beträffar  de  uttryck,  som  vi  anträffat  flere  gånger  inom  en  och 
samma  saga,  men  icke  tillika  i  andra  (se  ofvan  pp.  XXXII-III),  kan  anföras,  att 
de  enformiga  skildringarna  af  de  stridandes  utmattning  i  Er  ej  äro  öfversätt- 
ningar  från  Chrest.  (vv.  888,  3785,  5931  och  5949),  där  tröttheten  beskrifves 
på  växlande  sätt;  —  de  nästan  ordagrant  lika  styckena  Klm  511^"^  och 
51 P*-*  visa  i  Chanson  de  Roland  vv.  1326—37  och  1371—7  ingalunda 
så  stor  öfverensstämmelse,  ej  häller  är  den  omständliga  parallelismen  i  Klm 
485'^-^^  och  485*^-*  på  långt  när  lika  långt  drifven  i  Chan.  de  R.  vv. 
44—46  och  58—61. 

För  att  nu  återkomma  till  de  "stående  uttrycken",  torde  det  vara  tjänligt 
att  i  en  tabell  sammanfatta  de  ofvan  genomgångna  ställena.  Vi  skilja  därvid 
mellan  I)  "äkta  stereotyper^"  d.  v.  s.  de  till  ordalydelsen  als  intet  eller  ytterst 
ringa  varierande  uttrycken,  och  II)  "oäkta  stereotyper,"  hvilkas  ordalydelse  är 
mera  omväxlande.  Vi  finna  då,  att 
I)  en  äkta  stereotyp 

a)  utgör  ordagrann  öfversättning  på     1  ställe  (Klm  506*®), 

b)  nästan        „  „  ??      7  ställen  (alla  i  Klm), 

c)  motsvarar  en  annan  likartad  \)  „    15       „       (blott  af  två  slag), 

d)  är  fritt  öfversatt  ?>    12       „       (af  många  slag), 

e)  ytterst  fritt  öfversatt  ^)  >?      ^       ??     ? 

f)  saknar  all  motsvarighet  „    13       „     ; 
II)  en  oäkta  stereotyp 

a)  utgör  ordagrann  öfversättning  på  5  ställen, 

b)  nästan        „  „  „  1  ställe, 

c)  är  fri  öfversättning  „  4  ställen, 

d)  ytterst  fri  öfversättning  ^)  „  1  ställe, 

e)  saknar  all  motsvarighet  „  3  ställen. 

Altså,  beträffande  de  här  jämförda   texterna   visar  det    sig,    att    de    "äkta" 
stereotyperna  ofta   sakna,   men  till  en  del ')  ega    motsvarigheter    i    de    franska 


*)  D.  v.  8.  att  den  franska  texten  har  ett  annat,  men  likartadt  uttryck,  som  på  andra 
ställen  i  sagorna  förekommer  efterbildadt  och  stereotypt.  Exempel  på  detta  förhållande 
lemnar  dels  rubriken  "kasta  ur  sadeln",  dels  Mött  3P  't)at  veit  trii  miV,  där  franska  texten 
har  Par  mon  chief,  som  har  närmare  motsvarigheter  i  formlerna  '()at  veit  höfud  mitt'  och 
'()iit  sver  ek  vid  höfuS  mitt'  (se  ofvanför  p.  XXVI). 

^)  Dock  så,  att  ingen  motsägelse  till  innehållet  eger  rum. 

')  På  den  jämförelsevis  stora  siffran  i  I)  c)  bör  ej  läggas  synnerlig  vigt;  jfr  nyss  förut 
not.  1  samt  pp.  XXVI— VII. 


I.    Om  de  romantiska  sagorna  i  allmänhet.  XXXI X 

originalen;  att  sådan  öfverensstämmelse  likväl  nästan  aldrig  är  ordagrann,  utan 
den  nordiska  stereotypen  pläga  utgöra  ett  fritt  återgifvande  af  det  franska  uttrycket; 
och  slutligen,  att  de  öfversatta  stereotyperna  ganska  ofta  brukas  i  fri  växling. 

Åtskilliga  stående  uttryck  hafva  således  från  början  uppkommit  genom 
återgifvandet  af  stereotyper  i  de  franska  dikterna.  Men  man  kan  svårligen 
antaga,  att  de  älsta  öfversättningarna  haft  sådana  uttryck  i  den  noga  fixerade 
form,  hvari  nu  många  af  dem  föreligga,  eller  m.  a.  o.,  att  man  redan  under 
den  första  öfversättningsperioden  skulle  ha  användt  äkta  stereotyper.  Ty  olika 
öfversättare,  som  arbetat  oberoende  af  hvarandra,  skulle  ju  naturligen  komma 
att  på  något  skiftande  sätt  återgifva  ett  och  samma  franska  uttryck.  När 
altså  romantiska  sagor,  om  hvilka  man  vet,  att  de  blifvit  tidigt  öfversatta,  men 
som  nu  finnas  endast  i  unga  handskrifter,  hafva  att  uppvisa  många  fullt  stad- 
gade stereotyper,  så  blir  det  troligt,  att  man  i  dessa  stereotypers  tillkomst  har 
att  spåra  afskrifvarnes  eller  de  yngre  redaktörernes  inflytande.  Detta  anta- 
gande kan  också  lätt  styrkas  med  yttre  bevis,  hvad  någia  sagor  beträffar. 

Först  och  främst  är  att  märka,  att  den  gamla,  norska  handskriften  (Ä) 
af  El  ("från  midten  af  13:de  årh.")  —  den  älsta  uppteckning,  hvari  någon  af 
här  undersökta  sagor  förekommer,  —  så  godt  som  helt  och  hållet  saknar  egent- 
liga ("äkta")  stereotyper.  Men  om  man  med  denna  gamla  text  jämför  de  unga, 
isländska  handskrifterna  af  samma  saga:  B  ("skrifven  omkr.  år  1400"),  C 
("från  början  af  15:de  årh."),  D  ("från  senare  hälften  af  15:de  årh."),  så  faller 
det  snart  i  ögonen,  att  de  yngre  skrifvarne,  och  i  synnerhet  den  yngste  (Z>:s), 
mångenstädes  insatt  äkta  stereotyper,  där  A  har  uttryck,  som  kunna  räknas 
som  oäkta  stereotyper  eller  ock  äro  ännu  mera  fria  och  omväxlande.  Såsom 
exempel  kunna  anföras:  skildringen  af  en  präktig  säng  [se  ofvanför  p.  XXIT] 
i   Dy  jämförd    med  -4  75*;  —  i  st.  f.  det  ovanliga  uttrycket  i  A  5^®"^^  har 

D  eigi  fyrir  alt  t)ät  gull  ...  er  i  Arabia  er  [jfr  p.  XXFV],  OCh  vid  95*  tillägger  C 
[)6tt  mér  vaeri  vid  honum  bo3it  alt  gull  ^ai  er  i  Arabialandi  er,  vilda  ek  eigi  Ctc.  -) ;    — 

i  en  hotelse  [jfr  p.  XXV]  är  B:s  och  C:&  uttryck  ådr  kveld  komi  en  mera  stadgad 
form  än  A:b  ådr  enn  t)es8i  dagr  kveldi  IIP;  — vid  28^"%  74%  93'  och  110*2  an- 
vända BCD  om  guddomligheten  det  fullt  stereotypa  uttrycket  (er)  öllum  heimi  raedr 
[jfr  ofvan  p.  XXVI],  under  det  A  har  åtskilliga  variationer;  —  uti  hedniska 
bedyranden  [jfr  p.   XXVI],  insätter  D  det  vanligare  Maumet  i  st.  f.  Magun  81*, 

81*',   83 2    m.   fl.   ställen;    —   då   ^   36*   har  hestrinn  fékk  aldrigi  maka  sinn  at  skjot- 


*;  Jfr  inledningen  till  Kölbings  upplaga  p.  XXIII,  mom.  56,  pp.  XXVIII-^IX. 


XL  Inledning. 

leik  ok  känn  aldrigi  ni«aaz,  så    använder    T>    det    likabetydande  men  i  ordalagen 

filllkomligt  stereotypa  [jfr  p.  XXYIII]  sa  hestr  er  hverju  dyri  skjötari;  -  A  har  102^ 
hljop    hann    l)egar    af  jöntu    i   södulinn,  men  D  [jfr  ofvan  p.  XX VIII]  hljöp  Elis  å  bak 

hesti  ok  studdiz  hvårki  vid  istad  né  södulboga;  —  för  att  beteckna  oemotståndlighet 
säges  fienden  vara  til  dauda  dsemdr  D  [jfr  p.  XXIX],  där  A  106^^  har 
något  helt  annat;  —  beträffande  verkan  af  ett  stort  hugg  [jfr  ofvan  p.  XXX] 
hafva  BC  mera  stereotypa  uttryck  än  A  66^*;  —  att  kasta  ur  sadeln  [jfr  p. 
XXXI)  skildras  A  iy  med  verbet  skaut,  hvilket  D  utbyter  mot  det  i  detta 
sammanhang  vida  vanligare  steypti. 

Af  Fl  meddelas  i  dennu  sagosamling  två  texter,  den  förra  efter  en  hds. 
från  början  af  14:(le  årh.  (yl),  den  senare  efter  en  hds.  (5),  som  blifvit  skrif- 
ven  omkr.  år  1400.  Båda  redaktionerna  äro  ganska  rika  på  stående  uttryck, 
men  den  yngre  {B)  har  dem  dock  oftare  i  en  fullt  stadgad  form  samt  insätter 
dess  utom  åtskilliga  nya ;  detta  kan  synas  af  många  i  det  föregående  från  Fl 
citerade  ställen  *);  särskildt  vilja  vi  påpeka  följande:  då  B  168^^  liknar  Flo- 
vents  hy  vid  ros  och  lilja  [jfr  p.  XXIII],  är  detta  utan  motsvarighet  i  A 
1243  1^4.  _  ^et  stereotypa  [jfr  p.  XXVI]  så  er  öllum  heimi  rsedr  B  197*»  ersätter 
en  friare  och  utförligare  vändning  i  A  lby^~^]  —  B  170*»  sk^t  ek  minu  måli 
til  .  .  .  guds  är   vida    mer   stereotypt  [jfr  p.  XXYII]  än  det  motsvarande  i  A 

126^*;  —  i  st.  f.  Otun  ok  Jofrey  rendu  eptir  Flovent  A  138*^  har  B  182'*^  lags- 
menn  Flovents,  Otun  ok  Jofreyr,  vildu  eigi  seinka  at  fylgja  honum  [jfr  ofvanp.XXVIIl]; 
—  det  Stående  uttrycket  hann  er  eigi  åmselis  verdr  [jfr  p.  XXYIII]  i  B  198'^ 
saknas  i  A  156**;  —  om  i-tu-huggning  [jfr  p.  XXX]  brukar  B  183^^~^  ett 
vanligare  uttryck  än  A  på  det  motsvarande  stället  140^*""^'. 

Det  älsta  isl.  fragmentet  af  Klm  (trykt  som  n:o  2  hos  Unger  pp.  558 — 
G2)  förlägges  till  början  af  14:de  årh.,  hds.  A  till  senare  hälften  af  samma 
årh.,  a  till  förra  hälften  af  det  15:de;  B  och  b  äro  pappershandskrifter  (se 
Ungers  inledning  pp.  XX  XVI  I,  XL).  När  man  jämför  dessa  hds.  med  h  var- 
andra, finner  man,  att  äfven  här  de  yngre  hds.  hafva  flere  och  mera  stadgade 
stereotyper.  Exempelvis  kunna  följande  ställen  anföras:  475'  uttrycket  seigr  i 
sinum  [om  den  gamle  Nemes;  jfr  ofvan  p.  XY]  J5/>,  saknas  i  fragmentet  samt 
Aa]    —    vid    skildring  af  sinnesrörelse  [jfr  p.  XXVI]  har  A  383*®  bann  värd 

sva    gladr,    at    mjök    sva    gékk    hann    af   viti    sinu,   a    insätter  nåliga;  385^^    liar  A 


*)  Det  förtjänar  ock  framhållas,  att  af  de  pp.  XIV  och  XV  anförda  ordspråken  från  Fl 
4  (af  5)  äro  egendomliga  för  redaktionen  B, 


I.    Om  de  romantiska  sagorna  i  allmänhet.  Xl^I 

värd  bann  sva  ogladr,  at  mer  värd  hann  vitlauss,  men  alla  (le  yngre  hds.  gékk 
hann  af  vitinu:  —    till    hotelsen   skal    ek    hengja  ykkr   4(>0'  gör   A    tillägget   vid    inu 

h»8ta  gålga  [jfr  ofvan  p.  XXVJ,  Bom  saknas  i  fragmentet,  hvarmed  a  här  ()f- 
verensstämraer ;  —  vid  den  beskrifning  af  härens  antågande,  som  .*)0P%  enl.  a, 
utgör  en  trogen  öfversättning  fse  ofvan  p.  XXXVI ),  närma  sig  Jih  till  de  fastare 
stereotyperna  [jfr  p.  XXVII];  —  i  skildringen  af  fransmännens  återtåg  392  gör 

h  (se  not.   10)  tillägget    ok   eigi  vam   peir  ania-lis  vordir  [jfr   ofvan    p.  XXXVIIIJ;  — 

då  RoUant  ej  blir  sårad  af  hugget  heter  det  429*^  i  h  barg  på  gud,  er  eigi  tok 
likam  hans,  under  det  Aa  hafva  ovanligare  uttryck  [jfr  p.  XXIX];  —  305*^  klauf ...  i 

herdar  nidr  A    [jfr   ofvan  p.  XXX]    har   ersatt   det   ovanliga    Öll    herkh-edi    hansf    tédu 

honum  eigi  pat  er  vert  virri  eins  gK')fa  i  fragmentet,  livai-med  (I  Stämmer;  —  i  st.  f. 

drepa  alt  lid  |)itt  A  409*  halva  Bh  drepa  hvert  mannsbaru^  [)at  er  med  {)ér  er;  Ut- 
trycket drepa  hvert  niannsharn  förekommer  äfven  i  Klm  155,  388,  Mao  4I'^-* 
samt  ofta  i  sagor  af  nordiskt  ursprung. 

De  tre  sagor,  ur  hvilka  fi)regående  bevisställen  hafva  hemtats,  äro  pS  ett 
exceptioiielt  fullständigt  sätt  representerade  af  handskrifter  från  olika  tidsåldrar. 
Vanligare  är,  att  en  paga  föreligger  endast  i  unga  hdss.,  eller  att,  om  äldre 
fragment  finnas,  dessa  äro  altför  obetydliga  fiir  att  kunna  gifva  några  vigtigåre 
upplysningar  om  skillnaden  i  stilen.  I  sSdana  sagor  har  man  altså,  om  vårt 
antagande  är  riktigt,  att  vänta  talrika  stereotypa  uttryck.  Så  förhåller  det  sig 
också  i  allmänhet;  ur  sagorna  af  Artus-kretsen  (Mött,  Iv,  Er,  Pcv,  Val)  har 
ett  i  proportion  till  dessa  texters  ringa  omfång  ganska  betydligt  antal  stående 
uttryck  blifvit  upptaget  i  det  föregående,  och  många  flere  kunde  lätteligen  hop- 
samlas. Men  allra  rikast  på  stereotyper  synes  Bkv  vara,  kanske  i  någon  mån 
därför,  att  tiden  för  sagans  öfversättande  efter  all  sannolikhet  ligger  senare  än 
de  förutnämdas;  öfversättaren  själf  kan  nämligen  ha  brukat  stående  uttryck. 
Däremot  kunde  det  tyckas,  som  skulle  vår  teori,  att  steieotyperna  väsentligen 
blifvit  införda  af  de  yngre  redaktörerne,  motsägas  af  Tristramssogans  vidlyfti- 
gare redaktion,  hvilken,  ehuru  bevarad  endast  i  mycket  unga  handskrifter,  än- 
dock är  ytterst  fattig  pA  stereotyper.     Men  orsaken  härtill  torde  vara,  att  denna 

text  genom   lyckliga  omständigheter    undsluppit    ändringslystue   redaktörer,     -- 

* 

man  ihågkomme,  att  af  sagan  äfven  finnes  en  mycket  öfverarbetad  redaktion!  — 
och  detta  bekräftas  af  det  resultat,  hvartill  Kölbing  efter  omfattande  under- 
sökningar   kommit;    han   säger  nämligen  (upplagan  p.  CXLVII):  "Sie  fd.  v.  s. 

sagan  i  den  utfcirliga  redaktionen]  ist  eine  sich  den  worten  des  öriginales  streng 

f 


XLH  Inledning. 

anschliesseude  .  .  .  iibertragung  des  gedichtes  des  Thomas.''  Tr  blir  således 
ett  undantag,  som  styrker  regeln  *). 

Frågar  man  efter  orsakerna,  hvarlor  sagoredaktörerne  under  14:de  och 
15:de  århundradena  företagit  sig  att  göra  dessa  stilistiska  ändringar  i  äldre 
öfversättningar,  så  ligga  svai-en  ej  långt  borta.  Den  vigtigaste  orsaken  hafva 
vi  redan  i  det  föregående  (p.  XYIII)  aiitydt,  nämligen  att  man  haft  en  så 
vidsträkt  beläsenhet  i  sagor  af  detta  slag.  En  eller  annan,  som  läst  åtskilliga 
romantiska  sagor,  torde  därvid  hafva  fäst  sig  vid  vissa  korta,  kraftiga  och 
målande    uttryck,    —    dessa    egenskaper    hafva   ju    i    allmänhet    stereotyperna, 

—  och  sedermera  har  han,  när  han  skulle  afskrifva  en  text,  med  förkärlek 
användt  dessa  uttryck,  du  sammanhanget  så  tillät,  och  i  synnerhet  där  hans 
original  hade  en  utförligare  (''mattare'')  skildring,  som  han  gärna  ville  för- 
koita  ^).  Ty  vi  måste  erinra  oss,  att  stereotypernas  utbildning  och  utbredning 
försiggått  samtidigt  med  texternas  sammandragning  (jfr  ofvan  pp.  XVII — XVIII)- 

—  En  annan  orsak  till  att  riddarsagornas  språk  kommit  att  delvis  stelna  i 
vissa  konventionella  former,  synes  vara  den,  att  isländingarne  under  denna 
period  alt  mindre  och  mindre  egde  på  personlig  erfarenhet  grundad  bekantskap 
raéd  de  i  dessa  sagor  skildrade  förhållandena,  hofvens  och  riddarnes  lif  i  Europas 
kulturländer.  Ty  de  fåtalige  stormän,  som  funnos  kvar  på  ön  efter  Sturlunga- 
tidens  långa  strider,  torde  väl  sällan  hafva  haft  tillfallen  till  utrikesresor,  så 
utarmadt  och  hemsökt  af  landsplågor  som  folket  då  var. 

Säkert  är,  att  icke  mycket  nytt  stoff  har  inkommit  i  den  isländska  litera- 
turen under  medeltidens  två  sista  århundraden;  men  så  mycket  flitigare  har 
det,  man  från  äldre  tider  egde  kvar,  blifvit  läst,  afskrifvet  och  bearbetadt  ^). 
Detta  gäller  naturligtvis  icke  blott  de  öfversatta  sagorna,  utan  äfven  dem,  som 
behandla  nordiska  ämnen.  Men  hvad  som  är  utmärkande  för  dessa  senares 
yngre  redaktioner,  synes  icke  vara  undersökt,  icke  häller  i  hvad  mån  de  på- 
verkats af  riddarsagorna.  Att  emellertid  äfven  de  nationella  sagorna  hafva 
''stående    uttryck",    är    väl   känd  t;    några    sådana    ur    isländska   ättsagor    anför 


')  För  öfrigt  bör  anmärkas,  att  iDiichållet  i  Tk,  såsom  till  stor  del  olikartadt  med  de 
uyss  förut  nämda  sagornas,  varit  hiuderligt  för  upptagandet  af  stereotyper.  Något  dylikt 
gäller  också  för  Cl  och  väl  äfven  för  Kon:  den  sistnämda  bär,  om  också  ej  i  summa  grad 
som  Mag,  på  det  hela  en  mera  nordisk  prägel. 

^)  Exempel  finnas  lätt  i  det  föregående;  hit  hör  utbytet  af  oäkta  stereotyper  mot  äkta. 

^)   Det  var  också  under  denna  tid.  som  man  började  sätta  sagorna  på  vers,  i  s.  k.  rimur. 


I.    Om  de  romantiska  ya^oina  i  allmäuhet.  XLIII 

Döriug  *),  och  en  samling  från  Völsunga,  Ragnars  och  bidreks  sagor  finner 
inan  i  Edzardis  Einleitung  till  von  der  Hagens  Helden-Sagen  Bd.  III  (Stutt- 
gart 1880),  pp.  .XXXI — IX,  hvaribland  äfven  anträffas  nägra  af  de  uttrytjk^ 
vi  här  ofvan  hemtat  ur  romantiska  sagor.  Men  om  och  till  hvilken  grad  vissa 
enskilda  sagor  med  afseende  på  sådana  uttryck  äro  att  betrakta  som  långifvare 
eller  låntagare,  är  en  fråga  af  altfor  stort  omfång,  för  att  vi  skulle  kunna  här 
inlåta  oss  på  dess  behandling. 

Det  återstår  att  säga  några  ord  om  de  inbördes  öfverensstämmelser  mellan 
romantiska  sagor  i  detaljer  och  nomina  propria,  hvil ka  här  torut  blifvit  sam- 
lade på  pp.  XX— X XII.  Angående  de  torstnämda  öfverensstämmelsernas  ur- 
sprung vågar  jag  ej  uttala  någon  mening,  då  jag  haft  tillgång  blott  till  en 
ringa  del  af  de  utländska  originalen;  förmodligen  bero  väl  några  af  de  påpekade 
parallellerna  på  lån  öfversättningarna  emellan  ^1.  Vår  samling  torde  emellertid 
blifva  till  gagn  for  den,  som  med  hjälp  af  rikare  material  vill  fullfölja  under- 
sökningen af  detta  ämne.  —  Hvad  åter  beträffar  de  nomina  propria,  som  i 
samma  form  återkomma  i  vissa  sagor,  kan  knappast  betviflas,  att  de  röja  för- 
bindelse mellan  de  nordiska  texterna.  För  att  kunna  tillbörligen  uppskatta 
beviskraften  i  denna  företeelse  måste  man  draga  sig  till  minnes,  huru  nomina 
propria,  redan  i  de  franska  texterna  vacklande  till  sin  form,  i  de  nordiska  öf- 
versättningarna och  deras  afskrifter  ofta  varieras  på  många  sätt  och  stundom 
förvridas  ända  till  oigenkännlighet.  Detta  förhållande,  som  länge  sedan  an- 
märkts af  Unger  (inl.  till  Klm,  p.  XXXVI),  har  en  god  illustration  i  den  namn- 
hsta,  som  afslutar  fyreliggande  arbete,  och  en  ännu  bättre  i  det  personregister, 
som  är  bifogadt  till  El;  ja,  Mött  visar  t.  o.  m.  formerna  'Meon'  och  Täternas' 
i  st.  f.  Ivein  (Yvein)  och  Parceval  (jfr  Versions  Nordiques  etc.,  pp.  80 — 5). 
Under  sådana  omständigheter  måste  det  väcka  förvåning,  att  i  de  många  sag- 
orna af  Artuskretsen  Artus'  reedismadr  alltid  namnes  Ka^i,  ehuru  hans  namn  i 
de  franska  texterna  förekommer  skrifvet  på  flere  sätt,  äfvensom  att  konungens 
eget  namn  nästan  alltid  är  oförändradt;  en  sådan  fasthet  i  skrifsättet  synes 
icke  kunna  förklaras  på  annat  sätt,  än  att  dessa  personer,  som  äro  de  i  cykeln 
oftast  omtalade,  varit  i  förväg  kända  af  skrifvarne.     Ännu  mera  påfallande  är 


*)  Bemerkungen  iiber  Stil  uud  Typus  der  iäläudisclieu  Saga  (i  Programin  des  Nicolai- 
gymnasium,  Leipzig  1877)  p.  37 — 8;  se  äfven  p.  40  (om  ordspråk),  p.  41  (metaforiska  ut- 
tryck). —  Äfven  Heinzel,  Beschreibung  der  isländisclien  Saga,  har  åtskilligt  hithörande  un- 
der rubriken  Aus  der  Ueberlieferung. 

^)  Märk  särskildt  de  många  likheterna  mellan  Fl  och  Klm! 


XLIV  Inledning. 

det,  att,  såsom  vi  ofvan  framhållit.  Fl  och  Klm  använda  bokstafligen  likaly- 
dande  namn  på  personer,  som  i  hvardera  sagan  uppträda  på  liknande  sätt,  och 
det  äfven  i  sådana  fall,  då  personen  blott  mera  i  förbigående  omnämnes. 
Härvid  kan  icke  annat  vara  tänkbart,  än  att  den  ena  sagans  afskrifvare  känt 
och  följt  den  andra  sagan;  och  man  bör  väl  häldre  antaga,  att  Klm,  som  var 
så  bekant  och  beundrad,  inverkat  på  Fl,  än  tvärt  om  *).  Afven  de  öfriga  p. 
XXII  påvisade  namnlikheterna  torde  väl,  om  ock  mindre  bestämdt,  tyda  på 
lån  sagorna  emellan.  I  synnerhet  märklig  är  förekomsten  af  namnen  Mal- 
priant  ^)  och  Milon  i  Er.  De  motsvarande  namnen  i  den  franska  texten, 
Ydier  Ii  fiz  Nut  och  Gdloain^  sakna  visserligen  icke  hvarje  anknytningspunkt 
till  sagans  former  ^),  men  äro  dock  så  pass  olika,  att  det  blir  sannolikare,  att 
sagoredaktören  lämpat  det  förra  namnets  form  efter  El  och  det  senares  efter 
Klm  (II)  och  Bev,  i  hvilka  sagor  personer  med  namnen  Malpriant  och  Milon 
(-les)  spela  något  så  när  samma  roller  som  i  Er.  Likaså  torde  Er  hafva  från 
Klm  (VIII)  lånat  namnet  Langallf,  som  saknar  all  motsvarighet  hos  Chrestiens. 
Svårare  är  väl  att  bestämma,  huruvida  det  är  ett  lån  från  El,  då  Klm  496'-* 
använder  namnet  Malpriant  om  en  hednisk  höfding,  utan  att  någon  motsvarig- 
het finnes  i  Chansen  de  Roland  (vv.  502 — 5),  som  emellertid  på  andra  ställen 
upptager  likartade  namn  på  hedningar  (Malquiant,  Malprimes).  Och  slutligen, 
då    Chansen    de   Roland  v.  401   Tnt  cunquerrat  cVici  qu'en  Or}ent  egendomligt 

nog     i     Klm     494^     motsvaras     af    orden:     Sidan    vildi    hann    fara    til    Babilonar  ok 

drepa  Amiral  konung,  h vilken  läsart  äfven  förekommer  i  det  gamla  norska 
fragmentet  (se  Unger  558^®),  så  vågar  jag  ej  afgöra,  oi^  man  häri  har  rätt 
att  se  ett  lån,  t.  ex.  från  Klm  78  eller  405,  eller  om  man  måste  antaga,  att 
den  af  öfversättaren  begagnade  redaktionen  af  Chansen  de  Roland  verkligen 
haft  ett  liknande  uttryck. 


^)  Härigenom  fä  dessa  båda  sagors  många,  förut  anförda  öfverensstäramelser  i  stereo- 
typa uttryck  en  ökad  vigt,  och  man  får  mera  skäl  att,  äfven  hvad  beträffar  de  förut  omnämda 
detalj  likheterna,  antaga  möjligheten  af  lån  ^/ifer  öfversättandet. 

^)  Namnets  båda  former,  Malpirant  i  a  och  Malpriant  (el.  Mål-)  i  6,  visa,  att  dessa 
pappershandskrifters  gemensamma  original  haft  skrifsättet  Malp*ant. 

')  I  upplagan  af  Er,  p.  VII  not^n,  har  ett  försök  blifvit  gjordt  att  förklara  de  isl. 
formerna  som  förvrängningar,  hvilka  gradvis  försiggått. 


H.    Qm  text  och  handskrifter. 


D 


å  planen  till  utgifvande  af  denna  samling  uppgjordes,  voro  ännu  ganska 
många  af  de  romantiska  sagorna  otrykta.  Yid  valet  af  dem,  som  borde  in- 
rymmas i  samlingen,  kunde  det  väi  synas  lämpligast  att  i  främsta  rummet 
göra  afseende  på  sagornas  innehåll,  s^  att  endast  de  med  likartad  t  ämne  och 
ursprung  sammanfördes.  Då  utgifvaren  ändock  i  någon  mån  har  afvikit  från 
denna  synpunkt,  —  ty  de  två  första  sagorna  äro  icke  af  samma  art  som  de 
tre  senare,  —  beror  detta  väsentligen  på  det  inflytande,  texternas  språkliga 
värde  utöfvat  på  valet.  Det  tyktes  nämligen  vara  angeläget,  att  sådana  sagor 
först  blefve  för  allmänheten  tillgängliga,  som  förefunnos  i  de  älsta  handskrifterna. 
Och  när  Elis  saga^  upptecknad  i  den  allra  älsta  handskriften  (Cod.  Delag. 
4 — 7),  redan  blifvit  till  utgifning  bebådad  af  Kölbing,  så  kommo  närmast  i 
ålder  just  de  sagotexter,  som  här  funnit  plats;  ty  Magus^  Konrads  och  Bcerings 
sagor  jämte  Flovents  saga  I  äro  trykta  efter  en  hds.  från  början  af  14:de 
århundradet,  medan  för  texten  i  Flovents  saga  II  och  i  Bevers  saga  lagts  till 
grund  en  hds.  från  tiden  omkring  år  1400  ^). 


^)  Äldre  än  den  senare  handskriflen  voro   visserligen  den  älsta  membranen  af  Clarus  saga 
och    några    smärre    fragment,  t.  ex.  af  Remundar  saga;  men  den  förra  sagans  mycket  egen- 


XLVI 


Inledning. 


Här  skall  nu  först  lemnas  en  utförligare  beskrifning  af  dessa  båda  codice 
de  förnämsta  källorna  till  vår  samling  —  de  skola  därvid  för  korthetens  sku 
betecknas  med  bokstäfverna  A  och  B  ^)  — ;  därnäst  skall  följa  en  uppräknin 
af  de  handskrifter,  ur  hvilka  smärre  stycken  eller  varianter  hafva  hemtats,  oc 
slutligen  skall  redogöras  för  det  sätt,  hvarpå  handskrifterna  återgifvits  i  tryck 

Handskrifterna  A  och  B  äro  bägge  synnerligen  omfångsrika  och  tillhör 
öfver  hufvud  taget,  de  allra  vigtigaste  källorna  för  kännedom  om  romantiska  sago 
sådana  sagor  utgöra  i  B  hela  innehållet,  i  A  större  delen. 

Skinnboken  A  föreligger  nu  i  tre  skilda  häften:  AM.  580,  4:to  A  och 
samt  Holm.  (mbr.)  7,  4:to ').  Men  ännu  i  17:de  århundradet  har  den  utgjo 
ett  helt,  som  upptagit  fiere  nu  förlorade  blad.  Att  så  varit  förhållandet,  » 
man  af  den  gamla  bladnumreringen,  hvilken  synes  förskrifva  sig  från  nämc 
tid  och  ännu  till  stor  del  kan  skönjas  i  fragmenten  ').  En  pröfning  af  de» 
gamla  bladsiffror  gifver  vid  hancjen,  att  bokens  innehåll  vid  den  tid,  då  c 
skrefvos,  varit  följande. 
l:o    En  nu  förlorad  saga,  ^)  eller  kanske  två,  som  antingen  varit  helt  kor^ 

eller  ock  något  defekta,  upptagande  bladen  1 — 18. 


domliga  innehåll  gjorde  önskvärdt,  att  den  utgafs  särskildt,  till  de  senare  åter  hade  de  ojäi 
förligt  största  delarna  måst  suppleras  ur  vida  yngre  handskrifter. 

^)  I  noterna  under  sagornas  texter  förekomma  dessa  bokstafVer  delvis  i  annan  betydeli 
^)  Det    bör    anmärkas,    att  skildringen  af  handskriftens  senare  del,  eller  Holm.  7,  4:1 
här  gjorts  något  knapphändigare,  enär  utg.  redan  förut  (i  inledn.  till  Jomsvikinga  saga,  La 
1875)  haft  tillfälle  att  yttra  sig  om  detta  fragment. 

•)  Denna  numrering  bör  ej  förblandas  med  en  yngre,  i  AM.  580,  4:to  befintliga  hvilk 
likasom  den  äldre,  är  placerad  nedtill  på  bladen. 

*)  Det  är  naturligtvis  omöjligt  att  säga,  hvilken  saga  det  varit;  men  en  gissning  k 

ramställas.     Om    man   belänker,   att  de  tre  näst  följande  sagorna^  El,  Bär  och  Fl,  äro  1 

nnehållet  (o:  en  förnäm  yngling  är  landsflyktig,  strider  mot  hedningar  och  blir  till  sist 
mäktig    konung)    hvarandra  så  Pka,  att  det  väl  måste  vara  med  afsigt,  som  de  blifvit  sa 
man  förda,  —  så    blir   det  troligt,  att  dessa  tre  föregåtts  af  en,  som  haft  likartadt  innehl 
Är  det  nu  endast  en  saga,  som  fyllt  dessa  18  blad,  så  torde  det  hafva  varit  Bevers  (1.  Bev 

sagOy    hvars    längd    bör    haf^a    ungefar  motsvarat  det  gifha  omfånget;  ty  sagan  måste  i 
så    gammal    redaktion  hafva  varit  något  drygare  än  i  den  yngre,  flerstädes  förkortade  te; 
som     vi    haft    att    tillgå    (jfr  afd.  VII).     Man  må  äfven  erinra  sig,  att  Bev  förekommer  t 

samman    med    El    och    Bär    i    den  omkring   midten  af  14:de  årh.  skrifna  membran,  hva; 

fragment    förvaras    i    AM.    567,  4:to  (jfr  Kölbing,  Elis  saga  p.  XIV),  samt  tillsamman  n 

El  och  Fl  i  Holm.  perg.  6,  4:to. 


II.    Om  text  och  handskrifter.  XLVII 

2:o  Elis  saga,  nu  förlorad  så  när  som  på  ett  blad,  har  upptagit  ungefar 
bladen  19—29  '). 

3:o  Bnrings  saga,  på  bladen  30 — 39;  ett  blad  har  sannolikt  redan  då  sak- 
nats '). 

4:o  Flovents  saga,  på  bladen  39 — 50;  härvid  raåste  märkas,  att  i  numre- 
ringen  afseende  blifvit  fäst  hvarken  vid  det  förlorade  bladet  midt  i  sagan 
(h vilket  blad  således  redan  då  var  borta),  ej  häller  vid  det  blad,  som 
nu  följer  näst  efter  denna  lucka,  och  h vilket  blad  sannolikt  kommit  att 
förbigås  vid  räkningen  af  den  orsaken,  att  dess  nedre  hörn  (genom 
pergamentets  knapphet)  ej  framskjuter  så  långt  som  de  närmaste  bladens. 
Det  blad,  som  haft  sifiFran  50,  är  förkommet;  det  har  upptagit  slutet  af 
Fl  (som  här  måste  ha  varit  tämligen  kortfattadt)  samt  början  af 

5:o  Konrads  saga,  som  stått  på  bladen  50 — 59;  den  sista  sidan  har  skrif- 
varen  icke  lyckats  fylla  helt  och  hållet,  ehuru  han  synbarligen  utdragit 
de  sista  raderna  något  (ej  användt  förkortningar  i  skriften). 

6:o  Magus  saga  jarls  på  bladen  60—73,  af  hvilka  det  med  siffran  60  sig- 
nerade nu  är  förloradt ');  numren  68  och  69  stå  på  ett  och  samma  blad. 

7:o  Hrölft  saga  Oautrekssonar  ^)  på  bladen  74—92;  det  första  af  dessa 
är  nu  förkommet. 

8:o    Jömsvikinga  saga  på  bladen  92 — 104. 
9:o    Åsmundar  saga  kappabana  på  bladen  104—108. 
10:o    Örrar-Odds   saga  på  bladen  108 — 121,  h varvid  två  blad  hafva  siffran 


^)  Den  del  af  sagan,  som  föregått  det  bevarade  bladet,  har,  enligt  beräkning,  utgjort 
8  blad;  nu  tror  jag  mig  på  detta  blad  kunna  läsa  siffran  27.  Altså  har  —  så  framt  hvar- 
ken gammal  lakun  eller  fel  i  numreringen  här  förekommit  —  det  återstående  af  El  fitt 
plats  på  två  blad,  och  denna  text  af  sagan  skulle  icke  blott  (hvad  man  redan  a  priori 
knnnat  förutsatta)  hafva  saknat  den  på  Island  tilldiktade  fortsättningen,  utan  ock  på  slutet 
hafva  varit  betydligt  mera  kortfattad  än  i  den  gamla  norska  hds.  —  I  slutet  af  Elissagans 
sista  blad  "kan  för  öfrigt  ha  stått  ett  kort  begynnelsekapitel  till  B^br  (jfr  afd.  V). 

^)  Af  de  gamla  bladsiffrorna  kunna  nu  med  säkerhet  läsas  endast  "34"  (å  sid.  11  i  580 
A)  och  "S?**  (å  sid.  17).  —  Om  här  varit  ett  numreringsfel  af  samma  slag,  som  stundom 
förekommer  i  det  följande  af  hds.,  kan  visserligen  det  nu  saknade  bladet  hafva  varit  i  be- 
håll på  ifrågavarande  tid. 

')  Vid  beräkning  af  hvad  som  kunnat  rymmas  å  detta  blad,  finner  man,  att  texten 
har  varit  något  utförligare  än  i  AM.  533,  4:to,  som  för  detta  stycke  blifvit  lagd  till  grund 
för  vår  upplaga. 

^)  Sagans  öfverskrifb  står  i  slutet  af  bladet  73;  jfr  Jömsvikinga  saga  (Lund  1875)  p.  YL 


> 


I         _ 


XLVni  Inledning. 

110,  två  (signerade  V  och  ""b"*)  114,  och  siffran  120  (utan  lucka  i  texten) 
följer  näst  efter  118.  Sist  kommer  början  af 
ll:o  Egils  saga  Skalla-Grimssonar  på  bladen  121  och  122,  af  hvilka  det 
sista  är  så  illa  åtgånget,  att  det  nog  tyckes  kunna  redan  då,  när  num- 
reringen skedde,  hafva  varit  det  sista  i  boken  och  under  lång  tid  hafva 
blifvit  utsatt  för  slitning. 
Kort  efter  det  numreringen  blifvit  gjord,  har  bandskriften  (må  hända  vid 
arfskifte)  blifvit  styckad  i  två  ungefär  lika  stora  häften.  Det  senare  häftet, 
eller  de  sagor,  som  här  nyss  blifvit  omnämda  under  5:o  och  7:o — ll:o,  har 
vårdats  någorlunda  väl;  endast  två  blad  (de  första  af  Konrads  och  Hrölfs  sagor) 
hafva  förfarits  ^).  Slutligen  har  häftet,  ovisst  på  hvad  sätt,  hamnat  å  Kongl. 
Biblioteket  i  Stockholm.  Där  hafva  membranbladen,  troligen  redan  i  förra  årh., 
blifvit  inbundna,  ty  värr  vårdslöst,  så  att  öfre  kanten  på  några  af  dem  bort- 
skurits '),  men  med  en  viss  omtanke  för  innehållets  fullständighet,  i  det  man 
före  Hrölfs  saga  insatte  12  rena  pappersblad,  på  hvilka  man  sannolikt  ämnade 
skrifva  Gautreks  saga,  och  före  Konrads  saga  24  sådana,  må  hända  i  tro,  att 
en  betydligare  del  af  denna  saga  fattades.  —  Det  förra  häftet  af  skinnboken, 
eller  de  här  nyss  förut  under  l:o,  2:o,  o:o,  4:o  och  6:o  uppräknade  sagorna,  har 
farit  mera  illa  än  det  andra,  då  ju  af  de  29  första  bladen  blott  ett  enda  åter- 
står och  dess  utom  häftets  slutblad  blifvit  mycket  skamfiladt.  Kanske  har  detta 
häfte  längre  än  det  andra  stannat  på  Island  hos  okunnige  och  vårdslöse  egare; 
Arne  Magnusson  fick  det  (enligt  hans  egenhändiga  anteckning  i  580  A)  först 
år  1706  af  Kristian  Worm;  det  var  då  bundet  i  ett  band,  men  har  sedan 
delats  på  två.  —  Handskriften  synes  hafva  varit  föga  känd  i  äldre  tider;  man 
har  af  den  samma  inga  afskrifter,  som  tagits,  medan  den  var  fullständigare,  än 
den  nu  är. 

Af  den  ofvan  uppstälda  förteckningen  på  handskriftens  innehåll  se  vi,  att 
vi  här  hafva  en  af  de  betydligaste  på  sin  tid  gjorda  sagosamlingar.  Man  kan 
ock  iakttaga,  att  en  viss  plan  blifvit  följd  vid  samlandet  och  ordnandet  af 
sagorna.  I  början  (se  2:o,  3:o  och  4:o)  stå  sins  emellan  mycket  likartade  be- 
rättelser, alster  af  mellersta  Europas  religiöst-chevalereska  anda,  för  hvilken 
hedningarnes  bekämpande  var  en  hjältes  bästa  lifegärning;  Kon  och  Mao  (5:o 
och  6:o),  med  blandad  utländsk  och  nordisk  karaktär,  bilda  därnäst  en  öfver- 
gång    till  de  återstående  5  sagorna  (7:o — ll:o),  som  äro  af  nordiskt  ursprung, 

*)  Vi  antaga,  att  slutet  af  Eigla  redan  förut  var  borta  (jfr  strax  ofvan). 
^)  Jfr  J6msvikinga  saga  (Lund  1875)  pp.  IV,  V. 


II.    Om  text  och  handskrifter.  XLIX 

_  • 

den  sista  (Eigla)  till  och  med  en  isländsk  ättsaga.  Men  det  gemensamma  draget 
för  alla  är  deras  rikedom  på  äfventyrliga  händelser  å  skiftande  skådeplats;  ingen 
af  sagorna  låter  hela  handlingen  försiggå  i  ett  och  samma  land.  Detta  kan 
knapt  vara  tillfåUigt,  utan  torde  antyda,  att  en  individuell  smak  bestämt  ur- 
valet; sannolikt  har  samlingen  blifvit  gjord  på  en  förnäm  mans  beställning 
och  efter  hans  anvisning  ^). 

Till  bokens  skrifvande  hafva  tre  personer  blifvit  använda;  i  inledningen 
till  min  upplaga  af  Jömsvikinga  saga  (Lund  1875),  där  Holm.  mbr.  7,  4:to 
beskrif^res,  har  jag  efter  den  ordning,  i  hvilken  de  uppträda  uti  denna  codex, 
kallat  dem  första,  andra  och  tredje  händerna,  ett  beteckningssätt,  som  här  be- 
hålles.  Af  dessa  tre  personer  intager  "tredje  handen"  den  mest  betydande  platsen. 
Denne  man  har  ensam  skrifvit  icke  blott  alla  de  sex  sista  sagorna,  utan  äfven 
det  bevarade  bladet  af  Elis  saga  (se  2:o);  eftersom  han  för  öfrigt  afskrifvit 
sagor  i  sin  helhet,  är  det  troligt,  att  också  hela  Elissagan  varit  afskrifven  af 
honom.  Därjämte  bör  denne  skrifvare  sannolikt  betraktas  som  redaktör  eller 
entreprenör  för  hela  arbetet,  ty  hans  stil  igenkännes  i  de  röda  kapitelöfver- 
skrifterna  till  Bcerings  saga,  —  de  öfriga  två  sagorna,  som  ej  äro  skrifna  af 
honom,  sakna  kapitelindelning  och  öfverskrifter  ^).  De  båda  andra  skrifvarne 
(första  och  andra  händerna),  redaktörens  medhjälpare,  hafva  tillsammans  verkstält 
upptecknandet   af  Bserings,  Flovents  och  Konrads  sagor;  de  hafva  skrifvit  un- 


^)  En  förmodan  angående  denna  person  vill  jag  här  framställa:  att  det  varit  den  be- 
kante riddaren  Hauhr  Erlendsson.  Eftersom  jag  dess  värre  saknat  tillfälle  att  fullt  under- 
söka skälen  för  och  mot  denna  hypotes,  kan  jag  blott  flyktigt  framkasta  de  grunder,  som 
kunna  stödja  den  samma.  Man  känner,  att  Haukr  mer  än  någon  annan  vid  den  tid,  då 
hds.  fär  anses  hafra  tillkommit,  eller  början  af  1  SOO-talet,  varit  verksam  för  att  tillvarataga 
och  komplettera  forna  tiders  literära  kvarlåtenskap.  Därjämte  torde  i  Ä  finnas  några  tecken 
till  gemenskap  med  den  s.  k.  Hauksbök.  Två  af  de  i  ^  förekommande  stilarna  (de,  som 
längre  fram  kallas  andra  och  tredje  händerna)  skola,  enligt  hvad  Dr  Kristian  Kålund  sagt 
mig,  mycket  likna  i  Hauksbök  använda  skrif^ares  handstil;  innehållet  i  Kon  och  BiBR  (och 
må  hända  äfren  Mag)  visar  ett  och  annat,  som  kan  vara  lånadt  ur  Hauksbök  (jfr  redo- 
görelserna i  afdelningarna  III — V);  och  slutligen  röjas  hos  skrifvarne  sådana  sträfvanden  åt 
norskt  språkbruk,  som  ju  äro  betecknande  föf  de  af  Hauk  eller  för  hans  räkning  skrifna 
böckerna;  bland  sådana  norska  egenheter  kunna  särskildt  anföras:  en  för  ef  eller  er  47^', 
57**'**,  66*,  160^*,  165*®  och  kanske  äfven  149**,  sporadiskt  utelemnande  af  h  framför  I 
och  r  samt  (hos  tredje  handen  )  försök  att  skilja  se  och  ce,  så  att  det  senare  tecknas  ö. 

*)  I  Fl  finnes  dock  i  så  måtto  kapiteHndehiing,  att  vid  144»'  (Kap.  XVEI),  147», 
150^»  (Kap.  XXI)  och  163^»  (Kap.  XXIV)  användes  temligen  stor,  men  svart  initial,  h var- 
jämte äfven  någon  plats  är  lemnad  tom  för  rubriker;  emellertid  synas  inga  spår  af,  att 
sådana  någonsin  blifvit  ditsatta. 


L  Inledning. 

gefår  lika  mycket  hvar,  i  det  att  de  turat  om  med  arbetet  och  stundom  rätt 
ofta,  stundom  mera  sällan  afiöst  hvarandra;  de  ställen,  där  endera  handen  börjar, 
angifvas  i  noterna  under  vår  text  *). 

En  jämförelse  mellan  de  tre  handstilamas  egenheter  är  gjord  i  inledningen 
till  nyssnämda  upplaga  af  Jémsvfkinga  saga,  där  också  ett  faksimile  efter  en 
af  tredje  handen  skrifven  sida  är  bifogadt.  Här  torde  icke  erfordras  flere  no- 
tiser om  de  särskilda  kännetecken,  som  utmärka  den  i  afseende  på  ljudbeteck- 
ningen ovanligt  korrekta  och  omsorgsfulla  tredje  handen,  hälst  som  några  så- 
dana skola  framställas  längre  ned,  då  det  blir  fråga  om  den  ti7kta  textens 
flhhållande  till  handskriften.  Det  bör  blott  anmärkas,  att  denne  skrifvare  i 
handskriftens  början  begagnar  mindre  och  mot  slutet  (i  de  fyra  sista  sagorna) 
större  stil;  skillnaden  tyckes  blott  bero  på,  att  han  under  arbetets  lopp  lagt 
sig  till  trubbigare  pennor.  —  Första  och  andra  händerna,  som  uti  inledningen 
till  Jémsvfkinga  saga  blifvit  knapphändigt  behandlade,  förtjäna  att  här  få  en 
något  utförligare  beskrifning. 

Märkvärdigast  är  första  handen.  Själfva  stilen  är  visserligen  ful  och  ore- 
dig, men  är  sig  lik  öfveralt,  så  att  den  ej  kan  antagas  hafva  tillhört  en  ovan 
person.  Däremot  visar  skrifvaren  en  så  stor  obekantskap  med  förkortnings- 
tecknens bruk,  en  så  genomgående  osäkerhet  i  ljudbeteckningen,  en  sådan  oför- 
måga att  undvika  skriffel  (särskildt  uteglömmande  af  bokstäfver),  att  läsaren 
får  en  ganska  låg  tanke  om  hans  bildningsgrad  och  stundom  t  o.  m.  måste 
fråga  sig,  om  isländskan  verkligen  varit  karlens  modersmål,  när  han  kunde 
begå  så  besynnerliga  misstag.  På  ställen,  där  han  gjort  en  starkare  afvikelse 
från  vanligt  skrifbruk,  och  i  synnerhet  där  denna  afvikelse  kan  vara  villsam 
för  textens  rätta  uppfattning,  har  sådant  antingen  blifvit  rättadt  i  vår  text 
eller  anmärkt  i  not  under  den  samma.  Här  lemnas  nu  en  kort  öfversigt  af 
skrifvarens  egenheter. 

Hvad  beträffar  förkortningstecknen,  har  första  handen  följande  i  ovanlig 
användning.  Tecknet  ^  är  =  ar  i  märg-  103***®,  157**,  margar  105**,  hvarrv 
(d.  v.  s.  hvåru)  72>S  valtara»)  116»»;  =  r  i  aptr  (mycket  ofta),  lofaJ>r  65*»^ 
ferr    GT^S    Ivtr  67*%  bij>r  94**,  filivrnar  J19»%  dsettr  121»*^  samt  åtskilliga 


*)  Likaså  är  i  noterna  (till  128»^  och  133")  anmärkt,  att  en  nybegynnare  två  gånger 
fått  försöka  sig  att  skrifva  smärre  stycken. 

')  Dock  kan  äfven  formen  \alier&\  som  förekommer  t.  ex.  i  Klm,  vara  åsyftad;  Bar 
har  emellertid  annars  Valtari*  (-a). 


liH  Inledning. 

hrenlifi  121",  ennvm  64",  envm  157»»,  161",  ennar  154'*,  enardar  88", 
enkar  157»*,  sent  162»*,  svenar  116»»,  tvemr  159*»,  hems  161",  greffinn  104»» 
(jfr  105"  med  tillhörande  not),  ref  64»*,  skred- 66»'-",  67«,  red  104",  117»», 
149",  165»«,  fleri  69",  |)erra  166»»,  mestari  12ö",  stigrepp  158",  vett  116»*, 
hyartill  kunna  läggas  v?ta  116",  b?d  160",  kpsari  105",  kvrt^si  58",  d?li 
67»»,  l?ta  68",  linlaeka  47".  I  st.  f.  ei  brukas  äfven  i:  vitta  128»,  stinni 
69".  —  Analogt  med  ei  behandlas  ej;  än  ersattes  det  af  e,  än  af  y;  t.  ex. 
trestvz  148',  hlopr  73",  och  hlypir  64",  stypir  59",  blydi  160',  frytir  67»«, 
brytan  66*  »);  i  sammanhang  härmed  står  möjligen  skrifsättet  breyni  f.  bryni 
(brynni)  67".  —  I  st.  f.  ei  står  ie  uti  orden  tienggvm  118»*  och  stieg  132*. 
—  En  gång,  i  sn^gt  72**,  sättes  9  för  ö  (d.  v.  s.  0)  och  likaledes  en  gång 
står  9  för  g  (^),  n98t  62*.  Eljest  är  tecknet  9  sällsynt;  det  användes  i  r9kkvm 
55*®,  p9ddvm  70' ^  h9gr  104*";  $  betecknar  ob  (d.  v.  s.  é)  i  %a  116* •, 
k^mi  116^;  9  står  i  st.  f.  av  (=  au,  9U)  i  J>9  73*',  166**;  i  samma  betydelse 
användes  6  i  r6t  119^**,  tröstliga  123**.  Beslägtad  med  de  två  sist  nämda 
skrif bruken  är  den  vanliga  företeelsen,  att  o  sättes  i  st.  f.  av  (=  au,  9U):  bod 
57*',  bodtv  157»*,  hrot  126*«,  kos  158'%  klof  157»»'*%  158*»,  162»»,  167% 
klofir  73»,  lof  73*%  frotir  62*%  skrotligv  70*»,  los  70*,  höst  68»,  trosti  88*% 
rosti  157*»,  brvdlops  85»»,  dröm  122»»  »).  Men  skrifvaren  iakttager  häller 
icke  vederbörlig  åtskillnad  mellan  o  (=  o,  6  eller  ö)  och  v  (=  u  eller  u)j 
sålunda  skrifver  han  å  ena  sidan:  sport  55*®,  flogv  ib.,  flogdrek(a)  63»»,  stondv 
57*%  hogdi  59*,  lott  61**,  hlotin  64»%  ordv  157%  rom  57»%  flioga  66»»'*% 
oraiokr  73*%  hosi  128%  snöa  155*%  lodra  156%  och  å  andra  sidan:  vptt  105% 
kvnv  105»»,  121«*,  kvmv  103*%  stvd  119*%  nvckvt  67%  mvrg  104**.  Det 
blir  därigenom  förklarligare,  att  dels  ar  kan  beteckna  v  (=  u  eller  A),  såsom 
i  arnga  67%  hamd  127»%  dargga  160*%  da^gandi  154*%  skyndvdv  156»%  pysvd 
122*%  ^t  156**,  dels  v  kan  stå  i  stället  för  av  (au,  9U),  t.  ex.  i  klvfif  159*% 
kvppa    160*%    trvst   165»%  strvminvm  118*'  »).  —  Stundom  skrifves  y  för  v 


^)  Då  det  är  så  vanligt,  att  denne  skrif  vare  utelemnar  nödvändiga  bokstäfver  (jfr  längre 
fram),  kunna  '  de  här  anmärkta  skrifsätten  af  ei  och  ey  naturligtvis  förklaras  så,  att  han 
glömt  att  utsätta  diftongens  ena  vokaltecken.  Men  beträffande  bruket  af  e  för  ei  synes  icke 
sådant  förklaringssätt  vara  tillfyllestgörande,  då  exemplen  äro  så  talrika. 

»)  a^lor  o  har  jag  funnit  endast  i  la^fat  157**. 

»)  Det  bör  nämnas,  att  i  st.  f.  av  äfven  synes  förekomma  a;  ty  brått  117*  torde  hälst 
förklaras  som  bravtt;  jfr  70"  hafcti  f.  havfdi  (om  ej  skriffel  för  hofdi);  jfr  ock  ofvanför 
det,  som  säges  om  ei  och  ey.  —  Hvart  för  sig  enstående  äro  skrifsätten  haofjv  (—  hofdu) 
60»»  och  gyfvSz  (—  gåfuz,  äldre  g^fuz)  157»'. 


n.    Om  text  och  bandskrifter.  Lm 

(=  u,  Ä):    fyBfa    56*,    yp   64",  yt  VåV  *).  —  Mellan  -r  och  -vr  (eller  -or), 

för^ngna   af  konsonant,   har   skrifvaren   ej    rätt  kunnat  skilja;  så  har  han: 

gelvr  71**,  loffadvr  159»*,  8igraJ>or  65",  eikvrnar  72*%  73«,  vittvr  46*%  ockvr 

55",    56",  ykvr   87",  svdvrs  92",  lv|>VEvm  157",  fagvrligvm  124%  fegvrd 

105"    (men   å   samma   rad  äfven  fegrd),  106**,  men  utelemnar  däremot  flere 

gånger   y  i  oblika  singularen  af  slägtskapsorden:  fodr,  systr,  dottr,  brodr  (det 

sista  såsom  nominativ    127**).  —  Skrifvarens  oförmåga  att  tillämpa  en  konse- 

kyent   ljudbeteckning    visar    sig  i  intet  fall  mera  slående  än  med  afseende  på 

koQSonanteiiias  enkel-  och  dubbelskrifhing;  ty  där  härledning  och  samtida  mem- 

braners    skrifeätt   vittna    för   enkelt    (eller   kort)  konsonantljud,  skrifver  första 

banden    ofta   två   konsonanttecken,    eller    uttrycker   ännu  oftare  fördubblingen 

genom    prick  öfver  bokstafven   eller  genom  någon  af  mynderna  n,  b,  s  *);  och 

nnge&r  lika   vanligt  är,  att  denne  skrifvare  använder  enkelt  konsonanttecken, 

där  dubbelt  hade  erfordrats.     Att  anföra  exempel  på  oregelbundenheter  af  detta 

slag  skulle    blifva    altför    vidlyftigt;    sådana    träffas   nästan  på  hvarje  rad  och 

beträffande   hvarje   konsonant    (h,  j,   q,  v  och  x  likväl  oberäknade);  vanligast 

äro  de  för  n,  t,  r  och  k  (c)  —  i  denna  ordning  — ,  icke  sällsynta  för  1,  p,  g 

och  s,  mindre  vanliga   för  d  (dd  står  aldrig  för  d  eller  d),  m  och  i  synnerhet 

f,  blott   enstaka   för   b   och    z.  —  Om  teckningen  af  särskilda  konsonantljud 

synes  följande  böra  anmärkas.    Mellan  m  och  f  har  skrifvaren  svårt  att  skilja; 

man  finner  icke  blott  former  som  iamn  72^®,  iamningi  122^%  (iam  64^^,  iams 

61**    m.    fl.),  'hemd^'    123**    och   det   om  osäkerhet  vittnande  skrifsättet  nafni 

68**  *),  utan  ock  nefr  (=  nemr)  57**;  härmed  bör  jämföras  skeptir  (=  skemtir) 

60**  och  blandningsformen  'fkept^'  61",  66®,  hvilken  erinrar  om  fornsvenskan. 

—  I  st.  f.  nn  brukas  nd  (=nd)  i  Tandliga'  56"  (jfr  65");  däremot  skrifves  n  (väl 

i  betydelse  af  nn)  för  nd  i  'hon'  57",  han  tekinn  108**,  anlit  122",  frcensemis 
122',  fianmen  160®.  —  Myndeiiia  d  och  d  skrifvas  utan  åtskillnad;  men  |> 
kan  dock  ersätta  endast  den  normala  ortografiens  d,  ej  dess  d.  —  Att  -t  er- 
sättes  af  -d  i  ställningar  som  annad  57",  a^yrad  119",  vered  121",  hvad 
53'*,  är  vanligt  i  hdss.  från  samma  tid;  men  denne  skrifvare  bmkar  också 
någon   gång  t  för  d:  ritat'  (=  ritadar)  59*%  et  (=  ed?  eller  skriffel  för  er?) 


•)  När  i  st.  f.  or  (6r)  skrifves  yr  (54%  67»»  m.  fl.  ställen),  så  bör  man  väl  häri  se 
■amma  Ijndenligt  utvecklade  form,  som  är  vanlig  i  äldre  hdss. 

*)  Den  sistnämda  återgifves  här  i  inledningen,  likasom  i  sagornas  text,  med  ss,  hand- 
skHftens  f  däremot  med  s. 

')  På  samma  rad  står  nefz  f.  nefnz. 

h 


LIV  Inledning. 

54**,  och  visar  sin  tvekan  i  sådana  skrifsätt  som  nokvtdr  126*^,  hvatd  54*®. 
Högst  egendomligt  är  det  förhållande,  att  i  ords  slut  r  kan  stå  i  st.  f.  d  (t); 
sådant  förekommer  i  dynir  (=  dyrit),  som  är  utskrifvet  64^®,  66^®  och  för- 
kortadt  till  dya^  tillsammans  13  gånger  å  sidd.  66,  67,  69  och  71;  likaså  skrifves 
nidrar  för  -ad  (-at)  127^%  afbragr  för  -gd  57*^;  jämför  ock  fordr  (=  födur) 
55*^  samt  fl8e(r)dvm  58^*,  verd(r)i  70^%  verd(r)  155^»  och  8por(dr)  70".  — 
I  st.  f.  f>  skrifves  s  (S)  i  'sesv'  (=  |>e8sv)  46^*,  hvilket  emellertid  icke  torde 
böra  betraktas  som  annat  än  slarffel  \).  —  Stundom  förblandas  s  (T)  och  z: 
frida(d)i8  67%  m^ttvs  126*%  hels  66",  fseslv  88»%  och  däremot  syniz  67% 
vtbyrdiz  119*%  jfr  för  öfrigt  bestr  127^%  nsetsta  45",  vitratstr  66»%  betztir 
127^%  betzt  45**  (genom  en  prick  under  det  första  t  rättadt  till  bezt),  betz 
156%  litatz  57"  (ga^fvdz  157^0?  sig^isz  154*%  bvisz  73^«  (jämte  bvitz  72»*). 
—  Beträffande  g  och  k  är  att  märka,  att  första  handen  icke  blott  (i  likhet 
med  de  flesta  andra  hdss.)  efter  uttalet  skrifver  -kt  ^),  där  den  etymologiserande 
'^normala"  ortografien  har  -gt,  utan  ock  ett  par  gånger  eljest  begagnar  k  i  st. 
f.  g:  tok  72",  liklekr  106";  däremot  skrifves  vigz  (af  vikja)  54*«  5);  in- 
tressanta  äro  de  hybrida  formerna  gekgit  57**  och  ligkr  67*®.  I  st.  f.  ng 
förekommer  ganska  ofta  g  eller  gg  (tecknadr.  g  med  prick  öfver);  det  kan  vara 
tvifvelaktigt,  huruvida  detta  skrifsätt  blott  är  en  följd  af  skrifvarens  vårdslös- 
het, genom  hvilken  också  i  många  andra  fall  bokstäfver  utelemnas,  eller  om 
det  verkligen  varit  afeigtligt.  I  senare  fallet  kunde  förklaringsgrunden  antingen 
vara  att  söka  i  ett  af  det  omedelbara  originalet  begagnadt  och  af  skrifvaren 
missförstådt  g  eller  ock  i  ljudförväxling,  för  hvilken  möjlighet  man  kunde  åbe- 
ropa felen  'fylkiii'  158*%  Tyndvgf  47",  'dvgandi'  116«  och  eingn  67"  (jfr 
synkn  121**),  hvilka  dock  tyckas  vara  föga  bevisande.  —  I  st.  f.  i  (=  j)  an- 
vändes g  i  meygvm  156^%  gi  i  nygio  71",  flygia  126";  å  andra  sidan  före- 
komma talrika  exempel  på  g  f.  gi:  heidingar,  hofdingar  (båda  mycket  vanliga), 
erfingar  159*%  einvigvm  104*%  fylga  56**,  ligga  126",  eggvdv  157"  *).  — 


*)  Jfip  8U8t  i  st.  f.  t)ust  2  ggr  i  Eirspennill  (Ungers  uppl.  1873). 

*)  T.  ex.  verdvkt  46**,  sakt  flerstädes  (sällan  sagt,  såsom  ÖS^*),  lankt  156*^  läkt  (d. 
v.  s.  lågt)  157»*. 

«)  Men  viz  73»*  (liksom  vizt  29*')  är  att  hänföra  till  vinda. 

*)  På  tal  om  i  (—  j)  bör  jag  också  anföra  stafningen  skiytr  71*^,  som  må  hända  följt 
uttalet,  hvarjämte  det  förtjänar  påpekas,  att,  då  e  stundom  ersätter  i  (=  j),  —  t.  ex.  i 
emmeon  GQ^^,  midev  104**,  —  den  besynnerliga  förmen  feiorir  148'  får  anses  som  en  olyck- 
lig kompromiss  mellan  Yeorir^  och  'fiorir\ 


II.    Om  text  och  handskrifter.  LV 

Framför  1  utelemnas  h  ganska  ofta,  t.  ex.  Ivtr  flerstädes,  Ivtv  157^',  Ivnendvm 
122%  lifde  119»,  lydit  143*«,  la^pa  157*S  likaså  framför  r,  t.  ex.  rid  46»% 
reysi  63",  orennt  63»%  rygleik  149%  ring  122»%  157*%  rajddir  132%  ra^t 
118*';  mera  öfverraskande  är  det,  att  h  saknas  framför  v  *)  i  var  72»*,  vetvetna 
92»®  och  äfvenledes  blifvit  utelemnadt,  fastän  sedan  tillagdt  öfver  raden  i  (h)verio 
159»*.     Ofverflödigt  h  förekommer  i  gvU/hofin  57»». 

Yi  öfvergå  nu  till  en  öfversigt  af  de  synnerligen  talrika  skriffelj  hvartill 

första  handen  gjort  sig  skyldig.     Ganska  möjligt,  ja,  sannolikt  är,  att  åtskilligt 

af  det,    som    här   ofvan    anförts  i  redogörelsen  för  ljudbeteckningen,  rätteligen 

borde    räknats    hit.     Och    det    är    äfvenledes   troligt  nog,  att  en  pröfning,  som 

anlägges    på    bredare   bas,  än  tid  och  utrymme  medgifvit  mig,  skulle  bland  de 

nedanför    såsom    skrififel    rubricerade    egenheterna    uppvisa    en    och  annan,  för 

hvilken    grunden    ligger    djupare    än  i  blott  grafisk  vårdslöshet.     Men  afsigten 

med    denna    min   framställning  är  också  vida  mindre  att  på  ett  afgörande  sätt 

förklara,    än    att    lemna  en  lätt  öfverskådlig  bild  af  de  faktiska  förhållandena. 

—  Den  vanligaste  art  fel,,  som  tillhör  första  handen,  är  utelemnande  af  hela  ord 

eller    bokstäfver »).     Saknad    af   bokstäfver,    som    enligt  normalortografien  bort 

förekomma,  har  redan  blifvit  berörd  i  det  föregående,  så  vidt  den  kunnat  ställas 

i  något  sammanhang   med  företeelser  i  ljudbeteckningen  (se  ofvan  e  eller  i  för 

ei,  e  eller  y  för  ey,  v  för  av,  enkel  konsonant  för  dubbel,  n  för  nd,  g  för  ng 

g    för    gi).     Men    många    andra    fall   af  bokstafsutelemnande    kunna    ordnas  i 

vissa    kategorier.     Så   saknas  stundom  en  bokstaf  eller  en  hel  stafvelse  af  det 

Bkäl,    att  skrifvaren  förgätit  utsätta  vederbörligt  förkortningstecken.    Tecknet  — 

med  betydelse  af  m  har  ej  blifvit  utsatt  i  |>aetv(m)z  54*,  |>ickiv(m)z  56»®,  dra(m)b- 

latr  63»%  blo(m)gaz  71^»;  uteglömdt  är  vidare  samma  tecken  med  betydelsen  n  i 

öiv(n)di  65%nef(n)z  68»%  v»(n)st  71»»,  med  betydelsen  an  i  l(an)dz  69»*»%  70**, 

cned   betydelsen    or   i  b(or)gar  64*®,  67*%  70*,  med  betydelsen  vd  (eller  vt)  i 

tof(vd)it  62®;  och  då  jag  i  texten  48»*  rättat  leika'  till  leikara,  har  jag  antagit, 

sitt    skrifvaren  hade  ämnat  teckna  leik^a,  men  glömt  den  lilla  bokstafven  öfver 

iraden  »).  —  Särdeles    vanligt   är,    att   den   eller  de  sista  bokstäfverna  i  ordet 


»)  Jfr  Eirspennill  67»  annat  (h)\i&ri,  2132«  (hjuinisdal. 

')  Sådant  är  i  vår  text  nästan  alltid  rättadt,  hvarvid  det,  som  saknas  i  hds.,  blifvit 
satt  inom  parentes. 

»)  Att  enkel  konsonant  begagnas  i  st.  f.  dubbel,  kan  naturligtvis  ofta  bero  därpå,  att 
skrifvaren  ej  kommit  att  utsätta  den  prick  öfver  bokstafven,  hvarmed  han  plägar  antyda 
fördubbling. 


LVI  Inledning. 

fattas,  och  detta  gäller,  tyckes  det,  nästan  hvilka  bokstäfver  som  hälst.  Af  de  tal- 
rika fall,  då  enstaka  bokstäfver  saknas  inuti  ordet,  kunna  följande  klasser  ur- 
skiljas: i;  i  (=  j)  är  utelemnadt^)  i  kirk(i)v  116",  127»*'*%  tek(i)vm  154*S 
8k(i)ott  68*»,  148%  sett(i)vm  155»»,  gled(i)vm  156*%  vil(i)a  63",  |>il(i)vniar 
119*%  br(i)ota  66*%  106",  J>r(i)v  159%  vintr(i)anom  157*%  sn(i)alt  68*% -2;  d 
saknas  i  haf(d)i  57",  64*%  66»*",  frida(d)is  67%  tra(d)kt  72%  fri(d)leik  105% 
sa(d)litt  149*%  fe(d)gvm  108*%  fe(d)gar  118';  3;  i  några  mask.  och  neutr. 
genit.  sg.  med  slutartikel  saknas  substantivets  s  (z):  dyB(s)in8  66"***'*»,  71 ",  73*', 
hest(z)ins  132»,  lag(s)ins  158*®  *);  4)  af  tre  på  hvarandra  följande  konsonanter 
utelemnas  stundom  den  mellersta:  sys(t)kinn  45",  ef(8)ta  70**,  fyl(k)tv  158*», 
fyl(g)dar  162*%  hvarjämte  i  fylgdv  104»*  g  först  efteråt  blifvit  tillsatt  öfver 
raden  »).  —  Bland  öfriga  skriffel  vilja  vi  framhålla  dem,  som  bestå  i  metatesis 
och  hafva  analogier  i  själfva  uttalet;  sådana  äro:  skirdv  f.  skridv  66»*,  gofl  f. 
golf  57*»,  fiolt  £  fliott  68»»,  sklod  f.  skiold  145»*.  —  Ett  visst  intresse  hafva 
annasti  156»*  och  samasamlig  123*,  i  hvilka  första  vokalen  oriktigt  blifvit  gjord 
Uk  den  näst  följande;  vidare  'i  dioP  f.  i  dol  (dvl)  68*»  och  ridiv  f.  ridv  127*», 
i  hvilka  föregående  vokalen  kommit  att  i  en  följande" staf velse  upprepas*),  kon- 
junktiven  leitar|>vm  57»  *),  samt  slutligen  det  dunkla  'tr9la'  65*». 

Andra  handen  är  långt  mindre  egendomlig;  dess  piktur  är  klar  och  ele- 
gant, dess  bruk  af  förkortningsteeknen  företer  just  ingenting  ovanligt »),  dess 
ortografi  är  i  allmänhet  noggrann  och  följdriktig.  Ett  och  annat  drag  af  dess 
ljudbeteckning  bör  här  anmärkas.  —  Andra  handen  gör  (i  likhet  med  den 
treoje,  men  i  motsats  till  den  första)  ganska  flitigt  bruk  af  '^aksenter^  på  långa 


*)  Jfr  ofyan  g  för  gi. 

>)  Jfr  dyRsinCs)  64"  och  fo8tr(B)  55»,  vanleikfs)  60V  tra;st(z)  64". 

*)  Detta  utelemnande  af  den  mellersta  bland  tre  konsonanter  är,  som  bekant,  grundadt 
på  uttal,  åt  minstone  vårdslösare  sådant.  —  I  vår  text  skrifves  leng(8)t  66^^  hel(z)t  67", 
leg(z)t  67**,  ber(8)t  160'^  äfvensom  biocta(z)t  67*;  men  dessa  ställen  böra  säkerligen  förklaras 
ur  det  förhåUande,  att  t  och  z  af  första  handen  stundom  skrifvas  mycket  lika  hvarandra;  jag 
hade  därför  bort  i  dessa  ord  helt  enkelt  rätta  t  till  z,  liksom  i  ^[^lonaz*  46^'  z  rättats  till  t. 

^)  Formen  tvea  f.  tva  (två)  67^  har  sannolikt  uppkommit  därigenom^  att  skrif^aren 
först  ämnat  begagna  nominativen  (tveir). 

*)  I  yngre  språk  (väl  redan  omkring  midten  af  15:de  årh.)  förekommer  visserligen 
pret.  koig.  akt.  pL  med  u  i  ändelsema,  men  vid  början  af  1300-talet,  då  Ä  skrefs,  torde  inga 
säkra  exempel  därpå  vara  uppvisade. 

•)  Anmärkningsvärdt    är    dock,    att  synes    beteckna    nn  (n)  i  morgvnl  61*',  komi 

61*^,  mm  (m)  i  fköv  137»,  fkö  138",  144",  160",  och  vidare  att  '  torde  betyda  -vas 
(vS)  i  p'  76',  bloth»  (genitiv)  149"'". 


II.    Om  text  och  handskrifter.  1'Vn 

Tokaier  (och  diftonger);  någon  gång  har  likväl  aknenten  hlifvit  satt  på  kort 
vokal:  métt  lU""»,  spåra  146",  hitta  135*»,  fitt  151»,  mitt  153",  154", 
163*^  *).  —  Skrifvaren  förstår  ej  att  iakttaga  skillnaden  mellan  tecknen  e  och 
^  (se),  é  och  ^  ').  Ett  godt  exempel  på  hans  osäkerhet  i  detta  fall  lemna  föl- 
jande skrifeätt  af  ett  och  samma  ord:  v^na  136",  v^nv  135**,  vén  162*", 
vena  136'*.  I  synnerhet  står  e  mycket  ofta  for  ^,  t  ex.  vegdar  92*',  etternis 
93",  nest  95",  cledvm  98",  Bering(-r)  102",  110*«,  samt  fledar  92*»,  hegri 
95",  reddi  98",  fez  98",  bredr  98",  för  ^  står  é  t.  ex.  i  séttar  112*»,  géttv 
134",  vénligir  135",  évi  145",  légt  151»»,  mér  154",  och  hégri  99", 
glép  129»»,  bén  130",  éa  135",  fétr  151";  omvändt  står  ^  för  é  i  f^ 
47",  135",  l^t  146",  st^  166";  9  för  é  i  L^ttfeti  61",  r^ttvm  120";  ^ 
<«)  för  e  i  mptinn  96**,  rxm  84**,  ^r  99*',  a;r  100*,  gf  110*»,  senkiss  115*^ 
«tc.  I  diftongerna  ei  och  ey  begagnas  omväxlande  e  (vanligare)  och  ^  (p), 
Afven  i  ändelser  förekommer  g  (fe)  i  st.  f.  e  (i),  t.  ex.  fgddg  99^*,  sidgr  110*^, 
halldnser  109^,  allaer  115**.  —  I  st.  f.  av  (au,  9u)  står  o  i  glomr  81*®,  trosti 
88*«,  tandrodv  95'*,  clof  145«^  För  v  (=  6)  begagnas  o  i  bokvm  107".  — 
Ofta  brukas  v  för  y,  eller  y  för  v,  t.  ex.  vdrv  126\  gvrdr  126*®,  hsevrdi 
106*®  och  dybbat  93'*,  byrtreid  114'%  hvdstrykinn  120*^  —  För  -r  (efter 
konsonant)  förekommer  -vr  i  fogvr  (skrifvet  fog"")  70**,  fegvrd  95**,  fagvrliga  98**, 
setvrs  98*®  (angvrs?  153**).  —  Med  afseende  på  enkel-  och  dubbelskrifning  af 
konsonant  är  andra  handen  ganska  noggrann;  dock  har  jag  antecknat  dessa 
undantag  '):  okvnir  92**,  J>an  115**,  ein  115**,  in  120*^  och  iarnn  79**,  frecnn- 
ligsti  81*%  hornnin  83**  (i  dessa  tre  ord  blir  nn  tecknadt  n),  ra^daN  (med  a  och 
N  sammanskrifna)  76**;  lét  98**  och  vttan  98«^%  bordskvttlinvm  76*%  samt  för 
öfrigt  tt  (skrifvet  t  med  prick  öfver)  utljudande  efter  konsonant  50*®*®,  76*% 
77**,  82*%  83*;  nom.  sg.  mask.  lavs  (l^vV)  130«%  ockar  49**  *»  (jfr  49*'), 
aNar  77*%  151'*,  hvartveggi  81**,  gen.  sg.  fem.  storar  80*«;  iarll  82*'  och 
ofta;  stak  76**,  stoc  81**.  —  Tämligen  vanligt  är  bruket  af  J>  för  d;  omvändt 
förekommer  d  för  f>  i  adax  {=  &  fann)  50*®,  samdyckia  109'^  För  d  brukas 
dr  i  ydrarn  100*®  *).  —  Om  vi  härtill  lägga,  att  h  ofta  saknas  framför  1  och  r, 

*)  I  de  tre  sista  orden  har  "aksenten"  tydligen  till  ändamål  att  framhålla  i  från  det 
fogande  tt. 

*)  Eftersom  hds.  är  så  gammal,  kan  det  äfven  förtjäna  omnämnas^  att  f.  é  skrifves  ie 
(if)  uti  sied  47»*,  sifd  47*%  50**,  riez  84*». 

■)  Ovisst  är,  om  'svimi'  86 »•  bör  förklaras  som  svimmi,  ty  sammanhanget  synes  fordra 
pret.  koig. 

*)  Jfr  tredje  handen  i  Jomsvikinga  saga  (Lund  1875)  57**  Nordrimbraland,  63**  idrn. 


I-VMf  Inledning. 

samt  att  i  st.  f.  slicar  skrifves  sclicar   78* *,  så  hafva  vi  sett  tillräckligt  af  det 
för  andra  banden  egendomliga. 


Handskriften  5,  eller  Holm.  mbr.  6,  4: to,  har  gifvit  oss  de  två  sista  tex- 
terna i  vår  samling,  Flovents  saga  II  och  Bevers  saga  *).  Denna  stora  skinn- 
bok har  flere  gånger  blifvit  beskrifven:  i  Arwidssons  Förteckning  öfver  Kongl. 
Bibliothekets  i  Stockholm  Isländska  Handskrifter  (Sthlm  1848),  pp.  16 — 18, 
i  Liffmans  och  Stephens'  Herr  Ivan  Lejonriddaren  (Sthlm  1849),  pp.  CXXIX 
— CXXXVIII,  i  Kölbings  Riddarasögur  (Strassburg  1872),  pp.  I,  II,  hvar- 
jämte  ytterligare  anmärkningar  om  handskriften  träffas  i  "Versions  Nordiques" 
etc.,  p.  34,  samt  i  Kölbings  Elis  saga  (Heilbronn  1881)  p.  IX.  Yi  kunna 
därför  inskränka  oss  till  att  gifva  några  korta  notiser,  hvarvid  hufvudsakligen 
sådant  skall  framhållas,  för  hvilket  i  de  förra  beskrifningarna  ej  blifvit  till- 
räckligen  redogjordt.  / 

Handskriftens  137  blad  hafva  i  senaste  tid  numrerats  utan  afseende  på  de 
förevarande  luckorna.  Bladen  äro  fördelade  på  20  lägg,  hvilka  ligga  lösa  mellan 
de  tjocka  träpermarna.  Här  följer  en  förteckning  på  de  särskilda  läggen  med 
angifvande  af  deras  innehåll,  antal  blad,  nummer  å  bladen  samt  luckor  o.  s.  v. 
l:sta  lägget,  inneh.  Amicus  saga  ok  Amilius,  Bev,  6  blad,  nrris  1 — 6;  i  slutet 
saknas    ett   blad,    altså  sannolikt  äfven  ett    i    början;  sist  på  6: te  bladet 

är    af   en    hand   från    16    (el.   17)  årh.    skrifvet:    hier  vantar  j  s6guna; 

första  sidan  är  mycket  nött,  dock  kunna  enstaka  ord  flerstädes  läsas. 
2:dra  lägget,  Bev,  8  blad,  n:ris  7 — 14. 
3:dje       „    ,     „  ,  8     „  ,      „     15 — 22. 
4:de         „    ,   Bev,  Iv,  6  blad,  nrris  23—28;   mellan  26  och  27  fattas  ett  blad, 

som    icke    sammanhängt    med    något   blad    i    förra    hälften  af  lägget,  ty 

mellan  24  och  25  är  ingen  lucka. 
5:te    lägget,  Iv,  7  blad,  nrris  29 — 35;  läggets  sista  blad  (det  åttonde)  är  borta. 
6rte         „    ,  Iv,  Pcv,  8  blad,  nrris  36—43  »). 

')  Samtliga  de  i  handskriften  bevarade  sagorna  äro  nu  trykta;  dock  har  icke  mem- 
branen själf,  utan  blott  afskrifter  däraf  lagts  till  griind  för  de  af  isländingar  publicerade 
upplagorna  af  Konrads  och  Själar-Jons  sagor. 

^)  Nedtill  på  39  (recto),  där  Iv  slutar  något  efter  midten,  följer  efter  sagan  denna  anteck- 
ning^ skrifven  med  en  hand  från  16  el.  17  årh.:  Bev^  faga  Juenttz  saga  Piaceuals  (sic!)  faga 


12:te 

v     }     v      " 

77     7 

13:de 

„    ,  El,  8 

77      7 

14:de 

7 

77      7 

II.    Om  text  och  handskrifter.  LIX   , 

7:de  lägget,  Pcv,    6    blad,    niris    44 — 49;   mellan   45    och  46  fattas  ett  blad, 

men  ej  något  motsvarande  mellan  47  och  48. 
8:de    lägget,  Pcv,  Val,  8  blad,  n:ris  50—57. 

9:de        „    ,  Val,  4  blad,  n:ris  58 — 61;  sidan   61  (verso)  oskrifven,  men  full 
af  teckningar. 
10:de  lägget,    Mm,    8    blad,    nrris    62 — 69,  de  fyra  yttersta  lösa.  —  Härefter 

saknas  minst  ett  lägg.  . 
ll:te    lägget.  Fl,  8  blad,  n:ris  70—77  '). 

„     78—85. 
„     86—93. 

„     94 — 100;    bladen  äro   lösa,  men  sammansydda; 
läggets  första  blad  är  förloradt. 
15:de  lägget,    El,    4    blad,    n:ris   101 — 104;  det  sista  har  påskriften  "vantar  1 

bl.";  bladen  lösa,  men  sammansydda  med 
16:de  lägget,  El,  Kon,  6  blad,  n:ris  105—110. 
17:de       „     ,  Kon,  8  blad,  n:ris  111—118. 

18:de  „  ,  Kon,  fyalar-Jons  s.,  8  blad,  n:ris  119 — 126;  de  sju  första  äro 
sammansydda,  det  åttonde  något  stympadt;  ingen  lucka  tyckes  förefinnas 
mellan  125  och  126.  —  Härefter  saknas  ett  antal  blad  (minst  ett  lägg), 
af  hvilka  ett  förvaras  i  Cod.  AM.  598,  4:to  ^). 
19:de  lägget.  Mött,  Cl,  6  blad,  n:ris  127—  132;  mellan  sista  bladet  i  detta 
lägg  (132)  och  första  bladet  i  nästa  (133)  är  en  lucka  å  två  blad,  af 
hvilka  det  förra  torde  hafva  tillhört  detta  lägg;  om  så  är,  har  väl  lägget 
äfven  förlorat  ett  blad  i  sin  början. 
20:de  lägget,  Cl,  5  blad,  niris  133 — 137,  af  hvilka  det  sista,  som  nu  är  mycket 
stympadt,    synes    hafva   innehållit  slutet  af  Cl;  sannolikt  har  läga:et  (jfr 


vabgB    t>&tt^    Floa6ttz    Taga    Miimanz  faga  Elis    faga    EonRads  faga  t)i/ela:  Jons  faga  emks 

faga  vijdf^la  mottuls  faga  Kla:'  faga/  b  e2u  ^r  sog'  allz  i:  (?)  Bid  e""  pa(?)  sm  Bokina 
a  Bella  lucku/  Liota  (Ij  likt  ett  H)  s  heill^  alla:  j  heli  (otydligt)  fat  m;  hegdun  goda  ad 
nioto.  B.  S.  S.  MD^^L  (L  likt  ett  H).  —  De  sista  bokstäfVerna  torde  väl  (om  "L"  är  säkert) 
beteckna  årtalet  1650;  de  näst  föregående  bokstäfverna  '^B.  S.  S."  angifVa  säkerligen  skrif- 
varens  namn.  Skulle  möjligen  denne  ha  varit  biskopen  Brynj61fr  Sveinsson,  upptäckaren 
af  Codex  regius  till  äldre  Eddan? 

^)  Att  härefter  icke,  såsom  Kölbing  (Riddarasögur  p.  II)  påstått,  är  någon  lucka,  synes 
af  vår  text  187". 

*)  Jfr  "Versions  Nordiques"  p.  34. 


%  I<X  Inledning. 

hvad  som  säges  om  det  19:cle)  förlorat  ett  blad  i  början;  ett  blad  saknas 
för  öfrigt  mellan  136  och  137. 

Tiden,  då  skinnboken  (B)  blifvit  skrifven,  plägar  förläggas  till  omkring 
år  1400;  yngre  synes  dock  den  hand  vara,  som  upptecknat  slutet  af  El  (jfr 
Kölbing,  Elis  saga,  p.  IX).  Efter  skinnboken  hafva  åtskilliga  afskrifter  blifvit 
gjorda*);  vigtigast  äro  de  båda  AM.  hdss.  179  och  181,  fol.,  hvilka  skrifvits 
omkring  midten  af  17:de  årh.,  medan  skinnboken  ännu  var  något  fullständi- 
gare än  nu  '). 

Beträffande  ortografien  i  hds.  2?,  eller  rättare  i  de  stycken  däraf,  som 
ingå  i  denna  sagosamling,  skall  det  mest  karaktäristiska  här  korteligen  fram- 
ställas. 

Aksent  förekommer  endast  på  vokalerna  a  och  i.  Ymnigast  förekommer 
den  på  i^  men  utgör  där  icke  längdbeteckning,  utan  blott  ett  diakri tiskt  märke  ')• 
Aksentueradt  a,  eller  därmed  liktydigt  aa,  A,  brukas  mera  sällan,  dels  då  denna 
vokal  bör  vara  lång,  dels  ock  i  vissa  ord,  där  etymologien  fordrar  kort  a. 
Dessa  ord  äro  följande:  måt  (af  matr)  175'%  176**,  maatt  229";  gåt(afgeta) 
177**,  257*%  g»t  235*«,  gaatt  224»%  gÄt  238**,  gÄtt  226»%  séftt  (af  sitja) 
185»%  saatt  179»%  sftt  179*%  229^%  sÄtt  (af  sannr)  221»%  229^^%  230»% 
262»%  sÄt  213*%  252»»;  fann  (af  finna)  258»%  faan  210*%  f«nn  215»%  222»% 
f&nn  245*%  246*»;  sånligha  232»%  män  (af  munu)  253*';  svåm  22ö*»;  faall 
176%  Ära  (af  an)  223»»;  |>Äk  (=  |>akk,  fökk)  251».  —  Mynden  6  har  vid- 
sträkt  användning;  i  regeln  betecknar  den  ö  (d.  v.  s.  9  eller  0),  men  står  i 
st.  f.  o  (=  normalt  6  *))  i  v6pn  (ofta),  vöx  209»%  vön  197»»,  ör  233»%  nöttina 
227»,  kuömu  266*  samt  i  kömu  (nästan  alltid  så  skrifvet  i  hds.);  för  normalt 
v6  (äldre  vä)*)  i  könga  209**,  könfang  230«*;  för  u  (eller  o)  i  mono  201**; 
för  au  i  sörugr  182»»,  rödu  186»»,  bröd  222*%  224»»,  hröstir  218»*,  bröt 
25 1 ».  —  Såsom  man  på  grund  af  handskriftens  sena  affattningstid  kunde  vänta. 


^)  Till  dessa  bör  kanske  membranen  AM.  589  D,  4:to;  jfr  Clarus  saga  (Lnnd  1879) 
p.  IV. 

')  Jfr  "Versions  Nordiques"  p.  35. 

»)  Då  i  tryck  pricken  på  i  gör  samma  tjänst,  hafva  vi  ansett  oss  kunna  i  vår  tett 
utelemna  denna    aksent. 

^)  Härmed  viU  jag  ej  hafva  förnekat,  att  icke  möjligen  i  dessa  tillfallen  6  redan  öfver- 
gått  till  o;  jfr  rimmen  k(v)on  : :  son  (Skikkju  rimur  I,  12  och  Filip6  rimur  V,  1),  von:  : 
son  (Konrads  rimur  II,  51).  Det  kunde  äfven  sättas  i  fråga,  huruvida  icke  o  och  g  (ö) 
vid  samma  tid  legat  hvarandra  nära  i  uttalet;  för  ett  sådant  antagande  tala  "aSalhendingama* 
Fornjöts  börn  (Konrads  rimur  V,  3)  och  gör  t  at  porti  (ib.  VI,  15). 


11.    Om  text  och  handskrifter.  1-^1 

saknas  d  och  ersattes  än  af  d,  än  af  th,  undantagsvis  af  tth  (lititth  234^®)  *). 

För    utljudande    -d    (=   d)  i  ändelser  af  tvåstafviga  ord  står  stundom  -t:  skil- 

nat    170*^^    178^S    186>%    skilnot    181*.»,   hundrut   189^S  198^^  —  För  -ft 

användes  -pt  i  dreipt  189®^,  hapt  244*.  —  Efter  vokal  skrifves  icke  sällan  fu 

i  st.  f.  f;  se  t.  ex.  2093^  210*^  215^%  216^«.  —  Mest  afvikande  från  normalt 

skrifsätt,    och    väl  äfven  mest  inkonsekvent,  är  hds.  B  i  fråga  om  enkel-  eller 

dubbelskriiiiing  af  konsonanter.    Beträffande  utljud  (slutkonsonanter)  bör  märkas, 

att  -r  i  regeln  skrifves  enkelt  ^),  äfven  där  äldre  ortografi  har  -rr.    I  obetonade 

slutstafvelser   gäller,    att   för  normalt  -11  vanligen  tecknas  -1,  samt  att  -n  ofta 

står  för  -nn,  särdeles  i  stafvelsen  -in;  dock  förekommer  därjämte  -inn  icke  sällan 

för   normalt   -in;    -ann   brukas    mera    än    -an,  i  synnerhet  i  ack.  sg.  mask.  af 

adjektivens    obestämda    form    samt    i    adverb;   stundom  står  -itt  för  -it.     I  en- 

stafviga    ord    användas    finala    n    och    t  än   enkla  Tin  dubbla  utan  afseende  på 

härledningen,    och    detta  lika  väl  efter  långa  som  korta  vokaler  ^);  äfven  efter 

annan  konsonant  dubbelskrifvas  ofta  t  och  n.    Mindre  allmän  är,  för  enstafviga 

ord,  osäkerhet  i  längdbeteckningen  af  fina  It  g  (mest  i  hög  f.  högg  och  hugg  f. 

lug),  finalt  p  (ofta  hliopp,  her-  eller  sigr-opp),  -d,  -s,  -1  (t.  ex.  fel)  och  -m  *j. 

Inuti  ord  visar  konsonanternas  enkel-  eller  dubbelskrifhing  vida  färre  afvikelser 

från  det  normala  bruket;  äfven  härvidlag  är  det  teckningen  af  n  *)  och  t,  som 

vacklar    mest;    därnäst    komma    g    och  k.     Framför  -r  synes  skrifvaren  hafva 

haft  för  regel  att  aYivända  enkelt  d,  g  och  n. 


*)  Felaktigt  står  vathnith  228 •'  för  vatnith,  atth  267"  för  att  (  -  att). 

')  Det  är  ej  rätt  klart,  om  skrifvaren  velat  låta  R  beteckna  rr  eller  r.  —  När  orden 
hér,  pér  stundom  skrifvas  hV  och  pV,  bör  sådant  snarast  betraktas  som  felaktig  använd- 
ning af  förkortningstecken. 

')  Nästan  alltid  skrifves  vtt  («  ut),  veitt  (=-  veit),  lett  (=  lét),  vanligen  spiott  (— 
spjot),  grett  (—  grét),  ofta  satt  (=  sat),  huatt  (=  hvat),  äfvensom  skiot  («  skjött),  ()ot 
(—  J)6tt),  hrat  («  hratt)  etc.  Ständigt  brukas  munn  (=  mun),  mycket  ofta  vinn  (—  vin, 
vinr),  minn,  pinn,  sinn,  hinn  (för  min,  {)in,  sin,  hin),  vonn  C—  vön,  vån),  meinn  («=  mein) 
etc.,  men  äfven  tämligen  vanligt  sin  och  hin  för  sinn  och  hinn,  med  mera  dylikt. 

*)  Märklig  är  konsekvensen  i  stafningen  af  verbet  svimma  med  ett  m:  svima  239*', 
Bvimat  239**,  svam  228*^  239*%  svåm  228**;  jfr  i  det  föregående  p.  LVII  not.  3. 

*)  Formen  brynnia  förekommer  mycket  oftare  än  brynia;  jfr  synnia  213**,  vinnattu 
265». 


LXtl  tnlcdningf. 

Utom  de  båda  här  ofvan  beskrifha  handskrifterna  hafva  åtskilliga  andra 
anlitats  vid  tryckningen,  så  att  dels  smärre  stycken  ur  dem  upptagits  i  texten, 
dels  deras  varianter  blifvit  anförda  i -noterna.  De  handskrifter,  som  på  sådant 
sätt  kommit  till  användning,  äro  följande. 

Skinnboken  ÅM.  533,  4:to;  se  afd.  III. 

Skinnboken  AM.  556,  4:to;  se  afd.  III. 

Stockholmska  pergamentshandskriften  7,  föl.  samt  dess  afskrift;er  pappers- 
codices  Holm.  6,  4:to  och  AM.  118,  8:vo;  se  afdd.  IV  och  VII. 

2  blad  af  en  membran  ungef.  från  midten  af  14  årh.,  förvarade  i  frag- 
mentsamlingen AM.  567,  4:to;  om  denna  värdefulla  hds.  talar  Kölbing,  Elis 
saga  p.  XIV;  se  för  öfrigt  afdd.  V  och  VII. 

2  små  kvartblad  af  en  skinnbok  från  15  årh.,  äfvenledes  förvarade  i  AM. 
567,  4:to;  se  afd.  VII. 

Pappershandskriften  Holm.  47,  fol.;  se  afd.  V. 

Arnee-Magnseanska  membranerna  180  B,  fol.,  och  574,  4:to;  se  afd.  V 
(jfr  afd.  IV). 

Pergamentshandskrifterna  AM.  152,  foL,  och  570,  4:to;  se  afdd.  III  och  VI. 

De  här  ofvan  uppräknade  handskrifterna  äro  ingalunda  de  enda,  som  upp- 
taga de  i  denna  samling  utgifna  sagorna;  icke  fä  andra  finnas  —  i  de  föl- 
jande afdelningarna  skola  vi  redogöra  för  dem  — ,  men  vi  hafva  ej  citerat  dem 
vid  texternas  tryckning,  enär  sådant  ej  varit  förenligt  med  den  af  oss  följda 
planen,  som  här  nedan  skall  framställas. 


När  man  vill  utgifva  en  gammal  text,  hvars  originalhandskrift  —  d.  v. 
8.  författarens  (eller  öfversättarens  eller  kompilatorns)  egenhändiga  exemplar 
—  icke  mera  förefinnes,  men  har  gifvit  upphof  åt  flere  bevarade,  sins  emel- 
lan oberoende,  mer  eller  mindre  indirekta  afskrifter,  så  kan  man,  som  kändt 
är,  gå  till  väga  på  åtskilliga  olika  sätt,  fastän  alla  dessa  sätt  hafva  samma 
hufvudändamål,  nämligen  att  gifva  kännedom  om  originalets  beskaffenhet. 
Antingen  kan  utgifvaren  söka  att,  med  ledning  af  de  olika  afskrifterna, 
genom  textkritik  restituera  originalet,  eller  ock  kan  han  nöja  sig  med  att  lemna 
material  till  en  dylik  rekonstruktion.  Materialet  åter  framlägges  än  genom  af- 
tryckande    af   de    särskilda  handskrifterna  hvar  för  sig,  än  genom  fullständigt 


II.    Om  teit  och  handskrifter.         '  LXIII 

återgifvande    af   en    enda  —  hälst    den,  som  anses  stå  originalet  närmast,  — 
samt  anförande  af  de  öfrigas  afvikelser  (varianter). 

Teoretiskt  taget,  synas  dessa  sätt  vara  de  enda  vetenskapligt  berättigade, 
men  i  praktiken  blifva  för  isländska  prosaverk  några  modifikationer  önskvärda. 
Förnämsta  orsaken  härtill  är  den  stora  divergend,  som  plägar  råda  mellan  isl. 
handskrifter,    hvilka    härstamma  från  ett  och  samma  original.     Vi  hafva  i  det 
föregående  (afd.  I)  påpekat,  huruledes  afskrifvarne,  som  snarare  förtjäna  kallas 
bearbetare,  ofta  tilläto  sig  att  göra  starka  förkortningar  eller  uteslutningar  samt 
att    insätta    stereotypa    uttryck    i  st.   f.  mindre  vanliga;  ja,  de  tyckas  icke  ha 
haft    betänkligheter    mot    att    från    annan  skrift  låna  en  notis  eller  ett  nomen 
proprium,    någon    gång    t.    o.    m.    en  hel  episod.     Och  äfven  i  smått  begagna 
afökrifvarne    samma    frihet;    på  hvarje  rad  finner  man,  huru  de  efter  godtycke 
och    utan    tvingande    skäl    omkastat    ordföljd  och  utbytt  ord  eller  uttryck  mot 
ungefär  liktydiga  *).     Visserligen  borde  en  djupgående  kritik  kunna  igenkänna 
och  afskilja  dylika  afskrifvarändringar  —  åt  minstone  om  ett  större  antal  själf- 
ständiga  hdss.  föreligger  — ,  men  ännu  saknar  man  därtill  många  vigtiga  för- 
utsättningar.    Att  rekonstruera  ett  förloradt  original  är  därför  ännu,  inom  den 
fornisl.  prosalitera turen,  ett  ytterst  vanskligt  företag.    Vill  man  åter  till  ledning 
för    kritiken    meddela    alla  olika  läsarter,  så  blir  denna  apparat,  om  man  har 
många    hdss.,    icke    blott    utomordentligt    vidlyftig,  utan  ock,  därigenom  att  en 
mängd    nästan    alldeles    värdelösa  varianter  blandas  med  de  vigtigare,  så  svår 
att  öf verskåda,  att  dess  gagn  omöjligen  kan  anses  motsvara  den  på  insamlandet 
nedlagda  mödan. 

Dessa  omständighetei*  hafvA  gjort,  att  de  fleste  utgifvare  funnit  det  lämp- 
ligast att  —  då  en  prosatext  är  bevarad  i  flere  olikartade  uppteckningar  — 
tils  vidare  rikta  sin  omsorg  blott  på  korrekt  återgifvande  af  någon  särskild 
redaktion,  vare  sig  denna  representerats  af  en  enda  hds.  eller  af  flere,  från  en 
och  samma,  lätt  bestämbara  källa  härrörande  afskrifter. 

Det  nämda  syftemålet,  eller  att  så  fullständigt  och  noggrant  som  möjligt 
framställa  en  viss  redaktion,  har  äfven  vid  utgifvandet  af  "Fornsögur  Sudr- 
landa"  blifvit  följdt,  under  det  att  jämförelserna  redaktionerna  emellan  och 
undersökningar  öfver  originalet  blifvit  förlagda  till  inledningen.  De  fyra  sa- 
gorna Mao,  Eon,  BiEu  och  Be  v  meddelas  altså  hvardera  blott  i  en  redaktion. 


')  Ett    ganska    betecknande    exempel    på    det    senare    gifver    Fl  Ä  126'*  ber^i  hann 
huginn,  i  B  170*^  motsvaradt  af  'bryndi',  i  C  af  'hvatti',  i  D  af  'hvesti'. 


LXIV  Inledning. 

Den  handskrift,  som  (bortsedt  från  helt  små  fragment)  befunnits  vara  den  älsta 
och  bästa,  har  blifvit  aftrykt,  så  långt  den  räcker;  där  denna  hds.  haft  luckor, 
hafva  de  blifvit  fylda  efter  den  eller  de  närmast  beslägtade  hdss.,  hvilka  ock 
anlitats  så  väl  till  att  lätta  vårdslöshetsfel  i  den  till  grund  lagda  hds.,  som 
ock  till  att  förse  henne  med  värdefullare  varianter,  sådana  som  af  någon  orsak 
synts  vara  af  intresse  *).  Beträffande  Kon  och  Bev  har  jag  i  själfva  verket 
gått  ännu  något  längre.  Pergamentshandskriften  Holm.  7,  fol.  innehåller  båda 
sagorna  i  en  form,  hvilken  väl  ej  kan  sägas  tillhöra  samma  redaktion  som  den, 
vi  lagt  till  grund,  men  likväl  är  närstående  och  tillika  i  sig  själf  mycket  vär- 
defull; jag  har  därför  ur  denna  handskrift  ^)  upptagit  alla  från  vår  text  af- 
vikande  läsarter,  så  att  endast  de  så  godt  som  värdelösa  olikheterna  lemnats 
oanmärkta.  Anledningen  till  denna  större  vidlyftighet  i  variantapparaten  skall 
för  öfrigt  utförligare  omtalas  i  de  särskilda  undersökningar,  som  nedanför  (i 
afd.  IV  och  VII)  skola  egnas  åt  dessa  båda  sagor.  —  Fl  har  så  till  vida 
behandlats  olika,  som  den  blifvit  aftrykt  icke  blott  enligt  den  älsta  (ofullständiga) 
handskriften  utan  äfven  eft^r  den  näst  älsta  (som  är  fullständig). 

Vår  afsigt  har,  sade  vi  nyss,  varit  att  af  hvarje  saga  lemna  en  viss  re- 
daktion så  fullständig  som  möjligt.  Det  har  därför  varit  nödigt  att  råda 
bot  på  den  skada,  som  under  tidernas  lopp  blifvit  tillfogad  hufvudhandskriften, 
d.  v.  s.  att  tillsätta  det,  som  genom  förlust  af  hela  blad,  genom  hål,  bortskär- 
ning,  skrapning,  nötning,  blekning,  svartnande  eller  fläckar  försvunnit.  Sådana 
tillsatser  hafva  städse  utmärkts  så,  att  de  lätt  kunna  skiljas  från  det,  som 
verkligen  står  att  läsa  i  hufvudhandskriften.  Äro  tillsatserna  af  betydligare 
längd,    så    hafva    de   tagits  ur  den  med  hufvudhds.  närmast  beslägtade  hds.  ^), 


*)  Skälen  till  anförande  af  varianterna  kunna  vara  af  många  slag  och  torde  väl  i  all- 
mänhet på  de  särskilda  ställena  vara  begripliga  for  de  sakkunnige.  Specielt  framhålla  vi 
blott  följande:  att  ett  ställe  förefallit  i  någon  mån  korrumperadt  och  de  beslägtade  hand- 
skrifternas läsarter,  fastän  ej  afgjordt  riktiga,  dock  ansetts  kunna  lemna  någon  ledning  (t. 
ex.  vid  nomina  propria);  att  ett  ovanligare  ord  genom  de  yngre  handskrifternas  läsarter 
antingen  förklarats  eller  på  ett  i  och  for  sig  lärorikt  sätt  blifvit  misstolkadt;  att  en  på 
grund  af  tvetydigt  skrifsätt  ej  fullt  bestämd  form  blifvit  säkrare  (t.  ex.  flosu  B  227*^  med 
varianten  flauso  i  C,  hvaraf  man  ser,  att  nominativen  het«r  flåsa,  icke  flosa,  som  Fritzner 
uppgifvit),  o.  s.  v. 

')  Och  naturligtvis  äfven  ur  dess  afskrifter  (Chart.  Holm.  (>,  4:to  och  AM.  118,  8:vo), 
där  membranen  sjiilf  har  luckor.  —  I  fråga  om  Bev  har  jag  dess  utom  anlitut  de  båda 
fragmenten  i  AM.  567,  4:to,  på  samma  sätt  och  af  samma  skäl  som  perg.  Holm.  1,  fol. 

^)  Tvänne  sådana  större  tillägg,  Mag  4:P° — *^  och  BiER  89^* — 92*®,  utmärkas  genom 
mindre  stil. 


IL    Om  teit  och  handskrifter.  ^^V 

och  detta  blir  då  alltid  anmärkt  i  not  under  texten;  äro  tillsatserna  helt  korta, 
inneslutas  de  inom  [  ]  och  skrifvas  med  hufvudhandskrifteifs  ortografi;  utgif- 
varen  har  i  hvarje  sådant  fall  beräknat,  hur  mycket  som  kunnat  rymmas  på  ifrå- 
gavarande ställe  i  hds.,  och  därefter  bestämt,  hvad  som  med  ledning  af  be- 
slägtad  hds.  eller  enligt  konjektur  borde  insättas. 

Af  utgifvaren  gjorda  rättelser  inneslutas,  när  de  bestå  i  tillsatta  ord 
eller  bokstäfver,  inom  tecknet  (  );  eljest  antydes  rättelsen  blott  därigenom,  att 
hufvudhandskriftens  från  texten  afvikande  skrifsätt  blifvit  anfördt  nere  i  noten. 
Med  dessa  utgifvarens  rättelser  bör  man  ej  förblanda  dem,  som  vidtagits  af 
den  gamle  skrifvaren  själf;  där  sådana  förekomma  i  vår  text,  hafva  noterna  an- 
märkningen "ändradt  från  ..."  eller  "i  stället  i()i  ...  är  förut  skrifvet  ..." 
eller  något  dylikt.  —  Det  var,  såsom  nyss  nämdes,  min  afsigt  att  ändra  alla 
sådana  ställen,  där  skrifvaren  genom  vårdslöshet  begått  fel.  Full  konsekvens 
häruti  har  jng  dock  ej  kunnat  uppnå;  särskildt  bör  framhållas,  att  af  skrifvaren 
uteglömda  ord  stundom  icke  blifvit  insatta  i  texten,  utan  blott  i  not  anförda 
från  annan  handskrift  (se  i  synnerhet  noterna  till  Bev).  Å  andra  sidan  har 
jag  någon  gång  ändrat  sådant,  som  vid  närmare  granskning  af  skrifvarens 
egenheter  visar  sig  vara  afsigtligt;  dessa  ändringar,  af  hvilka  de  flesta  träffat 
första  handen  i  vi,  kunna  emellertid  vara  nyttiga  som  förklaringar  för  den 
mindre  erfarae  läsaren  och  behöfva  ej  förvilla  den  kunnigare,  då  det  alltid 
tydligt  framgår,  hvad  som  är  handskriftens  verkliga  läsart  *). 


Då  nu  de  i  denna  samling  upptagna  sagotexterna  väsentligen  —  d.  v.  s. 
med  undantag  af  jämförelsevis  obetydliga  tillsatser  och  rättelser  —  bestå  uti 
aftryck  från  gamla  handskrifter,  men  dylika  aftryck  kunna  verkställas  efter 
ganska  olika  grundsatser,  blir  det  nödvändigt  att  utförligt  redogöra  för  det 
satt,  hvarpå  jag  därvid  gått  till  väga. 

Som  man  vet,  ligger  svårigheten  egentligen  däri,  att  det  gamla  skrifsättet 
ofta  nog  icke  tydligt  angifver  språkformen,  utan  blott  är  beräknadt  på  att 
göra    innehållet    begripligt    för  skrifvarens  läskunnige  landsmän  och  samtida. 

')  Bland    sädima    onödiga    ändringar    kunna    påpekas    fo(r)stiori    2I7',    203^**  och  firir 
(ut  ann)  flerstädes  i  Bev  (jfr  of  van  p.  XXXII  noten). 


^^^  Inledning. 

Desse  borde  naturlig:tvi8  med  sin  noggranna  kännedom  af  modersmålet  kunna 
förstå  meningen  •  i  skriften,  fastän  denna  vimlade  af  mångtydiga  förkortningar 
(hvilka  skulle  tjäna  till  att  inbespara  plats  på  det  dyra  pergamentet),  var  oefter- 
rättlig i  användningen  af  skiljetecken  och  i  stafsätt  än  följde  uttalet  än  ett 
föråldradt  bruk.  Men  äfven  desse  samtida  kunde  någon  gång  missuppfatta 
meningen,  såsom  gamla  afskrifter  tillräckligt  bevisa.  För  oss' blir  rätta  upp- 
fattningen af  hvarje  textställe  ännu  mycket  kinkigare  att  noga  fastställa,  svå- 
rare redan  därför,  att  vi  icke  ega  samma  lefvande  färdighet  i  språket,  men 
ännu  mer  därigenom,  att  vi  önska  formens  precisering,  hvilken  var  obehöflig 
och  likgiltig  för  de  gamle  läsarne.  Men  denna  precisering  af  formen  måste 
tydligen  i  många  tillfallen  byggas  på  hypoteser,  som  förändras  med  språk- 
vetenskapens framsteg. 

Det  har  också  med  rätt  blifvit  yrkadt,  att  hvarje  gammal  hds.  bör  åter- 
gifvas  med  yttersta  trohet,  så  att  intet  ändras  eller  tillägges  af  utgifvaren, 
utan  aftrycket  (eller  afbildningen)  kan  —  så  vidt  detta  annars  är  möjligt  — 
till  alla  slags  forskningar  ersätta  originalet.  Dock  borde,  jämte  en  dylik  ab- 
solut texttrogen  upplaga,  finnas  en  annan,  som  genom  erforderliga  rättelser, 
fullständigt  utskrifvande  af  orden,  konsekvent  ortografi  samt  modern  interpunk- 
tion gjorde  uppfattningen  af  innehållet  lättare,  ehuru  den  visserligen  som  grund- 
val för  språkvetenskapliga  undersökningar  finge  långt  mindre  värde. 

Dessa  grundsatser  torde  få  anses  vara  tämligen  allmänt  erkända.  Men 
nu  finnas  många  handskrifter  —  och  dit  höra  de,  som  vi  för  denna  samling  be- 
gagnat, —  hvilka  antagligen  icke  på  mycket  lång  tid«  kunna  komma  att  tryckas 
mer  än  en  enda  gång.  Efter  hvilken  metod  skall  man  då  inrätta  en  första 
upplaga,  som  kanske  för  ett  helt  århundrade  blir  den  enda?  Ur  rent  veten- 
skaplig synpunkt  måste  det  absolut  texttrogna  aftrycket  fi)redragas,  ty  endast 
ett  sådant  kan  utgöra  en  ersättning  för  handskriften  själf,  om  denna  skulle  gå 
förlorad.  Men  utgifvandet  af  dylika  ytterligt  noggranna  aftryck  plägar  stöta 
på  betänkliga  hinder.  Icke  nog  därmed,  att  dessa  aftryck  för  mången,  som 
gärna  ville  lära  känna  skrifternas  innehåll,  blifva,  om  ej  alldeles  obegripliga, 
åt  minstone  högjst  svårtydda;  de  fordra  tillika  så  dryga  omkostnader,  att  före- 
taget blir  outförbart,  hälst  om  texten  är  af  betydligare  omfång.  Naturligtvis 
behöfver  man  icke  därför  kasta  sig  in  på  det  andra  utgifningssätt,  vi  nyss 
omtalat,  att  lemna  en  "normaliserad"  (man  kunde  gärna  säga  "moderniserad") 
text;    tvärt    om    finnas    och    begagnas,   som  känd  t  är,  flere  slags  medelvägar,  i 


II.    Om  text  och  handskrifter.  •  LXVIl 

det  man  mer  eller  mindre  ansluter  sig  antingen  till  handskriftens  egenheter 
eller  till  det  "normaliserade"  skrifsättet. 

Då  jag  nu  i  "Fornsögur  Sudrlanda"  följt  en  sådan  medelväg  *),  har  jag  vis- 
serligen, af  ofvan  antydda  skäl,  måst  i  åtskilliga  afseenden  frångå  handskrifter- 
nas skrifbruk,  men  har  dock  sökt  inskränka  de  vidtagna  ändringarna  till  så- 
dant, som  tyckts  mig  vara  af  ringare  vigt  och  lättast  umbärligt.  Nedan- 
stående anmärkningar  skola  närmare  belysa  mitt  förfaringssätt  och  i  vissa  fall 
komplettera  den  kännedom  om  handskrifterna,  som  kan  vinnas  genom  vår  text 
och  dess  noter.  *^ 

De  gjorda  ändringarna  kunna  sammanföras  under  tre  rubriker:  I)  indel- 
ning af  texten,  2)  grafiska  förenklingar  och  3)  förkortningarnas  upplösning. 

Textens  indelning.  I  hdss. ,  delas  texten  efter  utrymmet  i  rader  och 
sidor,  efter  innehållet  i  punkter  (meningar)  och  kapitel.  Af  den  förra  indel- 
ningen eger  upplagan  kvar  blott  beteckning  af  öfvergång  från  en  sida  till  en 
annan.  Där  ny  handskriftsida  börjar,  står  i  vår  text  märket  ||  och  i  margi- 
nalen med  fetstil  sidans  nummer;  sidorna  i  AM.  580  B,  4:to  (^  Mag)  beteck- 
nas med  numren  1 — 24,  i  Holm.  mbr.  7,  4:to  (=  Kon)  med  1 — 18,  i  AM. 
580  A,  4:to  (=  B^er  och  Fl  I)  med  3-7-44;  däremot  i  Holm.  mbr.  G,  4:to 
(=  Fl  ii  och  Bev)  angifyes  för  udda  sida  bladnumret,  under  det  att  nästa 
jämna  sida  betecknas  blott  med  v  (=  verso).  I  upplagan  tjäna  naturligtvis 
dessa  nummerföljder  till  att  lätta  återfinnandet  af  särskilda  ställen  i  hand- 
skrifterna samt  att  låta  efter  hdss.  gjorda  citat  blifva  brukbara  äfven  för  den 
trykta  texten.  —  Att  i  texten  angifva,  hvar  ny  handskriftrad  börjar,  har  jag 
ansett  öfverflödigt.  Men  när  någon  gång  radskillnaden  synes  hafva  föranledt 
skriffel  (utelemnande  eller  upprepande),  så  anmärkes  detta  i  not,  hvarvid  / 
betecknar  öfvergång  till  ny  rad. 

Handskrifterna  pläga  efter  innehållet  dela  en  saga  i  kapitel,  som  utmärkas 
af  •  stora,  kulörta  (vanligen  röda)  begynnelsebokstäfver  och  oftast  äfven  med 
röda  öfverskrifter.  Visserligen  är  denna  indelning  tämligen  godtycklig  och  kan 
vara  olika  i  två  nära  beslägtade  hdss.,  men  jag  har  dock  (i  likhet  med  de 
fleate  andre  utgifvare)  icke  funnit  tillräckliga  skäl  att  öfvergifva  den.  Kapitlens 
öfverskrifter  har  jag,  så  vidt  de  varit  läsliga,  anfört  i  noter.    I  Kon  och  Fl  I 


*)  Undantag  gör  blott  stycket  89** — 92*®,  som  meddelats  i  vanlig  normaliserad  orto- 
grafi (nAgot  modifierad  for  att  mera  motsvara  språkformen  från  slutet  af  1200-talet).  Detta 
stycke  är  nämligen  taget  ur  en  pappershandskrift,  hvars  ortografi  för  de  allra  flesta  läsare 
skulle  vara  ej  blott  intresselös,  utan  ock  delvis  vilseledande. 


LXVllI  •  Inledning* 

sakna  de  aftrykta  membranema  (Holm.  7,  4:to  och  AM.  580  A,  4:to)  kapitel- 
indelning ^);  för  likformighetens  skull  har  jag  infört  sådan  enligt  närstående 
hdss.,  nämligen  i  Kon  efter  Holm.  mbr.  7,  foL,  i  Fl  I  efter  AM.  152,  fol. 
Eftersom  de  flesta  kapitel  äro  ganska  långa,  har  jag  på  många  ställen,  där 
innehållet  så  fordrat,  börjat  nytt  stycke;  det  förefaller  mig,  att  denna  anord- 
ning i  hög  grad  lättar  öfversigten  och  njutbarheten  af  innehållet,  och  jag  be- 
klagar nu,  att  jag  icke  i  ännu  större  skala  tillämpat  den  samma.  —  Det  enda 
i  dessa  hdss.  förekommande  skiljetecknet  är  punkten  (hvilken  de  dess  utom  bruka 
för  att  utmärka  förkortningar),  men  skrifvarne  hafva  ingalunda  varit  konse- 
kvente i  dess  användning;  utelemnande  af  punkt,  där  den  borde  finnas,  är  i 
synnerhet  vanligt.  Det  är  klart,  att  handskriftens  interpunktion  någon  gång, 
i  tvetydiga  fall,  kan  vägleda  till  rätta  uppfattningen  af  innehållet  —  vid  dy- 
lika tillfällen  har  jag  också  fäst  vederbörlig  uppmärksamhet  vid  den  samma 
— ;  men  i  allmänhet  har  den  föga  värde,  på  samma  gång  som  den  genom  sin 
bristfällighet  betydligt  försvårar  läsningen  för  en  mindre  öfvad  läsare.  Jag 
har  därför  i  dessa  texter  infört  helt  och  hållet  modern  interpunktion  och  hyser 
ingen  fruktan,  att  deras  användbarhet  till  grundval  för  vetenskapliga  under- 
sökningar därigenom  i  nämnvärd  grad  förminskats  ^).  —  Stora  begynnelsebok- 
stäfver  har  jag  konsekvent  begagnat  i  första  ordet  i  en  mening  samt  i  nomina 
propria;  hdss.  hafva  i  förra  fallet  ofta,  i  det  senare  vanligen  liten  bokstaf. 

I  detta  sammanhang  kan  nämnas,  att  handskrifternas  bruk  i  afseende 
på  samma  nskrifning  eller  åtskiljande  af  ord  blifvit  i  upplagan  efterföljd  t;  hdss. 
särskilja  ofta  de  enkla  beståndsdelarna  af  ord,  hvilka  i  normaliserad  skrift  be- 
handlas som  sammansatta,  och,  å  andra  sidan,  sammanskrifva  de  icke  sällan 
prepositionerna  a  och  i  med  ett  följande  ord  ^).  Det  torde  'icke  vara  utan  vigt, 
att  textupplagor  i  dessa  afseenden  troget  återgifva  handskrifternas  bruk,  ty 
detta  måste  utan  tvifvel  förr  eller  senare  lemna  material  till  undejsiikningar 
rörande  lagarna  för  aksentuering  i  sammansatta  ord,  m.  m.  —  Emellertid  har 
det    sig    stundom    svårt    att   se,  huruvida  i  handskriften  sam manskrif ning  varit 


*)  Jfr  i  det  f<>regåonde  sid.  XLIX  jämte  andra  noten. 

^)  Siffror  (alltid  romerska)  pläga  i  membranerna  foregås  och  efterffiljas  af  punkt;  detta 
skrifsätt,  som  har  den  förtjänsten,  att  det  hindrar  förväxling  mellan  siffror  och  ord,  be- 
hålles  i  upplagan  och  genomföres  äfveu  på  de  ställen,  där  skrifvaren  utelemnat  endera 
punkten  eller  bägge. 

')  Mera  enstaka  förekommer  hopskrifuing  i  andra  fall,  såsom  Mag  8**  t)anntima,  16*' 
hertil. 


n.    Om  text  och  bandskrifter.  LXIX 

menad  eller  ej;  omöjligt  att  afgöra  är  detta,  när  ord  och  orddelar,  8om  el- 
jest ibland  hopskrifvas,  ibland  icke,  stå  på  skilda  rader.  I  sådana  fall  har  jag, 
för  att  antyda  oyissheten,  användt  ett  mindre  afstånd  mellan  orden,  ungefar 
hälften  så  stoii;  som  det,  h vilket  annars  skiljer  orden  åt;  t.  ex.  iborginni  .  :  . 
isundr  33*«*S  amer  34",  hialmböndin  36*^  fostbro|>or  46*^  Ett  likadant 
''hälft  afstånd"  har  äfven  blifvit  satt  mellan  ett  nomen  proprium  (som  i  texten 
fått  stor  begynnelsebokstaf)  och  ett  föregående  a  eller  i  (å,  i),  som  i  hand- 
skriften yarit  hopskrifvet  med  namnet.  Men  när  i  den  trykta  texten,  såsom 
ett  par  gånger  händt,  ny  rad  måst  inträda  just  där  ett  "hälft  afstånd"  skulle 
lia  förekommit,  har  jag  måst  uppoffra  denna  lilla  finess  och  skilja  orden  full- 
ständigt. 

Orafiska  förenklingar,  som  här  vidtagits,  bestå  i  allmänhet  däri,  att  en 
och  samma  bokstafsform  blifvit  använd  i  upplagan,  då  handskriften  företer 
växlande  former  med  samma  ljudvärde.  Några  sådana  fall  böra  särskildt  fram- 
hållas. Rokstäfver  förekomma  ibland  samnianskrifna  så,  att  de  hafva  en  lodrät 
staf  gemensam ;  dylik  sammanskrifning,  som  i  synnerhet  användes  af  första  handen 
i  hds.  A^  träffar  (utom  pp)  oftast  förbindelsen  ar,  ganska  ofta  aN,  Nf  64'^,  66^^, 
aNf  69*',  fk  7P®;  liknande  är  sammanträngningen  af  6  eller  d  (=  d,  d)  och 
ett  följande  e,  som  därvid  får  mycket  tycke  af  ett  2  (=  r)  *).  I  alla  dessa 
tillfällen  har  vår  text  vanliga,  åtskilda  typer  och  endast  undantagsvis. anmärkes 
sammanskriftiingen  i  not.  Alldeles  ovigtig  är  dock  denna  sammanskrifning  må 
hända  icke,  hvad  beträffar  mynden  n,  som  synes  ha  blifvit  vald  i  st.  f.  n  just 
för  att  möjliggöra  sammanskrifningen ;  af  den  oefterrättliga  ljudbeteckning,  första 
handen  begagnar,  kunna  väl  inga  bestämda  slutsatser  dragas  i  denna  sak;  mera 
betydelse  torde  det  hafva,  att  andra  handen  skrifver  ack.  sg.  mask.  rardaN 
(med  aN  tillhopaträngda)  76^*.  —  Hdss.  begagna  jämte  den  vanliga  formen 
för  r  äfven  j,  hvilket  senare  i  upplagan  blifvit  utbytt  mot  r*).  —  De  båda 
mynderna  s  (S)  och  f  äro  i  den  af  tredje  handen  skrifna  delen  af  hds.  -4,  i 
hds.    B   samt   öfverhufvud  i  yngre  hdss.  alldeles  liktydiga,  så  att  de  båda  be- 

*)  Troligen  är  det  ett  e,  och  icke  ett  i^  som  sammanskrifvits  med  det  föregående  g  i 
'flivgenda'  103»  >  (jfr  noten  10). 

')  I  Holm.  mbr.  6,  4:to,  liknar  stundom  x  så  mycket  z  (j),  att  i  vissa  ord  osäkerhet 
angående  meningen  kan  ega  rum;  så  är  det  i  fny)  (—  sn^r  eller  snyz?)  205'*  och  möj- 
ligen äfven  fland}  266^*  (jfr  not.  12).  Tecknets  tvetydighet  har,  såsom  jag  vid  ett  annat 
tillfälle  visat  (se  Germania  XX,  pp.  312 — 13),  i  ett  aftryck  efter  denna  hds.,  Eölbings 
Riddarasögur^  vållat  felläsningarna  berz  f.  berr  15*,  kemr  f.  kemz  35^^,  stendr  f.  stendz 
114'*.     Jfr  dess  utom  Versions  Nordiques  p.  42  angående  namnet  Bodendz  i  Mött  18'',  19*. 

j 


hXX  Inledning. 

teckna  enkelt  (kort)  s-ljud;  i  motsvarande  trykta  text  har  jag  därför  återgifvit 
bägge  två  med  s,  hälst  som  (  af  typografiska  skäl  var  mindre  lämpligt.  Första 
och  andra  händerna  uti  Ä  använda  däremot  tämligen  konsekvent  s  (S)  för  att 
beteckna  dubbelt  (långt)  och  T  för  att  beteckna  enkelt  (kort)  s-ljud;  följaktligen 
har  i  motsvarande  textstycken  s  (S)  återgifvits  med  ss  *),  f  med  s.  —  Ofriga 
små  versalei',  som  i  dessa  liandskrifter  pläga  begagnas  för  att  uttrycka  dubbelt 
(långt)  konsonantljud,  nämligen  g,  m,  n  och  b,  hafva  i  vår  upplaga  behållits  *), 
vare  sig  att  de  äro  tecken  för  långt  eller  kort  ljud,  hvilket  senare  inträffar 
så  väl  i  ords  början  ^)  som  annars.  —  Handskrifterna  använda  i  och  j  (bägge 
utan  prick)  i  fullkomligt  samma  betydelse,  så  att  hvardera  tecknet  kan  stå 
lika  väl  för  konsonant-  som  för  vokal-ljudet;  alldeles  likadant  är  förhållandet 
mefl  mynderna  u  och  v  *).  Jag  skulle  därför,  i  enlighet  med  min  grundsats  om 
grafisk  förenkling,  hälst  hafva  i  upplagan  brukat  blott  i  (som  är  mycket  vanligare 
än  j)  och  antingen  blott  u  eller  blott  v  *).  Då  jag  likväl  följt  det  gamla  skrif- 
sättet,  har  jag  låtit  bestämma  mig  af  textkritiska  hänsyn.  Det  är  nämligen 
understundom  af  vigt  att  strax  kunna  se,  huruvida  handskriften  använder  resp. 
i  och  u,  hvilka,  då  de  stå  bredvid  andra  mynder  med  lodräta  stafvar  af  samma 
höjd,  lätteligen  kunna  medgifva  andra  läsningar  ^),  eller  j  och  v,  som  göra  sådan 
tvetydighet  omöjlig.  För  likformighetens  skull  har  jag  naturligtvis  också  i 
alla  slags  "tillsatser^  (vid  utskrifning  af  förkortade  former,  i  rättelser,  m.  m.) 
följt  vederbörande  skrifvares  vanliga  beteckningssätt.  —  När  j  (j)  följer  efter 
i  (i)  har  det  ofta  "aksent";  af  typografiska  skäl  har  jag  i  upplagan  måst  ute- 
lemna  denna.    Hvad  åter  angår  "aksenten"  på  i  (O,  så  begagnas  den  verkligen. 


^)  Naturligtvis  med  undantag  för  de  fall,  då  s  (S)  står  i  ords  början. 

^)  Likväl  har  jag  genom  förbiseende  kommit  att  ett  par  gånger  i  Kon  (första  handen) 
återgifva  iiif  med  Monnvm  (i  st.  f.  -vm);  jfr  not.  23  å  sid.  46. 

')  I  början  af  nomina  propria  har  den  lilla  versalen  blifvit  förvandlad  till  stor  sådan. 

*)  I  st.  f.  v  skrifver  hds.  Ä  stundom  -p,  en  bokstafsform,  som  jag  ej  funnit  nödigt 
efterlikna  i  tryck.     Däremot  har  w  (i  B  och  andra  yngre  hdss.)  behållits  oförändradt. 

*)  Att  använda  tecknen  efter  deras  moderna  betydelse  (i  och  u  som  vokaler,  j  och  v 
som  konsonanter)  hade  varit  mindre  lämpligt,  ej  allenast  därför,  att  sådan  åtskillnad  var 
fullkomligt  okänd  för  medeltidens  skrifvare^  utan  ock  af  det  skäl,  att  dessa  teckens  Ijad- 
värde  i  vissa  ställningar  ännu  icke  är  alldeles  oomtvistadt.  —  Den  svårighet,  handskrifter- 
nas bruk  af  ifrågavarande  bokstafstecken  vållar  ny  begynnar  en,  torde  blifva  mycket  lätt  att 
öfvervinna. 

^)  Ett  af  de  märkligaste  exemplen  i  denna  sak  föreligger  i  striden  om  ''rimhcnda  eller 
runhenda?"  (se  Aarb.  f.  nord.  Oldk.  og  Historie,  1875).  Jfr  äfven  Mag  14*  jämte  not.  1, 
SC)*  jämte  not.  1,  Fl   102"  jämte  not.   12. 


II.     Om  text  ocli  handbkrifter.  LXXI 

om  ock  ej  alldeles  konsekvent,  i  hds.  A  såsom  längd  tecken  ^);  den  har  följakt- 
ligen behållits  i  vårt  aftryck  af  denna  hds.  Men  i  hds.  i?,  liksom  eljest  i 
yngre  hdss.,  brukas  i  och  i  ubm  åtskillnad;  i  motsvarande  texter  återgifva  vi 
båda  tecknen  med  i.  "Aksenter''  på  andl*a  vokaler  behållas  alltid  i  upplagan; 
men  då  dessa  tecken  på  det  hela  äro  ganska  sällsynta,  —  d.  v.  s.  oftare  sak- 
nas än  finnas,  där  de  skulle  stå,  —  har  jag  gjort  till  regel  att  i  tillsatserna 
aldrig  använda  "aksent". 

Förkortningamas  upplösning  är  utan  tvifvcl  den  åtgärd,  som  medför 
de  största  svårigheterna.  Alla  ord,  som  i  handskrifterna  äro  förkortade,  blifva 
i  vår  text  fullständigt  utskrifna,  utan  att  därvid  någon  särskild  stilsort  blifvit 
använd  för  att  framhålla  de  bokstäfver,  h vilka  ej  varit  i  hdss.  utsatta.  Det 
är  klart,  att  läsaren  härigenom  hindras  från  att  skilja  mellan  det,  som  uttryck- 
ligen står  i  hdss.,  och  det,  som  blott  finnos  mer  eller  mindre  osäkert  antydt, 
samt  att  denna  anordning  i  vida  högre  grad  än  de  förut  omnämda  ändringarna 
minskar  upplagans  vittnesgillhet  vid  grammatiska  och  textkritiska  undersök- 
ningar. Då  nu  en  sådan  ofullkomlighet  icke  kunde  alldeles  undvikas  (framför 
alt  hänsyn  till  tryckningskostnaden  gjorde  det  omöjligt),  har  jag  bemödat  mig 
att  till  ett  minimum  inskränka  de  olägenheter,  som  förfaringssättet  medfört. 
Dels  i  noterna  under  texten,  dels  i  här  nedan  följande  anmärkningar  har  jag 
sökt  gifva  i  möjligaste  måtto  fullständiga  upplysningar  om  handskrifternas  för- 
kortningar i  de  fall,  som  synts  medgifva  mer  än  en  tolkning.  Medan  jag  i 
noterna  under  texten  väsentligen  upptagit  sådant,  som  hälst  borde  vara  till 
hands  strax  vid  läsningen,  skall  jag  nu  gifva  en  kort  öfversigt  af  det  förfa- 
ringssätt, som  i  upplagan  blifvit  följdt-  i  fråga  om  mångtydiga  förkortningar. 

De  flesta  förkortningar  skulle  kunna,  äfven  i  en  och  samma  handskrift, 
upplösas  på  mer  eller  mindre  skiftande  sätt;  när  handskriften  själf  företer 
utskrifna  former,  är  den  sällan  konsekvent.  Men  en  utgifvare  måste,  af  lätt 
insedda  skäl,  eftersträfva  följdriktighet  i  sina  egna  åtgöranden.  När  han  där- 
för skall  bestämma  sig  för  någon  särskild  af  de  former,  som  vid  en  viss  för- 
kortning blifva  möjliga,  gäller  det  i  främsta  rummet  att  tillse,  om  handskriften 
i  fullt  utskrifna  former  gifver  någon  ledning;  hv«d  som  handskriften  alltid  eller 
oftast  brukar,  blir  måttgifvande.  Kan  det  icke  ur  handskriften  statistiskt  af- 
göras,    hvilken    form  man  bör  välja,  plägar  man  föredraga .  den,  som  kan  anses 


^)  Och  dess  utom  i  siffertal. 


LXXII  Inledning. 

bäst  representera  det  dåtida  språkbruket,  eller,  otn  äfven  detta  skulle  yara  svårt 
att  bestämma,  den  form,  som  i  normaliserade  texter  är  vanligast.  Dessa  reg- 
ler   har   jag    sökt  följa  i  här  meddelade  sagotexter. 

Den  ovisshet,  hvartill  en  förkortning  kan  leda,  gäller  1)  någon  gång  valet 
af  ord,  då  skrifvaren  blott  utsatt  första  bokstafven  och  denna  kan  utmärka  två 
ungefär  liktydiga,  2)  mycket  ofta  böjningsformen  (tempus,  modus,  kasus,  genus, 
bestämd  eller  obestämd  form),  3)  i  många  fall  ljudbeteckningen  i  ordet,  vanligen 
så,  att  man  har  valet  mellan  en  äldre  och  en  yngre  form  ^). 

Två  olika  ord^  nämligen  former  af  verben  segja  och  svara,  kunna  stundom 
afses  med  förkortningen  f.;  men  då  det  senare  verbet  eger  särskilda  abbrevi- 
erade  skrifsätt  (rv\  och  dylika),  har  jag  föredragit  att  i  sammanhang,  där  hvil- 
ketdera  verbet  som  hälst  vore  möjligt^  återgifva  f.  med  segja;  de  enda  undan- 
tagen torde  vara  26'^  och  118^%  där  jag  (på  det  sistnämda  stället  utan 
tvingande  skäl)  skrifvit  svarar  ^).  —  Eftersom  titeln  keisari  icke  sällan  af  skrif- 
varne  felaktigt  utbytes  mot  konungr  (t.  ex.  5««,  6**,  7*%  11*^46^^  4714.27  45.54)^ 
så  kan  förkortningen  k  i  sådant  sammanhang,  där  den  förra  titeln  varit  riktig, 
äfven  ha  utmärkt  den  senare;  i  dessa  fall  (9*®,  4:^^***^^  46*)  har  jag  be- 
gagnat det  af  innehållet  fordrade  keisari. 

Mycket  vanligare  är,  att  intet  tvifvel  kan  råda  om  ordet^  men  väl  om 
dess  höjning^orm.  Tätast  återkommer  svårigheten  att  välja  mellan  presens 
(historikum)  och  preteritiim  af  verba  dicendi  segja,  svara,  kvedaz  och  meela, 
då  dessa  ord  äro  så  förkortade,  att  tempus  ej  kan  urskiljas.  I  sådana  fall  har 
jag  af  verbet  mssla  alltid  valt  preteritum  '),  men  af  segja,  svara  och  kvedaz 
nästan  öfver  alt  presens  *).  Detta  mitt.  förfaringssätt  öfverensstämmer  med 
handskrifternas  eget  bruk,  där  de  hafva  tempus  utsatt;  emellertid  bör  anmärkas, 
att  andra  handen  i  Ä  samt  hds.  B  rätt  ofta  begagna  pret.  af  segja,  äfven  vid 
direkt  anföring.  —  Svårare  är  att  uppgöra  en  regel  för  återgifvande  af  h.  med 
heitir  eller  het  (^  hét);  jag  har  låtit  bestämma  mig  af  sammanhanget  och  har 
på    dunklare    ställen    i  not  påpekat,  att  hds.  användt  förkortning.     På  samma 


^)  Följande    anmärkningar    hafva    afseende    endast    på    det,   som  är  trykt  efter  hdss.  A 
och  Bi  men  ej  på  de  små  stycken,  som  tagits  ur  andra  hdss. 
^)  Dess  utom  har  f.  26'°  betydelsen  spyrr. 

')  Likaså  har  det  sällsynta  tal  189*^  återgifvits  med  taladi. 

*)  Preteritum  af  kvedaz  har  jag  användt  19",  af  svara  38",  170*^,  265»»,  af  segja 
216",  230*',  241",  254",  på  hvilka  ställen  detta  tempus  mer  eller  mindre  bestämdt  for- 
dras af  sammanhanget. 


n.    Om  text  och  handskrifter.  LXXIU 

satt  har  jag  gått  till  väga  med  verbet  hafa,  då  detta  i  hdss.  betecknats  med 
h.  ^);  beträffande  detta  verb  har  stundom  äfven  modus  varit  tvifvelaktig. 

Huruvida  nomina  efter  vissa  prepositioner  böra  sattas  i  dat.  eller  ack., 
blir  ibland  osäkert;  jag  har  då  (alltid,  om  jag  ej  bedrager  mig)  genom  an- 
märkning under  texten  visat,  att  handskriftens  förkortning  icke  lemitar  någon 
ledning  *).  —  Särskild  uppmärksamhet  förtjäna  utländska  namn  ^).  Några  böjas 
(i  utskrifna  och  följaktligen  äfven  i  upplösta  former)  som  nordiska,  men  be- 
träffande många  kan  man,  då  genitiv  aldrig  förekommer  utskrifven,  svårligen 
afgöra,  om  ändelse  får  tilläggas  i  denna  kasus.  I  sådana  (maskulina)  namn 
^^^  jag  begagnat  genitivändelsen  s  (eller  z),  så  framt  de  ej  redan  i  nominativ 

slutat  på  hväsljud;  t.  ex.  Gamalfins  148'*  (gam^  A)^  Korsablins   148*^  (korfab 

Ä)j  Sabaoths  252»*  (sab  2?),  men  Bovcrs  260^^  265*  (.B.  i  hds.  5)*);  Flovent 
förekommer  aldrig  utskrifvet  i  gen.,  men  vid  157**  har  A  rvdentl',  vid  134^® 
lofepf.  —  Vid  254**  har  B  utskrifvit  ändelscn  i  uttrycket  til  Babiloniam. 

Att  neutrum  (drepit)  och  icke  maskuliuum  (drepinu)  br)r  återgifva  hand- 
skriftens drep  37*3'*»''^  38^»,  synes  af  38*S  där  drepit  i  alldeles  liknande 
sammanhang  är  utskrifvet  (jfr  äfven  37*  tillika  med  noten). 

Den  mest  invecklade  af  hithörande  frågor  torde  vara  den  om  slutartikeln; 
ty  åtskilliga  appellativ  förekomma  upprepade  gånger  förkortade  på  ett  sätt, 
som  ej  utvisar  ändeisen  *),  och  i  sammanhang,  där  språkbruket  tyckes  tillåta 
så  väl  bestämd  som  obestämd  form.  Detta  gäller  i  främsta  rummet  titlar  ^); 
i  dessa,  liksom  ock  i  andra  hithörande  ord,  visar  den  yngre  hds.  (B)  betydligt 
flitigare  användning  af  slutartikeln  än   den  äldre  (.4),  ett  förhållande,  som  na- 


^)  Förkortningen  hor  ej  angifvits  vid  5',  10^,  13^;  endast  på  det  första  stället  kan  vill- 
rådighet om  tempuB  förekomma. 

')  Må  hända  borde  ock  ha  påpekats,  dels  att  namnet  R6gnvalldr  11*^,  11^*  och  12*®- 
i  hds.  »krifves  .k.  eller  rögn.,  hvarför  möjligen  här  åsyftats  genitiv  i  st.  f.  dativ,  dels  att  sy  ni 
195«»  i  hds.  är  förkort adt. 

')  Man  erinre  sig,  att  ett"  nomen  proprium  i  hdss.  skrifvcs  fullt  ut  merendels  blott 
första  gången,  som  det  förekommer,  men  sedan  betecknas  med  en  eller  ett  pi\r  af  sina  bok- 
stäfver,  så  att  ordets  ändelse  ej  framträder. 

*)  Hds.  C  brukar  i  gen.  Beuiss,  pappershandskrifterna  Bievusar. 

»)  Hit  räkna  vi  ej  sådana  teckningssätt  som  orm.^  /  76",  borg^  111**,  113*%  fylklng^ 
200**,  h vilka  icke  gärna  kunna  förklaras  annorlunda,  än  i  vur  text  blifvit  gjordt. 

•)  Det  bör  ej  förbises,  att  regeln  i  G.  F.  V.  Lunds  Oldnordisk  Ordföjniugslajre  194, 
a.  2  (att  "navne  på  vserdigheder,  slagtskabsforhold"  etc.  stå  utan  artikel)  just  i  följd  af 
skrifvames  vana  att  förkorta  dessa  ord  kommer  att  stödja  sig  väsentligen  på  en  af  utgif- 
varne  antagen  plägsed  och  därför  blir  mindre  tillförlitlig. 


LXXIV  Inledning. 

turligtvis  fått  inverka  på  vårt  fcirfaringssätt.  Titeln  keisari  har  (då  förkort- 
ningen ej  angifvit  ordets  slut)  skrifvits  utan  artikel  i  de  delar  af  vår  text 
som  äro  aftrykta  efter  hds.  A  *);  men  då  vi  följa  hds.  jB,  skrifva  vi  i  regeln 
keisarinn  (-ans  etc),  och  keisari  (-a)  endast  168***,  169*%  170*%  172*% 
177*'*%  207**'*%  243**  *).  Ordet  konungr  (eller  kongr)  plägar  i  hdss.  hafva 
ändeisen  utsatt;  förekommer  det  någon  gång  skrifvet  k  (eller  k.),  så  hafva  vi 
användt  former  utan  artikel.  Äfven  drottning  skrifva  vi  utan  artikel  öfver 
alt,  där  handskriftens  förkortning  ej  angifver  ändeisen  ^6*^'*^'*®'**'*®*^'**'**, 
7*%  8**'*%  20*,  33**,  235**,  236*^);  likaså  hertugi  (26r*%  262*%  265*»). 
Hvad  beträffar  jarl  (larl,  iarlj,  varder  detta  ord,  då  det  tecknats  med  I.  eller 
j.,  alltid  återgifvet  utan  artikel  för  hds.  A^  enligt  dennas  bruk  i  utskrifna 
former;  i  det  efter  B  trykta  har  däremot,  alt  efter  sammanhanget,  gjorts  om- 
växling'). I  hds.  B  förekommer  stundom  *)  höfdingi  skrifvet  hofd'  och  har 
då  alltid  återgifvits  utan  artikel.  Samma  hds.  har  titeln  jungfru  med  utskrifven 
ändelse  249****'*%  250*»**,  men  eljest  på  sidorna  250 — 3  förkortadt,  hvarvid 
vi  ständigt  tillagt  artikeln.  I  Mag  (hds.  A)  förekommer  ofta  skrifsättet  .bb., 
hvilket  i  texten  blifvit  upplöst  till  brgdr(-ra,-rum)  utan  artikel.  Ordet  hvsbondi 
skrifves  i  hds.  A  131*'  och  133**  h V.,  medim  ändeisen  är  utskrifven  1:^2* «. 
Heidingi  (-a,-ar)  är  i  hds.  B  ofta  förkortadt  till  heid*,  hvilket  i  upplagan  blott 
undantagsvis  fått  slutartikel  *);  så  stark  förkortning,  att  ändeisen  ej  kan  be- 
stämmas, har  ordet  äfven  i  A  134^®'^*,  135*®,  där  vi  ej  ansett  någon  artikel 
böra  tilläggas.  Äfvenledes  blott  genom  de  första  bokstäfverna  uttrycker  B 
stundom    orden    heremita,  pilagrimr,  sveinn,   jotunn,    villigöltr;  det  förstnämda 


*)  Har  ordet  i  texten  slutartikel,  så  beror  detta  pä,  att  artikeln  är  i  bds.  helt  eller 
delvis  utskrifven.  Former  utan  artikel  företer  hds.  själf  6**',  7",  7",  W\  19»*,  21*», 
24>*,  34*»,  34"  (första  gången),  40**,  121»,  (12P»),  130**  (mindre  tydligt  105"  "). 

')  Handskriften  B  har  ordet  så  utskrifvet,  att  ändeisen  synes,  på  följande  ställen?  168**, 
209**,  214««,  24P»*»  utan  artikel,  samt  209"'*«,  212»,  288^  241"»»,  242» «•««  mcdf  artikel. 

^)  Handskriftens  eget  språkbruk  kan  bedömmas  däraf,  att  de  utskrifna  formerna  ega 
slutartikel  210»»,  211»»,  250»»,  25P»,  men  sakna  sådan  177',  209>",  210»*,  212»»,  248*», 
2499.11.32^  250*»",  253'.  —  j.  återgifves  med  artikel  210»»,  211  ••»•>',  239*»*",  240*»'*», 
245",  249",  251*•»•*^  utan  210»»,  211"'*»»»,  212»,  214»»,  238»»,  239»»»,  240*»»»,  249*'. 

*)  187",  192»',  198»»,  200*'»-»*»»,  202»,  205',  207»». 

»)  Artikeln  hafva  vi  tillagt  178*»,  180»',  182»»,  186*»,  men  utelemnat  175**'*»'»»'»», 
176*»,  178**,  179***,  181**,  183»,  192*»*»,  194»»»»,  195»»,  198»»,  199»,  207»».  I  ut- 
skrifven form  har  hds.  artikel  endast  174*». 


II.    Om  text  och  handskiifter.  LXXV 

hafva  vi  forsett  med  artikel  175*^,  inen  eljest  låtit  det  sakna  sådan  ^);  pilagrimr 
(som  är  utskrifvet  222^****®*^)  har  fått  artikel  (öfriga  ställen  på  pp.  222 — 3); 
IV'  har  återgifvits  med  sveinninn  176«',  177*»,  med  svein  180^»  (i  180**  och 
annars  är  ordet  utskrifvet);  i  bestämd  form  hafva  vi  satt  jotunn  på  alla  de 
ställen  pp.  229  och  236,  där  det  är  förkortadt  i  hds.  (p.  228  i  kapitelöfverskriften, 
229*^  och  235*3*^  har  hds.  betecknat  ändeisen),  samt  villigöltr  215*»  och  öfver 
alt  på  p.  216  (210«^  21  P,  215*«*«'*«  är  det  utskrifvet).  —  Ordet  dagr,  som 
stundom  i  Ä  och  mycket  ofta  i  B  är  förkortadt  till  d.,  har  jag  alltid  skrifvit 
utan  artikel  i  enlighet  med  handskrifternas  eget  bruk  (endast  177^***,  180* 
använder  B  artikel).  När  ordet  borg  i  A  tecknas  b.,  är  det  i  texten  åter- 
gifvet  utan  artikel  (111*®,  114**,  154**),  men  då  en  dylik  förkortning  före- 
kommer i  £,  har  jng,  så  ofta  sammanhanget  tillåtit,  lagt  till  artikeln,  ett  för- 
faringssätt, som  fordras  af  handskriftens  eget  bruk  ^) ;  på  samma  sätt  har  Jag 
gått  till  väga  med  ordet  kastali,  när  detta  i  B  varit  uttrykt  endast  med  de  4 
(undantjigsvis  5  eller  6)  första  bokstäfver na  ^ ).  —  Förkortadt  så,  att  t  (ett  par 
gånger  k)  utgör  sista  bokstafven,  brukas  myrqvastofa  (myrkua-)  i  så  väl  ^ 
(andra  handen)  som  B;  för  A  har  jag  utelemnat  artikeln  (153**'****',  154*), 
men  vanligen  användt  den  för  B  (blott  med  undantag  af  203**,  253*®)  *). 
Alldeles  enstaka  förekommer  6**  f.  =  sverdit.  Ett  par  gånger  står  i  B  spiot- 
skapt  så  förkortadt,  att  det  slutar  på  fk.;  därvid  hafva  vi  193**  tillagt  ar- 
tikel, men  icke  199*®,  204**.  Till  sist  bör  påpekas,  att  andra  handen  i  slutet 
af  Kon  flere  gånger  använder  orden  steinbogi,  steinn  och  bordskvtill  i  så  stark 
förkortning,  att  ändeisen  ej  är  utsatt;  vid  dessa  tillfällen  hafva  vi  skrifvit  stein- 
bogi i  bestämd  form  73**'**,  77**,  i  obestämd  74®,  steinn  i  bestämd  form  75**, 
76%  84**,  men  för  öfrigt  *)  i  obestämd,  bordskvtill  alltid  (76**,  78****)  i 
bestämd  form. 


*)  Utskrifvet  står  heremita  med  art.  174%  utan  art.  i  öfverskriften  till  kap.  III  (p. 
171),  171**,  172»'«. 

*)  Af  de  ställen,  där  B  låter  ändeisen  synas,  hafva  följande  artikel:  170**,  175'% 
176*»'»»,  178*»'*'*%  180'*,  202»*,  206**,  207**,  226»*,  227**,  254»«'»»,  och  följande  sakna 
sådan:  168»,  177*,  177"  (bis),  177»*,  179*%  186»*,  189»»,  199**,  201*»,  203*»,  204», 
227",  230»,  244»,  246'»,  266»»;  talrikare  äro  de  ställen,  där  hds.  använder  förkortningen. 

»)  I  utskrifna  former  har  B  artikel  216»»,  238**,  239*»,  men  saknar  sådan  215»», 
223»»,  232*»,  237»*,  238*»»*,  239*»,  250»»;  mycket  vanligare  är,  att  ordet  förkortas. 

*)  B  har  ordet  utskrifvet  med  art.  195*»,  224*»-»»,  226'»,  utan  art.  176»*,  195", 
224  (kapitelöfverskrift). 

»;  75**'*%  76»'»*'**'*»'*»**»-*»,  78"'"."-»''",  79*.a7.2f.Ä4.8i,4o.»a.»8^  g^t.u  (gimstein  78'»). 


LXXVl  Inledning. 

De  vid  förkortningarnas  upplösning  mötande  svårigheter,  som  nu  blifvit 
behandlade,  skulle  till  största  delen  kunna  kallas  syntaktiska.  De,  som  återstå 
att  omtala,  röra  väsentligen  ljudläran,  i  mindre  grad  formläran,  eller  ock  blotta 
ortografien.  —  Aldrig  fullt  utskrifvet  är  i  hdss.  konungr,  hvarför  det  blir  tvif- 
velaktigt,  huruvida  denna  form  eller  den  yngre  formen  kongr  *)  bör  användas. 
Eftersom  man  har  skäl  till  antagandet,  att  den  äldre  formen  först  under  14:de 
århundradet  utträngt  den  äldre  *),  har  jag  i  de  efter  hds.  A  trykta  texterna 
skrifvit  konungr,  i  de  efter  B  (och  ännu  yngre  hdss.)  trykta  kongr.  —  I  alla 
texterna  har  jag  användt  formen  eda,  icke  det  yngre  edr;  den  senare  finnes 
nämligen  icke  här  utskrifven,  men  väl  den  förra  både  i  A  (51  *,  98*  •,  112^*) 
och  B  (176*%  248*%  254»%  257»0-  —  Ack.  pl.  af  subst  sonr  har,  då  den 
varit  förkortad  till  (T.,  skrifvits  sonu  (sonv);  i  hds.  A  förekommer  souu  ut- 
skrifvet 7**'*'  samt  sono  många  gånger  i  de  af  andra  handen  skrifna  styckena; 
B  har  sonu  246«%  248",  249*%  266*%  men  syni  endast  244*%  256*«.  — 
Beträffande  det  i  böjningen  växlande  månadr  bör  anmärkas,  att  hds.  B  176^^, 
179'%  203*»  och  205*»  antyder  det  endast  genom  de  tre  första  bokstäfverna  *). 
—  1  A  (första  handen)  skrifves  ggv  149*®***,  h vilket  vi  återgifvit  med  gengv, 
icke  geingv;  handskriftens  bruk  är  i  afseende  på  denna  vokalförlängning  (fram- 
för ng)  vacklande,  dock  så,  att  den  tredje  handen  vanligen  skrifver  ei,  den 
första  och  den  andra  sällan.  I  aftrycket  efter  J3,  i  hvilken  hds.  öfvergången 
af  e  till  ei  synes  vara  mera  stadgad  %  har  jag  användt  diftongen  i  de  talrika 
fall,  då  pret.  ind.  pl.  och  konj.  samt  part.  af  verben  gänga  och  få  varit  för- 
kortade. Däremot  har  jag  icke  skrifvit  au,  utan  ö,  vid  upplösning  af  -^o 
181*%  206**,  ty  B  lemnar  inga  säkra  bevis  på,  att  vokalförlängning  i  detta 
fall  egt  rum.  —  Åfven  i  åtskilliga  andra  fall  har  jag  haft  att  välja  mellan 
olika  vokaler,  nämligen  mellan 

o  och  a  (å)  i  voro  (voru)  och  honum  *),  så  vidt  det  gäller  A\  denna  hds.  har 
emellertid  det  förra  ordet  ofta  utskrifvet  med  o,  aldrig  med  a,  det  senare 

*)  D.  v.  s.  k6ngr;  såsom  förut  (p.  LXXI  )  blifvit  nämdt,  sätta  vi  icke  "aksent"  pä  vokaler, 
som  ej  äro  utskrifna  i  handskriften. 

')  Dråpan  Lilja,  författad  före  år  1361,  har  endast  'k6ngr\  likaså  Ami  Jönsson^s  Gud- 
mundardråpa  43*,  hvilken  väl  är  något  yngre,  medan  ^konungr^  ännu  förekommer  i  Arn- 
grims  Gudmundardråpa  29',  som  är  skrifven  år  1345. 

3)  Utskrifna  former  af  ordet  finnas  i  B  197",  210"'*»'«,  i  A  83",  85»»,  93*»,  135»». 

*)  Emellertid  förekommer  fengu  (-o)  utskrifvet  199»»,  202*»,  226*»,  243»*,  260»»,  fengi 
210»»,  243»»  (feinngu  192"). 

»)  Om  manadr  är  nyss  förut  taladt. 


II.    Om  text  och  handskrifter.  LXXVII 

ordet  med  o  102**  samt  en  gång  i  Jömsvik.  s.,  med  å  en  gång  i 
Asmundarsaga  kappabana  (se  inl.  till  Jömsvik.  s.,  Luiid  1875,  p.  X); 
för  båda  orden  har  jag  brukat  o; 

o  och  u  (v)  i  hon,  son,  skolu,  postoli,  OBOsta,  Simvn,  biskvp  samt  några  än- 
delser;  till  hon  har  jag  öfver  alt  upplöst  förkortningen  h",  äfven  i 
hds.  A:%  af  andra  handen  skrifna  stycken,  där  ordet  fullt  utskrifvet 
oftast  stafvas  hvn  M;  likaså  har  jag  i  det  merendels  förkortade  son 
brukat  o,  hvilken  vokal  det  utskrifna  ordet  vanligen  har  i  hdss.  (äfven 
andra  handen  har  oftare  son  än  svn  *));  —  skolu  (-v,  -o)  etc.  har  jag 
användt  för  de  af  andra  och  tredje  händerna  utförda  delarna  af  A, 
men  för  öfrigt  skvlv  (skulu)  etc.  *);  —  postoli  är  utskrifvet  125^®, 
ORosta  99^'*,  hvarför  jag  stafvat  båda  orden  med  o;  —  Simon  skrifves 
blott  124*  och  153*,  men  Simvn  136»%  142*%  144*««*,  154%  hvar- 
för jag  föredragit    den    senare    formen,  då  ordet  varit  förkortadt;  — 

biskvp  (-up)  är  i  dessa  hdss.  ständigt  förkortadt  till  bp;  må  hända 
hade  det  varit  bättre  att  följa  skrifsättet  byscop  i  den  något  äldre 
hds.  AM.  291,  4:to  (t.  ex.  32**  i  upplagan  af  år  1882);  —  förkort- 
ningarna v**,  t**,  f*  upplösas  voro,  toko,  foro  i  -4,  men  voru,  toku,  foru 
i  £,  ehuru  ingendera  handskriftens  bruk  ger  någon  säker  ledning 
därtill ; 

6  och  i  uti  ändeisen  -ir,  där  i  synes  vara  något  vanligare  än  e  och  således 
blifvit  föredraget,  samt  uti  andra  stafvelsen  af  orden  ti|»endi,  Heinrekr, 
Erminrekr;  beträffande  de  båda  förstnämda  orden  har  jag,  enligt  det 
i  utskrifna  former  vanligaste,  skrifvit  e  *);  det  sista  namnet  förekommer 
aldrig  i  B  med  andra  stafvelsen  utskrifven; 

e  och  e  (se)  i  synnerhet  med  afseende  på  andra  handen,  hvilken,  såsom  ofvan 
blifvit  visadt,  icke  är  noggrann  i  åtskiljandet  af  dessa  tecken;  jag  har 


^)  Första  handen  begagnar  däremot  oftare  hon;  för  tredje  handen  har  jag  icke  funnit 
något  ^hvn\  ej  häller  i  B, 

')  Med  -r  i  nora.  sg.  har  jag  skrifvit  detta  subst.  49''  i  likhet  med  den  utskrifna 
formen  49*«  (jfr  ock  de  oförkortade  nominativerna  82*,  84",  108»»,  134'>). 

»)  Utskrifvet  är  ordet  ofta  af  tredje  handen  (alltid  med  o),  af  andra  handen  skolvm 
102»,  skvlv  107",  af  första  handen  skvlv  (-vm)  117*%  118*«,  121»»,  skolv  88»',  117»*,  i 
B  skulot  19P*.  —  Förkortningen  ra°  i  B  upplöses  till  muno  180",  185",  i  öfverens- 
stämmelse  med  de  utskrifna  muno  202'*,  munu  205»,  munum   185*^  m.  fl.  (men  mono  201**). 

*)  Heinrekr  skrifver  A  85"''»,  88**,  106»',  -rikr  84»«,  87",  88». 

k 


häruti  rättat  mig  efter  det  normala  Bkrifsättet  och  sålunda  upplöst  t. 
Gx.  v^ri,  ordfpri,  Bpringr,  (snairi  13',  nar  27'*),  ferr,  segir; 
e  och  6  i  sneri,  göra  (gera);  det  förra  ordet  (pret.  af  anöa)  har,  då  det  är 
utskrifvet,  alltid  e;  verbet  göra  (jämte  adj.  görr,  subst.  görd  o.  s.  t.) 
har  jag  i  Mao  skrifvet  med  ö,  enligt  hvad  tredje  handen  nästan  re- 
gelbundet brukar'),  men  i  det  öfriga  efter  Å  trykta  med  e;  andra 
handen  har  nämligen  i  mycket  öfvervägande  antal  former  med  ger-, 
under  det  första  handen  vacklar  i  de  få  fiill,  då  atafvelsen  är  ut- 
skrifven  *);  i  B  torde  icke  förkortning  vara  använd  för  dessa  ord; 
u  och  y  vid    upplösning   af   mdi    (pret.  af  munu);  jag  har  då  alltid  begagnat 

u  (v),  i  det  jag  följt  A\%  skrifsatt  i  oförkortade  former^); 
y  och  i  beträffande  fyrir,  biskup;  om  det  senare  ordet  hafva  vi  nyss  talat; 
i  fyrir  har  jag  för  A  brukat  y,  såsom  hds.  själf  på  en  mängd  ställen 
företer  (firir  endast  GO'),  men  for  B  i,  enligt  det  utakrifna  FiriR 
249»'  •). 
Eftersom  tecknet  '  kan  betyda  lika  vill  -ri-  som  -ir-,  har  förklaringen  wi  det  i 
Å  (första  och  andra  händerna)  ofta  förekommande  g'k-  (-land,  -ir)  gjort  svårig- 
heter. Att  jag  bestämt  mig  för  formen  grik-,  beror  på  skrifsättet  g'ckia  öO"*, 
53'*,  96",  hvilket  (enligt  andra  handens  ortografi)  synes  böra  tydas  grickia_ 
För  giik-  talar  första  handens  teckning  9r)^*  g^^k-  (ehuruväl  denna  hand,  såsom 
flirut  blifvit  visadt,  använder  förkortningstecknet  ^  i  alt  för  många  betydelser,  fÖr 
att  detta  bevisställe  skulle  kunna  ega  tillräcklig  kraft)  och  andra  handens  g'zkv 
84^,  hvilket  jag  trott  mig  böra  upplösa  till  girzkv  (jfr  första  handens  'g'1'ko'  67"). 
—  Namnet  Mattilldr  (Kon)  är  i  denna  form  utskrifvet  endast  50'%  medan 
det  50"  skrifves  Matthild;  den  föfstnämda  formen,  hvilken  ock  öfverensstämmer 
med  skrifsättet  i  Holm;  7,  fol.,  har  tagits  till  mönster  för  de  upplösta.  —  Huru- 
vida  slutljudet   bör  vara  -d  eller  -t,  blir  stundom  tvifvelaktigt  i  de  förkortade 


')  Dock  använder  tredje  hunden  ift  uti  gi^rS  8",  giöra  17**;  jfr  Jömavft.  s,  (Lund 
1875),  p.  IX,  not.  7. 

')  Andra  handen  har  ger-  49'",  &2",  84",  103'",  113'»,  115",  1.^'»,  13G'*,  139", 
149",  152»»,  153»',  163",  gen  137»*,  163".  gioriz  112*,  gior  52',  gioB  52"-",  giort 
143",  giorfalla  G^",  giord  110»',  första  Lftnd.'H  skrifv.r  ger-  57",  106",  ggir  123", 
gort  116**,  giorEemar  103",  giord  118". 

»)  5",  13",  IC,  23",  29",  34*-",  38",  102",  IKi*,  117*'-'*,  118",  153",  161"-»*; 
y  har  hds,  endaat  8*',  23",  34", 

*)  223*  torde  H  liafva  o  fyR  rynm  (icke  -fjR*-), 


II.    Om  text  och  handskrifter.  LXXIX 

orden  v*  och  hof  (höT)  *).  livad  det  förra  angår,  skrifver  jag  det  vid  (i  B  vid) 
både  som  proposition  och  som  pronomen.  Propositionen  förekommer  i  dessa 
hdss.  aldrig  skrifven  vit,  prouominet  skrifves  vit  af  andra  handen  52^,  men 
vid  af  samma  hand  109*%  153*%  af  första  handen  108',  118*",  af  tredje  han- 
den   5*«'^*    (jfr    Jömsvik,    s.,  Lund   1875,  p.  X),  uid  i  B  223%     Ordet  höfud 

har  jag,  då  det  i  codices  skrifvits  höf  (eller  blott  h.),  alltid  stafvat  med  d  (d  i 
B).  Detta  torde  dock  vara  mindre  lämpligt,  ty  i  de  utskrifna  formerna  har  B 
aldrig  -d,  utan  antingen  -t  (174^*  m.  fl.)  eller  -th  (210^®  m.  fl.),  under  det 
Ä  har  -d  62»«'^%  64'%  92"  (första  handen)  och  101%  130«%  15P^  (andra 
handen),  men  -t  på  7  af  första  och  19  af  andra  handen  skrifna  ställen.  — 
I  orden  J)eirri,  |>eirrar,  J>eirra  har  jag  användt  -rr-  öfver  alt,  där  förkortnings- 
sättet tykts  mig  tillåta  detta  skrifsätt.  —  Ordet  påfi  förekommer  ej  utskrifvet 
i  Aj  men  väl  i  B  264*** ^•**,  där  det  stafvas  med  -u-,  hvilket  borde  ha  efter- 
följts vid  upplösningen  i  171*%  207*\  —  Uti  upplösta  former  har  jag  fram- 
för d  eller  t  skrifvit  dubbelt  1  eller  n  (t.  ex.  Rdgnvalldr,  ma»llti,  munndi, 
turnimennt)  i  tredje  handens  del,  dubbelt  1  och  enkelt  n  i  andra  handens,  enkelt 
1  och  enkelt  n  i  första  handens  del  och  i  -B,  alt  efter  respektive  skrifvares  egen 
vana.  Af  följda  "rättstafningsregler"  kunna  ytterligare  omtalas,  att  ljudet  ^  vid 
upplösningen  tecknats  9  för  andra  handen,  men  eljest  tti,  att  ett  c  eller  ett  k, 
som  haft  prick  öfver  sig,  återgifvits  med  ek,  då  det  galt  Ay  men  att  däremot 
för  -B  k  med  prick  gjorts  till  kk,  samt  slutligen,  att  förkortningarna  m%  p" 
(o.  8.  v.)  återgifvits  med  mik,  |)ik,  icke  mic,  |)ic. 


I  lexikografiskt  hänseende  erbjuda  de  här  publicerade  sagotexterna  ganska 
mycket  nytt  och  intressant;  detta  skall  också  ha  vederbörligen  uppmärksammats  i 
den  nu  under  tryckning  varande  andra  upplagan  af  J.  Fritzners  "Ordbog  över 
det  gamle  norske  Sprog",  enligt  hvad  författaren  meddelat  mig.  Jag  vill  där- 
för här  inskränka  mig  till  att  särskildt  påpeka  de  märkvärdiga  pret.  konjunkti- 
verna  hloepi  ('h%i')  2P*  af  hlaupa,  jceki  ('leki')  20*^  och  jyki  (?)  43«*  af  anka. 


^)  Förkortningen  ku^*  206"  hade  mu  hända  kunnat  upplösas  kuat  i  st.  f.  kuad. 


LXXX  Inledning. 


m.    Om  Magus  saga  Jarls. 

ijXagus  saga  jarls  kalla  vi  den  första  sagan  i  yår  samling.  Namnet  är 
taget  från  slutorden  i  texten  (42*^):  lykr  J>ar  sögu  Magus  *)  jarls.  Efter  en 
annan  redaktion,  som  mycket  skiljer  sig  från  den  här  trykta,  och  hvilken  vi  i 
det  följande  ofta  fä  anledning  att  omtala,  utgafs  sagan  i  Köpenhamn  1858  af 
isländingcn  Gunnlaugur  t>6rdarson  under  titel  "Bragda-Mågus  saga  med 
tilheyrandi  fåttum"  (II  +   180  sidd.  8:vo). 

Denna  saga  har  tilldragit  sig  större  uppmärksamhet  än  de  flesta  andra 
"riddarsagor."  I  sin  undersökning  öfver  Skida  rf  ma  (Munchen  1869)  har  K. 
Maurer  anf(')rt  Magus  saga  såsom  en  af  de  vigtigaste  källorna  till  detta  märk- 
värdiga skaldestycke.  Och  då  sagan  innehåller  flere  lån  från  J>idreks  saga, 
hafva  de  talrika  skrifter,  i  hvilka  man  f ramstält  olika  meningar  om  den  sist- 
nämda  sagans  uppkomst  och  utveckling,  ofta  berört  den  förra.  Föremål  för  en 
monografi  blef  Magus  saga  1874,  då  F.  A.  Wulff  utgaf  "Notices  sur  les  sagas 
de  Mågus  et  de  Geirard  et  leurs  rapports  aux  épopées  frangaises"  *).  Däri- 
genom att  Wulff  lemnade  en  utförlig  och  på  franska  språket  affisittad  redogö- 
relse för  sagans  innehåll  (efter  den  af  bördarson  trykta  redaktionen),  blef  nu 
detta  innehåll  tillgängligt  för  åtskillige  framstående  literaturkännare  i  utlandet. 
Nästa  år  utkom  i  tidskriften  Romania  (pp.  474 — 8)  en  anmälan  af  WulfFs 
arbete,  författad  af  Gaston  Paris,  som  därvid  framstälde  mången  värdefull 
anmärkning  om  sagans  källor.  Ungefär  samtidigt  skref  Hermann  Suchier  i 
Germania  (för  1875,  pp.  27.*) — 91)  uppsatsen  "Die  Quellen  der  Magus-saga^, 
hvari  också  ett  tyskt  referat  af  sagans  innehåll  fick  plats.  Nästa  årgång  af 
Germania  (1876)  upptog  tvänne  af  handlingar,  som  hade  afseende  på  sagan: 
"Zur  Mégus-saga"  af  Reinhold  Köhler  (pp.  18—27),  samt  "Zur  älteren  ro- 
mantischen  Litteratur  im  Norden,  II,"  af  Eugéne  Kölbing  (pp.  354—68). 


*)  Hufvudpcrsonens  namn  har  jag  i  enlighet  med  do  äldre  handskrifternas  bruk,  stafvat 
med  a,  icke  med  a  (jfr  ofvan  p.  LXXI);  i  yngre  hdss.  förekomma  också  skrifsätten  Maus, 
Mavus,  Mafus. 

^)  1  Lunds  Universitets  Årsskrift  Tom.  X,  äfven  särskildt  utg.  ss.  akademisk  afhandling. 


III.    Om  Magus  saga  jarls.  LXXXI 

De  nu  uppräknade  skrifterna  hafva  spridt  ljus  öfver  mänga  punkter,  syn- 
nerligen rörande  sagans  utländska  källor.  Att  utreda,  huru  sagan  på  nordisk 
mark  uppvuxit  och  utvecklat  sig,  har  varit  hufvudforemålet  för  mina  egna 
undersökningar,  hvilka  visserligen  påbörjades  för  flere  år  sedan,  men  hafva  lidit 
af  långa  afbrott  och  mångfaldiga  hindrande  omständigheter,  hvarföre  ock  deras 
resultat  både  i  säkerhet  och  fullständighet  stannat  långt  under  hvad  jag  önskat 
och  hoppats.  Men  då  jag  icke  har  utsigt  till  att  under  den  närmaste  fram- 
tiden hinna  längre  i  lösande  af  de  talrika  och  till  en  del  ytterst  invecklade 
problem,  denna  sagas  historia  erbjuder,  vill  jag  icke  vidare  uppskjujka  att  fram- 
lägga det,  jag  har  kunnat  utröna.  Öfver  bristerna  i  mitt  verk  kan  jag  så 
mycket  lättare  trösta  mig,  som  jag  tror,  att  de  här  berörda  frågornas  vigt  och 
betydelse  för  bedömmandet  af  isländsk  sagoskrifning  i  allmänhet  snart  skall 
locka  andra  forskare  att  med  ifver  föra  undersökningarna  vidare. 


Under  namnet  Magus  saga  innefattas  utom  själfva  den  berättelse,  hvari 
Magus  jarl  spelar  hufvudroUen  (i  vår  text  7*^—42*^)  äfven  åtskilliga  små- 
historier eller  ''paettir",  som  i  handskrifterna  pläga  förekomma  sammanfogade 
med  den  egentliga  Magussagan.  Vi  vilja  först  sysselsätta  oss  med  denna  — 
Magus  saga  i  inskränktare  mening  — ,  då  vi  nu  taga  en  öfversigt  af  hvad  som 
hittils  blifvit  kändt  angående  sagans  källor  och  uppkomst. 

Innehållet  i  denna  kärna  af  hela  Magus-sagan  kan  efter  vår  text  korteligen 
sammanfattas  sålunda  ^). 

Ämne:  De  fyra  sönerne  till  jarlen  Amundi  i  Boslaraborg,  Vigvardr,  Rögnvaldr,  Mark- 
vardr  och  Adalvardr,  af  hvilka  den  förstnärade  dräpt  käjsar  Jatmuud  i  Saxland,  räddas  undan 
blodshämden  genom  sin  svåger  Magus'  list  (kapp.  V — XXII). 

Inledning:  Berättelsens  hufvudpersoner  nämnas  och  karaktäriseras.  Magus'  giftermål 
(kap.  V).  Eäj såren  tvingar  Rögnvald  till  schacktäfling  med  sig,  blir  öfvervunnen,  förolämpar 
R.  och  dödas  af  Vigvard  (kapp.  VI,  VII).  Amundi  jarl  anvisar  sönerne  ett  gömställe  utan 
att  likväl  bryta  sin  vasall-pligt  (kapp.  VIII,  IX). 

Fäjden.  1.  Bröderne  begifva  sig  till  Magus;  käjsar  Karl,  som  uppeggas  af  den  onde 
jarlen  Ubbi,  får  Adalvarét  i  sitt  våld  (kap.  X).  Magus,  förklädd  till  SkeJjakarl,  räddar 
Adalvard  (kapp.  XI,  XII).  2.  Stämplingar  af  Ubbi  leda  till  Markvärds  tillfångatagande 
(kapp.  XIU,  XIV).  Magus,  förklädd  till  VlöföruU,  befriar  Markvärd  (kapp.  XV— XVII). 
3.  Magus  dör  (skenbart),  liket  bortföres  å  ett  skepp  (kap.  XVIII).  Magus  kommer,  såsom 
hinn    Hdlfliti    McUir,    till  *  käjsaren,    öfvervinner    med   list  honom  och  Ubbi,  hämnas  på  den 


*)  För  .att  kunna  utan  svårighet  följa  med  nedanstående  utveckling,  bör  man  natur- 
ligtvis hälst  ha  läst  vår  text;  dock  torde  äfven  ett  genomögnande  af  Wulffs  franska  eller 
Snchiers  tyska  referat  vara  någorlunda  tillräckligt,  ehuru  dessa  följa  i^ordarsons  upplaga. 


LXXXII  Inledning. 

senare,  försonar  käj  såren  meil  de  tre  yngre  Amundasönerne,  sänder  Vig  vara  till  Danmark 
(kapp.  XIX,  XX). 

Slu(:  Ubbes  bänulförsök  medför  hans  egen  undergäng  och  Vfgvards  försoning  med  käj- 
sar  Karl  (kapp.  XXI,  XXII). 

I  stället  för  att,  som  här  ofvan  skett,  dela  hufvudhandlingcn  ("fajden") 
efter  Magus'  tre  förklädnader,  kan  man  också  anse  den  sönderfalla  i  två  afdel- 
ningar ;  i  den  förra  är  käjsar  Karl  (eller  riktigare  Ubbi)  aggressiv,  i  den  senare 
Magus.  Magus'  föregifna  död  utgör  då  gränsmärket  och  tillika  början  till  den 
senare  afdelningen.  Men  då  sagoförfattaren  eljest  tillägger  så  mycken  betydelse 
åt  tretalet  ^),  hafva  vi  trott  det  först  uppstälda  skemat  bäst  uttrycka  hans  mening. 

Källan  till  berättelsen  är,  såsom  rpdan  WulflF  påvisat,  den  berömda,  mycket 
spridda  franska  naedeltidsdikten  Quatre  fils  Aimon  eller  licnaud  de  Montauban. 
Jag  känner  denna  dikt  endast  genom  några  referat,  två  utförligare,  det  ena  i 
Histoire  littéraire  de  la  France,  Tom.  XXII,  pp.  667 — 708,  det  andra  i  Leon 
Gautier's  Les  Épopecs  frangaises,  II,  pp.  177 — 229,  samt  ett  kortare  i  Histoire 
poétique  de  Charlemagne  par  Gaston  Paris,  pp.  302 — 5.  Så  vidt  jag  på  grund 
af  dessa  kan  dömma,  inskränka  sig  likheterna  mellan  sagan  och  det  franska 
poemet  till  de  drag,  hvilka  jag  nu  skall  uppräkna  i  så  allmänna  och  obestämda 
ordalag,  som  göras  erforderliga  för  att  sammanhålla  de  af  många  detaljolikheter 
skilda  uppgifterna  ^). 

Handlingen  utgöres  Vcäsentligen  af  en  fajd  mellan  en  käjsar  Charles  (= 
Karl)  och  hans  vasaller;    desse    senare  äro  fyra  bröder,  söner  af  hertig  Aimon 

0 

(==  Amundi  jarl),  den  förnämsto  af  dem  heter  Renaud  (=  Rögnvaldr),  de  öf- 
rige  Alard  (=  Adalvardr),  Guichard  (=  VIgvardr)  och  Richard  (=  Markvardr?). 
Afven  med  afseende  på  teckningen  af  deras  karaktärer  har  Wulff  (p.  8)  trott 
sig  finna  några  likheter.  Säkert  är,  att  käjsar  Jatmundr  i  sagan  har  alldeles 
samma  skaplynne  som  Charles:  han  är  häftig,  grym  och  envis.  Anledningen 
till  fäjden  är  ett  dråp,  som  vid  käjsarens  hof  föröfvas  af  en  bland  bröderne  på 
en  nära  anhörig  till  käjsar  Karl  (enligt  sagnn  hans  fader  k.  Jatmund,  enligt 
den  franska' dikten  hans  neveu),  h vilken  af  Renaud  blifvit  öfver vunnen  i  schack- 

*)  Tre  partier  schack  spelar  käjsar  Jatmundr  med  Rögnvald,  tre  år  tillbringa  bröderne 
i  jordkulan,  tre  hirdmän  dela  Åkes  förmögenhet,  tre  gånger  föregifver  sig  Vidförull  "kasta 
cllibelginum",  tre  torneringar  ega  rum,  innan  Rögnvaldr  och  "hinn  Hålfliti  Macfr"  mötas. 
Likaså  uti  den  "{)åttr'',  som  föregår  den  egentliga  Magussagan:  tre  klenoder  eger  käjsar 
Jatmund,  spelar  bort  dem  i  tre  partier  schack,  är  frånvarande  från  sitt  residens  i  tre  år. 

^)  Några  af  dessa  likheter  har  Wulfi*  förut  påpekat;  flere  än  de  här  anförda  har,  mig 
veterligen,  ingen  anträffat. 


III.     Om  Maffus  aagia  j»irl8.  LXXXIII 

• 

spel  och  förtretad  slagit  honom  i  ansigtet.  Bröderne  fly  från  hofvet.  Doras 
fader  måste  såsom  trogen  vasall  till  käjsaren  neka  de  fredlöse  all  hjälp  och 
drifver  dem  från  sig  med  hårda  ord.  De  taga  sin  tillflykt  till  en  stor,  öde 
skog.  I  sin  första  tillflyktsort  kvarstanna  de  några  år  och  lemna  den  ej  förr, 
än  lifsmedlen  tagit  slut.  De  äro  mycket  nära  att  råka  i  käjsarens  händer 
genom  en  förrädares  anslag.  Då  bröderne  fly  i  den  täta,  mörka  skogen,  vill 
käjsaren  oj  skicka  sitt  folk  efter  dem;  en  af  käjsarens  män  är  ifrigare  än  han 
själf  att  jaga  de  olycklige  (duc  Aimon,  Ubbi  jarl).  Ett  ointagligt  slott  är  också 
i  båda  berättelserna  för  en  tid  deras  skydd  mot  käjsarens  förföljelser  och  en 
underbar  häst,  tillhörig  Renaud,  deras  räddning  under  flykten.  De  stackars 
bröderne  finna  en  god  hjälpare  i  sin  Slägting,  den  trollkunnige  hertig  Maugis 
(Magus  jarl)  ^).  Genom  sina  öfvernaturliga  konster  befriar  denne  Renauds  brö- 
der, när  de  äro  käjsarens  fångar  *).  Han  uppträder  som  tiggare  vid  käjsarens 
hof  och  undfägnas  vänligt  af  denne.  Han  skaffar  en  annan  gång  käjsaren  själf 
i  de  fredlöses  våld;  i  den  franska  dikten  leder  likväl  ej,  såsom  i  den  nordiska, 
denna  händelse  omedelbart  till  den  försoning,  som  i  båda  slutar  fäjden.  Ett 
fredsvilkor  är,  att  dråparen  skall  blifva  landsflyktig.  Mot  slutet  af  berättelsen 
lemnar  Renaud  ifrån  sig  sin  häst. 

Till  de  nu  anförda  öfverensstämmelserna  kan  man  möjligen  lägga  ännu 
två  mera  osäkra.  För  att  locka  Renaud  till  sig  och  fråntaga  honom  hans  un- 
derbara häst  anställer  käjsaren  vid  ett  tillfälle  en  kapplöpning;  Renaud  rider 
dit,  segrar  och  undkommer.  En  reminiscens  häraf  kan  förekomma  i  sagans 
framställning,  huru  "hinn  Hålfliti  Madr"  |d.  v.  s.  Magus),  anstäld  i  käjsarens 
tjänst,  förmår  Rögnvald  att  komma  till  tornering,*  blir  besegrad,  men  sedan 
ställer  så  till,  att  Rögnvald  blir  omringad  af  käjsarens  folk.  Den  franska  dik- 
ten berättar  i  nämda  episod,  att  Maugis  färgat  om  både  Renaud  och  hästen 
för  att  göra  dem  oigenkännliga  ^);  må  hända  är  detta  fröet  till  sagans  uppgift, 
att  Magus  målade  halfva  kroppen  mörk,  när  han  ville  uppträda  hos  käjsaren 
som  "hinn  Hålfliti  Madr." 


')  Maugis  är  kusin  till  "les  fils  d^ Aimon",  Magus  är  gifb  med  Amundes  dotter;  det  är 
ka^  hända  en  icke  lillfällig  likhet,  att  den  andre  bundsförvandt,  som  don  franska  dikten 
gifvor  åt  Aimon^s  söner,  konung  Yon  i  Gas(M)gne,  förmäler  sin  syster  med  Renaud. 

^)  Detta  skall,  enligt  uppgift  i  Hist.  litt.  de  la  France,  berättas  i  handskriften  '^anc. 
fonds  n:o  7183";  de  andra  referaten  säga  intet  därom. 

')  Hästen  blir  härvid  "plus  blanc  que  n^est  flors  en  esté";  huruvida  man  i  denna  vers 
bör  se  en  of  veren  sstämmelse  med  det  epitet  ("alhvitr"),  sagan  tillägger  Rögnvalds  häst,  är 
väl  tvifvelaktigt. 


LXXXIV  Inledning. 

Nu  komma  frågorna:  huru  och  när  har  detta  stoff  blifvit  infördt  till  Norden? 

Det  är  otvifvelaktigt,  att  den  isländska  sagan  icke  kan  vara  öfversättning 
från  en  främmande  skrift,  utan  att  hon  måste  vara  upptecknad  ur  minnet,  och 
det  snarast  icke  af  den  man,  som  själf  hade  hört  eller  läst  originalet,  utan  af 
en,  som  antingen  direkt  af  den  förste  eller  genom  mellanled  mottagit  en  munt- 
lig framställning  af  innehållet  och  just  genom  de  i  sig  intressanta  uppgifternas 
knapphet  och  obestämdhet  lockats  att  utfylla  och  omstöpa  dem  efter  hvad  hans 
egen  sagokunskap  eller  uppfinningsförmåga  tillskyndade  *). 

Men  är  det  den  franska  dikten  själf  eller  någon  bearbetning  på  annat 
språk,  som  varit  källa?  Denna  fråga  är  icke  lätt  att  besvara.  Man  har  fram- 
stält  som  en  möjlighet,  att  sagan  inkoi&mit  från  Holland  eller  Tyskland.  Det 
finnes  en  nederländsk  "Kenout  van  Montalbaen''  (utg.  i  Groningen  1875  af 
J.  C.  Matthes),  hvilken  antages  vara  författad  i  slutet  af  13:de  årh.,  och  en 
på  samma  språk  skrifven  folkbok  om  Haimonssönerne  (analyserad  af  Gödecke, 
Deutsche  Dichtung  im  Mittelalter  s.  705).  Beträffande  den  förra  har  Gaston 
Paris  (i  sin  anmälan  af  Matthes'  upplaga,  Romania  1875,  pp.  471 — 4)  anmärkt, 
l:o  att  den  roll,  ^Malegijs"  där  spelar,  bättre  öfverensstämmer  med  den,  som 
Magus  eger  i  vår  saga,  är  med  den,  som  den  franska  dikten  tilldelar  Maugis; 
2:o  att  dråpet  efter  schackspelet  skildras  vida  mer  i  likhet  med  sagan;  särskildt 
anmärk ningsvärdt  är,  att  dråparen  uppgifvos  vara  Guichard  (=  Vlgvardr), 
Hvad  folkboken  angår,  yttrar  Suchier  (anf.  st.)  ^):  "In  Isländischen  schlägt 
Vigvardr    dem  regierenden  Könige  Hlö&ver  •)  das  Haupt  ab,  als  dieser  Rögn- 


*)  Vi  skola  längre  fram  söka  uppvisa,  hvad  han  lånat  ur  nordiska  källor.  Här  bör 
omnämnas,  att  äfven  andra  franska  dikter  än  Kenaud  de  Montauban  kunna  hafva  inverkat 
på  berättelsen  om  Amundasunerne.  Sagans  framställning  af  käjsarens  och  Rögnvalds  schack- 
spel erinrar  starkt  om  en  motsvarande  scen  i  Garin  de  Monglane:  käjsaren  (Charles)  är 
svartsjuk  på  Garin  och  bestämmer,  att  denne  skall  mista  hufvudet,  om  han  blir  matt  i  spe- 
let (jfr  G.  Paris,  Romania  1875,  p.  475  med  not.  2).  Magus'  underbara  horn,  hvars  ljud 
på  långt  håll  igenkändes,  kan  vara  en  efterbildning  af  Olifant,  Rolands  berömda  stridslur: 
och  när  sagan  förtiiljer,  huru  Magus,  såsom  Skeljakarl,  tillställer  öfversvämning  i  käjsarens 
sal,  skulle  detta  drag  kunna  vara  lånadt  från  den  gamla  dikten  om  Karl  den  stores  resa 
till  Konstantinopel,  där  Bernard  åstadkommer  något  dylikt  (jfr  "Wulff,  p.  9).  De  båda  sist- 
nämda  notiserna  kunde  också  härröra  från  den  norska  Karlamagnussagan,  hvilken  för  öfrigt 
blifvit  begagnad  åt  minstone  af  sagans  yngre  redaktör  (jfr  längre  ned). 

')  De  af  honom  sammanstälda  uppgifterna  om  Amundasönernes  morbroder,  konung  Hein- 
rekr  af  England  i  yngre  redaktioner  af  sagan,  grefve  Aymyn  van  Dordoen  i  folkboken,  torde 
^ke   ega  någon  betydelse. 

')  Detta  namn  bar  käjsaren  i  den  omständliga,  af  ^6rdarson  utgifna  redaktionen,  medan 
han  i  den  gamla  hds.,  vi  meddela,  kallas  Jatmundr. 


m.    Om  Magus  saga  jarls.  LXXXV 

vald  mit  dem  Brettspiel  schlug.  Im  Niederländischen  tödtet  Reinout  den  König 
Lodewykj  weil  er  Adelaert  mit  dem  Spielbrett  geschlagen.  Im  Französischeu 
findet  erst  Karls  Sohn  Lohier  durch  Beuve  d'Aigremont,  dann  Karls  Neffe 
Bertolai  durch  Renaut,  der  ihn  mit  dem  Schachspiele  trifft,  seinen  Tod."  — 
Dessa  likheter  mellan  de  nederländska  och  isländska  framställningarna  äro  utan 
tvifvcl  af  vigt.  Dock  har  hvarken  G.  Paris  eller  Suchier  trott  sig  på  grund  af 
dem  berättigade  till  slutsatsen,  att  sagan  utgått  från  Holland.  Ty  man  känner 
altför  litet  af  den  franska  diktens  äldre  former  för  att  kunna  förneka,  att  i 
någon  (eller  några)  bland  dem  funnits  just  de  drag,  som  äro  gemensamma  för 
sagan  och  de  nederländska  berättelserna.  Ja,  Gaston  Paris  spårar  (anf.  arb.  p. 
472  noten)  en  fi-ansk  version,  där  Guichard  varit  dråparen. 

Att  berättelsen  skulle  ha  inkommit  från  Tyskland,  är  den  af  Wulff  (p. 
11)  framkastade  åsigten,  hvilken  han  stöder  därpå,  att  sagan  forlagt  händel- 
serna ej  till  Frankrike,  utan  till  "Saxland"  och  nämt  flere  tyska  städer.  Mot 
detta  argument  hafva  likväl  bäde  G.  Paris  och  Suchier  invändt,  att,  då  stoffet 
öfverflyttats  icke  skriftligen,  utan  muntligen,  lokaliteterna  mycket  lätt  kunnat 
ändras  till-  mera  bekanta;  orsaken  till  valet  af  Tyskland  som  händelsernas  skå- 
deplats finner  Suchier  uti  sagofiirfattarens  noggranna  kännedom  af  jbidreks  saga. 
Gaston  Paris  däremot  i  käjsartiteln,  hvilken  isländingen,  efter  måttet  af  sina 
historiska  kunskaper,  tykte  passa  endast  för  den,  som  regerade  i  Tyskland. 

Man  känner  altså  intet  bestämdt  hinder  för,  att  sagan  skulle  kunna  för- 
skrifva  sig  från  en  fransk  källa.  Men  om  originalet  varit  franskt,  följer  icke 
däraf  nödvändigt,  att  vederbörande  nordbo  gjort  dess  bekantskap  i  själfva  Frank- 
rike. Ilar  han  lärt  känna  det  utom  Frankrike,  så  har  det  sannolikast  varit  i 
England.  I  detta  land  var,  såsom  G.  Paris  visat  (p.  474),  det  gamla  poemet  kändt 
och  omtykt  redan  omkring  år  1200,  enär  Alexander  Neckham  (eller  Neckam),  som 
dog  år  1227,  i  sitt  arbete  De  naturis  rerum  (kapitlet  De  scaccis)  utbrister: 
''O  quot  millia  animarum  Orco  transmissa  sunt  occasione  illius  ludi,  quo  Regi- 
naldus  filius  Eymundi  *)  in  calculo  ludens  militem  generosum  cum  illo  ludentem 
in  palatio  Karoli  magni  cum  uno  scaccorum  interemit!'' *). 

Tidpunkten^  då  detta  poetiska  stoff  öfverfördes  till  Norden,  synes  vara  att 
söka  i  det    13:de    århundradet.     Under    sista   hälften    af  detta  sekel  har  sagan, 


*)  P&  grund  af  denna  form  af  namnet  Aimon  antager  Gaston  Paris,  att  Neckham  kände 
poemet  från  en  anglo-normandisk  redaktion,  eller  snarare  afskrift. 

*)  Han  ser,  att  uppgifterna  passa  väl  i  hop  med  de  bekanta  franska  texterna,  men  ej 
med  sagan. 


LXXXVI  Inledning. 

ungefär  i  den  form,  vi  ega  henne,  blifvit  nedskrifven.  Senare  kan  det  icke  ha 
skett,  ty  den  älsta  kända  handskriften,  den  samma,  efter  hvilken  större  delen 
af  vår  text  blifvit  trykt,  tillhör  början  af  14:de  århundradet  och  förutsätter  mer 
än  ett  ännu  äldre  led.  Tidigare  kan  det  icke  häller  ha  varit,  ty  vår  saga  har 
begagnat  jbidriks  saga  af  Bern,  hvilken  författades  omkring  midten  af  1200-talet. 
Till  Island  har  sagan  väl  ej  kommit  direkte,  utan  torde  snarare  i  likhet 
med  andra  under  13:de  århundradet  till  Norden  införda  romantiska  berättelser, 
om  hvilkas  vandringar  urkunderna  gifva  några  upplysningar,  hafva  den  vid 
norska  hofvet  rådande  smaken  att  tacka  för  sin  omplantering  från  sydlig  jord- 
mån. Denna  förmodan  förlorar  ej  mycket  i  sannolikhet  genom  det  förhållandet, 
att  numera  endast  isländska  hdss.  af  sagan  existera,  men  kan  häller  icke  vinna 
något  säkert  stod  i  tillvaron  af  den  norska  folkvisan  om  Kong  Kristian  cg 
hans  Dronning,  hvarom  mera  längre  fram  *). 


Berättelsen  om  Åmundasöncrne  är  i  den  älsta  texten  (och  för  öfrigt  i 
nästan  alla  d#  andra  handskrifterna  af  sagan)  föregången  af  en  liten  historia 
om  käjsar  Jatmundr  (Hlödver)  och  hans  drottning,  huru  den  senare  vinner  sin 
gemåls  kärlek  genom  att  uppfylla  de  skenbart  omöjliga  vilkor,  han  förelagt 
henne.  Detta  innehåll  öfverensstäramer  väsentligen  (jfr  Köhler  anf.  st.)  med 
två  utländska  skrifter  från  14:de  årh.,  Boccaccios  novell  (Decam.  III,  9)  om 
Giletta  di  Nerbona  och  Beltramo  di  Rossiglione,  —  hvilken  ligger  till  grund 
för  Shakespeares  skådespel  "AlPs  well  that  onds  v^relF,  —  samt  den  franska 
prosaromanen  "Le  livré  du  tres  chevalereux  comte  d'Artois  et  de  sa  femme, 
fiUe  au  comte  de  Boulogne".  Båda  dessa  skrifter  äro  mycket  för  unga  att 
kunna  vara  källor  till  den  nordiska  versionen,  hvars  utländska  förebild  måste 
tillhöra  13:de  årh.,  om  den  ej  varit  ännu  äldre  ^).  Men  lika  litet  som  för  be- 
rättelsen om  Ämundasönerne  torde  man  här  få  antaga  öfversättningsarbete  från 


^)  Jfr  p.  LXXXVIII  här  nedan  samt  afd.  VIII  i  denna  inledning.  —  Folkvisans  slägi- 
skap  med  den  isländska  sagan  anmärktes  af  Kölbing,  Germania  1876,  p.  363. 

^)  Vid  fortsatt  sökande  efter  detta  original  måste  man  äfven  taga  hänsyn  till  Mirmanns 
saga  och  dess  utländska  källa,  så  vida  en  sådan  kan  anträffas;  ty  i  Mir  finnes  också  (såsom 
redan  Kölbing,  Riddarasögnr,  p.  218,  har  påpekat)  en  berättelse  om  en  konungadotter, 
som  blifvit  öfvergifven  af  sin  gemål,  antager  karldrägt  och  under  namn  af  Iringr  {Inmgr  eller 
Hiringr)  jarl  följer  efter  honom,  deltager  i  krig  och  slutligen  återvinner  makens  k&rlek. 


in.    Om  Magus  saga  jarls.  LXXXVII 

skriftligt    original,    så  inånga  och  så  betydande  äro  de  specifikt  nordiska  egen- 
heterna i  stoff  och  stil. 

Berättelsen  om  käjsaren  och  hans  drottning  har  i  sagans  olika  handskrifter 
två  tämligen  skilda  former.  Den  ena,  hvilken  förekommer  i  den  utförligare 
Bagoredaktionen,  som  blifvit  trykt  af  bördarson,  kan  man  lära  känna  genom 
Wulffs  och  Suchiers  referat  (jfr  ofvan);  af  den  andra  framställningen,  den,  som 
meddelas  i  vår  text,  skall  här  göras  en  kort  exposé. 

Käjsar  Jatmundr  i  Saxland  är  mycket  stolt,  i  syDnerhet  öfver  sin  skicklighet  i  schack- 
spel samt  öfver  sina  tre  ojämförliga  dyrbarheter:  en  falk,  en  häst  och  ett  svärd.  Då  han 
en  gång  forhäfver  sig  öfver  sin  makt,  ära  och  rikedom,  anmärker  hans  rådgifvare  Sigurår 
som  en  brist,  att  han  är  ogift.  Förbittrad  nödgar  käjsaren  honom  att  föreslå  en  passande  gemål. 
S.  nämner  då,  att  konung  Hrolfr  i  Gardariki,  jämte  två  söner,  Asmundr  och  Sigurdr,  har 
en  dotter  Ermengad.  Käjsaren  säger  väl  detta  parti  vara  under  sin  värdighet,  men  skickar 
dock  S.  på  friarefärd  till  Gardariki.  Hrolfr  låter  sin  dotter  bestämma;  hon  känner  käj- 
sarens  sinnelag  och  motser  därför  ingen  lycka  af  förbindelsen,  men  för  att  icke  uppväcka  krig 
ger  hon  likväl  sitt  samtycke  (kap.  I.) 

Käjsaren  kommer  på  utsatt  tid  till  bröllopet.  Innan  Ermengad  går  in  till  gästabudet, 
faster  hon  öfver  sitt  ansigte  en  tunn  hinna,  som  mycket  fördunklar  hennes  strålande  skön. 
het.  Hon  råkar  såra  käj sårens  högmod  genom  att  bedja  honom  dela  en  stekt  tupp  mellan 
familjemedlemmarne;  han  lofvar  hämd  och  undviker  alt  äktenskapligt  umgänge  med  henne. 
—  Vikingen  Snaekollr  har  intagit  "den  bästa  staden  i  Sax  land".  När  käjsaren  skall  draga 
å  stad  för  att  bekämpa  fienden,  förkunnar  han  för  drottningen,  att  han  blir  borta*  i  tre  år, 
och  ålägger  henne  att  till  hans  återkomst  hafva  anskaffat  tre  dyrbarheter,  lika  goda  som 
hans  egna,  samt  kunna  visa  fram  en  son  af  honom  och  henne.  Kort  efter  käjsarens  afresa 
lemnar  äfven  drottningen  landet,  medtagande  ett  utvaldt  följe,  och  far  till  Gardariki  (kap.  II). 

Käjsaren  belägrar  förgäfves  staden.  Då  ditkommer  ett  präktigt  skepp;  anföraren,  en 
skön  och  höfvisk  man,  kallar  sig  Iringr  (Irungr)  jarl,  sen  till  Irakonungen.  Genom  Irings 
råd  och  hjälp  lyckas  käjsaren  intaga  staden.  Till  tack  gifver  han  jarlen  hälften  i  de  tre 
dyrbarheterna  och  vill,  att  de  skola  spela  schack  om,  hvilkendera  dyrbarheterna  skola  till- 
höra. Med  låtsad  motvilja  spelar  Iringr  tre  partier,  vinner  alla  och  aflägsnar  sig  med  hästen, 
falken  och  svärdet.  Om  natten  gör  han  alt  i  ordning  till  afresa.  —  På  morgonen  gör  käj- 
saren, åtföljd  endast  af  sin  "skosven",  en  vandring  utmed  stranden,  finner  blott  ett  af  jarlens 
tält  kvarstående  och  däri  en  utmärkt  skön,  sofvande  kvinna,  som  han  tror  vara  Irings  gemål; 
då  han  är  förbittrad  öfver  förlusten  af  sina  dyrbarheter,  begagnar  han  tillfallet  att  göra 
jarlen  skam.     Ingen  får  veta  härom;  Irings  skepp  seglar  bort  (kap.  Hl). 

Drottningen  återvänder  till  residenset  och  föder  snart  en  son,  som  i  dopet  får  namnet 
Karl.  Efter  de  tre  årens  förlopp  kommer  käjsaren  till  baka  och  frågar  dyster  drottningen 
efter  uppfyllandet  af  de  befallningar,  han  gifvit  henne.  Hon  låter  först  leda  fram  hästen, 
bär  sedan  in  svärdet  och  slutligen  falken.  Käjsaren  säger,  att  dessa  klenoder  väl  äro  sämre 
än  de  förra,  men  att  han  likväl  skall  vara  nöjd,  om  hon  blott  kan  framvisa  sonen.  Hon 
går  då  ut  och  kommer  igen  med  den  lille  Karl  på  armen  samt  säger,  att  han  är  hennes 
och  käjsarens  son.  Jatmundr,  som  ej  förstår  sammanhanget,  blir  ursinnig  och  gifver  drott- 
ningen   ett    slag.     Då    tager  hon    hinnan    från    ansigtet    och    frågar,    om    han    känner  igen 


LXXXVin  Inledning. 

kvinnan,    som    han   fann  i  jarlen  IringB  tält.     Glad  jakar  käjsaren  härtill,  och  alt  blir  godt 
mellan  makarne  (kap.  IV). 

Jämför  man  de  nordiska  formerna  af  historien  med  de  båda  förut  nämda 
utländska,  så  visar  det  sig,  att  sagan  öfverensstämmer  bättre  med  den  franska 
roÄanen  däri,  att  l:o  ett  af  de  vilkor,  hustrun  skall  uppfylla,  är  att  skaffe  en 
häst,  samt  2:o  att  hustrun  klädd  i  karldrägt  kommer  till  sin  make  och  en  tid 
är  i  hans  sällskap,  utan  att  han  igenkänner  henne.  Med  den  italienska  no- 
vellen har  sagan  gemensamt,  l:o  att  maken  anser  hustrun  icke  jämnbördig, 
2:o  hyser  motvilja  till  henne  och  3:o  icke,  före  afresan,  haft  äktenskapligt  samlif 
med  henne. 

De  två  isländska  redaktionerna  passa  icke  i  alt  lika  väl  tillsamman  med 
de  utländska.  Den  utförliga  redaktionen  (=  F)  synes  hafva  bevarat  ursprung- 
liga drag  däri,  att  drottningen  når  sitt  mål  (uppfyllandet  af  det  svåraste  vil- 
koret)  genom  att  uppträda  som  käjsarens  älskarinna,  samt  att  hou  då  be- 
gär och  får  af  honom  hans  "rikisgull"  (väl  ^  ring  med  rikssigillet);  förvärf- 
vandet  af  detta  har  sannolikt  i  originalet  varit  en  af  förelagda  uppgifterna;  i 
den  franska  romanen  skall  hon  skaffa  gemålens  diamant,  efter  Boccaccio  hans 
ring.  A  andra  sidan  torde  redaktionen  F  hafva  gjort  godtyckliga  tillägg,  då 
den,  i  motsats  både  till  red.  Ä  och  till  de  utländska  texterna,  l:o  låter  käj- 
såren  hota  drottningen  med  dödsstraff,  om  hon  oj  fullgör  hans  bud,  samt  2:o 
befalla  henne  att  under  de  tre  åren  uppföra  ett  palats,  lika  präktigt  som 
hennes  faders,  och  dess  utom  3:o  förtäljer,  att  drottningen  lät  förfärdiga  en  af 
ädelstenar  lysande  tron.  I  den  norska  folkvisan  återfinnas  de  två  sista  dra- 
gen tillika  med  omnämnandet  af  ringen,  som  där  tjänar  till  att  bevisa  sonens 
äkthet.     Det  är  därför  troligt,  att  folkvisan  härstammar  från  redaktionen  F. 

Berättelsen  om  käjsaren  och  hans  drottning  torde  grunda  sig  j)å  flere 
källor  än  don  okända  dikt,  som  har  yngre  slägtingar  i  Boccaccios  novell  och 
den  franska  romanen.  Redan  Wulff  påpekade  (p.  i)),  att  berättelsens  början 
(den  västerländske  käjsarens  öfvermod  m.  m.)  torde  stödja  sig  på  en  fornfransk 
fabliau  om  Karl  den  stores  resa  till  Konstantinopel,  af  hvilken  finnes  en  långt 
trognare  bearbetning  i  Karlamagnus  saga  VII.  Vår  text,  som  i  denna  del 
följer  yngre  hdss.  {B  och  C,  från  15:de  årh.),  har  emellertid  likheten  med 
nämda  fabliau  mindre  framträdande  ur  redaktionen  F.  Denna  senare  öfver- 
ensstämmer nämligen  med  den  franska  dikten  i  att  kalla  konungen  Ilugon 
och    hans    residens    Mikligardr   (=    Konstantinopel),    medan    vår    text   omtalar 


ni.    Om  Mag  as  saga  jarls.  LXXXIX 

konung  Hrölfr  i  Qardarike  *).  Det  är  väl  möjligt,  att  detta  ortnamn  beror 
på  misstag  af  en  skrifvare,  som  förväxlat  Gärdar  (=  Ryssland)  och  Gardr,  en 
form,  hvilken  stundom  (t.  ex.  i  Konrads  saga)  förekommer  likbetydande  med  Mikli- 
gardr.  Alldeles  säkert  är  det  för  öfrigt  icke,  att  namnet  Hugon  i  F  kvarstår 
från  originalet;  redaktören  kan  genom  en  "historisk"  kritik,  likartad  med  den, 
han  använder  i  fråga  om  den  tyska  käjsarens  rätta  namn,  hafva  bestämt  sig 
för  att  kalla  greken  Hugon,  och  kan,  i  så  fall,  ha  haft  ledning  af  Karlamag- 
nus s.  VII.  _  Så  väl  i  F  som  i  den  franska  dikten  (och  Klm  VII)  öfver- 
glänser  den  ene  monarken  den  andra  i  prakt;  men  häri  torde  man  knapt  ega 
rätt  att  se  en  ursprunglig  öfverensstämmelse,  då  det  i  "Voyage  å  Constantinople" 
är  den  grekiske  konungen,  som  utvecklar  mesta  ståten,  men  den  tyske  käjsaren 
i  F^  hvars  skildring  snarast  erinrar  om  motsvarande  beskrifningar  i  Konrads 
saga  och  sagan  om  Sigurd  Jorsalafare. 

Ett  särskildt  intresse  erbjuder  episoden  om  tuppens  delning.  R.  Köhler 
har  (i  Germania  1876,  p.  18;  jfr  hans  anmärkningar  i  Benfeys  Orient  und 
Occident  I,  4  U — 8,  och  till  L.  Gonzenbachs  Sicilianische  Märchen,  N:o  1)  ådaga- 
lagt, att  d(Mnia  episod  innehåller  ett  vida  spridt,  gammalt  och  sannolikt  från 
Österlandet  inkommet  stoff.  Att  i  vår  saga  dottern  erhåller  fötterna  och  sö- 
neme  vingarna,  är,  säger  han,  ''offenbar  eine  Entstellung'^,  då  alla  de  andra 
versionerna  låta  det  vara  tvärt  om. 

Frågan,  huru  och  när  denna  "pattr"  om  käjsarens  äkt*enskap  blifvit  sam- 
manförd med  berättelsen  om  Åmundasönerne,  skall  behandlas  längre  ned  vid 
en  omständligare  jämförelse  mellan  de  olika  redaktionerna  af  Magus  saga. 
Nu,  medan  vi  hålla  på  att  anmärka  de  utländska  beståndsdelarna  i  sagan, 
skola  vi  yttra  några  ord  om  de  "l^a^ttir'',  som  tillhöra  redaktionen  F  och  andra 
därmed  beslägtade,  men  ej  redaktionen  A, 

I.  den  första  af  dessa  |>a)ttir,  den  om  Magus'  äfventyr  på  Danmarksresan 
(J>6rdarson  kapp.  44 — 6,  Wulff  pp.  31 — 2),  har  man  ej  funnit  något  utländskt 
stoff,  (och  den  är  sannolikt  blott  en  fri  komposition  af  åtskilliga  i  s.  k.  "lygi- 
sögur"  vanliga  motiv),  icke  häller  i  berättelsen  om  Lais  (bordarson  kapp.  47, 
58 — 60,  Wulff  pp.  32,  37 — 8),  i  hvilken  man,  likväl  kunde  förmoda  främmande 
element.     Men  i  de  J>öpttir,  som  handla  om  Vilhjålmr  Laisson  (färden  till  Val- 

*)  Huruvida  hds.  A  haft  namnet  Hrolfr,  kan  ej  med  visshet  afgöras,  men  det  är  sanno- 
likt, eftersom  A  öfverensstämmer  med  B  och  C  i  att  kalla  Ermengads  broder  Sigurdr  och 
Asmandr  (i  F  heta  de  Hrolfr  och  Hålfdan)  samt  i  att  nämna  Gardariki  (4*',  39'*,  40*', 
42"). 


3tC  Inledning. 

land),  Hrölfr  Skuggafifl  (färden  till  Smålönd)  samt  Geirardr  VilhjålmBson  (stri- 
den med  Prlams)  spårar  Suchier  (anf.  st.)  erinringar  från  Charroi  de  J^imes, 
IVise  d^  Orange^  Gir  ar  d  de  Viane  och  ÄUscans.  Intressantast  är  den  sista  af 
sagans  J>8ettir,  den  om  Vilhjålmr  Geirardsson  i  Konstantinopel;  Köhlcr  har  näm- 
ligen (Germania,  anf  st.)  visat,  att  denna  anekdot  (som  genom  åtskilliga  missför- 
stånd och  försämringar  af  det  ursprungliga  röjer  sitt  beroende  af  muntlig  tradi- 
tion) står  ganska  nära  den,  hvilken  Alexander  Neckam  berättar  i  kapitlet  ^De 
pectine''  (De  naturis  rerum  II,  40),  äfvensom  till  kap.  194  af  Gesta  Romanorum 
(Oesterleys  upplaga),  hvarförutom  han  hit  hänför  två  något  mera  afvikande  be- 
rättelser, den  ena  i  ett  af  någon  munk  i  S:t  Gallen  mellan  884  och  887  för- 
fattadt  verk  öfver  Karl  den  store,  den  andra  i  Jans  des  Enenkels  Weltchronik, 
som  tillhör  midten  af  13:de  århundradet. 


Det  är,  hafva  vi  sett,  rätt  mycket  af  sagans  innehåll,  som  blifvit  upptaget 
från  utländsk  literatur.  Men  intet  af  detta  synes  vara  öfversatt  från  skriftliga 
källor,  utan  alt  torde  ha  blifvit  hördt  och  berättadt,  innan  det  fördes  i  pennan. 
Därför  har  icke  häller  Magus  saga  karaktären  af  en  öfversättning,  utan  långt 
mer  af  en  hemmagjord  isländsk  saga,  och  detta  lika  mycket  på  grund  af  den 
mängd  inhemskt  stoff,  hon  upptagit  i  sig,  som  med  afscende  på  själfva  fram- 
ställningssättet. Af  det  inhemska  stoffet  är  en  betydlig  del  lånegods.  Vi  vilja 
nu  granska  detta  och,  så  vidt  möjligt,  uppvisa,  h varifrån  det  föreskrifver  sig, 
eller  åt  minstone,  hvar  man  återfinner  beslägtade  versioner,  som  tyda  på  ge- 
mensam källa.  I  synnerhet  fasta  vi  oss  vid  redaktionen  A  {=  vår  text)  och 
betrakta  blott  i  andra  rummet  den  vidlyftiga  redaktionen  F  {=--  fcördarsons 
upplaga). 

En  källa,  som  visserligen  får  räknas  till  de  nordiska,  men  själf  leder  sitt 
ursprung  från  främmande  mark,  är  pidreks  saga.  Ur  denna  har  Mag  (red.  Ä) 
upptagit  följande  namn,  hvartill  stundom  karaktäristiska  notiser  äro  fogade: 
bidrekr  och  hans  kämpar,  bland  hvilka  namnes  Vidga  ^)  hinn  sterki,  egaren 
af  svärdet  Mimmungr    (sic!),  Attila,  Iron  jarl.  Gunnarr,  Högni  och  deras  brö- 


')  Kallas  Yirga  i  F  och  andra  unga  hdss.  af  sagan  liksom  äfven  i  hdss.  A  och  B  af 
KSr.  B.;  denna  form  har  väl  uppstått  genom  missuppfattning  af  förkortningen  y^ga,  till 
en  början  gjord  i  analogi  med  v^  (—  vid). 


III.    Om  Magas  saga  jarls.  XCI 

der,  Sigurdr  sveiun,  konung  Isungr  och  hans  söner,  resarne  Aspilian,  Aventrod, 
Eddgeirr  ('EoEirr')  och  Vidölfr  mittumstangan.  Men  de  korta  notiserna  om 
dessa  personer  äro  icke  afskrifna  ur  bidreks  saga,  ehuru  de  till  innehållet 
öfverensstämma  med  dess  uppgifter  *).  Annorlunda  i  jF:  denna  redaktion  har 
gjort  både  flere  och  omständligare  lån  från  jbidr.  s.  Här  finner  man  nämligen 
utförliga  beskrifningar  af  Gunnars,  Högnes,  bidreks.  Vidgas  ('Virga')  och  Sig- 
urds utseende  och  rustning,  h varvid  stora  stycken  blifvit  afskrifna  ur  bidreks^ 
sagan,  ibland  så  troget,  att  samma  tcmpus  (presens)  behållits,  fastän  det  ej 
passar  i  det  nya  sammanhanget.  Vidare  har  denna  redaktion  lånat  uppgifterna 
om  Ermenrekr  och  Sifka,  å  p.  89  i  bördarsons  upplaga,  hvarjämte  den  å  samma 
sida  förekommande  drakhistorien  helt  säkert  är  inspirerad  af  kap.  105  i  bid- 
rekssagan.  Slutligen  är  den  epilog  (eller,  enligt  några  hdss.,  prolog),  som 
tillhör  red.  F,  starkt  påverkad  af  bidr.  s.,  hvilken  den  också  nämner,  och  det 
finnes  goda  skäl  till  antagandet,  att  hela  denna  utförliga  redaktion  blifvit  sam- 
manstäld  efter  bidr.  s.  såsom  mönster. 

Karlamagnus  saga^  d.  y.  s.  den  norska  bearbetningen  af  franska  och  latinska 
original,  torde  ej  hafva  varit  begagnad  af  red.  A\  men  redaktören  af  F  har  i  epi- 
soden om  Skeljakarl  (p.  70)  ådagalagt  sin  lärdom  rörande  Agulandus,  Jamund, 
Karlamagnus,  Rollant  och  jämningarne  (jfr  ock  pp.  LXXXVIII — IX). 

I  Vldföruls  berättelser  om  ^fornkonungarne"  och  i  striden  på  glashvalfvet 
förekomma  äfven  några  af  hjältarne  i  Saga  af  HoJJLok  Ildlfsrekkum :  konung 
Hålfr,  Hrökr  hinn  svarti,  Utsteinn  och  lunsteinn.  Då  Hålfs  skara  nppgifves 
till  .LX.  manna  (3P®),  passar  detta  väl  till  Hålfssagans  ord  (16*  i  Bugges  upp- 
laga) hafdi  hann  aldri  fleiri  å  skipi  enn  sextigi.  Däremot  visar  Vidf5ruls  påstående 
(28**)    vit    vårum    br«dr  ok  l^Itsteinn  jarl  hinn  freekni  mindre    god    bekantskap    med 

Hälfssagan,  hvilken  låter  tltsteinn  och  Innsteinn  vara  bröder  samt  de  enda  aö- 
nerne  till  Ålfr  hinn  gamli  och  Gunnlöd.  —  Hålfs  upprop  till  krigarne  (32*"^) 
är  intressant,  ty  det  ljuder  nästan  som  en  efterklang  ur  någon  äldre  saga;  men 
det  är  icke  efterbildadt  Hålfs  s.  pp.  23—4.  —  Redaktören  af  F  har  intet  att 
tillägga  från  Hålfs  saga,  men  har  på  annat  ställe  (berättelsen  om  Skeljakarl, 
p.    69)    indragit    notiser   om  konung  Hr61fr  kraki  och  hans  besök  hos  Adils  i 


^)  Det  yill  dock  synas,  som  hade  förf.  af  Maq  begått  ett  räknefel,  när  han. (31^*  ooh 
3P*)  nppgifrer,  att  de  flockar,  som  utgjordes,  den  ena  af  Isungr  och  hans  söner  samt  Sig- 
urdr, den  andra  af  ^idrekr  och  hans  kämpar,  bestodo  af  tolf  män  hyardera:  han  har  glömt 
att  inräkna  själfva  nnförarne. 


XGII  Inledning. 

Uppsala  samt  om  Bråvallaslag,  hvarigenom  han  fatt  tillfälle  att  lysa  med  sin 
kännedom  om  andra  delar  af  den  mytisk-heroiska  sagoliteraturen. 

På  det  hela  taget  är  framställningen  af  Magus'  uppträdande  som  Skeljakarl 
och  VidföruU  synnerligen  rik  på  rent  nordiska  drag.  Själfva  hufvudtanken  — 
att  en  gammal  man  i  fattig  drägt  kommer  till  en  konungs  hof,  i  början  blir 
ringaktad  och  smädad  af  hirden,  men  snart  visar  utomordentliga  prof  på  vis- 
dom eller  idrott,  —  synes  vara  urgammal  och  förekommer  i  många  former  ^). 
Några  strofer  i  Håvamäl  tyckas  vara  diktade  just  med  afset^nde  pji  dylika  för- 
hållanden (132 — 5  i  Bugges  uppl.).  Åtskilliga  sådana  beriittelser  hafva  galt 
Oden  själf  När  han  förklädd  besöker  konung  Herröd  (se  Grimnismål)  eller 
VafJ>rudnir  (se  Vaf|>r<idnismål)  eller  konung  Heidrek  (såsom  Gestumblindi)  äro 
omständigheterna  tämligen  olika.  Större  likhet  med  Mag  visar  sig  i  berättelsen 
om  Odens  besök  hos  konung  Olaf  Tryggvason  (Ileimskr.  ed.  Ungor,  pp.  180 — 
1)  ^).  Han  kommer  en  afton  i  skepnad  af  en  gammal  man  (något  namn  upp- 
gifves  ej,  utan  han  kallas  gestrinn),  slår  sig  i  tal  med  konungen,  och  {)ötti  konungi 
gaman^lsiikit  at  i^sedum  hans;  han  kan  berätta  fifiycket  om  forntida  konungar  och 
händelser.     Följande  morgon  är  han  försvunnen. 

Afven  hos  konung  Olaf  helge  skall  Oden  hafva  gjort  ett  besök.  Därom 
berättar  Flatöbok  (II,  134 — 5)  sålunda.  Då  Olaf  en  gång  är  på  gästabud, 
kommer  en  okänd  man,  som  kallar  sig  Gestr  ^)  och  beder  att  få  stanna  där. 
Konungen    låter    honom    sitta  utar  fnl  gestum  ^).     Han  har  långt  skägg,  liksom 

Skeljakarl  21**.     Vidare  Säges,   att  han   var    heldr    6^y3ir  ok  stikkinn  ok  t)o  uppivöds- 

lumikill,  hvilket  alldeles  motsvarar  skildringen  af  Skeljakarl  (21***'^^)  samt  hans 
glåpord  mot  Ubbe  och  hirdmännen  äfvensom  Vidföruls  karaktär  (27®^ — 28^). 
Längre  fram  på  kvällen  lät  konungen  kalla  Gest  ok  spurdi,  ef  hann  kynni  nökkut 

skemta,  enn  hann  var  Iwdi  frodr  ok  djarfmseltr.  Värd  {)eim  J)a  inl&t  mart  til  hinna  fyrri 
konunga,  er  verit  höfdu,  ok  peirra  fraraavcrka.     Detta  drag  har  VUxit  ut  till  Stor  bredd 

i  berättelsen , om  VidföruU.  —  Alldeles  bestämdt  påminner  VfdfiUuU  om  Odens- 


*)  För  nutida  läsare  bäst  känd  är  bland  sådana  berättelser  den  om  "Frithiofs"  besök 
bos  kung  Ring. 

^)  I  denna  och  följande  redogörelser  för  berättelsernas  innehåll  anför  jag  i  allmänhet 
endast  de. moment^  som  erbjuda  jämförelsepunkter  med  Mao. 

*)  Gestr  är  äfyen  i  Fostbraedrasaga  ett  antaget  nnmn,  som  där  bäres  af  Steinarr. 

♦)  Likaså  sitter  Skeljakarl  i  början  utar  i  hörni  (21"). 


XCIV  Inledning. 

Mag  29^^)  och  berättar  en  historia,  som  visar,  att  konung  Hålfs  "rekkar'' 
voro    de    bästa.     Han    nämner    därvid    Utsteinn    "jarF,    Innsteinn,    Hrökr  hinn 

svarti  m.  fl.  ^). 

Afven  i  en  annan  riktning  ega  vi  en  märklig  parallell  (eller  snarare  före- 
bild) till  Skeljakarl-Magus,  nämligen  berättelsen  om  Sveinki  Steinarsson  i  Stiga 
Magnuss  herfretts  (Heimskr.  p.  G42  följ.).  Denne  Sveinki  uppträder  förklädd 
Och  svarar  med  hån  pil  hofmaiinen  Sigurd  Ullsträngs  stolta  tal,  liksom  Skelja- 
karl  på  Ubbes  bravader.     Ja,  de  båda  ordstäf :  "Era  hlunns  ^)  vant,"  kvad  refr,  dro 

hörpu  at  isi,   Och   Skömm    hundum,    skitu   refar  i  brunn  karls,     mcd     hvilka     Skeljakarl 

retar  Ubbe,  brukar  också  Sveinki  mot  Sigurd,  och  det  i  samma  ordning  ^). 
Så  vidt  jag  känner,  förekomma  dessa  egendomliga  ordstäf  för  öfrigt  ingenstädes 
i  den  fornnordiska  literatureu.  Det  kan  knapt  betviflas,  att  Mag  härvidlag  är 
låntagaren  *). 

Episoden  om  Skeljakarl  har  vidare  några  nästan  ordagranna  öfverens- 
stämmelser  med  ännu  en  annan  historisk  saga,  nämligen  Jons  saga  hins  tidiga 
(efter    Gunnlaug    munk,!  Biskupa  sögur   I);  där  heter  det,  p.  2ij2:  Herra  erkibi- 

skup    hafdi    t)au    log    sett   ok  [)at  sinum  klerkum  boctit^  at  engi  [)eirra  skyldi  utar  lita  um 

tidir  naudsynjalaust  (jfr    Mag    14*^"^*,    21-^'*^*),  och  med  ännu  närmare  raot- 


^)  I  den  redaktion  af  Örrar-Odds  saga^  som  är  t  rykt  i  Fornaldar  Sögur  Nordrlanda  II, 
504 — 59,  berättas  om  Oddr,  att  han  en  gång  kominer  till  konung  Herraudr  i  Hunaland 
(pp.  541 — 2).  Konungen  frågar,  hvem  han  är,  och  han  säger  sig  heta  Vid  förull.  Därpå 
frågar  konungen,  hvar  landa  hann  sé  fsedingi  (jfr  Mag  34*^).  Vidförull  kvedz  ekki  J)at 
få  greint,  och.  ber  att  fä  stanna  öfver  vintern.  Då  han  får  tillstånd  härtill,  spor  han :  "Hvar 
skal  ek  sitja?"  Herraudr  svarar:  "Sittu  par,  sem  msetaz  hird  vår  ok  gestir"  (—  Mao  27**'). 
I  sagans  slut  ikr  man  den  upplysningen,  att  Oddr  varit  7  alnar  lång  (jfr  Mao  28*").  — 
Ifrågavarande  redaktion  förekommer  i  Cod.  mbr.  Holm,  7,  4:to,  men  denna  hds.  har,  såsom 
ofvan  är  omtaladt  (pp.  XLVI  följ.)»  utgjort  ett  helt  med  AM.  580,  4:to,  som  innehåller  Mag 
(redaktionen  A);  då  nu  den  andra  redaktionen  af  Örvar-Odds  saga  (FAS  H,  159—322)  på 
motsvarande  ställen  har  helt  olika  uttryck  och  uppgifter,  så  antager  jag,  att  skrifvaren  i  -de 
anförda  fallen  kopierat  Mag,  liksom  han  på  ett  ställe  i  Hrolfs  saga  Gautrekssonar  kopierat 
Bär  (se  ofvan  p.  XIX). 

')  Läsarten  'hlums'  i  Saga  Magnuss  berfaetts  torde  vara  sämre. 

*)  Det  tredje  ordstäf,  som  Sveinki  har  mellan  de  två  ("Snseliga  snuggir,  sveinar!"  kvådu 
Finnar,  åttu  andra  fala)  skulle  svårligen  hafva  kunnat  anbringas  i  sammanhanget  om  Skeljakarl. 

*)  Då  Sveinki  och  hans  män  rida  fram  till  tinget,  skildras  (Hkr.  G42**)  deras  utseende 
med  orden:  sem  å  eina  ismöl  vaeri  at  lita ;  vid  beskrifningen,  huru  k.  Halfr  och  Ilalfsrekkar 
rida  upp  på  glashvalfvet,  säger  Mag  (3P»):  sem  å  eina  ismöl  saei.  Eftersom  uttrycket  just 
icke  är  så  sällsynt,  skulle  öfverensstämmelsen  kunna  anses  rent  tillfällig,  om  ej  flere  likheter 
sagorna  emellan  förekommit. 


III.    Om  Magus  saga  jarls.  C  KV 

svårighet     p.    238:   Hann    var    madr    sya    liuggodr,    at    hann    niåtti   ckki  aumt  sjå 

(■=^  Mag  21**'*).     Afven  det  allitererandc  ultryrket  vcg  ik  viuida  är  gemensam 
for  båda  (Jöns  saga  p.  231,  Mag  35*»). 

Till  berättelserna  om  synvändningarna  har  jag  ej  funnit  några  säkra  före- 
bildcv]  dock  kan  angående  öfversvämningen,  som  Skeljakarl  tillställer  (Mag  22** 
/i//.),  jämföras    Kröka-Refs    saga  (Kphfn   18G6,  p.  26)  *);  att  Vidförull  tyckes 
kr/pa    genom    trästammen    (Mag    30^    följ-)?    ^^^'    ^in  motsvarighet  i  en  dansk 
ftJksägen,  n:o  365  i  Danske  Folkeminder  ...  af  Jens   Kamp   (Odense  1877), 
hvi liten  sägen  må    hända  på  grund  af  det  däri  förekommande  uttrycket  "hverre 
Syvk^    får    anses    gammal.     Af   den    skämtsamma    uppfinningen    om   föryngring 
genom  att  kasta  af  gubbskinnet  (kasta  ellibelginum)  lärer  väl  sagoforfattaren  få 
l)ehi  A.lla  äran  för  sig,  ty  någon  motsvarande  skildring  har  ej  påträflFats  i  den  nor- 
diska literaturen,  ehuru  tanken  naturligtvis  kunnat  utveckla  sig  från  den  mycket 
gängse    föreställningen    om   vissa  människors  förmåga  att  ^skipta  hömum''  (för- 
ändra utseende).  —  Ett  drag,  som  påminner  om  folksagan,  är  tillagdt  i  redak- 
tionen   F  (jbördarson    pp.    99 — 100),    då  det  berättas,  att  VidföruU  gifver  sig 
npp    på    glashvalfvet:    för    att  vända  åskådarnes  uppmärksamhet  från  det,  han 
företager,    narrar    han   dem  att  se  åt  solen.     Redaktören  har  kan  hända  lånat 
detfa  från  Olaf  helges  saga  (Hkr.   347*®'*^),  men  ursprungligen  förskrifver  det 

« 

^'ff    väl  från  gamla  sägner  om  jättar  och  troll  (jfr  t.  ex.  Alvissmål). 

Såsom    vi    hafva    sett,  tyckes  hela   den  af  öfvernaturliga  drag  genomväfda 
PKild ringen    af  Magus'  besök  hos  käjsaren  vara  nordisk  dikt.     Äfven  i  ett  pnr 
audra  fall,   då  författaren  går  in  på  det  underbaras  område,  kan  man  iakttaga, 
»^*t     han    följt  nordiska   förebilder.     Kn  egendomlig  divinationsförmfiga  tillägges 
k'''^JHar   Karl:    detta    behöfver   just    icke   antagns  3P^,  när  käjsaren  missUinker 
verkligheten    af   Magus'  död  (ty  det  gör  också  Ubbc),  men  då  det  pp.  18—19 
f^^rättas,    huru    Karl    utgrundar    Åmundasönerncs    gömställen,   synes  detta  ske 
genom  någon  särskild  "gipf*  eller  "hamingja'',  hvilken  tillkommer  honom  såsom 
'"»'ste.     En  dylik  utomordentlig  skarpsynthet  tillägges  konung  Harald  hårdråde, 
^^^  Oddr  Ofeigsson  söker  öfverlista  honom  (.-^e  Foriimanna  Scigur  VI,  380—3) 
^^   Håkon  jarl,  då  J>råinn  gömmer  Vlga-llrappr  (Njåla,  kap.  8.S);  i  båda  tilU 
'^'•^'^a    kommer    likväl    upptakten    något    för  sent,  h vilket  äfven  inträflTar  i  en 
'  ^^tad    synvändningshistoria,  Eyrbyggja  saga  kap.  20.  —  Att  den  underbara 


^)  StÄllct    har    också    blifvit  jämfördt  med  ett  "ga^b''  i  Klm  VII  (se  ofvan  p.  LXXXIV 


CXVI  Inledning. 

luren  förfärdigas  af  en  dvärg,  öom  Ubbe  nödgar  därtill  genom  att  hindra  honom 
från  att  gå  in  i  sin  ''sten",  är  också  lånadt  ur  de  gamla  nordiska  folksagorna; 
om  tillkomsten  af  svärdet  Tirfing  berättar  Besvarar  saga  något  alldeleslik- 
nandc;  Ånu  bogsveigir  får  på  samma  sätt  sin  förträffliga  båge  (Fornaldar  Sögur 
II,  327),  och  äfven  åtskilliga  yngre  lygisögur  bogagna,  om  jag  ej  missminner 
mig,  detta  motiv. 

Skildringen  af  den  illistige  jarlen  Ubbe  kan  möjligen  hafva  påverkats  af 
det,  som  de  norska  konungasagorna  ha  att  berätta  om  den  "onde  jarlen"  Håkan. 
När  Ubbe  grubblar  på  svek,  säger  Mag  21**^:  Hanu  liggr  opt  andvaka,  hvei-su 
bann  gceti  rad  til  sett  ....  ;  när  Ilåkou  Jarl  uttänker  sina  planer  att  svika  de  tre 
Haraldarno,  berättar  Ileimskr.  129^^  följ.,  att  han  bafdi  svå  störar  åhyggjur  um  veir- 

iun,  at  hann  lagdiz  i  rekkju  ok  hafdi  andvökur  miklar. 

Magussagans  framställning  af  första  anledningen  till  Amundasönernes 
olyckor  innehåller  ett  i  flerc  isländska  sagor  begagnadt  motiv.  I  kap.  VI  be- 
rättas nämligen,  hurn  den  gode  rådgifvaren  Ulfr  och  de  elake  bröderne  Ilelgi 
och  Sveinn  en  afton  sitta  och  dricka  i  käjsar  Jatmunds  sal.  De  arglistige 
bröderne  prisa  käjsaren  öfver  måttan  och  upphöja  hans  skicklighet  i  schackspel 
såsom  ojämförlig.  Ulfr,  som  är  något  drucken,  säger,  att  det  väl  ej  vore  omöjligt 
att  finna  någon  i  landet,  som  kunde  något  så  när  försvara  sig,  om  han  spelade 
mot  käjsaren.  Helgi  och  Sveinn  uttyda  nu,  mot  Ulfs  gensaga,  hans  mening  så,  att 
Rögnvaldr  skulle  spela  bättre  än  käjsaren,  oc^h  framställa  nästa  dag  hans  så- 
lunda förvrängda  ord  för  käjsar  Jatmund.  Denne  vredgas,  vill  ej  lyssna  till 
Ulfs  förklaringar,  utan  ålägger  honom  vid  lifsstraif  att  förmå  Röguvald  till 
schacktäfling  med  honom.  Samma  hufvudtiinke  (följder  af  oförsigtiga  ord  vid 
dryckeslag)  förekommer  i  flere  sagor  på  olika  sätt  varierad.  Bland  de  former, 
som  mest  likna  denna  passus  i  Mag,  framhålla  vi  pdttr  Orms  Storolfssonar 
Flat.  I^  531— :2)  samt  påttr  Eindrida  ilbreids  (ib.  450  följ.).  I  den  förra 
berättas,  att  den  ovanligt  starke  isländingen  Ormr,  medan  han  uppehöll  sig  i 
Erik  Jarls  hird,  på  tal  om  Svoldrslaget  yttrat  sig  så:  ''seiuna  myudi  Ormriun  langi 

unuiun  hafa  ordit,  ef  ek  hefda  {)ar  verit  med  ödrum  köppum  konungs.**     Detta  frambäres 

till  jarlen  så  förändrad  t:  '»Ormrinn  langi  myndi  eigi  unninn"  etc,  h  vilket  föranleder 
kraftprof,  som  slutligen  skada  Ormr  Störölfsson.  J)åttr  Eindrida  ilbreids  om- 
talar, huru  en  af  Olaf  Tryggvasons  män,  vid  namn  tllfr  (merkismadr),  under 
dryckeslag  fäller  ett  oförsigtigt  yttrande,  som  föres  till  konungen  samt  leder 
dennes  uppmärksamhet  på  Eindridi,  en  berömd  idrottsman;  Ulfr  måste  sedan 
fara  till  Eindridi  och  ställa  så  till,  att  konungen  får  mäta  sig  med  honom  uti 


XCVIII  Inledning. 

förtäljer,  att  Ubbi  jarl,  när  han  jämte  käjsar  Karl  kom  till  Åmundi  för  att 
efterspana  dennes  söner,  hotade  den  gamle  mannen  med  husundersökning  (rann- 
sökn),  men  att  Åmundi  förklarade  sig  ämna  med  väpnad  hand  afvärja  en  sådan 
skam.  Detta  är  ett  fullkomligt  isländskt  drag;  det  förekommer  i  kap.  18  af 
Eyrbyggjasaga  och  må  hända  äfven  i  andra  isl.  sagor. 

Den  burleska  episoden  om  Aki  (kap,  X)  är  säkerligen  af  nordiskt  ursprung, 
men  jag  har  ej  lyckats  finna  något  likartadt  stoff  i  den  norsk-isländska  literaturen- 
Medeltidslärdomens  försök  att  ställa  Nordens  beroisk-mytiska  sägner  i 
sammanhang  med  den  klassiska  forntidens  samt  att  låta  Asagudarne  gälla 
för  historiska  personer,  hafva  i  någon  mån  inveikat  på  vår  saga,  isynnerhet 
på  redaktionen  F.  I  redaktionen  A  har  jag  blott  funnit  ett  spår  af  bekant- 
skap med  dessa  lärda  funderingar,  nämligen  i  det,  som  å  p.  35  yttras  om 
Blåland  och  "Sithia  hin  Mikla''  samt  om  de  många  besynnerliga  varelser,  som 
voro  att  se  i  dessa  land,  notiser,  hvilka  sannolikt  härröra  från  första  kapitlet 
af  Ynglinga  saga  ^).  Ii'"  saknas  visseiligen  nämda  ställe,  men  denna  redaktion 
har  i  sin  epilog  åtskilligt  lärdomskram  af  samma  art.  Där  berättas,  att  Oden 
varit  mycket  skicklig  i  nidromantia  ( =  nigromantia),  pvi  at  ^sir  plögudu  på  il)röu 

framast,  er  kukl  ok  sjönhverfingar  er  kallat,  ok  fluttu  peir  fyrstir  {)å  list  liiugat  a  Nordrlönd 
austan  or  Aeiaveldi.  Af  [)vi  varu  {)eir  mest  lofndir,  at  margir  triidu,  at  Odiun  rédi  skin 
solar  ok  dö  gg  himins,  på  er  liann  gördi  slika  hluti  med  vél  ok  kukli,  ok  v«r  ekki  utan 

hégomi.  Sidan  droifdiz  peirra  kunnåtta.  De  ord,  som  här  blifvit  spärrade,  tyda 
på  direkt  lån  ur  Formåli  till  Snorres  Edda;  där  heter  det  beträffande  de  forn- 
tida   människornas    föreställningar    om    öfvergudcn    (ArneMagn.    uppl.    I,    6): 

pat  så  t)eir,  ef  hann  rsedr  gäng  himintungla,  at  hann  mun  råda  skini  sölar  ok  dögg 
himins,  samt  (ib.  28)  om  Asernes  afkomlingar,  urdu  [)e8sar  settir  fjölmennar,  at 
um    Saxland    ok    alt    padan    um    nordrhålfur  dreifdiz  svå   ctc.   —  F  Uppgifver   Också, 

att    Magus  jarl    fått    lära   något  af  denna  Asernes  trolldomskonst,  och  att  han 

själf  var  kominn  at  langfedgatölu  af  syni  Odins,  {)eim  er  Narfi  eda  Nari  hét.  Men  en- 
ligt den  gamla  mytologien  (se  Sn.  E.)  var  Narfi  eller  Nari  son  af  Loke. 

Framställningssättet  i  Mag  bär,  ännu  mer  än  innehållet,  en  rent  nor- 
disk prägel,  ja,  närmare  bestämdt,  väsentligen  samma  prägel  som  de  isländska 
sagor,    hvilka    författades    under    13:de    århundradet  och   behandla  isländingars 


*)  Namnets  form  kan  vara  tagen  ur  Alexanders  saga  (Cbra  1848)  p.  131:  'Sitliia,  pat 
kalla  sumir  Svi{)j6d  ena  Miklu'.  Svj[)j6d  hin  Mikla  hntcr  det  i  Yngl.  saga,  äfvensom  i 
Haukshok  (se  Nokkur  blöd  lir  Hauksbok,  Rkvk  1865,  pp.  11,  24);  i  sistnämda  skrift  oro- 
talas  också  underliga  ionevånare  i  Blåland  (ib.  25'). 


ni.    Om  Magus  saga  jarls.  XCIX 

lif  och  öden  i  den  s.  k.  sagotiden  (sögiiöld).  Att  så  är,  blir  äfven  vid  en 
flyktig  genomläsning  synbart;  men  det  må  likväl  icke  anses  öfverflödigt,  att 
jag  här  framhåller  några  af  de  vigtigare  för  nämda  sagor  och  Mag  (red.  Ä) 
gemensamma  egenheterna  M,  hälst  som  denna  undersökning  delvis  skall  tjäna  till 
grundlag  for  vårt  omdöme  (')fver  redaktionernas  inbördes  förhållande. 

Ett  af  de  mest  kv^iktäristiska  kännetecknen  på  "Islendingasögur"  är,  att  i 
berättelsens  början  förekommer  ett  utförligt  programm,  d.  v.  s.  en  uppräkning 
af  de  personer,  som  skola  uppträda  i  sagan,  jämte  uppgifter  om  deras  slägt- 
förhållanden,  bostad  samt  yttre  och  inre  egenskaper,  i  den  mån  sådana  upp- 
gifter erfordras  fiir  en  rätt  uppfattning  af  berättelsen  (jfr  Heinzel  pp.  271  följ.). 
Just  ett  dylikt  programm  i  dess  häfdvunna  uttryck  ^)  har  Mag  7^** — 8^*,  ^) 
hvarvid  äfven  de  personer,  som  först  längre  fram  skola  ingripa  i  handlingen 
(t.  ex.  Ubbes  söner),  varda  omtalade.  Men  programmet  måste  icke  nödvändigt 
upptaga  alla  sagans  personer;  fast  mer  är  det  vanligt  (se  Heinzel  pp.  274  följ.), 
att  några,  i  synnerhet  af  de  mindre  betydande,  först  då  omnämnas,  när  de 
skola  uppträda  i  handling;  så  i  Mag  Aki,  Framnarr,  Ingimarr,  Tosti,  Skjälgr. 
—  Afven  sakförhållanden  omtalas  stundom  långt  tidigare,  än  de  behöfvas  för 
sammanhanget  (jfr  Heinzel  pp.  276  följ.);  strax  i  början  af  Mag  (F"^)  berättas, 
huru  stolt  käjsar  Jatmundr  var  öfver  sin  färdighet  i  schackspel,  men  först  5* 
följ.  och  9*®  fiilj.  visar  det  sig,  att  detta  karaktärsdrag  är  af  vigt  för  händel- 
sernas utveckling.  Käjsar  Karls  stränga  förordning,  att  hirdmännen  ej  fingo 
lemna  kyrkan  under  gudstjänsten,  omnämnes  redan  14^^**,  men  spelar  först 
2X16-2  6  iifigon  roll.  —  Ett  särskildt  och  af  de  isländska  sagof(')rfattarne  mycket 
omtykt  sätt  att  i  förväg  hänvisa  till  längre  fram  berättade  händelser,  är  att 
låta  någon  af  sagans  personer  uttala  en  aning  eller  förutsägelse  om  det  kom- 
mande; så  i  Mag  Åmundi  jarl   10*' %  Magus   17^^'^^  39*^-^^*) 

Men  äfven  motsatsen,  saknad  af  förberedande  upplysningar,  där  vi  kunde 
ha  väntat  sådana,  är  i  vissa  fall  utmärkande  för  Islendingasögur.  Med  rätta 
framhåller    Heinzel   (pp.  298 — 9)  som  en  god  egenskap  hos  den  isl.  sagan,  att 


')  Jag  begagnar  mig  i  det  följande  af  R.  Heinzels  "Beschreibung  der  Isländischen  Saga" 
(Wien  1880),  ett  arbete,  soin  vid  jämförelser  af  denna  art  utgör  en  mycket  värdefall  upp- 
slagsbok. 

*)  T.  ex.  Ulfr  er  mactr  nefndr  7*®,  nefna  til  sögunnar  7**,  8'*,  koma  pau  öll  vid  j[)e8sa 
sögu  7*'   m.  fl. 

')  Att  deu  ursprungliga  Magussagau  börjat  med  7'*  (kap.  V),  skola  vi  längre  ned 
söka  visa. 

*)  Men   192*-* o  berättas  en  förutsägelse,  just  när  den  går  i  fullbordan. 


c  Inledning. 

hon,  i  likhet  med  vår  erfarenhet  af  det  verkliga  lifvet,  ofta  låter  händelser 
och  förhållanden  i  början  uppfattas  ofullständigt  eller  otydligt,  men  efter  hand 
blifva  klarare,  eller  ock  låter  dem  visa  sig  blott  i  sina  följder  och  verkningar. 
Då  författaren  antingr^n  rent  förtiger  eller  ock  blott  antyder  förberedelserna 
till  någon  vigtig  handling,  får  läsaren  röna  hela  behaget  af  öfvcrraskning  eller 
spänd  väntan.  —  Exempel  på  detta  förfaringssätt  i  Mag  lenina  framför  alt 
Magus'  förvandlingar.  Att  det  är  Magus,  som  uppträder  i  don  nya,  besyn- 
nerliga gestalten,  säges  icke;  läsaren  får  själf  gissa  sig  därtill.  Det  bör  också 
märkas,  att  författaren  då  skildrar  sin  hjälte  blott  efter  det  intryck,  denne  gör 
på  sin  omgifuing,  ja,  nämner  honom  blott  med  det  namn,  han  själf  för  till- 
fallet antagit  (Vfdförull,  hinn  Hålfliti  Madr),  eller  det,  han  på  grund  af  sin 
drägt  erhåller  (Skeljakarl;  jfr  Heinzel  pp.  232 — 3j. 

Lika  litet  framlägger  berättaren  handlingens  hemliga  trådar,  när  han  skil- 
drar drottningens  uppträdande  som  Iringr  och  som  kvinnan  i  jarlens  tält:  han 
låter  läsaren  få  glädja  sig  åt  sin  skarpsinnighet  alt  kunna  bättre  än  käjsaren 
genomskåda  det  sanna  förhållandet  ^). 

På  samma  sätt  i  andra  fall:  att  Magus  bygt  en  ointaglig  borg  åt  sina 
svågrar,  att  han  sedermera  skaffat  VIgvardr  Danmarks  tron,  får  läsaren  ej  veta 
förr  än  de  personer  i  sagan,  hvilka  hafva  mesta  intresset  af  det  skedda  ^). 

Denna  tystlåtenhet  hos  berättaren  går  stundom  så  långt,  att  läsaren  blir 
mystifierad:  detta  inträffar  i  framställningen,  huru  hinn  IWlfliti  Mndr  (d.  v.  s. 
Magus)  lät  Rögnvaldr  för  andra  gången  komma  till  Boslaraborg  för  att  visa 
sin  färdighet  i  idrotter,  huru  Rögnvaldr  där  omringas  af  käjsarens  trupper, 
hugger  sig  ut  och  under  flykten  bortskänker  häst  och  vapen,  huru  hvar  och 
en,  som  bär  hans  rustning  (Framnarr,  Erlingr),  blir  tagen  för  att  vara  Rögn- 
valdr själf,  o:h  huru  slutligen  käjsaren  mod  sin  trupp  omringas  af  Amunda- 
sönernes    öfverlägsna    härskaror.     Magus    förklnrar    blott    synvillan,  i  det  han 

säger:    ''ek  reist  paer  runar  a  skildi  hans,  at  hverr  skyldi  med  hans  asjonu  syuaz,  sera  skjöld- 

nn  bseri."  Läsaren  förstår  nu,  att  Magus  efter  den  förra  dngens  täfling  haft 
ett  hemligt  möte  med  Rögnvold,  h varvid  han  både  ristat  trollrunorna  och  gifvit 
förhållnings  regler  för  nästa  dags  operationer. 

Afven  i  tillfällen,  där  afsigton  ej  är  att  spänna  nyfikenheten,  far  man 
stundom    blott    ofullständigt   besked  om  händelserna  och  måste  af  följderna  och 

')  Redaktören  af  F  har  i  dessa  lillfiillen  trott  sig  finna  en  brist  pa  fullständighet,  som 
han  velat  godtgöra  genom  utförliga  tillägg.     Jfr  nedan. 

^)  Äfven  i  det  sistnämda  fallet  har   F  berättat  omständliga  förberedelser.     Jfr  nedan. 


ni.    Om  Magus  saga  jarls.  ^I 

.sammanhanget  gissa  sig  till,  hvad  som  försiggått.  Sålunda  omtalas  ingenstädes, 
att  drottning  Ermengads  fader,  konung  Hrölfr,  dött,  men  man  erfar  det  däraf, 
att  vid  sagans  slut  hans  söner  äro  rådande  i  "Gardarlki^  När  Ermengads 
och  Rögnvalds  bröllop  firas,  berättas  häller  icke;  alt,  hvad  man  får  yeta,  är, 
att  Magus  föreslår  det,  käjsaren  ger  sitt  bifall  och  Ubbe  omtalar  det  för  drott- 
ningens bröder.  —  Åmundi  jarl  tager  ned  ett  snöre  från  väggen,  innan  han 
rider  till  skogen  (13®'®);  man  saknar  därefter  den  notisen,  att  han  låter  snöret 
släpa  efter  sig  ^);  hans  afsigt  var  naturligtvis,  att  sönerne  lättare  skulle  kunna 
följa  hans  spår. 

Det  är  också  fullt  i  öfverensstämmelse  med  de  isländska  slägtsagornas 
framställningssätt  (jfr  Heinzel  pp.  203  följ.,  208  följ.,  216  följ.),  att  författaren  icke 
direkt  skildrar  personernas  känslor,  tankar  och  afsigter,  utan  låter  läsaren  själf 
sluta  sig  därtill  af  hvad  samma  personer  säga  eller  göra.  Så  t.  ex.  när  Ulfr 
till  hofvet  inberättar  Magus'  död:  förf.  vill  antyda,  att  käjsaren  misstänker  någon 
ny  list,  men  uttrycker  detta  endast  med  orden:  keisari  värd  får  vid  petta.  Teckningen 
af  Ermengad  lemnar  flere  exempel  på  samma  (^symptomatiska^)  framställning. 
Det  berättas  icke,  'hvad  hennes  afsigt  var,  när  hon  vanstälde  sig  med  hinnan 
samt  retade  käjsaren  med  sin  begäran,  att  han  skulle  dela  tuppen.  Sedermera 
får  läsaren  ana,  att  hon  älskar  Rögnvald,  men  förf.  säger  det  aldrig  rent  ut  ^); 
han  uppgifver  blott,  att  drottningen  efter  käjsar  Jatmunds  dråp  hindrade  sitt 
folk  att  förfölja  Amundasönerne,  samt  att  mången  bland  de  närvarande  häri 
säg  ett  bevis  på  hennes  kärlek  till  Rögnvald  (12**"^®);  längre  fram  uppmanar  hon 
sin  son  att  skonsamt  behandla  de  f&ngne  Adalvard  och  Markvärd,  som  ju  vore 
oskyldige  (20*'',  26^*"^').  Och  när  hon  säger  sig  vara  öfvertygad,  att  Magus 
verkligen  vore  död  (34^*'*^),  samt  då  hon  understödjer  Ubbes  förslag,  att  käj- 
saren skulle  taga  hinn  Hålfliti  Madr  i  sin  tjänst  (35*®*),  så  torde  förf.  mena, 
att  hon  genomskådar  och  gynnar  Magus'  planer. 

Liksom  i  många  Islendingasögur  förekomma  i  Mag  ofta  paralleller:  likar- 
tade händelser  återkomma  och  skildras  då  till  en  del  med  samma  ord  (jfr 
Heinzel  pp.  258  följ.);  exemplen  äro  ytterst  talrika  och  lätt  funna  ^);  i  fall  de 
likartade    händelserna    berättas    strax    efter    hvarandra,   undviker  förf  med  flit 


*)  I    detta    tillfälle    ligger    det    nära  till  hands  att  antaga,  det  några  ord  med  berörda 
inneh&ll  blifVit  uteglömda. 

*)  Orden  (8^**"):  Rögnvaldr  var  i  allmiklum  kserleikum  vid  drottning  ok  sva  vid  Ulf 
rådgjafa  ....  hafva  tyflligen  blott  afseende  på  vänskap. 

')  Så  t.  ex.  hvad  här  ofvan  p.  LXXXII  not.  1  anmärkes  om  tre-talets  användning. 

n 


Cll  Inledning. 

att  upprepa  detaljerna*).  I  några  af  dessa  paralleller  finner  man  stegring  (jfr 
Heinzel  p.  284)  vara  åsyftad:  vid  hvarje  ny  tornering  mellan  Amundasönerne 
samt  Ingimarr,  Tosti  och  Magus  uppträder  en  starkare  kämpe  än  gången  förut; 
likaså  i  de  båda  scliackspelsbeskrifningarna:  käjsaren  besegras  i  andra  partiet 
hastigare  än  i  det  första  och  i  det  tredje  allra  fortast  ^);  äfven  de  olika  slags 
"matt",  han  får,  tyckas  bli  alt  mer  förödmjukande. 

Att  så  ofta  summa  (eller  nästan  samma)  ord  användas  vid  paralleller, 
torde  väsentligen  ha  sin  orsak  däri,  att  denna  saga,  liksom  de  isländska  ätt- 
sagorna, så  nära  öfverensstämmer  med  den  naturliga  formen  för  muntlig  be- 
rättelse (jfr  Heinzel  p.  300).  Detta  förhållande  kan  äfven  förklara  bruket  af 
vissa  egendomliga  vändningar:  sådana,  hvarmed  författaren  angifver,  att  hand- 
lingen öfvergår  till  annan  skådeplats  (andra  personer)^),  eller  att  en  person 
ej  mera  skall  förekomma  i  sagan  *),  eller  att  en  handling  är  afslutad  och  att 
berättelsen  liksom  h  vi  lar  *).  —  Något  som  också  starkt  erinrar  om  det  munt- 
liga framställningssättet,  är  det  plötsliga  inskjutandet  af  notiser,  som  tyckas  ej 
stå  i  sammanhang  med  det  näst  föregående  och  det  näst '  efterföljande,  men  som 
behöfvas  till  att  förbereda  och  förklara  en  händelse,  som  snart  skall  berättas. 
Sålunda  inskjutes  4*^'^  en  notis  om  Sna^koU  och  stadens  belägring  midt  i 
skildringen  om  Irings  landstigning,  och  5^'^  den  upplysningen,  att  käjsaren 
hade  klenoderna  med  sig,  strax  före  omtalandet  af  käjsarens  tacksamhet  mot 
Iring  jarl. 


^)  Han  begagnar  därvid  uttryck  sådana  som  dessa:  parf  eigi  [)at  at  klifa  optar  11^*, 
ferr  sem  samt  segi  15**,  parf  eigi  at  auka  illa  sögu  par  um  at  .  .  .   15*'. 

')  P.  5  var  pat  tafl  långt  —  s;^nu  skemra  —  allskamt:  p.  11  peir  töku  til  at  dag- 
målum,  enn  t)vi  tafli  var  lokit  at  hådegi  —  var  pvi  lokit  fyrir  non —  var  pvi  lokit,  er 
skämt  var  af  n6ni. 

^)  Nu  skal  J)ar  til  taka,  sem  fyrr  var  frå  horfit  9^*  (syftande  till  8**);  Nu  verdr  frå 
ödruhvåru  fyrr  at  segja  12**,  motsvaradt  af:  Nii  er  at  segja  frå  f)eim  brsedrum  12**;  Nu 
er  par  til  måls  at  taka  14*,  16**,  2P*,  25'^;  Nii  skal  po  fyrri  segja  frå  Rögnvaldi,  enn 
låtum  Aka  hvilaz  16^^,  motsvarande:  Nu  er  at  segja  frå  Åka  17^^;  Nii  er  at  tala  um  keis- 
ara  32**;  Nu  er  par  til  at  taka  39**;  Skal  nii  par  standa  fyrst  um  peirra  athsefi  40*', 
därpå  redogörelse  för  det,  som  under' tiden  tilldragit  sig  på  annat  ställe  (inledd  med:  ^ar 
er  nu  til  måls  at  taka),  hvarefter  förf.  återkommer  till  hufvudh  anilin  gen  med  orden:  Nii  er 
par  til  at  taka,  er  ådr  var  frå  horfit  40**.  —  I  öfversatta  romantiska  sagor  äro  dylika 
öfvergångar  sällsyntare  och  innehålla,  när  de  förekomma,  gärna  uttryck  af  författarens 
^  känslor  (se  ofvan  p.  XXI). 

*)  Ok  er  hann  or  sögunni  6*,   17* '. 

*)  Er  nu  alt  kyrt  4^%  93«,  24*^  39*«;  Ok  er  nii  kyrt  Ä5";  Er  nu  kyrt  ok  lida 
hédan  langar  stundir  32**;  Var  nii  kyrt  um  hrid  34*'. 


III.    Om  Magus  saga  jarls.  Gli 

Mag  begagnar  ock  en  mängd  än  bildlika  än  negativa  och  ironiska  uttryck, 
fullkomligt  liknande   deig,  man  finner  i  de  isländska  ättsagorna.  T.  ex.  *)  sk^^tr 

pessu  i  tvau  horn  9^';  legg  undir  land!  9**:  railli  steins  ok  sleggju  I8*°;  eiga  nåttbol 
undir  våpnum  e — b  19*';  sva  skal  hverr  sitja  ok  standa,  sem  hann  vill  26**;  at  hann  muni 
eigi  undir  höfud  leggjaz  ferS  pessa  33'';  segir  sina  (se.  för)  eigi  elétta  35®*;  Rögnvaldr  var 
i  allmiklum  kserleikum  .  .  .  vid  Ulf  rådgjafa  ok  mselti  l)at  jafnan,  ef  Ulfr  pyrfti  nökkurs 
vid,  at  hann  skyldi  eigi  seinna  vitja  hans,  enn  einshvers  manns  annars  8**;  hverr  madr 
{)6ttiz  skyldr  at  gjalda  honum  seint  ok  illa  14®°;  hitt  myndi  eigi  verr  til  vegar  fara 
17*^  (jfr  36'®);  f)8etti  mer  pér  eigi  verra  at  pegja  yfir  17'';  Rögnvaldr  sat  ok  eigi  kyrr 
å  hestinum  19';  kunni  karl  heldr  enn  eigi  handlag  a  at  [)j6na  23**;  eru  [)ér  ekki  oglögg- 
|)ekknir  31*';  Vidförull  ferr  eigi  allgödmannliga  31*°;  Nu  göriz  eigi  allitit  um  31®';  ekki 
minkar  keisari  ferdina  vid  slikt  32". 

Sagans  nordiska  karaktär  röjer  sig  icke  minst  i  nomina  pro  pr  i  a.  Om 
Ti  bortse  från  de  namn,  som  blifvit,  i  oförändrad  form,  lånade  ur  bidreks  och 
Hålfs  sagor,  finna  vi,  att  alla  namnen  på  sagans  personer  (utom  Magus)  ega 
nordisk  ändelse  och  böjning  ^),  och  att  det  öfvervägande  flertalet  bland  dem  ut- 
göres  af  sådana,  som  pläga  bäras  af  nordboar  ^).  Ja,  äfven  de  namn,  hvilka  uppen- 
bart  härröra  från  den  franska  källan  (Karl,  Amundi,  Vlgvardr,  Rögnvaldr,  Adal- 
vardr,  Markvardr,  jfr  förut  p.  LXXXII),  hafva  ombildats  så,  att  de  fått  nordiskt 
utseenda  Endast  det  franska  "Maugis"  har  ej  fått  nordisk,  utan  latinsk  form: 
''Magus";  orsaken  torde  väl  vara,  att  sagoförfattaren  velat  i  namnet  se  en  hän- 
syftning på  jarlens  trollkunnighet  (jfr  Gunnlaug  bördarson  i  noten  till  hans 
förord,  Wulff  p.  9);  att  franska  namn  i  isl.  öfversättningar  latiniseras,  är  för 
öfrigt  ingalunda  exempellöst  (jfr  Pcv  och  Kölbing  i  Riddarasögur  pp.  XLVII — 
Vill).  —  Ortnamnen  äro,  med  undantag  af  Danmörk,  Gardarlki,  Blåland  och 
"Sithia",  ursprungligen  tyska  *)  (Saxland,  Rfn,  Verminzuborg,  Spfransborg,  Bos- 
laraborg,  Strånsborg,  Meginzuborg),  fastän  ju  deras  omklädnad  i  någon  mån  är 
nordisk. 


^)  Åtskilliga  hithörande  uttryck  äro  på  grund  af  sin  allitererade  form  redan  anförda  i 
afd.  I  och  utelemnas  därför  här;  jag  påminner  blott  .om  'sk^tr  skelk  i  bringu^  3P^  och 
'eiga  saman  knif  ok  kjötstykki^  26^®. 

^)  Ermengad  (Erminga  i  yngre  hdss.)  är  något  främmande;  i  AM.  533,  4:to  kallas  hon 
likväl  en  gång  (8**)  Ermingerdr. 

*)  Namnet  Vidförull  ("den  vidtbereste"'),  som  Magus  antager  yid  sin  andra  förklädnad, 
och  hvilket  mycket  väl  passar  till  rollen,  kan  möjligen  vara  framkalladt  genom  reminiscen- 
serna från  Odensmyten  (jfr  ofvan  pp.  XCII— III);  Oden  benämner  sig  ju  en  gång  Vegtarar, 
och  i  Yngl.  saga  kap.  2  säges,  att  han  var  "mjök  vidföruir. 

^)  Om  den  sannolika  orsaken  till  valet  af  iyska  ortnamn  se  ofvan  p.  LXXXV. 


CIV  Inledning. 

« 

Magussagans  rikedom  på  fantastiska  och  öfverraskande  händelser  har  för- 
värfvat  henne  stor  popularitet  på  Island;  denna  spåras  icke  blott  i  det  betyd- 
liga antalet  ännu  existerande  afskrifter,  utan  ock  i  redaktionernas  stora  olik- 
heter inbördes,  —  ty  i  sin  ifver  och  omsorg  att  ''förbättra''  sagan  hafva  bear- 
betarne  allra  bäst  betygat  det  lifliga  intresse,  hon  vakt. 

Man  eger  nu,  så  vidt  jag  har  mig  bekant,  följande  handskrifter  af  Mag. 

Membraner:  i  Arne-Magnseanska  samlingen  580  B,  4:to  (=  Ä)^  533,  4:to 
(=  B),  556,  4:to  (=  C),  534,  4:to  (=  E)  och  152,  fol.  (-  F);  alla  dessa, 
utom  F,  hafva  luckor  å  ett  eller  flere  blad;  smärre  fragment  af  tre  olika  mem- 
braner (=  Gy  H  och  I)  finnas  bevarade  i  AM.  567,  4:to.  Dess  utom  före- 
kommer Mag  i  två  unga  skinnböcker  (från  17:de  årh.)  å  Kongl.  Bibi.  i  Köpen- 
hamn: 1002,  fol.  af  Gamle  Kongl.  Samling  och  978,  fol.  af  Thottske  Samling. 

Pappershandskrifter:  AM.  fol.  ')  187,  188;  4:to  535,  536  (-  D),  590  A, 
591    A    (egentligen  8:vo)  och  B,  592  A  och  B;  —  i  Rasks  samling  33,  4:to; 

—  å  Kongl.    Bibi.  i  Köpenhamn  1696  och  1787,  4:to  af  Ny  Kongl.  Samling; 

—  å  Kongl.  Bibi.  i  Stockholm  58  fol.,  5,  G  och  17,  4:to; —  i  den  manuskript- 
samling, som  tillhör  det  Isländska  Literära  Sällskapet  (Handritasafn  hins  Islenzka 
Bökmenntafélags):  106,  116,  144  och  173,  4:to;  —  å  British  Museum  4860 
(fol.)  och  4874  (4:to). 

Så  många  handskrifter  (i  alt  32,  däraf  8  från  tiden  före  reformationen) 
har  man  väl  knappast  af  någon  annan  isländsk  saga.  Icke  häller  kan  an- 
talet af  dem,  som  en  gång  funnits,  men  som  blifvit  förstörda,  hafva  varit  ringa. 
Och  säkerligen  skulle  mången  af  dessa  kunnat  hjälpa  oss  att  bättre  förstå  det 
numera  dunkla  sammanhanget  mellan  de  bevarade.  Som  det  nu  är,  erbjuder 
förklaringen  af  de  särskilda  redaktionemas  uppkomst  betydliga  svårigheter  *). 
Åtskilliga  öfverraskande  skiljaktigheter  handskrifter  emellan  bero  väl  på  en 
bearbetares  godtyckliga  åtgöranden.  Men  ett  mera  inveckladt  förhållande  in- 
träder stundom,  när  af  två  handskrifter,  som  på  det  hela  synas  tillhöra  samma 
klass,  den  ena  visar  sig  i  flere  vigtiga  hänseenden  öfverensstämma  med  codices 
af  annan  klass,  och  det  på  ett  sätt,  som  jag  åt  minstone  ej  kunnat  förklara 
annorlunda    än  så,  att  skrifvaren,  någon  tid  innan  han  börjat  kopiera  sitt  ori- 


^)  186  (fol.)  står  i  den  gamla  AM.  katalogen  upptagen  s&som  innehållande  Mag;  men 
denna  bds.  har  nu  längesedan  fbrkommit. 

^)  Frågan  gäller  naturligtvis  väsentligen  de  äldre  redaktionerna^  d.  v.  s.  de  före  refor- 
mationen skrifna  membranerna  samt  dem  af  papperscodices,  hvilka  synas  vara  afskrifter  af 
sådana  membraner  (jfr  nedan  om  D). 


CVI  Inledning. 

Sedan  återapptages  den  egentliga  Magussagan,  och  det  berättas,  huru  hinp 
Hålfliti  Madr  kommer  till  käjsaren,  etc.  Efter  framställningen  af  striden  mot 
Ubbe  och  Ermengads  bröder,  där  A  slutar,  fortsätter  F  med 

3)  Käjsar  Karls  giftermål  med  franskei  konungen  Konrads  dotter  Konstantia. 
Karl  styr  sedan  Frankrike,  Rögnvald  Saxland  (se  bördarson  kapp.  56 — 7, 
pp.  135—7). 

2  b)  Fortsättning  af  Lais  |>åttr:  .Barus'  död;  Lais  får  sonen  Vilhjdlmr;  ingår 
fostbrödralag  med  Ingjaldr  från  Skuggi  (i  Norge);  efter  Lais'  död  födes 
hans  dotter  böra,  som  blir  Ingjalds  hustru;  de  få  sonen  Hrolfr  Skuggofiji 
(se  bördarson  kapp.  58 — 60,  pp.  137 — 43). 

4)  Det  stora  slaget  med  konung  Osanctrix  af  Gallicia;  Vlgvardr,  Markvardr 
och  Adalvardr  stupa.  Magus  dör  af  sjukdom,  efterlemnar  sonen  Håvardr 
(se  bördarson  kapp.  61  —  2,  pp.  143 — 8). 

6)  Hrélfr  Skuggaftfl  och  Vilhjälmr  Laisson  på  äfventyr;  den  senare,  som  är 
lärjunge  till  Magus,  lyckas  genom  list  att  bli  konung  i  Valland,  vinner 
jarlsdottern  Oktavia  af  Smålönd  och  får  sonen  Geirarcfr  (se  bördarson  kapp 
63—8,  pp.  148—60). 

6)  Sedan  käjsar  Karl  dött,  bli  hans  dotter  Elinborg  och  hennes  förmyndare 
Håvardr  Magusson  öfverfallna  af  konung  Priaras  från  Serkland,  men  räddas 
af  Geirardr  VUhjälmsson^  som  äktar  Elinborg  (se  bördarson  kapp.  69 — 75, 
pp.   160—71). 

7)  Vilhjälmr  Geirardsson  vinner  Kirialax'  dotter  och  Grekland  (se  bördarson 
kapp.  76—8,  pp.   171—5). 

Allra  sist  kommer  ett  slutkapitel  (kap.  79,  pp.  175 — 7  hos  bördarson),  hvar- 
uti  förf.  med  afseende  på  tideräkningen  sammanställer  käjsar  Karls  regering 
och  några  händelser  i  Norge  och  på  Island,  samt  resonnerar  om  sagans  tro- 
värdighet. 

De  |>eettir,  som  här  ofvan  fått  numren  3  och  4,  kunna  så  till  vida  anses 
för  en  verklig  fortsättning  af  den  egentliga  Magussagan,  som  de  skildra  hennes 
hufvudpersoners  senare  lefnadsöden;  men  noga  taget  består  sambandet  endast 
1  de  gemensamma  namnen.  Ännu  lösare  är  förhindelsen  med  n:o  6,  som  hand- 
lar om  Karls  dotter  och  hennes  giftermål  med  Geirardr  Villijdlmsson.  Vidare, 
att  denne  sistnärades  personlighet  sålunda  införlifvas  med  sagan,  får  då  sent 
om  sider  nödtorftigt  motivera  de  utförliga  lefnadsteckningarna  öfver  hans  fader 
Vilhjälmr  Laisson,  hans  kusin  Hrölfr  Ingjaldsson  och  hans  farfader  Lais  Hein- 
reksson,    hvilka    redan    förut    blifvit    inskjutna    såsom    2)    och    5).    De    band, 


III.    Om  Magus  saga  jarls.  ^^11 

hvarmed  kompilatorn  redan  pfi  förhand  sökt  fästa  historien  om  Lais-slägten 
vid  den  om  käjsar  Karl,  Majjus  och  Åmundasönerne,  äro  ytterst  svaga  och 
löst  påsatta;  de  utgöras  af  följande  notiser:  Lais'  fader,  konung  Heinrekr  i  Eng- 
land, är  morbroder  till  Åmundasönerne;  detta  säges  dock  endast  i  förbigående 
(bérdarson  p.  143)  och  får  ingen  tillämpning  (jfr  längre  ned  om  C);  —  Lais 
och  hans  lärare  biskop  Trajanus  äro  med  på  Karls  bröllop  (ib.  p.  137);  — 
Yilhjélmr  Laisson  blir  Magus'  fosterson  och  lär  trollkunnighet  af  honom  (ib. 
pp.  140,  143 — 4);  —  konung  Heinrekr  och  Vilhjålmr  Laisson  deltaga  i  striden 
mot  Osanctrix  (ib.  pp.  143 — 7). 

Platsen  för  hvarje  särskild  af  dessa  |>tpttir  har  kompilatorn  bestämt  efter 
händelsernas  tid^öljd.  Hans  omsorg  om  kronologien  visar  sig  i  det  första, 
så  väl  som  i  det  sista  kapitlet,  i  det  han  vill  förlika  sagans  uppgifter  med,  en 

(historisk)     fransk-tysk     käjsarkrönikas  (så    titull    er  af  sefi  keisaranna  er  skrifadr,   se 

början  af  kap.  1);  därför  har  han  också  kallat  Karls  fader  Hlödverr  (Lodovikus), 
ehuru  han  erkänner,  att  sagot^xterna  eljest  förete  andra  namn  ^).  Han  har 
sannolikt  själf  ansett  sig  skrifva  ett  stycke  tysk-fransk  käjsarhistoria  (Hlödverr 
—  Karl  —  Elinborg  —  hennes  barn),  ehuru  visserligen  andra  personer  däri  spela 
vigtigare  roller  än  käjsarfamiljens  medlemmar.  Idén  till  den  kronologiska  upp- 
ställningen af  det  quasi-historiska  stoffet  torde  han  ha  hemtat  från  bidrekssagan, 
ur  hvilken  han  eljest  gjort  lån  (se  ofvan  p.  XCI),  och  hvars  prolog  han  efter- 
bildat i  sin  epilog,  där  ju  bidrekssagan  nämnos  främst  som  exempel  på  ''kåt- 
ligar  riddarasögur".  Ur  hans  bemödande  att  ordna  händelserna  efter  tidsföljden 
måste  vi  altså  förklara  den  för  sammanhanget  störande  inskjutningen  af  Lais- 
berättelsens  första  del:  redaktören  har  menat,  att  just  under  den  vinter,  som 
Lais,  efter  sitt  första  möte  med  Barus,  tillbringar  hos  biskop  Trajanus,  skola 
de  -båda  försoningsakterna  mellan  Karl  och  Åmundasönerne»  äfvensom  Karls 
bröllop  hafva  inträffat.  Men  redaktören  har  ej  varit  omtänksatn  nog  att,  då 
han  insköt  nämda  del  af  Lais|>åttr  (och  näst  förut  berättelsen  om  Magus'  Dan- 
marksresa) uti  sitt  original,  lämpligen  omarbeta  dettas  uttryck  i  det,  som  följer 
strax  efter  interpolationen;  ty  då  berättelsen  om  ''den  halflargade  mannens'' 
besök  hos  käjsaren   börjar,  heter  det  (1 14*):  Nu  er  frå  pvi  at  aegja,  at  lida  nökk- 

^)  Elap.  1 :  .  .  .  pat  segja  surnar  bsekr,  at  hann  hafi  heitit  Jatmundr,  surnar  nefna  hann 
Juliano,  er  hann  t6k  keisaratign^  enn  mér  pikkir  etc.  —  Jag  är  i  det  närmaste  viss  om, 
att  ingen  af  de  bevarade  hdss.  kallar  käjsaren  Juliano,  och  icke  häller  Vilhjålmr,  hvilket 
namn  AM.  590  A,  4:to  i  detta  sammanhang  insätter  i  st.  f.  Juliano.  —  Det  sista  kapitlets^ 
tydligen  frän  krönikan  lånade  uppgift:  stordi  Karl.  vij.  år  ok  .xx.^  å6r  hann  var  svikinn 
ok  kastaör  inn  af  Herlertö^  har  ingen  motsvarighet  i  sagan. 


CVin  Inledning. 

urir  vetr  etc,  hvilket  hvarken  passar  till  det  näst  föregående  stycket  af  Lais- 
J>åttr  (114®)  eller  till  slutet  på  resehistorien  (111®),  utan  endast  till  slutet  på 
skildringen  af  Magus'  låtsade  död  (105*®).  F-redaktionens  original  har  altså, 
liksom  A^  låtit  114®  följa  omedelbart  efter  105®  och  sålunda  ej  haft  de  båda 
ifrågavarande  berättelserna  där  insatta.  Hvad  särskildt  angår  Danmarksresan, 
har  man  ännu  ett  bevis  för,  att  den  blifvit  interpolerad:  oaktadt  denna  episod 
utförligt  omtalar  Ingimarr  och  Tosti,  blifva  dessa,  då  det  är  fråga  om  vistelsen 
i  Boslaraborg,  —  alldeles  såsom  i  ^35*®  följ.  —  "presenterade",  som  om  de 
aldrig  varit  nämda  förut  (116^®  följ.).  Påfallande  är  också,  att  "Brynjarr"  (d. 
v.  s.  Einarr),  som  i  episoden  spelar  en  rätt  betydande  roll,  icke  med  ett  ord 
omnämnes,  sedan  "hinn  Hålfliti  Madr"  kommit  till  käjsaren. 

,  Åf  samma  grupp  som  F  (med  samma  anordning  af  |>iBttir)  äro  åtskilliga 
andra  hdss.:  AM.  187,  fol.,  direkt  afskrift  af  F,  utförd  af  presten  J6n  Er- 
lendsson;  AM.  535,  4:to,  som  är  skrifven  af  Eyjölfr  Bjarnarson  och  står  ganska 
nära  F,  ehuru  den  ej  torde  vara  direkt  afskrift;  AM.  590  A,  4:to  *),  som 
synes  härstamma  från  en  med  F  nära  beslägtad  men  delvis  korrektare  skrifven 
membran.  Stockholmska  pappershandskriften  58,  fol.,  skrifven  af  J6n  Vigftisson, 
bör  väl  ock  räknas  hit  (jfr  dock  Wulff  p.  32,  not.);  den  eger  'formåli'  med 
samma  innehåll  som  epilogen  i  F.  Det  är  också  troligt,  att  till  denna  grupp 
böra  hänföras  de  i  567,  4:to  förvarade  fragment  af  en  membran,  som  vi  kalla 
I,  och  som  torde  vara  skrifven  omkring  år  1400  ^). 

En  annan  utväg  att  förbinda  Lais|>åttr  med  berättelsen  om  Amundasönerne 
har    den    man  tagit,  som  redigerat  C®)  eller  dess  original.     Han  har  synbar- 


*)  En  afskrift  af  denna  codex  är  1787,  4:to  i  Ny  Kongl.  Samling. 

')  Formatet  har  varit  stor  kvart.  Fragmenten  utgöras  af  1)  ett  nästan  fullständigt 
(blott  nedtill  afskuret)  blad,  sammanhängande  med  inre  kantremsan  af  näst  föregående  blad 
samt  2)  nedre  hälften  af  ett  blad.  Texten  på  det  förra  fragmentet  börjar  med  orden:  "undan 
vid  sina  sveit"  (100**  hos  fördarson)  och  slutar  med  "fyrir  pvi  af*  (107'*  ib.);  af  det,  som 
stått  på  det  förra  bladet,  saknas  det  mesta.  Det  senare  fragmentet  upptager  på  ena  sidan 
det,  som  motsvarar  167^'^*  (i  bardagann  —  allan  herinn)  hos  ]^6rdar6on,  på  andra  sidan  det, 
som  svarar  mot  168'* — 169*  (  .  .  .  "penna  kost  eda  eigi!"  ik  maelti  Geirardr  —  Jessir  menn). 
Här  finnas  altså  stycken  af  berättelsen  om  Danmarksresan  (hvilken  varit  inskjuten  liksom  i 
F)  samt  af  Geirards  t)åttr.     Läsarterna  stå  nära  JP:s,  men  äro  i  allmänhet  något  bättre. 

')  AM.  556,  i  stor  kvart,  utan  spaltindelning,  skrifven  under  15:de  seklet,  innehåller 
först  Magus  saga,  sedan  Jarlmanns  saga  ok  Hermanns,  samt  sist  l^orsteins  saga  Vikingssonar. 
I  Magus  saga  äro  mot  slutet  några  blad  felaktigt  inbundna:  efter  det  blad,  som  slutar  vid 
140**  (hos  ^ordarson)  kommer  ett,  som  borde  ha  stått  långt  förut  (texten  handlar  om  Dan- 
marksresan   m.    m.);    de  återstående  fem  bladen  ligga  i  ordningen  becda;  mellan  b  och  o  är 


m.    Om  Magufl  saga  jarls.  OIX 

ligen  kommit  att  tänka  p&,  att  den  äldre  texten  vore  något  osannolik  därut- 
innan,  att  Åmundasönerne  under  Magus'  långa  frånvaro  blefvo  kvar  i  sin  borg, 
utan  att  ändå  utsättas  för  något  anfiäll  från  käjsaren  och  Ubbe.  Han  har 
därför  hittat  på  att  låta  Magus,  strax  före  sin  låtsade  död,  skicka  sina  svågrar 
till  England;  de  första  notiserna  om  konung  Heinrekr  och  Lais  läggas  därvid 
i  munnen  på  Magus. 

Yid    33^^    (i    vår  text)  heter  det  altså:   •   .   .  talar  vid  Rögnvald  ok  segir  sva: 

''Heinrekr    heitir    konungr,    er    rsedr    fyrir    Englandi;    hann   er    son    Adalråds  konungs  Yil- 

hjålmssonar;    hann    er    rikr    ok    störlyndr.      Hann    å    sér    .ij.    börn;    son    hans  heitir  Lais, 

enn    ^6ra    d6ttir.    Lais    er  grimmr  ok  ödeeli;  ok  eigi  må  hann  vera  i  riki  födor  sins  sakir 

éeirSar.     Hefir    hann  sent  hann  åt  i  Franz  til  Trajannm  byskups;  hann  er  ågetr  madr  ok 

enn  meetir  meistari;  alla  hluti  veit  hann  af  sinni  nåtturu  ok  öordna  hluti  veit  hann  fyrir  ^). 

Heinrekr  konungr  er  mddnrbrödir  pinn;  ok  pvi  fékk  ek  systur  ydra;  ok  eru  t)ér  ekki  aettlera. 

Yil  ek  {)angat  senda  ydr  brsedr  til  hans  til  halds  ok  trausts.    Hann  å  ludr  enn  J)ridja,  ok  er  hann 

jafii    minum    ludri  ^),      Gefi    J)ér    godan    gaum    at  hans  rådum!  ok  mun  t)å  vel  duga."     Nu 

göra    |)eir    brsedr,    sem    hann  baud  I)eim,  ok  t)6tti  allmikit  fyrir  at  skilja  vid  Magus.     Peir 

Icoma    til    Englands    ok    gänga    til   hallarinnar  ok  fyrir  konung  ok  kvedja  hann.     Konungr 

'tök    vel    måli    t)eirra    ok    spurdi,   hvat  I)eir  segdi  n^t.     ^eir  sögdu  slikt,  er  {)eir  vissu,  ok 

8vå    ordsending    Magus  jarls.     Konungr  mnlti:  "^ér  skulud  vera  vel  komnir  svå  lengi,  sem 

jlér  vilid.     Hefir  Magus,  mågr  ydvarr,  hér  upp  vaxit." 

Nu  skal  segja  frå  Magus,  at  hann  tok  til  orda  einn  dag  etc. 

Enär  altså  Bögnvaldr,  enligt  denna  version,  redan  är  bortrest,  då  ulfr  gör 
«itt  besök  vid  Magus'  sjuksäng,  har  redaktören  vid  33**  (vår  text)  i  st.  f 
'^Rögnvaldr''  insatt  "Matthildr".    Likaledes  omtalas  Matthildr,  ej  Rögnvaldr,  strax 

iorut  vid  33*'*®,  där  C  skrifver:  .  •  .  at  ruminu.  Matthildr  fagnadi  honum  vel 
ok  kvad  hann  komit  hafa  heldr  seint,  "fyrir  pvi/  segir  hon,  "at  nu  hefir  långt  verit,  sidan 
<r  Magus  mselti  vid  mik."    Ulfr  gékk  J)å  at  ssenginni  ok  mselti:  "Er  litill  måttr  {)iun,  Magus?" 

JE  och  F  (se  bördarson  103*'"**)  hafva  visserligen  något  liknande*),  men 
nämna   här   (och  strax  efteråt)  Rögnvald,    Men  längre  fram  har  redaktören  ej 


•»»^mmm 


hicka  å  ett  hlad,  likaså  mellan  d  och  e.  Bet  sista  bladet  (e)  slutar  vid  173^  (hér  så  ek 
alla  menn  hred  .  .  .  ). 

^)  Om  man  jämför  de  föregående  raderna  med  de  motsvarande  i  F  (början  af  kap.  47 
bos  ]^6r3arson),  öfverraskas  man  af  det  förhållandet,  att  åfven  F  begagnar  många  af  verben 
i  presens;  visserligen  böljar  F,  såsom  sammanhanget  d&r  fordrar,  med  preteritum  (hét,  réd, 
var  son),  men  sedan  koa^mer  nästan  uteslutande  presens  (och  perfektum:  -hefir  sent).  Kan 
d^lta  btovisa  till,  att  .F  här  stöder  aig  på  och  blott  ofullkomligt  bearbetat  redaktionen  C? 
Andra  öfverensstämmelser  mellan  C  och  F  omtalas  längre  fram. 

')  Denna  notis  här  jag  ej  funnit  i  någon  af  de  andra  membranerna;  innehållet  tyckes 
vism  att  den  beror  på  ett  förfluget  infaU  hos  skrifvaren. 

*)  Det  är  icke  omöjligt,  att  Ä  (och  BD)  här  öfverhoppat  ett  par  rader  (jfr  längre  n^d). 


ox  Inledning. 

varit  lika  uppmärksam  på  att  göra  de  ändringar,  följdriktigheten  skillte  hä  for- 
drat: han  behåller  34*«-*»  (vår  text)  oförändrade,  ehuru  detta  ställe  blir 
orimligt,  då  Amundasönerne  voro  under  säkert  beskydd  i  England;  icke  hSller 
säger  han  någonstädes,  att  bröderne  återkommo  från  England,  men  här  *hinti 
Hålfliti   Madr''  slagit  sig  ned  i  Boslaraborg,  så  äro  Bögnvaldr  och  håns  btöder 

på    sin   gamla    plats    (vid    35'*    fetta  spyrja  peir  brsedr  i  kastalabum  C).  —  IttkonSe- 

kvensen  i  att  behålla  "presentationen^  af  Ingimarr  och  Tosti  vid  35  *•  följ.  är 
den  samma  som  i  JP  (se  p.  CVIII).  Skildringen  af  Magus'  Danmarksresa  öfver- 
ensstämmer  på  det  hela  med  F,  men  början  (om  Magus'  förklädnad)  är  ej  sä 
tillgjordt  hemlighetsfull  som  i  F\  då  stycket  torde  vara  af  intresse,  aftrycka  vi 
det    här;    det    följer,    såsom    redan  är  an  tyd  t,  efter  34**  (vår  text).     Nä  er  at 

segja  frå  Magus,  ^k  er  honum  {)6tti  t)reytt  um  J)at,  at  hann  mundi  hafa  getit  fordat  Jieim 
Amundasonum  vid  Earl  keisara  ok  Ubba  jarl,  lét  hann  btia  skip  å  laun  gott  ok  med  mik- 
lum  Qårhlutum.  Sté  Einarr  {)ar  å  med  Magus  med  mikln  fömneyti.  Enn  aldri  haf3i  hann 
sjÄkr  verit,  I)6tt  Ulfi  jarli  psetti  hann  daudr  vera.  Enn  erskipit  kom  i  haf,  var  ^at  yfir- 
bragd  å  gört,  at  Einarr  flytti  Ifk  Magus.  Enn  er  J)eir  koma  skämt  undan  laadi,  l;^kr  Häg- 
ns upp  einni  kistu  ok  tekr  J)ar  upp  einn  budk;  enn  eigi  pöttuz  t)eir  vita,  hvat  {)ar  var  i. 
$etta  tekr  Magus  upp  6v  budkinum  ok  riSr  a  annat  auga  sitt  ok  hålfb  annlit  sitt  ok  allan 
sik  hålfan.  Einarr  spyrr,  hvat  petta  skyldi ;  "ok  gör  svå  vel,  herra!  at  pér  berid  eigi  ^tta 
6(h)rn8i  a  ydr!"  Magus  mtelti:  "Em  ek  nökkut  undarligr?"  Einarr  mtelti:  "Allr  ert«i  lUilflitr 
ordinn  ok  möraudr."  Magus  mselti:  "Svå  bÄit  skal  ^tta  vera  nh  fyrst;  skulu  (lér  allir 
nefna  mik  enn  Hålflita  Mann,  hvar  sem  vér  komum.  Enn  J)i!i,  Einarr  frendi,  skalt  nefioM» 
Bryi^arr."  Sidan  sigldu  ^)  I)eir  leid  sina,  ^dkV  til  er  {>eir  koma  til  Danmerkr.  Enn  Eysteinn 
hét  konungr,  så  er  réd  fyrir  Danmörku  etc. 

Då   kapitlet   om    Ubbes    död    slutat    med    orden  (jfr  vår  text  42**):  .  .  . 

kvånföng.      Rögnvaldr    réd   fyrir    Buslaraborg    ok  var  g6dr  höfdingi,  baedi  vitr  ok  'vinsselly 

börjar  nästa  kapitel  sålunda:  Eptir  pat  er  Ubbi  var  liflåtiun,  på  mnlti  keisari :  "Hvat 
skal    nå  til  råda  taka?"  Magus  maelti:  "Vér  skulum,  herra!  til  Frakklands.     ^ar  r»dr  fjrir 

konungr  så,  er  Eonradr  heitir"  etc,  ungefär  öfverensstämmande  med  P  (Konrads 
dotter  kallas  likväl  ^Ostovia^)  intill  slutet  af  kap.  57  hos  |>ördarson.  Därpå 
följer   alt  det  öfriga  af  Lais|i&ttr,  begynnande  sålunda:  Nå  er  Lak  hafSi  verit  .v^ 

(sin!)  vetr  med  Trajano  byskupi,  —  hann  vildi  på  finna  födur  sinn  ok  vita  O;   B*  Y.  t&ttt'- 

ligen  likalydande  med  F;  de  i  F  skilda  styckena  flyta  här  lätt  i  hop:  Han«  var 

nå   med    byskupi    um    vetrinn    i    gödu    yfirbeti.      Enn  pegar  surnar  kom,  b;^  Lais  ok  ferr 

etc.     (Jfr  |>6rdar6ony  slutet  af  kap.  47  och  böljan  af  kap.  58). 

Yi   sågo,   att    C  indrager  själfva  börjas  af  Lai8|»åttr  förkortad  framför  t^ 
ätteisen  om  Magus'  äfventyr  på  Danmarksresan.     Det  sapnma  göra  äfVeii  vågrk 

M  C   skrifter    här    och  ofta  annars    (jfr  p.  41,  not.  5)  ^ilgdu',  hviikét  totde  ha  varit 
i  enlighet  med  skrifirarens  uttal. 


m.    Om  Ma^oa  laga  jarls.  CSZI 

andra  hdss.,  hvilka  också  i  andra  afBeenden  (jfr  nedaa)  stå  C  ganska  nära, 
nämligen  B  *),  D  *)  och  pappershandskriften  i  Rasks  samling  n:o'33,  4:to,  hvil- 
ken  synes  vara  en  afskrift  af  D  »).  Men  skillnaden  är,  att  de  låta  berättelsen 
om  Danmarks&rden  (inledd  af  notisenia  från  Laisfåttr)  följa  efter  slutet  af  den 
egentliga   Magossagan.      Denna   sistnämda  slutar,  liksom  i  A^  efter  berättelsen 

om  Ubbesdöd  med  orden  Ok  l^kr  hér  sögu  Magua  (J5;  Ok  l^kr  ^&r  Magus  Bögu  D). 
1  B  ^)  följer  derpå  rubriken;   Hér  byrjaz  Lais   ^åttr,  ok  segir  fyrst  frå  {»vi,  ed  Magus 

.  .  •  .  (några  oläsliga  ord).  Framställningens  början  aftrycka  vi  efter  B  med 
varianter  från  D  satta  inom  klämmer. 

Heinrekr  hét  konimgr  [hefir  k.  heitHD];  hann  réd  fyrir  Englandi.  Hann  var  sonr 
Aäalråcts  VilhjålmBsonar.  Hann  yar  rikr  ok  störlåtr.  Hann  åtti  [sér  add.  2>]  .ij.  böm;  sonr 
hann  hét  Lais,  er  yér  köUum  'Hlavdve'  [er  —  H.  om.  D],  enn  56ra  döttir.  Lais  var  grimmr 
ok  hardr,  ok  eigi  matti  hann  heima  vera  fyrir  oeirctar  sakir  i  riki  fedr  sina.  Ok 
aendi  konongr.hann  i  Frakkland  til  byakupe  peas,  er  Trajanoa  hét.  Hann  var  ågntr  madr 
ok  hinn  mesti  meiatari  a  alla  hluti;  hann  konni  alla  hlati,  ok  alla  hluti  visai  [kunni  ok  alt 
viaai  D]  hann  af  nåtturu  himintungla;  ok  af  honom  urdu  margir  meistarar.  Heinrekr  kon- 
ongr  var  mödurbrödir  Amundasona;  ok  Magius  jarl  aendi  J)å  pangat  [om.  D]  til  [halda  ok 
add*  D]  tranata,  medan  {)eir  våru  i  miaastti  vid  Karl  konung;  ok  {)eir  koma  allir  vid  I)eaaa 
[koma  til  {»eaaarrar  D]  aögn;  {»vi  at  Magna  jarl  akipti  litam  ainum  ok  gördi  aik  hålflitan, 
ådr  hann  för  6r  landi,  ok  lét  kalla  aik  hinn  Hålflita  Mann,  enn  Einarr  skyldi  ne£uiz 
Bryiyarr. 

Omedelbart  därpå  följer: 


.» 


^)  PergamentahandBkriften  AM.  533,  4:to,  från  15:de  ärhandradet,  innehåller  fårat  Mag, 
VLB  aaga,  aedan  ''Saga  pA'talopa  ok  marmoriv",  "af  Karle  veaela",  "fra  Stvf  kattar  ayne" 
och  aiat  Elia  aaga.  Notiaer  om  denna  hds.  finner  man  i  Klockhofis  upplaga  af  Partalopa, 
saga  och  Kölbinga  af  Elia  aaga.  —  I  den  egentliga  Magus-aagan  aaknas  två  blad,  motava- 
rande  17*'— -18**  ok  40**— 41"  af  vår  text;  de  båda  yttersta  (aammanhängande)  bladen  af 
tredje  lägget,  motavarande  20*— 21*»  och  28»*— 30*',.äro  skrifna  af  yngre  hand  och  på 
annat  alaga  pergament  än  det  öfriga.  I  fortaättningen  af  Magua-sagan  äro  åtskilliga  blad, 
förlorade,  aå  att  de  atycken  aaknaa,  som  motsvara  ISS, — 143*  och  154** — 156*'  i  5ördar- 
sons  upplaga. 

^)  Papperahandakriften  AM.  536,  4:to,  är  prydligt  och  omaorgafulit  akrifven  och  bär 
många  indicier  till  att  vara  direkt  afskrift  af  en  nu  förlorad  membran.  Handskriften  inne- 
håller endast  Magna  aaga,  aom  är  fullständig. 

')  Rask.  33,  4:to,  har^  enligt  akrifvarena  egen  uppgift,  tillkommit  år  1680 ;  altså  måste 
J>  vara  något  äldre;  man  må  ej  låta  vilseleda  sig  däraf,  att  i  D  en  egare  akrifvit  aitt 
namn  (J6n  ^ördarson)  samt  årtalet  1700  strax  vid  sagans  slutord;  h varken  bläck  eller  stil 
ftr  af  samma  alag  aom  i  texten. 

*)  J)  har  ingen  ny  öfverakrift,  men  atörre  initial  i  det  följande  atycket  och  ny  kapitel- 
numrering,  —  Baak.  33,  4:to,  har  öfverakrifben:  Annarr  partr  |)eaaarrar  aögu  ak^rir  frå  einn 
ok  ödru^  aem  til  ho&r  borit  a  dögum  Magua  jarla* 


CXn  Inledning. 

Eysteinn  hét  konungr,  er  réS  fyrir  Danmörk.  Hann  Tar  vinsaBll  ok  ngök  [heldr  D] 
vid    uldr.    Hann  åtti  sér  döttur  eina  [om,  D],  er  Helga  hét;  hon  var  frid  ok  vinssL    '^at 

er  sagt,  at  J)ar  koma  .ij.  berserkir;  hét  annarr  Gyrdr  [sic  B  CD]  etC.     Fortsättningen  af 

denna   episod   öfyerensstämmer   någorlunda    med  F,  intill  slutet  (jfr  b&rdarspn 

UOa  följ.):  $å  mselti  [hinn  add.  2>]  Hålfliii  Madr:  "Hér  er  vel  å  komit  med  088.  Ok 
vil  ek^  at  vér  sverjumz  i  fostbraedralag  ok  förum  til  Saxlands  ok  reynum  vid  Apaundasonn." 
Nu  for  {)at  framm,  at  t)eir  bundu  sitt  félag,  ok  f6ru  sidan  til  Saxlands.  Ok  i  [»eirri  ferd 
Bsettuz  ^eir  Amundasynir  vid  konung  [Karl  keisara  D],  sem  segir  i  Magus  sögn. 

Nästa  kapitel  börjar: 

Eptir  ssett  {)eirra  Karls  konungs  [K.  keisara  ok  Amundasona  D]  b;^  z  konungriiin  méd 
miklu  lidi  [b^dr  keisari  ut  leidangri  miklu  D]  af  Saxlandi  ok  heldr  til  Frakklands  [ok 
add,  D]  kemr  nnrri  Heimsborg  [Reinsborg  D].     Hann  sendi  Magus  jarl  upp  til  borgarinaar 

[ok  add.  2>]  a  fuud  Konrads  [Sigurdar  D]  keisara  etc.  något   så    när    Som  i  J^,  ehurU 

betydligt    mera  kortfattadt;  Earls  brud  får  intet 'namn;  kapitlet  slutar:  gaf  kon- 

ungr  Magus  jarli  gédar  gjafir;  hann  för  til  Parisborgar,  enn  Karl  kohungr  sat  jafnan  ^ 
Reimsborg.  Rögnvaldr  for  aptr  i  Saxland  i  Yernizuborg,  enn  Ingimarr  f6r  til  Danmerkr. 
Ok  settuz  nå  allir  um  kyrt. 

Härefter  återkommer  redaktören  till  LaisJ>åttr  sålunda  (jfr  ofvan  C,  p.  CX) : 

Nu    Tar    [er    D]    Lais  Heinreksson  med  Trsgano  byskupi  .vj.  [sic  BD]  vetr;  ^å  aegir 

hann,  at  hann  vill  finna  fedr  sinn  etc,  hvarefter  denna  och  följande  |>8ettir  fortgå 
ungefar  som  i  JP,  ehuru  framställningen  är  mera  sammanträngd.  Sagan  slutar 
med  omnämnandet  af  barnen  till  Yilhjålmr  Geirardsson  (motsvarande  1744  hos 
jbördarson). 

Vi  hafva  sett,  att  BD  i  likhet  med  C  uppgifter,  att  Åmundasönerne  skic- 
kats till  England;  de  däraf  följande  motsägelserna  blifva^cle  samma,  som  vi  an- 
märkt på  tal  om  C;  ja,  J?  låter  t.  o.  m.  (vid  33**)  Rögnvaldr  sitta  vid  Ma- 
gus' säng  och  underrätta  Ulf  om  sjiikdomens  framsteg.  Denna  orimlighet  har 
D  (och  AM.  188,  fol.)  undvikit  genom  att  i  stället  nämna  Einarr;  men  rät- 
telsen är  ej  särdeles  lycklig,  eftersom  Einarr  ju  anlände  i  Ulfs  sällskap.  — 
Det  olämpliga  i  att  låta  beskrifhingen  af  Danmarksfärden  komma  långt  efter 
de  händelser,  som  falla  senare  i  tiden^  och  hvilka  den  skulle  förbereda  och  för- 
klara, behöfver  knapt  påpekas. 

En  bättre  disposition  än  de  hittils  omtalade  handskrifternas  visar  JE  ^). 
Denna   membran,    som    på    det   hela  står  mycket  nära  Fy  berättar  liksom  den 


*)  Skinnhoken    AM.    534,  i  stor  kvart,  med  spaltindelning,  från  15:de  seklet,  yårdsldst 
skrifven,    innehåller  endast  Magus  saga  på  24  hlad;  dess  utom  äro  några  hlad  förlorade,  b& 
att  de  stycken  saknas,  som  itiotsvara  i  ^ördarsons  upplaga  43' — 46^  och  129'* — 133^'  ftamli 
slutet  ifrån  153*. 


m.    Om  Maltas  saga  jarls.  <^zni 

sifitliämda  Danmarksresan  strax  efiter  Mague'  låtsade  död  samt  har  intet  om 
Åmundasönernes  färd  till  England,  men  låter  Lais|>åttr  korama  i  ett  samman- 
hang efter  skildringen  af  käjsar  Karls  bröllop  med  konung  Konrads  dotter 
(som  här  kallas  Oktavia)]  Fs  uppgift  (bördarson  137**"**),  att  Lais  och  bi- 
skop Trajanus  skulle  ha  varit  med  på  bröllopet,  saknas  i  E^  som  ju  ännu  icke 
hannit  presentera  dessa  båda  personen  —  Påfallande  är,  att  denna  handskrift, 
i  motsats  till  alla  andra  af  mig  granskade,  utelemnar  käjsar  Hlödvers  (Jat- 
munds)  äktenskapsbistoria  och  börjar  med  "presentation''  af  hufvudpersonema  i 
berättelsen  om  Åmundasönerne  (kap.  13  hos  bördaraou);  man  kan  svårligen 
förmoda,  att  några  föregående  blad,  som  innehållit  nyssnämda  |»åttr,  gått  för- 
lorade, ty  sagans  början  angifves  tydligt  af  en  mycket  stor  initialbokstaf.  Men 
det  Yore  likväl  förhastadt  att  hålla  E  för  en  afkomling  i  rätt  nedstigande  led 
af  en  redaktion,  som  varit  så  gammal,  att  ifrågavarande  |»åttr  ännu  ej  hunnit 
kopplas  vid  den  samma.  Fastmer  har  man  i  E  själf  ett  tillräckligt  bevis  på, 
att  saknaden  af  äktenskapshistorien  är  alldeles  tillfällig;  efter  redogörelsen  för 
Magus'   och    Makthilds   giftermål    börjar   nämligen   det  kapitel,  som   motsvarar 

kap.    15  hos  |>6rdar80n,   med  följande  ord:  Nd  er  ^ar  til  at  taka,  er  Hlödverr  keisari 
.   •  .    (ett  par  otydliga'  ord)   ^^yrt    eptir    vidskipti  ^eirra  drottningar,  jMia  er  iSt  eru 
ritad  etc. 

Bland  de  talrika  under  17uie  och  18:de  århundradena  gjorda  a&krifterna 
finnas  några,  som  låta  sagan  sluta  med  den  stora  striden  mot  OBan(c)trix  (eller 
^Osantus"):  sådana  äro  AM.  592  A  *)  och  B  ^),  den  präktigt  utstyrda  mem- 
branen 1002,  foL;  å  Kongl.  Bibi.  i  Köpenhamn  (Gamle  Kongl.  Samling)  samt 
978,  foL,  af  Tbottska  samlingen  å  pamma  bibliotek. 

Det  återstår  att  omnämna  några  pappershandskrifter,  h vilka  visserligen 
liksom  Ä  sluta  vid  Ubbes  död,  men  dock  röja  bekantskap  med  öfriga  |>8ettir. 
iDessa  äro*):  AM.  188,  föL,  som  upptager  berättelsen  om  Magus' Danmarksresa 


*)  Består   af  oordnade  och  mestadels  i  kanterna  skadade  blad;  skriften  är  urblekt  och 
ycket  svårläst,  flere  blad  torde  saknas. 

')  Fragment,    som    blott    upptager    början    och   slutet  samt  aldrig  innehållit  mera.     På 
CÖrsta  sidan   har  Arne  Magnusson  skrifvit:  "^etta  er  skrifiid  epter  exemplare  Bryniolfi»  ]^rd- 
^inonar    å    Hlidarenda,    ritudu  å    nytt  kalfskinn".  —  Afskrifb  af  AM.  592  B  är  1696,  4:to, 
«f  Ny  Kongl.  Samling  å  Kongl.  Bibi.  i  Köpenhamn.   • 

*)  AM.     591     A,    4:to,  innehåller    blott    sista    sidan    af    sagan    och    synes    vara    af- 
■krift  1^  ^. 


Inleaning. 


(näst  efter  hans  låtsade  död),  AM.  591  B,  4:to,  och  4860  <foL)  å  British  Mu- 
s^um,  hvilka  båda  i  slutorden  antyda  kännedom  om  fortsättningen  *). 


Efter  denna  öfversigt  af  sagans  |»settir,  deras  antal  och  plats  hos  de  olika 
redaktionerna,  tro  vi  ej  någon  särskild  bevisföring  vara  af  nöden  för  att  åda- 
galä^[a,  att  dessa  småhistorier  icke  från  början  tillhört  den  nordiska  Magns- 
sagan,  och  att  de  blifvit  tillsatta  i  senare  tid.  Yi  hafVa  sett,  att  sagan  i  A 
bildar  ett  afrundadt  helt  med  klar  och  säker  disposition  '),  men  att  däremot 
de  Öfriga  redaktionerna  visa  idel  misslyckade  försök  att  ordna  och  sammanbinda 
en  hop  berättelser,  som  sakna  inre  sammanhang;  huru  omväxlande  än  dessa 
försök  äro,  har  ingen  bearbetare  ens  lyckats  aflägsna  motsägelser  i  delarna,  — 
att  af  dem  forma  en  organisk  enhet  var  väl  ej  tänkbart.  Då  härtill  kommer, 
att  redaktionen  Ä  finnes  i  en  membran,  som  skrifvits  inemot  ett  århundrade 
tidigare  än  någon  af  de  öfriga  oodices,  synes  det  öfverflödigt  att  samla  flere 
intyg  om  dess  högre  ålder.  Jag  har  därför  ej  aktat  nödigt  att  underkasta 
språket  i  de  andra  redaktionernas  |>8ettir  en  pröfhing,  som,  efter  hyad  det  tyc- 
kes, skulle  ha  lemnat  rikliga  bevis  på  dessa  berättelsers  sena  tillkomst. 

Tidpunkten,  då  dessa  |>8ettir  blifvit  fogade  till  den  egentliga  Magussagan, 
är  ej  lätt  att  fixera.  Membranerna  B,  Cj  E  och  F  tillhöra  det  1 5 :de  århundra- 
det; det  är  icke  omöjligt,  att  /  kan  vara  något  äldre;  sammansättningen  bör 
altså  hafva  försiggått  på  1300-talet.  Kanske  hafva  några  af  ifrågayarande 
|>8ettir    då    redan   funnits    nedskrifha  som  särskilda  'sevint/ri';  i  synnerhet  med 


^)  AM.  591  B,  4:to,  (som  för  öfrigt  gör  många  godtyckliga  äadringar  och  t.  ex.  i  st.  f.  hii 
Hålfliti  Madr  begagpiar  uttrycket  Helmingr)  slutar  sålunda:  .  .  .  fara  peir  beim  i  Grardariki. 
Enn  Mavus  jarl  ferr  heim  til  Striansborgar  ok  stordi  riki  sinu  til  daudadags  ok  Tar  inn  mesii 
▼in  konungs.  Hans  son  var  Håvardr,  er  sidan  var  rådgjafi  Elinborgar  drottningar  i  Frans, 
^eir  Amundasynir  st^rdu  ok  einninn  bverr  sinu  riki  m^S.  snild  ok  våru  (binir)  meetfi  hdf3- 
ingjar  ok  kaerir  konungi.  Adalvardr  (/)  eignadiz  döttur  Karls  konungs,  enn  rar  ^  meS 
konungi  til  daudadags.  Ok  böfiun  vér  eigi  heyrt  [»essä  sögu  lengri.  ^akki  (leir,  mm 
bl^ddu.  1688.  —  4860  slutar:  Erlendr  Ubbason,  Adalvardr  ok  Markrardr  Tam  landvam- 
armenn  keisarans  ok  8t;^rdu  bverr  einn  sinni  borg.  Ekki  er  bér  getit  um  gipting  ketsar- 
ans  eda  börn  Måusar  jarls,  bvårt  nökkur  bafa  verit  eda  engi.  Ok  endar  bér  srå 
pessa  sögu. 

>)  Se  innebållsförteckningen  pp.  LXXXI — II;  vid  denna  jämförelse  mellan  redaktionerna 
taga  yi  ej  bänsyn  till  klgsarens  ocb  Ermengads  äktenskapsbistoria,  på  bvilken  vi  stmx 
härefter  rikta  vår  uppmärksambet, 


IIL    Om  MtkgUB  laga  jarls.  CXV 

afi^eende  på  den  sista  (den  om  Yilbjålmr  Geirardsson  i  Eonstantinopel)  vore 
jag  böjd  för  ett  sådant  antagande,  men  har  ej  haft  tillfälle  att  närmare  under- 
söka skälen  for  och  einot.  Icke  häller  kan  jag  bestämma,  om  alla  småhisto- 
rierna blifvit  yidfasta  på  en  gång  eller  några  förr,  andra  senare.  Rimligast 
synes  väl  det  antagande,  att  Magussagans  utvidgning  skott  ^:advis,  så  att  de 
tre  berättelserna  om  Danmarksresan,  Karls  gifitermål  och  striden  mot  Osanc- 
trix,  hvilka  stå  i  n%ot  närmare  sammanhang  med  den  egentliga  Magussagan, 
blifvit  tillagda  förr  än  de,  som  afhandla  Lais-slägtens  öden.  Det  finnes  verk- 
ligen, såsom  vi  nyss  (p.  CXUI)  sett,  en  grupp  af  handskrifter,  som  sluta  med 
Osanctrix;  men  ingen  af  dessa  är  lUdre  än  från  det  17:d6  århundradet  ^);  och 
att  skrifvare  på  den  tiden  stundom  känt  mera  af  sagan,  äa  de  a&krefvo,  visa 
de  här  strax  förut  anförda  slutoiden  i  AM.  591  B,  4: to,  odi  Brit  Mus.  4860. 


Icke  ens  Ä  är  alldeles  fri  från  'j^ttir'.  Den  lilla  berättelsen  om  käjsar 
Jatmuiids  och  drottning  Ermengads  äktenskapliga  förhåUaoden  (kapp.  I— lY; 
för  korthetens  s^ull  kadla  vi  den  |>)  står  med  afseende  på  innehållet  i  mycket 
lös  förbindelse  till  historien  em  Åmundasönarne  och  Magus  (vi  kalla  henne  S), 
och  åtskilliga  omständigheter  göra  troligt,  att  hvardera  berättelsen  eA  gång  äf- 
ven  i  nordisk  form  ul^rt  ett  helt  för  sig.  Hade  samme  man,  aom  efter  en 
så  väl  genomtänkt  plan  författat  S,  själf  förbundit  de  båda  styckena,  så  skuUé 
de  nog  hafva  gripit  bättre  in  i  hvarandra.  Nu  förbereder  |>  på  intet  eätt  de 
händelser,  som  «kola  skildras  i  S,  odi  gifver  knapt  en  emla  vink  ^m,  hvad 
Iftsaren  har  att  vänta ;  det  är  icke  i  |>,  utan  först  i  början  af  S,  som  '^pro^ 
gr^met''  iätt  sin  plats;  blott  Jatmundr  och  Ermengad  samt  namnen  pådiott* 
ningens  son  och  bröder  känner  man  från  |>,  men  för  öfrigt  är  personalen  alldeles 
ny;  medan  i  b  Sigurdr  är  käjsarens  rådgifvare,  förekommer  denne  als  icke  I 
S,  som  i  stället  inför  Ulfr  och  Ubbi. 

Étt  mera  positivt  Ibevis  därför,  att  |>  ursprungligen  varit  oberoende  af  S^ 
har  man  i  vissa  spår  af  en  särskild  afslutning  för  b.  Dessa  spår  kvarstå  tyd- 
Kgaét   i   hdss.    C  och  D »),  där  slutorden,  motsvarande  7"-*^  i  Ä,  hfifva  föl- 


*)  Eunde  det  Ådagaläggas,  att  n&gon  af  dessa  hdss.  är  trogen  afbkrift  frän  en  gammal 
(^tlcmå)  membran,  sA  skalle  v&r  gissning  vinna  i  sannolikhet. 

*)  DeÉM  codices  stå  ganska  nära  A  med  afiseende  på  texten  i  £  och  S  (jfr  nedaiif5r)7 
att  de  äro  il  olika  i  tilläggande  af  pattir^  hafVa  vi  nyss  sett. 


CXyi  Inledoing. 

jande^^lydelse:  "Så  en  sama  er  hér  nu  komin.  Ok  ertu  betri  reynd  enn  öreynd;  ök  rist 
yar  ek  på  audnusterkr,  er  ek  fékk  pik."  Tekr  hann  nu  tal  (tali  J>)  vid  håna.  Hon  segir 
nå  alla  sögu  (alt  2>),  hversu  farit  hafdi  i  milli  peirra.  Eptir  pat  takaz  med  peim  åstir 
gödar;  verda  pvi  allir  fegnir;  héldu  pau  pvi,  medan  pau  lifdu.     Jatmundr  keisari  réd  fyrir 

Yemizuborg  i  Saxlandi,  medan  hann  lifdi ').  Den  här  förekommande  utsagan  om 
makames  ömsesidiga  kärlek  återfinnes  äfven  i  J5,  G^)  och  A  (?*•:  T6ku2  p& 
upp  n^ar  åstir  med  peim  dröttningu  ok  keisara),  men  passar  icke  godt  till  den  följ- 
ande berättelsen  (S),  hvari  antydes,  att  drottningen  mer  älskar  Rögnvald  (se  i 
synnerhet  12**"*®).  Att  antaga,  att  G  (och  D)  här  utvidgat  sitt  original,  torde 
yara  föga  rimligt;  vida  sannolikare  synes  vara,  att  redaktören  här  genom  oakt- 
I9amhet  låtit  den  ursprungliga  j^tt-afslutningen  kvarstå,  under  det  ÄBG  visser- 
ligen sökt  bortskaffit  den,  men  ej  lyckats  häfva  all  motsägelse  mellan  b  och  8.  *) 

För  frågan  om  förbindelsen  mellan  h  och  S  är  det  äfven  af  v^  att  nt- 
reda  förhållandet  mellan  de  båda  olika  formerna  af  h.  Vi  hafva  förut  an- 
märkt (pp.  LXXXVn — IX),  att  den  version,  som  tillhör  hds.  F  (m.  fl.),  vi- 
sar mycket  betydliga  skiljaktigheter  från  den,  som  förekommer  i  Ä  (m.  fl.), 
och  att  den  förra  i  några  fall  är  ursprungligare,  i  andra  gjort  godtyckliga 
tillägg.  Ingendera  versionen  har  utgått  från  den  andra,  utan  man  måste  för- 
utsätta en  gemensam,  af  båda  starkt  förändrad  källa.  Men  då  det  samma  icke 
gäller  S  —  ty  beträfiande  denna  finnes  (som  vi  få  se)  intet  hinder,  ätt  F  kan 
ha  uppkommit  genom  öfverarbetning  af  en  med  A  nära  beslägtad  hds.,  —  sy- 
nes mig  detta  förhållande  antyda,  att  |>  en  tid  bortåt  utgjort  en  själfsiändig 
berättelse,  som  tvänne  särskilda  gånger  bearbetats  för  att  passa  till  8. 

Emellertid  måste  sammanfogningen  af  b  och  S  hafva  försiggått  ganska 
tidigt.  Alla  nu  bevarade  reaktioner  af  Mag  låta  S  inledas  af  b;  att  hds.  E 
endast  skenbart  gör  undantag,  har  jag  ådagalagt  p.  CXIIT.  —  I  A  har  ocksft 
b  väsentligen  samma  stilistiska  egenheter  som  S  (jfr  ofvan  pp.  XCIX — CII). 

Därjämte  torde  den  senare  bearbetaren  ha  haft  någon  kännedom  om  sin 
föregångares   åtgöranden;  ty  det  råder  hufvudsaklig  öfverensstämmelse  i  de  än- 

^)  Den  sista  punkten  saknas  i  D,  som  i  stället  börjar  nästa  kapitel  med  orden:  Jat- 
mundr keisari  réd  fyrir  Yemiznborg  i  Baxlandi  (jfr  AB);  C  och  Q  bÖija  kap.  Y  med  of- 
dem:  Ulfr  er  madr  ne&dr. 

^)  Också  dessa  båda  hdss.  äro  i  afseende  på  P  och  S  nära  besl&gtade  med  A  {jfip 
nedanföre). 

*)  Ben  omtänksamme  författaren  af  redaktionen  F  (hvarom  mera  nedan)  har  gifvit  slu- 
tet följande,  till  S  förträffligt  passande  form:  Ok  eptir  [»etta  sam^^ykki  höfum  vér  ekki  heyrt; 
at  konongr  smådi  ath«fi  drottningar  sidan.  Enn  {)at  er  pö  sagt  af  hennar  hl^dni,  at.aldri 
hafi  hon  haft  mikla  elsku  å  konungi,  medan  {»au  våru  åsamt  (^ördarson  pp.  3&-— 6)» 


ni.    Om  Magus  saga  jarls.  CXVll 

dringar,  som  vidtagits  för  att  nödtorftigt  sammanpassa  |>  och  S.  Dessa  ändrin- 
gar torde  i  S  inskränka  sig  därtill,  att  presentationen  af  käjsaren  och  hans 
drottning  samt  hennes  bröder  blifvit  utesluten,  eftersom  den  redan  förekommer 
i  b.  Större  inverkan  har  väl  S  haft  på  b;  användningen  af  schackspelet  till 
vehikel  i  berättelsen  är  ursprunglig  för  S,  men  ej  för  b,  enligt  hvad  en  jäm- 
förelse med  de  utländska  versionerna  gifver  vid  handen,  och  att  b  härutinnan 
bildats  efter  S,  framgår  tydligt  af  de  båda  schacktäflingarnas  många  detalj- 
likheter *). 


Vi  nämde  förut,  att  handskrifterna  af  Mag  kunde  indelas  icke  blott  efter 
tilläggandet  af  J>8ettir,  utan  ock  efter  den  större  eller  mindre  utförlighet,  hvai- 
med  den  egentliga  Magussagan  (eller  berättelsen  om  Amundasönerne)  är  be- 
handlad, och  vi  hafva  flere  gånger  antydt,  att  man,  då  den  senare  måttstocken 
användes,  har  två  bestämdt  skilda  grupper,  en  med  kortfattad  text  och  en  med 
vidlyftigare.  Till  den"  förra  gruppen  höra  A^  B,  C,  D  och  fragmentet  G, 
äfvensom  pappershandskriften  AM.  188,  fol.,  till  den  senare  F  jämte  de  hdss., 
som  hafva  alldeles  samma  anordning  af  |>ffittir  (se  ofvan  p.  CVIII),  samt  E 
och  sannolikt  fragmenten  H  och  J. 

Då    vi    nu    skola    betrakta    de    vigtigare    olikheterna  mellan  dessa    bägge 

grupper,    taga    vi    till  representant  för  den  förra  hds.  A^  både  emedan  den  är 

älst,    och    därför    att    den    föreligger  trykt  i  vår  upplaga;  den  senare  gruppen 

låta    vi    representeras  af  F\  äfven  denna  är  i  tryck  tillgänglig  genom  |>6rdar- 

sons    upplaga,    ehuru    denna  text  visserligen  är  svåråtkomlig  och  dess  utom  ej 

rätt   tillfredsställande.  —  Vid  jämförelsen  göra  vi  ej  afseende  på  b,  som  (efter 

hvad    vi    nyss  sett)  intager  en  egendomlig  ställning;  här  anmärka  vi  blott,  att 

alla    hdss.    af   den    förra    gruppen  hafva  b  i  väsentligen  samma  form  som  A^ 

Cilla  af  den  senare  i  samma  form  som  F. 

Att    det    är    F^    som    utvidgat,   och  icke  A^  som  förkortat  en  ursprunglig 
framställning,   skall    tydligt    nog    visa    sig    af  jämförelsen.      I  samma  riktning 
"vittna    utlåtelserna  i  Frs  epilog  (jfr  Wulff  pp.  4 — 5):  sagan  afser  att  gifva  lä- 
saren   nöje,    för  dess  sanning  ansvarar  redaktören  icke;  sagan  öfverensstämmer 
€j  .  med  andra  "sagor''  (=  redaktioner),  ty  i  äldre  tid  (i  fyrstu)  skrefvo  okunnige 

*)  Jfr    i    det    föregående    p.    ClI;    i    båda   fallen   låtsar  käjsarens  motståndare,  att  hau 
tror  sig  vara  uuderlägseu. 

P 


CXVllt  Inledoing.    "^ 

(ofrodir)  karlar  med  konstlös  framställning  (onytum  ordum),  men  nu  händer 
det,  att  vältalige  (ordfserir)  män  gifva  en  utförligare  och  elegantare  form  (auka 
mörgum  ordum  .  .  .  bera  framm  fögrum  ordum)  åt  sådant,  som  de  finna  altför  knapp- 
händigt   (skämt  um  talat);   däråt  glädja  sig  de,   80m  hafva  smak    (sem  skilja  kunna). 

Hvaii  består  nu  denna  större  utförlighet? 

På  en  sida  däraf  hafva  vi  redan  fiirut  inlåtit  oss,  då  vi  talade  om  till- 
lagda  |>8ettir:  liksom  flere  andra  hdss.  har  F  ej  blott  fortsatt  sagan  utan  äfven 
i  den  äldre  delen  inväft  episoder,  nämligen  dels  Lais|>attr  (hvilken  redaktören 
ej  lyckats  sätta  i  verkligt  sammanhang  med  det  öfriga)  dels  berättelsen*  om 
den  Halflfargade  Mannens  resa  till  Danmark.  Det  senare  stycket  afser  visser- 
ligen att  undfägna  läsaren  med  åtskilliga  nya  äfventyr  och  förvånande  händel- 
ser (bland  hvilka  särskildt  bör  märkas  det  omtykta  motivet  tvekamp  med  en 
bärsärk),  men  har  därjämte  till  ändamål  att  förbereda  och  förklara  det  följande. 
Och  därmed  komma  vi  in  på  en  väsentlig  skillnad  mellan  redaktionerna  A 
och  jP.  Redaktören  af  F  har  nämligen  haft  till  grundsats  att  ej  tillåta  några 
språng  i  framställningen,  han  vill  göra  den  öfveralt  sammanhängande  och  om, 
sorgsfullt  motiverad;  A  däremot  använder,  såsom  vi  sett  (pp.  C — Cl),  de  isländ- 
ska ättsagornas  fragmentariska,  men  välberäknade  och  på  angenäma  öfverrask- 
ningar  rika  berättelseform. 

Liksom  F  skildrar,  huru  Magus  förvandlades  till  hinn  Halfliti  Madr  ^ ), 
har  han  också  omständligt  redogjort  för  den  uppfinningsrike  jarlons  förfarande 
vid  maskeringen  till  Skeljakarl  ^);  han  hade  nog  också  gärna  velat  omtala,  på 
hvad  sätt  Magus  omskapade  sig  till  Yfdförull,  men  hans  fantasi  har  icke  rakt 
till,  och  han  har  gjort  ett  slags  ursäkt  (vid  27*'  i  A):  er  ekki  getit,  athannskipti 

buningi  siuum  '). 


*)  Detta  stora  tillägg  har  i  F  framkallat  ett  par  miodre  tillsatser.  Vid  33**  inskjutas 
den  notisen,  att  Rögnvaldr  låter  Ulfr  tillsamman  med  Makthild  lemna  likrummet,  i  det  hau 
säger,  att  han  själf  jämte  sina  bröder  skall  taga  hand  om  Magus^  lik.  Medan  Ä  34***  tyd- 
ligen afser  det  skepp,  h  var  på  Magus  själf  for  ur  landet,  har  F  (som  ju  sedan  skall  utförligt 
beskrifva  jnrlens  bort  färd  och  förklädnad)  försett  detta  ställe  med  tillägg,  som  angifya,  att 
skeppet  ej  förde  Magus,  utan  det  lik,  som  föregafs  vara  hans,  och  att  hela  resan  gjordes 
för  skens  skull. 

')  Därför  utelemnar  han  beskrifningen  på  Skeljakarls  utseende,  när  denne  uppträder  i 
Verminzuborg  (Ä  2P'^'). 

*)  Fortsättningen,  motsvarande  A  27^*  följ.,  lyder:  Hann  kom  i  t)ann  tima,  er  koDungr 
vid  hirct  sina  var  til  bords  genginn  etc.  Här  är  altså  intet  språng  i  berättelsen  som  i  A, 
läsaren  får  ej  ett  ögonblick  lemna  Magus  ur  sigte. 


CXX  Inledning. 

bröder  att  dräpa  sina  fångar,  Adalvard  och  Markvärd.  Hans  ondskeftilla  na- 
tur och  cyniska  oförskämdhet  yttra  sig,  som  vi  nyss  sågo,  till  och  med  mot 
käjsar  Karl  och  drottningen;  ännu  mera  ohöljda  framträda  de  mot  Åmundi,  i 
det  styckena  14^®"^*  och  14**®  blifvit  utförligare,  mera  sårande  och  hånfulla; 
i  käjsarens  förslag  16*®"*'*  instämmer  han  med  anmärkningen,  att  ingen  skada 
skedde,  om  Ulfr  och  Amundasönerne  ''»tti  ilt  saman".  Andra  tror  han  om  ondt: 
vid  29*'  utbrister  han,  att  Vidföruls  löften  blott  äro  lögn,  i  hans  mun  lägges 
yttrandet,  att  VidföruU  torde  vara  ett  troll  (30®),  vid  33'®'^*  uttalar  han  miss- 
tanken, att  Magus  vill  få  käjsaren  i  sitt  våld  och  svika  hofiom.  Hans  feghet 
framhålles,  då  han  redan  vid  3P*  föreslår  käjsaren  att  fly,  och  förevitas  honom 
flere  gånger  af  andra,  såsom  af  Karl  och  Ermengad  i  det  mot  20*"'  svarande 
replikskiftet,  samt  åter  igen  vid  34*®  af  Karl,  som  erinrar,  att  Ubbi  varit 
rädd  för  Magus;  vid  Skeljakarls  besök  utskämmes  Ubbi  mycket  utförligt  och 
mustigt  både  som  feg  och  trolös  mot  käjsaren.  På  Ubbes  trolöshet  syftar  äf- 
ven  Åmundi  i  sina  svar  på  hans  invektiv  (jfr  ofvan).  Och  vid  40'  ljuger 
Ubbi  än  mera,  i  det  han  säger,  att  Ermengad  tvungits  att  äkta  Rögnvald. 

Också  i  flere  andra  tillfällen  angifves  grunden.  Att  schacktäfl ingen  mel- 
lan käjsaren  och  Rögnvald  eger  rum  ute  på  slätten,  beror  på  Rögnvalds  begä- 
ran, som  han  framstält  till  Ulf  och  därvid  motiverat.  När  drottningen  förbju- 
der sitt  folk  att  förfölja  Vigvard  och  hans  bröder  (motsv,  12**"'),  anför  hon 
flere  skäl.  Man  får  vidare  veta  orsaken,  hvarför  brödernes  "kastali"  var  bygd 
nära  Magus'  borg  (vid  16**),  hvarför  Vigvards  råd  kallas  "ölikligt"  (ungligt  A 
18'®),  hvarför  Karl  ej  vill  öfverfalla  Magus  (vid  19*'),  hvarför  Rögnvaldr  vill  be- 
handla Erlend  mildt  (vid  26**),  hvarför  käjsar  Karl  vill  besöka  kyrkan,  innan  han 
åskådar  Vidföruls  skinnömsning  (vid  29**),  hvarför  just  Ulfr  sändes  till  Magus 
(vid  33^^),  hvarför  Ermengads  bröder  ej  ville  låta  döda  Markvärd  och  Adal- 
vard (vid  4P*). 

Gärna    inskjuter    redaktören    i    förväg  en  notis  för  att  förbereda  det,  som 

m 

skall  komma  längre  fram.  När  Karl  och  Ubbi  besöka  Åmundi,  gråter  den 
senare:  detta  motiverar  Karls  ord  i  det  följande  (14**)  ''ek  sé  nu,  at  jarl  hefir, 
sem  hann  må  bera".  Vid  16**  iuskjutes  (tämligen  ouödigt)  den  upplysningen,  att 
Magus  kallas  till  den  döende  Åmundi,  lofvar  att  skydda  hans  söner,  begrafver 
honom  och  reser  hem.  Vid  19*'  får  man  veta,  att  Magus  lemnar  svågrarne 
tjänare  och  trupper.  Vid  21*''  säges,  att  det  var  högtidsafton,  månge  förnäme 
gäster  hade  blifvit  inbjudne,  och  Ubbi  var  äfven  tillstädes.  Efter  25'*  säger 
Ubbi    uttryckligen,    att    han    ämnar    blåsa  i  luren  från  Stränsborgshållet.     Då 


III.    Om  Magus  saga  jarls.  CXXI 

Rögnvaldr    (37^^  ®)    gifvit    häst    och   vapen  åt  Framnar,  beder  han  denne  rida 

* 

de  förföljande  till  mötes  (!). 

••  • 

Afven  långt  efteråt  kunna  förklaringar  gifvas.  Öå  har  redaktören  ansett 
behöfligt  att  vid  försoningen  mellan  Magus  och  käjsaren  (o 8**')  låta  den  förre 
upplysa,  att  det  var  han,  som  spelat  Skeljakarl,  Vidförull  och  hinn  Hdlfliti 
Madr.  Bättre  har  F  lyckats  vid  38^ «  %  där  Magus  förklarar,  hur  det  tillgått 
vid  hans  föregifna  död  *). 

På  det  sistnämda  stället  hade  redaktören  sökt  göra  berättelseh  mera  san- 
nolik.  Samma  sträfvande  torde  ha  ledt  honom  vid  25**^,  där  A  företer  den 
besynnerligheten,  att  fastän  Ubbes  och  Magus'  lurar  hade  samma  ljud  (voro 
"samhljöda"  25®),  Rögnvaldr  likväl  kan  påstå,  alt  det  är  Ubbi,  och  ej  Magus, 
som  blåser.  Denna  motsägelse  har  F  mildrat  genom  att  låta  R.  yttra  sig 
mindre  bestämd  t  *). 

Det  visar  sig  altså,  att  ganska  många  tillägg  afse  att  gifva  framställningen 
ett  fastare  och  klarare  sammanhang,  och  att  i  denna  riktning  snarare  för  myc- 
ket än  för  litet  blifvit  åtgjordt.  Men  detta  är  ingalunda  det  enda  syftemål, 
bearbetaren  haft  med  sina  utvidgningar;  nästan  ännu  oftare  tyckes  han  efter- 
sträfva  att  göra  berättelsen  mera  färgrik  eller  drastisk,  eller  åt  minstone  fylli- 
gare och  bredare. 

Med  en  vidlyftighet,  som  vittnar  om  stor  förkärlek,  har  F  behandlat  det 
underbara  ^):    Skeljakarls    synvändningar  och  Vfdföruls  skinnöinsningar  (så  väl 


*)  .  .  .  "annarr  madr  léz  i  {)vi  herbergi,  sem  minn  daucti  var  sagdr,  ok  lagda  ek  mål- 
stein  undir  höfud  honum;  enn  |)at  er^{)e8s  steins  nåttura,  at  hann  svarar  med  dverg- 
txiåla  hverju  hinu  sidasta  ord  i,  ef  sva  hatt  er  talat,  at  rorar  vercti  at.  Ok  |)at  hugdi 
Ijlfr    rådgjafi    ydvarr,  at  ek  hefda  [)essum  ordum  svarat,  sem  dvergmålinn  lét  i  steininuro.^ 

I    enlighet    därmed    hafva    frågorna   (38**-')  fått  denna  lydelse:  "Magus,  hvårt  er  måttr 

|>inn  litill?"  och  "Hvårt  muntu  or  sött  |)e88i  stiga  framm?" 

^)  "Vist    var    i    liidr    blåsit,    enn    [)6    blés    Magus   eigi  i  |)etta   sinn,  ok  ef  ek  skylda 
^eta  til,  |>å  (teytti  Ubbi  liidr  t)enna." 

')  Det    öfvernaturliga   har  i  hds.   TI  (som  eljest  i  afseende  på  utförlighet  väsentligen  öf- 

Xyerensstämmer    med    jP)    ökats  med  ännu  ett  tillägg;   TI  låter  nämligen  drottning  Ermengad 

Viafva  en  olycksbådande  dröm  före  käjsarens  schacktäflan  med  Röguvald.     Efter  orden  'Skil- 

^az   ()eir  at  J)vi'  (10**)  heter  det:   Um  nottina,  adr  tefla  akyldi,  dreyradi  drottning  Ermeoga, 

^t    henni  syndiz  frå  Boslaraborg  renna  dyr  fjögur;  var  eitt  leon  mikill  ok  fridr,  annat  var 

"Villigöltr,    iij.    var    fill,    iiij.    var    raudbjörn;    öU    våru  J)essi  dyr  grimmlig.     "Ok  mér  pétti, 

^erra!    sem    t)u    vildir    med    kappi    hrseda   leonit;  ok  laust  {)u  hann  framm  å  nasirnar;  enn 

^ann    byrstiz    vid,    sva    at    framm    horfdu  öU  hårin  eptir  bakinu.     Hann  rann  aptr  ok  sva 

^nnar    .ij.    dj^rin    ok  gåfu  sér  ekki  at  meira;  enn  öU  våru  [)eir  harla  olmlig.     Enn  så  hinn 

^B^^uiligi  villigöltr,  er  mér  leiz  ådr  vera,  hljop  at  pér,  herra!  ok  hjo  med  sinni  vigtönn  ofan 


C^XII  Inledning. 

de  två,  hvilka  VidföruU  omtalar,  som  den,  käjsaren  åskådar)  skildras  utförligt  med 
många  nya  detaljer.  Själfva  striden  pi  glashvalfvet  är  knapt  utvidgad,  men 
förberedelserna  därtill  så  mycket  mera.  Öfver  hufvud  taget  hafva  de  båda  epi- 
soderna om  Skeljakarl  och  Vldförull  fått  betydliga  tillökningar;  utom  de  nya 
lån  ur  andra  sagor,  som  vi  ofvan  (pp.  XCI — II,  XCV)  påpekat,  böra  vi  särskildt 
anmärka,  att  stycket  21*»— 23^»  fått  svälla  ut  till  ofantlig  bredd  (pp.  64—78 
hos  J>6rdarson);  däri  har  upptagits  en  myckenhet  prat,  i  synnerhet  ovett  från 
Ubbi  och  Skeljakarl,  hvilken  senare  bland  annat  föredrager  en  smädevisa  om 
hirden,  en  om  Sveinn  och  Helgi  samt  en  om  Ubbi;  både  i  dialogen  och  skil- 
dringen af  Skeljakarls  löjliga  åtbörder  och  förunderliga  konster  går  berättaren 
ofta  till  osmaklig  öfverdrift. 

^.-redaktionens  korta  uppgifter  om  käjsarens  begrafning  (12*®'^)  och  Karls 
tillträde  till  regeringen  (14* ')  hafva  icke  tillfredsstält  bearbetaren,  utan  han 
framställer  med  mycken  bredd  dessa  tilldragelser  (bördarsou  pp.  46 — 7). 

På  de  nu  vidrörda  ställena  är  utvidgningen  kanske  mest  i  ögonen  fallande. 
Att  uppräkna  alla  öfriga  fall,  i  hvilka  F  är  ordrikare  och  omständligare  än 
A^  skulle  föra  oss  altför  långt!  Det  bör  emeHertid  framhållas,  att  dialogen 
nästan  genomgående  gjorts  bredare  i  jP,  stundom  äfven  mera  drastisk;  åtskil- 
liga exempel  därpå  äro  redan  anförda;  andra,  som  förtjäna  särskildt  nämnas, 
äro  de  ställen,  hvilka  motsvara  12^«,  U^^\  14^^  %  15^«»%  17***,  18*'^ 
20^8  32^  21*2-6^  24»*  *S  26»  *«,  26«*—27^  85*«  *),  skildringen  af  tornering- 
arna   35 — 6,    underhandlingarna    38 — 9   och    40®  **.    —    Ett    par  gånger  har 


i  höfud  {)ér  sva  fast,  attii  féllt  allr  til  jnrSar;  enn  ek  vissa  eigi,  hvårt  {)u  mundir  vid 
rétta.  Enn  göltriun  hljop  til  hinna  dyranna.  Ok  |)å  vaknada  ek,  ok  baud  mér  mikinn 
ötta.  Enn  |)e88i  dyr  hygg  ek  vera  fylgjur  sona  Amiinda  jarls.  Ok  vilda  ek,  herra!  at 
{)u  fserir  hvergi."  Keisari  ma4ti :  ^^ni  skal  ald(r)i  vera,  at  mik  hendi  su  skömm,  at  ek 
{)yrda  eigi  at  tefla.  Skal  ek  hér  lifit  å  leggja,  at  Rögnvaldr  siti  eigi  um  kyrt."  Sidan 
stendr  hann  upp  ok  klfedir  sik  ok  bidr  drottning  Tara  med  sér.  Hon  var  |)e8s  ofus  ok 
bidr  \\6  keisara  rada.  Byz  keisari  nu  til  utreidar  med  mörgum  riddurum;  ok  er  drottning 
i  ferd  med  |)eim.  Er  eigi  sagt  af  hans  ferd  fyrr,  enn  hann  kemr  a  {)ann  völl,  sem  åkved- 
inn  var.  Ok  var  Rögnvaldr  eigi  koniinn.  Nu  er  at  segja,  at  jieir  bra?dr  ridu  leid  sina 
ok  sveinar  |)eirra  vid  peiin,  alt  |)ar  til  er  |)eir  koma  a  {)å  völlu,  er  |)eir  skyldu  finoaz 
(etc.  —  2^).  ~-  Int^rpolationen  röjer  föga  originalitet  (Islendingasögur  hafva  motstycken 
dussinvis),  men  är  af  intresse  såsom  ytterligare  ett  vittnesbörd  om,  huru  sagostoffet  gradvis 
till  vuxit.  Till  I''- redaktionens  framställning,  att  Ermengad  föredrog  Rögnvald  framför  sin 
gemål,  passar  stycket  naturligtvis  .icke. 

^)  Här  inskjutes  ett  formligt  aftal  mellan  käjsaren  och  den  Ualffårga^le  Mannen,  hvil- 
ken  måste  lofva  att  bringa' Rögnvald  ensam  inför  Karls  ögon;  denna  tillsats  öfverensstämmer 
med  den,  vi  anmärkt  i  not.   1  till  p.  CXIX. 


Itt.    Om  Magus  saga  jarls.  CXXIll 

uttrycket  i  sin  omarbetade  form  blifvit  mera  pikant,  såsom  då  Rögnvalds  enkla 

svar     "Eigi    skal   sva  vera  me(t  ölhr  (26**)    blifvit   Utbvtt    mot   det   gäckande »»Annara- 
stadar    muntu    verda  at  reyua  rådspeki  ^inaP,    eller    då,    vid    Utvidgningen   af  27***"**^ 

följande  väl  tillspetsade  fråga  lägges  i  munnen  på  käjsaren:  "Hversu  må  p&t  vera, 

at    |)u    hafir    ellri    verit   enn  nii,  eda  sva  hit  sama,  attu  ventir  yngri,  enn  nu   ertu?"    Men 

då    redaktören    utvidgat   Amundes  tal  till  ekarna,  har  han  ett  par  gånger  låtit 
jarlen   falla  ur  sin  roll  och  säga  saker,  som  altför  direkt  hafva  afseende  på  sö- 

nerne;    så    vid    13^*     ok    |)vi    at    |)e88i   ohamingja  er  a  ydr  fallin  sakir  illrar  medferdar 

einnar  ydvar(rar),  OCh    vid    13^*"*     ()vi  at  mér  |)ykkir  t)u  likust  Rögnvaldi  at  hafa  minär 
tillögur. 

Ytterligare  kunna  vi  påpeka  några  smärre  tillägg,  som  blott  innehålla  de- 
taljer utan  synnerlig  vigt.  Efter  IP^  Säges:  Rögnvaldr  ok  br«dr  hans  gänga  fyrir 
konung  ok  drottning;  t)6ir  kvöddu  ^slu.     Drottning  tok    vel     kvedju    t)eirra^    enn    lét    sem 

heyrdi  eigi  konungr.  Både  före  och  efter  slaget  med  schackpåsen  (1 2®  och  12**)  rik- 
tar käjsaren  några  hotande  ord  till  Uögnvald.     Vid  12**  tillägges  enn   konungr 
féll  åframm  ok  var  {)egar  daudr,    hvilket    är    tämligen    onödigt,    då    det  ju  tydligt 
framgår    af   sammanhanget.      Efter    13**  kommer  ännu  ett  replikskifte  mellan 
Vlgvard    och    Rögnvald,    alldeles  likt  de  närstående;  likaså  insätter  redaktören 
vid    19^^    en    fråga    af  R.  och  ett  svar  af  V.,  fullkomligt  motsvarande  18***. 
Före    färden    till    Amiindi    (vid    14**'^)    inskjutes    ett  samtal  mellan  Karl  och 
Ubbi.     Vid   16**  säges,  att  Ulfr  var  motvillig  att  taga  Boslaraborg  i  förläning. 
Vid    21**    och    21*'    berättas,    att    Skeljakarl    försvarade    sig    mot    hundarna, 
^id    34**    meddelar    Ulfr    käjsaren,    att   Magus    ej    hunnit    förkunna  sin  sista 
Vilja;  o.  8.  v. 

I  de  allra  flesta,  om  ej  alla  anförda  fall,  där  F  är  utförligare' än  A  (och 
dess  slägtingar),  kan  det  anses  säkert,  att  den  kortare  texten  är  älst.  Men 
att  A  icke  alltid  har  företrädet  framför  F^  få  vi  se  längre  ned,  då  vi  skola 
xindersöka,  i  hvilka  pnnkter  A  kan  ha  afvikit  från  den  urtext,  som  får  tänkas 
ligga  till  grund  för  alla  de  kända  handskriftversionerna  af  S  (=  den  egentliga 
Itfagussagan). 

Innan    vi    för    denna    gång  lemna  Fy  vilja  vi  anmärka  några  ställen,  där 

^enna    redaktion    gjort    ändringar,  som  icke  äro  alldeles  likartade  med  de  förut 

«införda.     Upptakten,  att  det  ej  är  Rögnvaldr  utan  Erlingr,  som  dö^iats  af  Ubbi, 

^öres    enligt    F  i  följd  af  käjsarens  aning  om  rätta  sammanhanget  (strax  efter 

38*    i    A)y    innan   Ä mundasönerne  och  Magus  med  sina  trupper  omringa  Earl 

F    upptager    dock    (liksom    A    38**®)    förklaringen    på  misstaget  först  längre 


CXXIV  Inledning. 

fram;  härigenom  blir  F:s  (myckot  ordrika)  framställning  af  händelsen  något  ore- 
dig. —  Redaktören  har  önskat  dela  den  långa  f(')re8krift,  Magu^  gifver  Vfg- 
vard  angående  färden  till  käjsaren  (i  A  40^'*'),  så  att  han  afbryter  (vid  40**) 

med  dessa  ord:  "^u  skalt  gänga  å  land  vid  öllu  fylktu  lidi  t)inu,  ok  må  |)å  vera,  at  ek  göra 
nökkura    vissu,    hvat    J)u    skalt    til  råds  taka,  er  J)ar  er  komit";    men     denna    utlofvade 

fortsättning  saknas  i  det  följande,  ty  där  berättas  lika  litet  som  i  ^  (p.  41) 
att  Magus  talat  till  Vigvard  efter  hans  landstigning  *).  —  Af  Ubbes  förhand- 
lingar med  dvärgen  (i  A  24** — 25*^)  gifver  F  en  tämligen  afvikande  (äfven- 
som  utförligare)  version.  —  Stycket  41®""  berättas  olika  i  F:  Magus  inleder 
underhandlingar  med  Karls  morbröder  och  öfverenskommer  med  dem,  att  stri- 
den  skall  inskränkas  till  tvekamp  mellan  dem  och  Amundasönerne;  Markvardr 
och  Adalvardr  rida  fram,  stötas  ur  sadeln  och  tillfångatagas;  Ubbi  ifrar  för 
deras  afrättning,  men  'Hrölfr'  och  'Hålfdan'  önska  uppskjuta  den,  tils  de  nästa 
dag  kämpat  med  Rögnvald  och  Magus.  —  Slutligen  är  det  anmärkningsvärdt, 
att  själfva  begynnelsen  af  S  har  annan  uppställning  i  F  och  E\  dessa  böija 
''programmet"  med  Amundi,  hans  söner  och  dotter,  nämna  sedan  Ulfr,  Sveinn, 
Helgi,  Ubbi  med  hans  söner,  samt  sist  Magus.  Huruvida  äfven  denna  skilj- 
aktighet beror  på  ändring  i  den  utvidgade  redaktionen,  vSgar  jag  ej  afgöra. 


Till  den  kortare  och  äldre  redaktionen  höra,  såsom  vi  förut  meddelat, 
utom  Ay  membranerna  Bj  C  och  G,  samt  pappershandskrifterna  Z)  och  AM. 
188,  fol.  /  Dessa  handskrifter  få  naturligtvis  större  värde  än  de  öfverarbetade, 
då  det  gäller  att  utfinna,  hvilka  afvikelser  A  gjort  från  sitt  original.  Förrän 
vi  inlåta  oss  pä  en  sådan  pröfning,  blir  det  lämpligt  att  korteligen  karaktäri- 
sera de  särskilda  handskrifterna  ^);  vi  framhålla  därvid  sådana  läsarter,  Bom 
med  tämlig  visshet  kunna  betecknas  som  mindre  ursprungliga  än  de  motsva- 
rande i  A. 


*)  Ett    par    smärre    missförstånd    i  F  förtjäna  anmärkas,  emedan  de  utgöra  goda  igen- 
käqningstecken  på  afskrifter  efter  denna  codex.     Orden  'er  |)eir  eru  hålffullir'    (II'*')  hafva 
1    F   korrumperats    till:    'er    halfunnit    er   taflit\  —  Stället   18*'**  (Muuu  —  helmmginn). 
har   i  F  fått  den  förkortade  och  »meningslösa  formen:  "Munuin  vér  snÄa  undan  konungi,   {^vi 
at  hann  hefir  fått  manna  hjå  ser.'' 

')  Men   endast  så  vidt  det  gäller  S  och  5,  ty  om  tilläggandet  af  J)8ettir  hafva  vi   förut 
talat. 


III.    Om  Magus  saga  jarls.  OxXV 

B  är  den  handskrift,  som  står  Å  närmast  V);  långa  stycken  äro  ofta  or- 
dagrant lika.  Godtyckliga  ändiingai*  synes  skrifvaren  knapt  ha  vidtagit  i  sitt 
original;  egendomligast  är  kanske,  att  han  28*^'***^  nämner  Innsteinn  i  st.  f. 
Ötsteinn.  De  tillägg,  han  gjort,  äro  mycket  obetydliga;  de  torde  inskränka  sig 
till    följande.      11*®-*  (KeiBari  —  fym)  ir  sålunda  utvidgadt:  Keisari  vill  J)at  hafa 

fyrir    hvern    mun  ok  einn.     "Vil  ek,  Rögnvaldr,  draga  framm  fyrir  {)ér.''      ''^ér  munuS  l)vi 

råda";    11***  (var  —  nön)  har  fått  denna,  med  5"  närmare  öfverensstämmande 

form:  fat  var  s^nu  skemra,  ok  var  lokit  at  nöni;  12**  efter  Adalvardr  tillägges:  enn 
Vigvardr  värd  seinni;  15*®  einn  gamall  hirdmadr;  26*^  saklauss  fyrir  ydr;  31*^ 
(ögmrligt  brak):  brak  mikit  ok  gn^v  6gurligr;  34**  er  umråds  var  vert  ok  (äfven  i 
D);    37*   rida,  sem  ^iii  ert  fyrir;     39**  (Vigvardr  maelti):  Nu  för  Vigvardi  sva,  eem  maelt 

er,  at  .  .,  och  39**  (efter  hvårum):  Ha^n  mselti  J)å.  Afsigtligt  tyckes  han  ha  för- 
kortat sitt  original  endast  5*'"®®  (kona  bardia  frfd,  sva  at  bann  byggr,  at  engi  kona 
mundi  fridari  i  beiminum),  21*^"*  (befi  ek  bitt  fyrir  satt,  at  angrgaparnir  etc.)  Och  32*®"^ 

(bvar  Magus  gengr).     Men    af  vårdslöshet  har  han  gjort  åtskilliga  fel.     Yanställ- 

«ingar  af  texten  förekomma:  9*®'®  (Leggztu  nidr  i  kveld!),  10*®  (Ek  beld  l)vi,  sem 
ek  hefi  talat  i  st.  f.  Eigi  —  ek),  21^^'^  (Haassinn  var  brukkottr  mjök  ok  skrifad  gata 
i  millum  augna  bonum  i  st.  f.  Höllin  —  i  milli),  24^  *~*  (bvårki  nött  né  dag  i  st.  f. 
nema  —  kastajanum),  25^* — 26*  (skjotr  sigr  mun  verda  i  st.  f.  bér  —  uraskipti), 
26**'*^  (med  skjöldudu  lidi  i  St.  f.  or  —  keisara),  27 «^  (bédan  ok  bvadan  i  st.  f. 
ok  sva  birdin),  35*®*  (Ok  er  ydr  mikill  styrkr  i  St.  f.  Fara  —  övarliga)  OCh  40*' 
(birdmanna  sinna,  l>eirra  sem  vanir  våru  at  vera  med  bonum  i   st.  f.   manna  —  vaur).      I 

synnei-het  vanligt  är,  att  ord  blifvit  (överhoppade,  framför  alt  vid  homotelevta: 

11**  (ok  värd  ~  ok  värd),  21*«-®  (gaman  —  gaman;  Samma  fel  i  I)\  23*»  *« 
(steininn  —  steininn;  samma  fel  i  D),  24*®"*®  (keisara  —  keisara),  27**'^  (vaeri  — 
y«ri),    28**-*    (konung  —  konung),  29«'— 30*   (trénu  -  trénu),   36««-'    (ok  —  ok)  ^). 

Afven  på  några  ställen,  där  originalet,  så  vidt  man  nu  kan  se,  icke  haft  ho- 
motelevta, hafva  hela  meningar  utelemnats:  22****  (S>eir  —  vid),  26**-^    (Erlendr 

—  faera),    34*^"'   (befi  —  baft,  äfven   i   B).      DesS   utom   saknas    11**    enn     —    taflinu 

(äfven    uteleranadt  i  F;  i  st.  f.  i  kiyåm  sér  har  B  i  bendi),  J)at  er  ])u  fékkt  VP\ 

afpeks   28**,   at   sjå  Och   bonum  var   SO**'^^ 

^)  Man  erinre  sig,  att  jämförelsen  icke  kan  gå  igenom  bela  texten,  eftersom  b&de  ^ 
ocb  B  ega  luckor. 

')  Hit  bör  väl  äfven  förkortningen  af  20**'  (at  {)u  létir  Adalvard  fara  til  min,  ok  leta 
ek  kvelja  bann  ok  drepa  bann)  till:  at  |)u  létir  kvelja  A.  ok  drepa  sidan;  också  ut elemnau- 
det  af  orden  Önnur  —  morautt  34^**  (de  saknas  äfven  i  D)  kan  vara  föranledt  genom 
förekomsten  af  ordet  morautt  34' ^ 


CXXVI  Inleaning. 

Aflägsnare  från  A  står  C-  D^bs  skrifvare  tyckes  ej  ha  varit  mån  om  att 
bevara  sitt  originals  ordalydelse;  när  han  gör  omskrifningar  efter  egen  smak, 
blir  han  vanligtvis  något  bredare  i  uttrycket.  I  allmänhet  öfverensstämmande 
med  C,  men  också  i  flere  afseenden  själfständig,  är  D.  Till  karaktäristik  af 
C  kan  för  öfrigt  *)  anföras  följande.  I  berättelsen  om  Jatmunds  morgonvandring 
(pp.  5 — 6)  säges,  att  käjsaren  var  ensam;  alt,  som  rör  '^skosvennen'',  saknas. 
Jailen  kallas  öfveralt  Hiringr  (men  Iringr  i  D),  konung  Hälfr  kallas  Alfr  (äfven 

i     D).       Tillägg    förekomma   4^®   efter    Gardariki:    Er   ()ar    vid  l)eim  tekit  med  fegins 

hendi  (Er  J)eim  {)ar  vel  fagnat  2>);  7**   efter   hafa:    ok    mjök    gafz    keisara  I)at   yfir  (gafz 

honum    t>^t    yfir    af  keisara  D),  er  hann  helt  nökkut  tal  af  honum;    23^^    efter      yfirhöfn: 

sinni,    hann  var  undir  i  raudum  kyrtli  af  skarlati  (=  -D);    25**    efter    å     kvedit:     ok    la 

J)ar  ludrinn  (=  D)]   26*^   efter    J)ar    at:    seni  Ubbi  var  fyrir,  hann  kvedz  eigi  vid  keisara 

berjaz  mundu,  hann  kora  t)ar  at  ^)',    2 1)^^  efter  munum:  hafa  heima,  hålfum  rsedi  (sic!),  munu 

vérok;  29*®  efter  hafa:  Vidförull  kvedz  t)at  ekki  fyrri  mega  göra,  enn  hann  hefdi  kastat 
ellibelgnum.      "Enn    t)å    må    ek   vid  leita,  herra!"  sagdi  hann    "ef  pér  vilid."    Keisari  k  vad 

sva  vera  skyldu    (äfven     i     D);     30*®     efter    nidr:    sumir  gåtu  annars  til  (äfven    i    /)); 

30**   efter   gékk:  um  daginn  [)å  er  hann  hafdi  helzt  tom  (.  .  .  .  t)6ttiz  helzt  töm  til    eiga 

D);     36^®     etter     af    hestunum:  sva  at  t)ar  fylgdu  södlarnir;  {)eir  stigu  J)å  skjött  å  f«tr; 

37*®   efter   mikilliga:    ok    kvad   eigi  ofsögum  frå  honum  sagt,  hverr  drengr  at  hann  VKri; 

40**  efter  keisara:  Veit  ek,  at  {)eir  munu  göra  {)eim  (honum  D)  .ij.  kosti,  at  hann  hafi 
grid  eun  gefi  t)å  bra^dr  upp  (at  gefa  upp  Amundasonu  D),  enn  keisari  mun  t)at  eigi  vilja;  uii  skal 

ek  fara  ok  finna  keisara  *).      En    betydligare    utvidgning  hafva  c  och  D  af  l.i*'** 

(féit  —  maelti  J)å):  af  hendi  féit  vel  ok  sköruliga,  ok  unir  {)6  illa  vid,  sem  vera  åtti.  Ok 
frétta  t)etta  menn,  ok  ferr  til  hinn  t)ridi  af  [leirra  kumpånum  at  tala  vid  Helgu,  konu  Åka. 
Nii  tekr  Aki  hit  snjallasta  råd,  ^vi  at  honum  leiddiz  ijårvardveizlu  (!);  hann  gefr  [)es8Uin 
alla  sina  peninga  til  {)ess,  at  hann  léti  af  at  tala  vid  Helgu.  ^etta  leidiz  mönnum  enn 
eigi    at    tala  vid  Helgu,  [)6  at  féuu  sé  lokit;  ok  ferr  til  hinn  Q6rdi;  ok  varnar  hon  öngum 

tiltals  nu  heldr  enn  adr.     Äki  kemr  enn  at  måli  vid   Helgu.     Af  synnerligt  intresse  äro 

ett  par  tillägg,  som  framkallats  därigenom,  att  C  utelemnat  orden  Madr  —  eptir 


')  Om  de  märkliga  beröriugspunkterna  mellan  C  och  F  skall  talas  längre  fram. 

^)  Det  kunde  tyckas,  som  om  dessa  ord  hällre  borde  antagas  vara  öfverhoppade  i  Ji 
på  grund  af  det  dubbla  '[)ar  at\  hvilket  ju  lätt  kunnat  föranleda  språng;  men  då  hvarken 
B,  i)  eller  F  hafva  motsvarighet  till  (7:8  läsart,  är  det  sannolikt,  att  skrifvaren  gjort  tiU- 
lägg  för  att  få  parallellism  med   18*^  *^  37> ». 

')  Då  detta  stvrke  äfven  finnes  i  D  (i  B  är  här  lucka)  och  här  förekomma  homote- 
levta,  som  lätt  kunnat  föranleda  öfverhoppning,  är  det  en  möjlighet,  att  stycket  är  ursprung- 
ligt; men  eftersom  F  icke  har  något  motsvarande,  har  jag  antagit,  att  en  redaktör  velat, 
enligt  40'*^^,  göra  sammanhanget  fullständigare. 


III.    Om  Magus  saga  jarls.  CXXVII 

3725  8 j  emedan  redaktören  altså  icke  här  gifvit  något  besked  om  Framnarr 
(Tradinar'),    tillägger    han,   försfci  gången  namnet  i  hans  text  fi*)rekommer  (vid 

37^^),  denna  notis:  Hann  var  |)es8  hattar  maSr,  at  hann  var  odsell  ok  hljöp  um  landit 
ok  bar  jafnan  r6g  manna  i  millum;  var  hann  allra  manna  évinsaelastr.      Men   han   har   OJ 

varit    nog    förutseende    att    nämna    något  om  mannens  slägtskap  till  Ubbi  och 

nödgas   därför   vid   37**    ändra  orden   frsenda  sinum   till   I)eir  våru   mjök  skyldir.       En 

besynnerlig  ändring  har  C  (äfvensom  JD)  vidtagit  med  29^^  **,  som  fött  ly- 
delsen: £nn  ek  aetlacta  (setla  D)  ))ak  eitt,  at  hirdin  mundi  af  vitinu  gänga  i  höUinni;  sva 
var,    sem    eins    (manns    add,    D)  munni  raslti  (maeltu  D)  allir,  ok  bådu  etc.      Förkortadt 

är  29^^^3  ^gj^j^i  _  ^iij.^^  till    ^^^^  ^^j.  och  3:)^®^^  (ok  s«md  —  i  hendi)  sålunda: 

er  Halfiita  Manni  litit  fyrir  at  hafa  råd  Åmundasona  i  hendi  sér.      På    några  ställen  äro 

meningar  utelemnade:  5i»-2o  ^^^^  ^^  —  ^^^^  ^^^^  saknas  ock  i  /)),  8'**^  (Hann 
—  Saxlandi,  äfven  utelemnadt  i  7>),  9*®'®  (Legg  —  ok,   äfven   utelemnadt   ur   D), 

33»-^     (Keisari  —  um),    33*^*^    (Eptir  andlåt  -  harmi),  35'«  »    (mun  —  at),  33*'-«* 

(Pk  —  hans),   där    utelemnandet    kan    vara    föranledt    of   de  likartade  slutorden 

leidi   hans    OCh    leidis   hans,     40*^**     (vid  fa  menn  —  landtjaldit  ok),   där    C  dock   har 

orden  |)u  skalt  framför  leggja;  att  ordet  landtjald  förekommer  två  gånger  (fastän 
i  olika  kasus)  torde  ha  framkallat  denna  förkortning. 

Flere,  men  icke  på  långt  när  alla  för  C  anmärkta  egendomligheter  åter- 
finnas, såsom  vi  sett,  i  pappershandskriften  Z).  Den  membran,  från  h vilken  D^ 
blifvit  afskrifven,  har  dess  utom  (se  längre  ned!)  haft  en  och  annan  läsart  sär- 
skildt  lika  med  5,  med  hvilken  ju  D  också  har  anordningen  af  J>«ettir  gemen- 
sam. Men  2)  röjer  äfven  på  några  ställen  närmare  öfverensstämmelse  med  A, 
än   vare  sig  B  eller  C]  sådana  ställen  äro:   11**  (fudryttu  .42),  pedryttu  By  fret- 

stertu  C),    13^'    (miskiptum   AD^  med  m.  -B,  mis  skipt  C),    16***    (af  stridi  —  sonu  sfna 

AD^    orden    er  hann  l)rådi   saknas  i  BC,  af  hvilka  den  senare  skrifver  helstrldi), 

19*      (ver  gördim  t)at  Aj  vér  görum  |)at  D,    vit  hserim  okkr  at  t)vi  -B,   ek  görda  sva  C), 

1!)«3    ^giadligar    AI),    gladari    BCl   21*3*   (D  =  ^,  i?  förkortad,  C  utförligare) 

22'"    (hundum   AI),    hunda    BC ')),   26'^"  (görningum  AD,  ginningum  CD),  32»'    Och 

:'>2''  (Vidölfr  AD,  Midolfr  CD).  Vid  18*  (där  det  är  lucka  i  B)  har  I)  liksom  A 
peim  J)ar  vist,  medan  c  har  [)ar  fyrir  l)eim.  Från  de  andra  kända  hdss.  all- 
deles afvikande,  knappast  ursprungliga  läsarter  har  D  5®^  (där  föl- 
jande    tillägg    göres:     ok    finnr,  at  hon    er    ospilt  maer  ^)),     2P®    (sem    —    åkafligast 


')  Äfven  Heimskr.  har  ^hunda\     De  följande  orden  lyda  i  CD:  er  refar  sk. 

^)  Både  i  det  näst  föregående  och  i  det  näst  efterföljande  afvika  CD  rätt  mycket  från  AB. 


CXXVin  Inledning. 

A  ^),  Bem  mestmega  ()eir    Tf)    samt    27*®"^".  (Enn   ek    vilda,    Jiti  sair  ()ö  Bvå  til,  at  Jiu 
ridir  ä  6vart  heim  å  keisara,  tydligen  fördärfvad  text). 

Så  väl  G  som  pappershandskriften  AM.  188,  fol.;  stämma  på  det  hela  mera 
öfverens  med  A  än  med  5,  C  eller  D,  men  få  dock  ringa  värde  för  kritiken 
Q  på  gi-und  af  sin  ofullständighet  (i  det  endast  fyra  små  blad  äro  bevarade), 
188  däremot  på  grund  af  den  stora  vårdslöshet,  hvarmed  dess  skrifvare  arbe- 
tat;   denne   har  t.  ex.  alldeles  öfverhoppat  kap.  IX,  insatt  'Fridleif  (för  tidrek) 

28^  ^  'Ira    kong  oc  Irung  lalP   28**,  'Halfdan'  (f.   Hålf)   28* «   O.    8.    V. 

I    den    öfverblick,   vi    nu    tagit  af  handskrifterna  med  den  kortare  texten, 
torde    läsaren  hafva  klart  nog  kunnat  urskilja  orsakerna,  hvarför  just  B  och  G 
blifvit    använda    till  att  i  vår  text  supplera  de  stycken,  som  fattas  i  A.     Men 
på    samma  gång,  som  man  finner,  att  B  är  den  hds.,  ur  hvilken  man  har  att 
hemta  ersättning  för  sagans  i  A  förlorade  början  (F — 4^^),  kan  man  också  ur 
de    hos    B  påpekade  allmänna  bristerna  sluta  till,  att  C  och  B  på  mer  än  ett 
ställe    böra   säkrare   än  B  utvisa,  hvad  som  här  stått  att  läsa  i  A.     Särskildt 
ligger   det    antagandet  näia  till  hands,  att  B  äfven  på  detta  stycke,  liksom  sä 
ofta   annars,    saknar    åtskilligt,    som  förekommit  i  A.     Detta  antagande  vinner 
betydlig   styrka  af  följande  beräkning.     Sagans  början  (P — 4*^)  har  i  A  fyllt 
ett  blad  (jfr  ofvan  p.  XLYII);  men  h varje  blad  af  A  upptager  i  medeltal  200 
fader    i    vår    upplaga;    något    litet    mindre    har  väl  stått  på  det  ifrågavarande 
förlorade  bladet,  eftersom  en  stor  begynnelsebokstaf  och  kanske  äfven  en  öfver- 
skrift    borttagit  plats  i  början;  men  då  motsvarande  del  af  7?:s  text  icke  utgör 
mer    än    176    trykta    rader,  blir  det  tämligen  säkert,  att  B  gjort  flere  utelem— 
nanden    och    förkortningar.      Vi    skola    därför  med  synnerligt  afseende  på  den. 
större    utfi*)rligheten    betrakta    de    från    B  afvikande  läsarter,  som  C  och  D  p3b 
detta  stycke  erbjuda  *). 

V  Vernizuborg  a  saknas  i  CJ)  —  Efter  Saxlandi'  tillägger  G  Hann  var  rik  z: 
V'^  utförligare  i  C  (se  not  2),  i{)r6ttamadr  var  hann  sva  mikill,at  honum  stodz  engi  .^B 
1*'^  var  —  metnadr  B,  hafji  hann  mestan  metnad  GB  P"*®  Madr  er  nefndr  t  SS 
sög  unnar,  så  er  'Sugurdur'  hét  G  l*®-*^  hann  —  keisari  J?,  hann  var  godgjarn 
vins^U    ok    bseiti    jafuan  um  skaplyndi  keisarans;  hann  var  et  fremsta  råd  hans,  ok  gegn 

honum    |)at    vel    G    P' hagr  -B,    rådahagr    GB     2*geipat  B  OCh  D  ('geypad'),    glei 


*)  B    (den    yngre  handen)  tillägger:  at  björnum  eda  ödrum  meind^rum,  G  har  i  st. 
"åkafligast^ :'  hest  at  björd. 

*)  De    i    not.    3    å  sid.  2  samt  noterna  2  (tillägg),  4  och  5  å  sid.  3  anförda  l&sartei- 


III.     Om  MagUB  saga  jarli.  CXXIX 

C  2*'*  hann  —  viiiB«U  By  saknas  i   C    2**»  h«itir  —  döttir  B  OCh  D,  okeinadétt- 
ar  fri  da  a  t  sjå;  annarr  heitir  Asmundr^  ena    annarr  Signrctr,  enn  han  er  nefnd  Ermenga  ^) 

C    2^     bj6  S.  einn  å.  kn.    B^   bjo    S.    ferd    sina,    hann    hefir  einn  a.  kn.,  er  keisari 

(luiim  D)  åtti  CD    2^*'^     ok  —  kom  jB,  J)ar  med  relr  hann  menn,  |>at  rar  fritt  lid  ok 
et    freknasta;    sidan    létu    [)eir    i    haf,    ok  gaf  peim  vel  byri,  l)ar  til  er  peir  komu 

Cy    ok  yaldi  ^r  å  eitt  .c.  manna;  hann  lét  sidan  i  haf  ok  létti  (etC.   ^=  B)  D      2^^ 

fra  skipum    B,    frå    skipi    sinu    D  (jfr   not.    2)      2^'   tima   B,   dag    CD     2'^  fréttu  J5, 

firétti  Sigurdr  2),   C:   Sigurdr  spyrr  hana^  hversu  henni  v»ri  um  gefit    2'*  heldr   at  få -B, 

at  få  heldr  CD      2''"®  skaplyndi  —  keisara    Bj  staerd  keisara  ok  metnadr  minn  CD    2  * 

kapp 5,  skaplyndi  C,  skåp  D   2*»  brddguma  5,brudina  i)  2«^  yfir  B,  iim  CD  3**  J)ött8idar 

8é    5,  sidar   CD]  därefter  tillägger   C  (men  ej  D)  Hon  bad  hann  råda    3*®  vsengjum 

•^}  vaengjunum    CD      3^®    höfdinu    Bj   hananum  CD     3^^  tselir  J5,  sveltir  2),  C:   er  sik 

»^tr  sjålfan      3^*   sva  skal  ek    B,    J)vi  at  ek  skal    CD     3^®  efter  sé   tillägga  CD  hon 

^v-edz  hsBtta  mundu  (verda    D)  å  J)at       3**   drottning  B,   konungsdottir  CD     3***^ 

^    —  gengDir    By    £nn    er  l)au  hdfdu  litla  hrid  legit,  t>^8pr6ttr  keisari  upp  ok    CD 

*   konungsdöttur    By  håna  CD     3^*  henni   J5,   drottningu    å  [>eirri  nött  CD     3^' 

^^*^r    brudrin    tillägga   CD  hit  sama      3^»    hsefilikt    D,  falljt   CD     3 ' » ^  utleidd  —  til 

>     a,f  gardi  gör  et  stormannligasta,  skorti  ok  ekki  til  hvårki  CD     3^®'^  För  —  fagnat  By 
^^     Bkilduz  {)eir  keisari  ok  konungr  med  hinni  mestu  blidu.     Nii  sigla  t)eir  keisari 


Iconungsdöttir    (drottning    D)     heim    til    Saxlands,  ok  gaf  peim  vel  byri.     Var  {)ar 
^  1^  SS     vid     virduligri    veizlu    å    möti     t)eim;    gladdi     keisari     svå     alla     sina     menn 

irini  heimkömu  CD      3*^  ok  —  framm  D,   öllum,    ()eim   sem  henni    til    heyrdi  ok 

^^xxnar   ssemd    {)ötti    {)å    meiri  enn  adr.     Öllum')  likadi  t)at  vel     CD      »^**    nökkura 

marga  CD     o   ^  ok  réd  fyrir  D,  enn    fyrir   lidinu  réd  C,  enn   fyrir   lidi  raedr  D     3*^ 

By   med  CD     —    bezt  var  i  D,   ein  var  (var  ein  D)   bezt  i  öUu  CD     o**"^  safna   — 

t  By    bua  her  bsedi  at  skipum  ok  lidi,  velr  hann  [)at  folk  mjök  at  hardfengi  ok  frsekn- 

^^^^    ok   åraedi,  enn  ekki  hafdi  hann  mart  lid  né  skip  CD       3*^'^®  ()ér  —  löngu   D,    J)ér 

^^^^•^   drottning!  er  {)u  beiddir  einn  tima  fyrr,  at  ek  skylda  skipta  (ek    skipti     D)     hananum 

3'*'^  sagdi  —  fara   D,    ^å    er  ek  hefi  unnit  Snaekoll  ok  fridat  riki  mitt,  sem  mér 

f,    l)å    setla    ek    mér    at  fara    CD       3^*  vetr  B    OCh  D,  nffltr  (!)  C    3««-^    hingat   til 

»"»^izuborgar  saknaS   i    CD       4'    at   eigi   B,   er  at  öogu   CD      4^  *  t)at    —    |)vilika  D, 
sé    audfengnir,    at   slikir  sé  at  öilu,  enn  [)ö,  ef  vida  er  leitat,  kaun  vera  at  fåiz  adrir 

^"^^Ixldr  (at  slikir  fåiz    D)  CD      4^    orka  B.  å  leid  koma  CD  —  öhsegt  sé  um  D,    olikt 

^^  C,     ölikligt   sé  D.       Efter    4^'    tillägger     C:    Keisari    svarad  i  ok  sagdi,  at  t)at 


^)  Skrifvet  eimga  C;  D  har  Ermenga. 

*)  Märk,  att  h&r  är  homotelevton,  som  kan  ha  föranledt  öfverhoppning  i  ^1 


CXXX  Inledning. 

mundi  bida,  Dl  $å    svarar  keisari  skyrt  ok  kvad  t)at  mundi  bida  fyrst      4 
t)e88U  —  brott   J}^    sinni;  ok  ferr  keisari  til  skipa  sinna.     Sidan  sigla  J)eir  leid  sina  CD. 

Ett  litet  stycke  (4P®*»),  som  är  nästan  helt  och  hållet  oläsligt  i  A,  har 
vår  text  upptagit  ur  C,  enär  det  motsvarande  är  förloradt  i  B.  Den  enda 
hds.,  som  altså  återstår  att  jämföra,  är  D  (ty  AM.  188,  foL,  är  altför  oefter- 
rättlig).  Emellertid  är  det  endast  följande  afvikelser  i  D,  som  synas  hafva  nå- 
got värde.  41"  \ieiT  —  .v.c  C,  {)eir  Åsmuudr  höfdu  .vi.c.  D  41'^  at  —  kominn 
C,  at  herr  ksemi,  ann  {)at  var  Vigvardr  D  41^^  vånar  C,  vån  at  D  41'  mun  inu 
komaz,  ef  C,  må  nii  at  hafaz  slikt,  er  D  41^''*°  bann  —  vildi  6,  af  sér  veiåi  D  41** 
böfud   C,  eyru    D      41*^   adr  var  komit  C-,  uxu  D. 


Vi  komma  nu  till  betraktande  af  de  ställen  i  A^  som  kunna  misstänkas 
för  att  icke  öfverensstämma  med  den  äldre  redaktion,  från  hvilken  så  väl  A 
som  de  öfriga  kända  handskrifterna  härstamma.  Dessa  ställen  äro  af  tre  slag: 
1)  sådana,  där  B^  vanligen  i  förening  med  andra  handskrifter,  vittnar  mot 
Aj  2)  sådana,  diir  F  och  C  fofta  äfven  D)  öfverensstämma  gent  emot  A  (och 
5),  3)  sådana,  där  F  tyckes  hafva  en  ursprungligare  läsart  än  ABCD. 

På  ställena  af  det  första  slaget  finner  man  de  säkraste  rättelserna  till  ^4:8 
text,  men  dessa  rättelser  gälla  knapt  annat  än  obetydliga  fel.  De  äro  följande: 
5'*  skip  sin  A  bör  enligt  sammanhanget  (se  4^*'^*"^)  ändras  till  skip  sitt;  BCD 
hafva  här  singularis  12*®  framför  å  nasar  tillägga  CD  setr.B  rekr.F  sl»r  19* 
at  A^  riktigare  ör  BCD  2V  det  tecken  i  raden  (jfr  not.  1),  som  A  har  efter 
klifar,  torde  betyda,  att  skrifvaren  velat  hänvisa  till  ett  ord  i  marginalen;  det 
ord,    han    ämnat   tillsätta,  har    varit   jafnan,    hvilket  i  B  förekommer  näst  efter 

å  ()e88U      27^*    sterkligr     BCD   passar   bättre  än   sterkr   A      27*®   efter   öndugismanni 

bör  tilläggas  antingen  |)inum  (med  7i)  eller  ydrum  (med  CD)]  däremot  saknas 
()vi  at  i  BCD  30*»  kan  A  (och  G)  hafva  öfverhoppat  orden  med  Vidförli,  hvilku 
i  B  tilläggas  efter  hirdin,  i  CD  efter  keisari  31^®  läsarten  i  dalnum  BCD  synes 
vaia  bättre  an  i  dalhin  A  (jfr  30^ ^•^)  33*®  W  i  A  torde  vara  felaktigt  och 
böra  rättas  antingen  till  hann  (med  BD)  eller  till  Einarr  (med  C);  därmed 
sammanhänger,   att  strax  efteråt  hann  fari  och  segi  utbytas  mot  j)u  farir  och    segir 

(så  BCD)  34*2  bragds  jI  riktigare  yfirbragds  BCD  36'^undrudu  ok  A,  höfdu 
farit    at    sjå    atreidir  l^essar,  ^eir  i? C/>  (bättre)     37»^  .xv.   A,  .xij.  BCF    37 *»  skjötan 


III.    Om  Magus  daga  jarls.  OXXXI 

Ä  bör  ändras  till  skjötastan  (F)  eller  till  fljåtastan  (BCD)  37««  efter  ferdina  bör 
tilläggas  fast  (B)  eller  åkaft  (C)  38^®  framför  hleypr  har  B  Ubbi,  C  hann;  meniDgen 
blir  utan  tvifvel  bättre,  om  Ubbe,  ocb  ej  Magus,  får  utföra  ifrågavarande 
handling     42^*  Bradr  A^  5eir  br»ar  (bättre)  BCI)  och  591  A,  4:to. 

Af  mera  ingripande  art  äro  de  afvikelser  från  Ay  hvilka  finnas  så  väl 
hos  C  (och  D)  som  F,  men  icke  hos  B.  Huruvida  man  i  dessa  afvikelser  har 
att  se  ursprungligare  läsarter,  blir  oftast  ganska  tvifvelaktigt,  hälst  då  C  och 
F  eljest  några  gånger  öfverensstämma  i  sådant,  som  måste  anses  för  sekun- 
därt *).     Vi  gå  nu  att  uppräkna  hithörande  ställen.    iP^-^o    Rögnyai^r  _   ^ana 

saknas    i     CDF^)    14*^-^     CD  tillägga  så  er   vid  hann  åtti  kaup  eda  skipti,  hvilket 

c  låter   följa  efter  skyldr,   D    efter   illa;   F  tillägger  (efter  madr)  er  hann  åtti  kaup  vid 

21  ^^'^  fyrir  —  rifa  A^  fyrir  ferd  mina  ok  mikla  msedi  ok  erfidi,  er  ek  hefi  sött  langa 
leid    å    hans    fond,    at   jafnvel    hleer  hann  at  mer  sem  adrir  angrgapar,  enn  hirdmenn 

hans  yilja,  at  hundar  rifi  C;  i  Fy  som  är  ännu   utförligare,  förekomma  orden   enn 

nu  'ångrar    hann    sva    hug    minn,  at  hann  hlser  at  {)vi,  er  hundar  vilja  rifa  mik  i  sundr, 

Bvå  sem  adrir  angrgapar;  det  förefaller  mig,  som  skulle  de  spärrade  orden 
gifva  bättre  läsart  än  den,  A  företer  (J)  är  här  -  .4,  J5  förkortad)     24»^  til  hall- 

ar   sinnar    Ay   til  kirkju  at  bidjaz  fyrir  C7),  til  kirkju,   ok  var  l)ar  fått  manna  F     28^*'* 

eller    Vidföruls    uppräkning  af  de  kämpar,  han  säger  sig  minnas,  är  kortare  i 

CDF]  C  nämner  blott  Gunnar,  Högnn,  'Atla',  Jidrek  (ok  kappa  hans),  Isung  (ok 
8onu  hans),  —  i  denna  ordning  — ;  D  Gunnar,  Högna,  'Attila',  fidrek  (ok  aJ la  kappa 
hans),  Isung,   x^'$idrek    (ok    alla  kappa  hans),  .Gunnar,  Högna,  Isung  (ok  alla  sonu  hans); 

alla  dessa  hdss.  öfverensstämma  således  i  att  utelemna  namnen  Iron  jarl  ocb 
Sigurdr  sveinn;  .saknaden  af  den  förres  namn  äfvensom  af  namnet  Attila  (Atli) 
i  BF  är  anmärkningsvärd,  eftersom  desse  män  icke  sedermera  få  uppträda  på 
glashvalfvet;    det    låter    tänka    sig,    att    listan    i    några    hdss.    blifvit  utvidgad 

28*^—29^  (VidföruU  segir  —  reidr)  ersättes  i  CD  af  Vidförullmttltii^Görlamanektå", 
i     F    af  "Margan  dag  så  ek  hann",  sagdi  VidföruU  »).      Det  är  möjligt,  att  här  skett 

en  utvidgning  i  den  hds.,  som  legat  till  grund  för  Ay  B  och  188,  fol.  (ty  de 
två  sistnämda  öfverensstämma  här  väsentligen  med  A)]  men  något  omnämnande 
af   Hr6kr    hinn    svarti,  Utsteinn  och  Innsteinn  bör  väl  ha  förekommit  i  källan 


^)  T.  ex.  inskjutandet  af  berättelsen  om  Danmarksresan  och  af  notisen  om  Rögnvalds 
och  Ermengads  bröllop  (vid  42",  notisen  saknas  ej  blott  i  ÄB  utan  också  i  D  och  188,  fol.). 

')  F  utelemnar  äfven  det  näst  föregående  (Ok  skyldi  —  reda),  men  har  i  stället  en 
lång  inskjutning  (jfr  ofvan  p.  CXIX  jämte  not.  2). 

*)  F  inför  dock  längre  fram  en  vidlyftig  skildring  af  5idrek, 


CXXXU  Inlednin;. 

till  GDF,  eftersom  dessa  hdss.  (i  likhet  med  de  öfriga)  låta  Hrölfr  ("rid  82*  ») 
tilltala  ifrågftVÄrande  kärapar,  och  F  dess  utom  nämner  Innateian  och  Utsteiun 
vid  31**"*     80**  ^i  y*r  skämt  frå  Rfn  -4,  äf^ensom  BZ)öy^u4eleinfia8  af  ^F    33'* 

l!llfr  gékk  inn  ok  upp  at  hviluMi  ABD^  Ölfr  gékk  inn  ok  upp  ai  ruminu;  aUttWldr  >) 
fognadi  hmwn  vel  ok  kv«4d  hann  komit  hufi»  heWr  seint;  "fyrir  twi,"  sfgir  bon,  "at  nu 
heflr  långt  verit,  sidan  er  Ma^u8  maBHi  vid  mik.''  ITIfr  gékk  J)å  at  snnginni  G\  iiliv  gékk 
inn  i  husit;  Jät  sat  Kögnvaldr  ok  braedr  hans.  Matthildr  var  J)ar  ok  grét.  ^au  heilsa  vel 
tllfi.  Hann  mselti  til  Rögnvalds:  "Hvårt  er  Magus  mjök  framm  kominn?"  Rögnvaldr  mselti: 
*Mér  liz  8tundarf)id  eitt-at  uin  hans  mått,  emn  |)6  måttu  vel  gänga  til  ok  tala  vid  hann, 
J)v£  at  hann  heflr  haft  mål  sitt  til  ^§«."     Ölfr  gékk  at  ssenginni    F.       A4;erkommandet 

af   o«!en  .Öifr  gékk  kan  här  ha  föranledt  öfverhoppande     34«*"^85*®   (Hvar   — 

fyrir  «iér)  'CDSäties  1  €  fCIldaSt  af  orden  sagdi  hann;  "enn  hug  4>k  év«Ä\  hefi  ek  till  at 
drepa  aAia  Åmuadas^nu,  ok  treyda  ek  mér  til  t)e88  {^|i']  <cinum^      F  har  här  något  sänär 

fiftiiiHia  i«nehåli  «(mb  6',  men  är  vidlyftigare  i  nttrjrcfken  *).  Både  C  och  F 
fiakna  altså  mannens  föriclaring  öfver  Tärgblandningen  samt  notiserna  om  Blåland 
och  '^Sithia";  alt  detta  kan  nog  vara  tillägg  af  en  redaktör,  som  ville  ytterli- 
gare utsmycka  berättelsen;  emellertid  finnes  det  i  fi,  B  och  188,  fol.,  blott 
med    det   undantaget,    att    orden    ok  svå  å  Sithia  hinni  Miklu  i  D  motsvaras  af 

ok  ålika  å  mynd,     I     188    af    ok    megu    ()ér    nu  sjå^  hveminn  menn  eru  t)ar,    medan    de 

motsvarande  orden  i  B  äro  öläsliga,  men  dock  knappast  kunna  innehålla 
"Skhia''. 

I  tredje  iti^met  skulle  vi  betrakta  några  ställen,  där  F:s,  från  ABCD  af- 
viicande,  läsarter  tyckas  egn  ftrretrfidet.  Det  behöfvei*  doök  k^iapt  sägas,  att 
df^ta  *f)rcfträde  Wir  myAet  osäkert;  vi  hafva  ju  redan  sett,  hiiru  ofta  F:s  re- 
dalctör  lagt  an  pä  att  förbättra  sammanhanget  dier  afrunda  uttrycket;  och  det 
är  TiaturligtvTS  svårt  att,  då  arten  af  handskrifternas  slägtskap  ej  l\r  fullt  ut- 
redd, 'besfeämma,  hvad  som  i  F  Rr  fi)rbättring  eller  i  A  fbrsämring  af  det  ur* 
•sprmg^Hga.      EmeMertid   %afva    A  samt  BCD  i  förhållande  till  F  ett  par  till- 


^)  Detta  namn  Ar  af  redaktöpen  insatt  i  st.  f.  Rögnvaldr;  se  ofvan  p.  OIX. 

^)  JF:  "JBngi  akapar  sik  ^ål&:;  cru  mér  (n4kHrkS,  »in  y^c^lit;  ok  må  ^^å  akki  k  ja  jci^la.^ 
j)vi  at  iiåliga  er  engi  ödriun  likr  i  åsjonu.  £nu  piofa  megnd  {)ér  mitt  athaefi,  hvårt  yitr 
sj^niz  t)at  med  nökkurum  kynjum.  Hefi  ek  ok  minir  sveitungar  [)j()nat  mörgum  tignum 
manui.  Vseri  mér  [)at  helzt  hent  at  stjérna  [)vi  riki,  sem  ekki  |)8etti  ödrum  aldsela,  eda 
vinna  nökkur  J)au  j^^^^^^^ki  annathvårt  i  rådum  eda  manaaaftektum.  ftem  adrir  gsBti  eigi 
til  VQgar  koinit.  Hefi  ek  .ok  alla  mioa  £efi  vani;s  i  stridi,  i  burtreidam  ok  einv^wn  «ok 
drepit  oiidr  illvirlga  ok  (t)^),  som  utlaga  hafa  görvir  verit.  Ok  ena,  herra!  vil  ek  til  pess 
bjédaz  at  hreinsa  ydr  riki,  {)vi  at  afl  ok  årfledi  bilar  mik  ekki;  svå  ok,  ef  nökknrir  kaat- 
(ilar  eda  borgir  eru  uudan  gangnar  ydru  valdi«  pk  må  ek  vel  aptr  viuna  ydr  til  banda." 


CXXXIV  Inledning. 

engi  van  hédan  af^  at  ek  veita  ydr  nökkura  åsjå;  enn  rida  måttu,  Rögnvaldr!  å  skog  eptir 
mér,  ef  {)u  vilt'',     hvarefter     Vlgvardr    utropar:     "^ann    setla    ek    verr  hafa,  er  rekz   å 

skog  eptir  karli  {)§88um.''     I   23®*    kunua    ABCD   knappast    hafva   korrekt    text 

(ok    fyrir    utelemnas     i     B.    ok  i    C,   D  har  fyrir    ()vi,    sagdi    hann,    at    ek  vilda  etc): 

F  skrifver:  Aäalvardr  t)akkadi  honum,  er  hann  hafdi  ekki  mein  gört  konungi^  {)6tt 
hann  hefdi  kost  a  att.     Magus  segir:   "Eigi  vilda  ek  honum  heldr  mein  göra  enn  sjålfam 

mér".  De  spärrade  orden  (hvilka  väl  i  originalet  börjat  med  fyrir  J)vi  at  i  st.  f. 
er)  synas  vara  nödvändiga  för  sammanhanget;  kanske  har  det  dubbla  mein  vållat 
utelemnandet  26^''*®  kunna  käjsarens  ord  icke  framkallas  af  det,  som  nu  står 
näst  förut  (att  Erlendr  blir  fången),  utan  måste  hänföra  sig  till  den  i  F  be- 
varade meningen  Sidan  höggr  Rögnvaldr  a  tvser  hendr  ok  fellir  marga  menn, 
slikt    hit    sama    Vigvardr,  brodir  hans       32***    fortsätter    F  sålunda:    Ferr  Mark- 

vardr  nii  i  kastalann  til  breedra  sinna,  h vilket  kan  vara  äkta,  då  det  synes  fordras 
af  parallellismen  med  24*®'*®. 


Ehuru  vi  redan  haft  tillfälle  att  för  olika  ändamål  anföra  ett  tämligen  stort 
antal  från  ^:s  text  afvikande  läsarter  ur  de  andra  handskrifterna,  återstå  ännu 
ganska  många  sådana  varianter,  som  af  ett  eller  annat  skäl  förtjäna  att  af- 
tryckas.     Vi  upptaga  dem  här  *). 

4^®  samfaert  (^?  OCh)  JB,  samvsegt  C,  einn  veg  D  4''  borgina  A^  ^å  borg,  sem  fyrr 
var  frå  sagt  C,  {)å  borg,  er  vikingar  såtu  i  D  4'*  stodu  uti  A^  våru  uti  at  (a  D)  leiki 
CB      4**  Snjåkollr  D     4*'  um  borgina  A,  utan  å  völlunum  CB      4«^-5^  adr  —  SnsekoU 

A,  adr  enn  hann  fann  t)au  (om,  D)  råd  til,  at  unnin  vaeri  borgin  ok  vikingar  allii? 
drepnir  CB  5^  gripi  —  gödu  A,  'ki/iÖ2g'pi'  C,  kostgripi  sina  B  5^®  allhaadiligu  A, 
allhåduligu  B  5^'  ped  A.  'pedz'  C  5*'  med  fangi  A,  med  fangit  B,  or  fangi  C  5** 
let    —    svinktt    A.    lét    t)egar  nökkut  at  hafaz  B,  laetr  nu  at  hafaz  nökkut   C,  Isetr  nökkut 

(eller   mikit?)    at    hafaz    B      5*'*    hvat    —  at  A,  at  jarlsmenn  våru  albiinir  CB     5**»   å 

landi  —  adrir  A,  adrir  saknaS  i  CD,  a  land  upp  enn  alt  annat  vid  skip  B  6'  hann 
A^    konungr    BG       6*^    hagi  A,  hag  B\  C:  {iröaz  drottning  i  gjördum,  G-  kom  skipan   å 

hag  drottningar  6"  vid  A,  undir  B,  fyrir  6r  7^^*  gåtu  —  unnit  A  OCh  G  (svig  Sak- 
nas  1   JB^^  féngu  iildri  fång  a  honum,  sva  at  honum  yrdi  mein  at   CB     7**  lyginn  A   OCh 

Gy  ok  langraekr  tilliigger  J5,  ok  lausordr  tillägga  CB  (märk  alliterationen !)  7** sinkr ^  och 


^'^  Du   uppgift  ej  lemnas  om  läsarten  i  B^  beror  det  vanligen  därpå,  att  denna  hds.  på 
ifrågavarande  ställe  öfverensstämmer  med  A, 


GXXXVI  Inledning. 

C,    slysbga    Z),  slyttumannliga  F     19«*   mundi    Ä,    mundi  eigi  BCDF    20"  otÄpUiga  A 

och  CD,  hrffidiliga  JB  (jngre    handen)     20"  D»Btum  A,  naest  um  B  (yngre  handen), 

nsest  CD  21*  utan  borgar  A  Och  D,  fyrir  austan  borgina  C  21"  ^^öngin  ^  Och  D, 
tvagan    C      22*'^    silfr    J)at    it    litla    ^,    t)vi    hinu    litla    silfri  JB,  silfri  minu  CD     22»  af 

saknas  i  JB;  efter  hverju  tillägger  B  kerinu  22**^  honum  myndi  Bkyldara  enn  öllum 
ödrum  B  22*'**  värd  —  skjöpuleygdr  A  OCh  J?,  ok  var  t)å  'skepileygur'  skorri  ('skey- 
puleigur'  skari  D)  undir  merkjum,  J)ar  sem  Ubbi  åtti  hlut  at  C  22**  efter  veitti  till- 
lägga  BCD  sundit    23«  efter  j)e88u  tillägger  B  nökkut    23**  s»ingr  A  och  JB,    svefn- 

skemmu  CD     23"   efter   linda  tillägga  CD  utan  um  skyrtuna     23"  'geta'  A,  gefa  J5CD 

23"   efter   yfirsökn   (yfirsjön  JB)  tillägga  CD  a     23**  söngradi  A,  söng  B,  söngladi  CD 

23*'  ovirdiligri  A  OCh  CD,  verr  B  23»^'  framför  fostri  har  C  Karl,  D  Karl  keisari 
24"'*  l)ikkiz  —  skammsamliga  Ay  {).  svikinn  skemmiliga  D,  {).  ordinn  skammligr  C,  l)ikkir 
ordinn    sinn  hlutr  skammsamligr  D     24®*^  framm  Ay  nidr,  Ubbi!  C     25^  leysa  —  berbergl 

'    Ay  launa  (t)ér  aelel.  D)  herbergi  mitt  CD     25*^  i  saknas  i  BCD      25**  Jiik    A^  ^ér  enn 

nii   D,  l)ér  fyrr  enn  nu  CD-F    25*®   brunadi  A  Och   BD,    kom    Ci^     25*"   gat  A,  gat  ti 

DCD  26"*  kastalann  A  (?)  OCh  D,  kastala  sinn  BCF  26"  audvelt  ^,  h«gt  D  27*»'" 
vilda  —  keisara  A,  vilda  eigi  at  J)u  ridir  heim  i  hendr  J)eim  C,  vilda  (at)  J)u  saeir  ()ö  sva 
til,  at  J)u  ridir  a  övart  heim  a  keisara  D  (B  '^  A)  27^^  hlytiz  A^  leiddi  B  27^*  borgar 
^,  hallarinnar  B  27*'  med  t)r8elum  skipadr  Ay  med  6breyttum  mönnum  taldr  CD  27*^ 
dagverdardrykkju  ^,  dagdrykkju  D,  dagverdar  CD  28*^  tini  Ay  inni  J5,  tini  upp  CD 
2gae->    jq^ii    —    f4ip    ^^    Qt    ^g^j.    jjii  g^n^  1^^  jjj425  af  aldrinum,  segir  hann;  ok  hefi  ek  (nu 

Cldd,  D)  l)enna  enn  fysta  ok  .xx.  vetr  annars  hundrads.  Er  nu  ok  a  enda  aldr  minn  (a.  m. 
om.  D);  eru  nii  fåir  einir  CD  28^'*  hinn  —  hundrads  Ay  vetr  inn  fysta  anhars  hundrads 
ok  tuttugu  B  28"  eUibelginum  Ay  ellinni  B  28**  efter  ek  tillägger  B  hann  29**  f 
hatt  Ay  at  sjå  CDF    29"  frseknastan  A  Och  BD,  frsegastan  C    29"   framför  sonu    sina 

tillägger  C  sjålfan  sik  ok    29**  .iiij.^,  .vi.  G    29"  'vizt'  A,  Vinst'  B  (yngre  handen), 

Vazt'  Gy  veik  CD     30*  var  nser  staddr  A,  nemr  J)å  städar  CD     30*'  eldiligri  A,  eldri  DCD6? 
30**  efter  bad  tillägger  C  keisara  at  lofa  sér ;  D  har  bad  keisara  at  hann  skyldi  lofa  honum  at 
fara  med  sér     30* •  i  dag  Ay  ok  gänga  mér  nserri  C,  ok  gänga  naerri  mér  DG     30**  sagt  A  OCh  Gy 
frå  sagt  BCD     30**  breytni  A  OCh  D,  nybreytnié?,  'breyte'  C    30*«  .v.  ^  Och  Dff,  .uiij.  C 
30»*^  brökun  A    OCh    l^D,   brak  G,  J)röskun  C    30"  aljårnudum  ^  Och   (?,    allmörgum    C 

31*  åsyndar  saknas  i  CDG  31*  skraf  Ay  tal  BCDG  31**  vestr  var  ^  Och  G,  vestastr 
var  BDy  til  vestrs  horfdi  C  3P*  alt  af  aernu  A,  alt  af  aerinu  gänga  G,  alt  um  »rit  C, 
»rit  mikil  D,  «rin  brögd  at  D  31"  ridu  A,  lida  C  31"*  efter  konung  tillägger  C 
af  Bern  31**  Vidga  Ay  sitr  'u^ga'  C  (ok  J)at  Virga  er  n«st  honum  sitr  D)  31***  ofsögum 
A  och  C,  ofsögur  B  31***  hafa  —  konungr  Ay  mega  segja,  hversu  storir  ok  sterkir  at 
l)eir  våru  C  31**  röskligr  ^,  rammligr  BD  31**  t)eir  berjaz  saknas  i  DG  31**  åkaf- 
liga  A    och     Cö,  djarfliga  DD     31««  Jjann  ^,  pat  DCDG  31"  fyrir  A    Och    (J,    undan 


CXXXVIII  Inledning. 

menn  A  och  jP,  .xi.  menn  BCB\  kanske  har  originalet  haft  .xii.  (—  tölfta)  mann 
40'  ydra  A,  ykkra  BC  40*''*'  Rögnvaldr  —  ok  saknas  i  C  40'»  .ix.c.  A,  .xx.  hund- 
rad  B,  .xi.c.  C  40'*  Halladi  —  bardaganum  B  40"  um  saknas  i  B  40"  efnar  A, 
eflir  B      41*"  a  völlinn  A,  til  hölrasins  C    41"*  Ubba  —  allmikill  A,  bradrum  B     42** 

greip    hann  A^  hnykkir  honam  upp   C    42**  B    tillägger    i  hendi    efter    burtstong,    men 

utelemnar  i  vid  meningens  slut    42*'  spraukladi  A  och  F,  sprukladi  B,  sprakadi  C, 

sprikladi  D  42'*'^  Hross  —  peirra  A^  Enn  Ubbi  var  tekinn  ok  bundinn  i  tagl  .ij.  étömdam 
trippum   C. 


Tillägg.  Bland  de  pp.  XCII — V  anförda  berättelser,  som  ega  likhet  med 
Magussagans  framställning  af  Skcljakarls  (och  Yldföruls)  uppträdande  vid  kaj- 
sårens  hof,  hade  äfven  påttr  Porleifs  jarlaskälds  bort  nämnas.  Denna  J>åttr, 
senast  publicerad  i  haft.  III  af  Islenzkar  Fornsögur  (Kphfn  1888),  omtalar, 
huru  borleifr,  som  vill  hämnas  en  oförrätt  på  Håkan  jarl,  förkläder  sig  till 
tiggare  och  uppsöker  jarlen  på  Lade.  Han  tager  först  plats  längst  ned  i  sa- 
len, men  kommer  där  i  slagsmål  med  de  andre  tiggarne,  hvilka  han  pryglar 
med  sina  kryckor  (jfr  Mag  21*''"*^);  han  kallas  då  fram  inför  jarlen,  får  göra 
reda  för  sig  och  undfägnas  med  mat;  sedan  k  väder  han  ett  så  kraftigt  'nid', 
att  det  gör  jarlen  sjuk,  bringar  mörker  i  salen  och  sätter  alla  vapen  i  rörelse. 
—  I  sin  nuvarande  form,  som  synes  tillhöra  14:de  årh.,  kan  borleifs  |>åttr 
knappast  vara  begagnad  af  redaktionen  A^  men  väl  af  F^  hvilken  också  er- 
bjuder större  likheter,  så  väl  i  några  uttryck  (jfr  fsl.  Forns.  III,  121*^***  och 
122''*^  med  bördarsons  uppl.  af  Mag  p.  66)  som  ock  genom  införande  af 
nidvisor  och  'väpnagangr'. 


CXL 


Inledning. 


mand    in    der    welt    es  mit  ihnen  aufnehmen 
könne. 

Als  dia  erziehung  Konrads  vollendet 
war,  kehrte  er  an  den  bof  seines  vaters  zu- 
riick.  Seinen  freund  Robert  nabm  er  mit 
sicb,  bielt  ibn  in  boben  ebren  und  fiibrte 
ibn  aucb  bei  seiner  scbwester  ein. 

II.  Kaiser  Ricbard  forderte  seinen  sobn 
auf,  fremde  spracben  zu  erlernen;  Konrad 
aber  erwiderte,  dass  er  diese  kentnis  entbeb- 
ren  könne,  solange  Robert  am  leben  sei.  Der 
kaiser  dagegen  meint,  es  sei  besser,  anf  eigeueu 
fussen  zu  steben  als  einem  anderen  sicb  anzu- 
vertrauen. 

Konrad  und  Robert  verkebrten  viel  bei 
Sylvia.  Eines  tages  erklärt  diese  dem  lezte- 
ren,  dass  sie  in  folge  des  umgänges  mit  ibm 
sebwanger  sei.  Er  fragt,  was  unter  diesen 
umständen  zu  tnn  sei.  Sie  antwortet,  er 
BoUe  sicb  ibrem  bruder  anvertrauen  und  die- 
sen um  beistaud  bitten.  Konrad  ist  sebr 
betrtibt,  als  er  die  sache  erföhrt,  lässt  aber 
Robert  von  seinen  junglingen  bewacben,  da- 
mit  der  kaiser  ibm  kein  leid  antue.  Darauf 
teilt  er  diesem  das  vorgefallene  mit.  Ri- 
cbard ist  aufangs  sebr  zornig,  lässt  sicb  aber 
Bcbliesslicb  begiitigen;  dennocb  rät  Konrad 
dem  Robert,  das  land  zu  verlassen.  Dieser 
bittet  den  freund^  mit  ibm  zu  reisen,  da  er 
sicb  vor  den  nacbstellungen  des  kaisers 
fiircbte,  und  Konrad  willigt  ein.  Sie  beman- 
nen  fUnf  präcbtig  ausgeriistete  scbiffe  und 
segeln  ab. 

Konrad  rät  nacb  Miklagard  zu  fabren. 
Bei  scbönem  wetter  langen  die  reisenden  dort 
an  und  geben  iro  Stolpasund  vor  anker.  Als 
die  bewobner  der  stat  die  berlicben  scbiffe 
erblicken,  eilen  sie  zum  strande  und  fragen, 
wer  dieselben  befeblige.  Da  Robert  allein 
die  spracbe  des  ländes  verstebt,  falt  es  ibm 
zu,  zu  antworten,  und  er  erklärt,  dass 
Konrad,  der,  sobn  des  Sacbsenkaisers,  das 
commando  uber  die  flotte  fiibre.  Als  der 
griecbiscbe  könig  von  der  ankunft  der  frem- 
den  bört^  lässt  er  dieselben  einladen^  solange 
es  ibnen  gut  diinke,  bei  ibm  zu  verweilen. 
Sie  geben  ans  land  und  werden  von  sängern 
und  musikanten  empfangen;  der  könig  selbst 
gebt  ibnen  entgegen  und  fiibrt  sie  in  seine 
halle. 

III.  Robert  fragte  nun:  'Wilst  du  vor- 
angeben,  pflegebruder,  uud  den  ebrenplatz 
einnebmen  und  auf  alle  f rågen  antworten, 
die  der  könig  und  andere  an  uus  ricbten; 
öder  wilst  du  mir  den  ersten  sitz  einräumen 


und  micb  antworten  lassen?  Icb  meine,  es 
wärde  wunderlicb  ausseben,  wenn  icb  dir 
alle  fragen  verdolmetscben  und  dann  (iber 
deine  scbulter  binweg  antworten  muste/ 
Konrad  erwiderte,  Robert  solle  nur  den  er- 
sten  sitz  einnebmen  und  selbständig  auf  alle 
fragen  bescbeid  geben.  Somit  sezte  sicb  Ro- 
bert dem  könige  zunäcbst.  Dieser  fragt  ibn 
nacb  seinem  nameu.  Robert  antwortet:  'Icb 
beisse  Konrad  und  bin  der  sobn  des  Sacb- 
senkaisers.' 'Wer  ist  denn  der  scböne  ond 
ansebnlicbe  mann,  welcber  neben  dir  sizt?' 
fragt  der  kÖnig.  Robert  erwidert;  'Er  beisst 
Robert  und  ist  der  sobn  des  jarls  Rudiger, 
meines  pflegevaters.'  Der  könig  wundert 
sicb,  weil  er  gebört  bat,  dass  Konrad  der 
scbönste  mann  in  ganz  Sacbsen  sei  und  den 
vermeintlicben  königssobn  länge  nicbt  so 
statlicb  flndet  wie  seinen  begleiter.  Robert 
antwortet,  dass  man  von  den  körperlicben 
vorziigen  seines  freundes  desbalb  weniger 
gesprocben  babe,  weil  die  geistigen  eigen- 
scbaften  desselben  jenen  in  keiner  weise  gleich 
kämen,  und  weil  er  selber  den  jarlssobn  in 
allén  ritterlicben  konsten  weit  ubertreffe. 

Nacb  diesem  gespräcbe  wendete  sich 
Robert  zu  Konrad  und  sagte:  'Nun  babe  ich 
vor  dem  könige  deine  vorziige  und  fertig- 
keiten  ins  gebörige  licbt  gestelt;  er  staunt 
gewaltig  dartlber  und  be  wundert  deine  scbön- 
beit.'  —  Die  freunde  waren  nun  täglicb  in 
der  balle  des  königs  und  Robert  wuste  ihn 
durcb  seine  klugbeit  und  wolredenbeit  ganz 
fiir  sicb  einzunebmen. 

IV.  Der  Griecbenkönig  batte  eine  sehr 
scböne  and  kluge  tocbter  namens  Matbiide. 
Der  väter  erzäblte  ibr  von  der  ankunft  der 
fremden,  und  wie  der  kaisersobn  so  klug  sei, 
dass  er  alle  spracben  beberscbe,  aber  doch 
nicbt  von  so  scbönem  äusseren  wie  sein  pfle- 
gebruder Robert;  wenn  gott  ibm  gestatten 
könne,  eine  beliebige  gestalt  anzunebmen,  so 
wiirde  er  die  Roberts  wäblen. 

Als  Robert  durcb  den  könig  von  der 
scbönbeit  und  klugbeit  seiner  tocbter  bort, 
wirbt  er  um  dieselbe.  Der  könig  zeigt  sich 
nicbt  abgeneigt,  will  aber,  dass  die  tocbter 
selber  entscbeide.  Robert  wiinscbt  sie  au 
seben  und  am  näcbsten  morgen  begibt  er 
sicb  mit  dem  könige  zu  der  balle  der  prin- 
zessin.  Diese  erkent,  das  der  väter  von  der 
klugbeit  und  redegewantbeit  des  fremden 
nicbt  zu  viel  gesagt  babe.  Der  könig  fragt 
sie,  wie  ibr  der  gast  gefalle.  Sie  antwortet, 
er    sei    klug    und    böfiscb;    doch    ruhe     ein 


IV.    Om  Konrads  saga. 


CXLl 


schatten  auf  ihm,  ein  nnbestimtes  etwas,  das 
ihr  nicht  gefalle.  Fur  einen  jarlssobn  möge 
er  geiten  können,  nicht  aber  fur  einen  kai- 
sersobn.  Der  könig  fragt,  wie  sie  es  aufneb- 
men  wurde,  wenn  dieser  mann  um  sie  an- 
bielte.  Sie  antwortet :  'Nicbt  eber  will  icb 
diesen  mann  beiraten,  als  bis  icb  weiss,  wen 
icb  beirate.  Da  icb  aber  gelobt  babe,  kei- 
nen  ande  ren  zu  nebmen,  als  Konrad  den  kai- 
sersobn^  so  will  icb  es  nicbt  ganz  von  der 
band  weisen.  Docb  sage  mir,  väter,  welcbem 
von  beiden  dient  das  gefolge  mit  grösserer 
aufmerksamkeit?^  Der  könig  antwortet^  dass 
augenscbeinlicb  dem  Robert  die  grössere  ebr- 
furcht  erwiesen  werde.  Darauf  bittet  ibn  . 
Matbiide,  nacb  dem  grunde  dieses  yerbaltens 
zu  forscben. 

Als  der  könig  und  Robert  in  die  balle 
zuriickkebren^  fragt  Konrad,  wo  dieselben 
gewesen  wären.  Robert  erwidert,  dass  er  bei 
dem  könige  fur  ibn  um  dessen  tocbter  Ma- 
tbiide geworben  babe.  Beide  bätten  das  sebr 
freundlicb  aufgenommen;  die  prinzessin  sei 
aber  sebr  vorsicbtig  und  wolle  ibn  nicbt  eber 
heiraten,  als  bis  sie  seine  tiicbtigkeit  erprobt 
habe.  Konrad  spricbt  den  wunscb  aus,  die 
prinzessin  zu  seben. 

Robert  wendet  sicb  nun  zu  dem  könige 
und  teilt  diesem  das  anliegen  seines  freundes 
mit,  widerrät  aber  aufs  eifrigste,  demselben 
folge  zu  geben,  weil  jener  durcb  zauberiscbe 
kiinste  alle  weiber  zu  betören  verstebe.  Der 
könig  meint,  das  diese  er  folge  bei  den  frauen 
wol  gröstenteils  seinem  scbönen  äusseren  zuzu- 
scbreiben  seien.  —  'Aber  sage  mir,  fugt  er 
binzu,  wober  komt  es,  dass  dein  gefolge 
niemals  auf  dicb  riicksicbt  nimt  und  allein 
deinem  pflegebruder  Robert  dient?'  Robert 
erwidert,  dies  wäre  nur  eine  yorläufige  anord- 
nuug,  weil  sein  pflegebruder  erfabren  babe,  dass 
kaiser  Ricbard,  dessen  tocbter  jener  verfiibrt, 
ibm  durcb  nacbgesante  mörder  nacbstellen 
lasse.  Der  könig,  um  die  wabrbeit  dieser  aus- 
sage  zu  erproben,  fordert  ibn  auf,  das  gefolge 
wider  zu  seinem  eigenen  dienste  beranzuzieben. 

y.  Robert  sagt  seinem  freunde,  er  babe 
durcb  den  könig  erfabren,  dass  fremde  leute, 
die  vor  kurzem  zu  scbiffe  angekommen  wä- 
ren, sicb  angelegentlicb  nacb  ibnen  erkun- 
digt  bätten;  aucb  babe  er  seibst  scbon  ge- 
rlicbtweise  gebört,  dass  kaiser  Ricbard  ibn 
durcb  mörder  yerfolgen  lasse.  £r  bitte  ibn 
daber,  damit  er  vor  den  nacbstellungen  sicb 
scbutzen  könne,  ibm'  sein  gefolge  auf  einige 
zeit    abzutreten.      Konrad    willigt  sofort  ein 


und  fortan  dienen  seine  leute  dem  Robert, 
welcber  den  könig  darauf  aufimerksam  macbt, 
wie  allés  nacb  seinen  befeblen  sicb  ricbte. 

Robert  sezt  seine  werbungen  um  Ma- 
tbiide fort.  Eines  tages  gebt  er  wider  mit  dem 
könige  zu  der  wobnung  der  prinzessin,  von 
Konrads  ganzem  gefolge  begleitet.  Dieser 
bleibt  allein  in  der  balle  zurtick;  da  er  aber 
bald  anfängt,  sicb  zu  langweilen,  folgt  er  den 
andern.  Sobald  die  prinzessin  den  fiirstlicb 
gekleideten  mann  erblickt,  der  alle  andern 
an  scbönbeit  iiberstrablt,  winkt  sie  ibn  beran 
und  lässt  ibn  neben  sicb  platz  nebmen.  Sie 
scbaut  ibn  länge  an  und  känn  ibr  wolgefallen 
nicbt  verbergen.  Robert  sagt  zu  dem  kö- 
nige, es  sei  ein  grosser  febler,  dass  sein 
freund  bierber  gekommen  sei;  er  furcbte, 
dass  seine  scblimmen  abnungen  sicb  verwirk- 
licben  w^rden.  Der  könig  antwortet,  es 
wiirde  kein  scbade  entsteben,  fals  sicb  die 
besucbe  seines  begleilers  bei  der  prinzessin 
nicbt  widerbolten. 

VI.  Robert  wante  sicb  nun  zu  Matbiide 
und  fubr  in  seinen  werbungen  fort,  sie  aber 
nabm  seine  worte  k&bler  und  kiibler  auf.  Bald 
darauf  kebren  die  männer  in  die  balle  zuriick. 

Robert  klagt  dem  könige,  dass  Matbiide 
nocb  nie  so  zuriickbaltend  gewesen  sie  wie 
beute ;  er  furcbte,  sie  sei  durcb  die  kiinste  sei- 
nes pflegebruders  verzaubert.  Der  könig 
scblägt  vor^  denselben  töten  zu  lassen;  Ro- 
bert aber  meint,  das  sei  unrätlicb,  solange 
man  ibm  keine  grössere  scbuld  zur  last  le- 
gen  könne. 

Bei  tiscbe  fragt  Robert  den  Konrad,  wie 
ibm  die  königstocbter  gefallen  babe.  'Wol 
gefiel  sie  mir,  antwortete  Konrad,  und  es  ist 
mir  lieb,  dass.  icb  in  ibre  balle  gekommen 
bin.  Wie  stebt  es  aber  mit  meiner  wer- 
bung?  Ist  meine  bitte  gut  aufgenommen 
worden?'  Robert  erwidert,  es  scbeine  ibm 
gut  zu  steben,  docb  wilnscbe  die  prinzessin 
vor  ber  seine  fertigkeiten  zu  seben,  von  denen 
er  ibr  yiel  erzäblt  babe. 

Am  näcbsteu  morgen  begibt  sicb  Kon- 
rad allein  zu  der  wobnung  Matbildens.  Sie 
fordert  ibn  auf  platz  zn  nebmen  und  bolt 
ein  beft  von  70  blättern  berbei;  darauf  wa- 
ren  70  verscbiedene  spracben  gescbrieben. 
Er  scbaut  auf  die  blätter  und  findet  eine 
spracbe^  welcbe  sie  beide  versteben.  Mit 
bilfe  dieser  spracbe  verständigen  sie  sicb:  er 
sagt  ibr,  dass  er  seibst  Konrad  der  kaiser- 
sobn  sei,  jener  aber,  der  sicb  fur  den  kai- 
sersobn    ausgegeben  babe,  sei  sein  pflegebru- 


8 


CXLII 


Inledning. 


der  Robert.  Sie  glaubt  ihm  und  teilt  ihm 
allés  mit,  was  zwischen  ihr,  dem  könige  und 
Robert  verhandelt  ist.  Sie  meint^  Konrad 
habe  die  griechische  sprache  bereits  durch  den 
umgang  mit  den  landsleuten  sich  angeeignet, 
stelle  sich  aber  unwissend,  um  die  treue 
seines  pflegebruders,  sowie  ihre  und  des  kö- 
nigs  klugheit  auf  die  probe  zu  stellen.  ^Das 
aber  solst  du  wissen,  fugt  sie  hinzu,  dass 
mein  väter  dich  fiir  Robert  halt  und  dass  er 
allén  den  falschen  worten  glaubt,  die  Robert 
sagt.'  ^  Konrad  erwidert:  'Wol  sprichst  du, 
o  königin,  und  ich  wolte,  dass  du  jenes 
wort  nicht  zuriicknähmest  das  du  gesprochen 
hast,  nämlich  dass  du  niemand  heiraten  wol- 
lest  als  Konrad  den  kaisersohn.' 

Am  abend  teilt  Konrad  dem  Robert  mit, 
dass  er  bei  Mathilden  gewesen  sei.  Dieser 
warnt  ihn  vor  ferneren  besuchen,  da  der 
könig  diese  nur  in  seiner  begleitung  gestat- 
te;  auch  sei  es  in  Griechenland  sitte,  dass 
verlobte  sich  vor  der  hochzeit  nur  einmal 
sähen.  Darauf  fordert  Robert  den  Konrad 
auf,  den  wunsch  des  kaisers  zu  erftillen  und 
am  nächsten  morgen  im  turnier  sei  ne  fertig- 
keiten  zu  zeigen.  Konrad  willigt  ein; 
Robert  sezt  den  könig  davon  in  kentnis  und 
rät  ihm,  allés  volk  zu  den  kampfspielen 
einzuladen. 

Am  nächsten  morgen  riistet  sich  Kon- 
rad. Er  legt  einen  panzer  an,  der  die  ge- 
heime  kraft  hatte,  dass  keine  waffe  ihn  ver- 
letzen  konte,  und  gurtet  sich  mit  dem  schwerte 
Trani;  das  war  aller  schwerter  schärfstes. 
Sein  helm  war  mit  zauberkräftigen  steinen 
besezt,  sodass  kein  eisen  ihm  schaden  konte; 
ebenso  konten  den  schild,  auf  dem  eine  löwe 
abgebildet  war,  weder  stoss-  noch  hiebwafifen 
durchdringen.  Zulezt  ergreift  er  seinen  spiess 
und  schwingt  sich  auf  sein  ross  Léttfeti  (leicht- 
gänger).  Als  er  aber  aufgesessen  war,  da  däuchte 
er  allén  iibermenschlich  und  herlicher  als  alle, 
die  sie  je  gesehen  hatten.  Er  ritt  nun  aus 
der  stat  und  turnierte.  Miemand  war  da, 
der  es  ihm  gleichgetan  hatte,  weder  im  bu- 
hurt  noch  in  einem  anderen  kampfspiele. 

Als  er  nach  lust  turniert  hat,  reitet  er, 
ura  sich  zu  erholen  und  zu  vergnugen,  in 
den  wald.  Spät  am  abend  kehrt  er  heim. 
Aus  dem  tore  reiten  ihm  zwei  mohren  ent- 
gegen.  Boide  hauen  gleichzeitig  auf  ihn  ein, 
er  aber  pariert  die  hiebe  und  schlägt  zu- 
gleich  dtm  einen  das  haupt  ab.  Darauf  er- 
legt  er  auch  den  andern  und  begibt  sich  zu 
der  wohnung  Mathildens,  welcher  er  die  köpfe 


der  getöteten  zeigt.  Mathilde  sprach:  ^Grod- 
ses  gliick  begleitet  dich,  dennoch  aber  ftirchte 
ich,  dass  die  schlauheit  und  hinterlist  Roberts 
dich  verderbe.'  Konrad  erwidert,  er  ver- 
traue  auf  gott,  der  ihm  bisher  geholfen  habe. 
Er  geht  darauf  zu  der  halle  des  königs, 
steckt  die  mohrenköpfe  auf  die  mit  drachen- 
häuptern  geschmiickten  säulen  des  königlichen 
hochsitzes  und  sezt  sich  zu  tische.  Allés 
volk  ist  sprachlos;  auch  der  könig  wundert 
sich  sehr  und  meint,  dass  Konrad  ausserge- 
wöhnlich  vom  gliicke  begtlnstigt  sein  öder 
zauberkräfte  besitzen  raiisse,  denn  oft  habe 
der  eine  mohr  allein  mehrere  tapfere  ritter 
<  besiegt  und  gegen  beide  zusammen  hatten 
60  männer  nicht  aufkommen  können.  Ro- 
bert erwidert,  sein  pflegebruder  habe  aller— 
dings  eine  verborgene  kraft  an  sich;  iibri- 
gens  sei  es  möglich,  dass  er  eine  list  ange- 
want,  die  mohren  schlafend  iiberfallen,  öder 
einen  nach  dem  andern  abgetan  habe.  Der 
könig  antwortet,  von  einem  dberfalle  im 
schlafe  könne  keine  rede  sein,  denn  beide 
hatten  nur  bei  sonnenaufgang  und  unter- 
gang  ein  wenig  geschlafen,  und  es  sei  eine 
gewaltige  heldentat,  die  sein  begleiter  aus- 
gefiihrt  habe.  Robert  gibt  das  zu  und  meint, 
jener  wiirde  sich  auch  nicht  scheuen,  den 
könig  selber  anzugreifen,  wenn  er  rache  an 
ihm  zu  nehmen  hatte.  Der  könig  widerholt 
den  vorschlag,  Konrad  töten  zu  lassen,  Ro- 
bert halt  ein  so  offenes  vorgehen  jedoch  fur 
unzweckmässig  und  rät  dem  könige/  am 
nächsten  tage,  wenn  Konrad  ausgeritten  sei, 
alle  tore  verschliessen  zu  lassen  mit  aus- 
nahme  desjenigen,  das  von  einem  löwen  be- 
wacht  werde.  'Du  weisst  ja,  fugt  er  hinzn, 
dass  sich  hier  niemand  bei  nacht  ausserhalb 
der  stat  unter  freiem  himmel  aufhalten  känn 
wegen  der  schlangen  und  drachen  und  an- 
derer  bösen  tiere.  Ich  verinute  aber,  dass 
mein  genosse  sich  nicht  wird  verkriechen 
wollen,  denn  er  ist  sehr  tollkiihn  und  iiber- 
mutig.'  Zu  Konrad  gewant  sagt  er  darauf, 
dass  der  könig  seine  tapferkeit  und  geschick- 
lichkeit  höchlich  bewundere  und  noch  mehr 
proben  davon  sehn  wolle.  Konrad  erklärt, 
er  sei  dazu  bereit. 

VII.  Am  nächsten  tage  reitet  Konrad 
nach  beeudigung  der  kampfspiele  wider  in 
den  wald.  Als  er  zur  stat  zuriickkomt,  sind 
alle  tore  geschlossen  bis  auf  eins;  an  diesem 
aber  ist  ein  wilder  löwe  angekettet,  der  nie- 
manden  schonte  als  den  wärter,  der  ihm  daa^' 
futter    brachte.      Konrad    gibt    seinem   ross» 


CXLIV 


Inledning. 


zuruckkomme,    und    bereits   jezt  will  ich  sie 
mir  yerloben.'     Der  könig  gibt  seine  zustim- 
mung  und  die  verlobung  wird  ausgesprochen. 
Nun    begibt    sich    Konrad  zu  Mathilden 
und    erzählt    ihr    das   vorgefallene.     'Das  ist 
eine    schlimme    geschichte,    meint    sie,    denn 
noch    keiner    ist    zuriickkehrt,  der  nach  dem 
steine  ausgesant  wurde.     Woher  solst  du  ihn 
denn  holen?'  ^Das  hat  man  mir  nicht  gesagt/ 
erwidert    Konrad.       Sie    holt    einen    griinen 
stein  hervor  und  fragt,  ob  der  stein,  den  der 
kaiser   verlangt  habe,  von  der  sel  ben  art  und 
farbe    sei.       £s    scheine    ihm    so,    antwortet 
Konrad.      'Dann    nimm  diesen  stein  mit  dir^ 
spricht    Mathilde,    denn    dem,    der    ihn    bei 
sich    hat,    können    schlangenbisse  nicht  scha- 
den«      Segle    mit  deinen  leuten  nach  den  in- 
sebi    vor  Mohrenhtnd;  nimm  auch  den  löwen 
mit,    sowie    einen    weissen    hahn    und    zwei 
schweine.      Von    den  insebi,  wo  du  dein  ge- 
folge  zuriicklassen  must,  lasse  dich  nach  dem 
festiande  iibersetzen.     Dort  wirst  du  bald  in 
ein    gebiet    kommen,   das  nur  von  löwen  be- 
wohnt  wird ;  diesen  känn  nur  das  krähen  eines 
weissen    hahnes    furcht    eii\jagen.      Von  dort 
gelangst  du  in  das  land  der  elephanten:  diese 
tiere    erschrecken    yor    dem    grunzen     eines 
schweines.     Hast  du  dies  land  durchwandert, 
80    komst    du    an    einen  fluss,  iiber  den  eine 
hohe    steineme    briicke   fuhrt.      Diesseits  des 
flusses    lasse    deine    tiere    zuriick  und    nimm 
nichts    mit  dir  als  deine  kleider  und  waffen. 
Von    der  bröcke  aus  wirst  du  eine  burg  se- 
hen.      Richte    es    so   ein^  dass  du  am  ersten 
pfingstfeiertage    iiber    die  briicke   und  in  die 
burg  komst,  denn  an  diesem  tage  liegen  die 
schlangen    und    kröten^    yon   denen  die  burg 
und  das  ganze  land  bewohnt  wird,  in  tiefem 
schlafe.     An  dem  ende  der  briicke  liegt  eine 
grosse  schlange,  zwei  liegen  yor  dem  burgtor, 
zwei    yor  dem  tore  der  halle.     Komst  du  in 
diese    hinein,    so    wirst   du    im  hintergrunde 
auf   einer    bank    eine    grosse  schlange  liegen 
sehen,  die  krone  und  ögishelm  auf  dem  kopfe 
trägt.      Vor   dieser  schlange  spielen  auf  dem 
fussboden    zwei   kleine  schlangen,  eine  griine 
und  eine  weisse,  mit  einem  griinen  steine,  den 
sie  sich  zuwerfen  und  mit  den  rachen  behutsam 
auffangen:    suche    diesen    stein  in  deinen  be- 
sitz    zu    bringen,   denn  dieser  ist  es,  den  du 
holen    solst.      Auf    dem    heimwege    yon    der 
burg  darfst  du  aber  niemals  ruckwärts  schau- 
en,    welches  furchterliche  dir  auch   begegnen 
mag.        Aber    nur    ein  mann    mit    furchtlo- 
sem    herzen    känn    dies    abenteuer  bestehen.' 


'Das  wird  nun  yersucht  werden  miissen^'  er- 
widert Konrad. 

X.  Konrad  segelt  mit  fänf  schiffen  und 
statlichem  gefolge  nach  den  inseln  yor  Moh- 
renland.  Hier  bleiben  seine  leute  zuriick,  er 
selbst  sezt  mit  dem  löwen,  dem  weissen  hahne 
und  den  zwei  schweinen  nach  dem  festland 
iiber.  Ungefährdet  komt  er  bis  zu  dem  ende 
des  löwenlandes  und  halt  dort  nachtruhe. 
Am  morgen  hört  er  im  walde  ein  gewaltiges 
brullen,  dayon  erzittern  die  bäume  und  las- 
sen ihren  tau  auf  die  kräuter  herabfallen, 
welche  in  folge  dessen  zu  bliihen  beginnen. 
Da  erscheint  ein  löwe.  Durch  das  krähen 
des  weissen  hahnes  schlägt  ihn  Konrad  in  die 
flucht,  dem  fliehenden  sprengt  er  nach  und 
tötet  ihn.  Er  zieht  ihm  die  haut  ab^  stopft- 
diese  yoll  haidekraut  und  moos  und  stelt  sie 
am  ufer  eines  flusses,  der  die  grenze  gegen 
das  elephantenland  biidet,  zum  trocknen  auf. 

Darauf  steigt  Konrad  wider  zu  rosse 
und  reitet  durch  das  elephantenland,  bis  der 
wald  licht  wird  und  er  einen  zweiten  fluss 
erblickt,  denjenigen  welchen  Mathilde  ihm 
beschrieben  hatte.  Auf  einer  freien  stelle 
sieht  er  gewaltig  grosse  eichen,  die  jedoch 
alle  sehr  stark  geneigt  waren;  auch  war  der 
boden  ringsumher  ganz  zertreten.  Konrad 
schliesst  daraus,  dass  die  elephanten  gewohnt 
waren,  sich  an  diese  bäume  anzulehnen.  Er 
bindet  nun  seine  schweine  an  den  wurzeln 
einer  dieser  eichen  fest  und  bedeckt  die  tiere 
mit  moos  und  haidekraut.  An  den  fiissen 
der  schweine  befestigt  er  stricke,  deren  en- 
den  er  in  der  hand  behält,  und  yersteckt 
sich  darauf  in  dichtem  laubwerk.  Bald  er- 
scheint ein  gewaltiger  elephant,  dessen  kopf 
die  höchsten  bäume  iiberragte,  und  lehntsich 
an  eine  der  eichen.  Konrad  zieht  nun  an 
den  stricken,  die  schweine  fangen  an  zu 
grunzen  und  der  elephant  ergreift  die  flucht. 
Konrad  springt  aus  seinem  yerstecke  heryor 
und  wirft  ihm  seinen  speer  in  die  weichen. 
Der  elephant  fält  und  wird  yon  Konrad  yol- 
lends  getötet.  Darauf  zerstiickelt  dieser  das 
tier,  schneidet  ihm  die  werlvolsten  knochen 
aus  und  legt  sie  an  die  eiche  zum  trocknen. 
Dann  reitet  er  weiter,  bis  er  zu  der  briicke 
komt  und  halt  dort  nachtruhe.  Es  war  der 
abend  yor  dem  ersten  pfingstfeiertage. 

Am  nächsten  morgen  geht  Konrad  al- 
lein  die  steinbriicke  hinauf  und  sieht  amjen- 
seitigen  ufer  eine  prächtige  burg,  deren  tiirme 
und  mauern  wie  gold  und  edelsieine  glänz- 
ten.     Das  land  ringsum  war  eben,  ohne  berg9 


CXLVI 


Inledning. 


Seines  herrn  grosse  freude  äussert,  legt  er 
einen  teil  der  bente  auf  den  rucken,  da  das 
pferd  nicht  allés  zu  trägen  vermag.  Die 
schweine  tötet  er  und  gibt  sie  dem  löwen  zu 
fressen;  die  getrockneten  elephantenknochen 
nimt  er  mit  sich.  Im  löwenlande  vermehrt 
er  sein  gepäck  durch  die  baut  des  getoteten 
löwen.  Glticklich  gelangt  er  wider  zu  den 
inseln  ond  segelt  von  dort  mit  seinem  gefolge 
nach  Miklagard. 

Prinzessin  Matbiide  batte  inzwiscben  för 
die  glucklicbe  heimkebr  Konrads  eifrig  mes- 
sen  lesen  lassen.  Als  die  seefabrer  in  einer 
abgelegenen  bucbt  in  der  näbe  von  Mikla- 
gard gelandet  sind^  beeilt  sicb  Konrad  zur 
stat  zu  gelangen.  Matbiide  empfangt  ibn 
mit  groBser  freude,  lässt  sicb  die  abenteuer 
der  reise  erzäblen  und  die  mitgebracbten 
scbätze  zeigen.  Besonders  erfreut  sie  der 
griine  stein  smaragdus,  um  dessen  willen  Kon- 
rad die  fahrt  unternommen  batte.  Den  weis- 
sen  stein  er  klart  sie  för  einen  krystall;  er 
babe  die  kraft  den  träger  vor  dem  bisse  gif- 
tiger  tiere  zu  scbutzen  und  vermöge,  wenn  man 
ibn  beryorziebe,  ein  dunkles  baus  zu  erleucb- 
ten.  Der  rote  stein^  sagt  sie,  beisse  carbuncu- 
lus;  er  babe  die  eigenscbaften  des  krystalls 
und  ausserdem  nocb  die^  dass  dem,  der  ibn 
trage,  und  dem  bausej  worin  er  aufbewabrt 
werde,  weder  wasser  nocb  feuer  scbaden 
könne.  Aucb  der  bierkrug  besitze  wunder- 
bare  gaben:  durcb  die  kraft  von  vier  an  ibm 
befindiicben  edelsteinen  könne  sicb  viererlei 
trank  ungemiscbt  in  ibm  erbalten.  Trinke 
man  nicbt  in  vorgescbriebener  weise  aus  dem 
kruge,  so  verscbwinde  der  ganze  trank  und 
es  erbebe  sicb  ein  kasteli  mit  vier  rittern, 
wäbrend  der  trank  zuriickkebre,  wenn  man 
den  krug  ricbtig  bandbabe. 

Matbiide  rät  nun  ibrem  geliebten,  seine 
ankunft  in  der  stat  melden  und  eine  versam- 
lung  zusammenberufen  zu  lassen.  ^Wenn  die 
trompeten  ertöneu,  sagt  sie,  so  gebe  mit  al- 
len  deinen  genossen  zum  thing  und  gib  dem 
könige  den  smaragd,  nacb  welcbem  er  dicb 
Sante.  Er  wird  sebr  frob  dariiber  werden 
und  sprecben,  dass  nun  nur  nocb  eine  probe 
iibrig  sei,  um  ibm  allén  zweifel  an  deiner 
königlicben  abkunft  zu  benebmen.  Frage 
dann,  was  das  sei.  Er  wird  mit  dir  eine 
lanze  brecben  woUen,  und  du  gewäbre  ibm 
die  bitte.  Er  ist  sebr  geöbt  in  allea  kampf- 
spielen,  und  bleibst  du  vor  seinem  stosse  im 
sattel,  so  wird  er  die  probe  fur  voUendet 
anseben.     Fiige  ibm  keinen  scbadeu  und  keine 


bescbimpfung  zu,  aber  bebe  ibn  aus  dem 
sattel,  damit  er  deine  iiberlegenbeit  erkent. 
Ist  er  aus  dem  sattel  geworfen,  so  wende 
dein  ross  und  scbeuke  ibm  den  kostbaren 
stoff  aus  der  scblangenburg :  seinetwegen  wird 
er  dir  verzeiben.' 

Konrad  lässt  dem  könige  seine  beimkehr 
melden.  Darauf  reitet  er  mit  seinem  gefolge 
zum  tbing  und  iibergibt  dem  könige  den 
smaragd.  Dieser  ist  sebr  erfreut  dariiber. 
'£s  ist  glaublicb,  sagt  er^  dass  du  des  ange- 
sebensten  mannes  sobn  bist.  Aber  um  den 
lezten  zweifel  zu  zerstreuen,  must  du  mit  mir 
eiue  lanze  brecben.'  Konrad  verstebt  sicb 
dazu.  Beide  wapnen  sicb,  besteigen  ihre 
rosse  und  sprengen  auf  einander  los.  Keiner 
von  beiden  verfeblt  den  andern.  Der 
könig  muss  den  sattel  räumen,  komt  aber  auf- 
recbt  zu  boden.  Konrad  wendet  sofort  sein 
pferd,  reitet  zum  könige  und  sagt:  'Unklug 
babe  icb  gebandelt,  und  icb  möcbte^  dass  du 
meiner  unscbicklicbkeit  wegen  dieses  kleinod 
annäbmest.'  Er  gibt  ibm  den  kostbaren 
stoff.  Der  könig  erwidert  freundlicb:  'Es 
scbeint  mir  ebrenvoU^  von  einem  solcben 
månne  gescbenke  anzunebmen,  aber  einer  busse 
bätt«  es  nicbt  bedurft.' 

Darauf  spracb  der  könig  zu  der  anwe- 
senden  menge:  'Seit  icb  micb  im  kampfspiel 
zu  iiben  begann,  bat  micb  nocb  niemand  aus 
dem  sattel  geboben  bis  auf  den  beutigen  tag. 
Nun  aber  will  icb,  dass  der,  welcber  sicb  fur 
Konrad  den  kaisersobn  ausgegeben  hat^  mit 
diesem  seinem  namensvetter  eine  lanze  breche, 
damit  er  bewahrbeite,  dass  er  ibm  in  jeder 
ritterlicben  ubuug  iiberlegen  sei.'  Robert 
antwortet,  das  braucbe  nicbt  mebr  erwiesen 
zu  werden,  da  die  probe  sebon  oft  angestelt 
sei.  Der  könig  zwingt  ibn  jedocb  zum 
kampfe.  Beide  besteigen  ibre  rosse  und 
stiirmen  auf  einander  los.  Keiner  verfeblt 
den  andern.  Konrad  stösst  die  lanze  Roberts 
mit  dem  scbilde  von  sicb  und  berilbrt  mit 
seinem  speere  nur  den  äusseren  rand  von 
Roberts  scbild;  als  nun  die  rosse  aneinander 
vorbei  laufeu,  ergreift  er  seinen  gegner  mit 
der  recbten  hand,  bebt  ibn  boch  in  die  •  luft 
und  wirft  ibn  in  einen  sumpf^  sodass  er  bis 
zum  giirtel  einsinkt.  Der  könig  will  Robert 
töten  lassen,  Konrad  aber  spricht  dagegen: 
'Weil  er  mir  friiher  oft  dienste  geleistet  hat 
und  aus  achtung  vor  seinem  väter  Riidiger 
soll  ibm  nichts  weiter  gescbeben.  Aber  aus 
dem  lande  I  soll  er  geben  und  mir  ^  nicht  wi- 
der   vor    augen  kommen.'     Konrad  gibt  ihm 


IV.    Om  Konrads  saga. 


cxLvn 


ein   schiff,    bemannung  und  geld,  and  so  se- 
gelt  Eobert  fort.     Es  heisst,  dass  er  sich  ein 
re/ch    erobert    und    dort    bis  zu  seinem  tode 
^eherscht  habe. 

XI.  Konrad  bittet  den  könig,  ihn  nach 
Saplisen  segeln  zu  lassen ,  um  seinen  väter 
nacli  Miklagard  einzuladen.  Er  hatte  näm- 
lich  erfahren,  dass  Richard  einen  kriegszug 
ge^en  Griechenland  niste,  weil  er  glaubte, 
dass  Konrad  unter  den  harten  priifungen 
erle^en  sei. 

Konrad    segelt    nach    SacfaBen.      Als    er 

dort     ankomtf    sind   alle  buchten  mit  kriegs- 

ftcViiffen    angefult.       Richard     hatte     nämlich 

gebört^    dass   sein  sohn  in  Miklagard  den  tod 

erlitten  habe  und  wolte  ihn  rächen.    Konrad 

Bucht  nun  eiligst  seinen  väter  auf  und  ladet 

ihn  zur  hochzeit  ein.     Ein  statliches    gefolge 

wird   ausgewählt    und    Richard   und  Konrad 

segeln    auf    den    prächtigsten    schiffen    nach 

Miklagard. 

Sobald  die  flotte  in  sicht  ist,  lässt  der 
Griechenkönig  sein  ganzes  gefolge  aus  der 
stat  ziehen.  Mit  heriicher  musik  werden  die 
Sachsen  empfangen  und  in  feierlicher  pro- 
cession in  des  königs  hal  le  geleitet.  Konrad 
und  Mathilde  werden  gekrönt  und  verraähit. 
Gegen  ende  des  festes^  das  einen  halben 
monat  wfthrte,  wird  ein  thing  anberaumt, 
auf  welchem  die  abenteuer  Konrads  verkan- 
det und  die  kostbarkeiten,  welche  er  mitge- 
faracht  hatte,  vorgezeigt  werden.  Der  Grie- 
chenkönig erzählt  von  den  ränken  Roberts, 
der    ihn    uberlistet    haben  wttrde,  wenn  Ma- 


thilde nicht.  den  betrug  durchschaut  hatte; 
wie  er  dann  den  prinzen  auf  die  probe  ge- 
stelt  habe  und  dieser  bewährt  befiinden  sei. 
Konrad  sagt,  dass  er  in  kurzer  zeit  die 
griechische  sprache  so  volständig  erlernt  habe, 
dass  er  sie  nun  wie  ein  eingeborner  spreche. 
Seine  kleinode  verschenkt  er  an  Richard,  den 
könig  und  Mathilde. 

Bald  darauf  kehrt  Richard  heim.  Der 
GHechenkönig  liess  diese  geschichte  in  drei 
biicher  niederschreiben:  das  eine  sante  er  dem 
Richard^  das  andere  dem  könige  von  Däne- 
mark^  das  dritte  behielt  er  selbst.  So,  meinte 
er,  werde  die  kunde  von  diesen  dingen  nie 
verloren  gehen. 

Konrad  und  Mathilde  hatten  zwei  söhne^ 
Wilhelm  und  Heinrich.  Nach  dem  tode  sei- 
nes  sch  wieger  väter  s  herschte  Konrad  ii  ber 
Miklagard.  Wilhelm  wurde  nach  Sachsen  zu 
seinera  grossvater  geschickt,  um  dort  erzogen 
zu  werden,  und  erbte  dessen  reich.  Nach 
Konrads  tode  wurde  sein  sohn  Heinrich  kö- 
nig in  Miklagard,  der  seinem  väter  in  klug- 
heit  und  tapferkeit  ähnlich  war.  Er  hatte 
einen  sohn  namens  Kirialax. 

Die  leute  erzählen,  die  burg,  aus  wel- 
cher  Konrad  den  stein  holte,  sei  ehemals 
von  meuschen  erbaut  und  bewohnt  worden; 
diese  seien  aber  durch  die  schlangen  unter- 
gegangen. 

Ein  kleriker  fand  auf  einer  strasse  diese 
geschichte  so  aufgeschrieben,  wie  kluge  leute 
sie  nun  erzählen. 


Till  Konrads  saga  i  dess  helhet  har  någon  utländsk  förebild  icke  anträf- 
&ts,  ja,  det  är  ovisst,  om  en  sådan  någonsin  existerat.  Skulle  inan  antaga  ett 
fHlmmande  original,  så  måste  man  väl  tro,  att  det  varit  tyskty  eftersom  personerna 
nästan  alla  (med  undantag  blott  af  Silvia  och  Kirialax)  bära  tyska  namn,  sagans 
hjälte  är  en  tysk  käjsarson  och  handlingen  utgår  från  Tyskland.  Men  å  andra  sidan 
finnas,  såsom  vi  snart  skola  se,  ganska  många  tecken  till,  att  sagan  icke  är 
en  öfversättning. 

Åfven  om  det  nu  visar  sig,  att  sagan  blifvit  sammansatt  af  en  norrman 
eller  isländing,  så  kan  denne,  likaväl  som  författaren  af  Mag,  hafva  i  vissa 
delar  b^agnat  stoff,  som  han  (direkt  eller  indirekt)  fått  utrikes  ifrån.  Vi  vilja 
tillse,  i  hvilka  stycken  dylikt  lån  snarast  är  tänkbart. 

Det  vigtigaste  momentet  i  sagan  är  utan  tvifvel  namnombytet:  att  Robert 
osarperar   Konrads   namn   samt   tillägger   honom    sitt   eget.     Framställningen 


CXLVIU  Inledning. 

häraf  erbjuder  stora  likheter  med  den  tyska  riddareromanen  Loher  und  MaJ- 
ler  *),  hvilken  visserligen  är  yngre  än  Kon,  men  torde  grunda  sig  på  äldre 
berättelser  ^).  De  drag  i  romanen,  hvilka  i  synnerhet  erinra  om  Kon,  äro  föl- 
jande. Käjsar  Karls  son,  den  ädle  och  tappre  Loher,  stadd  på  färd  till  Kon- 
stantinopel, blii  af  den  fege  och  listige  hertig  Ott  förmådd  att  byta  namn  med 
honom  på  ett  års  tid.  Ott  förmanas  af  sin  fader  att  gifva  företrädet  åt  Loher 
och  i  alt  göra  honom  till  viljes.  När  den  förmente  käjsarsonen  föreställes  för 
den  grekiska  prinsessan,  säger  hon :  '^Det  är  också  en  skön  riddare,  som  jag 
ser  stå  där  bakom;  han  är  mera  välbildad  än  alle  de  andre;  jag  skulle  gärna 
vilja  veta,  hvem  han  är."  Ott  blir  väl  emottagen,  Loher  får  slita  ondt.  Prin- 
sessan är  skön  och  vis;  hennes  hjärta  vänder  sig  till  den  sanne  Loher.  Den 
grekiske  käjsaren  låter  tillställa  en  tornering.  Vid  torneringen  faller  Ott  i  en 
grop,  full  af  smuts;  då  Malier,  en  af  Lohers  män,  skrattar  åt  Ott,  förtörnas 
Loher.  Loher  utmärker  sig  vid  torneringen,  blir  slutligen  känd  till  sin  verk- 
liga rang  och  äktar  prinsessan.  —  Inom  den  nordiska  literaturen  känner  jag 
inga  så  nära  motsvarande  berättelser.  Aflägsnare  likheter  eger  Göngu-Hrålfs 
saga:  då  Hrölfr  och  hans  tjänare  Yilhjåhnr  äro  på  väg  till  konung  Erik  i 
Gardarlki,  sviker  V.  sin  herre  och  nödgar  honom  att  vid  hofvet  uppträda  som 
tjänare,  medan  V.  själf  låtsar  vara  herre;  dock  göra  hjältens  bedrifter  honom 
snart  bemärkt.    Vilhjålms  syfte  är,  liksom  Roberts,  att  vinna  konungens  dotter  ^). 

o 

Åtskilliga  af  uppgifterna  om  ornilandet  (i  en  hds.  kalladt  Babilon,  jfr 
längre  ned)  och  färden  dit  äro  säkerligen  lånade  utifrån.  Särskildt  anmärk- 
ningsvärd är  en  af  de  fornryska  berättelser,  för  hvilka  A.  Wesselofsky  redogör 
i  sin  uppsats  "Die  Sage  vom  babylonischen  Reich"  (Archiv  fiir  Slavische  Phi- 
lologie,    herausg.    von    V.  Jagié,  Bd  II,  Berlin  1877)  *).     I  den  ifrågavarande 

^)  Det  är  Professor  Griston  Paris,  jag  har  att  tacka  för  hänvisningen  till  denna  skrift. 

^)  Enligt  romanens  egen  utsago  (se  K.  Simrocks  upplaga,  Stuttgart  1868,  p.  290)  är 
den  öfversatt  från  latin  till  franska  år  1405  på  befallning  af  grefvinnan  Margaretha  af 
Yidmont  (gift  med  hertig  Fredrik  af  Lothringen),  och  sedermera  från  franska  till  tyska  år 
1437  af  hennes  dotter  Elisabeth,  enkegrefvinna  till  Nassau  och  Saarbriicken. 

^)  1    det    troligen    öfversatta    "äfventyret"    om    prinsen  af  Galizia  (H.  Gering,  Islendzk 
aevent^ri,    n:o    LXXIX,    K.    Gislason,  Prover  n:o  XVII)  låter  denne,  for  att  pröfva  en  prin- 
sessas   klokbetj    en   underordnad  föreställa  sin  person,  men  röjes  på  sina  åthäfvor  och  svar 
Om  Kon  48** — 49*  påminna  '^äfventyrets''  ord:  Adr  Jjeir  koma  å  konungs  fund,  mselti  kon- 
ungs8«n    til    félaga    siuua:     ^Nii    skal  breyta  vårum  vana:  steikari  skal  nii  fyrstr  gänga  ok 
sitja   innstr,   enn  ek  skal  sitja  yztr;  hann  skal  tala  vid  konung  vårra  vegna,  sva  sem  hann 
sé  vårr  formadr." 

^)  Dr  Rkinuold  KOhlbk  bar  godhetsfuUt  ledt  min  uppmärksamhet  på  denna  artikel. 


IV.    Om  Koi^rads  saga.  CXLIX 

berättelsen  omtalas,  huru  grekisl^e  käjsaren  Leo  (eller  Basilius)  skickade  någre 
män  till  Babylon,  som  den  tiden  beboddes  af  ormar;  en  orm  låg  rundt  om- 
kring staden.  Sändebuden  hemtade  klenoder,  däribland  ett  underbart  dryckes- 
kärl. Vidare  heter  det  (p.  141  not.  28):  "Es  gab  aber  in  der  Stadt  eine 
zahllos  grosse  Anzahl  anderer  Schlangen  (d.  v.  s.  utom  den  stora  ormen,  som 
låg  kring  stadsmuren)  und  Reptilien.  Auf  Befehl  Gottes  liegen  diese  Schlan- 
gen Sonntags  vom  Au%ang  der  Sonne  bis  zu  ihrem  Untergang  regungslos  wie 
todt,  Montags  aber  werden  sie  lehendig  die  ganze  Woche  bis  Sonntag."  (Jfr 
Kon  70^^"*').  Ett  par  af  de  öfriga  fornryska  texterna  meddela,  på  hvad  sätt 
Babylon  tagits  i  besittning  af  ormarna.  Wesselofaky  anser,  att  dessa  sagor 
om  det  babyloniska  riket  kommit  från  Bysanz;  berättelsen  om  käjsar  Leos 
sändebud  skulle  ha  blifvit  diktad  därstädes  såsom  en  fortsättning  till  de  andra;  des- 
sas egentliga  ursprung  söker  han  i  iranisk-semitisk  vidskepelse,  sammansmält  med 
bibliskt-kristliga  föreställningar  (Uppenbarelseboken  17:  5,  18:2)*).  Såsom 
beslägtade  sägner  anför  han  bland  andra  den  om  ormen  kring  Thora  Borgar- 
hjorts slott  (Ragnar  lodbroks  saga)  samt  en  episod  i  Heinrichs  af  Neustadt 
ApoUonius,  som  är  författad  år  1312  (utg.  af  J.  Strobl,  "Wien  1875).  Apol- 
lonius  får  sig  af  en  konung  Nemrot  förelagdt  att  resa  till  Babylon  och  hemta 
ett  "tecken^  där;  under  det  odjuren  sofva,  lyckas  han  komma  in  i  staden  samt 
ut  igen,  sedan  han  hemtat  några  dyrbarheter;  utmålningen  af  stadens  prakt 
och  ormarnas  mängd  tyckes  hafva  någon  likhet  med  Kon  ^).  —  Föreställning- 
en, att  'Babilon'  skulle  vara  bebodt  af  ormar,  saknas  icke  häller  i  nordiska 
skrifter,  h vilka  dock  själfva  öst  ur  utländska  källor;  se  'Nokkur  blöd  är 
HaukshoK  8**'*®  och  Alexanders  saga  p.  1.  I  det  föregifna  brefvet  från 
Alexander  till  Aristoteles,  hvilket  upptages  i  en  yngre  hds.  af  Alex.  s.,  talas, 
utan    omnämnande  af  Babylon,  om  ^k  stadi,  er  audir  våru  af  mönnum;  vidare  sä- 

ges:     {)ar    var    gnott    gulls  ok  orma  ok  allra  gimsteina  ....  l)at  var  skämt  frå  Serklandi 

(Alex.  s.  p.  169).  Men  också  tvänne  isländska  skrifter,  hvilka  ej  kunna  vara 
öfversättningar,  upptaga  ormhistorier  af  beslägtad  art.  Den  ena  är  den  fanta- 
stiska Yngvars  saga  Vidjörla  (utg.  i  Stockholm  1762).  Under  Yngvars  flod- 
fllrd    händer    det    en    natt,    att  Valdimarr,  som  håller  vakt,  går  i  land  för  att 


*)  Ännu   närmare  stå  väl  Es.  34:  13  och  Jer.  51:  37,  där  det  uttryckligen   förutsäges, 
att  Babylon  skall  blifva  en  "drakaboning." 

*)  Ett    af   ormar  bebodt  land,  som  styres  af  en  ormdrottning,  förekommer  i  sagan  om 
Haseb  och  ormdrottningen  Tamlicha^  i  "Tusen  och  en  natt." 

t 


Ott  Inledning. 

utforska   orsaken   till  ett  ljus  (likt  en  halfmåne),  som  synes  på  afständ.     a 

kom  at,  p»r  sem  upphed  var  fyrir  honam,  au  er  gullelitr  var  a  (jfr  KoN  73^^'*,  73*^  ( 
77'*);  ok  Bu  hann,  hvat  pv(  olli,  pvi  at  Jiar  var  alt  {lakit  ormum.  Enn  fyrir  J>t(  at  | 
Bvåfu,  ))å  rétti  hann  apjutskepti  sitt  {lar  til,  sem  einn  gallhrmgr  var,  ok  drä  hann  at  i 
På     vaknadi    einn    yrmlingr,  ok  vakti  bä  t>egBr  actra  hja  sér,  unz  Jakalas  (en  StOr  dra! 

som  tyckes  vara  konung  Öfver  orraarna)  var  vaktr.  Valdimarr  flyr  till  skepp" 
men  'Jakulus'  kommer  flygande  och  spyr  etter  öfVer  ett  skepp,  som  strax  f 
gås  (kap.  5,  p.  15,  16).  Äfven  vid  flodens  källa  finner  Y.  en  ofantligt  b 
drake,  som  ligger  på  mycket  guU.  Medan  draken  är  krupen  till  vattnet 
att  dricka,  borttaga  Yngvarr  och  hans  stallbröder  en  del  af  gullet.  Y.  f 
bjuder  sina  män  att  betrakta  draken,  när  denne  återkom,  men  någre  kunna 

styra  sin  nyfikenhet.  De  sågo,  att  draken  värd  illa  vid  skada  sinn:  hann  reii 
&  spordinn  ok  lét,  sem  ^å  er  niadr  blistrar,  ok  sneriz  i  bring  å  gullinu  (j&     KoN    76^' 

76'*"*,  76*'*')  *).  Desse  män  nedfalla  sedan  döde  (kap.  6,  pp.  23 — 
Yngvars  son '  Sreinn  besöker  sedermera  samma  ormkoloni,  där  hans  fader  ht 
varit;  ormarna  sofvo  dar  i  stort  antal,  men  Jakulus  låg  i  ring  om  alla 
andra.  Sveinn  lyckas  då  döda  Jakulus  (kap.  11,  pp.  40 — 1).  Den  andra 
liindska  berättelse,  pä  hvilken  vi  nyss  hänsyftade,  är  påttr  Porsteins  forvit 
(Platöbok  O,  431 — 2).  Isländingen  Jjorsteinn,  som  vistas  hos  Harald  håi 
rade,  har  af  nyfikenhet  tittat  i  konungens  'pöss'  och  där  sett  tvä  dolkhandtag  ('hep 
af  gullfårgadt  trä ;  Harald  ålägger  honom  att  skaff'a  ett  likadant,  borsteinn  i 
ger:  "Hvert  akal  ek  Bsekja?"  Konungen  svarar,  att  det  får  han  själf  utfinna  ( 
Ko»  69*').  Med  den  helige  Olafs  bistånd  påträfer  borsteinn  en  eremit,  st 
kan  visa  honom  vägen  och  säga,  hur  han  skall  bära  sig  åt.    Ute  på  en  holi 

är      ett     ormbo     (ormabsli);     par  akorti  eigi  gull,  ok  allr  vidr  var  [lar,  Bern  &  gnll  s 

Diir  växer  också  den  telning,  af  hvilken  han  skall  skära  till  handtaget.  Han  i 
Giv  sitt  värf,  medan  ormen  är  borta  för  att  dricka.  Enn  er  ormrinn  kom  aptr,  hvi 
hann  ilbliga  ok  p6tiiz  vita,  at  madr  hafdt  komit  til  bygda  bana,  ok  reis  å  apordiun;  hi 
Baknadi    (leaa,    er    å    brottn  var,  ok  lagdiz  eptir  honnm.      Med    hjälp  af  helgonet,  8) 

han  åkallar,  kommer  borsteinn  undan.  Dä  han  lemnar  konung  Harald  e 
byte,  säger  denne:  Mikla  gefii  hefir  ^å  til  borit  (jfr  Kok  78'°,  80*"').  En  m 
Kon  69'"*  ännu  närmaie  öfvereosstämmelse  finner  man  i  Sturlaugs  saga  8ta\ 
sanm   (Fornaldar  sögur  Nordrlanda  Hl,  616):   Konung  Harald  gifver  Sturla 


')  Äfven  förut  begagnar  aagau  några  uttryck,  som  erinra  otn  Kon.  Medan  draken 
kvar  i  sitt  bo,  voro  männen  tjsto  'ok  leitudu  aér  hoflis'  (jfr  Kon  73*'');  i  boet  (bseli) 
mycket  gull  'ok  sva  heitt  sem  uyrunnit  i  afli'  (jfr  Koh  74"'). 


IV.    Om  Konrads  saga.  CLI 

i    uppdrag    att    hemta    ett    'urarhorn',    som    han    en  gång  förlorat;  St.  frågar: 

"Hvert  skal  ek  eptir  ^vi  leita?"  Konungr  segir:  "Hygg  t)ti  sjålfr  fyrir  J)vi!"  St.  får  be- 
sked af  Véfreyja,  fostermoder  till  hans  hustru.  —  Det  är  väl  troligt,  att  de 
sistnämda  skrifterna,  Yngvars  saga,  |>orsteins  |>åttr  forvitna  och  Sturlaugs  saga, 
stå  i  någon  förbindelse  till  Kon.  Men  då  de  alla  tre,  så  vidt  jag  vet,  äro 
yngre  än  Kon,  kan  åt  minstone  icke  denna  hafva  lånat  af  dem. 

Episoden  om  läjonet,  hvilket  af  Konrad  räddades  från  en  drake  och  sedan 
blef  så  troget,  hvilar  naturligtvis  ytterst  på  utländsk  grund;  medeltidsliteratu- 
ren  har^  som  bekant,  talrika  framställningar  af  detta  ämne.  Men  Kon  kan 
mycket  väl  hafva  upptagit  episoden  ur  den  norska  Iveinssagan;  denna,  på  ko- 
nung Håkan  gamles  befallning  författade,  öfversättning  är  gammal  nog  att 
kunna  vara  källa  till  Kon,  och  att  den  verkligen  varit  det,  synes  framgå  af  do 
här  förut  påpekade  öfverensstämmelserna  i  uttryck  (se  p.  XXIII). 

Främmande  ursprung  hafva  tydligen  också  uppgifterna  om  läjonets  rädsla 
för  tuppen  samt  elefantens  för  svinet;  men  dessa  uppgifter,  som  tyckas  ha  före- 
kommit tämligen  ofta  hos  medeltidsförfattare  ^),  behöfva  knapt  förutsätta  skrift- 
lig utländsk  källa;  beskrifningen  på  elefantens  utseende  (72'* — 73')  vittnar  i 
alla  händelser  ej  om  autopsi.  På  detta  djurs  fruktan  för  svinets  grymtande 
hänsyftar  ett  ställe  i  Alexanders  bref  till  Aristo teles  (Alexanders  saga  p.  171). 

En  annan  medeltidsåsigt;  som  sannolikt  varit  mycket  spridd,  nämligen  att 
jordens  olika  språk  voro  72  till  antalet  *),  torde  ligga  till  grund  för  uppgiften 
59^*"**  om  bladen  med  de  72  språken  (70  enligt  hds.  ^).  Om  jordens  72 
språk  talar  äfven  Hauksbok  ('Nokkur  blöd'  etc.  8'*-*%  15*"%  25*)  och  St)6rn 
kap.  22.  I  denna  punkt  synes  antagandet  af  ett  skriftligt  utländskt  original 
icke  kunna  erhålla  något  säkert  stöd,  och  häller  icke  gärna  däri,  att  mot 
sagans  slut  tornering  användes  som  ett  slags  gudsdom. 

De  utländska  ortnamnen  förekomma  äfven  i  andra  isl.  skrifter  och  kunna 
godt  vara  lånade  från  dem.  Men  betydelsen  är  stundom  något  afvikande: 
Peizinavallarna  (jfr  Hkr  776,  Geisli  52)  förläggas  i  Kon  66' '  helt  nära  in- 
vid  Mikligardr,    enligt   Hkr  äro  de  belägna  i  Vallachiet;  Gullvarta  är  i  Kon 


^)  I  saknad  af  erforderlig  literatur  kan  jag  ej  lemna  citat^  men  jag  erinrar  mig  ha 
påträ£Fat  ett  dylikt  meddelande  i  en  artikel  om  medeltidens  zoologi^  intagen  i  tidskriften 
Household  Words. 

')  Äf^en  i  detta  fall  måste  jag  utelemna  citat.  —  Huruvida  med  den  ifrågavarande 
föreställningen  sammanhänger  den  om  Guds  72  namn,  hvilken  träfifas  i  ett  par  tyska  sånger 
frhk  14:de  århundradet  (se  M.  Gäster  i  Germania  XXYI,  203),  kan  jag  ej  afgöra. 


CMI  Inledning. 

(hds.  E)  en  hamn,  enligt  Hkr  668  en  port;  Stölpasund  skall  eljest  beteckna 
Gibraltarsund  (enl.  Cleasby-Yigftissons  lexikon,  som  dock  ej  anför  något  citat), 
i  Kon  användes  namnet  om  Bosporen,  likaså  i  Jarlmanns  saga  ok  Hermanns 
(se  vidare  nedanför)  och  i  "äfventyret"  af  Rémverska  dåranum  (H.  Gering,  fs- 
lendzk  »ventyri,  LXXXIII,  39,  99). 

Läsaren  finner  altså,  att  Uand  alla  de  drag  af  berättelsen,  h vilka  snarast 
kunna  anses  lånade  utifrån,  intet  enda  visar  på  öfversättning  Mn  skriftligt 
original.  En  episod  —  om  det  trogna  läjonet  —  tyktes  fastmer  vara  uppta- 
gen direkt  ur  en  öfversatt  saga. 

Mera  positiva  tecken  till  sagans  nordiska  ursprung  kunna  utan  svårighet 
påträfiks.  För  ett  sådant  anser  jag,  hvad  innehållet  angår,  berättelsen  om 
Konrads  'féstr',  särskildt  jarlens  erbjudande  samt  Konrads  känsla  af  förplig^lse 
mot  fosterbrodren.  I  nordisk  anda  äro  vidare  de  många  häntydningarna  pä 
Konrads  'gaefa',  d.  v.  s.  den  lycka  eller  det  speciella  guddom  liga  understöd,  han 
på  grund  af  sin  höga  börd  fick  åtnjuta  *).  Också  uppgiften,  att  ormkonungen 
bar  '»giahjålmr'  (70^*,  75*®"*),  är  väl  rent  nordisk.  Och  slutligen  förefeUer  mig  Kon- 
rads karaktär  hafva  en  väsentligen  nordisk  prägel;  jag  menar  tryggheten  i 
hans  hjältemod,  då  han  lugnt  förblifver  i  det  ogynsamma  läge,  hvari  Robert 
satt  honom,  och  underkastar  sig  det  ena  farliga  profvet  efter  det  andra.  Samma 
trygghet  (eller,  om  man  så  vill,  tröghet),  blandad  med  en  viss  humor,  röjes 
stundom  i  hans  tal:  59**'»*''%  70»®"®  och  än  mer  60'*  samt  framför  alt 
69*'""  och  78**;  han  liksom  retas  med  den  ifriga  Mattild;  så  äfven,  när  han 
först  visar  henne  andra  ädelstenar,  innan  han  tar  fram  den  rätta.  Anmärk- 
nitigsvärdt  är  äfven  det  lugnt]  själfinedvetna  och  något  skämtsamma  yttran- 
det 60"«. 

Sagans  stil  röjer  aldrig  öfversättning,  men  har  åtskilliga  nordiska  egenhe- 
ter. Väl  är  framställnilfigen  tämligen  bred  och  omständlig  i  jämförelse  med 
M^a,  men  författaren  inlåter  sig  dock  icke  på  att  skildra  personernas  känslor 
eller  bevekelsegrunderna  till  deras  handlingar,  utan  håller  sig  strängt  till  den 
"symptomatiska''  berättelseformen  (jfr  här  of?an  p.  Cl)  *).  Ån  mer,  där  fram- 
ställningen är  bredast  och  för  nutida  smak  må  hända  något  tröttsam,  nämli- 
gen  där  först  Mattilds  förutsägelser  och  råd  samt  sedan  deras  uppfyllande  ut- 


*)  Jfr  undersökningen  af  Magus  saga  p.  XCV. 

*)  Så    t.    ex.    säger  ej  förf.,  hvad  Konrad  tänker  om  Roberts  svek,  eller  hor  snart  haa 
böljade    ana    or&d.      Att    Konrad    mycket  tidigt  lärt  sig  grekiska,  ikr  man  veta  först  i 
gans  slut. 


rV.    Om  Eonratts  saga.  Cliin 

förligt  berättas,  just  där  står  sagan  i  öfverensstämmelse  med  äkta  isländska  ätt- 
sagor: vi  behöfva  bloti  erinra  om  Nials  omständliga  föreskrifter  till  Gunnar 
och  den  senares  därmed  enliga  handlingssätt.  Äfven  ett  annat  slags  vidlyftig- 
het  har  Kon  gemensam  med  de  rent  nordiska  sagorna,  nämligen  parallellismen 
(jfr  ofvan  pp.  Cl— II).  Kon  använder  den  i  skildringen,  hur  hjälten  tre  gånger 
utestänges;  särskildt  förberedelsen  härtill  (samtalet  mellan  konungen  och  Ro- 
bert) återkommer  nästan  i  samma  ordalag.  Att  enskilda  uttryck  och  vändning- 
ar af  rent  nordisk  art  förekomma,  är,  som  vi  förut  (i  afd.  I)  hafva  sett,  icke 
något  säkert  bevis  på  nordiskt  ursprung,  ty  äfven  öfversättningarna  kunna  upp- 
taga sådana.  Exempelvis  vilja  vi  dock  framhålla  afslutningsorden  ok  er  nu  lokit 
frå  honum  at  segja  82""%  de  nekande  uttrycken  47%  52^^%  59^%  60»*"^  m. 
fl.,    ordspråken    47*"*  och  47*'*,  äfvensom  reflexionen  46^'*:  "hallkvaemra  Jjikki 

mér  t)ér  vera  t)at,  er  t)u  berr  i  brjosti  [)ér,  enn  {)at,  er  hann  veit  ok  ^d  att  undir  honom"» 
hvilken   starkt  erinrar  om  Håvamål   8:   odsella  er  vid  t>at,  |  er  madr  eiga  skal  |  annars 

brjöstum  i  (jfr  också  ib.  9*"*)  *). 


En  liten  utredning  för  sig  fordrar  det  egendomliga  förhållande,  hvari  Eov 
står  till  Jarlmanns  saga  ok  Hermanns.  Den  isländska  texten  till  denna  saga 
är  ännu  icke  trykt,  men  en  svensk  öfversättning  utgafe  af  Joh.  G.  Liljegren  i 
andra  bandet  af  "Skandinaviska  fomålderns  hjeltesagor"  (Stockholm  1819).  Sa- 
gans öfverensstämmelser  med  Kon  äro  många  och  delvis  mycket  påfallande. 
Men  någon  vägledning  till  Konradssagans  källor  är  icke  att  söka  här,  ty  en 
närmare  pröfning  af  Jarlmanns  saga  ok  Hermanns  torde  ej  kunna  lemna  annat 
resultat,  än  att  denna  saga  Aifvit  (sannolikt  omkring  år  1400)  sammansatt  af 
en  isländing,  som  varit  väl  bekant  med  Kon  och  velat  åstadkomma  ett  mot- 
stycke därtill,  i  det  han  skildrade  en  jarlssons  (Jarlmanns)  uppoffrande  tro- 
het mot  sin  fosterbroder,  konungssonen  (Hermann).  Författiaren  har  i  talrika 
enskildheter  gjort  lån  från  Kov,  med  hvilken  han  dess  utom  sökt  förbinda  sin 
saga  genom  att  låta  Hermann  vara  farfader  åt  Konrad ').     Han  har  också  be- 


*)  Ifattilds    nppmaning    till    Robert:   "Sit  [lar,  mactr!"  (52^*)  smakar  mera  af  den  nor- 
diska enkelheten  än  af  den  förfinade  artigheten  i  tyska  och  franska  medeltidsdikter. 
^)  Jfr  förut  p.  III  och  här  längre  ned  anmärkningarna  om  Själar- Jöns  saga. 


CUV  InledniDg. 


gagnat  flere  drag  ur  andra  romantiska  sagor,  såsom  ur  bidreks  saga  (Herburts 
|>ättr),  Mag,  Cl,  Mib  m.  fl. 


Den  föregående  granskningen  torde,  huru  knapphändig  den  än  är,  göra 
sannolikt,  att  Kon  blifvit  sammansatt  i  Noi^e  eller  på  Island,  visserligen  med 
begagnande  af  utländskt  stoff,  men  icke  på  grundvalen  af  ett  främmande  skrift- 
ligt original  (för  hela  sagan).  Beträffande  tiden  för  författandet  kan  må  hända 
terminus  a  quo  ställas  strax  efter  öfversättandet  af  Iveins  saga,  om  nämligen 
våii;  antagande,  att  Kon  lånat  från  denna,  håller  streck.  Terminus  ad  quem 
bör  i  alla  händelser  förläggas  före  år  1300;  ty  älsta  hds.  (Ä)  tillhör  början  af 
14:de  århundradet,  och  att  denna  hds.  står  ganska  långt  från  sagans  första 
uppteckning,  skall  tillräckligen  bevisas  af  de  undersökningar,  vi  strax  komma  att 
anställa  öfver  redaktionernas  inbördes  förhållande.  Innan  vi  öfvergå  till  detta 
ämne,  måste  vi^  likväl  kasta  en  blick  på  själfva  handskrifterna  äfvensom  pä 
den  förut  utgifna  upplagan  af  Kon. 


Handflkriftema  till  Konrads  saga  äro  följande: 

1.  Skinnboken  n:o  7,  4:to,  å  Kongl.  Biblioteket  i  Stockholm,  här  förut 
beskrifven  i  afd.  II;  efter  denna  hds.,  som  vi  kalla  A,  är  vår  text  aftrykt, 
utom  början  (till  45*),  som  felas  i  hds. 

J2.  Skinnboken  n:o  7,  foL,  å  Kongl.  Biblioteket  i  Stockholm,  beskrifven  i 
Arwidssons  "Förteckning"  och  i  företalet  till  Klockhoffs  uppleda  af  Partalopa 
saga.  Den  är  skrifven  under  det  15:de  århundradet  (omkring  midten?).  Efter 
denna  hds.,  som  vi  kalla  JB,  hafva  vi  aftrykt  sagans  början  (till  45*)  samt 
därefter  (i  noter  under  texten)  alla  vigtigare  afvikelser  från  Ä.  Slutet  af  sa- 
gan (från  Bjålfum  83 '^«)  fettas. 

3.  Pappershandskriften  AM.  119,  8:vo,  af  oss  kallad  by  är  en  tämligen 
noggrann  afekrift  af  JS,  som  blifvit  gjord,  medan  B  ännu  egde  sagans  slut  i 
behåll  ^).  Första  sidan  i  hds.  b  är  skrifven  senare,  icke  efter  JB,  där  sagans 
början  är  ganska  svårläst,  utan  efter  någon  annan  hds.,  kanske  Rask.  31,  4:ta 


^)  Af  samme  skrifvares  hand  är  äfVen  AM.  118,  8:vo;  se  afd.  VII. 


IV.    Om  Konrads. saga.  GLV 

AM.  119,   8:vo,  innehåller  för  öfrigt  Elis  saga  och  Gibbons  saga,  skrifha  med 
samma  hand  som  Kon,  samt  'Gnyrs  sefintyri',  skrifvet  af  annan  hand. 

4.  Skinnboken  AM.  529,  4:to,  betydligt  yngre  än  B  (16:de  årh.?).  Den 
innehåller  Gibbons  saga.  Nitida  saga  freega,  Jarlmanns  saga  ok  Hermanns 
samt  slutligen  några  frc^ment  af  Kon.  Dessa  sistnämda  bestå  af  a)  fyra  ^ra- 
der, utgörande  sagans  början  (motsvarande  43^"®,  till  at  sér,  i  vår  text;  b)  ett 
blad  (motsvarande  46^' — 4:8^*);  c)  två  sammanhängande  blad,  hvilka  utgjort 
de  yttersta,  det  första  och  det  åttonde,  af  ett  lägg  (motsv.  56*' — 58**  och 
70" — 72**);  d)  två  sammanhängande  blad,  hvilka  hafva  utgjort  det  tredje  och 
det  sjätte  af  samma  lägg  som  de  båda  föregående  (motsv.  60** — 62*^  och 
66'* — 68^®)*);  e)  fyra  blad,  de  inre  af  det  lägg,  som  följt  på  det  nyssnämda 
(motsv.  75'«— 84**).     Denna  hds.  kalla  vi  C. 

5.  Skinnboken  AM.  180  B,  foL,  som  är  något  yngre  än  B.  Se  för 
öfrigt  afd.  V.  Af  Kon  upptager  handskriften  blott  slutet  från  81'*.  Vi  kalla 
denna  hds.  för  I). 

6.  Pappershandskriften  AM.  524,  4:to;  denna  är  sannolikt  en  vårdslös  af- 
skrift  af  D,  tagen,  då  membranen  hade  sagan  fullständig. 

7.  En  smal  längdremsa  ur  midten  af  ett  pergamentblad,  förvarad  i  AM. 
567,  4:to.  Detta  blad  har  på  senare  sidan  haft  början  af  Kon  *);  handskriften 
tyckes  tillhöra  14:de  århundradet. 

8.  Skinnboken  n:o  6,  4:to,  å  Kongl.  Biblioteket  i  Stockholm;  se  förut 
afd.  II.     Koi^'  är  här  fullständig.     Vi  kalla  denna  hds.  E. 

9.  Afskrifter  (direkta  eller  indirekta)  af  Ej  alla  å  papper:  ä)  AM.  179, 
föl.;  b)  AM.  181  F,  fol.;  c)  AM.  585  E,  4:to;  d)  n:o  614,  4:to,  af  Kallska 
samlingen  å  Kongl.  Biblioteket  i  Köpenhamn;  é)  n:o  46,  fol.,  å  Kongl.  Biblio- 
teket i  Stockholm;  /)  n:o  31,  4: to,  af  Rasks  samling;  —  samt  troligen  äfven 
g)  n:o  102,  8:vo,  i  det  Isl.  Literära  Sällskapets  manuskriptsamling,  och  h)  n:o 
224,  8:vo,  i  samma  bibliotek. 

Om  ännu  en  hds.  af  sc^an  eger  man  någon  kunskap,  nämligen  den,  efter 
hvilken  de  älsta  Konråds-rimur  äro  författade;  då  dessa  torde  tillhöra  15:de 
århundradet,  har  ifrågavarande  hds.  varit  lika  gammal  som  JB,  om  ej  äldre. 


^)  Dessa  båda  blad  fbrvarades  förut  i  567,  4:to^  af  AM.  sarolingen;  men  sedan  jag 
igenkänt  dem  som  tillhörande  529,  4:to,  äro  de  nu  inlagda  på  sin  rätta  plats. 

^)  Då  detta  förhållande  synes  hafva  varit  obekant,  har  jag  gjort  en  anteckning  därom 
å  remsan  själf. 


^^^  ►  Inledning. 

EditiLO  princeps  af  Kon  utgaft  i  Köpenhamn  1859  af  isländingen  Gunn- 
langur  |>6rdar8on  och  bär  titeln  Konrd&s  saga  keisarasonar,  er  for  til  Ormc^ 
hnds.  Denna  upplaga  är^  liksom  den  af  samme  man  utgifna  'Bragda-Mågus 
saga',  väsentligen  afsedd  att  tjäna  utgifvarens  landsmän  till  intressani  lektyr 
ocli  stöder  sig  icke  på  någon  omsorgsfuUare  pröfning  af  handskrifterna.  Tex- 
ten har  blifvit  trykt  efter  pappershandskriften  AM.  179,  foL,  hvilken,  såsom 
nyss  sades,  är  en  afskrift  af  £;  utgifvaren  har  tagit  variaater  och  stundom 
gjort  rättelser  dels  efter  AM.  181  F,  fol.,  och  585  E,  4:to,  hvilka  äfven 
härstamma  från  -E,  dels  efter  AM.  529  och  524,  4:to,  samt  119,  8:vo,  hvilka 
alla  tre  tillhöra  andra  redaktioner  af  sagan.  På  det  hela  taget  kan  notan 
emellertid  anse  den  egendomliga  redaktionen  i  hds.  E  vara  publicerad  genom 
J)6rdar8ons  upplaga,  om  ock  på  ett  tämligen  otillfredsställande  sätt.  Därföre, 
när  vi  här  nedan  önska  citera  redaktionen  J57,  göra  vi  det  efter  bördarsons 
upplaga,  likväl  så,  att  vi  uti  de  meddelade  utdragen  städse  jämfört  texten 
med  membranen  och,  om  så  erfordrats,  rättat  den. 


Yid  undersökningen  af  den  ställning,  sagans  olika  redaktioner  intaga  till 
hvarandra  och  till  den  numera  förlorade  urtexten,  måste  uppmärksamheten  i  syn- 
nerhet fästas  vid  handskrifterna  A^  B  och  £,  af  hvilka  de  båda  förra  innehålla 
nästan  hela,  den  senare  hela  sagan.  Mindre  säkra  resultat  kan  man  vinna  af  hdss. 
C  och  D,  som  blott  utgöra  smärre  fragment  af  sagan.  Remsan  i  AM.  567,  4:to, 
upptager  så  ringa  text,  att  man  intet  kan  dömma  om  denna  handskrifts  slägtskaps- 
förhållanden ;  hade  vi  varit  nog  lycklige  att  ega  handskriften  fullständig,  så  skulle 
den  på  grund  af  sin  ålder  hafva  varit  en  af  de  allra  vigtigaste.  Den  sagoredaktion, 
hvilken,  stundom  något  utbroderad,  vida  oftare  förkortad,  men  nästan  alltid  i  ut- 
trycken ändrad;  föreligger  i  Konrads  rim  ur,  lämpar  sig  föga  till  en  så  långt  i 
enskildheter  gående  jämförelse  som  den,  vi  vilja  anställa  mellan  redaktionerna, 
och  vi  kunna  endast  undantagsvis  ur  dessa  rimur  hemta  stöd  för  någon  läsarts 
ursprunglighet.  Körande  redaktionens  ställning  i  allmänhet  kan  hänvisas  till 
Th.  Wiséns  Riddararimur  (Köpenhamn  1881)  pp.  XX — ^XXX.  —  Bland  pap- 
pershandskrifterna blir  b  af  värde  endast  för  det  stycke,  som  är  förloradt  i  By 
medan  naturligtvis  E:s  afskrifter  sakna  all  betydelse  för  kritiken.  Hvad  åter 
angår  *AM.    524,    4:to,    röjer    en   jämförelse    med  den  bevarade  delen  af  D  sä 


IV.    Om  Konrads  saga. 


CLVII 


mycken    godtycklighet    och  vårdslöshet  hos  afskrifvaren,  att  jag  ej  vågat  tiller- 
känna honom  någon  vittnesgillhet  för  de  förlorade  delarna. 

Vår  åsigt  om  förhållandet  mellan  membranerna  kan  korteligen  uttryckas 
genom  följande  slägttafla,  i  hvilken  asterisk  betecknar  förlorad  hds.  samt  de 
lodräta  streckens  längd  angifver  afståndet  i  tid  (och  mängden  af  förlorade  mel- 
lanled). 

*  Urtext 

*X  *W 


♦^ 


B 


D 


E 


C 


Man  ser  af  denna  tabell,  att,  medan  slägtskap  eger  rum  mellan  A,  jB,  C 
och  i>,  däremot  E  intager  en  isolerad  ställning.  Denna  hds.  blir  altså  af  stort 
värde  vid  pröfningen  af  hvad  som  i  de  andra  hdss.  härrör  från  själfva  urtex- 
ten. I  någon  mån  minskas  detta  värde  däraf,  att  E  (såsom  snart  skall  ådaga- 
äggas)  gent  emot  urskriften  företer  många  afvikelser  (i  synnerhet  förkortning- 
ar). Emellertid  bör  här  uttryckligen  anmärkas,  att  de  afvikelser  från  urtex- 
ten, för  hvilka  E:%  skrifvare  nu  får  bära  skulden,  endast  till  en  ringa  del  br)ra 
läggas  honom  till  last  och  väsentligen  tillhöra  mellanleden  mellan  E  och  ur- 
texten (i  tabellen  antydda  genom  *W).  Den  person,  som  skrifvit  jy,  tyckes 
nämligen  annars  (d.  v.  s.  i  öfriga  delar  af  Holm.  6,  4:to)  ej  ha  varit  fallen 
för  att  göra  ändringar;  detta  kan  man  bäst  iakttaga  vid  Clarus  saga,  där  tids- 
afståndet  från  originalet  icke  är  så  långt  ^). 

Först  vilja  vi  nu  omtala  hvarje  särskild  af  de  från  *A  härstammande 
handskrifterna  och  genom  jämförelse  dels  med  öfriga  hdss.  af  samma  grupp  dels 
med  E  söka  fastställa,  i  hvad  mån  redaktionen  har  bevarat  originalets  läsarter 
eller  aflägsnat  sig  därifrån.     Sedermera  skola  vi  egna  en  undersökning  åt  E, 

Beträffande  A  kunna  vi  på  detta  ställe  fatta  oss  kort.  Denna  hds.  är  af 
alla  icke  blott  den  älsta,  utan  äfven  den,  som  på  det  hela  taget  bäst  återgifver 


')  öfriga  tillfällen,  där  möjlighet  finnes  att  genom  jämförelse  med  äldre  hdss.  kon- 
trollera denne  skrifvares  förfaringssätt,  äro:  i  början  af  Valveins  påttr  (jfr  Kölbing,  Germa- 
uia  XXV,  385 — 8),  i  Möttuls  saga  (jfr  Versions  Nordiques  etc.  pp.  35 — 9)  samt  i  Bevers 
saga  (jfr  afd.   VII  i  dfuna  inledning).  • 

a 


CLVIII  Inledning. 

urtexten.  Men  i  ganska  många  tillfällen  har  A  felaktigheter,  hvilka  kunna 
uppvisas  med  tillhjälp  af  de  andra  redaktionerna  och  skola  anföras  i  det  följande. 
S  står  mycket  nära  Ä  och  röjer  icke  någon  godtycklig  bearbetning;  na- 
turligtvis förekomma  dock  här,  som  i  alla  isl.  hdss.,  småändringar  i  uttryck, 
som  äro  rent  individuella.  De  från  A  skiljaktiga  läsarterna  äro,  med  undan- 
tag af  de  oväsentligaste,  upptagna  i  noterna  under  vår  text.  Bland  dessa 
varianter  finnas  åtskilliga,  som  öfve  rensstämma  med  E  och  följaktligen  med 
stor  sannolikhet  kunna  anses  kvarstående  från  originalet,  så  att  det  i  dessa 
tillfällen  är  Ay  som  ändrat.  Plär  följer  nu  en,  så  vidt  möjligt,  fullständig  for- 
teckning på  sådana  ställen. 

45^    flesta    A,  flestalla  B,  flesta  alla  E     45*'^  ^yi  vel  at  sliku  veitaz  A,  ^&  bådir  i 
samsinni    veitaz    B,    l)vi    bådir  at  sliku  sa  ms  in  ni  veita  E    45^^  attributet  ungir   {B) 

förekommer  äfven  i  Ey  som  eljest  förkortat  stället    45'®  l)eini  at  i)j6nft  virkuliga  A, 

at  t>j6na  honum  virduliga  B,  at  t>jona  honum  E  45'^  efter  tveir  tillägga  BE  s&man 
45**  tiikkja  A,  lika  BE  46»  l)at  er  hann  A,  hitt  er  Rodbert  BE  46*  efter  honum 
följer  i  B:  ^eir  skilja  nu  at  sinni,  OCh  i  E:  Nu  skilja  t)eir  tal  sitt  at  sinni,  ok  lida  nu 
framm    hinu    nsestu    misseri      46^'  råds  tekit  A,  or  rådaz  B,  or  rådit  E     46^®  stillandet 

af  käjsarens    vrede  omtalas  i  JB  så  väl  som  i  B  af  Silvia,  i  A  först  af  Robert 

46»*  vildu  tala  vid  hann  A,  eiga  skylt  mål  vid  hann  By  eiga  vid  hann  skylt  eyrendi  E 
(skylduUga  eiga  at  tala  vid  hann  C)    48«  l)ar  A,  ^&t  BE    48"  har  A  tydligen  öfverhoppat 

uppräkningen  af  färgerna  på  Konrads  skepp,  ty  dessa  anföras  icke  blott  af  B  (se  not. 
8)  och  C  (som  någorlunda  öfverensstämmer  med  J5,  men  utelemnar  brunudum)  utan 

äfven  af  E:  ok  hl^rbyrd  våru  öll  skipin  med  blåm  steini  ok  bleikum,  raudum,  blåm  (!)  ok 
briinum,  gulum  ('glunum'  hds.)  ok  grsenum  ok  alla  vega  litum  48"  Jjeim  A,  honum  BE  48** 
keisari  A,  konungr  BE  49^"  keisara  A,  Rikards  konungs  J?,  Rikards  keisara  E  49'*  efter 
heyrt  tillägger  B    maelt,    E   sagt      49"  kurteisari    A,    vsenni    ok    k.    J5,   fridari  ok  k.  E 

49"  öUum  A,  flestum  BE,  hvilket    bättre    passar   tillsamman    med   det  föregående 

(öUum  i  A  kan  ha  inkommit  hit  från  rad.  22)  49^^  heimskari  A,  heimaelskari  B, 
heimelskari  JB,  utan  tvifvel  bättre  läsart*)  49301  njgg^  heita  heimdragi  BE  49**  at 
A,  i  eyra  BE  49*«  fyrir  konungi  BE  49"  hafva  både  B  Och  J^' ordet  'rökum' (frå 
mörgum    rökum    ok  visdom  E)',  jfr  55**     50'  gripi  A,  d^rgripi  BE     50**  nåms  A,  fröd- 

leiks   BE     50»»  *  t)au  mest  Ay  mörg  BE  (det  at,  som  motsvarar  |)au,  saknas  i  BE) 

52'erA,vfBriBE    53*»  djups»  ko  na  J5£;     54"  koma  nökkurn  dag  JÖJB    54**  har  J5:  fridr 

ok  virduligr,  vaskligr  ok  vigfimr;  jämförelsen  med  A  och  B  (se  not.  35)  gör  sannolikt,  att 


*)  Jfr  Vatnsdaela  saga  (1860)  4*®:  Nu  vilja  ungir  menn  geraz  heimaelskir  ok  sitja  vid 
bakelda  ok  kyla  vömb  sina  å  midi  ok  muugåti  etc. 


IV.    Om  Konraås  saga.  CLIX 

det    allitererandc    uttrycket   ursprungligen  lydt  sålunda:  vaenn  ok  virduligr  (at  sjå), 

vaskligr  ok  vigfimr  54*^  mikil  er  (er)  Ä,  sakuas  i  BE  55*  tala  Ä,  rausa  BE  55*  eendr  Ä. 
seldr  BE      55'*    vid  mik  Ä,  til  min  BE     55*»**  Hann  —  daga  il;    originalet    tyckes 

ha    varit  vidlyftigare  att  dömma  efter  B:s  läsart  (se  not.   15),  jämförd  med  E: 

ok  fékk  [)enna  sinn  son  til  [)j6nustu  vid  mik  ok  lagd  i  hann  undir  fsctr  mér  55^" 
efter    mikils    tillägger    B:  ok  lét  ek  hann  löngum  tala  vid  Siviliam,  systur  mfna,  E:  Opt 

» 

lét  ek  hann  ok  tala  vid  Silviam,  systur  mfna  55^*  {)ö  A,  ^i  BE  55'*'*  var  sva  hrseddr 
ordinn  BE     56'«  at  pii  vilir  (per  vilit  JEJ)  vandliga  um  slikt  leita  BE     56*'  um  l)itt 

mål  BE     56"  efrer  vandliga   har    Äj  såsom  man  ser  af  BE^  öfverhoppat  ok  at 

okkru  lidi  57^'  vida  gimsteinum  settan  BE  57'*'  er  —  vid  A,  ok  var  kvikr  mannf  ai 
å  t>eim  grafinn  By  ok  var  kveiktr  fåi  (icke  'påi')  å  E  58*  enn  A,  Jivl  at  BE  59'«  sem  — 
dag    A,    hjå    sér   med  sama  hsetti  ok  fyrr  B,  E  Utelemnar    hjå    sér    men   har  eljest   — 

B  59**  eitt  eski  A,  til  eins  eskis  BE  59*''*'  till  pdss  tillägger  E  liksom  B  ad- 
jektivet mikinn  59*'  steypir  or  BE  60'®*  Enn  —  hér  A;  med  BlQ  läsart  (se  not. 
19)  öfverensstänimer  ganska  nära  E:  enn  eigi  hitt,  at  pu  munir  eigi  numit  hafa 
faér  tungu  at  landsmönnum  60"  Nu  s  kem  ta  {)au  sér  a  Han  {)ann  dag  BE  60"  Enn  t)at 
leyfir  (hann)  A,  ^6  at  hann  lofi  BE  61*'^  [)at  skyldu  er  {)eir  boiddu  A,  {)at  (»egar  ver  a 
skyldu    er    (»eir    vildu    B,    (»at    vera  skyldu  t)egar  hann  vildi  E    61"  bezt  ok  bitrast 

BE  (märk  alliterationen!)  61"  gimsteinum  BE  61"  Skjöld  —  i  hönd  A,  Skjöld 
sinn  tok  hann  BE    61**  med    J5:s    läsart  (se  not.  34)  stämmer  väsentligen  E:  til 

jafns    fengi  viä  hann  leikit  um  neinn  hlut      62*  hlidit  A-,    rätta     läsarten     torde     vara 

eitt  blid  (E)y  hvaraf  ekki  blid  (i  B)  kan  ha  uppstått  genom  afskrifvarefel  62' 
efter  um  tillägger  B  er  hann  å,  E  er  hann  åtti  62*' med  JB:s  tillägg  (se  not.  8) 
öfverensstämmer    E:s    läsart:   ok  fser  hestana  til  vardveizlu,  enn  hann  ferr;  må  hända 

har  likheten  mellan  orden  faer  och  ferr  (skrifna  r  och  fh)  föranledt  utelemnan- 
det    i    ^     62**  giptu  A,  gipt  ok  gaefu  J9,  giptu  ok  gaefu  E      (märk     alliteration!) 

62**  l)rutinn  ok  reiduligr  BE  63'  leyndan  krapt  Ay  Jjaer  leyndar  töfrir  B,  leynd  töfr  E 
63*  '  hraezluhöggum  setit  um  A,  lénbrögäum  *)  8»tt  vid  J9,  haetti  8»tt  lömbrögdum  vid  E 
63»»  setrs    A,   falls  BE     64"»  er    {)å  A,    ^k  er  hann  BE    64"  reif  A,  måtti  rifa  BEy 

efter  d^rs    följer    i   b  ok  taka  {)adan  å  brott  lambit,  i  E  ok  ték  Jjadan  lamb     64'*  gud 

Aj   måttr  Jjinn  BE\   i    sammanhang    härmed    hafva    BE   på    nästa  rad  (i  st.  f. 

i    hans    nafni):    i  l)inu  nafni,  dröttinn  (d.  minn  B)  Jesu  Kristi!     64'*^  säga    både  B  Och 

E   (samt   Konr.    rfm.    III,    68),    att  hästen  föll  död  ned.     64»®  efter  kampamir 

tillägga  BE  upp      65«  konungr  A,  konungsson  BE     65*'  HrQla'  A,  {»rauta  BE     65*»  * 

of  —  er  ^;   originalet  synes  här  ha  varit  något  vidlyftigare,  att  dömma  af  läs- 


*)  Samma    form    har    älsta    handskriften    af  Konrads  rimur  på  det  motsvarande  stället 
(lU,  59). 


^^^  Inledning. 

arterna:  bseäi  af  Bjåendum  ok  sva  af  {)eiii],  er  [lik  hafa  eigi  sét  ok  B,  af  öllum  t)j6dum  ok 
jafnvel    af    t)eim,  er  [)ik  hafa  eigi  sét  ok  J^     65*^  enn  pinn  A^  {)itt  litillseti  ok  fimleik  BE 

65*'  a  morgin  af  borginni  BE  66^*  at  l)ar  ii,  hvar  BE  66^»  efter  et  oarga  tillägga 
BE  l>at  stöd  upp  66"  for  drekinn  jl,  foru  J)es8i  kvikendi  JBiJ  66*®  er  mér  BE  67« 
f j a  1 1  s hlidina  J9iJ  67'  ok  tva  —  drepr  A,  j)ar  våru  tveir  ungar  hans,  ok  hann  dräp  BE 
67'*    st^rkastr    A,   sterkast  ok  vitrast  JB,  vitrast  ok  sterkast  E     68^°  er  i  vetr  BE     69* 

tillägga  BE:    Sidan    (Eptir    Jjetta    E)    var  slitit  ()inginu      70"  losat  jl,  leyst  BE     70" 

ekki    hrseddr  j1;    E:b    läsart    ekki  faelinn     Och     B:s  ofeilinn  (enligt  Cleasby-Vigfu»80n 

yngre  form),  jämförda  med  ^:s,  tyckas  visa,  att  E  här  bevarat  det  ursprung- 
liga 70"  tillägger  B  Nii  skilja  pau  hjal  sitt  at  sinni.  E  Eptir  J)at  skiljaz  J)au  71"» 
Enn  —  skjålfa  A,  Enn  er  hit  nykomna  leo  heyrdi  |)au  laeti,  l)å  våru  honum  {)au  alléskap- 
feld  J9,  Enn  hinum  nykomna  våru  Jjessi  laeti  mjök  andstygg  E     71'*   har   A  åter  öfver- 

hoppat    några  ord,  såsom  man  ser  af  B  (jfr  not.  27)  och  E:b  något  förkortade 

läsart:  ok  hult  med  halanum  yfir  eyru  sér  72'*  er  fillinn  var  vanr  at  vera  A,  sem 
filsins  var  at  (til  E)  van  BE  73»*  heimtir  A,  kippir  B,  kipti  E  (båda  med  dativ) 
75**  Vera  lét  hann  A\  B    tillägger    l)at  kyrt,   E    har:  Alt    let    hann    kyrt  vera       82» 

torde     i     originalet     hafva    följt    något    mora    om    folkets    sinnesstämning;    jfr 

Hverr  |)ykkiz  at  betr,  at  Rodbert  getr  nökkut  hneyxli  fundit,  enn  lofa  Konrad  i  öUu  JB^ 
Hverr  J)ykkiz  godu  betr  ('bsef),  er  Rodbert  msetti  nökkut  finna  til  lyta,  sem  verdugt  var,  enn 
lofa  i  hverju  ordi  Konrad  D,  Alt  folkit  lofad  i  Konrad,  enn  dar  ad  i  Rodbert  ^  (Rim.  VIII,  16). 

I  de  allra  flesta,  om  ej  alla,  de  uppräknade  fallen  torde  BE  hafva  rätt 
mot  A.  Men  ensamt  det  faktum,  att  B  och  E  öfverensstämma  gent  emot  .4, 
kan  icke  obetingadt  angifva  fel  i  den  sistnämda  handskriften;  äfven  andra  or- 
saker än  fasthållandet  vid  den  ursprungliga  läsarten  kan  ha  föranledt  öfverens- 
stämmelsen.  Sålunda  antager  jag,  att  följande  likheter  mellan  B  och  E  bero 
på    modernisering:      47"  sliku   A,   slikt  BE    53'®  hvat   utelemnas    af   BE    55' 

l)ama  il,  ^i  BE  58'  til  saknaS  i  BE  (och  C)  63'»  höggviun  A,  drepinn  BE  64» 
matgipti    A,    gaf  mat  BE     67'^'  pess  hattar  saknas    i    BE     73^'   i  milli  höggva  ok  l^ga 

il,  storra  höggva  i  milli  BE\  det  senare  uttrycket  är  en  i  yngre  sagotexter  van- 
lig stereotyp.  Af  vårdslöshet  torde  både  B:s  och  E:h  skrifvare  hafva  öfver- 
hoppat  orden  Nii  lidr  så  dagr  52' ^  och  sem  —  hugat  05»* «.  Svårare  att.  afgöra, 
om  BE  förkortat  eller  A  utvidgat,  är  det  på  följande  ställen,  där  E  öfverens- 
stämmer  med  ^:s  i  noterna  anförda  läsarter:  47**,  48''^,  52*'^,  57'**, 
5935-9^  7116  17^  hvartill  kan  läggas  öS^»-^»  (där  E  har:    "Eigi  vil  ek  verda  berr 

at  Ijvi"). 

Sagans  början  (43* — 15*)  saknas  i  A  och  är  i  vår  text  aftryckt  efter  B.  Om 
man   jämför    detta    stycke    m(*d    E^   vill  det  synas,  som  skulle  Bis  läsarter  på 


IV.    Om  Konrads  saga.  CLXI 

följande  ställen  hafva  företrädet.  43» «  öllum  —  haf  B,  miklu  riki  f.  n.  fjaU  E 
(också   C  har  haf;  jfr  äfven  Konr.  rim.  I,   10)    43»  frödr  B,  fridr  E    44* »  ok  fara 

—  heim  B,  ok  föru  Jjeir  med  ågaetu  föruneyti  E,    hvarjämte     jB^     sannolikt     felaktigt, 

utelemnar  följande  ord:  43»3»*  af  —  så,  43**>  nåliga  i  heiminum,  43"  allra,  43»' 
pangat,  44**  ok  —  vel,  44** *  Ok  —  kendi.  Något  talrikare  äro  de  ställen,  där 
A':s    text  är  bättre  eller  fullständigare  än  JBis.     De  vigtigaste  äro:     43»<'*   ekki 

råd  til  fulls  rådit  .  .  .  vid  jarl  um,  {)at  er  nökkurr  vandi  var  i  ^     44'^  efter     honum 

tillägger  ^  ok  binda  sporaåf»tr  honum  (tydligen  öfverhoppadt  i  J5  i  anledning  af 

homotelevta)  44»^  tillägger  E  T6ku  nii  sveinamir  brått  at  unnaz  44"  Rodbert 
^  (i   st.  f.   Rodgeirr  B)    44*^  ®®   är   onistäldt    i   JS,   så  att  Hann  —  keppa  följer  ef- 

ter  Sii  —  stiklat.  Ofriga  läsarter  i  £,  som  på  detta  stycke  synas  böra  föredra- 
gas framför  de  motsvarande  i  2?,  äro:  43**2'  keisari  i  st.  f.  konungr  i?,  hvilket 
endast    är    ett    vanligt    slarffel,    som   äfven  sedan  förekommer  i  både  A  och  B 

(t.       ex.       4(P%       472,14.27,45,54)  436-8       Jy^^j.    J    jg.     yj^^     ^^^     ^^^^    ^^    vin8«ll    ok    Vel 

at    sér    um    alla    hluti;    fridr   (felaktigt    i    st.    f.   frodr,  jfr  ofvan)  var    hann    ok    for- 

sjåll,  pjgrssell  i  orrostum,  eun  snjallr  i  måli;  detta  är  i  det  hela  bättre  än  det  mot- 
svarande   i    B^    där    särskildt  upprepandet  af  ordet  vitr   är  stötande     43*®  jarl 

i  riki  keisarans  ^  43**  efter  klerkr:  ''Svå  er  sagt,  at  hann  var  vitrastr  madr  i 
{)eim    löndum    i    ])ann    tima.      Hann    kunni    at  skilja  ok  tala  allra  etc.  E     43^*  allri 

b  Ii  du  ok  ölvserd  E  43'*  motsvarande  ydra  tign  yki  B:  ydur  tign  ok  ssemd  vseri  Jjå 
meiri  enn  ådr  E  44**  skal  honum  i  öllu  E  44*'  Rodbert  jåtti  J)es8U  ok  kvedz  E 
44**  er  til  hyggindi  var  eda  bragd  visi  eda  målsnilda  ok  fadir  ^  44^®  bers  sverdsins  E, 

Såsom    mera    ovissa   kunna  följande  ställen  betecknas:    43**  Konradr  J5,  Silvia  E 

43^°  alt  {)at  B,  allar  J>«r  i{)r6ttir  E  43*^—44'  ok  veita  —  kenna  B,  ok  ^bx  med  alla 
vidrvist    ok   uppfaedi,  sem  fremst  hefi  ek  efni  ok  vit  til  E     44*^  af  höudum  By  å  hendr  E 

44****  Enn  —  t)ér  sättes  E  efter  i\k  skalt  —  hans  44"»*  ok  verdr  —  kenna  B\ 
hann  värd  svå  algörr  i  t)e8si  it)r6tt,  at  hann  kunni  betr  at  tala  å  annarra  ])j6da  tungar, 
enn  {)eir  sjålfir,  er  {)ar  våru  fseddir.  Uann  lét  ok  öngvan  —  —  kenna  honum.  Bsedi  var 
um  |)essa  ij)r6tt,  at  Konradr  —  —  —  vaeri  hinum  likar  E. 

Hvad  åter  beträffar  sagaift  slut,  som  alt  ifrån  83*^  är  förloradt  i  JB,  för- 
tjäna följande  läsarter  från  B:%  afskrift  {b)  att  här  anföras.  83*»  hafdi  sjålfum 
A,  sjålfum  hafdi  legit  b,  hvilket    må   hända  är  nödvändig  rättelse   till  il  84' efter 

faeddir  tillägger  b  ok  vel  höfdu  numit  J)aan  tima  (sic!)  84"*  sizt  i  strå  falla  b  84** 
stölkonungr   ok  stordi  vel  ok  stilliliga  sinu  riki  ok  hafdi  etc.  b     84*®  greidim  il,  greinim  b 

84"  klerkr  il,  konungr  b.  Af  särskild  vigt  blifva  ett  par  ställen,  där  6,  af- 
vikande    från    A^  öfverensstämmer  med  D,  och  där  man  altså  har  rätt  att  an- 


CLXII  Inledning. 

taga  fel  i  Ay  dessa  äro  84**  eytt  i  st.  f.  grandat  *)  och  å  samma  rad  Kirialax 
i  st.  f.  sjå.  Vidare  öfve rensstämma  b  och  D  i  att  84*^  skrifva  homin  i  st.  f. 
annat  hörnit,  men  i  det  näst  föregående  har  D  i  st.  f.  hornit  annat  (raden  9): 
bordkerit,  och  b  i  st.  f.  hornit  —  bordskutlinum  (raderna  9  och  10)  det  uppenbart 
fördärfvade  bordskutulinn,  er  hann  hafdi  or  bordinu  stungit;  det  synes  häraf  framgå^ 
att  D:&  läsarter  å  raderna  9  och  II  komma  det  rätta  närmast.  Dess  utom 
hafva    både    b    och    I)    ett    tillägg    i    slutet    (efter  at  segja   84^*),  nämligen  b: 

ok  pryddi  [>enna  rausnsamasta  konung  {)essum  ordum.  Ok  er  nu  hér  lokit  [»cssari  fråsögn, 
D:  Ok  pryddi  l)enna  enn  röksamligasta  konung  mörg  snildarverk,  {)au  er  hér  getr  eigi. 
Né  lykr  hér  Jtessi  sögu. 

Handskriften  C  hafva  vi  redan  ett  par  gånger  citerat  på  tal  om  värdet 
af  läsarter  i  B^  jämförda  med  dem  i  Ä  eller  E.  Då  C  är  den  af  mombra- 
nerna,  som  godtyckligast  gjort  förkortningar  och  ändringar  uf  annat  slag,  och 
då  dess  utom  blott  en  mindre  del  af  den  samma  (ungefår  så  mycket  som  18  V, 
sidor  af  vår  trykta  text)  finnes  i  behåll,  så  är  det  tydligt,  att  denna  hand- 
skrift vid  sökandet  efter  originalets  läsarter  blir  af  jtämförelsovis  underordnad 
vigt.     Det  följande  torde  emellertid  förtjäna  här  upptagas*).    48**  syndu  Ä,BfnvL 

C    48»»  Gardsmenn  Ä,  Miklagardsmenn  C    56'3  kolat  ÄB,  flutt  C     56^^  ()eim  ÄB,  .iij.  (7; 

denna  läsart  är  anmärkningsvärd,  ty  E  har  här  tveim  och  ett  räkneord  passar 
i  detta  sammanhang  bättre  än  t)eim  (hvilket  ju  lätt  kan  vara  skriffel  i  st.  f. 
l>rim);  däremot,  när  C  äfveu  å  raden  25  skrifver  .iy.,  så  är  detta  hvarken  rim- 
ligt eller  styrkt  af  .B     bT'  B:s  tillägg  (se  not.  5)  återfinnes  äfven  i  C  och  är 

altså  gammalt      57»*   höllina  alla   C   och   E     57^^  rum  aét  Ä,  {)at  riim  at  honum  ^aatii 

sér  söma  C    57'*'^  ok  — buinn  il,  med  dyrum  månérum  ok  bunum  (sic!)  C    57'*'  Jjeir   — 

vel  Ä,  gerdir  (sic!)  med  'stauplum'  C  57**'*  så  —  gödr  Ä^  erfdagripr  langfedga  hans; 
eigi    var    borit    betra    sverd  C       58^  hans   —  margskonar  Aj  tal  hans  ok  marghåttadar  C 

61"  veykliga  C  (med  Äj  mot  B]  i  E  saknas  hela  denna  passus)  61*'"^*  anför 
C   hjälm,    brynja,  svärd,  sköld,  spjut  och  häst;  om  brynjan  säges  (motsvarande 

raderna   20 — 3):   hon    bar    å    sér  gullslit;  eigi  fannz  betri  hlif  i  Jjeim  l)ridjungi  heimsinsi 

ok  engi  våpn  (måttu)  bita  galdralaust;  när  med  slutet  sammanhålles  det  motsvarande 


*)  Jfr  ett  föregående  ställe  i  E  (28^*  i  ]&ördar8ons  upplaga):  i  borg  Babilonem;  bon 
er  nu  eydd  af  mönnum  sakir  orma  ok  eitrk vikenda. 

^)  Jag  har  ej  ansett  nödvändigt  att  indela  dessa  C:b  läsarter  efter  deras  större  eller 
mindre  värde ;  läsaren  finner  lätt,  att  några  af  dem  måste  vara  ganska  unga  och  här  anförts 
endast  för  att  karaktärisera  redaktionen,  ej  för  att  bidraga  till  kunskapen  om  det  förlorade 
originalet.  De  betydelsefullare  läsarterna  framhålla  vi  särskildt,  mestadels  genom  en  enkel 
jämförelse  med  B  eller  E,  stundom  genom  omständligare  reflexioner. 


IV.    Om  KonracTs  saga.  CLXUI 

1  E:  hon  var  sva  traust,  at  ekki  måttu  nåttiirulaus  våpn  henni  granda,  så  blir  det  tro- 
ligt,   att    sakir  nåtturu    i   A  (raden  22)  är  en  fördärfvad  läsart     61"«  högferastr 

—  styra  A,  mjukr  sem  veidihundr  C  67«  hidi  A,  bfieli  C  Och  E  67"  efter  grindina 
tillägger  C:  i  einu  höggi  af  jårni  gjorda  (slc!)  70'*  annarr  graenn  at  lit,  enn  annarr 
hvitr  AB,  annarr  hvitr,  enn  annarr  raudr  C    OCh     E  (hvilka  hdss.   altså  äfven   ute- 

lerana  ok  framför  graenn  raden  32);  att  C  och  E  här  hafva  det  riktiga,  framgår 
af  753«%  76^®  och  79»»  där  A  kallar  ormen  röd;  egendomligt  är,  att  B  af- 
ven  på  de  tre  sistnämda  ställena  vidhåller  påståendet,  att  ormen  var  grön,  och 
sålede^^  i  dessa  tillfällen  har  ändrat  texten  till  enlighet  med  det  första  stället 
(70^^),  som  varit  felaktigt  i  A:s  och  B:s  gemensamma  original  (*F)     70**— 71* 

^au  —  åkafliga  A,  Hann  sér,  at  [)etta  er  fagrt  land  ok  grasgott  med  storum  skégum  C 
75"-'  J)ar  —  pell  A,  var  ^ai  it  bezta  pell  eda  eximi  C;  jfr  härmed  B:8  läsart  (noten 
Ii 4)  och  E:  Fyrir  pallinum  hékk  forfall,  ]^&t  er  hann  t)^ttiz  varla  t)vilikt  sét  hafa;  pat 
var  alt  gullskotit,  eun  miklu  var  ^6  meira  vert  um  hagleik  [)ann,  er  a  var;  1  samman- 
hang med  detta  ställe  bör  man  betrakta  76**'*,  där  AB  nämna  både  forfall 
och  pell,  men  CE  endast  det  förra*);  sedermera  i  sagan  (80*^'^®,  8P® "^  84*®) 
namnes  endast  pellit.  Uppgifterna  torde  kunna  förenas  så,  att  forfall  tankes 
vara  gjordt  af  flere  tygstycken  (pell),  af  hvilka  Konrad  tagit  ett:  till  sådan 
uppfattning  passa  AB  76**  *  och  B  C  75*®%  h  vare  mot  i  A  75*®  orden 
par  med  sannolikt  böra  ändras  76^*  dåmr  AB,  daunn  C  76*^  efter  hversu  har  i 
A    säkerligen    utfallit    ordet  mikit,  såsom  man  ser  af  B  (noten  27)  och  C:  hvé 

mikit      77*'*    opnaz    ok    hristaz    —    skjålfa   ok  pipra  C     77''  joreykr  A,  kolreykr  BC 

77*'  naer  A,  hann  BC  77***'  halda  —  sidan  A,  lyder  i  C  sålunda:  fara  nii  t)ar  til,  er 
{)eir  åttu  skämt  til  hallar  ok  rikis  Yilhjålms  konungs,  okleggjai  einn  leynivåg  skämt  frå  ko- 
nungsgardinum  ok  göra  ekki  vart  vid  sik.   ^eir  skj6ta  bryggjum,  ok  gengr  Konradr  a  land  leyni- 

liga  einn  frå  lidinu,  ok  léttir  eigi  fyrr,  enn  hann  kemr  etc.     Att  konungen  kallas  Vilhjålmr, 

Står  icke  enstaka  i  C,  utan  förekommer  tillika  på  det  (äfven  i  öfrigt  från  A  afvikande) 
ställe,  som  motsvarar  81'"*^  dess  utom  vid  84**' (med  — föruneyti^):  Vilhjålmr 

konungr  gefr  honum  marga  d^rgripi,  er  hann  hafdi  C,  Samt  slutligen  Också  i  D  vid 
84'**  (.ij.  —  lengi  A):  mörg  bom  at  eiga,  ok  eru  hér  tveir  synir  t)eirra  nefndir,  hét  annarr  t)eirra 
Heinrekr,    enn    annarr  Vilhjålmr  eptir  Miklagardskonungi.     Detta  sistnäm da  ställe 

är  synnerligen  förtjänt  af  uppmärksamhet,  emedan  anledningen  därtill,  att  nam- 
net Vilhjålmr  tillagts  Miklagårdskonungen,  här  med  tämlig  säkerhet  kan  spåras; 
(7:8   och  D:s  moderhandskrift  torde  nämligen  hafva  haft  Konradssönernes  namn 


')  Anmärkningsvärdt    är    dock,    att  C  i  st.  f.  't6k  —  mikit'  har  orden  'vefr  saman\ 
Bom  äfven  förekomma  i  B  och  altså  böra  vara  ursprungliga. 


CLXIV  Inledning. 

i  motsatt  ordning  mot  Ab  och  utelemnat  den  följande  punkten,  altså:  hét  annarr 

l)eirra  Heinrekr  enn  annarr  Vilhjålmr  eptir  Miklagards  k.  etc;  sedan   hafva  afskrifvame  hän- 

fört  orden  eptir  Miklagards  k.  till  det  föregående  (Vilhjålmr)  i  st.  f.  till  det  följande. 
Har  först  en  gång  detta  missförstånd  inträdt,  så  bör  det  ej  förvåna,  att  man  i 
en  redaktion,  som  visar  sig  vara  så  fritt  bearbetad  som  (.'  (jfr  i  synnerhet 
anm.  till  80*  strax  nedanföre!),  finner  namnet  brukadt  flere  gånger  om  den 
person,   redaktören  ansett  det  tillhöra  *)      80*  följ.   Hann  er  svå  gödr  riddari,  at 

engi  hefir  svå  sterkr  verit  i  allri  Affrika,  at  honum  liafi  or  södli  komit.  Nii  munud  ))it 
ridaz  at  i  två  tima,  ok  man  hvårrgi  ödrnm  af  baki  koma.  ^å  muntu  i  {)ridja  tima  ok 
tréysta  å  [»ina  i{)r6tt.     Ok  {)ykki  mér  ilt,  ef  factir  minn  kemr  å  bera  jörct;  ok  haga  t)u  svå 

til  fyrir  mina  skyld,  at  ^n  komt  (sic!)    pellinu    undir    faetr    honum  penBii  inu  g6du,  {)å  er 

hann  stökkr  af  baki  e\c.  C;  vid  81'  följ.  upprepar  C  denna  version;  att  här  före- 
ligger en  senare  "förbättring",  lider  intet  tvifvel,  då  AB:s  läsart  bekräftas  af 
E  och  dess  utom  en  så  utomordentlig  raskhet  af  Konrad  (att  hinna  springa  af 
sin  häst  och  utbreda  tygstycket  på  marken  för  att  därå  mottaga  konungen,  alt 
under  det  denne  föll  från  hästen)  är  altför  orimlig     82^®"'  lyder  i  C  sålunda: 

Nu  ferr  Rodbert  i  brott  med  illan  ordstir,  reiknadr  af  konungi  dröttinssviki,  ok  er  hann 
nii  6r  sögnnni. 

Det  lilla  stycke  af  handskriften  D  (motsvarande  81^* — 84^*),  som  är  i 
behåll,  har  redan  några  gånger  blifvit  citeradt,  där  dess  läsarter  öfverensstämt 
med  någondera  af  handskrifterna  B  (b)  eller  C;  de  öfriga,  nedan  anförda  stäl- 
lena ur  D  afvika  från  alla  de  andra  hdss.  och  förtjäna,  med  undantag  af  det  för- 
sta,   mindre  uppmärksamhet.     81"  at  veisu  einni  D,  hvilket  synes  vara  riktigare 

änå  v.  e.  Ä  84'  efter  faeddir  tillägger  i>:  {)6  at  hann  hefdi  eigi  vid  vedri  84»«-» 
hafdi  Bottan  il,  sotti  til  Ormalands  D  843«->  ena  —  sjålfr  Ä,  cnu  (sic)  j)ridja  sendirhann 
Nöregs  konungi  D  84*'»  {)å  —  dyrum  Ä,  ^ai  vera  dyribranda  (sic)  yfir  hallardnrum  sinum 
2)  84**  öndverdu  Äb,  löngu  D  84*®*  sögur  —  måli  A,  merkiligar  sögur  sagdar  2> 
346  2-3  skrjfafla  —  haetti  A,  ok  ritadi  eptir  J)vi  D. 

Sedan  vi  nu  afhandlat  de  membraner,  som  i  *A  egt  ett  gemensamt  origi- 
nal, skola  vi  något  utförligare  omtala  handskriften  JKJ.  I  denna  hafva  vi,  så- 
som det  lätt  faller  i  ögonen,  en  afsigtligt  förkortad  redaktion.  Skillnaden  mel- 
lan E  och  AB  visar  sig  mycket  ofta  blott  däri,  att  E  utesluter  fin-  samman- 
hanget mindre  nödvändiga  ord  0(^h  satser  eller  på  anirnt  sätt  sammandrager 
uttrycket,    dock    utan    att  meningen  fiirändras.     Exempel  på  sådan  förkortning 

*)  Ett    motsatt    förklBringssätt,    att    nämligen   CD  i  användningen  af  namnet  Vilhjålmr 
skulle  vara  ursprungligare  än  ^,  b,  E  och  Konrads  rimur,  har  ingen  sannolikhet  for  sig. 


IV.    öm  KoDrats  sagfa.  ÖLXV 

(särskildt  Tanlig  i  dialogen)  företer  E  vid  46 *«  (Opt  gengr  —  ^&t  uteelutes  af 
E]    det    samma  har  redan  blifrit  sagdt  45^®*),     46** *•  (er  Jju  hefir  —  sjålfum), 

46"'  (enn  til  ^ess  —  illra  manna),  49"*  (verd  ek  —  sigrat),  49»*-*  (ok  |)ötti  —  slik), 
49"  •  (ok  pottamz  —  vegsemd),  51" »  (Eigi  —  segir  hann),  52"  "  (enn  sva  at  |)u  r- 
gegnt  mér),  52"»  (sem  —  (^ér),  52*»^  (Hversu  —  liggja),  52** »  (Enn  mér  —  honum), 
53"  2  (ok  vitrliga  —  varud),  57"^  (l)eir  —  vel;,  59"-*o  (Konradr  —  mins),  61»  "  (5å 
—    sva    gert),     69**^*  (fréttir    —    t)at),     69"  »   (kvad   —   vexti),     70""  (l)eir  -^  fagr) 

75*'  *  (Sa  steinn  —  drottning)  O.  8.  V.  Ofta  är  det  hela  skildringar,  notiser  eller 
karaktäriserande  drag,  som  blifvit  utelemnade,  utan  att  likväl  berättelsens  sam- 
manhang blifvit  stördt;  t.  ex.  45*2%  482*%  53^*-',  55*»'»%  56'*-^%  56«'  % 
56*'-',  58**-^%  59",  60*«-*%  62*%  62*»-*%  64»^'^*,  65**— 66%  67*^-%  68''% 
68^%  6*9*'*%  69"%  69^«%  69*»  (hvitr),  69*^-*%  70«-*%  70*«*%  7P*% 
7r«'*3  (er  -  dyra),  W^''',  75»*%  75**— 76%  77»»%  78**%  78*»— 79* 
(t)at  -  settir).  79*«*%  8P»  »%  81**»;  särskildt  kan  framhållas,  att  E  utesluter 
Konrads  reflexioner  öfver  det  underbara,  han  såg:  74»  %  74»»"»,  75*®  %  76*^*», 
äfvensom  de  skämtsamma  replikerna  78»»,  79*»"*®.  Utförligare  beskrifningar 
hafva  mycket  förkortats,  t.  ex.  66'»»%  70*»- 71»,  71»'  %  71»'"*»,  71**— 72*% 
7235_733  ij^  73»*"**,  73*»— 74»»,  74»'— 75^%  76*»— 77**,  77*»»%  80*'— 
81*,  62»»*";  starkt  förkortadt  är  äfven  Matthilds  råd  79**— 80»*  och 
Konrads  blygsamma  svar  till  konungen  80*'*'.  Den  man  (eller  de  män),  som 
verkstält  textens  förkortande,  har  således  i  allmänhet  med  god  urskilning  sam- 
mandragit dialogen  och  minskat  eller  uteslutit  beskrifningar,  3om  han  (eller  de) 
funnit  mindre  vigtiga  för  berättelsens  gång.  Men  understundom  saknas  dock 
sådant,  som  verkligen  behöfves  för  sammanhanget;  naturligtvis  blir  det  svårt 
att  i  hvarje  fall  afgöra,  om  dylikt  utelemnande  endast  beror  på  afskrifvares 
vårdslöshet,  eller  om  man  äfven  däri  bör  se  en  yttring  af  någon  bearbetares 
ifver  att  göra  texten  kort.  Hithörande  ställen  äro  53*'  »,  54»»-*»,  5()**»— 57', 
5752_5g2^  58*»*»,  58»*  ',  60»*%  60»»— 61»,  67»*',  67»»"**,  68»»*»,  69»»»», 
h vartill  kan  läggas  71»  »,  där  E:s  motsvarande  läsart  (bar  svå  til  aptan  einn) 
synes  hafva  uppkommit  genom  vårdslös  sammandragning. 

De  talrika,  planmässigt  gjorda  förkortningarna  äro  visserligen  det  mest 
utmärkande  draget  för  redaktionen  J&,  då  den  jämföres  med  *X.  Men  det 
gifves    också    ett    icke  obetydligt  antal  ställen,  där  E  är  utförligare  än  *A' »). 

')  I    ^    saknas    beskrifning    på  elefantens   snabel,   öron,  man^  i*ySg»  ögon  och  klöfVar; 
om  skinnets  beskaffenhet  talas  något  längre  fram. 

^)  Eller  åt  minstone  utförligare  än  *T,  ty  om  *Z  kunna  vi  blott  delvis  ega  kännedom, 
då  ju  både  C  och  2)  äro  så   fragmentariska. 

v 


CLXVI  Inledning. 

Huruvida  E  i  sådana  tillfällen  gjort  utvidgningar  eller  bevarat  något  ursprung- 
ligt, som  uteslutits  i  *X  (respektive  *Y),  måste,  så  vidt  det  kan  afgöras,  be- 
stämmas på  inre  grunder,  eftersom  man  ej  till  kontroll  eger  handskrifter  af 
någon  tredje  grupp.  Bland  de  fall,  där  man  kunde  misstänka,  att  E  gjort 
tillägg,  skola  vi  först  behandla  trenne,  som  äro  af  större  vigt  än  de  öfriga;  de 
bestå  däri,  att  1)  E  (vid  p.  69  och  i  sagans  slut)  kallar  ormarnas  land  Bahilon^ 
att  2)  E  (vid  82*^  följ.)  med  afseende  på  Roberts  senare  öden  hänvisar  till 
bjalar-Jöns  saga,  samt  att  3)  E  meddelar  sagans  slut  i  en  nästan  helt  och 
hållet  egendomlig  form. 

Att  episoden  om  ormlandet  ytterst  stöder  sig  på  utländskt  original,  och 
att  detta  original  nämt  Babylon,  blir  sannolikt  af  det,  som  vi  ofvan  anfört. 
Det  synes  därför  antagligast,  att  den  nordiska  urtexten  af  Kon  innehållit 
ifrågavarande  namn,  samt  att  det  utelemnats  af  den  person,  som  redigerat  *X; 
orsaken,  hvarföre  han  gjort  detta,  skulle  väl  snarast  vara  ett  slags  historisk 
kritik,  i  det  han  betänkt,  att  Babylon  i  andra  (romantiska)  sagor  omtalas  så- 
som bostad  för  en  hednisk  furste.  Alldeles  omöjligt  torde  likväl  ej  det  mot- 
satta antagandet  vara,  nämligen  att  den  nordiska  urtexten  (där  ju  denna  episod 
ej  behöfver  direkt  hvila  på  en  skriftlig  utländsk  framställning)  saknat  namnet 
Babylon,  och  att  det  blifvit  insatt  af  E:%  redaktör  eller  någon  hans  föregångare, 
hvilken  godt  kunnat  fä  veta  ormlandets  namn  från  annat  håll,  t.  ex.  ur 
Alexanders  saga  eller  de  geografiska  anteckningarna  i  Hauksbök  (jfr  ofvan 
p.  CXLIX). 

Stycket  82*®*^  har  i  E  denna  lydelse:  F6r  RoSbert  i  brott  vid  nökkura  menn 
1    australfu    heimsins    ok    stadfestiz   t)ar,    ok   er  sva  sagt,  at  hann  féngi  t)ar  med  svikum, 

sem  si(tar  mun  sagt  verda,  jarldöm.      Orden    sem    sidar    mun    sagt    verda    Syfta  pä 

Jöns  saga  Svipdagssonar  ok  Eiriks  hins  forvitna^  vanligen  kallad  Pj alar- Jons 
saga  (utgifven  i  Reykjavik  1857),  som  uti  handskriften  följer  omedelbart  efter 
Kon  (jfr  ofvan  p.  LIX).  Jöns  saga  är  en  tämligen  oredig  lygisaga  om  vidun- 
derliga äfventyr;  Robert  har  genom  ett  nattligt  öfverfall  besegrat  Jöns  fader, 
jailen  Svipdag,  i  borgen  Kastellam  i  Hölmgardarfki ;  sagans  hufvudinneh&il 
utgöres  af  berättelsen  om,  huru  Jön  återvinner  riket  och  låter  dräpa  Robert. 
Då  Jöns  saga  tydligen  är  en  yngre  komposition,  som  förutsätter  kännedom  onv 
Kon  *)    (ehuru    sammanhanget    mellan  de  båda  sagorna  eljost  är  mycket  löst), 


*)  I    Jons   saga  56^*  berättas,  att  Jon  och  Einkr  efter  Roberts  dråp  komma  till  Kon- 
stantinopel.     Därvid    heter    det:    ^å    var    konungr  Konradr,  son  Rikards  keisara.     T6k  ^k 


IV.    Om  Koorads  saga.  GLXVn 

så  kan  icke  sagornas  sammanställande  genom  den  nyss  anförda  hänvisningen  i 
Kon  vara  gammal,  äfven  om  den  blifvit  gjord  nfigot  före  E:s  tid. 

Sagans  slut  (ungefar  från  83^®)  är  i  j&  helt  olika  mot  i  de  öfriga  hand- 
skrifterna; dess»  upptaga  t.  ex.  åtskilliga  förklaringar  och  kommentarier  öfver 
det  föregående  (83*' — 84^,  84***')  samt  upplysningar  om  sagans  uppteckning 
(84^'"'*,  84* ^■*),  hvilka  saknas  i  E^  som  i  stället  beskrifver  bröllopshögtidlig- 
heterna mycket  utförligare  ^).  Därför  synes  den  förmodan  ligga  nära  till  hands, 
att  bearbetaren  komponerat  slutet  på  fri  hand,  kanske  på  grund  däraf,  att 
hans  originalhandskrift  varit  stympad.  Mot  ^n  sådan  åsigt  talar  dock  det  för- 
hållandet,  att  några  notiser  i  E^)  verkligen  öfverensétämma  med  *X  och  ej 
kunna  förklaras  utan  gemensam  källa.  Att  denna  gemensamma  källa,  sagans 
urtext,  verkligen  sammanfört  åtskilligt,  som  nu  är  fördeladt  på  de  båda  redak- 
tionerna, kan  åt  minstone  i  en  punkt  göras  sannolikt,  nämligen  beträffande 
Konrads  och  Matthilds  afkomlingar.  Enligt  X  hade  Konr.  och  Matth.  två 
söner,  Vilhjålmr  och  Heinrekr;  den  förre  blef  tysk  käjsare  '),  den  senare  "stölkonungr" 
i  Konstantinopel;  Heinrekr  efterträddes  af  sin  son,  Kirialax^).    Motsvarande  stycke 

i  E  lyder  sålunda:  Enn  Konradr  konungr  tok  nA  vid  rfkisstjörn  i  Miklagardi,  ok  er 
niart  ågsetligt  frå  honum  at  segja.  ]&au  Matthildr  åtta  börn  saman.  ^eirra  son  var 
Kirialax  keisari  ok  Emanuel  Grikkjakonungr.  D6ttir  {^irra  var  Juta,  er  åtti  herra  F61ki, 
son    Juliens    hertoga  af  BrunsYik.     Ok  frå  ))eim  eru  komnar  allar  hinar  göfgustu  konunga- 

settir  bådi  i  Saxlandi  ok  Miklagardi.       Själfva    den  språkliga  formen  i  E  (l)eirra  son 

var  K.  k.  ok  £.  G.)  är  misstänkt  och  antyder  en  vårdslös  förkortning.  Med 
ännu  större  misstroende  måste  vi  mottaga  uttrycket  Kirialax  keisari;  keisari  är  i 
sagan  regelbundet  titeln  på  Tysklands  (Saxlands)  beherskare,  och  det  är  ju 
rimligast,  att  (såsom  också  X  uppgifver)  den  ene  af  Konrads  söner  får  ärfva 
farfadren  Rikard  (h vilken  icke  hade  någon  annan  son  än  Konrad);  men  sagans 
urtext  kan  knappast  hafva  gifvit  det  för  nordboarne  välbekanta  namnet  Kirialax 


konungr  vid  t)eim  med  allri  blida  ok  kserleikum  ok  leiddi  ^å  ut  med  ågsetum  gjöfum;  ^yi 
at  keisarinn,  fadir  hans,  hafdi  skrifat  til  hans,  at  hann  skyldi  eigi  kunna  ^k  um  dråp  Rod- 
berts  Jarls,  {)yilik  naudsyn  sem  ^k  dro  til  at  hefna  sinna  härma  å  honum. 

^)  I  skildringen  af  k^sar  Rikards  festliga  mottagande  namnes  hamnen  OtUlvaria* 

')  Om  Kirialax  som  en  af  Konrads  och  Matthilds  descendenter,  om  elefantbenens  an- 
vändning samt  om  ormlandet  (den  sist^  notisen  är  likväl  i  uttrycken  ganska  afvikande). 

*)  Äfven   Jons  saga  (pp.  56 — 7)  nämner  Konrads  son  Vilhjålmr  som  käjsare  i  Saxland. 

^)  I  Konrads  rfmur  (VHI^  51 — 4,  57)  hade  K.  tre  söner:  den  första  uppkallades  efter 
sin  farfader  och  blef  efter  honom  käjsare  i  Saxland,  den  andre  hette  "Kirelax"  och  efter- 
trädde Konr,  i  Miklagård^  den  tredje  hette  Vilhjålmr, 


OLXVIII  Inledninlr. 

(=  xvQws  ^AÅé^iOi;)  åt  eH  tysk  käjsare.  Då  vi  således  böra  gilla  uppgiften  i 
X,  att  Kirialax  regerade  i  Konstantinopel,  kunna  vi  väl  icke  gärna  förkasta 
det  öfriga,  som  denna  gamla  redaktion  har  att  berätta  om  samma  persoo,  näm- 
ligen att  han  varit  Konrads  sonson  (icke  son).  Yi  få  altså  medgifva,  att  E 
öfverhoppat  namnen  på  Konrads  söner.  Men  E  talar  också  om  en  dotter  till 
Konrad  och  Matthild.  Det  finnes  ett  tecken  till,  att  hon  förekommit  i  sagans 
urtext,  ty  en  af  Xrgruppens  handskrifter,  D,  har  vid  84^^'^  följande:  gåtu  m«r g 

börn    at    eiga,    ok  eru  hér  tveir  synir  ))eirra  nefndir  etc.;  själfva  uttrycken  synas 

visa,  att  utförligare  uppgifter  förelegat.  Om  således  E  med  afiieende  på  JaU 
följt  urtexten,  så  har  man]  svårligen  rätt  att  såsom  ett  godtyckligt  tillägg 
stämpla  omnämnandet  af  Emanuel  Grikkjakonungr,  ehuru  det  väl  må  lemnas  oaf- 
gjordt,  huruvida  han  i  urtexten  anförts  som  son  till  Kirialax  eller  i  annat 
sammanhang.  —  Rörande  de  hsLgge  redaktionernas  uf^ifter  om  Konrads  ätt- 
lingar hafva  vi  altså  funnit  skäl  till  antagandet,  att  så  väl  E  som  X  gjort 
uteslutningar  i  urtextens  innehåll,  men  ingendera  tillagt  något  Detta  rön  pas- 
sar väl  till  samman  med  hvad  vi  för  öfrigt  kunnat  iakttaga  om  redaktionernas 
förhållande  till  sagans  urtext;  ty  förut  hafva  vi  sett,  att  E  utelemnat  mycket, 
som  tvifvels  utan  tillhört  urtexten,  och  när  vi  här  nedan  samla  de  ställen,  där 
E  är  utförligare  än  X,  skall  det  i  de  flesta  fallen  synas  troligt,  att  X  för- 
kortat, men  icke  E  gjort  godtyckliga  tillägg.  Följaktligen  är  det  min  me- 
ning, att  också  i  sagans  slut  urtexten  innehållit  alt  väsentligt  ^)  af  det  stoff) 
som  nu  finnes  dels  i  jB,  dels  i  de  från  *X  härstammande  handskrifterna.  — 
I  själfva  verket  bör  det  ej  väcka  förundran,  ont  aftkrifvarnes  sträfvan  att  göra 
en  saga  "skemtiligri^  särskildt  ytti-at  sig  i  förkortande  af  de  partier,  som  f^jt 
efter  lösningen  af  intrigen,  och  för  hvilka  läsarens  intresse  redan  slappats '). 

Yi  öfvergå  nu  till  de  återstående,  ganska  talrika  ställen,  där  E  upptager 
något,  som  ej  finnes  i  X.  Vi  börja  med  sådana  läsarter,  som  tyckas  hafva  an- 
språk på  ursprunglighet  *). 

^ * 

^)  Jag  nekar  icke  möjligheten  af  enstaka,  smärre  tillsatser  och  ändringar,  gjorda  af 
redaktöreme. 

^)  Ett  exempel  pä  dylik  stark  förkortning  af  slatet  lemnar  den  annars  så  hreda  redak- 
tionen C  af  Flovents  saga  (se  nedan  afd.  VI). 

*)  Af  X-gruppens  handskrifter  citeras  här  endast  Ä,  såsora  den  älsta  och  bc^ta;  de 
andras  läsarter,  om  ock  stundom  något  afvikande  från  Äia,  gifva  i  dessa  tillfallen  intet  stöd  ät 
E:b,  i  sammanhang  härmed  erinrar  jag,  att  X-red aktionens  början,  som  är  svs^aat  repre- 
senterad, enär  Å  där  ej  är  bevarad,  redan  här  ofvan  blifvit  jämförd  med  JS. 


IV.    On  Kowrafts  saga.  OUDX 

^1417  1^^  _^  i^i^g  j^  Yip.  Q^  i^^  fypQ^  Konrad  vel  ok  virdoliga;  Ro^bert  skal 
fara  me3  bonum  ok  margir  a^rir  ungir  menn  ok  åg^iir  E  45**'*  Keiaarinn  taUr  i^u 
vid  Konrad  ok  reynir  nåm  baiis  ok  it)ro.ttir;  ok  t)å  mselti  bann:  "Mikit  l)ikki  mér 
å    skörta    um    nåm    t)itt;    vil    ek   nu"  etc.  E     46*®  "Eigi  er  t)at,  fadir!  beldr"  etc.  E 

48'  efter  orden  sem  Konradr  var  har  E:  Ok  skiljaz  at  sva  mseltu  48"^  Gördi 
konungr  {)å  menn  til  skipa,  ok  fréttu  etc.  E  48**  krossa  ok  kertiok  margabelgadoma  £7 

48**  våru  |)eir  inn  leiddir  i  borgina,  [)vi  nsest  til  kirkju  ok  t)adan  i  etc.  E  (jfr  Rimur 

II,   9)      49»*   efter    Saxlandi  har  E:    eda   vidara      49**  vizku  pina  ok  E    50>  gjafir 

ågsBtarjB     50**  i   st   f.   satsen  Nu  —  at  sinni  (Ä)  har  E:  Ok  våru  l)eir  par  f  godujn 

fagnadi,   hvilket  i  originalet  sannolikt  följt  efter  Nti  —   at  sinni     55*'  Udit  ti^ 

eptirgöngu  ok  varbygdar  E  57***'  motSV.  verdr  —  balliir  (A)  har  E:  snaraz 
ut  or  böllinni  ok  a  pat  strseti,  er  lå  til  steinballar  57***  Enn  er.  —  litaz  A,, 
H(>llin  öll  var  skipad  glergluggum,  bar  ok  svå  til,  at  par  er  Konradr  nam 
stad,  at  par  stöda  a  geislar  6r  glergluggunam,  ok  värd  af  pvi  åmåtalig  birti 
um  alla  höllina,  er  l^sti  af  bdningi  bans^  er  sölin  skein  å.  Enn  er  penna  hinn 
niikla  lj6ma  bar  um  köllina,  på  litr  koaungsdöttir  til  mannsins,  ok  bafdi  bon  pvfUkaii 
öngvan    fyrr    sét.      Hom    litadiz  på  E     64"*  Enn  —  vid  Ä,  Af  reid  hans  värd  gn^r 

mikill.     Réttiz  d^rit  på  upp  £    64*»   efter   steinstolpann   tillägger  E:  pann  er  i  midja 

var  blidinu  (jfr  RImur  III,  69)  65^**  beldr  —  ipröttir  A,  beldr  låtum  å  mprgin 
blåsa  bverjam  peim  manni,  er  i  borginni  er,  upp  i  vigskörd  at  9jå  bans  leika, 
ok  öllum  riddurum  iki  af  borginni,  peim  er  å  besti  mega  sitja  E  66**  ok  leysti 
hann    pnr    A,    var    på    ok    drekinn    da  adr;    ok    eptir    pat    leysti    Konradr    klsernar  E 

66*»  d^rit  —  pat  A,  led  värd  svå  feginn,  at  bann  féll  å  jord  ok  E  68"  efter  Roberts 
(något  förkortade)  tal  har  E:  "Svå  skal  vera,"  sagdi  konungr  68*»  Konungr  — 
morgininn  A,  Um  morguninn  snemmii,  sem  sungnar  våru  formessur,  laetr  konungr  E 
68**-*  til  —  upp  A,  lidit  til  sin  ok  sagdi,  at  peir  skyldu  bonum  pjöna,  enn  öngum 
ddrum,  enn  peir  t6ku  pat  med  pökkum.  Sem  pingit  var  sett^  gékk  Konradr  til 
pings  med  öllu  lidi  sina  alvåpnudu,  ok  settuz  nidr  i  einn  bvirfing.  Enn  er 
blj6d  var,  stöd  Konraifr  upp  f  midju  E  68^''*  fcit  —  konmir  A,  Herra  konungr, 
sagdi  haftn,  pat  er  ydr  kannigt  at  göra,  ok  ^ar  med  allri  alp^du  E  68**-^  med  «-* 
prautar  A,  af  pvi,  herra  komugr,  at  ek  hefi  eigi  låtit  fyrr  aatt  »ppi  mm  peHa  efni, 
bj6d«m«  ek  undir  ^ina,  bverja  sendiför,  på  er  ydr  pjkki  Irami  i  vera,  til 
sannrur  raunar  um  Bögn  mina  ok  keils  hagar."  Konungr  svarar  på:  '^Fietmå 
petta   pikkja   ökannif^um    mön^um   nökkut  ^fai^ligt  um  A^^^askipti  ykklir,  tm 

aUs  pu  b^d«  undir  sendiför^  på  ^  b<m  tilreidu"  E  (jfr  här  oedaoför  aiw.  tiU  90*''*^) 
69*-»  skaltu  --r-  Komadi  A^  "vil  ^k  kjösa  grip  6r  eign  yd^ftrri  i  «tarlala«ui,  ef  ak 
kem  aptr."  Kanungr  spyrr,  hverr  gripr  «å  vseri.  Konraftr  avarar:  '^ai  «r 
Matthildr,  dottir  ydur,*  Kpnungr  sagdi  på:  "Af  p]?i  at  ek  veit  hennar  sampykki 
til    pessa^  vil    ek   pvi  jata-"     Konradr   msalti:  "]^etta  vil  «k,  at  pér -bM^dfeitlA 


CIäX  Inledning. 

mér,  ef  ek  kem  framm  flendiferdinni.*»     Ok  l)at  f6r  framm  E.     Att  E  här  har  det 

riktiga,  synes  framgå  genom  jämförelse  med  67*'"'  och  67***  69*»'**  Haan 
—  |)at  at  Ä,  Konradr  svarar:  "Små  eru  tidendi"  E^  denna   läsart   synes    vara   den 

rätta;  jfr  raderna  16,  17  69>>^  eski  —  hon  A,  til  eskis,  er  stod  hjå  henni,  gylt 
alt;    tok    hon  |)ar    upp    or  gudvefjarpoku  ok  l)ar  6r  E      70'*'*  |)eir  —  snåldi  Ä,  ^icir 

mana  vaka  ok  leika  at  steini  E;   likaså  Vid  75***'  (peir  —  åvalt  J.):  (^ssir  einir  ormar 

vökta     1     höllinni.       ^eir    köetadu    steini  roilli    sin  ok  henda  med  snaldinam  E  (dock 

motsvaras  de  spärrade  orden  tämligen  af   onga    —   ^essa  Ä  75**»*)       70"   berr 

Ay  känn  bera,  fyrr  enn  [)u  kemr  aptr  å  midjan  steinbogann  E  (jfr  77^ ^~') 
7P*  *  Enn  —  v«nst  it,  Sjå  ^n  vid  nii,  föstri!  ef  ek  l«t  hanann  gala  E  (samma  till- 
talsord, som  Konrad  här  använder  till  läjonet,  brukar  Gunnarr  till  sin  hund 
Såmr    i    Njåla,    kap.    77)      72*^  E  tillägger:   ok  einn  lidr  nidri   vid   hofhvarf 

(=  69'^'^  i  Ä).  Hann  andirstod,  at  ekki  mandi  hann  liggja  mega,  ok  [letta 
mandi    hann    nåttbol   hafa  at  hallaz  at  eikam  {lessum,  ok  hann  mandi  ekki  upp 

mega  etanda,  ef  hann  félli   (i    någon    mån    motsvaras   detta    af   69*''*    i    A: 

ok  er  t)at  åkafliga  stirt)  73'  ok  —  einhverju  A,  nokkaram  sinnum,  ok  sidan  halladis 
bann  å  eikmar  t)adan,  sem  t)ser  våra  adr  lotnar  E  73^*'^'  ok  sky^tr  —  narann  A, 
Hann  skaat  til  filsins  fyrir  aptan  béginn,  {Mir  var  snöggr  flekkr  å  honam,  ok  ))ar  at 
eins    {»6tti  Eonradi  vist,  at  jårn  munda  bita  hann,  bådi  sakir  pykkleika  skinnsins  ok  bard- 

leika  hårsins  (jfr  72'* — 73*).  Hann  skaat  ok  sva  hart  til,  at  pegar  gékk  spjotit 
4  hol  ok  readi  framm  til  hjärtans  E    73^'*  tekr  —  tK>ma  A^  tok  or  legginaokskéf  ok 

setti  til  tierris  ok  öU  hinn  ågietusta  bein  ok  skinn  hans  £,  likaså  heter  det  vid  77^^ 
Hann  t6k  ok  leggi  filsins  ok  611  bina  ågsetustu  bein  hans  ok  skinn  E  73^*"  Enn  — 
rada  A^  Hvitsannadag,  sem  sol  var  6r  austri,  herkbeddiz  Konradr.  Hann  lét  ^ar  eptir 
hest    sinn    ok    d^r    ok    öll    onnar    föng,    ok    {)6tti    d^rinu    mikit    fyrir  at  skilja  vid  bano. 

Konradr  msBlti:  "fa,  fostri  minn!  (jfr  strax  här  ofvan  anm.  till  71*^'*)  skalt  hér 
geyma    l)inga  minna  ok  bida  min  til  kvelds;  enn  ef  ek  kem  {)å  eigi  til  ^in,  ))å  skal  tu  leiia 

fyrir  l^."    Enn  d^rit  feldi  tår  sem  madr  E  (de  sista  orden  kunna  vara  en  remi- 

nisoens  från  67*)  75'*-'  [leir  —  sm^vél  A,  l>eir,  sem  jarndragar  heita,  manda  aettir 
vera  badi  i  ballargdlfit  okj  rsBfrit  ok  ut  i  veggina,  ok  mundi  hverr  (^irra  til  sin  beimtft, 
ok   med    t^edsum    hietti    fastr    vera    E      75'^**    varu    fyrir    pallinum   a    ballarg61fin«  M 

(jfr  dock  75*®"*  i  A)  76*"**  eller  skildringen,  huru  Konrad  tog  tre  stenar 
från  de  tvä  små  ormarna,  är  något  fylligare  i  E:   Sa  Konradr,  at   ekki    nådi 

hann  steininum  nema  a  lopti.  Hann  brå  [)a  sverdi  sinn  ok  freistadi  et  henda  fyrir 
(leim  steininn,  ok  {)at  värd,  at  hann  gat  nat  steininum,  ok  misti  hinn  hvffi  ormrinn. 
Hann    leit    ^k   éfrynliga    —    — .      Konradr   stakk  |)å  stein  or  bordskutlinum  ok  lét  båda 

kom»   i  pung  sinn.      i  t)vi  kom  upp  hinn  hviti .     ^ir  köstadu  (^im  steini  vA,  ok 

hilfu   tidaTa    enn    fyrr,     ^å  freistar  Konradr  {leirra  enn,  ok  um  sidir  fasr  bf^uli  nåt 


lY.    Om  Konrads  saga.  CSJUf* 

^Bsum  aieini,  ok  misti  uu  hinn .    KouraSr  stakk  ^k  annan  gimstein  6r  bordtkutlinum 

ok    lét    båda    koma    i  puss  sinn.     ^egar  eptir  kom  upp  hinn  raucti .     ieir  kdst- 

udn    pessum    steini    miklu    tfdast,    ok    varla    |>6ttiz    hann    mega  aaga  i  festa;  ^6 

freistar  hann  ))eirra  enn;  anraärkniagsvärdt  är,  att  parallellismen  här  är  full- 
ständigare genomförd  i  uttrycken  och  dess  utom  åtföljes  af  en  stegring  (i  fråga 

om  hastigheten)  77>7s»  ok  gaus  -^  nndarligt  Ä,  ok  annarr  reykr  stöd  i  löpt  upp  vid 
annan,  ok  svå  mikil  gufa  värd  af  |>eim  ökyrrleik,  at  yarla  så  t)å  haastm  tmrna 
borgarinnar.  Hann  heyrdi  ok  ^k  bresti  å  landit,  sem  verdr,  ))å  er  reidar  gänga 
med  mestri  ogn.  Marga  6gurliga  hluti  så  hann  |iar  ok  heyrdi,  ^k  er  seint  er  at  tina 
E  77'^^  Hann  féll  |>å  å  kné  ok  lofadi  almåtkan  gud,  er  hann  hafdi  frelst  6r  ))vilikum 
6gnura.      Eptir    [)at  f6r  hann  til  d^rsins  ok  fånga  sinna,  ok  värd  |>at  honum  svå  fegit,  a  t 

|)at  skreid  at  honum  (jfr  strax  ofvan  anm.  till  66*^  71""%  73"'^^)    77*»  teir 

bua   nu  ferd  sina  ok  sigla,  ^egAV  byr  gaf;  létta  nu  eigi  fyrr^  enn  {)eir  koma  vid 

Grikkland    ok    nserri    borginni  Mikiagardi  E    (SODl     i     stället  utelemnar  ^eir  —  bida 

rädd.  52  —  7)  79**-^*  Sd  er  bin  fyrsta,  at  eigi  mun  svikadrykk  mega  i  låta;  su 
er    önnur,    at    |>6    at    med    fj6rum    håttum    sé  drykkr    låtinn  i  [letta  ker,  ^k  mun  etc.  E 

77"   efter    riddarar  har  E:  alvåpnadir  (jfr  Rim.  VII,   40),  ok    munu    peir  s^naz 

med  storum  höggum  berjaz.   Detta  hör,  jämte  det  näst  föregående  och  näst  föl- 
jande,   till    Matthilds    tal;    äfven    i    A  tyckes  användningen  af  presens  i  rädd. 
19 — 22  visa,  att  rädd.  14—15  egentligen  haft  sin  plats  efter  16 — 26,  som  in- 
gått i  Matthilds  redogörelse.     79^^'^  motsvaras  i  E  af  följande:    "Nu    vil    ek    å 

roorgin,  at  {)u  leggir  skipum  [linum  årdegis  i  Stélpasund  ok  sendir  sidan  ord  födur 

minum,  at  hann  låti  t^ings  kvedja."      Härmed    bÖr   sammanställas    det    mot    80'^'* 

(ok  —  kvåmu)  svarande:  Ok  um  morguninn  leggja  t)eir  til  borgarinnar  öUu 
lidinu.  Lffitr  hann  ^k  segja  konungi  kvåmu  sina,  ok  at  hann  låti  [lings  kvédja. 
Konungr    k  vad    svå  vera  skyldu  E     79'**  Enn  —  minum  Äy  Sem  {)6  kemr  til  t^ings, 

munt  {)ii  t^  framm  bera  steininn  ok  kallas  kominn  til  kaupsins  E  (jfr  Strax  nedanföre) 
80"'^  Hann  —  {^ingit  Ä,  Ok  sem  [jingit  var  sett,  s6tti  Eonradr  til  med  öllu  lidi  sinn. 
A  |>vi  ))ingi  stöd  hann  upp  ok  sagdi  svå,  at  hann  hafdi  vid  leitat  at  koma 
framm  sendiför  konungs,  ok  får  framm  mörgum  ordum  fögrum.    Hann  taladi  svå 

snjalt  nd  sem  fyrr,  at  allir  undrudua  E    80*'"  Er  —  mann  A,  berättas  tämligen 

annorlunda  i  E,  hvars  text  på  några  ställen  tyckes  vara  bättre :  'liér  er  kominn 

hinn  d;^ri  gimsteinn  jacingtns  (jfr  längce  ned),  er  ek  hefi  marga  menn  eptir  sent." 
^å    mselti    Konradr:    "Vel    mun    ek   )>å    minu  starfi  varit  hafa,  ok  munu  ^ér  mik 

nii  låta  nå  kaupinu  vel  ok  herraliga,  sem  ek   vsBnti"    (jfr    StttlX    ofvan  anm.   till 

79**'*).      Konungr   mselti:    '^Af   ^vi    at    tvent    hefir    verit  til  sagt  um  sett  [lina  ok 

athöfn  (jfr  ofvan  anm.  till  68^^'*),  pk  skalt  pu  sanna  sögu  pina  med  t)vi  at  rida  å 
burt    vid    mik;    ok    ef  -  |>u    ert    annarr    madr,    enn    pd    segir,    munt  ^å  eigi  hafa  hamingju 


OVtMU  InlvéiiÉig. 

til  »i  t iOå  fliik  af  h*ki.''  Konradr  sVArar:  "Mefra  konangrf*  segit  hann,  "1)6  vcri  skylt, 
at  ék  reltta  ySr  litteid  mina,  at  {)at  vsbri  katiplaust."      Det  Sista,  häftiga  SVaret 

&t  svåft  att  fbflika  ttied  A:b  version  ä  rädd.  47 — 57      81»***   Uti  —  til  A,  Ok 

ef  ftodbeft  éå,  at  ekki  tjöadi  i  m6ti  at  m»U,  (lå  vat*  tekinn  hestf  hans  ok 
kefklflsSi;  '  Nå  vai'  blåsit  etm  af  n^ju  utd  alla  borgitia;  f6r  tUt  f61kit  upp  Äallar 
bftdir,  er  i  nånd  våru,  enn  kyendi  i  yigskörd  ok  turnaJ^    81*'*^  Ok  —  Kodberts  A^ 

Sidaa  ridoB  ^ir  at  syä  snart,  at  längan  veg  maiti  heyra  gn^  af  reiå  peirrA    {jft    ofTan- 

före   anm^   om    B:&    läsart   ?id   64'^'^    äfvensom   de   stereotypa    uttrycken  om 

'häi^ns  antågande'  p.  XXYII).  Sém  {>éir  mettuz,  lagdi  Rodbert  8pj6ti  sina  i  skjdld 
Konrads,  enn  Kontadr  helt  vid  höllum  skildinum  ok  hratt  ftf  laginu,  enn  hann  lét 
sitt  épj6t  ekki  koma  vid  skjdld  Rodberts  K 

Några  få.  ställen  i  E  synas  visa  missförstånd  af  originalet;  de  ärö  följande. 

62^'  efter  hendr  har  £:  ^eir  yaru  herklaeddir  ok  leggja  etc.;  de  spärrade  Or- 
den kunna  bero  på  någon  felläsning  af  det,  som  närmast  föregår  i  A      64**    4 

gélfit    A,  å  stölihn  S      72*'^  Hann    —  saman  A^  {>ar  våru  eikr  tvser  hinar  staerstu  £; 

olikheten  i  sifferuppgifterna  har  troligen  uppstått  genom  förväxling  af  .u. 
(=  .v.)  och  ii.  73*«-5o  motsvarande  (starkt  törkortade)  sats  i  É  slutar  med 
enn  s6lskin   var  fagrt^  hvilket  kan  vara  korrumperadt  af  det,  som  svarat  mot 

74*'^  82*»"  Nd  —  få  A,  i  annan  stad  taka  I)eir  Gardskonungr  tal  med  sér, 
Konradr    ok    konungsdöttir,    ok    stadfestiz    [)at   med  t)eim,  at  Konradr  skal  få 

Matthildar  konnngsdöttur;  ok  skal  par  efna  veizlu  mikillar  E;    äktheten    af    de 

spärrade  orden  förefaller  misstänkt,  dels  för  deras  något  besynnerliga  form,  dels 
emedan  deras  innehåll  blott  utgör  ett  upprepande  af  en  förut  omtalad  sak. 

Ännu  återstår  till  omnämnande  ett  antal  ställen,  där  handskrifterna  sins 
emellan  visa  skiljaktigheter  (till  största  delen  rätt  betydande),  utan  att  jag  vå- 
gar .a%öra,  h vilken  af  dem  som  bör  anses  bäst  representera  det  gemensamma 
originalet. 

49'*  ivi  —  sparniiiguBi  AB ;  "Vist  vil  ek,"  sagdi  Konradr,  "at  pu  sitir  n»r  konnngi  ok 
svarir    öUaln   hans    spnrninguBi,    heldr    enn    |»u    porfir    at   seilaz  yfir  herdar  mér,  på  er  pfu 

veitir  konniigi  andsvör"  E;  motiveringen  tillägges  altså  i  E  Konrad,  men  i  AB 
Robert     54^''^^  (Ek  —  Rödbert  il)  har  i  E  något  afvikande  ordning  och  lydeke: 

"£ä  för  med  konangi  til  haJlar  konungsdöttttr."  —  "Jå,"  sagdi  Konradr,  "gott  mun  par  om 
at  qåz."  —  "Eigi  redr  am  |)åt,"  segir  Rodbert,  "hefi  ek  nu  ok  vakit  pat  mål  vid  konunginn 
at  hann  gipti  pér  jungfruna.  Tekr  konungr  peim  målum  allvel,  enn  hann  er  um  alla 
hluti  forfrjåll  ok  vill  fyrr  profa  atgöryijpina,  er  ek  hefi  honum  mikit  af  sagt."  Konradr  mell i; 
"Veit  ek,  föstbrodir!  at  pu  munt  vel  minu  måli  fylgja  nu  ok  jafoan";   Ehar  såledcs  intet 

motsvarande  rädd.  16 — 17  och  23 — 5  i  ^4  59***®  ^4  uppgifver  70  blad  och 
70    språk,  B  nämner  ej  antalet  af  bladen  men  72  språk,  E  talar  om  70  blad 


IV.    Om  Konrads  saga.  CLXXin 

och  'allar  tungiir';  på  grund  af  öfverensstämmelsen  mellan  A  och  E  får  man 
väl  snarast  antaga,  att  äfven  originalet  haft  siifran  70,  och  att  B:s  skrifvare 
ur  annan  källa  hemtat  den  riktiga  uppgiften  (jfr  ofvan  p.  CLI)  69^*-^  "Sva 
må  vera,"  kvad  hon  A^  i  st.  f.  detta  enkla  svar  har  E  det  besynnerliga  replik- 
skiftet: Konuugsdottir  maelti:  "Var  einsaett  ()6  undir  at  jåtaz?**  —  "Ja,"  sagdi  Konradr, 
"{)egar    {)etta    var    kurj^it    til    gefit."   —  "Sva  vist,"  sagdi  hon,  "at  godu  skyldi  {)ér  verda." 

69'®  följ.  Konungsdottir  mailti  J)a  enn:  "Sér  skulud  låta  biia  skip  ydur  sem  hradast  ok 
kaupa  ydr  ^k  hluli,  er  ydr  t)arfaz;  ok  komid  sidan  til  min,  ok  mun  ek  J)å  visa  ydr  å 
leid,  slikt  er  ek  känn."  Konradr  görir  nu  svå,  Isptr  sina  menn  biia  skipin  sem  skjotast. 
Ok    sem  {)eir    eru  biinir,  sagdi  Konradr  konungsdottur.     Hon  raaelti  {)å:  "Svå  visa  baekr  til, 

at    fadir    minn    muni  hafa  sent  {)ik  å  Serkland  it  Mikla  i  borg  Babilonem    (jfr     ofvan    p. 

CLXv  I);  hon  er  nii  eydd  af  mönnum  sakir  orma  ok  eitrkvikenda  (jfr  84''"®),  enn  |[)adan 
koma  allir  hinir  dyrustu  steinar.  Enu  af  {)vi  at  {)u  mått  t)angat  ekki  draga  ofrefli  lids, 
—  {)u  verdr  um  eydilönd  at  fara,  enn  lidit  skal  {)in  bida  vi3  Blålandseyjar,  enn  {)u 
skalt    hafa    med    [)ér    hest    |[)inn    ok    dyr    t)itt    ok    herklaedi;    [)u   skalt  hafa  med  l)ér  håna 

(delta  ord  är  uteglömdt  på  motsv.  ställe  i  AB)  ok  svin.  (Sedan  följer  ett  kort  om- 
nämnande af  läjonens  och  elefanternas  land)  ...     5at   land  liggr  at  å  {)eirri,  er 

Babilon  (jfr  p.  CLXVI)  stendr  ödrum  megin.  Enn  J)u  verdr  stefnu  |[)inni  at  håtta  eptir 
bimintungla    gäng    ok    [)ar    med    eptir    leidarstein.      Svå  skaltu  håtta  ferd  t)inni,  at  [)u  sér 

hvitasunnudag  buinn  at  gänga  til  borgar    Babilonar   (sål);   {)ar  mun  verda  fyrir  ^ér  steinbogi 

mikill  etc.  E\  man  ser,  att  här  finnas  anmärkningsvärda  afvikelser  från  A^  i 
synnerhet  framställningen,  att  Matthild  först  låter  Konrad  rusta  sig  till  färden 
och  under  tiden  radfrågar  ,  sina  böcker,  införandet  af  uppgiften,  att  Babylon 
tidigare  varit  bebodd  af  människor,  motiveringen  för  svitens  kvarlemnande  samt 
notisen  om  stjärnor  och.  'leidarsteinn'  70 \^  namnes  i  AB  blott  en  orm  vid 
broändan  (likaså  73*^%  74^  och  77^®),  medan  E  omtalar  två  här,  bördarson 
29*®,  samt  32**  (som  motsvarar  både  73**"^  och  74^,  emedan  berättelsen  är 
sammandragen;  något  mot  77^®  svarande  finnes  ej  i  E).  Om  de  två  ormar, 
som  lågo  utanför  salsdiirren,  afvika  uppgifterna  så,  att  AB  (74^**)  låter  dem 
ligga  en  på  hvar  sida  om  dörren,  E  (börd.  32^^'*  och  34^®"^)  framför  den 
samma.  Det  synes  nästan,  som  skulle  E\%  uppgift  i  detta  fall  vara  ursprung- 
ligast,  ty  äfven  i  AB  70**  säges  fyrir  hallardyrum  tveir     74*^ — 75*^  motsvaras 

i  E  blott  af  Hann  så,  at  trapiza  stod  å  golfi;  t)ar  la  a  bordbunadr,  så  er  hann  {)6ttiz 
öngvan  hafa  sét  slikan;  l)at  våru  horn  tvau  ok  ker  med    loki.        Sammanhanget     tyckes 

gifva  vid  handen,  att  trapiza  skulle  motsvara  annarr  stoU  i  A  (stoll  förekommer 
någon  gång  i  betydelsen  "bord",  se  Fritzners  Ordbog);  men  B\%  läsart  fyrir 
trapizunn    (7:)^    uot.    2;  jfr    äfven    Rim.    VI,    24)    gör    sannolikt,  att  texten  i 


CLXXIT  Inledning. 

alla  hds8.  är  stympad  77*9-5 »  notisen  om  mässorna,  som  Matthild  låtit  sjunga 
för  Konrad,  förekommer  i  AB  inskjuten  i  berättelsen  om  hans  återförd  till 
Miklagård;  däremot  har  E  motsvarande  77** — 78*®:   Fagnar    hon  honum   vel    ok 

sagdiz  fegin  ordin,  er  hon  så  hann  heilan;  enn  sagdi,  at  hon  mundi  [)6  miklu  fegnari,  ef 
hon    vissi,    at  hann    hefdi    sitt    eyrendi;    ^eda    hversu  hefir  |[)ér  tekiz  ferdin?"  Hann  mselti: 

"tu  munt  nu  luka  ordi  t)ar  a."  —  "Syngja  hefi  ek  låtit,"  segir  hon,  "sålumessur  (jfr  B  77, 

not,    17)    fyrir    [)ér    hvern    dag,    sidan    [)u  fort  hédan."     KonraSr  maelti;  "J&vilikra  bragda 

J)6tti  mér  at  ^ér  vån."  Notisen  införes  altså  ännu  mer  abrupt  i  J5  än  i  AB^ 
7310-38  qqY^  792«-*»  har  A  redogörelse  för  de  ädelstenar,  Konrad  hemfört,  och 
dessas  egenskaper;  härmed  böra  jämföras  styckena  69*^^*  och  84*  *^  I  -4:8 
egen  framställning  finnas  motsägelser:  enligt  de  bägge  sist  citerade  ställena 
egde  konungen  redan  förut  en  sten  af  samma  slag  som  den,  Konrad  skulle 
hemta;  denna  lemnar  Matthild  åt  Konrad  att  medföra  på  resan  (69^^*^^),  och 
3417-21  kallas  också  båda  stenarna  smaragder;  men  78^*^^  har  den  förra  ste- 
nen fått  namnet  jacinctus,  medan  den  senare  ännu  78^^  kallas  smaragd.  Med 
A  stämmer  B  i  de  anförda  uppgifterna.  Handskriften  C  (som  mycket  för- 
kortar det  mot  pp.  78 — 9  svarande)  låter  'jacingtus'  vara  den,  som  Konrad 
skulle  hemta,  och  låter  honom  först  visa  denna  sten  för  Matthild;  sedan  visar 
K.  kristallen,  så  karbunkeln.  E  däremot  öfverensstämmer  visserligen  däruti 
med  ABy  att  de  båda  stenar,  som  K.  stuckit  ur  bordet  ^),  visas  före  den  rätta, 
men  den  sistnämda  kallas  (liksom  i  C)  jacinctus;  namnet  smaragdus  gifver  E  åt 
den  hvita  stenen.     Beträffande  stenarnas  egenskaper  råder  stor  olikhet;  så  säges 

i    E  om   jacinctus:    Su    er    hans    ein    nåttiira,    at  eigi  munu  ormar  granda  {)eim,  er  hann 

hefir    å    sér;    så    mun    ok    varla    få    osigr;    ok  hann  er  g6dr  vid  ofdrykkja'),   Om 

'smaragdus'  (här  =  den  hvita):  Hann  hefir  allar  {)8er  nåtturur  sem  jacingtus,  ok  |^ 
nökkurar  um  framm.     ^at  er  mselt,  ef  madr  hefir  hann  å  sér,  t)6athann  verdisjådaudr, 

at  lik  hans  muni  finnaz;  Om  carbunculus  (den  röda):  Hann  hefir  allar  ^ter  nåtturur, 
sem  fyrr  var  sagt.  ^at  hefir  hann  um  framm,  at  eldr  må  eigi  granda  ^vi  herbergi,  er 
hann  er  i;  aldri  verdr  ok  myrkt  i  ^vi  hiisi,  er  hann  berr  upp  i.  Margar  fleiri  nåtturur 
hefir  hann  82***^'  Konradr  —  i  brott  A,  Konradr  svarar:  "Nogar  hefir  hann  sakir 
til,  at  hann  vseri  drepinn,  enn  kost  åtta  ek  pess  fyrr;  enn  njöta  skal  hann  fÖdur 
sfns.   Enn  fara  skal  hann  i  Qarlseg  lönd  ok  låta  mik  aldri  sjå  sik  sidan."    Nu  var  svå,  sem  Konradr 

vildi.    För  Rodbert  i  brottvidnökkuramenn^     (om    det    följande    se     p.    CLXVI). 


^)  De  namngifvas  här:  ^ametistus'  och  ^krisolitus';  den  förra  säges  vara  ^myrkblår 
at  lit  ok  svå  glöggskygn,  at  sjå  måtti  i  skugga  sinn',  den  senare  'svå  liir,  sem  {)4  er 
skinn  i  sksert  vatn  ok  t>ylKl^i^  ^&r  åkafliga  brå'. 

')  Den  sist  anförda  egenskapen  tillhör  ju  rätteligen  "amethystos". 


v.    Om  BaDrings  saga. 

xVfveu  till  denna  saga  är  det  bchöfligt  att  meddela  en  utförligare  öfversigt  af 
innehållet;  denna  öfversigt,  liksom  den  af  Kon,  har  Prof.  H.  Gering  godhets- 
fullt  författat  åt  mig. 


I.  Drei  flusse  gibt  es,  welche  den  na- 
men  Elf  fiihren,  die  Gautelf,  die  Raumelf 
und  die  Saxelf.  An  der  leztgenanten  liegt 
eine  kleine  handelsstat,  namens  Ertenburg 
(heute:  Artlenburg  a.  d.E.);  flber  diese  herschte 
vor  zeiten  herzog  Bäring.  Seine  schwester, 
frau  Gertrud,  war  mit  dem  grafen  Walther 
von  Holstein  vermählt.  Als  Walther  gestor- 
ben  war,  sammelte  ein  ritter  Bärings,  wel- 
cher  Heinrich  hiess,  verräterischer  weise  in 
Friesland  ein  heer,  öberfiel  seinen  herren 
und  tötete  ihn.  Darauf  warf  er  sich  zum 
könige  von  Sachsen  und  Holstein  auf  und 
nahm  seinen  wohnsitz  zu  Bardewik,  nicht 
weit  von  der  Elbe.  Er  gedachte  frau  Ger- 
trud zu  heiraten,  diese  aber  wies  ihn  zurUck 
und  sagte,  dass  sie  im  neunten  monate 
schwanger  sei.  'So  will  ich  wårten,  bis  du 
ent  bunden  bist,  sagte  er,  dann  aber  wirst 
du  meine  frau.^  Bald  darauf  gebar  Gertrud 
einen  schönen  knaben;  sie  höft  dass  dieser 
sein  väterliches  erbe  erlangen  und  seinen 
oheim  rächen  werde.  Heinrich  aber  beschliesst 
das  kind  töten  zu  lassen. 

II.  Als  Heinrich  in  Gertruds  wohnung 
komt,  ist  diese  samt  dem  kinde  verscliwun- 
den.  Vergeblich  lässt  er  das  ganze  reich 
durchsuchen.  Er  wird  sehr  zornig,  lässt  die 
leute  töten,  die  das  kind  hatten  auffinden 
sollen,  und  länge  zoit  hört  nieroand  ein  gutes 
wort  von  ihm. 

III.  Bald  darauf  hatte  Heinrich  einen 
schweren  traum.  Er  träumte,  dass  or  mit 
seinem  heere  am  ufer  der  El  bo  stände.  Da 
sah  er  stromaufwärts  einen  löwen  ge^en  Er- 


tenburg heran  schwimmen.  Stromabwärts 
aber  kam  ein  mächtiger  drache  geschwom- 
men,  den  grifif  der  löwe  an  und  zerfleischte 
ihn  mit  seinen  glubenden  zähnen.  Darauf 
lief  der  löwe  das  ufer  hinauf,  auf  Heinrich 
los.  Das  ganze  heer  ergriff  die  flucht,  Hein- 
rich aber  wurde  von  dem  löwen  zerrissen. 
Keiner  wagte,  diesen  traum  zu  deuten,  aber 
alle  glaubten,  dass  den  Heinrich  der  lohn 
för  seine  ^chandtaten  treffen  werde. 

IV.  Gertrud  hatte  sich,  als  die  leute 
Heinrichs  ihr  nachstelten,  in  ein  boot  ge- 
fltlchtet  und  war  in  diesem  die  Elbe  hinab- 
getrieben.  An  der  mtindung  des  flusses  wird 
das  boot  von  fischern  bemerkt;  sie  rudern 
hinzu  und  finden  die  frau  dem  tode  nahe. 
Sie  wollen  ihr  das  seidene  gewand  ausziehen, 
da  fangt  das  kind  an  zu  weinen  und  Ger- 
trud erwacht.  'Gute  männer,  sagt  sie,  tötet 
mich  lieber  als  dass  ihr  mich  in  die  gewalt 
könig  Heinrichs  kommen  lasst!  Aber  meinem 
kinde  tut  kein  leid  an,  denn  er  ist  der  lezte 
von  dem  geschlechte  des  herzogs  Bäring  und 
des  grafen  Walther!'  Die  fischer  werden  durch 
diese  worte  geriihrt.  Einer  derselben  gibt 
sich  als  einen  eheraaligen  ritter  Bärings  zu 
erkennen,  der  vor  Heinrich  geflohen  sei  und 
in  London  sich  niedergelassen  habe.  Er  er- 
bietet  sich,  die  frau  mit  ihrem  kinde  zu  kö- 
nig  Richard  von  England  zu  bringen.  Ger- 
trud fragt  ihn  nach  seinem  namen.  'Ich 
heisse  Adalbrecht,  erwidert  er,  und  war  der 
Rchatzmeister  Bärings.'  'Da  kenne  ich  dich 
wol,  sagt  Gertrud,  denn  du  begleitetest  mich, 
als    ich    mit  Walther  vermählt  wurde.'     Pi^ 


CLXXVI 


Inledning. 


fischer  verschen  die  beideu  mit  nahrungs- 
mitteln,  gott  sendet  gunstigen  wind  und  nach 
vier  tagen  laufen  sie  glucklich  in  der  Thcmse 
ein. 

V.  Frau  Gertrud  wird  von  könig  Ri- 
chard freundlich  aufgenommen,  den  Adal- 
brecbt  ernent  er  zum  ritter  und  vertraut  die 
vertriebone  fiirstin  seiner  obbut  an.  Die 
fisclier,  welche  sie  nacb  London  begleitet  ba- 
beu,  werden  ibre  diener.  Den  sobn  Waltbers 
verspricht  der  könig  erziehen  zu  lassen.  Auf 
seiu  befragen  crzählt  dann  Gertrud  ausfubr- 
licb  die  begebenbeiten  ibrer  flucbt,  wie  das 
kind  beiuabe  der  raub  eines  adlers  geworden 
sei,  und  wie  sie  nur  mit  miibe  vor  ibren 
verfolgern  sicb  gerettet  babe,  indem  sie  am 
tage  un  ter  sand  und  robr  am  ufer  der  £lbe 
sicb  versteckte  und  bei  nacbt  in  einem  boote 
von  den  wellen  treiben  liess.  Darauf  bittet 
sie  den  könig,  bei  ibrera  kinde,  welcbes 
bereits  drei  monate  alt  sei,  patenstelle  zu 
ubernehmen. 

VI.  Der  könig  erwidert,  dass  er  selbst 
und  seine  gemablin  Margaretha  patén  des 
kindes  sein  wolten.  Dasselbe  wird  von  einem 
decane  der  Paulskirche,  namens  Wilhelm,  ge- 
tauft  und  erhält  nach  seinem  obeim  den  namen 
Bäring.  Bei  dem  festmahle  teilt  Richard  den 
anwesenden  die  geschichte  Gertruds  mit  und 
befiehlt,  dass  man  ihr  und  ihrem'sohue  in 
jeder  art  ehrfurcht  und  riicksicht  beweise. 
Er  spricht  die  hofnung  aus,  dass  Bäring, 
wenn  er  zum  månne  erwachsen  sei,  an  Hein- 
rich racbe  nehmen  werde. 

VII.  Als  der  knabe  acht  jahre  alt  ist^ 
begint  sein  unterricht.  Nach  zwölf  jabren 
ist  er  in  den  sieben  freien  kilnsten  volstundig 
ausgebildet  und  tibertrift  au  weisheit,  wucbs 
und  starke  alle  seine  altersgeuossen.  Dabei 
ist  er  bescheiden  in  seinem  auftreten  und 
woltatig  gegen  arme. 

Al»  er  dreiundzwanzig  jahre  alt  ist, 
bittet  er  den  könig,  ihn  zum  ritter  zu  machen. 
Richard  ist  dazu  bereit  und  verspricht  auch, 
ihm  kriegsvolk  und  schiffe  zu  geben,  damit 
er  sein  väterliches  erbe  widergewinne  und 
seinen  oheim  räcbe.  Bäring  lässt  sicb  von 
Adalbrecht  waffen  kaufeu. 

Am  julfeste  versammeln  sicb  die  lehns- 
leute  könig  Richards  in  London.  Unter 
ihnen  befiudet  sicb  auch  der  könig  von 
Schottland  mit  seinem  sohne  Johann.  Dieser 
soll  zugleicb  mit  Bäring  und  dreihundert 
andern  edlen  jiinglingen  die  ritterweihe  em- 
pfnngon. 


VIII.  Nachdem  der  könig  am  zweiten 
weibnachtsfeicrtage  in  der  Paulskirche  die 
messe  gebört  liat,  schlägt  er  Bäring.  Johann 
und  die  dreihundert  jungeu  edelleute  zu 
rittern.  Darauf  begint  ein  grosses  turnier, 
welchem  der  könig  und  die  königin  mit  ihrem 
ganzen  hofstate  beiwobnen.  Prinz  Johanu 
sprach  zu  Bäring:  'Wer  von  uns  beiden  den 
andern  aus  dem  sattel  hebt,  soll  dem  be- 
siegten  die  sporen  nehmen  und  seiu  ross  fort- 
fuhren  vor  den  augen  der  königin  und  ihrer 
tocbter  Ilelene.'  BMring  autwortete:  "*Du 
wilst  dein^n  ehrgeiz  in  dem  kampfspiele  be- 
friedigen,  aber  dein  wille  möge  gescbehen.' 

IX.  Beide  reitcn  nun  auf  einander  los 
und  kampfen  länge  mit  einander.  Da  sprach 
Bäring  zu  Johann:  'Nimm  dein  wort  zuriick, 
denn  längst  hatte  ich  dich  aus  dem  sattel 
heben  können,  wenn  ich  gewolt  hatte.  Aber 
ich  will  auch  nicht,  dass  du  mein  ross  vor 
ibren  augen  fortfuhrst,  weil  du  ihr  freier 
bist.'  Johann  erklärt  jedoch  weiter  kampfen 
zu  woUen.  Da  trift  ib  o  Bäring  mit  seinem 
spiesse,  hebt  ihn  hoch  empor  und  wirft  ihn 
zur  erde.  Auch  alle  andern,  die  sicb  Bäring 
entgegens teilen,  mössen  vor  ihm  den  satt«l 
räumen,  sodass  er  algemeines  lob  erntet. 
Johann  hat  nun  um  schonung,  damit  er  vor 
den  augen  seiner  geliebten  keinen  schimpf 
erfahre^  und  Bäring  gewährte  das  gerne. 

Der  Schottenkönig  fiirchtet,  dass  nacL 
dem  vorgefallenen  die  werbung  seines  sohnes 
nicht  gut  wiirde  aufgenommen  werden;  Ri- 
chard redet  ihn  aber  bei  der  tafel  freund- 
lich an  und  versichert  ihn,  dass  er  es  dem 
prinzen  nicLt  zur  schande  anrechne,  von  Bäring 
besiegt  zu  sein. 

X.  Nach  dem  feste  lässt  könig  Richard 
fiir  Bäring  bundert  kriegsschiffe  ausriist^ii. 
Die  flotte  sammelt  sicb  im  hafen  von  Yarmouth 
und  stiofet  mit  giinstigom  winde  in  see.  Aber 
bald  erhebt  sicb  ein  furchtbarer  sturm,  in 
welchem  sämtliche  schiffe  zu  grunde  gehen; 
Bäring  allein  wird  lebend  ans  ufer  getrieben 
und  von  fischern  gefunden.  Von  diesen  er- 
fährt  er,  dass  er  sich  in  Flandern  b^finde 
und  dijss  der  herscher  dieses  ländes,  jarl 
Ferant,  dem  keuige  von  Frankreich  lehu8- 
pflichtig  sei.  Die  fischer  erbieten  sicb,  ihn 
nach  der  hauptstat  Boulogne  zu  briugen, 
und  hier  findet  er  bei  einem  reichen  kauf- 
manne  gastliehe  aufuahme. 

XI.  Bald  darauf  soll  zu  Boulogne  ein 
turnier  abgehalten  werden.  Bäring  lässt  sioh 
durcb    den    kaufmann    ross    und    waffen  be- 


v.    Om  Bsrings  saga. 


CLXXVII 


sorgen  und  reitet  in  die  schranken.  Robert, 
der  sohn  des  jarls,  erblickt  den  fremden 
ritter  zuerst  und  fordert  seine  genossen  auf, 
den  kampf  mit  jenem  zu  versuclien.  Der 
erst«,  welcher  Bäring  angreift,  wird  aus  dem 
sattel  gehoben,  nicht  besser  ergeht  es  allén 
andern.  Da  sprach  Bäring:  'Veriibelt  es  mir 
nicht,  dass  ich  euch  in  den  sand  streckte, 
die  ihr  im  ritterspiel  weniger  geubt  seid! 
Aber  raorgen  wollen  wir  uds  wider  liier 
trefifen,  und  verstehe  ich  mehr  als  ihr,  so 
will  ich  es  euch  lehren.'  Robert  antwortete: 
So  soll  es  gescbehen:  jezt  aber  reite  mit 
uns  heim  und  nenne  uns  deinen  namen.' 
'Meinen  namen  soll  niemand  erfahren,  erwi- 
dert  Bäring ;  Christus  kent  ihn,  allén  andern 
soll  er  verborgen  bleiben.  Lasst  uns  heim- 
kehren  und  morgen  wider  zusammenkom- 
men.' 

XII.  Am  nächsten  morgen  findet  sich 
Robert  mit  seinen  rittern  wider  auf  dem 
turnierplatze  ein.  Einer  derselben,  namens 
Kleokann,  welcher  noch  uiemals  aus  dem 
sattel  gehoben  war,  sagt,  er  wette  hundert 
mark,  dass  der  fremde  ihn  nicht  besiegen 
worde.  Da  erscheint  Bäring  und  spricht: 
'Ich  hörte  deine  worte:  setze  hundert  mark 
ein,  ich  setze  mein  leben  dagegen,  denn  geld 
habe  ich  nicht.'  Nun  reiten  die  beiden  auf 
einander  los,  jeder  bricht  im  kampfe  funf 
speere.  Endlich  gelingt  es  Bäring,  seinen 
gegner  mit  der  hand  am  halse  zu  fassen  und 
vom  rosse  zu  heben;  er  sprengt  mit  ihm  um 
den  ganzen  kampfplatz  herum  und  wirft  ihn 
dann  zu  boden.  Kleokann  muss  die  hundert 
mark  entrichten.  Bäring  wird  von  Ferant 
und  Robert  aufs  höchste  geprieseu  und  lez- 
terer  schliesst  mit  ihm  innige  freundschaft. 

XIII.  Nicht  länge  darauf  A^ird  der  jarl 
mit  seinen  besten  rittern  von  könig  Pippin 
zum  osterfest^  nach  Paris  eingeladen,  wo- 
selbst  ein  grosses  turnier  etattfinden  soll. 
Ferant  folgt  dieser  einladung;  achthundert 
ritter  begleiten  ihn. 

Am  ostertage  begibt  sich  könig  Pippin 
in  die  Marienkirche,  in  welcher  der  erzbi- 
Hchof  von  Sens  unter  dem  beistande  von  acht 
anueren  bischöfen  den  gottesdienst  abhält.  Nacli 
beendigung  desselben  begibt  man  sich  zum 
roahle.  Anwesend  sind  der  jarl  F»'rant  von 
Boulogne,  der  jarl  Stephan  von  Bourges,  der 
herzog  von  der  Normandie,  der  graf  Lafranz 
von  Bretagne  und  andere  lehnsleute  des  kö- 
nigs.  Zur  rechten  Pippins  sassen  der  erz- 
bischof    und    Ferant,    zur  linkon  dio  königin 


Dionysia  und  die  iibrigou  bischöfe.  Die  zabl 
der  tischgenossen  betrug  fiinf hundert ;  keiner 
von  ihnen  war  geringeren  standes  als  ritter. 
Der  könig  blickte  in  der  halle  umher  und 
liess  seine  augen  länge  auf  Bäring  ruhen; 
darauf  wante  er  sich  an  Ferant  und  sprach: 
'Noch  nie  habe  ich  einen  so  schönen  mann 
gesehen  wie  den,  welcher  neben  deinem  sohne 
Robert  sizt.  Woher  ist  er?'  Der  jarl  ant- 
wortete: 'Er  ist  ein  genosse  Roberts  und 
ein  tuchtiger  ritter,  aber  seinen  namen  und 
sein  geschlecht  will  er  niemandem  sägen,  da- 
her  nennen  wir  ihn  nur  den  schönen  ritter.' 
Der  könig  meint,  dass  er  diesen  namen  mit 
recht  fiihren  könne. 

Am  nächsten  morgeu  lässt  Pippin  zum 
turnier  biåsen.  Da  wird  ihm  angekilndigt, 
dass  der  griechische  kaiser  Emanuel  ange- 
kommen  sei,  um  an  dem  kampfspiele  teilzu- 
nehmen  und  um  des  königs  tochter  Wilfride 
zu  werben,  von  der  er  gehört  habe,  dass  sie 
die  schönste  prinzessin  der  welt  sei.  Pippin 
nimt  die  fremden  gaste  höchst  ehrenvoU  auf. 
Das  turnier  begint;  die  Griechen  tun  sich 
in  demselben  besonders  hervor,  unter  ihnen 
namentlich  Arius,  der  brudersohn  des  Ema- 
nuel, welcher  alle  seine  gegner  iiberwindet. 
Robert  und  Philipp,  der  sohn  des  jarls 
Stephan,  griffen  ihn  gleichzeitig  an,  musten 
aber  beide  vor  seinen  gewaltigeu  stössen  die 
sätt  el  räumen. 

XIV.  Nun  erst  erscheint  Bäring  auf 
dem  kampfplatze.  Als  er  hört,  was  vorge- 
fallen  ist,  sprengt  er  sofort  auf  Arius  ein, 
ergreift  dessen  speer  und  bricht  ihn  entzwei. 
Darauf  packt  er  den  Griechen  mit  der  Unken 
hand  am  halse,  hebt  ihn  aus  dem  sattel  und 
wirft  ihn  so  gewaltsam  auf  den  boden,  dass 
gleich  drei  rippen  zerbrechen.  Dadurch 
war  Bäring  der  held  des  tages  geworden; 
kein  anderer  wagt  es  mehr,  sich  ihm  gegen- 
tiberzustellen. 

Hierauf  wird  Emanuel  mit  seinem  ge- 
folge  feierlich  in  des  königs  halle  geleitet, 
wo  Pippin,  Dionysia  und  Wilfride  bereits 
anwesend  waren.  Der  erzbischof  ilbernimt 
es,  die  werbuug  des  griechischen  kaisers  zn 
befiirworten,  und  könig  Pippin  gibt  seine 
einwilligung  unter  der  voraussetzung,  dass 
auch  Wilfride  einverstanden  sei.  Diese,  welche 
noch  nie  zuvor  ira  kreise  der  ritter  erschie- 
nen  ist,  gibt  unbedenklich  ihr  jawort.  Ema- 
nuel verlobt  sich  die  königstochter  und  gibt 
ihr  halb  Griechenland  als  brautgabe.  Fröh- 
licho  musik  begleitet  die  feierliche  handlung. 


CLXXVIII 


Inledning. 


Da  tritt  Bäring  in  die  halle.  Der  könig 
fordert  ihn  auf,  neben  ihni  auf  dem  hochBitze 
platz  zu  nehmen,  jener  schlägt  jedoch  die 
ehre  aus,  da  er  weder  könig  noch  geistliclier 
sei;  ihm  gebuhre  der  platz  unter  den  rittern. 
Der  könig  erwidert,  er  sei  wol  wiirdig,  wegen 
seiner  schönheit  und  tapferkeit  den  königs- 
namen  zu  fuhren.  Wilfride  sah  den  ritter 
länge  an  und  bereute  es,  zu  der  verbindung 
mit  dem  griechischen  kaiser  ihre  einwilligung 
gegel)en  zu  haben.  Sie  fasste  eine  heftige 
leidenschaft  za  Bäring,  und  tag  und  nacht 
kam  er  ihr  nicht  aus  den  gedanken. 

XV.  Die  prinzessin  känn  ihre  liebe 
nicht  verbergen,  denn  bald  wird  sie  weiss 
wie  bast  und  bald  rot  wie  blut.  An  ihr 
wurde  das  sprichwort  war:  ^Durch  das  auge 
verrät  es  sich,  wenn  die  frau  einem  maune 
hold  ist.' 

Bäring  hatte  durch  seine  siege  im  tur- 
nier  500  englisclie  mark  gewonnen.  Fiir 
dieses  geld  kauft  er  kleider  und  waffen  und 
beschenkt  damit  die  ilberwundenen.  Hier- 
durch  erwarb  er  sich  die  freundschaft  Eraa- 
nuels,  der  ihm  die  schönste  grafschaft  in 
Griechenland  anbot.  Bäring  antwortete:  'Ich 
will  euch  folgen,  herr,  und  eure  lebensweise 
kennen  lernen,  und  fiir  meine  dienste  gebt 
mir  BO  viel,  als  sie  euch  wert  scheinen,  aber 
eine  grafschaft  will  ich  nicht  haben.' 

XVI.  Nach  vier  tagen  ist  Emanuel  zur 
heimkehr  geriistet  uud  will  seine  brant  mit- 
nehmen.  Diese  aber  erklärt,  es  sei  ihr  im 
traume  offenbart  worden,  dass  sie  sich  einem 
ehelosen  leben  widmen  solle,  und  bleibt  al- 
len  bitten  der  el  tern  gegenuber  unbeweg- 
lich.  Als  68  zum  abschiednehmen  komt, 
kiisst  sie  den  kaiser,  ihren  väter  und  die 
vornehmsten  aus  dem  gefolge  und  sagt  ihnen 
lebewol.  'Bleibt  gesund^  sagt  sie,  ich  weihe 
mich  gott  und  dem  heiligen  kloster  und  will 
die  freude  der  welt  verlassen.'  Zulezt  gieng 
sie  zu  Bäring,  kusste  ihn  und  sprach  leise: 
'Ich  weihe  mich  gott,  aber  euer  ist  meine 
liebe;  daher  gebt  mir  die  eurige,  der  ich 
niemals  untreu  werden  will.'  Bäring  ant- 
wortete nicht,  denn  zeit  und  gelegenheit 
waren  nicht  danach  angetan;  viele  aber  arg- 
wöhnten,  dass  der  prinzessin  Bäring  besscr 
gefalle  als  der  kaiser.  Emanuel  und  Bäring 
reisten  nach  Griechenland  ab;  Wilfride  gieng 
ins  kloster,  weigerte  sich  jedoch,  nonnen- 
kleidung  anzulegen. 

Als  der  kaiser  in  Griechenland  anlangt, 
vernimt  er  die  trauerbotschaft,  dass  Miklagard 


von  den  mohrcn  uud  Sarrazen 
men  sei.  Das  lieer  der  heid< 
manu,  die  flotte  10,000  segel 
anfiihrer  heisse  Livorius;  er  é 
bösewicht,  der  im  lande  der  5 
finden  sei,  dabei  von  ansehn 
ähnlicher  als  einem  menschen. 
nachrichton  sammelt  Emanuel  s 
und  riickt  vor  Miklagard.  Die 
ihm  entgcgcn,  Livorius  fordert  in 
rede  die  unterwerfung  des  k 
drittel  von  Serkland  habe  ich 
schwerte  gewonnen,  daher  schei: 
leichtes,  den  kampf  mit  dir 
Uberdies  habe  ich  meine  zwei 
mir,  Vincentius  und  Ambolicus,  c 
zweikämpfen  gesiegt  haben.  AY 
du  dich  uuterwerfen  »der  dei] 
uns  aufnehmen  wilst.' 

XVII.  Statt  aller  antwo 
kaiser  zum  kampfe  biåsen.  Die 
gint,  zahlreiche  griechische  ritt( 
ter  ihnen  auch  Arius.  Emanuel 
an  flucht;  da  erscheint  Bäring  \ 
Ambolicus  nebst  zehn  seiner  liiiu] 
Auch  Vincentius,  der  den  fall  s« 
zu  rächea  gedenkt,  wird  von  I 
der  mann  und  ross  mit  éinem  '. 
Da  flieht  Livorius  uud  birgt  sie 
mauern  von  Miklagard,  wekli 
Emanuel  eiogeschlossen  wird. 
iiberhäuft  seiuen  retter  mit  lob 
dringend,  dessen  namen  zu  erfal 
aber  antwortete:  'Mir  hat  geträu 
bald  andere  meinen  namen  und  m( 
offenbar  machen  werden.' 

Emanuel  erhält  die  nachri 
vorius  seinen  götzen  eiues  g 
dargebracht  habe  und  von  den 
die  macht  des  teufels  mit  furch 
ausgeriistet  sei ;  allein  durch 
seien  schon  viele  christon  in  dei 
ben  öder  wahnsiiinig  geworden. 
dem  kaiser,  sein  ganzes  heer  1 
zu  lassen;  er  selber  wolle  de 
mit  dem  unholde  auf  sich  nehm 

Am  morgen  verlässt  Livo 
nem  heeie  die  stat.  Jeder  c 
anschaut,  ist  sofort  des  todes. 

XVIII.  Bäring  besteigt  sein 
das  zeichen  des  kreuzes  und  rei 
zehntauseud  hoiden  entgegen.  I 
dert  sich,  dass  dieser  mann  ; 
blick  ertragon  känn.  Er  ve 
seinen    leuten,    den    christ^n    an 


v.    Om  Bärings  saga. 


CLXXIX 


er    allein    die    raclie    ausfuhren    wolle.      Mit 
dem  ersten  streiche  spaltet  er  Bärings  schild; 
dieser     sticLt     mit     dem     speere     nach     des 
gegners  schilde,  der  freilich  unverlezt  bleibt, 
aber    durch    den    gewaltigen    st  oss  der  hand 
entgleitet    und    zu    boden    fält.       Vor    dera 
zweiten   biebe  des  heiden  geht  der  helm  Bä- 
rings   in    stucke;    an    der   halsberge  springt 
das  schwert  ab  und  nirat  noch  den  kopf  des 
pferdes    mit    fort.      ^un  springt  Bäring  zur 
erde,    packt    den    könig   mitten  um  den  leib 
und  reisst  ihn  von  pferde.     Bei  dem  heftigen 
ringen  fallen  beide  zu  boden;  Bäring  gelingt 
ea,    nach    oben    zu  kommen  und  dem  heiden 
das    schwert    zu  enlwinden;  mit  der  eigenen 
waffe    spaltet  er  den  gegner  bis  zum  giirtel. 
Da    fahrt    aus    dem    leibe    des   ge  tö  te  ten   ein 
grässlicher' teufel,  dei^mit  lautem  geschrei  die 
heiden  zur  flucht  auffordert. 

Das  heidnische  heer  sucht  sich  durch 
schnellen  riickzug  zu  retten;  der  kaiser  aber 
verlegt  ihm  den  weg,  richtet  ein  grosses 
gemetzel  an  und  gewint  seine  stat  zuriick. 
Bäring  ist  in  folge  des  anstrengenden  kam- 
pfes in  ohnmacht  gefallen;  Emanuel  selbst 
richtet  ihn  auf  und  bringt  ihn  durch  be- 
sprengen  mit  kaltem  wasser  wider  zum  be- 
wustsein.  'Gott  lohne  dir  deine  tat!  spricht 
er.  Halb  Griechenland  will  ich  dir  geben 
und  meine  schwester  Vindemia,  die  holde 
maid,  und  solchen  rang,  wie  du  ihn  dir 
wunschest.  Nun  aber  sage  mir  deinen  na- 
men.'  Bäring  antwortet  nur:  ^Gott  lohne 
dir  dein  freundliches  anerbieten.'  Er  wird 
in  die  burg  gebracht  und  von  Vindemia 
selbst  mit  frischen  kleidern  versehen.  An 
vielen  stellen  war  sein  körper  blau  und  blu- 
tig,  dazwischen  aber  leuchtete  seine  haut  wie 
frischgefalner  schnee.  Die  prinzessin  meint, 
seine  kuhnheit  und  ritterlichkeit  und  sein 
schneeweisser  leib  werde  noch  mancher  jung- 
frau  langen  kummer  bereiten.  Bäring  lächelte. 
Darauf  geht  man  zu  tische;  der  kaiser  lässt 
Bäring  an  seiner  rechten  platz  nehmen,  zur 
linken  sizt  Vindemia.  Der  ruhm  des  schönen 
ritters  dringt  bis  nach  Frankreich. 

XIX.  Inzwisdien  war  durch  könig  Ri- 
chard und  frau  Gertrud  Bärings  namen  und 
geschlecht  in  Frankreich  bekant  geworden, 
und  könig  Pippin  sendete  den  Robert  nach 
Miklagard,  um  dem  jungen  heiden*  seine  uu- 
terstUtzung  fiir  einen  rachezug  gegen  Hein- 
rich anzubieten.  Robert  nimt  zwei  briefe 
des  königs  an  Emanuel  und  Bäring  mit, 
Wilfride    sendet    durch  ihn  ein  schreiben  an 


Bäring,  worin  sie  ihn  ihrer  standhaften  liebe 
versichert  und  ihn  auffordert,  zu  ihr  zurilck- 
kehren. 

Als  Emanuel  die  abstammung  Bärings 
erfahrt,  erweist  er  ihm  noch  grössere  ehren 
als  bisher.  Von  neuem  bietet  er  ihm  seine 
schwester  und  damit  halb  Griechenland  an. 
Bäring  erwidert;  'Gott  lohne  euch  euer  freund- 
liches anerbieten!  Aber  mein  sinn  steht  heim- 
wärts,  da  ich  beschlossen  habe,  mein  väter- 
liches  erbe  wider  zu  erringen.  Eure  schwe- 
ster werde  ich  niemals  vergessen,  doch  will 
ich  erst  nach  meiner  riickkehr  niit  ihr  mich 
verloben.'  Vindemia  verspricht,  ihm  treu 
zu  bleiben. 

Die  prinzessin  findet  den  brief  Wilfri- 
dens  und  fragt  Bäring,  wie  er  sich  dem 
gegenuber  verhalten  wolle.  Bäring  antwor- 
tet: 'Sie  ist  schön,  aber  nicht  beständig,  daher 
werde  ich  sie  niemals  lieben.  Geht  auch 
eurem  bruder  den  rat,  dass  er  sich  die  leicht- 
fertige  frau  aus  dem  sinne  schlägt.' 

Bäring  nimt  nun  abschied.  Der  kaiser 
bietet  ihm  ein  grosses  heer  an,  er  nimt  aber 
nur  ein  einziges  schiff,  auf  dem  er  nach  zehn 
tagen  in  Venedig  anlangt.  Er  hatte  die 
waffen  und  das  ross  des  Livorius  mit  sich: 
dies  war  stark  wie  ein  löwe,  kuhn  wie  ein 
tiger*  schnell  wie  ein  vogel,  aber  auch  sanfb 
wie  ein  schaf.  Nur  zwei  begleiter,  Osus  und 
Nisus,  die  Vindemia  fur  ihn  ausgewähit  hatte^ 
behielt  er  bei' sich,  die  andern  sante  er  nach 
Griechenland  zuruck.  Robert  reiste  nach 
Frankreich,  um  briefe  und  geschenke  Emanuels 
an  den  könig  und  dessen  tochter  zu  iiber- 
bringen. 

Bäring  begibt  sich  nach  Bologna.  Vor 
dem  tore  der  stat  reiten  ihm  vier  ritter  ent- 
gegen,  die  ihm  ankundigen,  dass  kein  fremder 
einlass  erhalte,  bevor  er  sich  nicht  dem  grafen 
Samuel,  dem  tapfersten  ritter  des  römischen 
kaisers  Lucinus,  zum  zweikampfe  gestelt  öder 
hundert  mark  silber  entrichtet  habe.  Bäring 
antwortet  nicht,  sondern  sprengt  auf  die  rit- 
ter los  und  tötet  drei  derselben,  worauf  der 
vierte  die  flucht  ergreift  und  dem  grafem  be- 
richt  erstattet.  Dieser  wafnet  sich,  sucht 
Bäring  in  seiner  herberge  auf  und  fordert 
ihn  zum  kampfe.  Bäring  antwortet,  er  wolle 
erst  essen^  nachher  stehe  er  zu  diensten. 
Nachdem  er  gespeist  hat,  reiten  beide  zum 
tore  hinaus;  des  grafen  frau  begibt  sich  auf 
die  mauer  und  schant  dem  kampfe  zu.  Dieser 
hat  ein  schnelles  ende:  von  Bärings  speer 
durchbohrt  sinkt  Samuel  tot  zu  boden.     Die 


:x^w 


Inledning. 


frau  jammert  laut  und  fordert  die  biirger 
zur  rache  auf,  diese  aber  wagen  nicht,  dem 
gebote  des  kaisers  zuwider  zu  handeln,  wel- 
cber  angeordnet  hatte,  dass  Samuels  tod,  fals 
er  im  zweikampfe  fiele,  ungerächt  bleiben  soUe. 

Am  nächsten  morgen  wird  der  graf  be- 
graben.  Bäring  schaut  dem  leichenzuge  zu. 
Die  witwe  erblickt  ihn  und  wird  sofort  von 
heftiger  leidenschaft  fur  den  töter  ihres 
gatten  ergriffen.  Durcli  einen  boten  lässt  sie 
demselben  herz  und  hand  anbieten,  er  aber 
gibt  keine  antwort  und  sint  darauf,  wie  er 
seine  schönheit,  die  allén  weibern  die  köpfe 
verrucke,  vermindem  könne.  In  der  nacht 
aber  erscheint  ihm  ein  engel  gottes,  der  ihm 
ankundigt,  dass  er  die  schönheit,  die  ihm 
der  himmel  verliehen,  nicht  ver  bergen  diirfe, 
obwol  ihm  manc^ies  ungemach  dadurch  er- 
wachsen  werde.  So  werde  ihn  ausser  ande- 
ren  frauen  auch  Lucinia^  die  tochter  des 
römischen  kaisers,  zu  verfiihren  suchen;  er 
aber  soUe  der  Yindemia  die  treue  bewahren. 

Nicht  länge  darauf  komt  Lucinus  mit 
seiner  tochter  nach  Bologna  und  wird  won 
dem  bischof  Astaccius  feierlieh  empfangen. 
Bäring  erhält  durch  den  ritter  Tolomeus  den 
befehl,  vor  dem  kaiser  zu  erscheineD.  Er 
findet  diesen  und  Lucinia  beim  mahle  sitzend 
und  begriisst  ihn  ehrerbietig:  wenn  %r  den 
tod  des  Samuel  an  ihm  rächen  wolle,  so 
möge  er  seine  leute  gegen  ihn  zum  kampf 
schicken.  Der  kaiser  aber  lobt  seine  schön- 
heit  und  ritter lichkeit  und  fordert  ihn  auf, 
in  seine  dienste  zu  treten.  Bäring  nimt  das 
an.  Alle  bewundern  seine  ungewöhnliche 
schönheit,  besonders  aber  Lucinia,  die  in 
heisser  liebe  fiir  ihn  entbrent. 

Am  nächsten  morgeu  erhält  der  kaiser 
die  nachricht,  dass  seine  leute  von  Gerhard 
und  Hermann,  den  söhnen  des  Sachsenkönigs 
Heinrich,  in  Bern  (Verona)  eingeschlossen 
seien.  Er  bricht  sofort  mit  sejnem  ganzen 
heere  gegen  die  feinde  auf. 

XX.  Gleich  zu  anfang  des  kampfes 
fallen  von  dem  heere  des  kaisers  400  mann, 
darunter  der  ritter  Tolomeus.  Lucinus  ge- 
rät  daruber  in  grosse  betriibnis.  Da  sprengt 
Bäring  am  die  zelte  Gerhards  und  Ilermanns 
heran  und  ruft;  'Wafnet  euch,  ihr  elenden 
söhne  eines  schurken!  Ich  will  allein  mit 
euch  beiden  kampfen,  denn  lieber  will  ich 
sterben,  als  die  rache  fiir  meinen  oheira,  den 
euer  väter  erschlug,  noch  länger  aufschieben.' 
Den  beiden  ward  nicht  wol  zu  mute,  dennoch 
bestiegen    sie    ihre    rosso    und    stiirmtcn   auf 


Bäring  los.  Als  die  speere  zerbrochen  waren, 
griffen  sie  zu  den  schwertern.  Bäring  spal- 
tet  dem  Hermann  den  kopf;  Gerhard  will 
entflieheu,  wird  aber  von  Bäring  eingeholt 
und  gef ängen  genommeu.  Das  entmutigte 
heer  der  briider  begint  zu  weichen,  viele 
werden  auf  der  flucht  erschlagen.  Der  kaiser 
fasst  Bärings  steigbiigel  und  bittet  ihn  abzu- 
steigen  und  zu  seinen  zelten  zu  kommen. 
Dort  lässt  er  ihn  zu  seiner  rechten  sich  nie- 
dersetzeo;  zur  linken  sizt  Lucinia. 

XXL  Bäring  lässt  Gerhard  gebunden 
vor  den  kaiser  fiihren  und  spricht:  'Sohn 
eines  schurken,  hast  du  noch  mehr  briider? 
Wie  weit  nach  siiden  hin  will  denn  dein 
arglistiger  väter  sein  reich  ausdehnen?  Wie 
kontet  ihr  es  wagen  das  land  des  kaisers, 
der  iiber  allén  königeaist,  anzugreifen?  Aber 
ihr  und  euer  väter  woltet  mit  allén  so  ver- 
fahren  wie  mit  mir;  länge  genug  habt 
ihr  die  mir  zukommende  wiirde  euch  ange- 
masst,  und  noch  weiss  ich  nicht,  wann  gott  mir 
vergönnen  wird,  rache  zu  nehmen.^  Aus  diesen 
worten  erkante  der  kaiser,  weu  er  vor  sich  ha  be. 
Er  verspricht  dem  Bäring,  ihm  bei  dem  rache- 
zuge  behilflich  zu  sein,  das  beste  herzogtum  sei- 
ues  reiches  ihm  zu  verleiheu  und  ihn  zu  seinem 
ersten  ratgeber  zu  machen.  Gerhard  wird 
nun  nach  seinem  väter  Heinrich  ausgefragt. 
Er  antwort  et:  'Nicht  dachte  ich,  als  ich  mit 
meinem  bruder  Ilermann  und  einem  statli- 
chen  kriegsheere  auszog,  dass  ich  solches 
missgeschick  erdulden  wurde:  mein  bruder 
ist  erschlagen,  mein  heer  vernichtet  und 
ich  bin  gebunden  wie  ein  dieb.  Aber  es 
wird  uns  so  gehen,  wie  es  im  sprichwort 
heisst:  alte  siinde  zeugt  junge  schande.  Uns 
wurde  gesagt,  dass  Bäring  mit  seiner  ganzen 
mannschaft,  die  könig  Richard  ihm  gab,  er- 
trunken  sei,  und  nicht  vermuteten  wir,  dass 
er  uns  einmal  in  diescr  weise  entgegen 
treten  wiirde.  Wahr  ist  es,  dass  mein  väter 
ihm  grosses  leid  zugefiigt  hat  und  dass  wir 
ihm  iibel  mitgespielt  haben.  Aber  das  reich 
meines  vaters  erstreckt  sich  jezt  weithin,  und 
seit  er  den  herzog  Bäring  iiberwand,  hat  er 
noch  sieben  herzoge  get^tet  und  ihre  besit- 
zungen  an  sich  gerissen,  und  viele  länder 
hat  er  gewonnen,  darunter  auch  eine  provinz 
des  kaisers.' 

XXII.  'Ich  bin  zwar  gefangen,  doch 
lebt  noch  ein  bruder  von  mir,  dem  niemand 
an  kiihnheit  gleichkomt.  Die  bosheit  bart 
dicser  von  seiner  mutter  gecrbt,  die  war  eine 
riesen  und  wonto  unter  einem  wasserfalle  der 


y.    Om  Bärings  saga. 


OLXXXI 


Elbe.  Mit  zauberkttnsten  betörte  sie  meinen 
väter  und  ward  seine  königin,  and  er  liebte 
sie  iiber  allés.  Yiele  zauberei  öbte  sie, 
während  sie  lebte,  aber  ihr  sohn  ist  ibr  darin 
noch  bei  weitem  äberlegen,  denn  er  känn 
sich  in  drachengestalt  wandeln,  und  in  den 
schlachten  speit  er  gift  auf  seine  feinde,  so- 
dass  niemand  ihm  widerstehen  känn.  Durch 
ibn  sind  viele  lande  in  meines  vaters  gewalt 
gekommen.  £r  und  nioin  väter  befinden  sich 
jezt  zu  Bot  (=  Bozen?)  im  Trentatal,  fals 
sie  noch  nichts  von  unserem  missgeschicke 
gehör  t  haben.'  Er  bittet  um  gnade,  da  der 
zug  nicht  auf  sein  zureden  unternommen  sei, 
sondern  auf  anraten  seines  bruders,  von  dem 
er  nicht  wisse,  ob  er  jemals  getauft  sei,  da 
er  nie  die  kirche  besuche^  aber  zu  jeder 
schandtat  bereit  sei. 

Gerhard  wird  freigelassen,  nachdem  er 
dem  kaiser  treue  gelobt  hat.  Dieser  sendet 
kundschafter  nach  dem  Trentatal  und  lässt 
inzwischen  ein  grosses  gastmal  veranstalten. 

XXIII.  Eines  tages,  als  der  kaiser  aus- 
geritten  war,  kam  Lucinia  in  Bärings  her- 
berge,  erklärte  ihm  ihre  liebe,  bot  ihm  herz 
und  hand  an  und  forderte  ihn  auf,  das  bei- 
lager  sogleich  zu  volziehen.  Sie  fiigte  hinzu, 
dass  er  ihre  rache  kennen  lemen  und  leben 
nnd  ehre  verliereu  werde,  fals  er  ihr  nicht 
wilfahre.  Bäring  weist  sie  ab,  da  sie  von 
höherem  range  sei  als  er  und  er  ihren  väter 
nicht  betriigen  wolle;  auch  beabsichtige  er, 
ehe  er  seine  liebe  einer  frau  zuwende,  noch 
grosse  täten  auszufiihren.  Die  jungfrau  ver- 
lässt  zornig  das  haus.  Da  auch  fernere  ver- 
goche,  den  helden  zu  verfiihren,  ebenso  frucht- 
los  sind,  beschliesst  sie,  sich  zu  rächen. 

An  einem  morgen,  als  der  kaiser  das 
haus,  in  welchem  Lucinia  schlief,  verlassen 
hatte  und  zur  kirche  gegangen  war,  kam 
ein  diener  des  kaiseis  zu  Bäring  und  sagte 
ihm,  dass  jener  etwas  insgeheim  mit  ihm  be- 
sprechen  wolle.  Bäring  folgte  der  aufifor- 
derung,  fand  aber  niemand  vor  als  Lucinia. 
Er  wolte  nun  hinauseilen,  fand  aber'  die  tii- 
ren  verschlossen.  Die  kaisertochter  sprang 
auf  ihn  zu,  riss  ihm  die  kleider  herunter 
und  erhob  ein  lautes  geschrei,  sodass  alle  es 
hören  musten,  die  in  der  nähe  waren.  Man 
brach  die  turen  auf  und  dräng  hinein;  auch 
der  kaiser  war  sclmell  zur  stelle  und  sah^ 
dass  Lucinia  den  ritter  bei  den  haaren  ge- 
packt  hatte.  Sie  beschuldigte  ihn  nun,  dass 
er  ihr  habe  gewalt  nntun  wollen.  Der  kaiser 
wurde  sehi*  zornig  und  befahl  Bäring  zu  bin- 


den,  welcher  heftigen  widerstand  leistete,  aber 
von  der  iibermacht  iiberwältigt  ward.  Di^rauf 
liess  ihn  der  kaiser  zu  dem  flusse  schleppen, 
welcher  durch  Bern  fliesst,  und  in  den  tief- 
sten  strudel  hinabsturzen.  Alle  glaubten, 
dass  er  dort  seinen  tod  gefunden  habe  und 
betrauerten  ihn  sehr,  denn  man  vermutete 
algemein,  dass  er  unschuldig  und  nur  von 
der  kaisertochter  verleumdet  sei. 

Bärings  diener  Osas  und  Nisus  entkamen 
mit  seinem  rosse  und  seinen  waffen  und  flo- 
hen  nord wärts  nach  der  stat  Trent  (=-  Trient  ?). 
Nach  drei  tagen  fand  sich  auch  Bäring  ge- 
sund  und  unverlezt  bei  ihnen  ein  und  be- 
grusste  sie.  Sie  aber  erschraken  und 
glaubten,  es  sei  ein  gespenst,  und  wolten 
hinauslaufen. 

XX [V.  Bäring  beruhigt  sie  und  erzählt, 
dass  ein  engel  ihn  auf  seinen  flilgeln  aus 
dem  flusse  gerettet  habe.  Sie  begaben  sich 
darauf  alle  drei  nach  dem  Trentatal,  vermieden 
es  aber  sich  öffentlich  sehen  zu  lassen^  denn 
Bäring  wolte  nicht,  dass  seine  rettung  jezt 
schon  bekant  wurde. 

Als  sie  nach  Bot  kommen,  flnden  sie 
die  stat  von  Heinrichs  heere  besezt.  Bäring 
verbirgt  sich  während  der  nacht  mit  seinen 
begleitem  auf  einem  waldbedeckten  felsen. 
Am  nächsten  morgen  begint  unten  auf  der 
ebene  eine  gewaltige  schlacht.  Bäring  wap- 
net  sich  und  reitet  mit  seinen  dienern  hinab. 
Sie  fragen  ihn,  gegen  wen  er  kampfen  wolle, 
da  er  von  den  anfiihrern  beider  heere  schimpf- 
liche  behandlung  erfahren  habe.  ^Alte  schmach 
soll  man  zuerst  rächen^  erwidert  Bäring. 

Heinrich  hatte  24  russische  ritter,  die 
grösser  und  stärker  waren  als  andere  men- 
schen.  Sie  hatten  bereits  viele  von  den 
anfiihrern  des  kaisers  getötet,  denn  ihre 
schwerter  waren  vergiftet  und  sie  selbst  voll 
von  gift.  Der  kaiser  war  von  ihnen  umringt 
und  hatte  jeden  gedanken  an  rettung  auf- 
gegeben.  Da  sprengt  Bäring  heran^  haut 
auf  einen  der  Russen,  welcher  Senes  hiess, 
und  spaltet  mit  seinem  streiche  mann  und  ross. 
Voll  schrecken  ergreifen  die  andern  die  flucht. 
Die  leute  des  kaisers  fassen  neuen  mut  und 
töten  viele  feinde.  Bäring  stösst  nun  auf 
Heinrich;  von  den  begleitem  desselben  wer- 
den  Osus  und  Nisus  verwundet.  Bäring  aber 
dringt  so  mächtig  auf  seinen  gegner  ein, 
dass  dieser  die  flucht  ergreift  und  sich  in 
der  stat  Bot  birgt.  Bäring  känn  ihn  nicht 
einholen;  er  schlägt  mit  dem  schwerte  in  die 
eisenpforte    und    ruft:    'Zu    schnell  entflohst 


OLXXXII 


Inledning. 


du  mir,  schurke!'  Er  reitet  auf  seinen  felsen 
zurtLck  und  yerbindet  die  wunden  seiner 
begleiter. 

XXV.  Von  den  leuten  Heinrichs  wird 
viel  geredet,  wer  der  kiihne  ritter  gewesen 
sein  möge,  der  ihnen  den  sieg  entrissen  habe. 
Einige  meinten,  es  sei  ein  kobold  aus  dem 
gebirge,  andere  behaupteten,  es  sei  ein  riese 
mit  zweien  seiner  söhne.  Gerhard  aber 
sprach:  ^Es  war  Bäring,  denn  er  hsttte  das 
schwert,  womit  er  meinen  bruder  Hermann 
erschlug;  aiich  erkenne  ich  ihu  an  seinem 
wuchse  und  an  seiner  kuhnheit/  Heinrich 
gebot  ihm  eu  schweigen:  ^Der  kaiser,  sagte 
er,  hat  ihn  um  seiner  tochter  willen  in  den 
fluss  sturzen  lassen  und  wir  brauchen  ihn 
nicht  mehr  zu  fiirchten.* 

XXVI.  Auch  der  kaiser  niöchte  gerne  er- 
fahren,  wer  sein  retter  gewesen  sei.  Man  macht 
ihn  darauf  aufmerksam,  dass  derselbe  grosse 
ähnlichkeit  mit  Bäring  1)esitze.  'Nein,  erwi- 
dert  der  kaiser,  den  habe  ich  leider  töten 
lassen;  er  war  ein  ausgezeichneter  mann, 
doch  dieser  steht  ihm  an  tapferkeit  nicht 
nach.' 

Ein  burggraf  von  Florenz  behauptet  Bä- 
ring bestimt  erkänt  zu  haben  und  fordert 
den  kaiser  und  seine  tochter  auf,  wegeu 
ihrer  untat  und  ihres  falschen  yerdachles 
kirchenbusse  zu  tun.  Während  hieruber 
verhandelt  wird,  laugen  von  Heinrich  ge- 
sendete  geisseln  bei  dem  kaiser  au.  Lucinus 
sendet  seinem  geguer  ebenfals  geisseln.  Ein 
friedensvertrag  komt  zu  stande,  nach  weichem 
Heinrich  das  TrentatAl  und  seine  iibrigen 
eroberungen  behalten  und  dic  kaisertochter 
heiraten  soll.  Heinrich  aber  war  es  nicht 
emst  mit  diesem  frieden,  yielmehr  dachte  er 
den  kaiser  durch  hinterlist  zu  verderben. 

In  eiuer  nacht  wird  des  kaisers  lager 
von  Heinrich  tiberfallen.  Als  Lucinus  .er- 
wacht,  sind  bereits  viele  seiner  krieger  ge- 
fallen  und  er  sieht  sich  genötigt,  die  ilucht 
zu  ergreifen.  Ein  russischer  ritter,  nameus 
Otenek,  ein  eidbruder  Heinrichs,  der  bereits 
viele  männer  im  zweikampfe  besiegt  hatte^ 
holt  den  kaiser  ein  und  wiirde  ihn  getötet 
haben,  wenn  ihn  nicht  sein  panzer  geschiizt 
hatte.  In  diesem  augeublicke  komt  Bäring, 
der  den  wafifenlärm  gehört  hatte,  hinzu.  Er 
hatte  eine  mächtige  lanze  mit  einem  schaft 
aus  ebenholz,  13  ellen  läng  und  2  spännen 
dick,  diese  stösst  er  dem  gepanzerten  rosse 
des  Otenek  in  die  brust.  Die  spitze  komt 
zwischen    den    schulterblätterm    wider  heraus 


und  durchbohrt  auch  noch  den  uuterleib  des 
Russen,  obgleich  er  durch  einen  panzer  ge- 
schiizt war.  Ross  und  reiter  sinken  tot  zu 
boden.  Von  dem  gewaltigen  stosse  ist  der 
speerschaft  gebrochen,  daher  greift  Bäring 
zum  schwerte  und  schlägt  allés  nieder,  was 
sich  ihm  entgegenstelt.  Auch  seine  beiden 
begleiter  hauen  wacker  ein.  Der  kaiser  hemt 
seine  ilucht  und  wendet  sich  gleichfals  wider 
die  feinde.  Heinrich  ruft:  'Lasst  uns  fliehen; 
der  bergriese  mit  seinen  zwei  söhnen  ist 
wider  da!'  Gerhard  erwidert:  'Dieser  berg- 
riese ist  der  junge  Bäring  und  wird  wegen 
deiner  untaten  wolverdiente  rache  an  dir 
nehmen.' 

XXVII.  Heinrich  sezt  seine  flucht  nach 
norden  fort;  sein  heer  ist  auf  240  mann 
zusammeugeschmolzen  und  keiner  von  ihnen 
ist  unverwundet.  Erst  zu  Anguris  macht  er 
halt.  Der  kaiser  weilt  inzwischen  zu  Bot 
und  fragt,  ob  niemand  den  treflichen  ritter 
kenne,  der  ihn  zum  zweiten  male  gerettet 
habe.  Von  allén  seiten  wird  ihm  die  ant- 
wort,  es  sei  gewiss  Bäring  gewesen.  Er 
verlässt  darauf  mit  seiner  tochter  und  400 
rittern  die  stat,  um  Bäring  aufzusuchen. 
Lucinia  wird  von  ihm  befragt,  ob  die  be- 
schuldigung  gegen  Bäring  wahr  gewesen  sei: 
sie  autwortet  nur  durch  trähnen.  Hieraus 
schliesst  der  kaiser,  dass  sie  falsch  und  hin- 
terlistig  sei  und  ihm  von  seiten  Bärings 
vcrlegenheiten  bereiten  werde.  Als  sie  noch 
im  gespräche  begriffen  sind,  reitet  Bäring 
von  seinem  felsen  herunter  und  eilt  nord- 
wärts,  um  dem  kaiser  und  seiner  tochter  ausza- 
weichen.  Vergeblich  lässt  der  kaiser  ihm 
nachsetzen.  Nach  Bot  zuriickgekehrt,  beaucht 
Lucinus  das  schlachtfeld  und  findet  den  to- 
ten  Otenek  unter  seinem  rosse;  der  speer 
war  durch  beide  hindurch  gedrungen  and 
noch  drei  ellen  tief  in  die  erde  gefahren. 
Alle  sprechen  die  iiberzeugung  aus,  dass  nar 
Bäring  einen  solchen  stoss  zu  fuhren  ver- 
mocht  habe.  Ihm,  der  durch  gottes  gnade 
aus  dem  strome  errettet  sei,  erflehen  sie  heil 
und  segen  und  häufen  verwiinschungen  auf 
Lucinia. 

XXVIII.  Bäring  verfolgt  den  Heinrich. 
Als  er  nach  Anguris  komt,  hat  sein  gegner 
die  stat  bereits  verlasuen.  Zu  Vicilior  macht 
Heinrich  widerum  lialt,  um  verstärkungen  an 
sich  zu  ziehen.  Ein  graf  von  Sarnak  stöBSt 
zu  ihm,  und  durch  den  zuzug  anderer  va- 
sallen bringt  er  sein  heer  wider  auf  8000 
ritter. 


y.    Om  B»ringB  saga. 


GLXXXIII 


Eines  tages  hieli  Heinrich  vor  der  stat 
ein  groBses  tumier.  Bäring  war  inzwischen 
herangekommen  und  sah  das  kampfspie].  Er 
sprengt  sofort  mit  seinen  begleitern  auf  dia 
feinde  los  und  tötet  7  ritter,  sowie  den  gra- 
fen  Yon  Sarnak;  die  iibrigen  fliehen  in  die 
stat.  Darauf  sezt  Bäring  seine  reise  nach 
norden  fort. 

Nach  5  tagen  komt  er  in  die  stat  Myl- 
nar  und  wird  von  der  frau  eines  burggrafen 
wol  aufgenommen.  Die  frau  hatte  eine  schöne 
tochter:  beide  fordem  den  Bäring  auf,  mit 
ihnen  das  lager  ku  teilen,  und  er  sagt  beiden 
zu.  Nach  dem  abendessen  werden  im  ober- 
geschoss  drei  betten  aufgeschlagen :  in  einem 
derselben  ruht  Bäring  mit  seinen  beiden  ge- 
nossen,  in  den  andem  beiden  mutter  und 
tochter.  Als  es  dunkel  geworden  war,  sagte 
Bäring  zu  seinen  lagergefahrten :  Ihr  könt 
euch  heute  nacht  bei  mutter  und  tochter 
Yergnilgt  machen.^  Sie  folgten  dem  rate: 
Osus  legte  sich  zu  der.  frau  des  grafen  und 
Nisus  zu  der  tochter.  Jede  von  beiden 
meiote,  dass  Bäring  ihr  bettgenosse  sei.  Ehe 
es  tag  wurde,  kehren  die  beiden  in  ihr  bett 
zuruck.  Am  morgen  stehen  die  ritter  auf 
und  bereiten  sich  zur  weiterreise.  Die  frau 
des  grafen  nimt  Bäring  bei  seite  und  fordert 
ihn  auf,  ihr  gemål  zu  werden,  da  sie  durch 
Oteneks  tod  witwe  geworden  sei.  Sie  ver- 
spricht  ihm  reichtum  und  ehre,  wenn  er 
ihren  vorschlag  annehme,  andernfals  werde 
sie  seinen  nächtlichen  besuch  wie  einen  schimpf 
rächen.  ^Gute  frau,  erwidert  Bäring,  du 
hast  keinen  schimpf  von  mir  zu  besorgen, 
deno  mit  dir  will  ich  leben  und  sterben." 
Sie  dankt  ihm  und  verehrt  ihm  100  mark 
silber  und  bittet  ihn,  dem  könige  Heinrich 
die  sache  vorzutragen,  da  dieser  iiber  sie  zu 
entscheiden  habe. 

Bäring  reitet  nun  weiter  nordwärt«  bis 
er  zur  Elbe  gelangt.  Er  sezt  iiber  den 
ström  und  ist  nun  in  seinem  vaterlande 
Holstein.  Er  trift  dort  viele  ritter,  t  ut  a  ber 
niemandem  ein  leid,  weil  alle  dem  köoige 
Heinrich  nur  widerwillig  dienten  und  sehn- 
lichst  wtinschten,  dass  Bäring  ihr  lehnsherr 
wurde.  Er  begibt  sich  in  ein  kastell  namens 
Myllnar  (=  Molin?)  und  wird  dort  von  oi- 
nem  kaufmanne  gastlich  aufgenommen.  Es 
war  zur  sommerzeit,  und  zur  feier  der  Jo- 
hannisnacht  zog  allés  volk  nach  Liibeck. 
Auch  Bäring  begibt  sich  dorthin.  In  der 
stat  war  ein  buntes  gemisch  aus  aller  herren 
ländern    versammelt;    Dänen,    Friesen,    Eng- 


länder,  Wendeu.  Die  schönheit  Bärings  iit^l 
algemein  auf,  sodass  die  leute  allés  andere 
dariiber  ^rergasscn;  besonders  konten  sich  die 
frauen  und  mädchen  nicht  satt  an  ihm  sehen 
und  jede  wUnschte  ihn  zu  besitzen. 

Am  Johannistage  wurde  Bäring  von  dem 
bischofe  zu  tische  geladen  und  erhielt  den 
ehrenplatz  zur  rechten  des  gastgebers.  Der 
bischof  fragt  ihn,  wer  er  seL  Er  antwor- 
tet:  Ich  bin  ein  ritter,  den  das  ungliick 
gezwungen  hat,  bei  verschiedenen  fursten 
in  dienst  zu  treten.^  Der  bischof  fragt,  wo- 
rin  sein  ungliick  bestehe.  Bäring  erwidert, 
er  habe  den  tod  von  verwanten  zu  beklagen 
und  sei  seines  ländes  beraubt  worden.  ^Ja, 
sagte  der  bischof,  dergleichen  unbill  haben 
viele  von  diesem  Heinrich  erfahren,  der  nun 
unser  könig  heisst.  Die  besten  im  lande  hat 
er  beseitigt;  wir  aber  hofken  von  tag  zu 
tag,  dass  Bäring  znriickkehren  wiirde,  der 
Griechenland  befreit  und  als  ein  tiichtiger 
mann  sich  erwiesen  hat;  doch  nun  sagt  man, 
der  kaiser  habe  ihn  um  seiner  tochter  wil- 
len  ertränken  lassen.  Andere  sägen  freilich, 
er  lebe  noch  und  habe  viele  krieger  des 
Heinrich  erschlagen/  Der  gast  fragt,  ob 
Bäring,  wenn  er  zuriickkehre,  hier  auf  un* 
terstiitzung  rechnen  könne.  ^Gewiss,  erwi- 
dert der  bischof,  ich  selbst  wiirde  ihm  tau- 
send  ritter  stellen.^  Da  gibt  sich  Biiring  zu 
erkennen.  Der  bischof  ist  hocherfreut  und 
verspricht,  ihn  aufs  kräftigste  zu  unter- 
stiitzen. 

Nun  verbreitet  sich  die  kunde,  der 
schöne,  von  allén  bewunderte  ritter  sei  Bä- 
ring, der  sohn  Walthers  von  Holstein. 
Bauern,  bfirger  und  ritter  strömen  ihm  in 
menge  zu,  sodass  er  bald  3000  wolgeriistete 
streiter  beisammen  hat.  Zu  herzogen  ernent 
er  seine  treuen  begleiter  Osus  und  Nisus, 
ferner  Benedict  von  Stadduborg  (=  Stade?) 
und  Balduin,  den  schwestersohn  des  bischofs 
Peter.  Bäring  verlässt  nun  Liibeck  und 
durch zieht  ganz  Holstein.  Allés  unterwirft 
sich  ihm.  Darauf  geht  er  iiber  die  Elbe 
und  schlägt  bei  Ertinaliorg  sein  lager  auf. 

Heinrich  lag  .mit  40,000  rittern  zu 
Bardewik.  Als  er  hört,  dass  Bäring  mit 
einem  heere  gegen  ihn  ziche,  gerät  er  iu 
grosse  best urz ung.  Doch  ein  riese  aus  Eries- 
land,  der  in  seinem  heere  sich  befindet,  be- 
ruhigt  ihn  und  verspricht  ihm,  das  haupt 
des  schönen  ritters  auf  seiner  lauze  zu  iiber- 
bringen.  'Ich  furchto  weder  imholdo  noch 
mcnschen,    sagt    der    riese,    und  t)iemand  is 


CLXXxnr 


Inledning. 


mir  gewuchBen  ausser  deinem  sohne  Schade- 
walt.  Darum  sei  gutes  mutes,  Bäring  wird 
nicht  entkommen  !^ 

XXIX.  Vor  den  tören  von  Bardewik 
komt  es  zur  schlacht.  Der  reise  erhebt  am  lau- 
testen  seine  stimme:  'Ihr  elendes  bettelvolk, 
ruft  er,  macht  euch  fort!^  Bäring  antwortet 
nicht,  gibt  aber  seinem  rosse  die  sporen,  das 
80  schnell  vorwärts  stilrmt  wie  ein  hungriger 
habicht,  der  auf  seine  be  ute  stiirzt.  Der 
held  zieht  das  scbwert  und  fubrt  auf  den 
riesen  einen  so  mäcbtigen  streich,  dass  das 
liaupt  vom  rumpfe  fliegt.  Darauf  dringt  er 
mit  seinen  leuten  so  mäcbtig  auf  das  heer 
Heinrichs  ein,  dass  dieser  sich  genötigt  sieht, 
die  flucht  zu  ergreifen.  Nur  500  mann 
bringt  er  in  die  stat  znriick.  Frohen  mutes 
teilen  die  sieger  ihre  beute. 

XXX.  Bäring  sendet  nun  den  Balduin 
mit  1000  rittern  nach  Hildesheim,  den  Osus 
und  Nisus  mit  anderen  tausend  nach  Bremen ; 
er  selbst  wendet  sich  gegen  Braunschweig. 
Die  drei  stäte  werden  ohne  schwertschlag 
genommen. 

Inzwischen  komt  Schadewalt,  der  sohn 
Heinrichs,  nach  Bardewik  und  macht  seinem 
väter  vorw&rfe,  dass  er  ihm  nicht  frUher 
nachricht  habe  znkommen  lassen.  Er  sagt. 
Bäring  wörde  unterliegen  miissen,  wenn  er 
mit  ihm  kampfe.  Heinrich  erwidert,  jener 
werde  nur  durch  list  und  zauberei  zu  Uber- 
winden  sein.  Schadewalt  sagt,  er  werde  ihn 
zum  zweikampfe  herausfordern ;  seiner  tap- 
ferkeit  und  zauberkunst  werde  der  gegner 
nicht  zu  widerstehen  vermögen. 

Obwol  Schadewalt  ein  zahlloses  heer 
mitgebracht  hat,  wollen  väter  und  suhn  das 
leben  ihrer  leute  doch  nicht  länger*  aufs  spiel 
setzen.  Daher  fordert  Schadewalt  den  Bä- 
ring zum  holmgang  heraus.  Dem  sieger  soll 
land  und  herschaft  zu  fullen.  Bäring  nimt 
die  forderung  an. 

XXXI.  Am  morgen  des  festgesezteu  ta- 
ges  lässt  sich  Bäring  von  bischof  Peter  eine 
messe  lesen.  Der  bischof  warnt  ihn  vor  den 
zauberkUnsten  Schadewalts.  Ich  vertraue  so 
fest  auf  gottes  gnade,  erwidert  Bäring,  dass 
ich  keine  zauberei  fiirchte.^ 

Nun  st«igt  Bäring  in  ein  schiff  und  ru- 
dert  zu  der  insel  hintiber.  Auch  Schade- 
walt, von  dem  bösen  feinde  begleitet,  begibt 
sich  dorthiu.  Als  Bäring  das  ufer  betritt, 
bekreuzt  er  sich,  aber  die  insel  begint  un  ter 
seinen  fiissen  zu  sinken.  'Unheil  widerfahre 
dir,    du    sohn    eines    schurken,    ruft    er  aus; 


mut  und  starke  gehören  zum  zweikampf,  aber 
keine  zauberkiinste.  Lass  uns  die  schiffe 
zusammenbinden  und  dort  fern  vom  lande 
kampfen.^  'Gut,  erwidert  Schadewalt,  wir 
wollen  beide  auf  cinem  schiffe  stehen.'  Damit 
springt  er  auf  Bärings  schiff,  dieser  eilt  ihm 
entgegen.  Der  kampf  begint.  Bald  sind  die 
schilde  der  streitenden  in  stucken  gehauen 
und  schon  beginnen  die  panzer  vor  den 
wUtenden  streichen  zu  bersten.  ^Lass  uns 
ein  wenig  ausruhen^  sagt  Schadewalt.  ^Nein 
erwidert  Bäring,  ruhe  dich  in  der  hölle  aus; 
ich  gewähre  dir  keine  rast!'  Er  fasst  das 
schwert  mit  beiden  handen  und  haut  auf 
Schadewalt  ein,  der  ^  aber  wandelt  sich  in 
drachengestalt  und  speit  gift  auf  seinen  geg- 
ner. Bäring  sucht  sich  durch  die  bretter 
zu  schiitzen,  welche  das  deck  des  schiffes 
bildeten;  besseren  schutz  aber  gewährt  ihm 
mit  gottes  bil  fe  ein  wams  das  Yindemia  ihm 
geschenkt  hatte:  dies  wams  war  innen  und 
aussen  mit  roter  seide  ttberzogen,  in  der 
mitte  aber  befand  sich  ein  fell  von  dem  tiere 
Asalabia,  das  kein  gift  durchlässt;  und  doch 
war  das  gift,  welches  Schadewalt  ausspie,  so 
stark  dass  die  bretter,  auf  welche  es  floss,  wie 
morsche  borke  brachen.  Bäring  fiihrt  nun 
seine  streiche  gegen  den  drachen ,  da  wird 
Schadewalt  wider  zum  månne.  'Nun  habe 
ich  mich  ausgeruht,  sagt  er,  du  aber  bist 
ermudet:  tritt  mir  land  und  herschaft  ab, 
sonst  must  du  sterbenl'  'Grott  wird  entschei- 
den,  erwidert  Bäring,  nicht  du  mit  deiner 
zauberkunst.'  Damit  schwingt  er  sein  schwert 
und  schlägt  seinem  gegner  mit  éinem  streiche 
das  rechte  ohr  und  den  rechten  arm  ab. 
Schadewalt  bittet  so  lange  um  schonung,  bis 
er  sein  ohr  ins  wasser  geworfen  habe.  Bä- 
ring gewährt  das.  Da  wandelt  sich  Schadewalt 
in  ochsengestalt  und  ruft  durch  sein  furch- 
terliches  gebriill  zwei  gewaltige  schlangen 
herbei,  die  zu  beiden  seiten  des  schiffes  em- 
porklimmen.  Bäring  schlägt  der  einen  den 
kopf  ab,  sodass  der  schwanz  irs  wasser  zu- 
riicksinkt.  Inzwischen  ist  Schadewalt  wider 
zum  månne  geworJen  und  hat  das  schwert 
mit  der  linken  ergriffen;  Bäring  prhält  eine 
wunde.  'Du  bist  der  erste  mann.  der  mich 
verlezte,  sagt  Bäring,  und  schwer  solst  du 
daftir  bUssen.'  Er  haui  dem  Schadewalt  das 
linke  bein  ab  und  dieser  stiirzt  rUcklings  auf 
die  zweite  schlange,  welche  die  gespaltene 
zunge  ausstreckt,  als  wenn  sie  den  gefalle- 
nen  verteidigen  wolle.  Bäring  aber  schlägt 
ihr  mit  einem  neuen  streiche  die  zunge  durch 


y.    Om  Bärings  saga. 


CLXXXV 


und  den  unierkiefer  ab.  Die  schlaqge  ringelt 
HJch  in  drei  schlingon  zusammen  und  zer- 
schlägt  mit  dem  schwanze  den  vordersteven 
Da  ergreift  Bäring  Schadewalts  schwert  und 
stösst  cs  durch  mann  und  schlange,  in  deren 
herzen  es  stecken  bleibt.  Bäring  halt  den 
griff  fest;  die  schlange  zieht  das  ganze  schiff 
ans  ufer.  Hier  zerspringen  die  beiden  unge- 
heuer  und  lårben  den  ganzen  ström  mit 
ihrem  blute. 

Als  Bäring  zu  den  soiuigen  zuriickkehrt, 
stimmen  diese  zu  ehren  gottes  ein  loblicd  an. 
Heinrich  sucht  sich  durch  die  flucht  zu  ret- 
ten,  wird  aber  von  Bäring  eingeholt  und 
gefangen  genommen.  Bäring  lässt  ihn  mit 
ruten  streichen  und  samt  seinem  sohne  Ger- 
hard ins  gefangnis  setzen. 

Bäring  begibt  sich  darauf  mit  seinem 
heere  nach  Braunschweig,  wo  er  von  dem 
erzbischofe  und  den  iibrigen  bischöfen  ehren- 
voll  empfangen  wird.  Nach  dem  uberein- 
stimmenden  willen  aller  wird  er  zum  könige 
iiber  Sachsen.  Westfalen,  Holstein,  Hildesheim 
und  Friesland  erwählt.  Sein  reich  erstreckt 
sich  vom  meere  bis  an  die  grenzen  Frank- 
reichs  und  der  Lombardei,  östlich  bis  nach 
Eänugard  (Russland)  und  nördlich  bis  Däne- 
uiark. 

Die  kunde  von  Bärings  täten  verbreitet 
sich  bis  nach  Frankreich,  England,  Griechen- 
land  und  Rom.  Der  kaiser  Lucinus  ist  in 
grosser  kiimmernis  und  sorge  wegen  des  un- 
rechts,  das  er  dem  Bäring  zugefiigt  hatte, 
und  bietet  ihm  seine  tochter  und  sein  halbes 
reich  an.  Bäring  schlägt  das  anerbieteu  aus, 
zieht  mit  8000  rittern  gegen  den  kaiser  und 
schliesst  ihn  in  Florenz  ein.  Im  heere  Bä- 
rings befinden  sich  der  bischof  Peter,  Bal- 
duin  und  Benedict. 

Bäring  sendet  Osus  und  Nisus  mit  1000 
rittern  nach  Griechenland,  um  dem  kaiser 
einen  brief  zu  tiberbringen,  in  welchem  er,  der 
abmachung  gemäss,  die  hand  der  Vindemia 
fordert.  Sie  besteigen  zu  Venedig  ein  schifif 
und  gelangen  gliicklich  an  das  ziel  ihrer 
reise,  wo  sie  sich  ihres  auftrags  entledigen. 

XXXII.  Mit  gold  und  edelsteinen  reich 
ausgeröstet,  begeben  sich  Vindemia  und  ihr 
kaiserlicher  bruder  auf  die  reise.  Inzwischen 
hat    sich    Lucinus    samt    seiner    tochter  dem 


Bäring  auf  gnade  und  ungnade  ergeben  mtis- 
sen  und  dieser  ist  im  besitze  der  kaiserlichen 
macht.  König  Pippin,  könig  Richard  und 
frau  Gertrud  begeben  sich  zu  Bäring  nach 
Venedig.  Die  freude  ist  gross,  als  Gertrud 
ihren  sohn  widersieht. 

Am  tage  Maria  himmelfahrt  findet  in 
gegenwart  zahlreicher  bischöfe  eine  unter- 
redung  zwischen  Bäring,  Lucinus,  Pippin 
und  Richard  statt.  Es  wurde  anerkant,  dass 
Bärings  verhalten  gegen  Lucinia  und  Wil- 
fride  durchaus  tadel  los  gewesen  sei  und  dass 
er  seiner  braut  die  treue  unverbruchlich  ge- 
wahrt  habe.  Bäring  schlägt  nun  vor,  dass 
Richard,  da  er  durch  den  tod  seiner  gemah- 
lin  verwitwet  sei,  die  Lucinia  heirate  und 
die  Lombardei  als  brautgabe  empfange;  der 
kaiser  von  Griechenland  soUe  mit  Wilfride 
vermählt  werden. 

XXXIII.  Mit  diesem  vorschlage  sind  die 
beteiligten  einverstanden.  Bald  darauf  stirbt 
Lucinus;  an  seiner  stelle  wird  Bäring  zum 
kaiser  erhoben.  Sachsen  tritt  er  an  seine 
mutter  ab.  Diese  lässt  nun  Heinrich  und 
Gerhard  aus  dem  gefangnisse  holen.  Er- 
sterer  erinnert  sich  mit  schrecken  des  furch- 
terlichep  traumes,  den  er  ehemals  gehabt. 
Er  ileht  Gertrud  um  gnade,  diese  ist  aber 
unerbittlich  und  lässt  ihm  das  genick  brechen. 
Gerhard  wird  auf  freien  fuss  gesezt  und  be- 
gibt sich  zu  Bäring. 

Gertrud  wird  brieflich  aufgefordert,  an 
der  hochzeit  Bärings  teiizunehmen  und  be- 
gibt sich  nach  Venedig,  woselbst  sich  be- 
reits  eine  auserlesene  versamlung  von  fursten 
und  rittern  aus  allén  ländern  eingefunden 
hat.  Bäring  iiberragt  alle  um  hauptes  länge; 
sein  antlitz  sieht  aus,  als  wäre  es  mit  rosen 
und  lilien  gefarbt,  seine  augen  glänzen  wie 
karfunkeln,  an  leib  und  seele  ist  er  ohne 
fehl  —  nuF  Hektor,  des  Priamus  sohn,  wäre 
mit  ihm  zu  vergleichen.  In  gleicher  weise 
zeichnet  sich  Vindemia  durch  schönheit  und 
feiche  gewandung  aus.  Beide  werden  nach 
göttlichem  und  menschlichem  gesetz  zusam- 
mengesprochen  und  die  hochzeit  mit  glän- 
zender  pracht  gefeiert.  Gertrud  und  die 
iibrigen  gaste  erh alten  reiche  geschenke  und 
kehren  dann  |heim.  Bäring  flihrt  ein  krafti- 
ges regiment  und  seine  untertanen  erfreuen 
sich  des  friedens. 


CLXXXTI  Inledning. 

Jämfbres  nu  denna  saga  till  innehållet  med  de  två  föregående,  så  synas 
både  Mag  och  Kon  hafva  mera  originilitet;  B.er  upptager,  såsom  man  ser, 
nästan  blott  sådant  stoff,  som  med  ringa  växlingar  återkommer  i  talrika  andra 
medeltidsdikter. 

Större  egendomlighet  röjer  framställningssättet.  Författaren  tyckes  ha  va- 
rit en  andlig  man,  med  något  asketisk  riktning.  8å  väl  han  själf  som  perso- 
nerna i  hans  berättelse  uttala  ofta  sin  förtröstan  på  Guds  styrelse  och  nåd 
(se  87*'-%  88^*-^%  89^*%  101^%  101^%  106*,  106%  119*),  understundom 
förekomma  böner  (88^'%  10P%  10P%  105*»),  korstecken  (100^^  %  100**  % 
118^2)  äfvensom  andra  yttringar  af  gudligt  sinne  (94%  99^'%  100^»'^%  100'% 

lOP**^»,  107*»*%  118*«-2%  118^*-%   119^»  och  de  andäktiga  slutreflexionerna 

••  •• 

123*»    följ.).     Anglauppenbarelser  skildras  105^*-^*,    110*^'*.      Ännu  tydligare 

röjer  sig  författarens  andliga  stånd  i  hans  intresse  för  det,  som  angår  kyrkliga 
inrättningar;  flere  sådana  omnämnas,  stundom  med  uttryck  af  mycken  vörd- 
nad; om  dop  talas  89«*— 91)^^  (jfr  108*^^),  om  äktenskap  80^^^%  I2l*«% 
122***,  om  begrafning  104*»*%  om  skriftermål  112^*  %  om  firande  af  julen 
90^'  följ.,  påsken  95^  följ.,  midsommarhögtiden  115^*  följ.,  Assumptio  Sanctee 
MarisB  12P»'^%  om  tedeum  113*»*%  120%  om  klosterlif  98%  982^'%  102*'; 
vissa  kyrkor  nämnas  90*%  95**.  Om  "fullständig"  lärd  bildning  talar  förf. 
90*®';  han  känner  Hektor,  Priami  son,  som  ett  ideal  af  ädelt  sinnelag  (122**®). 

Författaren  visar  sig  för  öfrigt  ganska  hemmastadd  i  geografien,  han  näm- 
ner många  orter  och  har  rätt  goda  begrepp  om  deras  läge;  kanske  har  han 
själf  rest  mycket. 

Att  förf.  icke  varit  norrman  elle^r  isländing,  utan  att  sagan  måste  vara 
öfversatt,  håller  jag  för  säkert.  Visseiligen  är  språket  i  allmänhet  vårdadt 
och  behagligt,  utan  tvungna,  slafviskt  öfversatta  uttryck,  samt  har  genom  rik- 
lig användning  af  alliterationer  fått  en  nordisk  prägel  (jfr  äfd.  1  af  denna  in- 
ledning), men  berättelseformen  i  öfrigt  är  vidt  skild  från  nordisk  sagostil;  mest 

« 

påfallande  i  detta  afseende  äro  de  retoriskt  hållna  känsloutbrotten  87**"®i 
87^*-%  87*»-*ö  och  framför  alla  92*''-«.  Också  torde  sagan  ha  undsluppit 
några  så  genomgripande  omarbetningar  i  nationell  smak,  som  de,  hvilka  drab- 
bat många  andra  öfversatta  sagor  (jfr  afd.  I);  m  >llan  de  nu  existerande  hand- 
skrifterna af  sagan  finner  man  så  godt  som  inga  större  skiljaktigheter. 

I  sagan  ingå  likväl  några  partier,  som  kunna  väcka  misstanke  om  nordisk 
börd,  emedan  deras  innehåll  erinrar  om  annat  isländskt  sagostoff.  Konung 
Henriks  olycksbådande  dröm,  som  berättas  i  sagans  början  (kap.  III),  och  hvars 


v.    Ora  BaerlngrB  saga.  CLXlXVII 

Uppfyllelse  framhålles  i  slutet  (122^^  fö\j-)>  ^^^  jämföras  med  borsteinn  Egils- 
sons  dröm  i  Gunnlaugssagan,  med  den  dröm,  som  gaf  Ivarr  Vidfadmi  förebud 
om  hans  död,  samt  med  åtskilliga  andra;  öfver  hufvud  taget  är  dylik  använd- 
ning af  drömmar  sfi  karaktäristisk  för  isländska  sagor,  att  det  kan  starkt 
ifrågasättas,  huruvida  icke  här  föreligger  en  tillsats,  gjord  af  öfversättaren  eller 
någon  följande  bearbetare.  Äfven  den  utförliga  skildringen  af  Skadevalds  tve- 
kamp med  Bapring  (118^® — 119^^)  har  slägttycke  med  andra  sådana  i  isl^ 
sagor,  i  synnerhet  med  en,  som  finnes  i  Göngu-Hr61fs  saga  (Fornaldarsögur 
Nordrl.  III;  jfr  särskildt  p.  325  med  Bmr  119^«-»«).  Kanske  har  också  det, 
som  sagan  har  att  mala  om  Skadevalds  moder  (108^^"^),  blifvit,  om  ej  till- 
satt, åt  minstone  något  utsmyckadt  af  en  nordisk  hand.  —  De  ord,  med  hvilka 
sagan  i  vår  text  börjar,  hafva  knappast  kunnat  tillhöra  ett  utländskt  original ; 
till  dem  återkomma  vi  längre  ned. 

Men  äfven  om  nordisk  inverkan  i  de  nämda  fallen  skulle  blifva  fullt  be- 
visad, lärer  det  ej  kunna  bestridas,  att  sagan  hufvudsakligen  är  en  öfversätt- 
ning.  Det  utländska  originalet  är  möjligen  nu  förloradt;  oaktadt  trägna  efter- 
forskningar har  jag  ej  funnit  något  spår  däraf.  Att  det  varit  författadt  i 
Tyskland,  blir  troligt  af  sagans  innehåll;  i  ordförrådet  och  uttrycken  ser  jag 
intet,  som  bestämdt  anger,  på  hvilket  språk  originalet  varit  skrifvet  *).  Jag 
får  därför  nöja  mig  med  hoppet,  att  större  resultat  i  denna  fråga  skola  vinnas 
af  andra  forskare;  det  här  ofvan  meddelade  tyska  referatet  torde  för  mången  af 
dem  ^öra  uppfattningen  af  sagans  innehåll  lättare. 


Sagan  har  utan  tvifvel  blifvit  öfversatt  under  det  13:de  seklet  och,  efter 
hvad  språket  tyckes  angifva,  snarare  vid  eller  före  midten  än  mot  slutet  af 
århundradet;  öfversättningen  är  sannolikt  gjord  i  Norge  ^).  De  bevarade 
handskrifterna  äro  emellertid  alla  isländska.     De  äro  följande. 

*)  Orden  'pund'  och  'lest'  (116*^'')  förekomma,  enligt  lexika,  i  flere  norsk-isl.  skrifter; 
att  några  få  konstruktioner  (isht  107*'*®  och  110")  synas  vara  bildade  efter  latinska 
mönster,  har  väl  ringa  vigt,  då  man  i  alla  fall  måste  förutsätta  latinkunskap  hos  författa- 
ren (såsom  andlig  man)  och  väl  äfven  hos  öfversättaren.  % 

')  I  inledningen  till  min  upplaga  af  Erex  saga  (Kphmn  1880,  pp.  VIII — IX)  har  jag 
yttrat  mig  om  det  sannolika  däri,  att  öfversättningar  af  romantisk  literatur  åt  minstone 
ej    förr    än    mot    slutet  af  13  årh.  fått  någon  betydligare  utbredning  på  Island.  —  Att  jag 


CLXXXVIII  Inledning. 

1.  Skinnboken  AM.  580  A,  4:to  (jfr  ofvan  afd.  II),  där  andra  bladet 
af  sagan  fattas;  kallas  här  A. 

2.  Skinnboken  AM.  180  B,  fol.,  innehåller  BiER  fullständig  ^);  anses 
vara  skrifven  i  slutet  af  15  årh. ;  kallas  här  C. 

3.  Fragment  å  ett  blad,  upptagande  86^® — 89^%  af  en  skinnbok  från 
midt^n  af  14  årh.,  förvaradt  i  AM.  5G7,  4:to,  jämte  flere  andra  blad 
ur  sainina  hds.,  innehållande  stycken  ur  Bevers  saga  (se  afd.  VII  här 
nedan),  Remundar  saga  och  Elis  saga  (se  Kölbings  upplaga  p.  XIV); 
fragmentet  kallas  här  B. 

4.  Fragment  å  4  något  söndriga  blad,  upptagande  sagans  början  till 
94®,  inbundna  jämte  några  till  samma  hds.  hörande  blad  af  Remundar 
saga  i  AM.  574,  4:to;  handskriften  torde  vara  från  midten  af  15  årh., 
den  kallas  här  E. 

5.  Pappcrshandskriften  Holm.    47,  fol.  (se  Arwidssons  Förteckning  öfver 

Kongl.    Bibliothekets    i  Stockholm  Isländska  handskrifter  pp.  73 — 4); 

kallas  här  å. 

*.*  * 

6.  Ofriga    pappersshandskrifter:    i  AM.  samlingen  524,  525,  588  D  och 

P,    alt   4:to,   576,  4:to  (excerpt);  i  Rasks  samling  32  och  35,  4:to;  å 
Kgl.  Bibi.  i  Stockholm   1,  fol,  13  och  17,  4:to,  17,  8:vo  (endast  slu- 
tet);   å    British    Museum    4874,    11158,  24969;  i  det  Isländska  Lite- 
rära   Sällskapets  samling  165,  4:to,  109,  132,  224  och  227,  4:to.  — 
Alla  dessa  pappershandskrifter  torde  härstamma  från  C. 
Af   BiER    ega  vi  altså  två  af  hvarandra  oberoende  membraner  {A  och  C) 
som  äro  i  det  närmaste  fullständiga.     Ännu  i  slutet  af  det  17  årh.  torde  man 
ha    haft    en   tredje    sådan,  nämligen  originalet  till  pappershandskriften  c);  detta 
förhållande    är    dock    icke    alldeles    visst,  ty   ():s  egendomligheter  kunde  tänkas 


därvid  räknat  abbot  Brands  öfversättning  af  Alexanders  saga  till  de  norska  arbetena  af 
detta  slag,  har  framkallat  en  protest  af  Gudmundr  |>orlåksson  (i  hans  uppl.  af  Gyctinga 
saga^  Kbhvn  1881,  p.  IX  noten);  men  då  man  vet,  att  öfversättningen  verkstäldes  for  en 
norsk  konung  (Magnus  Håkansson)  och  altså  naturligtvis  i  Norge^  anser  jag  fortfarande,  att 
skriften  —  ur  den  synpunkt,  hvarom  här  är  fråga,   —   bör  betraktas  som  norsk. 

*)  Handskriften  upptager  först  slutet  af  KonraSs  saga  på  nära  en  sida  (jfr  ofvan  afd. 
IV),  sedan  Dunstans  saga  på  sidorna  1  a — 5  b,  Katrinar  saga  på  5  b — 8  b,  Bcerings  saga 
på  8  b — 19  b,  Knytlinga  saga  på  19  b — 34  a,  Vitus  saga  på  34  a — 3G  a,  och  därefter 
Laurentius  saga,  som  börjar  å  sid.  36  a  och  synes  fortgå  ända  till  och  med  bladet  52,  det 
sista  i  boken. 


v.    Om  Bserings  saga.  CLXXXIX 

bero    på    godtyckliga  ändringar;  skrifvaren,  Jon  Vigfiisson,  plägar  eljest  tillåta 
sig  sådana  (se  i  synnerhet  afd.  VII  här  nedan). 

Bland  alla  handskrifterna  är  A  den  bästa,  liksom  hon  är  den  älsta;  denna 
membran    liar    därför    blifvit    lagd    till    grund    för   vår  text,  och  endast  sällan 
hafva    rättelser    eller  varianter  tagits  från  />,  C,  E  eller  c).     C  är  i  allmänhet 
ganska    vårdslöst    skrifven    och    utelemnar    ofta    för  sammanhanget  nödvändiga 
ord;  den  afviker  i  uttryck  rätt  mycket  från  A.     Vida  bättre  äro  de  båda  frag- 
menten B  och  Ej  särdeles  det  förra.     Fragmentet  B  har  också  blifvit  användt 
till  att,  så  långt  det  räkte  (till  89^^),  fylla  luckan  i  A.     Det  öfriga,   betydligt 
längre    stycket    (89 ^^ — 92**^)    har   jag   hémtat  ur  c).     Att  jag  framför  de  båda 
membranerna  C  och  E  föredragit  denna  pappershandskrift,  beror  på  min  förut- 
sättning,   att   r)  iir  afskrifven  efter  en  förlorad  membran,  som  stått  närmare  Aj 
än    C   och  E  göra.     Emellertid  är,  såsom  nyss  antyddes,  <):s  företräde  framför 
de  båda  skinnböckerna  icke  fullt  afgjordt;  och  för  kritiken  af  stycket  89^* — 92**® 
torde    erfordras  något  större  variantapparat,  än  som  meddelats  i  noterna  under 
vår    text;   jag    vill    därfö/e    här    upptaga    de  öfriga  läsarter  ur  C  och  E^  som 
som  kunna  vara  af  någon  vigt. 

89^«  så  —  å  d,  einn  Imtr  CE  89>»'ä«  ef  —  tok  d,  ef  sva  hefSi  biikrinn  tekit,  seni 
sidan  tok  E  89^*^  mér  pat  —  hafa  d,  J)at  J)vi  gott  at  |)ola,  at  ek  6ttu3umz  anuat  raeira, 
J)vi    at    peir    vildu    gjarna    barninu    tyna  E     89'^-^   med  —  hafa  d,  ef  J)eir  fyndi  mik  eigi; 

enn  J)at  éttudumz  ek  mest,  at  barnit  (mundi)  gråta  C  89^*  efter  eigi  tillägger  C  sem 
ekki  er  omåttuligt,  ok  var  hann  å  |)eim  båti  (!)  med  okkr,  E  så  er  ekki  er  omåttugt 
89"  hingat  d  och  E,  [)enna  båt  (!)  C  89"-'  Ok  —  hafa  d,  Enn  myrkrit  var  svå  mikit, 
at  hvergi  så  peir  til  okkar  C,  Var  ok  Heinrekr  sjålfr  at  (>eirri  leit;  ok  barg  okkr  |)at  mest, 
med  pvi  at  gud  vildi  svå  vera  låta,  at  uåttmyrkr  var  svå  raikit,  at  J)eir  så  mik  ekki.  Enn 
ef    Heinrekr    hefdi    drepit    bariiit,  på    vilda  ek  heldr  pola  dauda  enn  lifa  E     89^ '^  kveldi  Ö 

och   C,  inorni  E      89*^  er  —  sai  d,   or  ut  eda  upp  reri  eptir  ånni,  å  peim  öllum  skipum 

Cj    er    fteri    upp  eda  ofan  eptir  ånni,  ok  hvern  mann,  er  var  å  skipum  E     89*'  efter    ein 

tiiläggei*    C  (men    icke   E)  su  er  fyrr  var  greind     89*'   stod  d,  lå  CE      89**    efter   upp 

tillägga    CE  medan  peir  mötuduz       89««  ekki  sakuas   i  E,    i   stället   för   ekki  har  Cum 

brid  89*'»  efter  hans  tillägga  CE  ok  manna  hans  89 "^^  efter  félagar  tillägga  CE  ok 
fluttu  mik  hingat  89**'  veeri  —  å  d,  albnikit  undir  um,  at  skirt  vjeri  barnit,  ok  C,  va»ri  mér 
alimikil  aufusa  å,  herra,  segir  hon  E  90"  msetti  d,  psetti  CE  9()«  ok  på  d,  på  CE  5K)" 
krafdi  d,  beiddi   CE     90"  Flestum   —  mun  d,  öllum  er   C,  Öllum  ydr  er  E     90"   vera  d, 

saknas    i    E,  peim  er  hér  eru   C     90^*  hvern  mannskada  d,  hvert  manntjon   6\  hvert  tjön  E 

4 

902*-»  i  —  brodur  d,  af  mannamissi,  pat  fyrst,  er  ho/i  misti  Valtera,  bonda  sins,  ok  Baerinigs, 
brodur  sins,  er  hinn  illi  Heinrekr  falsnidingr  dräp  på  båda  enn  avipti  håna  rikinu  ok  allri 
saemdinni^    ok    komz   med     pvilikri    hörmung    undan,    sem     pér    vitid  C,  i  manu.imissi,   fyrjst 


CXC  Inledning. 

Valtera,  bonda  sinn,  er  var  minn  fr»ndi,  J)å  Bsering,  broctur  sinn,  hertoga,  er  Heinrekr 
falsari  dräp;  par  var  hon  svipt  öllu  rikinu  ok  allri  ssemS,  enn  komz  med  naudung 
undan,  sem  ydr  er  kunnigt  ok  nu  megu  {)ér  sjå  E  90'°  verdr  slikr  madr  J,  raannaz 
E,    vildi    mennaz    C      90^'^   makliga   ömbun   fti   d,   at   keyptu  koraaz  CE      90"  Nii  J,  C 

tillägger:  par  til  er  hann  känn  sjalfr  råd  fyrir»  sér  at  göra,  på,'  E:  par  til  er 
sveinninn  känn  sjalfr  at  sér  at  hyggja  90'*®  J)ér  —  Baeringi  d,  fru  Geirpriidr  sé 
vel    vird    ok    hinn    ungi    B.,    ok    alt    hen  nar   fylgi    med    saemd    ok    göda    yfirleti    E 

90'«  efter  B»ringi  tillägger  c  ok  öllum  peirra  Vardnadi'  (=-  varnadi?)  90»»'*« 
er  —  ohlydni  (J,  sem  peim  vilja  ekki  hl^dni  veita  GE  90*^  adrir  menn  å,  flestir  menn 
adrir,  peim  (!)  sem  hann  var  (peir  sem  honum  våru  E)  samtida  CE  90*'  fåtseka  menn  d, 
hird  konungs  ok  alla  ådra.  Hann  var  hinn  kserasti  konungi,  ok  allir  unnu  honum  hug- 
åstum,  saelir  ok  snaudir.  Sva  var  fråbaeriligr  hans  vsenleikr,  at  hann  var  annarr  fegrstr 
skapadr  undir  (!)  heimskringlunni,  ok  annarr  Afsalon,  son  David  konung^  C;  alla, 
sva  (at)  allir  unnu  honum,  rikir  ok  fåtsekir,  J)vi  at  hann  var  mjiikr  ok  litillåtr. 
Sva    er     mikit     af    sagt    vaenleik    hans,    at    hann    hefdi    annarr    fridastr     skapadr     verit 

i     allri     heimskringluivii,     enn     annarr     Absalon,    son     David     konungs     E        90**   efter 

sin  tillägger  C:  ok  sffimdir,  paer  er  J)ér  veitid  mér,  fraendi,  E:  ok  saemdir  J)aer  ådrar,  ei 
hann    veitti    honum      90®*    A.    fostra  sinn  GE      90®*  riddaravåpn  CE      91*  var  —  komi — 

saknas  \   CE     91*^  riddara  d  och   C,   riddarasonu   E-,  därefter  tillägger  C:  ok  skul 

peir    allir    a    burt  rida  eptir  i  turniment,  E:  ok  skulu  peir  ok  pegar  reyna  med  sér,  hver 
bezt    er    at    sér    görr  um  |)å  iprott  at  rida  i  turniment     91^®  at  koma  —  sjå  d,  til  gun 
ok    alla    alpyduna    at    sjå    å    leikinn    O,    til    gänga  at  sjå  leikinn  ok  alla  nlpydu  E     91 
hverr    —    leik    d,    leikinn,    konungr    leyfir    pat    J5,    ok    pat  veitir  konungr  henni  C     91 
silkitreyju    d,    silkikyrtil  raudan  ok  undarliga  vel  gördan  (!)  C,  silkitreyju  undarliga  gö 

(!)  E     91  *«  efter  hesta  sina  tillägger  C  (icke    Ey.    Enn   Bfleringr    hleypr  i  södulinn  ra 

öllum  herforum     91*^  öll  hirdin  d,  allir  (a.  adrir  ^).  er  i  våru  borgiimi  CJB     91*^  efter    råc= 

tillägger  C:   ok  gör  Bvå,  sem  J)u  vilt,  sakir  frsendkonu  minnar,  J)vi  at  ^u  ert  bidill  henn 
E:    ok    einninn  heldr  pat  til  fyrir  sakir  konungsdottur.  frsendkonu  minnar     91*'  måtta 
d,    åtta    ek    kost  å  C,  åtta  ek  kosti  E     91*'®  hefda  {»at  viljat  d,  vilda  CE     91®*  nidr 

saknas   i    E,    margra    feta    frå    hestinum  C      91®®  vaegdar  d,  eirdar  CE     91"    efter     {^ 

tillägger   C:    Ok    rida    sidan    heim    af  leiknum,  E:  Nu  fara  J)eir  lieim  af  leiknum     91 ' 
|>6ttiz    —    sinum    d,    Enn   konungrinn  Skozki  {)6ttiz  nu  hafa  ofmaelt  um  atgörvi  sonar  s£ 
C,    Konungr    enn    Skozki  ^ottiz  nu  hafa  ofmaelt  um  ail  sonar  siiis  E     92'   pvi  —  hagdi 
ok    ottaz  CE     92**®  segiz  —  Baeringi  d,  segir  svå,  at  eigi  at  sidr  skuli  Skot^ikonungs  se. 
kosti    eiga    ma^gdanna    vid    hann,    [)6    at    hann  hafdi  aigradr  verit  af  Baeringi.     "pvi  at 
hygg    l>at,''    segir    konungr.    ''at    (>at    hljoti    margr    at    pola;   ok  ann  ok  hontim  Jiesa  vel 

njota"    C,    segir,  at  Joni  skuli  kostr  at  giptaz  ok  få  hans  dottur  —    —    (en    half  rad 

Iwrtskuren)    segir    konungr,    ''at    |)at    hljoti    margr    af    honum;  ok  ann  ek  honum  veP 
92»  Enn  sidan  d,  Ok  (Enn  E)  er  jolin  lidu,  ^k  CE, 


v.    Om  Baerings  saga.  CXCI 

Den  märkligaste  skiljaktigheten  mellan  handskrifterna  af  Bjer  består  i  be- 

gjrrm  YTielseordens    olika  lydelse.     I  motsats  till  den  vanliga  berättelseformen,  som 

g(^TT^^^t  i  början  nämner  en  person  (hjälten  själf,  hans  fader  eller  någon  annan, 

8or-B^  stått    honom  nära),  öppnar  A  (se  vår  text  85^'®)  sagan  med  en  anmärk- 

ninf"^"     om  de  tre  floder,  af  hvilka  en  hvar  heter  'Elfr'  ^),  omtalar  sedan  en  stad 

vid  den    tyska  Elbe  och  först  därefter  den  man  (Bspringr  den  äldre),  som  her- 

skar^ii  «  i  denna  stad.     Mera  i  sagostil  äro  begynnelseorden  i  C:  A  dögum  Alexandri 

l)å-%r«Ä.        réd  Baeringr  hertogi  fyrir  Saxlandi;  hans  systir  etc.');      härmed      öfvorensstämma 

pa  j^  '^:3er8hand8krifier.na;    d    har    likväl  efter  Aloxandri  pava  tillfogat  Lins  pridja  med 

t)v  a         :x=iafnL 

Hvad    nu    angår   ^:s  begynnelseord,  så  kunna  de  icke  hafva  hit  öfvergått 

fiStr:BL     det  utländska  originalet,  ty  en  reflexion  af  detta  slag  är  ej  gärna  tänkbar 

an  ¥:m  «at    än    hos  en  nordbo.     Så  fiamt  icke  redaktören  fullständigt  ur  egen  fata- 

bimi-        tillagt    dessa  ord,   kunna  de  möjligen  framkallats  genom  den  kännedom  af 

dö'         geografiska    anteckningarna    i    Hauksbok,  till  hvilken  handskriften    i  öfrigt 

röjt  spår     (jfr      i     synnerhet    p.    XCVIII,    noten).         Snarare    kunde    den 

barj^in,    C   meddelar,    vara    ursprunglig,    men     icke    häller    denna    är    riktigt 

tillC<5rlitlig.     Den  afsedde  påfven  Alexander  kan  svårligen  vara  någon  annan  än 

A.^^:>cander    III,    såsom    äfven  rf  uttryckligen  säger;  han  regerade,  som  bekant, 

I  *  &9 — 81-  och    blef   genom    sitt    kraftiga  uppträdande  mot  den  tyske  käjsaren 

^^^clrik   I  och  den  engelske  konungen  Henrik  II  vida  fräjdad?).     Men  om  nu 

®^§ran    blifvit  öfversatt  omkring  midten  af  13  årh.  och  originalet  varit  ett  eller 

a>^na,t    decennium    äldre,  så  vore  det  icke  troligt,  att  författaren  skulle  för  sin 

^^^ättelses    diktade    och   delvis    tämligen    sagolika    händelser  hafva  bestämt  en 

tidf^j^j^    som    låg    så   nära  hans  egen,  och  hvilken  flere  af  hans  samtida  godt 

kun^^^  minnas. 


en  anteckning  på  580,  4:to,  (=-  A)  säger  Arne  Magnusson  om  Borings 
^S'^^  z       'vantar    upphafed'.     Han  har   utan  tvifvel  från  åtskilliga  andra  hdss.  känt 
^^  "^^  x^nelseorden    A   dögum  Alexandri  .  .  .    och,    då    han    här    saknat  dessa  samt 


•  ,  ^  )  Jag    hade   förestält    mig,    att    med    'Romelfr'  kunde  menas  Tiber;  men   då  jag  eljest 

,.  funnit  namnet  i  denna  användning,  sluter  jag  mig  till  Vigfussons  åsigt  (se  Diet.  ordet 

^  "*        «tt  här  afses  'Raumelfr'  i  Norge.     Om  o  i  betydelsen  au  hos  "första  handen"  se  ofvan 


^3  I  ^  är  första  raden  numera  oläslig. 
r\r^        ^)  Alexander    II,    som    var    mindre    framstående,   herskade  omkring  hundra  år  tidigare 
*-  — 73)  och  Alexan.ler  IV,  svag  och  olycklig,  betydligt  senare  (1254 — 61). 


C^^"  Inledning. 

jCke    tänkt    sig  möjligheten  af  en  så  abnorm  början  som   frjår  eru  år  .  .  .,  har 
han    tagit    för  gifvet,  att  sagans  första  kapitel  stått  på  det  närmast  föregående 

bladet,    hvilket    redan  på  hans  tid  var  förkommet     Vid    |>rjår  eru  år  .  .  .   fin-    . 

nes    icke    häller    någon    röd  öfverskrift   till  ledning  för  bedömmandet  af  denna 
sak.      Skulle    man    med    Arne    Magnusson  antaga,  att  ett  inledningskapitel  är  i 
förloradt    i    A  (jfr  ofvan  p.  XLYII,  not.   1),  så  kunde  detta  ha  innehållit  upp — 
gift    om  tiden  (men  knappast  i  öfverensstämmelse  med  C),  om  sagans  tillkomsf. 
(jfr  ofvan  p.  XXIII)  och  dess  utom  kanske  någon  gudlig  reflexion,  motsvarand 
sagans    slutord.     Men  där  kan  icke  ha  stått  något  om  sagans  personer,  ty  or 
dalydelsen    i    85^  följ.  medgifver  det  icke.     Just  denna  sista  omständighet  vit 
nar    emellertid    för,    att    intet    här   är  förloradt  i  handskriften.     Att  skrifvare 
verkligen    börjat  sagan  med  ordet  trjår,  synes  också  framgå  däraf,  att  initial 
här    gjorts    något    större    än    de    följande    i    sagan:  för  att  lomna  plats  åt  d 
samma   har    texten    på  tre  rader  dragits  till  baka;  i  de  andra  kapitlens  börj 
brukas  dylik  indragning  endast  pä  två  rader,  stundom  t.  o.  m.  blott  på  en. 


Sagan  har  aldrig  förut  blifvit  publicerad;  hon  har  dock  i  senare  tider  v"  '^^  va- 
rit väl  känd  på  Island  och  har  där  flere  gånger  omdiktats  till  rlmur  (se  a^^t-^afd. 
VIII  här  nedan);  namnet  Ba»ringr  har  burits  åt  minstone  af  en  isländin^s^^g  i 
vårt    århundrade,    som    man    ser    af   'nafnalisti'   i  Fornmannasögur  III,  där       •  en 

Bjarni   Baeringsson    (Forlikunarmadur    å  Asgardi)  upptages.  —  En  gång  fö*^  -^  ^rut 

• 

har  sagans  utgifvande  varit  ifrågasatt  under  omständigheter,  som  för  kuric^  s^czdsi- 
tetens  skull  kunna  berättas  (jag  har  dem  ur  fullt  säker  källa).  En  medl^^^ -»^^"^ 
af  den  stora  handelsfirman  Bäring  Brothers  i  London  hade  erfarit,  att  det  fan^i^  ^  ^^^ 
en  gammal  skrift  med  namnet  'B^eiings  saga',  och  hoppades  däri  finna  und  ^f^^  ^fcier- 
rättelser  om  någon  sin  stamfader.  Han  vände  sig  därför  till  J6n  Sigurds^»"^^ ^^^^ 
i  Köpenhamn  med  förslag,  att  denne  skulle  utgifva  sagan,  men  underhaic— ^ .^nd- 
Ungarna  strandade. 


I 

j 


VI.    Om  Flovents  saga. 


A 


fven    denna   saga,    liksom    BmKj  blir  här  för  första  gången  utgifven.     Den 
har    likväl    redan    länge    varit    föremål  för  literaturhistorikers  uppmärksamhet. 
Man    insåg  tidigt,  att  sagan  var  öfversättning  af  en  gammal  fransk  hjältedikt. 
På    uppmaning    af   den  lärde  Joh.  Gramm  skref  en  isländsk  student  i  Köpen- 
hamn,  J6n  Olafsson,  år  1732  en  latinsk  öfversättning  af  sagan;  genom  förmed- 
ling af  franska  sändebudet  vid  danska  hofvet,  Grefve  Plélo,  kom  J6n  Olafssons 
manuskript   kort  därefter  till  Paris,  där  det  nu  utgör  n:o  8516  af  de  latinska 
bandskrifterna  i  Biblioth^que  Nationale;  år  1877  tryktes  det  i  A.  Darmesteters 
af  handling    De  Floovante  vetustiore  gaUico  poemate  et  de  merovingo  cyclo  (som 
bildar    9:de    häftet    af  ''Recueil    de    travaux  originaux  ou  traduits  relatifs  k  la 
l^ihilologie  et  å  Thistoire  littéraire",  äldre  serien). 

J6n  Olafssons  öfversättning  är  verkstäld  efter  två  afskrifter  af  den 
Xnembran,  som  här  blifvit  aftrykt  såsom  '^Flovents  saga  IF,  och  har  ur  de  öfriga 
Jnandskrifterna  i  den  Arna»-Magnseanska  samlingen  upptagit  de  flesta  mera  be- 
tydande varianterna  *).  Då  denna  latinska  text  nu  är  så  lätt  tillgänglig,  blir 
^3et  öfverflödigt  att  här  införa  någon  resumé  af  sagans  innehåll. 

Den  franska  dikt,  efter  hvilken  sagan  är  öfversatt,  har  gått  förlorad,  men 

^med    den    samma    beslägtade    skrifter  finnas  kvar  på  franska,  holländska  och  i 

synnerhet    på    italienska.     Beträffande  dessa  skrifters  förhållande  till  hvarandra 

^>ch    till  deras  gemensamma  källa  hänvisar  jag  till  det  nyss  citerade  arbetet  af 

X>armesteter    samt    till    Fr.    Bangerts  Beitrag  zur  Geschichte  der  Floovent8€tge 

<Heilbronn  1879). 


*)  En  latinsk  version  (Jon  Olafssons?)  skall  finnas  i  Thottska  samlingen,  1775,  4:io,  å 
Kgl.  Bibi.  i  Köpenhiamn. 


CXCIV  Inledning. 

Originalet  till  sagan  har,  såsom  Darmesteter  (anf.  skrift  pp.  65 — 6)  visar,  vid 
medlet  af  13  årh.  varit  mycket  kändt  och  omtykt  i  Frankrike;  han  antager 
därföre,  att  diktens  förfettare,  maitre  Simon  i  Lyon  (jfr  vår  text  124'  *), 
lefvat  under  under  13  eller  12  årh.  Den  handskrift,  efter  h vilken  öfversätt- 
n ingen  blifvit  gjord,  har  varit  normandisk  eller  anglo-normandisk,  om  man  vå- 
gar bygga  någon  sådan  slutsats  på  det  mycket  korrumperade  franska  ordsprå- 
ket 164®^  följ.,  där  vi  läsa  ordet  ^freid^\  är  slutsatsen  riktig,  så  har  sannolikt 
denna  handskrift  kommit  från  England. 

Tiden  för  öfversättandet  torde  böra  böra  förläggas  tämligen  långt  till 
baka  i  det  13:de  århundradet;  härpå  hänvisar  både  själfva  språkformen  och 
den  omständigheten,  att  texten  i  den  älsta,  i  början  af  14  årh.  skrifna,  mem- 
branen, redan  hunnit  undergå  betydliga  omgestaltningar  (jfr  nedan).  Men  ju 
tidigare  öfversättandet  skett,  dess  mera  skäl  för  sig  har  antagandet,  att  det 
skett  i  Norge  (jfr  här  ofvan  p.  CLXXXVII,  not.  2). 

Vi  hafva  förut,  vid  våra  allmännare  betraktelser  öfver  de  romantiska  sa- 
gorna (afd.  I  här  ofvan),  uttalat  omdömmet,  att  åtskilliga  påfallande  likheter 
mellan  Fl  och  Klm  i  nomina  propria  (och  i  detaljer)  böra  fiirklaras  så,  att 
Fl  blifvit  lämpad  efter  (den  nordiska)  Klm.  Har  denna  ackommodation  före- 
tagits af  öfversättaren  själf,  så  är  naturligtvis  Fl  senare  öfversatt  än  Klm; 
är  den  gjor4  af  en  bearbetare,  så  måste  dennes  handskrift  ligga  till  grund  för 
alla  de  befintliga  redaktionerna  at  sagan,  ty  i  afseende  på  dessa  nomina  propria 
(och  detaljer)  förete  de  inga  väsentliga  afvikelser  sins  emellan. 


Af  Fl  eger  man  nu  följande  handskrifter,  alla  isländska. 

1.  Skinnboken  AM.  580  A,  4:to  (se  afd.  II);  af  sagan  fattas  här  ett 
blad  inuti  (se  texten  p.  141)  samt  slutet.  Efter  denna  hds.  är  "Flovents  saga 
r  i  vår  samling  aftrykt;  vi  kalla  handskriften  A  (J6n  Olafsson  utmärker 
henne  med  bokstafven  F). 

2.  Skinnboken  Holm.  6,  4:to  (se  afd.  II).  Sagan  är  här  fullständig,  dock 
äro  några  ord  numera  oläsliga  i  synnerhet  på  första  sidan  (se  texten  p.  168) 
på  baksidan  af  bladet  77  och  på  framsidan  af  bladet  78  (se  texten  p.  186—8). 

Flovents  saga  IF  är  trykt  efter  denna  hds.,  som  vi  benämna  B. 


ni? 


Å 


VI.    Om  Flovents  saga.  CXCV 

3.  Skinnboken  AM.  152,  fol.  (se  ofvan  p.  CV,  not.  3),  har  Fl  fullstän- 
dig.    Denna  hds.  betecknas  hos  oss  med  C  (hos  J6n  Ölafsson  med  A). 

4.  Skinnboken  AM.  570  B  och  C,  4:to,  innehåller  på  mer  eller  mindre 
skadade  blad  fyra  fragment  af  Fl:  r«)  V/2  sida  +  I  blad,  från  sagans  början  till 
orden  i  heimskringlunni  (niotsv.  127*®),  (i)  4  blad,  från  ok  hafdi  hult  höfud  (motsv. 
132*  eller  175»^)  till  kaUadi  til  sin  Flovent  ok  m»lti  (motsv.  140*»  eller  184»*)) 
y)  1  blad,  börjar  med  det,  som  motsvarar  185**,  och  slutar  vid  187*®  (eller 
14P«>);  dessa  tre  fragment  tillhöra  570  B;  i  570  C  finnes  d)  'j^  sida,  börjar 
med  til  Frakklands  med  alt  lid  sitt  (motsv.  207*®)  och  går  till  sagans  slut.  Mem- 
branen torde  vara  skrifven  i  slutet  af  15:de  århundradet;  den  kallas  här  D 
(hos  J6n  Ölafsson  E). 

5.  Pappershds.  18,  fol.,  i  addit.  till  AM.  samlingen,  skrifven  af  presten 
J6n  Erlendsson  i  Villingaholti  O  efter  membranen  Holm.  6,  4to  (^  JB);  sira 
Jon  har  likväl  icke  kunnat  läsa  sagans  början  *),  utan  tager  vid  med  orden 
Flovent  snyr  nu  [)egar  (169^');  det  föregående  *  har  en  annan  hand  supplerat 
genom  afskrift  efter  AM.  152  fol.  (=  C).  Vi  kalla  denna  handskrift  Ii  och 
hafva  rådfrågat  henne  på  några  ställen,  där  ord  nu  äro  utplånade  i  hennes 
original  (se  noterna  å  pp.  186 — 8).  —  Jon  Ölafsson  betecknar  denna  codex 
med  bokstafven  B;  detta  är  den  ena  af  de  båda  handskrifter,  efter  hvilka  hans 
öfversättning  är  gjord;  den  andra,  som  han  kallar  C  och  uppgifver  vara  nästan 
nlldeles  öfverensstäm mande  med  den  förstnämda,  måste  ha  varit  ett  nu  fi)rloradt 
häfte  af  pappershandskriften  AM.  181,  fol. 

6*.  Pappershds.  n:o  23  af  den  skandinaviska  manuskriptsamlingen  å 
Bibliothéque  Nationale  i  Paris;  är  en  afskrift  af  /V  (inklusive  den  tillfogade 
begynnelsen). 

7.  Membranen  n:o  1147,  fol.,  af  Ny  Kongl.  Sami.  å  Kongl.  Bibi.  i 
Köpenhamn;  afskrift  af  C. 

8.  Pappershds.  31,  4:to  af  Rasks  samling;  äfvenledes  en  afskrift  efter  C. 

9.  Pappershds.  AM.  528,  4:to,  skrifven  efter  2),  då  denna  varit  ftillstän- 
dig;  afskrifvaren  har  dock  gjort  så  många  godtyckliga  ändringar  och  samman- 


')  Denna  hds.  har  ursprungligen  utgjort  en  del  af  AM.  179,  fol.;  utom  Fl  innehåller 
den  de  första  raderna  af  Elis  saga  samt  slutet  (något  mer  än  ett  kapitel)  af  Själar- 
Jons  saga. 

')  Han  har  själf  gjort  följande  anteckning  diirora:  Af  eru  mådar  fyrstu  linur  upphafs 
sögunnar  i  kålfsskinnuhokinni,  hljodandi  um  pat,  at  Flovent  dräp  mann  keisarans  i 
höllinni^  honum  ok  allri  hirdinni  åsjåanda. 


CXCYI  Inledning. 

dragningar,  att  handskriften  blifvit  af  ytterst  ringa  värde;  blott  en  eller  par 
gånger  anföra  vi  läsarter  från  henne  under  märket  c).  J6n  Olafsson  citerar 
denna  hds.  under  tecknet  D, 

10.  Pappershds.  Holra.  47,  fol.,  af  samma  art  som  den  näst  föregående. 

11.  Pappershds.  1694,  4:to,  af  Ny  Kongl.  Sami.  å  Kongl.  Bibi.  i  Kö- 
penhamn; afskrift  efter  D,  sedan  den  fått  sitt  nuvarande  utseende. 

Det  stora  antalet  handskrifter  är  icke  blott  ett  intressant  intyg  om  den 
popularitet,  som  på  Island  kommit  sagan  till  del  V),  utan  erbjuder  också  rikligt 
material  for  textkritiken.  Likväl  finnas  endast  fyra  bland  handskrifterna,  som 
äro  oberoende  af  hvarandra  och  altså  ega  något  värde.  Dessa  äro  de  mem- 
braner,  vi  kallat  A^  B,  C  och  /);  B  och  C  äro  fullständiga,  af  Ä  och  D  har 
man,  som  vi  sett,  rätt  betydliga  återstoder.  Förhållandet  mellan  deesa  fyra 
handskrifter  kan  uttryckas  genom  nedanstående  stamtafla. 


^^^ 


0^>m 


B 


C  D 

Vi  öfvfergå  nu  till  en  undersökning  af  de  vigtigare  skiljaktigheterna  mel- 
lan A  2?,  C  och  D  ^);  vid  jämförelsen  lägga  vi  A:&  text  ("Vlovents  saga  V) 
till  grund,  så  långt  den  räcker,  och  framhålla  särskildt  alla  de  läsarter  ur  B^ 
C  och  D,  som  tyckas  hafva  anspråk  på  större  ursprunglighet  än  de  motsvar- 
ande i  A.  Hufvud resultatet  af  vår  jämförelse  är,  att  alla  fyra  redaktionerna 
förkortat  sitt  original,  och  att  de  betydligaste  uteslutningarna  förekomma  i  B  ^) 
och  D. 

Sagans  rätta  början  finnes  sannolikt  i  A  124^^%  om  ock  något  vanstäld; 

C  och    D   tillägga   efter    loklausu    (r.    3):    ^eirri,  er   hygguir   (saknas   i    I>)  menu  göra 

sér  til  gamans;  —  Sion   (r.    5)    är    säkerligen    skriffel    för  Lion  (D),  hvarmed  C:b 
läsart  'Lonnum'  (så!  icke  'Lottum')  tyckes  hafva  gemensamt  ursprung;  —  raderna 


•)  Andra  bevis  på  samma  sak  lemna  dels  några  ord  i  epilogen  till  den  utförliga  redak- 
tionen af  Mag  (jfr  afd.  III)  —  ^at  göra  spakir  nienn,  at  J)eir  vilja  heyra  |)a?r  fråsagnir, 
sem  [)ein[i  [)ykki  kåtlig.ir  til  gamans,  sva  sera  er  fiitreks  saga,  Flovonts  saga  eda  ådrar 
riddarasögur  —  dels  Jon  Olafssons  uppgift  (i  förordet  till  den  latinska  öfversättniugeu),  att 
namnet  Floveni  förekommit  bland  nordländingarne  på  Island. 

^)  Vid  vårt  aftryck  af  A  (pp.  124 — 167)  äro  blott  undantagsvis  läsarter  ur  C  och  D 
anförda. 

')  Då  något  saknas  i  J9,  som  finnes  i  A,  utan  att  sådant  blifvit  här  anmärkt,  såi  gäl- 
ler i  allmänhet,  att  C  på  det  ifrågavarande  stället   är  «»  ^. 


VI.    Om  Flovents  saga.  CXCVII 

9 — 12    tyckas    vara   bäst  bevarade  i  C,  som  har:    Saga  t)essi  er  at  fomu  af  hinum 

fyrsta  konungi,  er  rikti  d  Fralklandi  ok  sanuan  etc.;  1)  har:  I^essi  saga  er  sögd  frå 
fyrstiiiu    koQUDgum,    er    Hki    hafa  haldit  å  Frakklandi  ok  saunan  gud  vegsömudu  ok  hans 

d^rd  ok  lög  héldu  etc.  124****  (Hinn  —  Flovent)  har  jag  i  texten  sökt  rätta  ge- 
nom en  utfyllning  från  I)  (hvilken  hds.  likväl  utelemnar  namnet  Con^tantinus 
andra    gången,    det    förekommer    i    vår    text);   i  C  lyder  stället  sålunda:  Så  var 

systurson    Constantini    hins    gamla,    er    Silvester    påvi    kristnad! ;    enn    pessi    hét     Flovent. 

J6n  OlafsSOa  börjar  sin  öfversättniug  sålunda:  Temporibus  Constantini  imperatorls 
et    Sylvestri    papse    adolevit    Romse  puer  egregiae  indolis,  nouiine  Flovent,  qui  imperatoris  ex 

sorore  nepos  erat  et  regin»  Helen»  ex  filia  natus;  Uttrycken   öfverensstämma   med    det, 

som  kan  läsas  i  början  af  B  (168^^);  men  då  J6n  icke  begagnat  donna  hds., 
måste  vi  antaga,  att  han  här  följt  dess  afskrift  i  AM.  181,  fol.,  som  nu  är 
torlorad;  det  är  då  ett  skriflFel,  när  han  i  not  vid  detta  ställe  uppgifver,  att 
denna  hds.  ^C)  skulle  ha  börjat  på  samma  sätt  som  {i  ("W).  Ordet 
Rom»  är  sannolikt  en  gissning  af  afskrifvaren;  Ii  torde  här  ha  haft  Angeborg 
(jfr  nedan  anm.  till  133*').  Huruvida  omnämnandet  af  käjsarens  moder  lleleaa 
(B  168*)  tillhört  originalet,  är  väl  tvifvelaktigt  124»'  Aube  A,  Thiberi  C  (jfr 
anm.  till  133^*);  hela  denna  punkt  saknas  i  D  124"* •  Hann  —  sidum  ^,  torde 
ha  varit  vidlyftigare  i  originalet;  jfr  B  168^^  och  D,  som  efter  sidum  tillägger: 

reyndr  at  mikilli  hreysti  (otydligt)  ok  hvatleik.  Hann  vegsamadi  eilifan  gud;  enn  så 
mun    jafnan   sigr  hafa  ok  sanna  elsku,  er  guds  miskunn  gsetir,  ok  standaz  vel  allar  ^rautir 

124^*  efter  hundrada    tillägga    CD:    at    halda    tal    sitt    vid   (j61  med  D)  keisara     124^' 

efter   jöla   har    A    förkortat    originalet;   jfr    B    168*'^^,  hvarmed   C/>  stämma 
öfverens     124"  ordet  isope  har  varit  obegripligt  för  de  yngre  skrifvarne;  jfr  168^^ 

och    C:   piment  ok  clare  ok  pann  drykk,  er  menn  kalla  'vepe'         124^®     härefter'    syncS 

A    hafva    öfverhoppat    några    ord:    se  B  168^''"^  och  C:    Nii   er  öllum   mönnum 

vel  glatt,  ok  fngnadi  hverr  annars  fagnadi  ok  fundi      124^^*    i  beskrifningen  af  FloventS 

utseende  saknar  A  liknelserna  {B  108^^"*);  CD  upptaga  blott  den  om  ros  och  lilja 
^jfr  här  ofvan  p.  XXIII)  125"  okurteisliga  A,  utförligare  i  B  169*'  *%  hvarmed 
CD  öfverensstämma  125'*  B  (ICO^*-^)  och  CD  upptaga  ännu  ett  motiv  125*^  B 
(169^*  *)  och  (7/)  tillägga  ett  utrop  af  författaren  125"  var  — reidr^,  utförligare  i 
B  (109*^*^)  och  C,  men  ej  i  D  125"  efter  senn  tillägger  C\  ok  hratt  vid  honum  f»ti 
Binum,  hvilket  knapt  kan  vara  ursprungligt    125"-^'  I>at  —  illyrda  A,  något  afvikande 

i  B  (169'*"');  C  har:  5at  veit  trua  min,  at  ekki  vil  ek  piggja  högg  af  mér  ovildara  manni; 
ok  B^niz  mér,  sem  ek  hafi  refz  J)ér,  ok  aldri  sidan  muntu  illyrda  dandimenn;  ok  l)ykki  mér,  sem 

ekki  'air  sé  i  pinum  beinum  125^^  tillägger  C:  Enn  meiri  van,  ef  gud  vill,  at  t)ykkiz 
hann    ()at    fullmselt    hafa;    uk    segir  sva  meistari  Simon,  at  ilt  er  un^  alt  mikit  at  m»]a; 

å 


CXCVni  Inledning. 

detta  kan  nog  vara  äkta  och,  förkortadt,  ligga  i  D:s  läsart  Enn  ^6  bar  eigi  bH 
til  125«<>-*  dråp  hertogans  Ä,  vidlyftigare  i  B  170*»  (C  ungefär  =  A)  125"— 
6^  saknas  i  BCy  som  i  stället  hafva  det,  som  innehålles  i  170*®"**;  båda 
dessa  versioner  ha  sannolikt  uppkommit  genom  förkortning  126*-'  har  B  170**** 
ytterligare    ett    par    notiser,    men    utförligast    äro   CD:    Margir  hafa  gödir  bestar 

verit  i  kristnum  domi,  enn  engi  hefir  skjotari  né  fimari,  sterkari  né  storfsettari  (sic!)  verit 
enn  {)e88i.  Hann  var  fyljadr  i  ey  einni  fyrir  sunnan  'Thifur',  er  fellr  £  gegnnm  Römaborg. 
Aldri    värd  betri  hestr  at  dllam  kostum,  enn  bann  värd  (aldri  t)reyttr  a  åkafligri   reid  né 

pungri  byrdi  tillägger  D)  126''>-^  efter  {)at  tilliigges  mund  i  J5,  som  äfven  i 
öfrigt  här  är  något  utförligare;  i  G  är  stället  korrumperadt  126^'  efter  ottaz 
mjök  har  A  sannolikt  öfverhoppat  j)vi  at  bann  var  barn  at  aldri,  som  finnes  både  i 
B    och    C      126""  eller  Flovents  bön  är  utförligare  i  B  (170**«^)  och  C;  A 

har  intet,  som  motsvarar  170*^"*  126»»  6r  bendi  bonum  Å,^CD  126"  klyfjar  il, 
c-  CD     126«*    efter    velli    tillägger     C:    Enn    nii    n^tr    J)u   frsendsemi  okkarrar,  enn  eigi 

tilgörninga  t)inna  127'  tillägget  i  B  (171  ****')  öfverensstämmer  med  CD  och  är 
sannolikt  ursprungligt  127**  utförligare  i  B  (171^®'*®);  orden  ok  var  i  illum 
bug  saknas  äfven  i  C  127'®  har  A  öfverhoppat  den  karaktäristiska  afslutning, 
som  förekommer  i  B  (171*®"^)  och  C  127'*  har  A  uteslutit  skildringen  af 
förden  (B    171 '*'*•);    C  har  något  förkortat  denna  skildring,  men  tillägger  en 

omständighet:    ok    tok    ^k  at  kvelda,  er  J)eir  k6mu  a  ofanvert  fjallit      127'^    efter 

bjå  sakna  A  och  C  de  säkerligen  ursprungliga  orden  ok  munum  —  t)angat  B 
(171*«»)  127'»-**  och  127**-*«  hafva  i  J?  motsatt  ordning  (17  P*"**  och  17P* 
— 2');    uppställningen    i    A   bekräftas  af  C  och  synes  i  sig  själfega  företrädet 

22730-1  Hann  —  bundbeidinn  motsvaras  i  C  af:  Ok  böfdu  l)eir  margir  dagar  verit  å  hans 
»vi,  er  bonum  var  ekki  annat  jafnleitt  sem  beyra  gud  nefndan,     hvarilied     bör    jämföras 

B  171*^«®;  men  när  C  fortsätter:    Nu  vissi  Flovent,  at  bann  bafdi  etc,   så    kan^^ 
detta    svårligen    vara    riktigt       127"    .v.  A,    .vi.    BC     127** «  bann  —  atgengt  A^  J 

bann    bafdi    grjotvegg    mikinn   ok  sterkan  ok  gröf  mikla    (jfr     B   171*  ),   ok    var    éin 

vegar  atgengt  C    127"«  B    låter    Otun    klappa   på  dörren,  Jofroy  taga  hästen, 

är  här  =-•  A       127"  b»num  A,  baen  ainni  G     128*'"  på  —  sitja  A,    jfr     B    172'*'^ 

utförligare  i    C:    ok   leitar   til  satis,  ok  finnz(!)  bvårki  pallar  né  ^tallar,  bölstrar  né  bl«ju 

(märk,   hending  och  Stafrim!)    eda    fjadrkladi;    beldr    våru    par    eikistölpar    ferstrendii 

128"  Jofrey  A,  Flovent  BC     128"  Eta  —  parf  A   (jfr   B    172'^  '),    Ek   må  vel  bergja 
segir    Flovent;    enn    eru    petta    enu    piprudu  'fålestir'  eda  binär  fögru  'flyr',  er  vér  våru 
vanir    at    neyta    i   boll   keisara,  frsenda  mins  C,  Ek  må  vel  verda  fullr  11  f  pessu  braadi, 
at    eigi    sé    bér    binir    saetu  'sfmolar'   eda  binir  piprudu  'pal  lestiar',  er  vér  böfiim  haft  hj 

keisara,  frsenda  vårum  å      128**  '^^    är  i  B  förlagdt  till  den  fidjande  morgonen; 


VI.    Om  Flovents  saga.  CXCIX 

har  därför  ingen  motsvarighet  till  128*®*^*  och  låter  de  båda  förmaningarna 
128*  •~'=*^^  och  130'*  uppgå  i  en  (173^^**);  med  A  öfverensstämmer  G  128»' 
B:b  tillägg  Flovent  —  nii  (173»*»)  återfinnes  i  C  och  torde  vara  äkta  129*' 
AC  ^sm^lknfi  här  beskrifningarna  på  brynjan  och  skölden,  som  finnas  i  B  172**®, 
173*  "^5  men  med  B:s  skildring  174*®'»,  där  äfven  brynjan  namnes,  öfverens- 
8tamrrm.^r  C     129**  har  må  hända  inledts  af  några  nu  i  A  utfallna  ord,  jfr  B 

173  *'*'  och  C:  Hygg  at  t)vi,  sagdi  hann,  at  J)u  låt  aldri  petta  sverd,  pvf  at  Joseph  etc. 
129**  «fter  vetrum  tillägger  B  ok  väldi  öll  järn  til;  C^Ä  129'^»  efter  öttaz  tilläg- 
ger  G  z.      Aldri  var  l)at  sverd  smidat  milli  hamars  ok  stedja,  er  meira  mein  stffidi  Gydingum 

af     129»*  A    har.  här    förkortat    texten,    såsom    man  ser  af  B  173»®'^  och  C: 

t^*   ^vamu    skjaldsveinar  Flovents,  Otun  ok  Jofreyr,  ok  fögnudu  nu  gödum  gjöfum,  er  Flo- 
vent     Izkafäi    t>^git.      Herra,    segja   Jieir,    gud  gefi  etc.     130****'  Södlit  —  vil  ek  Ä,  Nu  vil 
ek,  B^^^i  Flovent,  at  Jiit  södlit  hest  minn  Bodvant,  er  hiisbondi  minn  gaf  mér  i  Römaborg, 
^nn      la.«ifiä  f  taumi  Megremon  enn  goda,  er  keisarinn,  fraendi  minn,  lédi  mér;  ok  skulud  pit 
öafa       med    ykkr  vapn  min  öll,  enn  ek  vil  hafa  sverd  mitt  ok  vil  {)vi  etc,  C     130*®    det    1 

^  C  *^73«*«)  tillagda  finnes  äfven  i  C  130**-'*  Flovent  —  blötada  ^1;  l)inn,  at  hann 
^®"         sigrat    övini    {)ina  ok  nidrat  6tru  heidingja!  Enn  {)u,  Flovent!  skalt  fara  i  guds  fridi; 

^^      ^»  [)at  b«n  mfn,  at  [)u  nidrir  hinn  bölvada     C,      SOm     altså     är      uttörligare     än 

båd^fc  ^  och  JB  (174»*)  130»*  riddarnes  antal  uppgifves  af  B  (174^»)  till 
^y^^^^^  hviika  sedan  alla  dödas  {i,re  af  Flovent,  genom  tillägget  174»*'®,  blott 
^'^^  ^^f  Otun,  genom  uteslutande  af  13 1**'),  så  att  angifvelsen  hos  Fabrin  måste 
^^'a»nci.(bra8  af  en  och  samma  person  (175*'»®);  C  stämmer  bättre  med  A^  men 
^^^  berättelsen  något  oredig,  och  låter  "husbonden"  vara  just  den,  som  und- 
komniit  från  striden     130»«  härefter  ett  tillägg  i  B  (174^»'**)  och  ett  annat  i  C: 

^©ssi^  gfieta  gatna  allra  ok  stiga,  svå  at  engi  skyldi  nordr  um  komaz     l30''    efter    åhirti 

^^^  C:  eda  ^andi  å  guds  vinum  130**»  något  utförligare  i  B  (174*»;»»)  och 
^'J  Jfi-  of^an  anm.  till  129*»  130»»  i  st.  f.  håsbéndi  hafva  B  (174**)  och  G 
^^^^^'X-ijm,  hvilket  synes  vara  riktigare;  då  är  sannolikt  äfven  det  ställe  i  A  (130^»"*), 
^är       spjutet    prisas,    fördärfvadt     130*«  något  utförligare  i  B  (174*»*)  och  G: 

*     ^Jp^aiz  mér,  sem  l)u  sér  hvårki  huglauss  né  hinn  veykasti     130*  •  efter  skosvei  nn  (skjald 

8veir^^^     Cfj   har  A  öfverhoppat  det,  som  i  B  upptages  174** "^  och  i  G  lyder  så- 

^^^  •     ok    skulum    vit    bådir  hafa  gott  ok  ilt,  ok  skiljum  aldri  fyrr  enn  daudir!     131*® 

Oinxx  ^^  j^frgy  jggr  i3iaa  ^ågot  utförligare  i  B  (174«»)  och  C;  samma  vändning 
^^  JS  (mot  AG)  äfven  174»'*^  och  171*»  *,  men  180*»  har  B  (om  ock  ej  så 
°^yol5:^t    som    A    136»^)    förkortat  det  i  GD  fullständiga:  Nii  er  Otun  upp  risinn 

°^   ^«it  um  sik  ok  sér  etc.     131»**    utförligare    i     B   (175»  «)  och   G:     Hann    hafcti 


a 


OC  Inledning. 

mikit    (lid)    um    sik,  enn  menn  hans  våra  miklir  bardagHmenn  ok  höfdu  ngök  •▼&  ajtt  alt        ^^  . 

landit  umhverfis      131"   efter    sik    tillägger     B    (men    icke   C)  ok  mat  811111      131»»-" 

sa  —  hér  Ä^  så  sid  t)eirra  ok  maelir  af  reidi  mikilli :  Ek  sé,  at  {)ér  fylgid  kristnttm  lögimi. 

Ok    stendr  upp  ok  gengr  til  husa  Fubrin  ok  kalladi  hatt:  Herra  Fåbrin!  segir  hann,  mi 

skömm    hefir    \m    bedit    i  dag;    [)vi  at  drcpinn  er  nii  madr  ^inu,  er  gaeta  skyldi  rikis  {lios 

ok  refsa  oviuum  vårum.     Ek  så  prjå  menii  nda  i  moti  oss,  ok  bördumz  ver,  enn  engi  vårr 

niselti    vid    am>au,    ok    fcldu    {)ar    umbodsmaun    ok    ådra   riddara.     Enn  ek  fl^da  undan  tiLf  ^ 

skogar.     Enn  J)eir  f6ru  réttleidis  hingat  til  borgar;  hefi  ek  sét  {)å  C;   jfr     B    Snmt   anm»  m^_ 

till    130^*      131*^  *  något    olika    i   B  (ITo^»*),  hvarmed  C  öfverensstämmer 

utom     att    den     har     låtum  \}a,  dyrt  kaupa  lif  vårra  manna    i    St.    f.   drepum    Jiå       131* 

tillägg  i   B  (1 75'®-^)  och   i  C:   Hann  heyrdi  gny  mikinn  fara  at  husinu        131*» 

för   klauf  inskjuter   C:    dugdi  honum  Ht  t  J)reföld  bry  nja,  er  hann  var  i,  ok  kappyrdi,  [) 

at  hann      131"  tillägg  i    B  (175**-^),  ej  i  c      132"  efter  lifi    tillägger  C: 

er  sva  å  at  lita  vidskipti  [)eirra,  sein  madr  leiki  frcystafl,  ok  eigi  jafna  raud,  ok  leiki 
annarri    i    ådra    ok  taki  hvorju  sinni  einn  senn      132^*  framm  Ä^  fyrstr  allra  BCD     132 

före   bjo   inskjuta  BC:    sncri  aptr  hestiuum  i  moti  honum  ok    132**'  deu  utförliga  ^M^^re 
beskrifningen    i    i?  (176^*  "^*)  återfinnes  i  TT),   nf  hvilka  den  förra  efter  man-^^i^^na 

(176*^)   tilliiggor:    enn    heidingjar    heyrdi   (!)  J)at  aptr     132*<^  Besentum  A,  Bethoron  JJ^ 

Bosunt   C,   Bektum  D     132*»    tillägget    i    B  (176^^*)   finnes  äfven  i  CD      ^^—  y- 

efter    miskunoar   är    något    öfverhoppadt,    som    ses  af  B  (176*'*®),  hvarmed  Z) 

stämmer,    och   C:    at  l)eir  sé  eigi  flettir  sinum  Jiingum     133*«  brautir  (A)  är  Säkerlig— ^^^e/l 
felaktigt;    brattar    brekkur  BDy  storar  brekkur  ok  margar  C     133*"  skämt  i  frå  Jieira  A, 

jfr    B    (17G^®),    med    hvilken   2>  öfverensstämmer;  C  har  i  buskanum.     Däret:    ^zrter 

tillägges:    ok    skildi    vel    vid   (heyrdi  CD)  r«du  t)eirra  BCD     133»'   Miluck  af  Roma  A, 

Mrluns   or    Romariki  C,  .  .  .   (namnet     bortrifvet)     konungs   or  Römaborg  D.        B     ^  tår 

altså     ensam     om     sin   uppgift  (176^'' — 7*):     Ek  em  son  Vilhjålms  konungs,  er      J^ca-éd 

yrir  Angeborg  hinni  riku.     Detta  stäUe  måste  jämföras  med  177**  (motsv.  lä  5=^** 
i   A)y  där    J?:s   tillägg   har  följande  motsvarighet  i  />:  ek   cm  brodurson  konax — -igs, 

födur  ^ins,  ok  systurson  Konstantini  keisara,     hvaraf     (/:8     Ord     ek   em  systurson  kei 

tydligen  blott  utgöra  en  tbrkortning  *).     Vidare  måste  man  härmed  jämförfi^ 
177^'®,    som    alldeles    saknar  motsvarighet  i  A]  anmärkningsvärdt  blir  i 
nerhet    slutet  (17723-8),  hvilket  i  CD  har  följande  lydelse':  Hinn  fåtaikasti  er 
s«ll   (så    C,    dessa    ord    saknas    i  D);  fadir   minn  Vilbjålmr  (namnet  blott  i 

rsedr    Ambo    (Avibi    D)    hinni  riku  ok   .vij.  ödrum  borgum  (ödrum  t)rimr  storborgum 
enn    brodir    J)inn    hinn  ellsti  (brodir  minn  D)  var  nu  i  vetr  (nu  C,  i  vetr  D)  dnbbadr 


*)  Både  i   C  och  J)  berättar  Flovent   sedan  om  sin  landsförvisning. 


"VL    Om  FloventB  saga.  CCI 

riddara    ok    raedr    nu  öllu  meå  keisaranum  (från   Och   med  ok   saknas   i   D).      Det   tyc- 

kes,  som  skulle  CD  hafva  rätt;  i  Ambo  (Avibi)  igenkänner  man  Aube  A  124*^, 
och  li:s  Angeborg  (177*'^*)  är  utan  tvifvel  samma  namn;  är  nu  Flovent  född 
i  denna  stad  {A  124'^)  och  hans  fader  regerar  där  (enligt  CD,  se  strax  här 
ofvan)^  måste  väl  de  stridiga  uppgifterna  om  namnet  på  Ansseis'  fader  (Miluck 
A,  Milun  eller  -on  C,  Vilhjålmr  B)  afgöras  till  förmfm  för  J.C,  i  det  man  får 
antaga,  att  i  B  176*''  några  ord  utfallit,  så  att  stället  fullständigt  lydt  sålunda: 

ek    em    son    Miluck    (el.    Miluns)    af   R6ma,    brödur    Vilhjålms  konungs  etc;    hvadan 

Yilhjålmr  blir  namnet  på  Flovents  fader  (i  enlighet  med  1>,  se  ofvan).  Att  B 
177"-«  infört  två  brödrr  till  Ansseis,  torde  altså  bero  på  felet  i  176"^  skrif- 
varen  har  funnit  orimligt,  att  Ansseis'  och  Flovents  fader  haft  samma  namn 
J3338-41  '^Y  delvis  vidlyftigare  och,  åt  minstone  beträffande  början,  till  sin  form 
ursprungligarc    i    B    (177^'')  samt  ännu  utförligare  i  C:  Ed»  muni  [)ér  hernad 

t)ann  hinn  mikla,  {)å  er  Frankismenn  ok  peir  or  'Borgindie'  msettu  Romverjum,  {)å  er 
J)eir  foru  yfir  Mundiafjöll  ok  vildu  eyda  Romariki,  ok  {)å  er  Constantinus  keisari  tok  vi3 
kristni;    ok    eyddu  |)eir  mjok   sva  landit,  ok  dråpu  peir  Milon  konung,  födur  minn;  sidan 

toku    |)eir    mik,    Iftinn    svein,    ok    seldu  mik  jarlinum  af  Catharectum       133**  efter    peim 

tillägger     B  med  miklum  naudum,  C  miklu(m)  vandrsedum        133*'    efter     minn    frsBudi 

tillägga  BOD  förklaringar  (se  strax  här  ofvan  anm.  till  1:33^')  133**  Hann 
gcrdi  sva  Å,  den  utförligare  skildringen  i  B  (\1V'-^^)  återfinnes  i  CD  133*' 
om    tillägget  i  BCD    är  nyss    taladt  (anm.    till  133*^)     133"  Josep  Å,  Josez  B, 

Joseith   (7,  José  D      133*'  riki  sinu  Å,  vel  (ok  stjornsamliga     tillägger     D)     riki  sinu,  ok 

stod  mikil  ogn  af  lionum  CB\  skildringen  i  B  177'*'*"  finnes  för  öfrigt  lika 
litet  i  CD  som  i  *4  134*  .x.  A  och  (7,  hvaremot  D  har:  mikil  riddarasveit ;  jfr 
lo4^*'*  (vid  134''*  har  C:  kvåmuz  t)rir  undan),  och  131'».  I  B 
(177*',  178**»*%  jfr  178'«-')  uppgifves  jägarföljet  till  fyrtio  riddare,  eller 
samma  autal,  som  enligt  A  (134*®,  135*^)  och  CD  följde  den  gamle  Josep;  den  se- 
nare   ledsagas  enligt  B  (178'*,   178*')  af  hundra  man     134»   ok   hjo  til  hans  ^, 

enn  er  hann  hafdi  ridit  skotbakkalengd,  [)a  vann  hann  [)enna  hjort  C     134***'  A  saknar  här 

okvädinsordet  putuson  {B  178'),  hvilket  likväl  torde  förutsättas  af  det  följande 
(l)u  hefir  illyrt  mik)  134^*  följ.  Saknar  A^  liksom  äfven  C/),  berätteken,  huru 
Flovent  nedhögg  Joseps  son  {B  178*"®);  denna  notis  tyckes  likväl  ha  varit 
ursprunglig  och  erfordras  för  att  räkningen  på  de  fallne  skall  gå  i  hop  i  A 
(jfr  anm.  till  134*)  134**  i  st.  f.  putu  har  D  den  i  språkligt  afeeende  in- 
tressanta formen  'bvtv'  134"  otun  A,  Flovent  JBCD;  dock  är  det  endast  5,  som 
förtiger    Otuns    strid    mot   J.    och  använder  skildringen  på  Flovent     135'  efter 


ecu  Inledning. 

ofan  tillägger  -C:   f»at  t)6tti  Flovent  mikil  skömm,  er  hann  kom  houum  eigi  ofan ;  homotelevta 

kunna    här    vara    medverkande    till,  att  de  andra  hdss.  sakna  dessa  ord     135'* 

efter  .xv.  (så  äfven  CD,  .xxx.  B)  tillägger  C:  hinir  hvötustu,  ok  måttu  aldri  einn  af 
^eim  komaz  at  unnustum  sinum  135'^  efter  sina  tillägga  B  (179'')och  D  (men  ej  C) 
ok  våru  bseäi  modir  ok  sårir;  däremot  Sakna  både  C  Och  D  det  tillägg  (ok  hyila 
—  nsetr),    SOm     B    (179»'*^)    gör  efter    herbergi  (135'^)      135"*   ridim   —  heldr  Ä 

härmed  öfverensstämma  GD^  olika  i  B  (179^*'^*)     135**  efter  Saxar  insätta  BCL 

hafalanditaltok  135*'  efter  Orliens  tillägger  C:  bk  er  Anseis  leidsögumadr  Jjeirra, 
t)vi    at    hann   kunni  alla  stiga  å  Frakklandi;    antingen    detta    eller   Ock   BlS  notis  ODl 

en  hyrd  vägvisare  (179^^'*')  måste  väl  antagas  ha  tillhört  originalet  135** 
tillägget  hos  B  (179"*)  förekommer  ej  i  CD  135**  efter  ridum  tillägger  C 
inn  135***»  frå  —  Aprilis  Ä  samt  CD,  saknas  i  D,  där  likväl  innehållet  af 
135**"®  återfinnes  i  början  af  det  följande  kapitlet  135"  Korsablin  A,  Kosa- 
ck Kossa-  2>  135**  Kalive  A,  Kabue  C,  Kabui  2>;  Falsardr  AD,  Fascadr  C;  Kanaber 
A,    -ezt    C   -eck    D      135"    J)eir    A,    {)e8sir    fj6rir   kappar  eru  miklir  atgervismenn  ok  C, 

ungefär  lika  i  I)  (jfr  B  179***®)  136*''  veita  —  hest  A,  hafa  leigu  af  konungi  ok 
verda  honnm  at  lidveizlu.  Enn  ^u  gör  vel  ok  Mk  upp  fyrir  oss  hlidit!  Ok  skal  ek  [»ér 
betra    hest  få,  enn^nökkurr  t)inna  settm  nna  hafi  slikan  fyrr  åttan  C     136'  blés  A,  i  t>ry8- 

var  tillägger  B  (jfr  anm.  till  158**)  136«*«  Salatres  —  Korbml  A,  at  J)eir  ha& 
ber  mikinn,-  ok  var  engi  kastali  sa  né  borgir^  at  eigi  befir  Salatres  böfudkonungr  sett  sina 

menn  at  gseU;  enn  hann  sjålfr  er  i  'Earws'  (Korbuilli  2>)  borg  C,  h  varmed  B  ungefär- 
ligen Öfverensstämmer  136^*  efter  vsena  tillägga  CD:  ok  bin  kurteisa;  hon  känn 
allar  i[)r6ttir,  J)8er  er  kurteisum  meyjum  byrjadi  at  hafa  136**  efter  fsezt  tillägger  C: 
né    betr    latin    at  gödum  sidum     136' •  vid  åna  A,  yfir  åna  'Thifur'^D;      D     tillägger: 

er  feUr  hjå  Paris    136"  efter  Paris  finnas  tillägg  i  de  öfriga  hdss.;  se  B  179*»''; 
C  har    ok  lögdu  land  undir  sik,    hvarefter    c   och  D  upptaga  orden  Nu  —  veröl 
(se    B  179*»»)      136*«   B:&    tillägg   hardligr  -  riddari  återfinnes  äfven  i   C 

136^**'  Hann  —  [)at  A,  Hest  hafdi  hann  godan,  er  Ärad  het,  råsfimr  mjök,  fridr  ås^nii 
ok  godr  kosti;  hann  var  södladr  godutn  södli,  ok  med  d^ram  steinum  settr  ok  skrifad 
mörgum    hagleik.      Nu    h^op    hann    å  bak  honum  ok  t6k  merki  i  hönd  ser,  er  saumat  va: 

allskonar  hagleik  C    136"   tillägget    Merki  —  gullnöglum    tillhör    utom    B   (180«' 

äfven    CD       136'^    utförligare    i    B    (180*>-^*);   jfr    ofvan   anm.    till     131» 

136*»-'  leift  -  sakir  A,  mist  odul  vår,  fr»ndr  ok  vini  ok  C     136"  endast   B  meddela 

(180"  och  förut  179")  konungadotterns  namn     136**  tillägget  i  B  (180»^  • 
är    af  intresse       137*-^  motsvarande    ställe    i  B  (180* ^•«)  är  märkligt  därföo 
att  dess  uttryck  delvis  ordagrant  återkomma  strax  efteråt  (180*'*;  jfr  här  ofvan 
p.    XXXIII);    de  andra    hdss.  ha  här  intet  liknande     137'®  härefter  torde  J 


VI.    Om  Flovente  saga.  OCIrt 

uteslutit  det,  som  motsvarat  181*"^*  i  B  och  återfinnes  i  CD  137*''  Enn  — 
[)u  vill  Ä,  saknas  i  i?,  som  likväl  sedan  (18P*'')  anspelar  på  deras  innehåll; 
anledningen  till  ordens  bortfallande  kan  vam  homotelevton,  ty  föregående  punkt 

slutar    i    B  med  [)d  vill    (181*',   l)ér  Ifkar  A)      137"   svå   hlj6dr  sem  A,  ekki  gölmål- 

ugri  enn  C  (fjölmålgari  D);  B:b  fjölmennari  är  tydlfgen  en  korruption  af  C7):s  läs- 
art 137**  härefter  tillägger  C:  litit  mun  honum  nu  stöda  h61  sitt  til  åstar[)okka  vid 
Mar8ibili(u)    hinnar    v«nu    hédan  i  frå     138'*   punkten    börjar   i   C  sålunda:    Otun    ok 

Jofreyr  våru  vitrir  menn  ok  létu  etc;  B  har:  Otun  tok  vid  honum,  ok  skyldu  i  t)eirra 
väldi    vera    fé    hans    öll.      "tå  er  vel  rådit  ok  vitrliga,"  segip  Otun,  "gud  sé  lofadr  nu  ok 

jafnanP  Af  detta  sista  är  tydligen  B:s  läsart  181**"*  en  förkortning  138«'» 
MikiU  —  hans  Ä\  C  öfverensstämmer  här  med  B  (181*®"*),  men  är  något  vid- 
lyftigaje,    ty    den  tillägger  efter  drambid  orden  ok  dreizzid  (skrifvet  'dreiiith';  jfr 

dreyssa,    Oxfordsordb.)    samt  efter   ofmetnud  satsen  ok  låtiz  pér  alla  menn  ksefa  i  stör- 

yrdum  ydrum  138**  efter  sinn  tillägger  C:  ok  for  hann  J>å  til  Flores  Frakkakonungs ; 
enn  ef  hann  tynir  Hfi  sinu,  [)å  er  Frakkland  (!)  alt  farit  ok  skammat,  enn  [)ér  megud  vera 
sevinliga    hropadir    um    alla  ydra  lifsdaga         1H8*^     Omnämnandet     af     bågskyttame, 

hvilkas  antal  uppgifves  olika  i  B  182**,  saknas  i  C  138**  har  A  öfverhop- 
pat    orden    ok  hvé  ilt  —  sjålfr,  som  äro  bevarade  i  B  (182^^*)  och  i  C     138** 

Kanabez   A   oeh   B,    Kannabert  O,  -bek  D         138**"®      utförligare      Och     olika     i     B 

(182^^^),  där  konung  Kanabez  dödas:  enligt  AC  deltager  han  sedermera  i  stri- 
den (l^)72^  158*«),  hvilka  uppgifter  B  utesluter  (liksom  äfven  UP'"^»);  jfr 
äfven  anmärkningarna  till  185»*%  185*»»,  185**'««,  185««%  186»^*», 
]  gg  18-2  0^  ]  gg 8 7- 41  (några  mindre  klara  uttryck  hos  C  och  D  upptagas  i  anm. 
till  185»»»,  185'%  I85*««%  186»'*»)  här  nedan;  det  synes  framgå,  att  re- 
daktöien  af  B  (eller  en  hans  föregångare)  i  denna  sak  gjort  en  godtycklig 
ändring  och  sedan  konsekvent  lämpat  sitt  originals  uppgifter  därefter  138^* 
efter  Flovent  har  B  ett  betydligt  tillagg  (182*»»);  den  ena  uppgiften,  att 
Jofrey  fick  Kanabez'  häst,  står  i  strid  med  A  (och  C)  139'»  (jfr  ock  före- 
gående anm.);  den  andni,  att  Ansspis  lenmade  Flovent  Korsablins  spjut,  blir 
här  nödvändig  genom  B:s  tidigare  utsago  (181*»),  att  Flovents  eget  spjut  gått 
sönder  (olika  i  AC)]  att  emellertid  B:s  version  häri  varit  riktig,  torde  bevisas 
däraf,    att    C  vid   138»»  efter  spjéti  (af  tanklöshet  har  Cb  skrifvare  satt  sverdi) 

tillägger:    pvi  er  ått  hafdi  Korsablin;  ok  var  vid  merki,  l)at  er  Marsibil  hafdi  sent  honum 

um  morgun  adr  fyrir  139»»'*»  saknas  i  By  som  dock  senare  (184*'^'»»)  har  mot- 
svarighet   till     139»»-»       139*®     efter    svarar   insätter  C:    Vel  er  ^&t  rfki  komit,   er 

hann  hefir,  ok    139*'  gagni  A,  lidi  fyrst  C      139*®  ^    alla  redaktionerna  växla  med 


CCIY  luledning. 

afseende  på  namnen;  C  stämmer  närmast  med  A^  kallar  konungen  Burnement 
och  säger  om  hästen:  å  gödum  hesti  svörtum  sem  Magrimon  (mcn  i  A  144**  och 
157^*  säges  M.  vara  hvit).  Likhet  med  B  visar  1),  som  kallar  hästen 
Atrament.  Det  syncs  vara  ovisst,  om  originalet  har  uppgifvit  ett  namn  för 
konungen  och  ett  for  hästen,  eller  om  det  varit  ett  och  samma  namn,  som  i 
de  särskilda  hdss,  fått  olika  användning  och  former  139^*  -4:8  version  finnes 
äfven  i  C\  B  säger  motsatsen  (183'^-')  139^3  ^f  mikilli  reidi  A,  utförligare  i  B 
(183^'''^),  hvarined  C  öfverensstäinmer  140^*  Ok  J)egar  hann  vitkaz  A  (=  C); 
enligt  B  (=^  I))  kommer  Flovent  ej  till  full  sans  förr  än  efter  bönen;  stället 
är    där   utförligare  (183»«  «^)     140»  spottan  A,  jfr  B  (183^^-^);  C:   dauda  af  hinu 

bölvada  afspringi  Gydinga  140'*  tillägg  i  B  183**"®  Och  .C:  fyrir  sakir  hins  etc. 
140^^  tillägg  i  6',  som  har:  (bj6z  at  hefna  sm  [»  i^])  ok  er  t)e6s  ineiri  van,  at  Kabae 
konungr  mani  aldri  sidan  bera  siua  kvedju  fyrir  unnustu  sinni,  samt,  något  kortare,  i 
I)\  ok  er  |)ess  van,  at  bann  segi  aldri  sidan  kvedju  Marsibiliu  konungsdottur      140        be- 

tydligt  utförligare  i  B  184^-^*  (olika  i  CD)  140^^^^  saknas  i  B,  ehuru  där 
längre  fram  (184^*  ')  finnes  en  viss  motsvarighet  140'*  .c  A,  .iiij.c  CD  140*«-* 
Nu  —  vilt  ersattes  i  BCD  af  en  helt  annan  förmaning  (se  184^^®)    141»  GaKf- 

rer  A^  Kalifs  C, 

Då  härefter  saknas  ett  blad  i  A^  jämföra  vi  för  nästa  stycke  B  ("Flovents 
saga  IF)  med  C  och  fragmentet  af  7),  så  långt  det  räcker. 

184'*'    Ok    —  j^jonustu  JB,  Nii  ef  [)u  vilt  bafa  oss  med  {)ér,  ()å  verdr  |)u  at  gefa  os 

mikit  fé  C  (jfr    A    14P'^)      184";*  vid  ~  leggja  B,   mycket    utförligare  i  (•:  V 

J)ér  séd  bjå  mér.     Ek  skal  sva  mikit  fé  gefa  ydr,  sem  J)ér  vilid  sjålfir.      5u  skalt,  Flovent  T 
vera    merkismadr    minn;  ok  skal  ek  gefa  t)ér  |)usund  manna,  ok  skulu  |)eir  vinna  [)ér  eida — 
at    {)eir    skulu    aldri  vid  J»ik  skilja,  {)6tt  bani  [)eirra  liggi  vid."     i&å  mselti  Otunn:  ''Floven 
herra!**    segir    bann,    ''{)etta    er    fagrt   bod,"  segir  bann,  "er  konungr  bydr;  ok  skaltu  [)ett 
pekkjaz.      Enn  {)u,  konungr!  efn  beit  pin  vid  bann,  sem  konungi  byrjar!"  —  "Eigi  skal  e 
bregda  ordum  mfnum,"  segir  konungr;  "beldr  skal  ek  auka/     Hefir  konungr  nu  lokit  rted 
siuni      184**''    Nå    —    breystiverk    B,   Eru  peir  nu  komnir  i  Pårisborg;  ok  fannz  [lå  eu 
roadr   sva  djarfr,  at  bonum  bannadi  inn  at  rida  i  borgina  C     184*^^^  pann    —  konungr 

einn    mann;    så    atti    meira    liggjanda    fé,    enn    .xx.    lilfaldar    msetti*  bera    (jfr    anm.    til 

jg^io-iij   Konungr   m«lti   vid   bann:   "Heyr  mér!"  (sannolikt  korruption  af  namn^ 

Hermet)    segir   bann  C     ISÖ''^  pann   —  bafa  saknas   i   C      185*  efter   peim    tillägger  O 
eptir    sinun)  vilja      185*  naetr  JB,  vetr  C     185*  peir  B,  peir  vili  ok  peir  C     185^*'  er  - 

diktat    saknas     l     6*     185*'*    margar    pusundir    B,    pusuud    piisundir    pusunda  ('pusund"' 

manna    C     185*»'*  pvi  at  —  bera    saknas    i   C  (jfr   strax   här  ofvan)     185****  d^r- 

ligra  --   maedi  B^  innis  sins  med  godu  yfirlteti   C     185****  bafa    —   kömu  5,  flydu,  pvi  »t 


CCVI  IiilediiinL'. 


O" 


ftlt  [)at  gull,  er  Salomon  hinn  spaki  (Samaon  hinn  sterki  D)  atti      18G****  Enn  —  skilnad 
JB,    "^at    veit   tru    mm,"    segir    hann,  "at  ek  gaf  raik  upp  (i  hans  vald   tillägger     D),  hefi 
ek    handselt    fyrir  tru  mfna  miklu  fé  ok  penningum."     Konungr  segir  (sakims   i    C):  "Vér 
skulum    styåja    ydr    til    fégjaldsins.      Enn  ek  vil,  at  ^u  segir  mér  frå  illraenni  J)vi,  er  mer 
hefir    gört   slikan   skaSa  (sva  mikinn  mannskaSa  D)."     Konungrinn  svarar:  ''Hann  er  fseddr 
å  Spanialandi  ok  konungborinn  at  SBtt,  heitir  Flovent  at  nafni  ok  hefir  eigi  enn  skegg  a  kinnum  ok 
hefir  J)ö  karlmanns  hug.  Engi  madr  er  sva  djarfr  (våpnfimr  D),  at  hann  fåi  unijit  (megi  forSaz  D); 
ok  ef  hann  kemr  a,  J)å  kemz  hann  aldri  or  höndum  honum  (i  St.  f .  å  —  honum  har  D I  sa  madr 
kemz  engi  undan),  nema  hann  gefi  sik  upp"  CD     186*^**  l)it  .ij.  konungar  JB,  [)eB8ir  tveir 
k.    C,    l)essir  .iij.  k.  D     186**^"  |)it  —  hans  B,  Ok  synitl  ^ér  mikil  drottinssvik,  ^at  sem 
J)ér  lofict  einn  mann  fyrir  [)at,  er  pér  poriS.  eigi  at  bida  hans  höggva  C  (ungef.  =  D)      186*^ 
efter    Maumet    tillägger   T)   (icke   C):    er  mér  kom  brott  6r  höndum  J)e88a  riddara     186** 

mér  B,  oss  CD  186"  enn  —  hennar  Saknas  i  CD  186*'**  Höfudkonungr  —  gört 
B,  "Heil,  dottir!"  segir  höfudkonungr,  ^^u.  ert  vel  komiu.  Mér  er  görr  raikill  skadi;  J)v, 
at  nu  er  komin  mikil  hjålp  (kominn  einn  hlaupamadr  D)  or  Spanialandi  til  Frakklandsi 
ok  hafa  {>eir  unnit  mikinn  sigr  å  mönnum  vårum;  ^vi  at  l)ar  er  einn  sveinn  med  t)eim,  er 
bffidi  hefir  gört  oss  skömm  ok  skada.  Hann  hefir  felt  Kabua  konung  ok  höggvit  hönd  af 
Korsablin    konungi,    unnasta  {)inum,  ok  felt  margan  hvatan  dreng  fyrir  mér  CD,  ok  gördiz 

nu  ordsseli  vid  Frankismenn  tillägger  C  186*'  "'ser'  —  minn  B^  sé  hér  brédur  minn 
2>,  sva  segir  brodir  minn,  at  C  186**  gud  B,  Maumet  CD  186*®''  mundi  — 
segJH  B,  ok  (t)å  D)  mun  hann  skjott  nidr  Isegja  ofinetnad  hans.  Enn  råd  vil  ek 
rada  ^ér,  fadir!"  segir  hon;  "låt  l>u  göra  rit  ^in  ok  send  eptir  sonum  ^fnum,  Emenius 
(Ginnemus  D)  ok  Ysåth  (Ysåk  D);  t)eir  hafa  unnit  Nordmandie  ok  lagt  undir  sik; 
ok  stefn  t)eim  til  Pånsborgar,  ok  kom  t)eim  til  med  pér,  ok  låt  slå  eld  i  borgina  med 
vélum    l)inum,    ok    set    valslöngur    margar,    ok  fell  nidr  grjotvegg  l)ann  hinn  mikla^  er  nm 

borgina  er  (görr  til  styrktar  vid  håna  tillägger  J)),  ok  syn  svå  styrk  J)inn  ovinum 
t)inum,  J)eim  er  i  borginni  eru!  Ok  munu  })eir  på  skjott  upp  gefaz  naudgir."  Nu  lofadu 
allir  [)etta  råd.  Enn  konungrinn  bjo  t)å  sendiraenn  sina  med  ritum  ok  sendi  eptir  sonam 
sinum  bådum  CD  186*'*  jåtti  —  ådra  J?,  gördi  vel,  sem  vån  var,  ok  (gördi  störmann- 
liga   D)    lét    gefa    honum   gull   ok  silfr  ok  mörg  gudveQarpell  CD.     Hann  gaf  honum  stör- 

mannligar  tillägger  C  186**  efter  hét  tillägger  C  ok  maelti:  i»u  skalt  fara  til  Flo- 
vents  til  Påris  ok  frelsa  tru  mina,  D  ok  m.:  ^u  skalt  fara  i  Pårisborg  at  frelsa  tru  mina  yid 
Flovent  ok  få  honum  i  hendr  fé  {»etta  186**"  Hann  —  olivotré  B,  Sidan  féru  jieir  tfa 
saman  med  klyfjahesta  (klyQada  hesta  D)  til  Påris  CD  186**«  i  —  hann  B,  til  borgar- 
innar,  t>å  bad  Gamalfin  upp  luka;  ok  var  honum  fylgt  til  innis  Flovents  C,  [)ar,  kvödda 
l)eir  öngvan  mann;  ok  er  hann  så  Flovent  D  187*'*  |)u  —  minn  B,  t)vi  at  einn  m6dar. 
brödur     å    ek,    at    Korsablin    heitir    ok    Jiu    raentir    CD      187*"*'    Gamelfinn    —    sinn  B^ 

replikerna  stå  i  motsatt  ordning  hos  CD  187»«  Yokit'  B,  fé  mikit  C,  mikit 
gédz  D. 


VI.    Ora  Flovonts  saga.  CCVII 

I  det  hela  äro,  som  man  ser,  CD  vida  utförligare  än  B;  att  -B  också  är 
betydligt  mera  kortfattad,  än  Ä  här  varit,  synes  däraf,  att,  medan  ifråj;avarande 
stycke  af  B  i  vår  text  upptager  endast  omkring  16  i  trykta  rader,  det  felande 
bladet  i  -4,  efter  beräkning  på  de  öfriga,  måste  ha  innehållit  minst  200,  högst 
260  rader.  Mycket  af  det,  som  CD  hafva  utöfver  2?,  har  säkert  ingätt  i  A\ 
särskildt  kan  man  veta,  att  A  här  haft  notisen  om  de  båda  prinsarnes  efter- 
skickande, ty  den  saknas  vid  162^*»  (både  i  A  och  C),  där  B  (202^ »^«)  in- 
skjuter den  samma.  —  Vi  fortsätta  nu,  utgående  från  A^  den  detaljerade  jäm- 
förelsen. 

141»^  tillägg  i  B  187*«^  (=  C)  HP"  tillägg  i  B  187»«  »  U2« 
godum  gudvef  A,  gudvef  t)eim  er  clesis  heitir  C  142*®"^*  redogörelsen  för  ädel- 
stenarna, i  synnerhet  d^sas  namn,  är  olika  i  alla  hdss.  och,  som  det  sy- 
nes, äfven  i  A  felaktig  (i  det  cristallus  och  carbunculus,  såsom  mera  kända, 
ersatt  chalcedonius  och  sardonyx),  oaktadt]  de  stränga  orden  i  142*®*'*, 
hvilka  B  försigtigtvis  utelemnar  143"-»  ok  —  keyptr  saknas  i  BG  142»* [)atil,  t)at  dunn 
G  (jfr  B  1 88'^)  142*»  *  ok  —  Jofrey  saknas  i  BC\  B:b  ord.ok  —  manna  188"  •  saknas  i 
AC  143"'  Hon  svarar  —  sér  A',  C  har  prinsessans  svar  =  B  188**,  men 
sedan:  Konungr  setti  håna  nidr  hjå  sér  (ungef.  -=  A).  Det  är  s vårt  att  här  förlika  de 
stridiga  uppgifterna  143''*^  och  ^«*  konungens  båda  tal  äro  i  B  (188^^^') 
sammanslagna  till  ett  och  något  förkortade;  C  öfverensstämmer  med  A^  men 
har  dock  uppgiften  om  de  1000  riddarne.  Däremot  saknar  A  (och  C)  i  detta 
sammanhang  orden  Flovent  —  veitt  (B  189* '),  h varjämte  A  (men  icke  C^  ute- 
lemnar I>å  —  feHa  (B  189»''»)     143"  .xv.c.  A  (här  och  144^*),  C  uppgifver .xij.c, 

B  (199"'**)  .xvi.c.     143^**  Vermunds  —  vid  A,  Vermundz  riki  til  t)e8s.  er  å  eii  tekr  vid, 

er    Flåndres   heitir  C  (jfr   i?    188^^')      143***    Enn    —    raann  A,  Enn  godr  drengr  l)arf 
goda    lidveizlu    godra    manna,    enn    hann    må   litit  einn  at  göra  C      144"  sem  skjotast  A 

och  C;  det  är  anmärkningsvärdt,  att  A  och  C  låta  härtåget  mot  'Korbuil'  ske  ge- 
nast  efter  Flovents  tal  till  riddarne.  B  förlägger  utryckandet  till  nästa  morgon ( 189'® 
följ.);  detta  synes  också  vara  det  riktiga,  ty  äfven  i  A  berättas  förut  (144**®),  att  F. 
under  dagens  lopp  undfiignat  sitt  folk  samt  först  eftor  kvällsvarden  hållit  talet;  när 
sedan  omnämnes  (144^^  följ.)»  ^^^  Corduban  tidigt  på  morgonen  begifvit  sig  å  stad 
med  sin  här  och  på  vägen  mött  F.,  tyckes  äfven  detta  bestyrka  B:h  version,  ty  af- 
ständet  mellan  Paris  och  Corbeil  är  ju  tämligen  ringa  (jfr  därom  äfven  154*® 
följ.).  —  Också  i  det  näst  föregående  är  B  exaktare  i  tidsuppgift,  i  det  den 
(189**)  anmärker,  att  F.  först  morgonen  efter  konungens  gästabud  kallade  till 
si^  sina  riddare;  af  143**  %  jämfördt  med  144^^,  ser  man,  att  meningen  är  den 


CCVIII  Inledning. 

samma  i  A  144»»»  i^ygti  _  4lygi  ^  frelsti  S.  af  lesti  lögmanna  C  (jfr  B  189**''j 
144*^    .ij.M.    Ä,    .M.M.    C,  .X.  t)U8undir  B     144*'  sem  —  milu  A,  rajök  lengi  B^  um  stund 

C  144*»"^ -C,  jfr  B  (1895^-^)  145'^  .c.  manna  ^  (-=  C);  däremot  häri? 
(190^)  .ccc,  väl  emedan  denna  hds.  förbytt  ifrågavarande  uppgift  med  den  i 
145*®  (.ccc.  AC),  där  åter  B  skrifver  .c.  145»'**  ok  hversu  —  i  fyrstu  saknas  i 
BC  ll5^»-«  A  är  här  =  C,  B  (190^-^*»)  har,  troligen  af  förbiseende,  låtit 
riddaren    få  ^amma  dcdssält  som  hans  strax  förut  nämde  broder    145^*'*  orden 

Enn    —   verda    OCh     scm  —  vinna     saknas    i     BC        145"    .xx.  AC,  .xxx.  B     145"  • 

utförligast    1    C:    ....  framm    ok    hristi    mjök    spjot    sitt;    enn  bsedi  var  J)eim  ^skeinkt* 

(?  skerat?  otydligt)  vistir  ok  vin,  er  fyrir  honum  värd.  Frankismenn  8.4  athöfn  sina 
höfdingja;    ^k    «ptu    Frankismenn    å  Saxa  ok  mseltu:  ^Vér  höfum  pann  höfdingja,  er  l«gja 

mun    dramb  ydvart.     Flyid  til  Saxlands  ok  latid  grwda  sår  ydurP     hvarefter    följer    Ok 

l)at  -  81118   (se  B  1902*-')     145*»— 6^%  som  i  B  är  mycket  förkortadt,  är  i  C 
nästan  =  ji     146»   Flovent  A,  Apollo  (!)  C    146'*'**  sannolikt  felaktigt  i  ^;  den 
motsatta  versionen  i  B  190*®*  styrkes  af  C.    Äfven  />:s  tillägg  190*'  återfinnes  i  C, 
liksom  också  sistnämda  hds.  har  de  något  utförligare  uttrycken  B  190*^*    140"  •  enn 
hann  —  fylgt  (^)  har  troligen  felaktigt  inkommit  ur  det  följande,  där  samma  ord 
( 146^*^)  oförändrade  förekomma  i  bättre  sammanhang;  jfr  B  190*'  *     146"  nökkva. 
u4,  fletta  C    146^' .4  öfverensstämmer  här  med  C\  B  har  (190**^)  en  uppgift,  sonm. 
passar  till  handskriftens  egen  berättelse  189"^      14()^^  uttrycken  i  B  190*'  * 
(^  (7)  synas  vara  ursprungligare     146*'  äfven  C  saknar  B:s  uppgift  191'       146*»  -^ 

sinn     —    Bödran    A,    hest    sinn    Boduan    C      146**    .x.c.    riddara    A,     .x.    riddarar     BC    : 

äfven    orden    Enn  —  eptir  B  191  ••»    återfinnas    i    C      146*<>   f  gröf  A,  i  tålgröf 
(så  hnr  C  äfven  \id  147^)     146^«  A  =  C     14fi«*^  Crs  uttryck  öfverensstämmi 
här    mera    med    B    (191"    följ.);    />:s  ord  enn  —  l)ola  motsvaras  i  C  af  J)iing 

verdi,    ok    ska!   ek  gjalda  ydr  dauda  ydvarn  fyrir  hann      147'«  afvikaude    sifferuppgift 

ter    i    B    (191**)    och    i  C:   .xij.  menn    147«<>  efter  j)essa  tillägga  BC  (som  doclci= 

sakna     orden     Mmir    —    dråps):    ek   skal  hefiia  mm  å  honum      148»   det     i     A    utclem 

nade  svaret  (/?  19-2*®''*)  finnes  i  C    148»'^"  Enn  Otun  —  Jofrey  ^4/ denna  bedrift     = 
tillägges    Flovent    i    TS  (192'^  följ.)  och  i  C     148"*'  den  afvikande  versionen     J 
i    B     (192'*  «)  tillhör  äfven  C     148"  den  utförligare  skildringen   192**»  '  har      - 
B    gemensam    med    C      148'»  .xl.  äfven    C      148"*   C  ^- A,  utom  att  C  har 
talet    .xiij.;   den    osannolika    uppgiften    i    B  (192*^)  tonlo   ej  vara  ursprunglig 
148'«»  Enn  —  foru  A,    sannolikt    riktigare  är  />.(192*'*^),  hvarmed  G  öfverens- 
stämmer     148*'  gjalt  —  af  ^,    vidlyftigare  och  annorlunda  i  C  och  /^  (192****); 
stället    bör   jämföras  med   148*''^,    som  saknas  i  B^  naedan  C  af  Flovents  or4 


^^^^  Inledning. 

Otuns  befrielse  berättas  helt  olika  i  B  (196*^"**);  icke  häller  har  B  något  om 
Otuns  samtal  raed  Marsibilia  före  befrielsen,  utan  aftalct  dem  emellan  sker  i 
prinsessans  loft  (se  196^*  ^");  C  stämmer  öfverens  med  J,  ehuru  den  något 
förkortar  15:l'>>  ok  buda  —  tidendi  saknas  i  C]  B  har,  sannolikt  felaktigt, 
motsatt  uppgift  i  196**'.  Flickornas  namn  äro  i  C  Fauseth  och  Florente;  be- 
rättelsen om  deras  förlofning  med  Otun  och  Jofrey  är  i  C  något  oredig,  men 
i  enskildheter  föga  afvikande  från  A^  i  B  är  den  starkt  förkortad  15:1'*  efter 
Flovent  har  A  uteglömt  fingrgull  sitt;  jfr  B  197**''  (och  A  155'*)  154*'-*» 
angående  Otuns  affärd  har  B  (197*®-*^  och  *'  ')  ett  par  tillägg,  som  synas 
vara  ursprungliga  154*'  efter  herbergis  torde  väl  orden  ok  kom  par  i  han(a)galdr 
(B  197'®)  vara  öfverhoppade  155'*  säkerligen  urspruugligare  är  detta  ställes 
lydelse    i    B    197'^',    hvarmed    C  ungefärligen  öfverensstämmer      155"  ok  — 

dauda    Ä^    ok    er   saT  ssell,  er  slika  å,  sem  hou  er,  pvi  at  kou  er  badi  frid  ok  fögr,  sva  at 
engi  er  slik.     Enn  ek  var  adr  viss  ordinn  dauda  mins,  ok  skaut  ek  tru  miani  at  leysa  mik 

155**  A  har  öfverhoppat  den  vackra  naturskildringen,  hvarmed  kapitlet  börjar 
i    C   och    2?    (197*^*)      155**  det  löfte,  som  B  (197«3*)  låter  Florent  ytter- 
ligare    göra,   saknas  i  C  och  kan  vara  redaktörens  egen  tillsats      155**  A  har 
utelemnat    anmärkningen,    att    Fl.    raed    flit    bytte  om  samtalsämne,  B  198^'® 
(=0      156*  tillägget    i  B  198****,  hvilket  ej  återfinnes  i  C,  synes  vara  be- 
höfligt   för  sammanhanget     156*®**  allir  våpnfaerir  menn  Ä,  otal  riddara  C,  hvaremo 
B    hftr    bestämd  sifferuppgift  (198'^®)     156*^*®  uppgiften  om  platsen  är  någo 
olika  i  B  (198**),  hvars  version  äfven  finnes  i  C]  mot  ^4:s  notis  157**  svara 
i  C  or  skoginum,    under    det    B    där    ej  angifver  stället      156***  A  ==  Cj    full 
ständigare    B    198^**®      156**    utförligare    och   säkerligen    äldre    version   i  I: 
(198**-«)      156*«**  mindre    förkortadt    i  C  än  i  ^      156«*— 7«  saknas  i  BCZ 
157»  meginherrinn   A,  herr  Saxa  C,  endast  B  har  här  (198®*)  sifferuppgift    157*** 
och    **'^    tyckas  utesluta  hvarandia  till  innehållet;  det  senare  stycket  saknas 
BC   (h varjämte    C   utelemnar    at  hefna  —  sat  157^®);  A:s  skrifvare  har  väl  för 
blandat    den    detacherade    truppen    med   hufvudstyrkan      157*''**  ok  Korduban 
konungar  A,  ok  syuir  hans  C,    ett    godt  exempel  på  denne  skrifvares  tanklöshet; 
eget    nog,    upprepas    samma    felaktiga    läsart    vid    158**    (ok  Körd.  son  hans  A) 
157**'**  detta  stycke,  som  saknas  i  B,  eger  motsvarighet  i  C     157**  tillägget 
hos  B  (199****)  saknas  i  C;  sannolikt  är  det  blott  en  annan  version  af  upp- 
giften   157*®"'    i    A       157*«  l)innar  miskuunar  A,  krapts  pins  BC     158*'*   den   någOt 

utförligare    formen  hos  B  (199*'"^)  finnes  också  i  C      158*^  efter  stiga  har  C: 

"tat    veit    ek,**    segir    konungr,    "at    ef   eigi    verdr    hefnt    min,    {)å    verd    ek    eigi    gladr''» 


ocxu 


Inledning. 


bråz  bonum  (163"  •)  SVarar:  {)j6fr  ok  leidr  }^rse\l,  stråkr  ok  putuson  ok  aumr  I)rttll  (så)! 
Ok    vesfielir   eru  J)eir,  er  {)ér  pjona.     FaSir  minn  görir  vilja  |)inn  ok  vartu  honum  verst,  er 

honoin  la  å  mest;    Strax    därefter    har    C  honum  (d.   Y.   S.   Makon)   i  st.   f.  Terrogant, 

hvarjämte     stycket    evå  at  —  ejålfum  sér  (163»*-*»)    blott    har    till    motsvarighet: 

ok   feldi  hann  ofan,  braut  handleggi  hans  ok  barSi  andlit  hans  ok  fleygdi  hann  I  grdf  ein* 

djupa  163**  — 5*'  är  mycket  förkortadt  i  (7,  men  ej  fullt  så  starkt  som  i  B 
(203*"^*)  163**  tidsuppgiften  (.xxx.  månada)  saknas  på  motsvarande  ställe  i  B 
(203*)  och  O,  hvaremot  samma  uppgift  förekommer  hos  B  (203**)  i  det  mot 
164^  svarande  sammanhanget.  Möjligen  har  originalet  haft  denna  uppgift  på 
båda  ställena  163*'  gert  A,  stundat  B,  unnit  C  164*''^*  har  motsvarighet  i  C, 
som  dock  här  något  förkortar  (Alinatur  namnes  ej);  resten  af  dialogen  (altsä 
äfven  det  franska  ordspråket)  saknas  i  C  liksom  i  B     165*»-"  Nu  —  konungsson 

Ät  Nå  er  at  eegja  frå  sonum  Salatres  konungs,  at  t)6ir  höfdu  herjat  um  riki  Frakkakonungs 
ok  unnit  undir  sik  borgir  (ok)  kastala.  f>eir  höfdu  sét  rit,  [)au  er  fadir  [leirra  haf3i  lent 
t)eim.  Höfdu  t)eir  drepit  .iij.  konunga  ok  mikinn  fjölda  annarra  riddara.  ^eir 
eru  nu  komnir  til  Pårisborgar  med  ber  sinn  at  (^ok^)  freista  fr8ek(n)leik8  sina  ok  Almatur 
konungr  med  {^eim,  så  hinn  sami,  er  l)eir  se  tia  at  gipta  systur  sina.  £nn  l)eir  hafa  med 
sér  .XXX. M.   riddara.     Borgarmenn  bjugguz  vel  moti  ok  setludu  at  verja  borgina.     Dimitrius 

(så),  son  Saxakonungs,  reid  C.  Huruvida  de  spärrade  orden  hafva  tillhört  origi- 
nalet eller  blott  utgöra  ett  slags  omskrifning  af  165**"*,  där  tre  riken  nämnas 
torde  vara  ovisst  165"  framför  målamadr  inskjuter  c  enn  nykomni  165'»*  då 
det  kortare  uttrycket  kappi  Frankismanna  är  gemensamt  för  B  (203'^'*)  och  G^ 
måste  man  väl  antaga,  att  A  på  detta  ställe  något  utvidgat  originalet  165*  • 
saknas  i  BC  165»^  den  utförliga  versionen  i  B  203*®-*  (där  hvatskytr  väl 
bör  rättas  till  hvatskeyttr)  torde  vara  ursprunglig,  ehuru  C  här  är  =  ^    165»»*» 

Rid    —    manna    Ä,    Ekki    er    hann    hér;   hann  er  farinn  til  Korvisborgar  ok  konungr  med 

honum  ok  mart  hermanna  C.  Anakoluten  i  Aj  att  meningens  slutord  stå  i  nomi- 
nativ  liksom  i  JBC,  tyckes  visa,  att  skrifvaren  börjat,  men  ej  ordentligt  genom- 
fört en  förändring  af  den  (i  BC  bättre  bevarade)  ursprungliga  konstruktionen 
16&*»-«  eigi  —  höfud  Ä]   med    B   (203**)    öfverensstämmer  till  innehållet  C:  eigi 

elaz    fyrir    ydr,    (ivi    at    hann    mun  skämma  ydr  ok  margan  manu  drepa      165*^*   nägot 

utförligare  i  B  (203***),  hvarmed  (7  öfverensstämmer,  utom  att  C  i  st.  f.  orden  megum 

—  åkafa  har:  meetum  ()eim;  ok  kemz  [)é  engi  undan  med  Qörvi  165****  C  har:  S61in  skein 
bjarty  ok  lysti  långt  af  våpnum  heidingja.  Enn  Frankismenn  ridu  i  hendr  t)eim  brynjulausir^  ok 
hlutu  {)eir  mikinn  skada^  er  fremstir  varu.  Eun  så,  er  ^ar  va^ri,  måtti  pjå  mart  spjétslag  ok 
stért    högg;    ok    féngu    Frankismenn    par    skada,    er    |)eir    våru    eigi    herklaeddir     165***** 

saknas  i  BC       165** — 6^  prinsens  rop  har  i  C  ungefär  samma  lydelse  som  i 


VI.    Om  Flovents  saga.  CCXIII 

B  (203**"')        166»'*    6p    hans    A,    ord  hans  ok  heitan  ramliga  C     166*  akafliga  ^;  mot 

jB:8  liknelse  (203««)  svarar  i  C:  sem  valr  flygi  eptir  rjiipu  166»  orden  Enn— hest- 
inum,     hvilka    B    insätter    framför     sva  at,    återfinnas    ungefär  likalydande  i  G 

166»  i  bak  A,  å  BC     166»   tillägget    ok  fékk  hann  mikit  sår  B  (204*)    finnes    äfven    i 

C      166*^'*^  C  stämmer  närmast  med  B  (204*^),  men  har  i  st.  f.  jafnskjött  — 

skotinn:  hann  er  hafdr  i  vardhaldi,  t)å  er  bardaginn  h6fz,  ok  er  skotit     samt     utelemnar 

ok  er  —  konungs  166^^^®  Flovents  tal  har  i  C  samma  form  som  i  B  (204*^***) 
166^®  Ä  tyckes  ha  öfverhoppat  notisen,  huru  Flovent  och  hans  män  härklädde 
sig,    B    204*®'^®;    den    förekommer  hos    C,  som  tillägger  (efter  allir  204*»)  med 

grimraleik    ok    åkalli    at    daga    Flovent.      Florent    konungr    var  herklaeddr  ok  med  honum 

.xxx.M.   riddara     166"'  segir  meistari  Simun    utelemnas    här    (liksom    flere    gånger 

eljest)     i    BC     166*^*  hefni  —  övinum  A,  s»ri  einn  mann  af  Söxum  G  (jfr  B   204^*  V) 

lgg27-3i  Flovents  tal  är  tämligen  olika  i  uttrycken  hos  B  204^*'^^;  C  liknar 
här  J5,  men  utelemnar  Verjum  —  våra  (20i")  äfvensom  ordspråket      166**'  rätt 

mycket  varieradt  i  B  och  C\  C  har  i  st.  f.  er  —  bardaga  (166*^');  sva  er  hann 
raudr  i  andliti  af  reidi  sem  blod,  i  st.  f.  najfrar  (166**):  'hravrdi';  af  ordskiftet  upp- 
tager C  blott  Flovents  svar  106*^  Ä  har  sannolikt  öfverhoppat  notisen  om 
Florents  svarsstöt,  ty  denna  finnes  ej  blott  i  B  (204*^^)  utan  äfven  i  C,  som 
likväl    saknar    orden   ok  i  l«rit  —  såri    166^*»  efter  peirra  har   B  (204"*)  Enn  — 

verit,  C:  Enn  FL  var  {)ar  eigi  hjå  i  bardaganum,  er  konungr  féll  166*"*  C:  "^li,  herra! 
litr  aldri  um  {)ik  i  dag,  heldr  höggr  {)u  til  beggja  hända.  Nu  er  fallinn  Florent,  konungr 
vårr,  ok  er  hann  daudr;  enn  eptir  fall  hans  ferr  hverr  heim  til  Pårisborgar,  ok  er  nu  eng  i 
eptir    nema    lid  vårt;  enn  Saxar  eru  sva  margir,  at  .iiij.  eru  um  einn.     Ok  snuum  aptr  til 

Pårisborgar  166*^  omnämnandet  om  Flovents  sorg  i  B  (205*)  och  C  har  san- 
nolikt tillhört  originalet  166^®  Otuns  ord,  som  här  insättas  af  både  ^  (205®'*) 
och  C,  stå  hos  A  förut  i  annat  sammanhang  (160**);  härefter  följer  så  väl  i 
B  (205^^***)  som  (7,  men  i  ganska  afvikande  ordalag,  en  skildring  af  striden 
166^® — 7*  tvekampen  med  Almatur  berättas  kortare  i  B  (205^*'*)  och  C 
167^^  de  ord,  som  härefter  tilläggas  i  B  (205**  '),  saknas  i  C  167"^»  ^yi 
at  —  hlaupit  saknas  i  BC       167^«-^'  något  förkortadt  i  B  (205^*^),  hvarmed  C 

nära  öfverensstämmer        167**    margan  godan  dreng  A^  margar  .M.  ok  Almatur,  er  t)eir 

setluda,  at  ekki  mundi  bila  (i   St.   f.  at  —  bila   har   J:    öngum  jafnan),  J)vi  at  hann  hafdi 

verit  brjåst  fyrir  fpt  pn  bno/sft  j'  C)  Hdi  l)eirra  Cd  167"  följ.  C  har:  ieiv  éttaz 
mjök    ok    bidja  fodur,  at  hann  fari  heimleidis  sins  med  peim;  ''{)vi  at  vér  höfum  serin  lönd 

ok  Ti\sr. 

För    återstoden    af   sagan    utgå  vi  under  jämförelsen  från  B,  eftersom  det 

motsyarande  i  A  gått  förlorad  t. 

ö 


OCXIV  InledDiDg. 

205"**  Salatres  —  {)eir  JJ,  Konungr  segir:  "Ek  mun  rida  eptir  dottur  minni  i  Cor- 
visborg  ok  eptir  fé  minu,  er  ek  a  par.**  Nii  C  205*^  til  —  lét  B,  for  til  Corvisborgar, 
ok  urdu  borgarmenn  honum  fegnir.  Sidan  lét  konungr  C  205'°"^  med  —  menn  B^  ok 
er  mikill  harmr  i  Pårisborg  eptir  fall  Flores  konungs  C  205*'  laetr  —  borginni  ^  {)å 
stefnir    Flovent    at    sér    lidi  C      205**'  fara  —  fylgja  By  hitta  höfudkonung,  "ok  skal  nd 

skipta    um    med  oss"  C      205*»  efter    sina    tillägger    C:    ok  eru  herklseddir     205«®  ådrar 

XX.  {)U8undir  B,  tuttugu  hundrud  ('.c.')  C     205* *•'  i  solarrod    Saknas     här     i     (7,     SOm 

likväl    längre    fram    (se  anm.  till  206**')  berättar  sarama  sak      205«'— 6*  ^essi 

—  sterkr  By  Steinveggir  sterkir  våru  um  borgina,  sva  at  ekki  måtti  upp  koma^  ef  hlidin 
våru  aptr  C  206''^  sva  breid  ok  djiip  By  mikil  C  206***  l»star  —  naetr  B,  um  naetr  af; 
ok  måtti  [i;.r  engi  i  nånd  koma  borginni  C  206*'  Floveni  —  fylla  B,  Fl.  kom  i  ^nn 
tima  med  lidi  sinu,  er  sol  rann  å  vid  ok  engi  bru  var  yfir  dikin.  ^eir  stigu  af  hestum 
sfnum.  Sidan  spurdi  hann  lid  sitt,  hvat  råds  V8eri.  Otun  svarar:  "Herra!"  segir  hann, 
"sjå    {)u    råd    fyrir    oss!    enn   vér   eigum    {)vi  at  fylgja,  sem  J)ér  likar."     Fl.  maelti:  "|>at  er 

mitt  råd,  at  hér  eru  vidikjör:  t)&r  skulu  vér  taka  oss  vidikvista  (otydligt)  allir  ok  kasta 
i  C  206'***  Sidan  —  ok  B,  ok  våru  {)å  full  dikin,  ok  géngu  p&r  yfir  med  lidi  sinu  öUu. 
Ok  er  Fl.  kom  at  borginni,  pk  lét  hann  brjota  upp  hlidin,  ok  géngu  i  borgina  med  ber- 
våpnum  sinum  ok  ludragangi  ok  heropi.  Ok  bjrgarmenn  vakna  med  illa  heilli  ok  verda 
hrseddir,  enn  sumir  hrökkva  vid.  Konungr  spretir  upp  ok  hans  menn,  par  sem  hann  svaf 
ådr,  ok  a^tla  til  ofangöngu  or  borginni.  Fl.  kom  i  mot  honum  med  lid  sitt.  Enn  er  t>eir 
hittaz,  er  drepit  lid  hans,  enn  konungr  C  206^*'  fyrr  —  Mars.  By  mér,  at  gipta  mér  C 
20^36-3  2  j)y£  —  samir  B,  I^ann  kost  vil  ek  vita  (så)  at  gipta  dottur  mina,  ok  ann  ek 
henni    vel    mikils    rikis.     Enn  ^xi  skalt  vera  mér  i  stad  konunga  {»eirra,  er  ^n  hefir  drepit 

fyrir   mér  C     206'**  våru  —  sidan   saknas    i    C      206"    efter  framm  tillägger  C: 

ok    eru    peir    nii    såttir    heilum    såttum,    ok    hefir  Fl.  sött  eptir  s6ma  sinum  ok  miklu  riki 

206"  811  —  fru  saknas  i  C  206^'  *  er  —  ok  B,  hverjum  kvenmanni  fridari,  sva  at 
allir    undruduz    fegrd    hennar,   peiv   er  håna  så;  svå  hafdi  gud  skapat  bana  fagra  ok  kor- 

teisa,  at  C  206**— 7«  motsvaras  i  C  blott  af  följande:  Hon  lét  skiraz  fyrir  sakir 
Flovents.  Salatres  höfudkonungr  for  heim  til  Saxlands  med  lidi  sinu  ok  stormannligam 
gjöfum;  enn  Fl.  för  til  Pårisborgar,  eignadiz  sidan  alt  Frakkland.  Sidan  kvaddi  hann 
t)ings;  ok  jåttudu  hann  allir  til  konungs  yfir  sik.  Enn  hann  kristnadi  alt  Frakkland  ok 
lét  hvern  mann  trua  å  sannan  gud  207^^*  Nii  —  konungs  B,  Enn  er  Fl.  hafdi  sett  ok 
saroit  sitt  riki  ok  rétta  tru  kenda  öUum  å  Frakklandi,  pk  spurdi  hann,  at  heidingjar 
géngu  å  Komariki  fyrir  Constantini  (!)  keisara,  frsenda  hans.  Ok  hann  ridr  6t  Frakklandi 
med  miklu  lidi  at  duga  konusgi,  Heidingjar  såtu  um  Rémaborg.  Fl.  konungr  får  med 
lidi  sinu  til  J)e8s,  er  hann  kemr  at  herbiidum  heidingja.  Hann  ridr  at  med  miklum  åkafa 
ok  kallar  lit  borgarmenn,  på  er  våp(n)f8erir  våru,  ok  segir,  at  J)ar  er  kominn  frsendi 
konungs  at  duga  honum.  ]^å  kvådu  vid  liidrar  i  allri  Romaborg,  ok  reid  Gonstantinoa 
lit  af  borginni  med  öllum  sinum  ber,  enn  Fl.  var  fyrir  litan  herbiidir  med  öllu  lidi  ('hdu') 
sinu.      par    verdr    hardr  bardagi  med  Romverjura   ok  lidi   Flovents,  svå  at  heidingjar  falla 


VI.    Om  Flovcuts  saga.  CC^V 

.M..  Fl.  rictr  i  midjan  her  heidingja,  Otan  ok  Jofreyr  med  miklar  sveitir;  l)eir  steypa 
raörgum  heidingja  til  jardar.  På  ridr  Fl.  at  binum  heidaa  konaDgi  C  207'''^  Enn  — 
landslydr  B^  Sidan  höggr  hann  merkisstöngina ;  enn  konungr  var  t)å  fallinn.  I>å  gafuz 
heidingjar  upp  ok  gänga  til  hända  Flovent.  Borgarmenn  hrosa  sigri  ok  fara  til  borgar 
med  fogrum  lofsöngum.  Constantinus  fagnar  nu  fraenda  sinum  ok  kyssir  hann  —  ok  var 
J)å  t>i'^ng  mikil  ok  fagnafundr  £  Romaborg,  —  ok  veitti  Flovent  mikit  yfirlseti  ok  konung- 
ligar  gjafir  ok  lét  vigja  hann  til  konungs  med  körönu  yfir  alt  Frakkland.  Sidan  for  FJ. 
heim  til  Frakklands  med  lidi  sinu;  ok  fagnadi  hans  heimkomu  alt  landsfolk  C  207'* 
Korbuillam  B,  Corvisborg  C,  Kurland  D  207**  sinar  gjafir  B^  J)å  ssemd,  er  hann  veitti 
{)eim  C  207*'  nu  B,  heim  i  hans  leyfi  C  207***  vann  —  ågaetismenn  B,  Pårisborg  ok 
Marsibil  drottning,  kona  hans,  er  hann  unni  meir  enn  lifi  sinu.  Pau  gåtu  son  C,  sat  i 
F&rfsborg  ok  Marsibil,  er  hann  unni  sem  lifi  8inu  2)  208'  örr  ok  ågsetr  By  konungr ;  hann 
st^^rdi  riki  sinu  eptir  guds  vilja  ok  sinum  ok  var  hinn  mesti  kappi  (guds  kappi  D)  ok  lagdi 

opt  lif  sitt  (vid    tillägger    D)  at    halda  guds  lögum  ok  efla  (efldi  mikit  D)  kristinn  dom 

ok  (vann  hann  tillägger  D)  mörg  {»^e^^ii^^i)  t^^u  er  hann  hafdi  af  gudi  eilifnm  (hafdi 
guds    dugnad    til    D)    C      208*"'    grafinn    —    såluhjålpar    By    var    (värd    D)    d;^rligt    um 

(saknas  i  D)  hans  andlåt,  ok  (saknas  i  C)  lauk  hann  fagrliga  sinni  sevi;  ok  var  hans 
gröptr  vandliga  (gröf  d^rliga  D)  buinn  i  hinu  helga  musteri  {)vi  hinu  sama  sem  (buin  i 
|)eim  stad  er  D)  hann  lét  göra  sjålfum  (sjålfr  göra  D)  sér  til  J)urftar  (J)urfta  D)  eiin 
gudi  til  lofs  ok  dyrdar  CD. 

Det  visar  sig  således,  att,  i  dessa  sista  sidor  af  sagan,  C  till  uttryc- 
ken nästan  alt  i  genom,  och  äfven  till  innehållet  icke  så  litet,  skiljer  sig 
från  B^  och  det  på  ett  sätt,  sora  ställer  utom  alt  tvifvel,  att  den  senare 
handskriften  står  urtexten  närmare.  Redaktören  af  C  (eller  någon  hans  före- 
gångare) har  tydligen  varit  otålig  att  blifva  färdig  med  sagan;  han  har  därför 
i  största  korthet  och  något  så  när  på  fri  hand  utskrifvit  detta  stycke,  i  det 
han  blott  då  och  då  kastat  en  flyktig  blick  i  sitt  original.  Denna  omständighet  har 
i  hög  grad  beröfvat  oss  möjligheten  att  kontrollera  B^  hvilken  redaktion  (att  dömma 
eft^r  dess  öfriga  delar)  ju  sannolikt  här  är  förkortad,  äfven  den.  Men  i  och 
för  sig  betraktadt  gifver  C-redaktionens  slutstycke  ett  lärorikt  prof  på  yngre 
afskrifvares  arbetssätt  och  utgör  ett  af  de  märkligaste  bland  de  bidrag  till  de 
isländska  sagotexternas  utvecklingshistoria,  hvilka  handskrifterna  af  Flovents- 
sagan  i  så  rikt  mått  erbjuda. 


vn.    Om  Bevers  saga. 

JO  rågan  om  denna  sagas  härkomst  borde  vara  ganska  enkel,  kunde  man 
tycka;  ty  sagans  innehåll  samt  i  någon  mån  äfven  hennes  språk  ^)  hänvisa  oss 
ju  till  England,  och  i  detta  land  har  ^Sir  Bevis  of  Uampton"  ända  in  i 
nyaste  tiden  varit  en  omtykt  folkbok.  Men  saken  är  icke  så  lätt  att  afgöra. 
Ingen  bland  de  redaktioner  af  Sir  Bevis,  om  hvilkas  innehåll  jag  fått  känne- 
dom, erbjuder  tillräckliga  likheter  med  sagan  för  att  kunna  vara  hennes  origi- 
nal. Dessa  redaktioner  äro:  den  gamla  Auchinleck-handskriften  (the  Advocates' 
Library,  Edinburg),  utgifven  af  Turnbull  1838;  vidare  ett  manuskript  i  det 
bibliotek,  som  tillhör  Caius  College;  detta  ms.  känner  jag  genom  referatet  i 
Ellis'  Specimens  of  Early  English  metrical  romances;  och  slutligen  flere  upp- 
lagor af  de  trykta  folkböckerna,  både  på  vers  och  prosa.  Ytterligare  två  hand- 
skrifter omtalas  p.  239  i  Halliwells  nya  upplaga  af  Ellis'  Specimens  (London 
1848):  den  ena  i  the  Public  Library,  Cambridge,  den  andra  ("Dr.  Monro'8,  was 
in  the  possession  of  the  late  Dr.  Farmer")  sannolikt  enskild  tillhörighet.  Det 
är  möjligt,  att  någon  af  dessa  båda  sistnämda  handskrifter  står  sagan  närmare^ 
än  hvad  de  andra  engelska  redaktionerna  göra. 

Men  ett  uttryck  i  sagan  antyder,  att  originalet  bör  sökas  på  annat  håll. 
Vid  skildringen  af  Bevers'  sista  strider  mot  konung  Ivorius,  kallar  författaren 
två  gånger  Bevers  och  hans  krigare  för  Franzeisar  (263^®'^*).  Nu  var  den 
här,  Bevers  anförde,  från  hans  svärfaders  rike,  Egypten  (214^*,  230*^),  och 
icke    ens    någon    hjälptrupp    från   Frankrike  har  blifvit  omnämd.     Uttrycket  ') 


')  Bev  upptager  åtskilliga  engelska  ord,  som  eljest  äro  sällsynta  i  norsk-isländska 
skrifter;  de  äro:  'skviari'  (-^  esquiré)  215",  231",  232"  o.  s.  v.,  'stivardr'  (^  stetcard) 
215  not.  7,  äfven  i  Klm  p.  52,  'justis'  eller  'justisus'  {^  jusUce)  244'*,  äfven  i  Islendzk 
iEvent^ri,  LXX,  49,  'parlament'  (^  parliameni)  244  not.   13,  äfven  i  Ptp  28*»,  29%  36*. 

')  Naturligtvis  under  förutsättning,  att  det  tillhört  sagans  original  och  ej  inkommit 
först  i  någon  norsk  eller  isl.  text. 


VII.    Om  Bevers  saga. 


OCXVII 


lärer  därför  icke  kunna  förklaras  annorlunda  än  så,  att  författaren  själf  varit 
fransman,  samt  att  han,  i  sitt  lifliga  deltagande  för  hjälten  och  hans  följeslagar,  som 
bekämpade  oräkneliga  hedningaskaror,  oförvarandes  gjort  dem  till  sina  landsmän. 

Frankrike,  som  ju  skall  vara  diktens  egentliga  hemland,  eger  också  åt- 
skilliga redaktioner  af  den  samma.  Histoire  Littéraire  de  la  France,  Tome 
XVIII,  pp.  748 — 51,  omtalar  tre  olika:  en  chanson  de  geste  (Beuves  de  Han- 
stone),  hvars  innehåll  helt  knapphändigt  refereras,  och  soin  uppgifves  tillhöra 
midtcn  af  det  13:de  seklet;  vidare  en  prosaisk  omskrifning  från  14:de  år- 
hundradet; och  slutligen  en,  i  manuskriptet  n:o  7553  å  Bibliothéque  Nationale 
i  Paris  förvarad,  fransk  öfversättning  af  den  engelska  bearbetningen. 

Då  vi  nu,  jämte  de  många  spåren  till  engelskt  ursprung,  funnit  en,  som 
det  tyckes,  bestämd  antydan,  att  författaren  varit  fransman,  måste  vi  antaga, 
att  sagan  blifvit  öfversatt  från  en  fransk  text,  som  själf  utgjort  öfversättning 
från  en  engelsk;  det  nyssnämda  franska  manuskriptet  7553,  hvilket  jag  ty  värr 
icke  haft  tillfälle  att  granska,  kan  altså  stå  nära  sagans  original. 

Sammanhanget  mellan  de  talrika  franska  och  engelska  versionerna  af  dik- 
ten är  emellertid,  så  vidt  jag  har  mig  bekant,  ännu  icke  fullständigt  utredt. 
För  forskningar  i  detta  ämne  måste  i  alla  händelser  kännedom  af  den  gamla 
sagan  vara  ganska  vigtig;  jag  vill  därför  till  deras  tjänst,  som  ej  äro  tillräck- 
ligt hemmastadde  i  isländskan,  här  lemna  ett  utförligt  tyskt  referat  af  sagans 
innehåll  (enligt  hds.  B)\  äfven  för  detta  referat  har  jag  Prof.  Gerings  vän- 
skapliga hjälp  att  tacka. 


I.  Zu  Uamtun  iu  England  herschte 
einst  ein  vornehmer  jarl,  namens  Guion^  der 
sicb  viele  königreiche  unterworfen  hatte.  Da 
er  schon  ziemHch  bejahrt  war  und  keinen 
erben  hatte,  rieten  ihm  seine  vertrauten  sich 
zu  vermählen.  Er  sante  darauf  au  den  kö- 
nig  von  Schottland  einen  brief,  in  welchem 
er  um  die  tochter  des  königs  anhielt.  Friiher 
schon  hatte  der  kaiser  von  Deutschland  ver- 
geblich  um  die  prinzessin  geworben;  der 
antrag  des  ritterlichen  jarls  wurde  dage- 
geo,  obwol  der  freier  etwas  alt  war,  an- 
genommen.  Die  jungfrau  ward  nach  Eng- 
land geschickt  und  Guion  hielt  mit  ihr  hoch- 
zeit.  Dieser  ehe  entsprang  ein  sohn,  der 
den  namen  Bevers  erhielt  und  sich  schon 
fruhzeitig  durch  schönheit  und  körperkraft 
auszcichnete. 

Die  mutter  des  Bevers,  eine  ränkevolle 
und    laster  häfte    frau,    war   jedoch    mit  dem 


alten  gemahl  wenig  zufrieden  und  dachte  tag 
und  nacht  däran,  wie  sie  denselben  verraten 
und  dafiir  den  deutschen  kaiser,  dem  ihr 
herz  geneigt  war,  gewinnen  könne. 

II.  Einst  rief  die  frau  einen  vertrauten 
diener  zu  sich  und  sagte  ihm,  er  solle  unter 
dem  vorwande  einer  pilgerfahrt  nach  Köln 
nach  Deutschland  reisen,  dem  kaiser  einen 
brief  von  ihr  iiberbringen  und  mit  der  ant- 
wort  schleunigst  zuriickkehren.  Der  bote 
fiihrte  den  auftrag  aus  und  iibergab  dem 
kaiser  den  brief,  welchen  jener  sofort  erbrach. 
Die  frau  versicherte  ihn  darin  ihrer  bren- 
nenden  liebe  und  forderte  ihn  auf,^  sie  von 
ihrem  gatten  zu  befreien.  'Findet  euch^  so 
schrieb  sie,  am  ersten  mai  mit  100  rittern 
in  dem  walde  ein,  welcher  sich  in  der  nähe 
von  Hamtun  in  das  meer  hinaus  erstreckt: 
ich  will  veranlassen,  dass  Guion  diesen  wald 
zu    derselben    zeit    ohne    begleitang    betritt. 


CCXVIII 


Inledning. 


Bringat    du    mir    sein    banpt,    so   kanst    du 
meiner  huld  sicher  sein.' 

Der  kaiser  war  iiber  diese  botsrhaft 
sehr  erfreut  und  liess  dem  iiberbringer  ein 
rosB  und  zwauzig  goldmiinzen  geben.  Nach- 
dem  dieser  einen  halben  monat  bei  dem 
kaiser  sich  aufgehalten,  kehrte  er  mit  einem 
antwortschreiben  zu  seiner  herrin  zuriick^  in 
welchem  dieser  mitgeteilt  ward,  dass  der 
kaiser  ihrer  aufforderung  folge  leisten  wolle. 
Er  begab  sich  auch  rechtzeitig  auf  die  reise 
und  erreichte  an  dem  best  im  t  en  tage  den  ihm 
bezeichneten  wald. 

III.  Am  morgen  des  ersten  ma  i  klagt<e 
die  gemahlin  Guions,  dass  sie  sich  kränk 
fuhle.  Auf  die  frage  des  gatten,  ob  sie  uach 
einer  besonderen  speise  verlangen  triige,  er- 
widerte  sie,  dass  sie  gerne  frisches  fleisch 
von  einem  wilden  eber  essen  wiirde,  weil  sie 
hoffe,  dadurch  schnell  genesung  zu  erlangen. 
Der  zärtliche  gemahl  erbietet  sich  sogleich, 
das  gewtinschte  zu  schaffen  und  reitet  mit 
drei  begleit^rn  fort^  ohne  helm  und  panzer, 
nur  mit  einem  kurzen  schwerte  und  einem 
Bchilde  bewafnet. 

Als  sie  in  den  wald  kommen^  werden 
sie  von  dem  kaiser  und  seinen  rittern  uber- 
fallen.  'Komm  her,  alter!  ruft  jener,  ich 
schwöre  dir,  dass  du  heute  dein  leben  lassen 
musst.  Deinen  sohn  Bevers  werde  ich  ban- 
gen lassen  und  deine  frau  heiraten;  deine 
schätze  und  dein  reich  sollen  mir  zufallen.' 
Guion  erwidert:  'Unedel  wäre  das  gehandelt, 
wenn  du  micb  ohne  gerechte  ursache  er- 
scbliigest;  das  aber  schwöre  ich  bei  meinem 
gotte,  dass  ich  dich  nicht  furchten  wurde, 
wenn  ich  helm  und  panzer  hatte  und  mehr 
meiner  genossen  bei  mir  wären.  Fals  ich 
aber  hier  sterben  soU,  bitte  ich  den  heiligen 
geist,  mir  meine  sunden  zu  vergeben.'  Der 
kaiser  spreogt  nun  auf  den  jarl  los  und 
versezt  demselben  einen  so  gewaltigen  streich, 
dass  er  vom  pferde  sinkt;  zugleich  dringen 
die  begleiter  des  kaisers  mit  spiessen  und 
schwert^m  auf  ihn  ein.  Guion  wehrt  sich 
heldenhaft  und  tötet  sechzig  seiner  gegner, 
musB  aber  schliesslich  der  iibermacht  erlie- 
gen.  Vergebens  fleht  er  den  kaiser  um  gnade; 
dieser  schlägt  ihm  mit  eigener  hand  das 
haupt  ab  und  sendet  dasselbe  der  gattin  des 
ermordeten.  Diese  ist  hocherfreut  und  lässt 
den  kaiser  auffordern,  ungesäumt  zu  ihr  zu 
kommen,  da  sie  am  nächsten  tage  hochzeit 
mit  ihm  halten  wolle. 


IV.  Als  Bevers  das  vorgefallene  erfuhr, 
weinte  er  bitterlich  und  gieng  dann  zorni- 
gen  herzens  zu  seiner  mutter.  'Du  böse 
metze!  sagte  er,  warum  hast  du  meinen  vä- 
ter morden  lassen?  Zu  iibler  stunde  wurdest 
du  so  schöu  geschaffen.  Das  schwöre  ich 
bei  dem  sohn  der  unbefleckten  jungfrau, 
dass  ich  diese  untat  rächen  werde,  wenn  ich 
solange  lebe,  dass  ich  zu  pferde  steigen  und 
waffen  fiihreu  känn.'  Als  die  mutter  diese 
worte  hörte,  wurde  sie  zornig  und  schlug 
den  knaben,  dass  er  zu  boden  fiel.  Da 
sprang  ein  alter  ritter,  namens  Sabaoth,  auf, 
hob  Bevers  empor  und  wolte  ihn  hinaus  in 
seine  wohnung  trägen,  denu  er  war  des 
jiinglings  pflegevater  gewesen  und  liebte  ihn 
sehr.  Die  frau  aber  rief  den  ritter  zu  sich 
und  sprach:  'Du  wirst  mir  schwören,  Sa- 
baoth, dass  du  den  knaben  noch  vor  abend 
tötest,  und  kanst  dir  als  belohnung  erbitten, 
was  du  wilst.'  'Gern  tue  ich,  waa  du  wiinschest, 
herrin!*  erwiderte  Sabaoth  und  gieng  mit 
Bevers  fort. 

Als  er  nach  hause  kam,  liess  er  einen 
diener  (richtiger:  ein  schwein)  töten  und  in 
dem  blute  desselben  Bevers  kleider  färben; 
diese  liess  er  dann  auf  eine  miihle  (?)  ban- 
gen, damit  alle  glauben  solten,  dass  der 
knabe  tot  sei.  Darauf  rief  er  Bevers  zu 
sich  und  sprach:  'Höre  nun  auf  meinen  rat: 
lege  jirmliche  kleider  an  und  hiite  sieben 
tage  läng  meine  lämmer.  Dann  will  ich 
dich  in  ein  anderes  königreich  schicken  zu 
einem  jarl,  der  raein  bester  freund  ist;  dort 
bleibe  bis  du  sechszehn  jahre  alt  bist  und 
waffen  fiihren  kanst.  Dann  solst  du  mit 
dem  kaiser  streiten  und  ich  will  dir  helfen, 
so  viel  ich  känn.'  Der  knabe  dankte  ihm 
und  gieng  die  lämmer  zu  hiiten. 

Als  er  draussen  auf  der  heide  war,  hörte 
er  den  larm  der  hochzeitsfeier.  Er  nahm 
nun  seine  keule,  gieng  zu  dem  hause  scines 
vaters  und  sprach  zu  dem  pförtner:  'Lass 
mich  ein,  denn  ich  habe  mit  dem  kaiser  za 
reden.'  Der  pförtner  antwortete  zornig: 
'Packe  dich  fort,  elender  hurensohn,  du 
bist  ein  grosser  schurke.'  Bevers  erwiderte: 
'So  helfe  mir  gott,  als  ich  ein  hurensohn 
bin ;  darin  hast  du  recht.  Aber  eine  luge 
ist  es,  dass  ich  ein  schurke  bin,  und  erfahren 
solst  du,  ob  es  sich  so  verbalt,  wie  da 
sagtest.'  Er  schwingt  seine  keule  und  schlägt 
dem  pförtner  den  schädel  ein.  Darauf  geht 
er  in  die  halle,  tritt  vor  den  kaiser  und 
spricht :    'Herr    kaiser,    wer    gab  dir  die  er- 


VJI.    Om  Bdvers  saga. 


GGXIX 


laubuis,  diese  fraii  an  dich  zu  rtisseu?  Weil 
du  mich  nicht  gefrugt  uud  raeiiie  einwilligung 
nicht  erbeten  hast,  solst  du  ihre  liebe  teuer 
«rkaufeD.  Meinen  väter  hast  du  ohne  ur- 
sache  efschlageu,  und  so  fordere  ich  denn, 
dass  du  mir  mein  land  und  mein  erbc  zu- 
ruckgibst.'  Ber  kaiser  erwidert:  'Schweige, 
alberner  tropf,  denu  du  weisnt  nicht,  was  du 
sprichst.'  Da  ergrimt  Be  vers,  er  erhebt 
seine  keule,  versezt  dem  kaiser  drei  mächtigo 
streiche  und  schwört  bei  dem  heiligen  geiste, 
es  soUe  jenes  tod  seiu,  wenn  er  ihn  seines 
erbes  berauben  wolle.  Die  frau  befiehlt  nun, 
den  knaben  zu  ergreifen.  Die  ritter  sprin- 
gen  auf  und  erkennen  trauernd  in  dem  ärm- 
lich  gekleideten  jungen  den  sohn  ihres  frii- 
heren  herren;  sie  tun,  als  wenn  sie  ihn  fest- 
halten wollen,  lassen  ihn  aber  entwischen. 

Bevers  läuft  zu  seinem  pflegevater.    'Ich 
habe    den  kaiser  getötet,  sagt  er;  drei  wun- 
den    habe    ich    ihm    beigebracht,   die  er  nie- 
mals  wird  heilen  können.'    ^Mein  lieber  sohn, 
erwidert  Sabaoth,  ich  muss  dich  sehr  tadeJn, 
dass   du  meinem  råte  nicht  gefolgt  bist,  denn 
deinetwegen    wird    mich    deine    mutter  töten 
lassen/      Als  Bevers  dies  hört,  fängt  er  bit- 
terlich    an  zu  weinen;  Sabaoth  versteckt  ihn 
in     einem    hause.      Bald  darauf  erscheint  die 
mutter    und    fragt,    wo   der  bösc  knabe  sich 
befinde.     Sabaoth  antwortet,  dass  er  ihn  ge- 
tötet   und    ins  wasser  geworfen  habe.     'Gott 
weiss    es,     dass    du  liigst,  erwidert  die  frau, 
Und     gibst    du  meinen  sohn  nicht  heraus,  so 
lasse  ich  dich  verbrennen.'     Als  Bovers  diese 
droliung  hört,  komt  er  hervor  und  bittet  die 
rnutter,  ihn  allein  fiir  das  geschehene  bussen 
zu     lassen.      Die    frau   nimt   den  knaben  mit 
Hich    und  befiehlt  zwei  rittern,  ihn  ans  meer 
2u    fiihren  und  dort  zu  verkaufen;  finde  sich 
iiiemand,    der    geld    fiir   ihn  geben  wolle,  so 
siolten  sie  ihn  ertränken. 

V.  Die  ritter  begel>en  sich  mit  Bevers 
xur  kuste  und  Anden  dort  ein  heidnisches 
lahrzeug.  Die  schiffer  sind  sofort  bereit,  den 
Bchöneu  knaben  zu  kaufen:  die  masse  des 
^oldes,  das  sie  fiir  ihn  bezahlen,  ist  viermal 
BO  schwer  als  der  knabe  selbst.  Mit  diesem 
eegeln  sie  dann  nach  Egypten. 

Dort  herschte  damals  der  könig  Ermen- 
ricb,  dessen  haar  und  bart  das  al  ter  bereits 
^ebleicht  hatte.  Die  königiu  Marage  war 
längst  gestorben,  und  Ermenrich  hatte  seine 
^anze  liebe  auf  seine  einzige  tochter  Josvena 
iibertragen,    die    an    klugheit  und   schönheit 


ihres  gleichen  nicht  fand.  Diesem  könige 
scheuken  die  schiffsleute  den  knaben.  Er- 
menrich fragt  ihn,  woher  er  sei.  'Das  weiss 
Mahomet^  mein  gott,  sagt  er,  dass  ich  nie 
ein  schöneres  kind  sah.  Wilst  du  an  meinen 
gott  glauben,  so  werde  ich  dich  nie. von  mir 
lassen.'  Bevers  antwortet:  'Ich  bin  der  sohn 
des  englischen  jarls  Guion,  den  meine  mutter 
htnterlistiger  weise  ermorden  liess,  worauf 
sie  wider  meinen  willen  einen  kaiser  zum 
månne  nahm.  Ich  schwöre  aber  bei  dem 
alwaltenden  gott,  dass  ich  hierfiir  rache  iiben 
werde,  fals  ich  solange  lebe,  dass  ich  waffen 
fiihren  känn.'  'Bei  Mahomet!  erwidert  Er- 
menrich, wenn  du  ein  heide  werden  woltest, 
so  wärest  du  ein  tiichtiger  mann.  Ich  habe 
nichts  lieberes  als  meine  tochter:  doch  will 
ich  8ie  dir  gerne  geben  und  die  ritterwurde 
und  mein  reich  dazu,  wenn  du  zu  unseren 
göttern  dich  bekehrst.'  Bevers  weist  dies 
ansiunen  zuriick:  'Um  allo  lande  der  welt 
will  ich  Christum  nicht  verleugnen,  denn 
euer  gott  Mahomet  vermag  nicht  soviel  wie 
eine  maus:  eine  maus  känn  sich  riihren,  das 
känn  euer  gott  nicht,  und  daher  ist  jeder 
verloren,  der  sich  auf  ihn  verlässt.'  'Du 
hast  ein  standhaftes  herz,  sagt  der  könig; 
wilst  du  meinem  gotte  nicht  dienen,  so  solst 
du  doch  mein  schenke  werden,  und  später^ 
wenn  du  waffen  fiihren  kanst,  will  ich  dich 
zum  ritter  machen;  dann  solst  du  mein  jun- 
ker  und  ratgeber  sein  und  in  der  schlacht 
mein  bauner  trägen.' 

VI.  Ermenrich  fasst  zu  Bevers  grosse 
zuneigung,  aber  elf  ritter  in  des  königs  ge- 
fojge  sind  dem  jiinglinge  feindlich  gesint  und 
suchen  ihn  zu  verleumden.  Als  er  16  jahre 
alt  war,  war  er  bereits  so  stark,  dass  kein 
ritter  sich  ihm  im  turnier  entgegen  zu  stellen 
wagte. 

Zu  dieser  zeit  wurde  das  land  durch 
I  einen  wilden  eber  verwiistet,  der  allés  tötete 
was  ihm  in  den  weg  kam.  Zwanzig  bewaf- 
I  nete  ritter  fiirchtete  er  weniger  als  ein 
Hchneehuhn,  wenn  sie  auch  kiihn  und  stark 
waren.  Bevers,  der  viel  von  diesem  eber  hat 
sprechen  hören,  steht  eines  morgens  friihzei- 
tig  auf,  nimt  schwert  und  spiess  und  sezt 
sich  auf  sein  ross;  er  hat  weder  harnisch 
noch  briinne  angelegt.  Josvena,  die  auf  dem 
turme  ihres  kastells  steht,  sieht  ihn  hinaus- 
reiten  und  fasst  sogleich  heftige  liebe  zu  ihm. 

Drausseu  im  walde  stösst  Bevers  bald 
auf  den  eber.  Das  tier  rante  sogleich  mit 
offenem   rachen  auf  ihn  los,  als  wolte  es  ibn 


CC?3tX 


iDledning. 


verschlingen.  Bevers  gibt  seinem  rosse  die 
sporen  und  richtet  den  speer  gegen  den 
eber;  von  dem  mächiigen  stosse  geht  der 
scbaft  in  siiicke,  docb  die  spitze  ist  ins  berz 
gedrnngen  und  das  tier  fält  tot  nieder.  Be- 
vers scblägt  ihm  den  kopf  ab  und  steckt 
denselben  auf  den  lanzenschaft.  Josvena  hat 
allés  gesehen  und  fleht  zu  ihrem  gotte  Ma- 
homet,  dass  sie  die  geliebte  des  jiinglings 
werden  möge. 

Als  Bevers  aus  dem  walde  heraus  komt, 
sprengen  elf  bewafnete  ritter  auf  ihn  ein 
und  verlegen  ihm  den  weg.  Bevers  will  sein 
scbwert  ergreifen  und  findet  es  nicbt:  er 
hatte  es  im  walde  vergessen.  Vier  seiner 
gegner  stiessen  zu  gleicber  zeit  mit  ihren 
speeren  nacb  ihm,  docb  zerbracben  die  speere 
sämtlicb  in  Bevers'  scbild.  Nun  schwingt 
dieser  seinen  lanzenscbaft  und  tötet  mit  ei- 
nem  streicbe  zwei  der  ritter,  und  nacb  ib  nen 
nocb  ftinf  andere.  Die  iibrigen  entflieben. 
Aucb  diese  beldentat  siebt  Josvena  von  ibrem 
turm  und  ibre  neigung  zu  dem  junglinge 
wächst  mächtig.  Bevers  komt  heim,  bringt 
dem  könige  den  kopf  des  ebers  und  em- 
pföngt  berzlicben  dank. 

VII.  Eines  tages,  als  Ermenricb  sicb 
in  dem  kasteli  seiner  tocbter  aufbält,  blickt 
er  ans  dem  fenster  und  siebt,  dass  die  ganze 
ebene  von  einem  feindlicben  beere  engenom- 
men  ist.  Der  fubrer  dieses  beeres,  welcbes 
aus  100,000  rittern  bestebt,  ist  könig  Bran- 
damon  von  Damascus^  der  sofort  einen  boten 
an  Ermenricb  sendet  und  dessen  tocbter  zur 
gemahlin  furdert:  werde  sie  ihm  verweigert, 
so  wolle  er  das  ganze  "land  verbeereii  und 
dem  könige  nicbt  soviel  iibrig  lassen^  dass 
er  mit  seinen  zwei  fiissen  darauf  stebeu 
könne. 

Ermenricb  wird  iiber  diese  botscbaft 
sebr  zornig  und  b^ruft  alsbald  alle  seine 
ritter;  docb  will  keiner  derselben  den  ober- 
befebl  uber  des  königs  beer  Ubernebmon. 
Da  rät  Josvena,  Bevers  mit  dem  commando 
zu  betrauen.  Der  jiingling  wird  gerufen  und 
Ermenricb  kiindigt  ihm  an,  dass  er  ihn  zum 
ritter  macben  und  ihm  das  banner  iiberge- 
ben  wolle.  *Gem  tue  ich  allés,  was  ibr  von 
mir  fordert'  erwidert  Bevers.  Man  bekleidet 
ihn  mit  beinscbienen  und  einem  trcflicben 
panzer,  den  keine  waffe  durchd ringen  kcnte; 
der  könig  selbst  scbnalt  ihm  die  goldonen 
sporen  an  und  umgurtet  ihn  mit  dem  guten 
Bchwerte  Myrklei;  Josvena  verebrt  ihm  das 
ross    Arundele,    das    niemand  auf  seinem  ru- 


eken  duldete,  der  nicbt  ein  tucbtiger  ritter 
und  von  edelem  gescblecbte  war.  Bevers 
besteigt  das  pferd  und  lässt  sein  bom  er- 
scballen,  worauf  das  ganze  beer  siob  riistet. 
Ermenricb  uberträgt  dera  Bevers  den  ober- 
befebl  iiber  alle  seine  ritter;  der  jflngling 
reitet  binaus,  er  fiibrt  das  banner  des  königs 
und  einen  scbild,  auf  welcbem  das  bild  eines 
löwen  acgebracbt  ist. 

Braudamon  riickt  ihm  mit  seinem  zwan- 
zigfacb  uberlegenen  beere  entgegen.  Das 
banner  dieses  königs,  das  mit  vier  goldenen 
nageln  an  einem  mäcbtigen  spiesse  befestigt 
war,  Irug  ein  riesengrosser  beide,  namens 
Radifann;  der  war  zottig  wie  ein  bär  öder 
eber.  Als  Bevers  ihn  erblickt,  gibt  er  sei- 
nem rosse  die  sporen  und  sprengt  mit  ge- 
fälter  lanze  auf  ihn  los.  Der  scbild  känn 
dem  mäcbtigen  stosse  nicbt  widersteben,  Be- 
vers rötet  den  speer  in  dem  berzblute  des 
feindes  und  dieser  sinkt  tot  zu  boden.  Nun 
fordert  Bevers  seine  mannen  zu  kräftigem 
angriffe  auf:  'Unser  ist  der  erste  bieb,  wir 
werden  den  sieg  gewinnen.'  Die  worte  wir- 
ken  ermunternd  und  bald  sind  von  Branda- 
mons  leuten  4000  erschlagen.  Bevers  zieht 
sein  scbwert  Myrklei  und  baut  so  gewaltig 
um  sicb,  dass  niemand  stånd  balten  känn. 
Die  feinde  ergreift  bange  furcht,  wie  vögel, 
wenn  sie  den  babicht  seben,  und  sie  beginnen 
zu  flieben;  aber  Bevers'  krieger  werden  von 
bohem  mute  erfiilt  und  furchten  die  feinde 
weniger  als  der  wolf  die  schafe. 

Vergeblich  fordert  Brandamon  seine  krie- 
ger zum  widerstande  auf.  Bevers  verlacht 
ihn  und  fragt,  ob  er  nocb  däran  denke, 
Josvena  zu  gewinnen.  'Niemals  solst  du  sde 
erbalten,  sagt  er,  docb  einen  galgen  solst 
du  baben  deiner  zauberkiinste  wegen,  und 
alle  deine  leute  sollen  bier  sterben.' 

Ehe  der  mittag  berangekommen  war, 
waren  alle  krieger  Brandamons  gefallen.  Er 
selbst  sucbt  sicb  durcb  die  fiucbt  zu  retten, 
fiibrt  jedoch  nocb  zwölf  ritter  Ermenrichs 
gebunden  mit  sicb  fort,  die  er  bei  lebendi- 
gem  leibc  scliinden  lassen  will.  Aber  Bevers 
bolt  ihn  ein  und  gibt  ihm  mit  dem  schwerte 
Myrklei  einen  so  gewaltigen  bieb,  dass  er 
zu  boden  stiirzt.  Bevers  steigt  nun  vom 
pferde  und  will  dem  gegner  den  kopf  ab- 
schlagen. 

Brandamon  bittet  nun  um  gnade:  er 
will  dem  Bevers  vierhundcrt  bandelsstäte  und 
tausend  burgen  abtreten  und  sein  ganzes 
land  vor  ihm  als  lehen  nebmen.    Bevers  ant- 


CCXXII 


Inledning. 


gebabt  zu  haben.  Das  aber  war  eine  läge, 
denn  Bevers  wolte  sicb  aller  fleischeslust 
entbalten  bis  die  jungfrau  getauft  wäre. 

IX.  Ermenrich  bezweifelt  die  wabrheit 
der  bescbuldigung,  doch  die  anklager  be- 
scbwören  ihre  aussage.  'Was  råtet  ihr  mir 
zu  tun?  fragt  der  könig,  denn  icb  habe  ibn 
80  geliebt,  dass  icb  es  nicht  iiber  micb  ge- 
winnen  känn,  ibn  sterben  zu  seben/  Die 
beiden  ritter  raten  ibm,  durcb  Bevers  einen 
brief  an  könig  Brandamon  zu  senden  und 
diesem  anzubefehlen,  den  jungling  so  wol 
zu  verwabren,  dass  er  nie  wider  nacb  Egyp- 
ten gelangen  könne. 

Der  brief  wird  gescbrieben  und  Bevers 
erbält  den  befebl,  denselben  keinem  andern 
als  dem  könige  Brandamon  zu  zeigen.  Der 
jÖDgling  bittet  sicb  zu  der  reise  das  ross 
Arundele  und  das  scbwert  Myrklei  aus; 
docb  der  könig  erwidert,  ein  guter  zelter 
wCirde  in  diesem  falle  bessere  dienste  tun^ 
aucb  sei  Myrklei  zu  scbwer  und  er  wolle 
ibm  ein  anderes  scbwert  von  gleicber  giite 
geben.  Damit  macbt  sicb  Bevers  auf  den 
weg.     Josvena  wuste  nicbts  von  seinér  fabrt. 

Drei  tage  reitet  Bevers  durcb  berge  und 
täler,  obne  einen  menscben  zu  treffen.  End- 
licb  findet  er  einen  pilger  unter  einem  baume, 
der  sicb  eben  anscbickt,  seine  mablzeit  zu 
balten.  Er  batte  vier  friscbgebackene  brote 
und  zwei  lägel  mit  gewurztem  weiu.  Sobald 
er  den  ritter  erblickt,  ladet  er  ibn  ein,  an 
seinem  mable  teilzunebmen.  Bevers  nimt  das 
an.  Als  er  gegessen  und  getrunken  bat, 
spricbt  er  zu  dem  pilger:  'Sage  mir,  freund, 
und  täuscbe  micb  nicbt:  wober  bist  du  und 
wo  wurdest  du  geboren?'  'Herr,  erwidert 
dieser^  icb  bin  zu  Hamtun  in  England  ge- 
boren;  mein  väter  beisst  Sabaotb  und  icb 
beisse  Terri.  Jener  bat  micb  ausgesant  nacb 
einem  kinde  zu  sucben,  das  an  die  beiden 
verkauft  ward;  Bevers  war  sein  name.  Icb 
känn  dasselbe  nirgends  finden;  babt  ibr  et- 
was  von  ibm  gebört^  so  sagt  es  mir.'  'Ibr 
braucbt  nicbt  länger  zu  sucben,  erwidert 
Bevers,  denn  icb  selbst  babe  gescben,  dass 
das  kind,  nacb  welcbem  ibr  fragt,  gebängt 
worden  ist.'  Der  pilger  jammert  laut  und 
fält  in  obnmacbt.  Als  er  wider  zu  sicb 
komt,  fragt  er  den  ritter  nacb  seinem  namen 
und  nacb  seinem  auftrage;  'wenn  ihr  einen 
brief  zu  besorgen  babt,  so  zeigt  ibn  mir.' 
'Nein,  erwidert  Bevers,  den  zeige  icb  nie- 
mandem  als  dem  kÖnige  Brandamon.'  'Da 
bandelst    du    unklug,   antwortet  Terri,  denn 


leicbt  känn  der  brief  dein  todesorteil  ent* 
balten.'  'Das  fiirckte  icb  nicbt,  sagt  Bevers, 
denn  mein  berr  bat  micb  mit  diesem  briefe 
gesendet.'  Er  war  nicbt  dazu  zn  bewegen, 
seinen  namen  zu  sägen. 

X.  Hierauf  trennen  sicb  beide  mit 
berzlicbem  kusse.  Bevers  reitet  singend  und 
lacbend  seine  strasse  und  komt  gltlcklich 
nacb  Damascus.  Diese  stat  war  ein  grosser 
bandelsplatz,  und  allés  was  das  berz  wQnschte, 
war  bier  för  geld  feil.  Auf  dem  turme  der 
königsburg  war  ein  goldener  adler  ange- 
bracbt,  der  einen  karfunkel  in  seinen  klanen 
bielt:  dieser  stein  leucbtete  im  dunkeln  so 
bell  wie  die  sonne.  —  Bevers  bort,  dass  in 
dem  beidniscben  tempel  gesungen  wird;  er 
reitet  bin,  steigt  vom  rosse  und  gebt  in  das 
gebäude  binein.  Mebr  als  tausend  priester 
sind  in  demselben  versammelt;  Bevers  schlägt 
einem  von  ibnen  das  nackenbein  entzwei,  die 
iibrigen  flieben  und  bescbweren  sicb  bei 
Brandamon  iiber  den  frecben  eindringling. 
'Lasst  euer  larmen^  erwidert  der  könig;  ich 
vermute,  dass  mein  berr  Bevers  gekommen 
ist.  Lasst  ibm  seinen  willen  und  wagt  es 
nicbt,  ibm  zu  wider sprecben.' 

XI.  Brandamon  feierte  an  diesem  tage 
ein  grosses  fest  und  sass  in  mitten  seiner 
ritter  auf  seinem  goldenen  stuble.  Als  Be- 
vers in  die  balle  trät,  gieng  er  ibm  entge- 
gen  und  forderte  ibn  auf,  an  seiner  seite 
platz  zu  nebmen.  Bevers  erwiderte:  'Lies 
scbnell  diesen  brief  öder  icb  scblage  dir  den 
kopf  abl'  Der  könig  ergrimte,  nabm  aber 
eilig  den  brief  und  las  ibn.  Als  er  den  in- 
balt  kennen  gelernt  batte,  lacbte  ibm  das 
berz  im  leibe:  er  fasste  Bevers  fest  bei  der 
band,  damit  er  sein  scbwert  nicht  ziehen 
könne,  und  befahl  seinen  leuten,  den  jAng- 
ling  zu  binden.  Ermenrich  hatte  nämlich 
dem  Brandamon  anbefohlen,  Bevers  hängen 
zu  lassen^  weil  er  bei  der  königstochter  ge- 
schlafen  babe.  Sobald  ibm  starke  fesseln 
angelegt  waren,  sprach  Brandamon:  'Hättest 
du  micb  nicht  mit  deinem  schwerte  Ckber- 
w  und  en,  so  wtlrdest  du  auf  der  stelle  ge- 
hängt  werden.  Dennoch  aber  will  ich  dir 
reicblicbe  qualen  bereiten.  denn  dn  solst 
dein  leben  in  einem  gefängnisse  beschliessen, 
das  30  ellen  tief  ist.  Scb  tången  und  kröten 
sollen  dich  verzehren!  In  dem  kerker  siehn 
stäblerne  nagel  so  dit  ht  bei  einander, 
dass  dein  körper  durcb  sie  verlezt  wer- 
den muss;  zur  speise  solst  du  nidlt 
mebr     erbalten    als    jeden    tag     ein     viertel 


*i 


yjl.    Om  BeTers  suga. 


CCXXIIl 


bröt.      Jezt  aber   solst    du  dicb  noch  einmal 
satt  essen.^ 

Als  Bevers  gegessen  hatte,  fiihrte  man 
ibn  an  handen  und  fussen  gebunden  zu  dem 
kerker  und  stiirzte  ihn  kopfiiber  in  die  tiefe. 
Gott  aber  stånd  ihm  bei,  sodass  er  von  dem 
falle  keinen  schaden  nahm.  Auf  dem  boden 
des  gefangnisses  krochen  giftige  tiere,  die 
ihn  stechen  wolten.  Doch  gelang  es  ihm 
bald  seine  hände  frei  zu  bekommen  und  mit 
einem  stocke,  den  er  vorfand,  die  tiere 
zu  töten.  Durch  hunger  litt  er  jedoch  grosse 
not.  Zwei  ritter  bewachten  das  gefangnis. 
Bevers  sprach  zu  sich  selbst:  'Herr  gott,  be- 
freie  mich  aus  dieser  qual!  Komme  ich  je- 
mals  los,  so  schwöre  ich  bei  dem  heiligen 
Peter  von  Rom,  dass  ich  dem  Ermenrich  die 
krone  nehmen  und  ihm  einen  solchen  schlag 
verseizen  werde,  dass  er  nie  wider  andere 
leute  betriigen  känn.'  In  einer  nacht  stach  ihn, 
während  er  schlief,  eine  nätter  in  die  stirn; 
doch  gelang  es  ihm,  als  er  erwacht  war,  auch 
dieses  tier  unschädlich  zu  machen. 

XII,  Josvena  wuste  nichts  von  dem  betrug 
ihres  vaters.  Einst  fragte  sie  diesen,  wo  Be- 
vers wäre.  'Liebe  tochter,  erwidert  Ermenrich, 
er  ist  heim  nach  England  gefahren,  um  sei- 
nen  stiefvater  zu  erschlagen  und  wird  wol 
nie  widor  zuriickkehren.'  Als  die  jungfrau 
das  hört,  vermag  sie  kein  wort  hervorzu- 
bringen  und  murmelt  nur  leise  zwischen  den 
zähnen:  'Wehe,  Bevers,  wie  känn  ich  ohne 
dich  leben!  Wie  kontest  du  das  herz  haben, 
fortzugehen,  ohne  mir  etwas  davon  mitzu- 
teilen!  Ich  hoffe,  dass  du  als  höfischer  ritter 
meine  liebe  nicht  vergessen  wirst.'  Deinet- 
wegen  aber  will  ich  eine  reine  jungfrau  blei- 
ben  und  dein  schwert  und  ross  getreulich 
hUten,  bis  ich  kunde  von  dir  erhalte.' 

XIII.  Köuig  Ivorius  von  Munbrak  komt 
mit  15  unterkönigen  nach  Egypten  und 
wirbt  um  Josvena.  Ermenrich  sagt  sie  ihm 
zu.  Als  die  prinzessin  dies  erfahrt,  verfer- 
tigt  sie  sich  einen  giirtel;  der  war  so  kunst- 
lich  gf^arbeitet,  dass  wenn  sie  ihn  trug,  kein 
mann  trotz  aller  seiner  starke  ihr  das  jung- 
ferntum  abgewinnen  konte.  Diesen  giirtel 
legt  sie  an  und  zieht  dann  mit  Ivorius  in 
dessen  land.  Auch  das  ross  Arundele  nimt 
sie  mit  und  lässt  demselben  einen  stall  her- 
richten,  in  welchem  es  mit  eisernen  ketten 
festgebunden  wird.  Da  niemand  dem  wilden 
tiere  zu  nahen  wagt,  wird  ihm  das  futter 
von  oben  herunter  zugeworfen.  Ivorius  wolte 
das    pferd    gerne    benutzen,    aber    als   er  an 


dasselbe  herantrat,  schlug  es  aus  und  ver* 
sezte  ihm  einen  so  gewaltigen  schlag  vor  den 
kopf,  dass  ihn  seine  ritter  forttragen  und  zu 
bette  bringen  musten. 

XIV.  Als  Bevers  7  jahre  im  kerker 
geschmachtet  hatte,  bat  er  gott,  ihn  entwe- 
der  zu  befreien  öder  ihn  sterben  zu  lassen. 
Dies  gebet  hören  die  beiden  wächter  und 
rufen  ihm  zu:  'Heute  noch  solst  du  gehängt 
werden,  böser  betruger!'  Der  eine  lässt  sich 
an  einem  tau  herab  und  versezt  Bevers  einen 
faustschlag,  dass  er  sogleich  niderfält^  denu 
er  war  durch  den  hunger  so  schwach  ge- 
worden,  dass  er  sich  kaum  aufrecht  erhalten 
konte.  Dennoch  raft  er  sich  wider  auf,  er- 
greift  seinen  stock  und  schlägt  den  wächter 
80  heftig  uber  den  kopf,  dass  er  tot  zu  bo- 
den sinkt.  Darauf  nimt  er  des  getöteten 
schwert  an  sich.  Der  andere  wächter  ruft 
von  oben  herab,  warum  sein  gefahrte  den 
gefangenen  nicht  heraufbringe.  Bevers  ant- 
wortet,  er  sei  so  schwerfallig,  dass  éin  mann 
ihn  nicht  hinaufschafifen  könne,  darum  möge 
jener  ebenfals  hinabsteigen  und  hilfreiche 
hand  leisten.  Da  klettert  auch  der  zweite 
hinab,  sobald  er  aber  unten  angelangt  ist, 
durchsticht  ilin  Bevers  mit  dem  schwerte  und 
klimt  an  dem  taue  empor.  Oben  angekom- 
men  versieht  er  sich  mit  waffen  und  kleidern. 
Er  findet  auch  ein  ross;  er  sattelt  dasselbe, 
schwingt  sich  hinauf  und  reitet  nach  dem 
stattore.  Von  dem  pfortner  befragt,  wer  er 
wäre,  erwidert  er,  er  sei  ein  dienstmann  des 
königs  Brandamon^  der  ausgesant  sei,  um 
dem  entflohencn  Bevers  nachzusetzen.  Man 
glaubt  ihm  und   lässt  ihn  hinaus. 

Bevers  reitet  die  ganze  nacht  hindurch 
und  komt  am  morgen  zu  einem  kreuzwege. 
Da  er  des  ländes  nicht  kundig  ist,  schlägt 
er  einen  falschen  weg  ein,  der  ihn  wider 
nach  Damascus  zuriickfuhrt.  Da  er  von  dem 
langen  ritte  ermtidet  ist,  beschliesst  er  trotz 
der  gefahrlichkeit  seiner  läge  ein  wenig  zu 
rasten.  Er  legt  den  schild  unter  sein  haupt 
und  schlummert  ein.  Sobald  er  neugestärkt 
erwacht  ist,  besteigt  er  wider  sein  ross  und 
sucht  sich  so  schnell  wie  möglich  von  der 
stat  zu  entfernen. 

Am  morgen  dieses  selben  tages  befiehlt 
Brandamon  seinem  schwestersohne  Grandier 
die  wächter  des  Bevers  zu  rufen.  Grandier 
findet  dieselben  tot  und  entdeckt  die  flucht 
des  gefangenen.  Brandamon  zerschlägt  in 
grimmigem  zorne  das  bildnis  seines  gottes 
Mahomet  uud  schwört,  daas  er  demselben  nie 


CCXXIV 


Inledning. 


wider  etwas  gutes  werde  zu  teil  werden  las- 
sen, wenn  er  ihm  den  fliichtling  nicht  wider 
zur  stelle  schafife.  Darauf  ordnet  er  die 
verfolgung  an.  Dreihundert  rittrr  wapnen 
sich;  anch  Brandamon  und  Grandier  bestei- 
gen  ihre  rosse,  um  Bevers  nachzusetzen. 

Brandamon  gelingt  es,  den  fliichtigen 
einzuholen.  Er  ruft  ihm  zu  anzuhalten,  da 
er  ihn  noch  vor  abend  wolle  bangen  lassen. 
Bevers  erwidert,  er  werde  nicht  umkehren; 
zwar  sei  er  durch  hunger  und  wachen  er- 
mMet,  sodass  der  könig  ihn  leicht  werde 
besiegen  können,  dennoch  aber  wolle  er  noch 
einen  streioh  versuchen.  Brandamon  dringt 
zornig  auf  ihn  ein  und  spaltet  ihm  mit  einem 
mächtigen  streiche  den  schild,  Bevers  aber  haut 
nach  dem  kopfe  des  gegners,  sodass  das  ge- 
hirn  zu  boden  falt.  ,  Der  könig  sinkt  tot 
vom  pferde.  'Du  kanst  mir  dank  sägen, 
höhnt  Bevers,  dass  ich  dich  zum  bischofe 
geweiht  habe;  wegen  deiner  tonsur  gleichst 
du  einem  priesterP 

Inzwischen  ist  auch  Grandier  auf  seinem 
schnellen  rosse  Tronchevares  herangekommen. 
Er  ruft  Bevers  zu,  dass  seine  flucht  ihm 
nichts  mehr  niitzen  werde.  'Ich  råte  dir, 
Grandier,  sagt  dieser,  dass  du  mit  deinem 
oheim  heimkehrst;  ihn  habe  ich  zum  priester 
geweiht,  und  wenn  du  mir  zu  nahe  komst, 
werde  ich  dich  mit  meinem  schwerte  zum 
diaconus  machen.'  Er  fasst  den  speer,  wel- 
chen  Brandamon  geftihrt  hatte,  und  durch - 
sticht  den  Grandier.  Darauf  schwingt  er 
sich  auf  des  gefallenen  ross  und  sprengt 
davon,  von  den  heiden  aufs  heftigste  verfolgt. 

Bald  darauf  komt  er  an  ein  breites 
wasser.  Er  gibt  dem  rosse  die  sporen  und 
dieses  arbeitet  sich  mit  grosser  anstrengung 
gliicklich  durch  die  fluten.  Die  heiden  geben 
nun  die  verfolgung  auf  und  kehren  mit  der 
leiche  ihres  königs  heim. 

XV.  Bevers,  der  von  furchterlichem 
hunger  geplagt  wird,  gelangt  zu  einer  burg, 
die  ganz  aus  marmor  erbaut  ist.  Am  fenster 
eines  turmes  sieht  er  eine  schöne  frau  stehen. 
Er  bittet  sie  im  namen  des  gottes,  an  den 
sie  glaube,  ihm  eine  mahlzeit  zu  gewähren. 
'Bei  Mahomet,  erwidert  sie,  das  ist  eine  tö- 
richte  forderung  von  einem  christen!  Mein 
mann  ist  ein  gewaltiger  riese:  ich  will  ihm 
sägen,  dass  er  dich  seine  dicke  eisenstange 
kosten  lasse.'  'Ich  schwöre,  sagt  Bevers, 
dass  ich  entweder  hier  sterben  will  öder 
Boviel  speise  erlangen,  dass  ich  mich  vol- 
ståndig  sätt  igen  känn.' 


Die    frau    teilt    ihrem    månne   mit,  dass 
ein  ritter    da  sei,  der  ihr    eine  mahlzeit  ab- 
zwingen    wolle.      Der    riese    erwidert,    jener 
solle  bald   kenneu   lernen,  mit  wem  er  es  za 
tun  habe.     Er  ergreift  einen  spiess  und  eine 
grosse    stange    und    eilt   hinaus.     Als  er  Be- 
vers   erblickt,    fragt  er  ihn,  wo  er  das  gute 
ross    gestohlen    habe;    er  meine   dasselbe  als 
eigentum    seines    bruders    Brandamon  zu  er- 
kennen,      'Ganz    recht,   erwidert  Bevers,  den 
habe    ich    vor    kurzem  mit  meinem  schwerte 
erschlagcn.'      Der   riese  schlägt  nun  mit  der 
eisenstange    nach    Bevers;    der    hieb  verfehlt 
den    ritter,    tötet    aber    das    pferd.       Bevers 
zieht   sein  schwert  und  bringt  seinem  gegner 
eine    schwere    wunde    bei;    dieser   schleudert 
den  speer  auf  den  jungling  und    durchbobrt 
ihm    den    schenkel.      Darauf  ergreift  er  seim. 
schwert  und  will  Bevers  den  todesstreich  ge- 
ben,    doch    der   hieb  geht  febl  und  der  ries^ 
sinkt    erschöpft  zu  boden.     Nun  schlägt  Be- 
vers  ihm  hände,  fiisse  und  kopf  ab,  geht  ixx 
die    burg    und  verlangt  zu  essen.     Die  fra^i 
muss     seinem    befehle    nachkommen    und    er 
stärkt   sich  durch  speise  und  trank.     Darauf 
lässt  er  sich  seine  wunde  verbinden  und  be- 
steigt    ein    frisches    pferd,    das  ihm  die  frau 
hat  geben  raiissen. 

Bevers  gelangt  nach  Jerusalem  und  be- 
sucht  den  patriarchen,  dem  er  seine  schick- 
sa  le  erzählt.  Der  bischof  wird  durch  diese 
mitteilungen  ger^rt  und  schenkt  ihm  ein 
maultier  und  24  goldmtinzen.  Darauf  nimt 
Bevers  abschied.  Er  beschliesst  nicht  in 
seine  heimat  zuruckzukehren,  sondern  znnächst 
nach  Egypten  zu  geben,  um  Josvena  aufsu- 
suchen.  Dort  angekommen  findet  er  aber  die  < 
prinzessin  nicht  mehr  vor. 

Eines    tages    begegnet  er  einem  månne,  « 
der    friiher    mit  ihm  in  Ermenrichs  diensten^ 
gewesen  war.     Diesen  fragt  er  nach  Josvena^ 
und    erfahrt  nun,  dass  dieselbe  mit  dem  kö — 
nige  Ivorius  von  Munbrak  verheiratetsei.  Wennr« 
er    dorthin    wolle,   so    mosse    er  zuerst  nac 
Ituria    reisen,    von    dort  nach  SLarthago  un 
weiter    nach    der    stat    Orphanies;    von   hie 
aus    sei    es   nicht  mehr  weit  nach  Munbra 
Bevers    dankt    ihm  und   folgt  der  angegebu-i  i  ■  ^ 
nen  route  bis  er  glucklich  nach  Munbrak  g 
långt. 

Als    er    hier  ankomt,   ist  könig   Ivoriii.«i 
mit  seinen  rittern  auf  die  jagd  geritten.  Jo9- 
vena  aber  war  mit  wenigen  dienern  zu  haose. 
Bevers  geht  zu  ihrer  halle,  bleibt  aber  draii0- 
sen  stehen.     Er  hört^  dass  Josvena  bitterlich 


VIT.    Om  Bevers  saga. 


weint  und  kummervolj  spricht:  'Ach,  Bevers, 
wie  sebr  habe  ich  dich  geliebt!  Die  liebe  zu 
dir  tötet  raicb;  icb  habe  dich  verloren  und 
daher  mag  ich  nicht  länger  leben.'  Bevers  geht 
nun  zu  ihr  hinein;  er  war  wie  ein  pilger 
gekleidet  und  bat  um  speise.  'Sei  wilkora- 
kommen,  pilgersmann,  erwidert  sie,  an  speise 
BoW  es  dir  nicht  fehlen.'  Sie  reicht  ihm 
wasser  und  bedient  ihn  selbst.  Als  er  ge- 
gassen  hat,  fragt  sie  ihn,  wo  er  geboren  sei. 
'Ich  bin  in  England  geboren'  erwidert  er. 
'Da  kenst  du  vielleicht  den  Bevers  von  Ham- 
tun?'  forscht  sie  weiter.  'Ihn  kenne  ich  wol, 
antwortet  er,  denn  sein  väter  war  mit  mir 
verwant.  Es  sind  noch  keine  zwölf  monate 
yergangen,  da  sah  ich,  dass  er  einen  könig 
und  einen  riesen  tötete;  aber  jezt  ist  er  da- 
heim  in  seinem  reiche;  er  hat  seinen  väter 
gerScht  und  sein  erbe  zuriicker långt;  er  ist 
auch  verheiratet ;  ein  schöneres  weib  wie  das 
seinige  habe  ich  nie  gesehen.'  Als  Josvena 
hört,  dass  Bevers  vermählt  sei,  falt  sie  in 
ohnmacht.  Sie  erholt  sich  zwar  bald,  bricht 
äber  in  Jaute  klagen  aus  und  spridit:  'Zu 
unseHger  stunde  bin  ich  geboren,  da  ich  Be- 
vers. verloren  habe.'  Darauf  blickt  sie  den 
pilger  an  und  spricht:  '(Jott  helfe  mir!  Wenn 
ich  nicht  wuste,  dass  Bevers  daheira  in  Eng- 
land ist,  so  wiirde  ich  sägen,  dass  du  der- 
selbe  Bevers  bist,  nach  dem  ich  mich  länge 
gesehnt  habe.  Freilich  hast  du  eine  narbe 
an  der  stirn,  die  ich  au  ihm  nicht  kante.' 
'Nein,  erwidert  der  pilger,  ich  bin  nicht  Be- 
vers, ihr  irt  euch.'  Darauf  fugt  er  hinzu: 
'Ich  habe  ofk  gehört,  dass  ihr  ein  trefliches 
rosB  besizt;  das  möchte  ich  gerne  sehen.' 
'Das  känn  nicht  geschehen,  antwortet  sie, 
denn  seit  ich  den  ktlhnen  ritter  Bevers  ver- 
lor,  wagt  niemand  in  des  pferdes  nähe  zu 
kommen/  Nun  trät  ein  junker  der  Josvena 
herein,  welcher  Bonifrey  hiess.  Josvena  fragt 
ihn,  wem  der  pilger  ähnlich  sehe.  'Herrin, 
erwidert  er,  das  ist  Bevers  von  Hamtun,  wie 
ich  meine.'  Das  in  der  nähe  befindliche  ross 
hört  den  namen  seines  fråheren  herren^  reisst 
sich  los,  läuft  in  den  hof  und  wiehert;  dann 
legt  es  sich  auf  den  boden  und  wälzt  sich 
umher.  'Weiss  gott,  sagt  Bevers,  ich  muss 
versuchen,  ob  ich  das  pferd  besteigen  känn.' 
Sobald  das  tier  seinen  herren  erblickt,  steht 
es  unbeweglich,  lässt  ihn  ruhig  aufsitzen  und 
geht  dann  tänzelnd  an  Josvena  heran.  'Nun 
weiss  ich,  spricht  diese,  dass  du  derselbe 
bist,  nach  dem  fch  länge  geschmachtet  habe. 
Nimm     deiii    ro98    zurilck    und    dein    gutes 


schwert  Myrklei,  das  ich  dir  aufbewahrt 
habe.'  'Geht  mir  mein  schwert,  antwortet 
Bevers,  denn  ich  will  heim  nach  England.' 
'Nicht  darfst  du  dorthin  reisen,  spricht  sie, 
wenn  du  mich  nicht  mitnimst.'  'So  solt 
ihr  nicht  sprechen,  herrin,  erwidert  Bevers, 
denn  ihr  seid  eine  vornehme  königin  und 
ich  ein  unbekanter  fremdling;  auch  habe  ich 
mehr  grund  euch  zu  hassen  als  zu  Heben, 
denn  euer  väter  hat  mich  verraten  und  länge 
jahre  im  kerker  schmachten  lassen.  Ausser- 
dem  hat  mir  der  patriareh  anbefohlen,  dass 
ich  nur  eine  reine  jungfrau  heiraten  soUe; 
wenn  du  aber  noch  eine  jungfrau  wärest, 
wäre  das  ein  grosses  wunder,  da  du  seit  7 
jahren  mit  dem  könige  Ivorius  verheiratet 
bist.'  'Das  weiss  gott,  erwidert  Josvena,  dass 
ich  von  der  hinterlist  meines  vaters  nichts 
wuste;  und  seit  ich  mit  Ivoriuc  vermählt 
bin,  hat  er  meinem  leibe  nicht  nahe  kommen 
kön  nen.  Daher  bitte  ich  euch,  dass  ihr  mich 
mit  euch  nach  England  fiihrt  und  dort  tau- 
fen  lasst.  Erweise  ich  mich  dann  änders 
beschaffen,  als  ich  jezt  angebe,  so  sendet 
mich  ohne  einen  pfennig  in  blossem  hemde 
zuriick!'  'Gern  will  ich  euren  wunsch  er- 
fullen'  sagt  Bevers  und  kusst  sie  mit  herz- 
licher  freude. 

XVI.  Nun  komt  Ivorius  mit  seinem  15 
unterkönigen  von  der  jagd  zuruck  und  bringt 
reiche  beute  heim:  100  löwen  und  leoparden 
und  eine  unzahl  wilder  schweine  und  bären. 
Sorgenvoll  ruft  Josvena  ihren  vertrauten 
Bonifrey  zu  sich  und  bittet  ihn  um  guten 
rat:  'Ivorius  ist  heimgekehrt,  sagt  sie,  und 
wir  können  nicht  entfliehen,'  'Weine  nicht, 
herrin,  erwidert  Bonifrey,  ich  werde  dir  einen 
rat  erteilen:  Ivorius  hat  seinen  liebsten  brä- 
der Bibilant  nach  der  burg  Abilant  geschickt 
und  dieser  ist  dort  von  den  feinden  einge- 
schlossen.  Dies  soll  Bevers  deinem  gemahle 
mitteilen,  und  ich  weiss,  dass  er  sich  sofort 
auf  den  weg  machen  wird,  um  seinem  bruder 
zu  hilfe  zu  eilén.  Wir  bleiben  dann  mit 
wenig  leuten  zu  hause  und  können  entfliehen.' 
'Das  ist  meiner  treue  ein  guter  rat'  erwidert 
Bevers. 

XVII.  Hieraaf  tritt  Ivorius  herein  und 
zeigt  Josvena  seine  beute.  Als  er  Bevers  erblickt, 
fragt  er  ihn,  woher  er  gekommen  sei.  'Herr, 
erwidert  Bevers,  ich  bin  in  vielen  ländern 
gewesen,  nur  in  die  burg  Abilant  konte  ich 
nicht  gelangen,  weil  euer  bruder  Bibilant 
mit  seinem  ganzen  heere^dort^durch  den^  kö- 
nig   von   Yamera   eingeschlossen  war,'    'Das 


xxacxvi 


Inledning. 


ist  eine  schlimme  botschaft^  sagt  Ivorius,  da 
mein  bruder  dort  leicht  gehängt  öder  ver- 
sttimoEielt  werden  känn/  Er  befiehlt  seinen 
rittera  sich  schnell  zu  riisten  und  begibt  sich 
mit  denselben  auf  den  weg  nach  Abilant. 
Die  obhut  uber  reich  und  gemahlin  iiber- 
trägt  er  dem  könige  Garsich  and  dessen 
rittern. 

Josyeua  ist  wegen  dieser  vorsichtsmass- 
regel  ihres  gemahls  sehr  betr&bt,  doch  Bo- 
nifrey  verspricbt,  dass  er  ihr  trotzdem  zur 
flucbt  verhelfen  wolle.  £r  lässt  fur  Garsich 
und  seine  leute  ein  betäubendes  getrnnk  zu- 
bereiten,  sodass  alle  in  festen  schlaf  verfallen. 
Darauf  werden  12  pferde  mit  gold  und  sil- 
ber  und  anderen  kleinoden  beladen,  Bevers 
und  Bonifrey  Tersehen  sich  mit  waffen  und 
siehen  mit  Josvena  davon. 

Am  tage  darauf  erwacht  Garsich  und 
entdeckt  die  flucht  der  königin.  Er  besass 
einen  ring,  in  welchem  eiu  stein  befestigt 
war:  wenn  er  in  diesen  stein  sah,  erfuhr  er 
allés  was  er  wissen  wolte.  So  erlangte  er 
die  gewissheit,  dass  der  pilger  die  Josvena 
entfiihrt  hatte.  Er  weckt  alle  seine  ritter 
und  befiehlt  denselben,  zur  verfolgung  sich 
zu  rusten.  Mit  tausend  begleitern  macht  er 
sich  auf  den  weg  und  ist  nach  kurzer  zeit 
den  fliehenden  nahe  gekommen.  'Bei  meiner 
treue,  sagt  Bevers,  ich  will  umkehren  und 
dem  könige  Garsich  mit  meinem  schwerte 
einen  hieb  versetzen.^  'Da  weiss  ich  besse- 
ren  rat,  erwidert  Bonifrey;  nicht  weit  von 
hier  ist  ein  fels,  zu  welchem  ein  schmaler 
steig  fuhrt;  erreichen  wir  diesen,  so  brau- 
chen  wir  uns  nicht  weiter  zu  fiirchten,  weil 
uns  dort  kein  lebender  mensch  finden  känn.' 
Bevers  folgt  dem  råte  und  alle  bergen  sich 
in  einer  felshöhle,  bevor  Garsich  ihrer  an- 
sichtig  wird.  Die  verfolger  suchen  länge 
vergeblich  und  kehren  dann  ärgerlich  zuriick. 

Josvena  erklärt  Bevers,  dass  sie  gropsen 
hunger  habe  und  notwendiger  weise  et  was 
essen  miisse.  Bevers  antwortet,  er  wolle  ver- 
suchen,  im  walde  eine  hirschkuh  zu  erlegen; 
Bonifrey  solle  zu  ihrem  schutze  zuriickblei- 
ben.  Bald  nachdem  er  gegangen  ist,  kom- 
men zwei  grimmige  löwen  auf  die  jungfrau 
und  ihren  htiter  los.  Bonifrey  ergreift  seine 
waffen,  spring^  auf  sein  ross  und  stosst  aus 
aller  macht  mit  dem  speere  nach  einem  der 
löwen,  doch  das  fell  des  tieres  ist  so  dick, 
dass  die  lanze  es  nicht  durchdringen  känn. 
Die  beiden  löwen  fallen  nun  öber  Bonifrey 
|)er    npå   zerpeissep    ihn    samt    seinem  rosse. 


Darauf  machen  sie  sich  an  die  prinzoBsio, 
zerren  ihr  die  kleider  vom  leibe  und  schlep- 
pen  sie  auf  einen  berg. 

Bevers  kehrt  mit  einem  erlegten  reh  in 
die    höhle    zuruck.      Er    findet  die  reste  des 
zerrissenen  Bonifrey  und  ruft  laut  nach  Jos- 
vena.     Als    er  keine  antwort  erhält,  fält  er 
vor    kummer    in    ohnmacht.      Als    Arundele 
dies    sieht,    bertihrt    sie    ihn    leise    mit   dem 
fusse,    um  ihn  zu  erwecken.     Er  komt  auch 
bald    wider   zu  sich,  besteigt  sein  pferd  ond 
reitet    fort.      Auf   dem  nahen  berge  erblii^ct 
er    die  jungfrau  zwischen  den  beiden  löwen. 
Sobald    sie    Bevers    sieht,    ruft    sie    laut  um 
hilfe.      Bevers    steigt    ab,    damit    dem    rosse 
kein  schaden  geschehe,  fasst  seinen  schild  und 
geht    mit    gezogenem   schwerte  auf  die  tiere 
los.     Der  eine  löwe  springt  auf  den  jöngling 
los  und  schlägt  mit  seinen  tatzen  den  schild^ 
in  zwei  stiicke.     Bevers  haut  nach  dem  kopf^ 
des    tieres,    doch    derselbe    ist   so   hart,  das^ 
das    eisen    nicht  eindringen  känn.     Mit  wei€- 
aufgerissenem    rachen    dringt    der    löwe    aaf 
Bevers  ein,  dieser  stösst  nun  sein  schwert  in 
den  hals  desselben,  so  tief  dass  es  im  herzen 
stecken    bleibt.      Schuell   zieht  er  die  kliuge 
wider    heraus;    der    löwe    ist    auf   der  stelle 
tot.      Nun    wirft    sich    der    andere    auf  den 
ritter  und  zerreist  seinen  panzer,  Bevers  aber 
schlägt   mit    einem    streiche    die   beiden  vor- 
dertatzen    ab.       Darauf    lässt    er    die    jung- 
frau   von  der  mitgebrachten  jagdbeute  essen 
und  sezt  mit  ihr  die  reise  fort. 

XVIII.      Bald    darauf   sieht    Bevers  auf 
einem  baumstamm  einen  mächtigen  riesen  sit- 
zen.    Derselbe  war  wol  funfzehn  fuss  läng  und 
hntte    eine    grosse    keule,    die    zehn    bauern 
nicht   hatten   heben  können.     Neben  ihm  lag 
ein    schwert.      Das    eine  auge  war  drei  fuss 
von    dem    andern    entfernt;    seine  haut  war 
schwarz  wie  eine  kohle,  die  nase  missgestal- 
tet  und   vorne  gekriimt  wie  ein  haken.     Die 
beine  waren  gross  und  läng;  trotz  der  plum- 
pen  fusse  ubertraf  er  einen  vogel  an    schnel- 
ligkeit.       Seine    stimme    hörte    sich    an,    a 
wenn  zehn  hunde  hel  ten.    Das  haar  war  I 
wie  ein  pferdeschwanz,  die  augen  gross   un 
schwarz  wie  der  boden  eines  kessels.     Zähn 
hatte    er    wie    ein    wilder  eber   und  war  er 
schrecklich  anzuschauen.     Diesen  riesen  hiitt^^ 
Ivorius     ausgesendet,     um     ihm    sein     wei 
zuruckzufiihren. 

Als  der  riese  den  Bevers  erblickt,  rof^ 
er  ihn  an  und  spricht:  'Du  schlinuner  be- 
triiger,  jezt  wirst  du  die  frau  IobIassqd  injts- 


ocxxYin 


Inledning. 


bin  zu  Dijon  in  Frankreich  zuhause/  'Ilerr 
Gerhard,  sagt  der  kaiser,  hier  draussen  im 
roeere  hat  ein  alter,  böser  kerl  eine  starke 
burg  erbaut;  er  heisst  Sabaoth  und  ich  kauu 
ihm  nichts  anhaben,  er  aber  fiigt  rair  viel 
schaden  zu.'  'HeiT,  antwortet  Bevers,  gebt 
meinen  rittern  waflfen  und  kleider,  so  will 
ich  versuchen,  ob  ich  ihn  nicht  gebunden 
euch  öberliefern  känn/  Der  kaiser  versteht 
sich  sogleich  zur  hergabe  von  waffen  und 
kleidem;  darauf  segelt  Bevers  rait  seinen 
leuten  zu  der  burg.  Soljald  Sabaoth  ihn  er- 
blickt,  fragt  er  ihn  nach  seiuem  namen.  'Ich 
warde  zu  Hamtuu  in  England  geboren'  sagt 
Bevers.  Da  erkent  ihn  der  alte,  kiisst  ilin 
und  fuhrt  ihn  voll  freude  in  seine  burg. 

XX.  Ein  jarl  in  Köln,  namens  Miles, 
hatte  Josvena  geseheu  und  war  sofort  von 
heftiger  leidenschaft  zu  ihr  ergriffen  worden. 
Auf  seine  werbungen  droht  ihm  die  jungirau 
mit  der  rache  Eskoparts.  Miles  sint  nun 
darauf,  den  lästigen  huter  bei  seite  zu  schaf- 
fen.  Er  begibt  sich  zu  dem  riesen  und 
spricht:  'Bruder  Eskopart,  herr  Bevers  sen- 
det  dir  seinen  gruss  und  bittet  dich  zu  ihm 
zu  kommen,  da  er  deiner  bedarf.  Er  befin- 
det  sich  auf  der  burg  im  meere,  die  du  von 
hier  aus  sehen  kanst,  und  wartet  deiner.' 
Eskopart  traut  diesen  worten  und  bittet  den 
jarl,  iho  hinuberzuschaffen.  Beide  besteigen 
ein  8chi£f  und  rudern  zu  der  burg.  Miles 
lässt  den  riesen  vorausgehen,  schlägt  das  tor 
hinter  ihm  zu  und  spert  ihn  ein.  Als  Esko- 
part sieht,  dass  er  betrogen  ist,  ruft  er  dem 
jarl  mit  lauter  stimme  zu,  er  solle  ihn  hinaus 
lassen.  'Wisse  nun,  erwidert  dieser,  dass  ich 
jezt  heimkehre  und  Josvena  heirate.'  Der 
riese  ergrimt,  fasst  die  steinmuuer  mit  den 
nageln  und  bricht  sie  ni  eder.  So  schaft  er 
sich  einen  ausweg  .zum  meere,  springt  hinein 
und  begint  zu  schwimmen.  Nach  einer  weile 
trift  er  ein  kauffahrteischi£f  und  verlangt 
aufgenommen  zu  werden.  Die  schiffer  halten 
den  unhold  fur  den  leibhaftigen  teufel  und 
springen  entsezt  iiber  bord.  Eskopart  be- 
steigt  das  fahrzeug  und  rudert  aus  leibes- 
kraften  auf  das  land  zu. 

An  demselben  tage  komt  ein  bote  zu 
Bevers,  der  ihm  mitteilt,  dass  Josvena  von 
einetn  jarl  zur  ehe  gezw ungen  sei.  Er  be- 
steigt  sofort  sein  ross  und  reitet  nach  Köln. 

In  der  tat  hatte  Miles  die  jungfrau  wi- 
der  ihren  willen  in  sein  haus  gefUhrt.  Am 
abend  lässt  er  die  t  uren  des  schlafgemaches 
verschliessen    und    eutkleidet    sich.      Josvena 


sint,  wie  sie  der  drohenden  schande  entgehen 
könne.  Sie  macht  aus  ihrem  gCLrtel  eine 
schliuge,  wirft  dieselbe  dem  jarl,  als  er  ins 
bett  steigen  will,  iiber  den  kopf  und  erdros- 
selt  ihn. 

Am  morgen  kommen  die  ritter  und  ru- 
fen  dem  jarl  zu,  es  sci  zeit  sich  anzukleiden. 
Josvena  sagt  ihnen,  dass  sie  Miles  getötet 
habe.  Man  bricht  die  tiiren  auf,  bindet  die 
jungfrau  und  fuhrt  sie  zum  scheiterhaufen. 
'Ach  Bevers,  klagt  sie,  nun  hast  du  deine 
liebste  verloren!  Dir  gab  ich  meine  liebe, 
doch  du  hast  mich  vergessen,  und  nun  muss 
ich  sterben,  weil  ich  dir  die  treue  nicht 
brecheu  wolte."  Sie  bittet  um  einen  priester; 
es  wird  ihr  gewährt  und  sie  begint  zu 
beichten. 

Bevers   ist    inzwischen  so  nahe  herange- 
komroen,   dass  er  das  feuer  sehen  känn.     Er 
fragt  einen  mann,  der  ihm  begegnet,  weshalb 
dasselbe    entziindet  sei.     'Herr,  erwidert  die- 
ser,    das    ist    eine    traurige    geschichte:  dort 
soU  eine  jungfrau  ver  brant  werden,  die  einen. 
jarl  erdrosselte,  der  ihr  gewalt  antun  wolte.* 
'Das    soll    nicht    geschehen,    wenn   gott  will'* 
erwidert    Bevers    und  sprengt  auf  den  schei* 
lerhaufen  los.     Zu  gleicher  zeit  wie  er  långt 
auch    Eskopart    bei    demselben    an.       Bevers 
zieht     sein     schwert    Myrklei     und    manches 
haupt  muss  in  den  sand  rollen.     Auch  Esko- 
part schlägt  mit  einem  streiche  10 — 12  män- 
ner  mit  seiner  keule  tot.     Darauf  bindet  Be- 
vers   die   jungfrau    los    und    kiisst    sie.      £r 
lässt    sich    von  dem  erzbischofe  ein  reitpferd 
geben  und  hebt  Josvena  in   den  sattel.  Beide 
begeben  sich  nun  mit  Eskopart  zu  der  burg 
des  Sabaoth. 

XXI.  Bevers  sendet  einen  seiner  ver- 
wauten,  nameus  Kuripus,  zu  dem  kaiser  und 
kiindigt  ihm  an,  er  heisse  nicht  Gerhard, 
sonderu  Bevers  und  werde  ihn  alsbald  ban- 
gen lassen.  Der  kaiser  greift  zomig  nach 
einem  messer  und  wirft  es  nach  dem  boten; 
er  verfehlt  jedoch  diesen  und  trift  dafär  sei- 
nen eigenen  bruder,  der  sogleich  tot  zu  bo- 
den fält.  Kuripus  schwingt  sich  auf  sein 
ross  und  reitet  fort. 

O^r  kaiser  zieht  aus  Deutschland  ver- 
stärkungen  an  sich  und  erhält  auch  von  dem 
könige  von  Schottland  eine  anzahl  von  rit- 
tern, sodass  er  ein  gro.sses  heer  zusammen- 
bringt,  welches  in  zwei  schlachtordnangea. 
aufgestelt  wird^  Der  kaiser  selbst  will  sicli 
dem  alten  Sabaoth  entgegenstellen.  Das  heer 
des     Bevers,     welchem    die    gegner    an    zahT 


ccxxx 


InledniDg. 


wuete,  dass  Bevers  das  beste  pferd  der  welt 
hatte,  und  bat  ihn,  ihm  dasselbe  zu  schenken 
öder  zu  verkaufen.  Da  Bevers  dies  abschlug, 
machte  er  sich  mit  40  rittern  aiif  den  weg 
und  wolte  das  ross  fortfiihren.  während  jener 
bei  tische  sass.  Sie  hieben  die  eisernen  ket- 
ten,  mit  denen  Arundele  festgebunden  war, 
durcb,  als  aber  das  pferd  merkte,  dass  un- 
bekante  leute  es  anfaseteu,  schlug  es  mit 
den  hinterfussen  aus  und  traf  den  königs- 
sobn  so  ungliicklich  vor  die  stim,  dass  der 
schädel  in  stiicke  gieng.  Dem  könige  wird 
mitgeteilt,  dass  das  ross  des  Bevers  seinen 
sohn  getötet  habe.  Er  befiehlt  in  dem  er- 
sten  zorn,  Bevers  zu  ergreifen  und  zu  ban- 
gen. Als  man  den  ritter  fortfiihren  will, 
legen  sich  drei  seiner  freunde,  der  jarl  von 
Glocester,  Carmen  von  Britta  und  Clare  von 
Leieester,  ins  mittel  und  stellen  dem  könige 
vor,  dass  Bevers  ohne  schuld  sei ;  er  möge 
ihn  entlassen  und  dus  pferd  zuriickbehalten. 
Bevers  erklärt,  dass  er  sein  ross  nicht  her- 
geben  werde.  Da  wird  der  könig  so  zomig, 
dass  er  den  ritter  aus  dem  lande  verbant. 
Sein  reich  gibt  er  dem  Sabaoth. 

Bevers  steigt  auf  sein  ross  und  spricht 
zu  dem  könige:  'Ich  bitte  euch  im  namen 
gottes,  dass  ihr  meinem  freunde  Sabaoth  ein 
guter  h^r  sein  moget.  Fiigt  ihr  ihm  ein  unrecht 
zu  und  lasst  ihr  ihn  nicht  ruhig  in  seinem 
besitze,  so  werde  ich  ihm  zu  hilfe  kommen, 
und  wäre  ich  auch  durch  vier  meere  von 
euch  getrent.  Sonst  braucht  ihr  mich  nicht 
zu  fiirchten,  es  sei  denn  dass  ihr  ursache 
dazu  habt '  Damit  nimt  Bevers  von  dem 
könige  abschied  und  begibt  sich  nach  Ham^ 
t  un,  wo  er  seine  ritter  zusammen  beruft.  Er 
teilt  ihnen  das  vorgefallene  mit  und  fordert 
sie  äuf,  dem  Sabaoth  treue  zu  geloben.  Dar- 
auf  sagt  er,  dass  Josvena  und  Terri,  der 
sohn  des  Sabaoth,  ihn  in  die  verbannung  be- 
gleiten  sollen.  Eskopart  dagegen  soll  zum 
schutze  des  Sabaoth  zuruckbleibenr  er  verleiht 
jenem  das  land  Larthe  und  400  ritter.  Esko- 
part dankt  ihm,  geht  aber  zornig  fort,  da 
er  lieber  mit  Bevers  fortgezogen  wäre. 

Am  nächsten  tage  verlässt  Eskopart  Eng- 
land und  begibt  sich  zu  schiffe  nach  Mun- 
brak.  Der  könig  Ivorius  fragt  ihn,  wo  er 
solange  gewesen  sei.  'Ich  gieng  um  eure 
frau  Josvena  aufzusuchen,  erwidert  der  riese, 
und  es  ist  jezt  ein  jahr  verflossen,  seit  sie 
mit  dem  pilger  fortlief.  Ich  fand  denselben 
in  England,  wo  er  ein  muchtiges  reich  mit 
burgen    und    schlössern    besass;  nun  ist   ihm 


aber  allés  genommen  und  er  selbst  f&r  fried- 
los  erklärt.  Und  wenn  ihr  wolt,  dass  ich 
euch  die  beiden  bringe,  so  gebt  mir  leute 
zu  meinen  beistande,  denn  ich  kenne  alle 
wege.'  Ivorius  wird  sehr  froh  und  gibt  ihm 
allés,  was  er  ver  långt;  Eskopart  geht  fort, 
um  Bevers  und  Josvena  zu  suchen. 

XXIV.  Bevers,  Josvena  und  Terri  sind 
unterdessen  zu  schiffe  iiber  das  meer  gefah- 
ren  und  setzen  ihre  reise  zu  pferde  fort. 
Eines  ta  ges,  als  sie  durch  einen  wald  reiten, 
wird  Josvena  von  heftigea  geburtawehen 
uberrascht;  daher  bittet  sie  ihren  gemahl, 
sie  vom  rosse  zu  heben  und  ihr  aus  laub 
eine  hiitte  zu  bereiten.  Dies  geschieht.  Jos- 
vena wunscht  nun,  dass  Bevers  sie  verlasse: 
'es  ist  unpassend,  sagt  sie,  dass  ihr  hier  yer- 
weilt;  gottes  barmherzigkeit  und  die  heilige 
jungfrau  werden  mir  schon  helfen/  Bald  nach- 
dem  er  sich  entfernt  hat,  gebiertsie  zwei  s5hne, 
doch  unmittelbar  darauf  erscheint  Eskopart  mit 
seiner  schar  und  fiihrt  die  fiirstin  hinweg.  Als 
Bevers  und  Terri  zuriickkehren,  finden  sie  nur 
die  beiden  kinder.  Bevers  schneidet  die  ärmel 
aus  seinem  mantel  und  wickelt  die  neugebore- 
nen  hinein ;  jeder  der  ritter  nimt  einen  dersel- 
ben  zu  sich  aufs  pferd.  Nachdem  sie  den  ganzen. 
wald  vergeblich  nach  Josvena  durchsuchthaben» 
begeben  sie  sich  auf  den  weg  nachGriechenland.^ 

XXV.  Sabaoth    träumt  in  einer  nacht^ 
dass    Bevers    von    hundert  löwen  angegriffei^ 
werde^  die  bereits  sein  pferd  zerrissen  hatten.. 
In   demselben   traume  erhält  er  die   weisung, 
eine    pilgerfahrt    zu    dem    heiligen  Julius  in 
Frankreich  anzutreten  und  dort  gottes  barm- 
herzigkeit   anzuflehen.      Sobald    er    erwacbt 
ist^    legt    er  ein  pilgergewand  an  und  macht 
sich    mit    neun    genossen    auf  den  weg.     Er 
er  reich  t    gliicklich    Orleans    und  bringt    dem 
heiligen  sein  opfer  dar. 

Als  er  aus  der  kirche.komt,  begegnet 
ihm  Josvena.  Er  fragt  sie,  wo  Bevers  sei. 
Sie  erzählt  ihm  nun,  auf  welche  weise  sie 
von  demselben  getrent  worden  sei,  und  dass 
Eskopart  sie  zu  könig  Ivorius  zurilckfähren 
wolle.  In  diesem  augenblicke  komt  der  riese 
ber  bei,  Sabaoth  springt  auf  ihn  zu  und  ver- 
sezt  ihm  mit  seinem  stabe  einen  so  mächti- 
gen  schlag  unter  das  ohr,  dass  er  tot  zn 
boden  falt.^  Die  biirger  der  stat  eilen  snir 
hilfe  herbei  und  alle  heiden  werden  erschla- 
gen.  Sabaoth  und  Josvena  reisen  zusammen 
weiter  um  Bevers  zu  suchen  und  gelangen  nach 
der  stat  Abbaport.  Hier  wird  Sabaoth  sehr 
kränk,  Josvena   pflegt  ihn^aufs  sorgfältigste. 


i 


VII.    Om  Bevers  saga. 


CGXXXI 


XXVI.  Bevers  und  Terri  haben  in  dem 
walde  vergeblich  nach  Josvena  gesucht.  Als 
sie  ins  freie  kommen,  begegnet  ihnen  ein 
mann,  der  sich  als  den  hiiter  des  waldes  zu 
erkennen  gibt.  Bevers  klagt  ihm  seine  not; 
der  mann  erbietet  sich,  einen  der  knaben 
aufzunehmen  und  christlicli  erziehen  zu  las- 
sen. Bevers  nimt  das  an  und  bestimt^  dass 
das  kind  Guion  heissen  solle.  Seinen  zweiten 
sohn  bringt  er  bei  einem  fischer  unter,  wel- 
cher  20  mark  ftir  die  pflege  erhält.  Dieser 
knabe  bekomt  den  namen  Miles. 

Bevers    und    Terri    gelangen    nach    der 

stat  Civile,  wo  sie  bei  einem  bauern  quartier 

nehmen.  Die  stat  wird  von  einem  jarl  mit  einem 

heere  von  40,000  mann  belagert  und  ist  der 

tibergabe  nahe.    Bevers  und  Terri  beschliessen 

den  biirgem  zu  helfen,  wapnen  sich  und  reiten 

binaus.      Bevers   sizt  auf  seinem  guten  rosse 

^rundele;    er    sprengt    auf    den    feinUichen 

fahnenträger  los  und  tötet  ihn.     Darauf  nimt 

er    zwei   jarle    gefangen  und  eudlich  gelingt 

^8  ihm  auch,  den  fiihrer  des  heeres  zu  erlegen. 

Die    stat    und   das  umliegende  land  ge- 

3iörte  einer  hochgebornen  jungfrau.    Diesel  be 

sieht    vom    turm    herab,    wie  der  unbekante 

:ritter  ihre  feinde  niederstreckt.     Sie  fasst  so- 

fort  zuneigung  zu  ihm  und  bittet  gott,  dass 

er  ihr  liebster  werden  möge. 

Nachdem    der    jarl    gefallen    war,    wird 
das    heer    desselben    von    den  stätern  in  die 
flucht  getrieben.     Bevers  sendet  der  jungfrau 
die    beiden    gefangenen   jarle.      Sie   lobt   die 
kilhnheit  des  helden  und  sendet  boten  um  ihn 
aufzufordern,  jzu  ihr   zu  kommen.     Die  boten 
aber  verrichten  nicht  ihren  auftrag,  kommen 
wider  und  sägen,  er  woUe  nicht.   Daun  l^egibt 
sie  sich  selber  zu  ihm.    Bevers  erklärt  sein  aus- 
bleiben  und  erzählt  von  seiner  triiben  gemiits- 
verfiassong,  in  die  er  durch  den  verlust  Josve- 
nens geraten  sei.  *An  ihrer  stel  le  solst  du  mich 
zor   frau  nehmen,  erwidert  die  fiirstin;  mein 
ganzes  reich  will  ich  dir  tibertragen.'  Bevers 
schlägt  den  antrag  aus;  die  zornige  jungfrau 
droht,    ihm    das  haupt  abschlagen  zu  lassen. 
Da    gelobt    Bevers    sie  zu  heiraten,  wenn  er 
Josvena    binnen    vier   jahren    nicht  widerge- 
funden  habe.     ^So  will  ich  dir  erlaubnis  ge- 
ben,  dein  weib  zu  suchen,  spricht  die  fiirstin, 
und    wenn    du   sie  findest,  solst  ^u  mir  dei- 
tien    gefährten    Terri    zum  månne  geben;  du 
aber'  solst    auch    bei    mir    bleiben   und  mein 
reich    schirmen.'      Bevers    gibt  seine  zustim- 
mung.      Land   und  volk  wird  seinem  befehle 
unterstelt  ond  ein  herliches  fest  ausgeriistetr 


Bevers  lässt  die  beiden  gefangenen  jarle  vor 
sie  h  fiihren ;  er  schenkt  ihnen  das  leben  und 
sie  schwören  ihm  treue. 

XXVII.  Bald  darauf  wird  Civile  von 
den  heidnischen  jarlen  Vallant  und  Doctrier 
belagert,  deren  neid  dadurch  erregt  worden 
war,  dass  die  fiirstin  Bevers  die  höchste 
stelle  in  ihrem  reiche  eingeräumt  hatte.  Als 
dieser  den  schall  der  trompeten  hört  und  die 
feinde  erblickt,  reitet  er  mit  Terri  und  sei- 
nen rittern  hinaus.  Durch  den  speer  des 
Bevers  fält  der  heide  Ysier,  Terri  streckt 
einen  anderen,  namens  Saladin,  zu  boden. 
Darauf  wirft  Bevers  den  jarl  von  Vasteva  in 
den  sand,  zieht  sein  schwert  Myrklei  und 
will  dem  gegner  den  kopf  abschlagen.  Die- 
ser bittet  um  gnade,  gelobt  unterwerfung 
und  erhält  das  geschenk  des  lebens.  Nun 
sucht  Bevers  den  Doctrier  auf  und  bringt 
ihm  eine  tötliche  verwundung  bei.  Das 
feindliche  heer  ergreift  die  flucht,  Bevers 
kehrt  in  die  stat  zuriick  und  wird  von  der 
fiirstin  höchlich  gepriesen. 

Inzwischen  sind  die  vier  jahre  beinahe 
yergangen;  die  jungfrau  erinnert  den  helden 
an  sein  versprechen.  Bevers  bittet  noch  um 
zwei  jahre  aufschub,  sie  gewährt  ihm  sogar 
drei.  Er  fälirt  fort,  ihr  reich  zu  schirmen 
und  ihre  feinde  zu  vertilgen. 

XXVIII,  Sabaoth  war  unter  der  pflege 
der  Josvena  wider  genesen.  Beide  setzen 
ihre  nachforschungen  nach  Bevers  fort  und 
gelangen  an  einem  abend  nach  der  stat  Ci- 
vile. Ilier  erfahren  sie,  dass  Bevers  sich 
sieben  jahre  in  dem  örte  aufgehalten  habe 
und  im  begriffe  stehe,  sich  mit  der  beher- 
scherin  des  ländes  zu  vermähleu.  Sabaoth 
sucht  sogleich  Bevers  und  Terri  auf.  Sie 
fragen  ihn,  wer  er  sei;  er  gibt  sich  fiir  ei- 
nen pilger  aus.  Bevers  sagt  zu  Terri:  'Nie- 
mals  sah  ich  einen  mann,  der  deinem  väter 
Sabaoth  ähnlicher  war;  drum  lass  ihm  allés 
zukoramen,  dessen  er  bedarf.^  'Komm  her, 
alter  kerl,  spricht  Terri,  du  gleichst  meinem 
väter,  deshalb  will  ich  dir  reichlich  zu  es- 
sen geben.'  'Gott  lohne  dir,  erwidert  Sa- 
baoth, einst  sagte  man  allerdings,  dass  du 
mein  sohn  wärest.'  Nun  erkent  ihn  Terri 
und  teilt  Bevers  die  ankunft  des  vaters  mit. 
Erfreut  schliesst  Bevers  den  alten  in  seine 
arme  und  fragt  ihn,  ob  er  nichts  von  Jos- 
vena wisse.  Sabaoth  sagt  ihm,  dass  dieselbe 
sich  in  dem  hause  eines  biirgers  beflnde. 
Alle  begeben  sich  dorthin  und  es  gibt  ein 
fröhliches    wider sehen.      Darauf  fiihrt  Bevers 


CCXXZII 


Inledning. 


seine  gattin  zu  der  furstin.  Als.  diese  die 
Bchöne  frau  erblickt,  fragt  sie  den  ritter,  ob 
dies  diejenige  wäre,  nach  der  er  so  länge 
sich  gesehnt  habe.  So  sei  es,  erwidert  Be- 
vers.  'So  wollen  wir  gott  dafur  danken, 
spricht  die  jungfrau;  erfreue  dich  ihrer  und 
vermähle  mich  mit  Terri.'  Bevers  ist  damit 
einverstanden.  Er  lässt  nan  seine  söhne  ho- 
len  und  belohnt  die  pfleger  derselben  reich- 
lieh.  Ein  herliclies  gastmahl  wird  zugeriistet 
und  Terri  heiratet  die  herrin  von  Civile.  Er 
wird  herr  des  ganzen  reiches;  die  herzoge 
und  jarle  in  demselben  werden  seine  lehns- 
leute  und  schwören  ihm  treue, 

XXIX.  Bevers  erfåhrt,  dass  könig  Ivo- 
rius  den  väter  der  Josvena,  dem  er  die  schuld 
an  dem  verluste  seiner  gattin  zuschreibe, 
mit  krieg  iiberzogen  habe,  und  beschliesst 
seinem  schwiegervater  zu  hilfe  zu  eilen.  'Ich 
glanbe,  sagt  er  zu  Terri,  dass  böse  ratgebér 
den  Ermenrich  dazu  veranlasst  haben,  raich 
in  die  gewalt  Brandamons  zu  liefern,  und  an 
diesen  will  ich  rache  iiben.'  Terri  erbietet 
sich,  mit  seinem  ganzen  heere  den  Bevers 
zu  unterstiitzen. 

Jeder  der  freunde  war  inzwischen  von  sei- 
ner gattin  mit  einem  kinde  beschenkt  wor- 
den:  Bevers  mit  einer  tochter,  die  den  namen 
Beatrix  erhielt,  und  Terri  mit  einem  solme, 
den  er  Bevers  nante.  Bevers  iibernahm  bei 
Terris  sohne  und  Terri  bei  Bevers  tochter 
patenstelle. 

Bevers  macht  sich  nun  mit  seiner  frau 
und  seinen  kindern,  sowie  mit  Sabaoth  und 
Terri  auf  den  weg.  Sie  haben  15,000  ritter 
bei  sich  und  gelangen  gliicklich  nach  Abba- 
port,  der  hauptstat  Ermenrichs.  Bevers  lässt 
dem  könige  seine  ankunfl  melden.  Ermen- 
rich furchtet,  dass  Bevers  an  ihm  rache  neh- 
men  woUe,  wird  aber  durch  die  hoten  beru- 
higt,  welche  ihm  mitteilen,  dass  jener  ge- 
koramen  sei,  um  ihm  gegen  seine  feinde  bei- 
zustehen.  Er  geht  Bevers  entgegen,  fält  vor 
ihm  auf  die  kniee  und  bittet  ihn  um  verge- 
bung.  Bevers  erwidert,  dass  er  ihm  unter 
der  bedingung  verzeihen  wolle,  dass  er  ihm 
die  bösen  ratgeber  ausliefere.  Der  könig 
geht  darauf  ein,  lässt  die  beiden  ritter  er- 
greifen  und  dem  Bevers  iibergeben,  welcher 
befiehlt,  sie  lebendigen  leibes  zu  schinden. 
Die  beideu  hiessen  Gistilinn  und'Fures.  Hier- 
auf  begibt  man  sich  in  die  halle,  wo  Er- 
menrich seine  tochter  und  seine  enkel  mit 
freuden  begriisst.  Fröhlichen  herzens  sezt 
man  sich  zu  tische. 


XXX.  Ivorius,  der  durch  einen  spion 
iiber  das  vorgefallene  unterrichtet  ist,  zieht 
mit  15  unterkönigen  und  einem  heere  yon 
34,000  roann  vor  Abbaport  und  schliesst  die 
stat  ein.  Bevers  ruckt  mit  30,000  kriegem 
aus.  Ein  heidnischer  furst  falt  vor  seinem 
stosse,  einen  andern  streckt  Sabaoth  nieder. 
Nach  heftigem  kampfe  ergreift  Ivorius  die 
flucht  und  kehrt  mit  einem  verluste  von 
15,000  mann  nach  Munbrak  zuruck. 

Zu  hause  angekommen  lässt  er  den  jarl 
Fabur  rufen.  'Ich  bin  sehr  zornig  daröber, 
spricht  er  zu  diesem,  dass  ich  so  viele  leute 
verloren  habe.  Welchen  rat  erteilst  du  mir? 
Ermenrich  will  mir  das  christentum  aafnöti- 
gen;  auch  Josvena  ist  iibergetreten  und  ich 
erhalte  sie  niemals  widor.'  Fabur  rät,  er 
soUe  zu  der  ganzen  heidenschaft  und  auch 
nach  Babylon  senden,  damit  alle  fursten  ihm 
mit  ihrer  ganzen  macht  zu  hilfe  kämen.  Ivo- 
rius folgt  dem  råte,  und  auf  seine  aufforde- 
rung  kommen  15  könige  zu  ihm,  deren  jeder 
15,000  wolbewafnete  krieger  mitbringt. 

Ermenrich  und  Bevers  erfahren  durch 
einen  kundschafter  die  starke  ihrer  feinde  und 
fordern  Terri  auf,  ihnen  zu  hilfe  zu  kommen. 
Dieser  bricht  sofort  auf  und  komt  mit  15,000 
mann  nach  Abbaport.  Auch  seinen  sohn  Be- 
vers bringt  er  mit.  Die  freunde  wollen  nicht 
den  angriff  des  Ivorius  abwarten,  sondern 
ziehen  mit  einem  mächtigen  heere  gegen 
Munbrak.  Kurz  vor  der  stat  machen  sie  in 
einem  walde  halt;  nur  10,000  mann  werden- 
vorausgeschickt,  um  die  wächter  und  spione 
des  feindes  zu  töten. 

Als  Ivorius  von  der  ankunft  seiner  gegner 
hört,  ruft  er  40,000  mann  unter  die  waffen  und 
sendet  sie  dem  feindlichen  heere  entgegen. 
Allén  voraus  ritt  ein  ritter  namens  Fauker, 
dem  ganz  Arabien  untertan  war.  Er  mft 
Bevers  und  Terri  mit  lauter  stimme  2q: 
'Keiner  von  euch  betrugern  soll  entkommen.' 
Terri  gibt  sogleich  seinem  rosse  die  sporen, 
jagt  auf  den  heiden  los  und  streckt  ihn  iot 
zu  boden.  Nun  begint  ein  algemeiner  kampf ; 
auch  Ivorius  eilt  mit  seinen  leuten  herbei. 
Sobald  Bevers  ihn  erblickt,  sprengt  er  mit 
gefälter  lanze  auf  ihn  ein  und  stösst  ihn 
vom  pferde.  Darauf  zieht  er  sein  schwert 
Myrklei  und  gibt  dem  könige  einen  so  mäch- 
tigen hieb  iiber  den  helm,  dass  dieser  sich 
genötigt  sieht,  sich  zu  ergeben.  Bevers' sen- 
det ihn  heim  zu  Ermenrich.  Die  christoi 
erheben  nun  ein  gewaltiges  kriegsgeschrei 
und    jagen    die    heiden    in    die    flucht;  viele 


J 


VII.    Om  Bevers  saga. 


oGxxxm 


werden  von  den  verfolg^nden  erschlagen.  Als 
Bevers  heim  komt,  beg^bt  er  sich  zu  der 
halle,  in  welcher  Ivorius  sizt.  Dieser  springt 
auf  and  spricht:  'Mein  hanpt  ist  in  eurer 
gewalt,  herr  Bevers,  macht  damit,  was  ihr 
wolt!  Gern  aber  möchte  ich,  wenn  es  angeht, 
mein  leben  mit  gold  erkaufen.'  Bevers  ver- 
långt  20,000  raark  reinen  goldes;  bis  zur 
sahlang  desselben  solle  Ivorius  in  h\fb  blei- 
ben.  Dieser  ist  mit  der  bedingung  einver- 
stånden  ond  sendet  sogleich  nach  Munbrak, 
om  das  geld  holen  zu  lassen.  Der  schatz- 
meister  Fabur  uberbringb  es  selbst  und  nun 
lässt  Bevers  den  kö  nig  in  sein  reich  zuriick- 
kehren. 

XXXI.  Nicht  länge  d^irauf  verfält  kö- 
nig  Ermenrich  in  eine  heftige  krankheit. 
Als  er  merkt,  dass  sein  ende  heran  naht, 
rufb  e^  Bevers  und  desseu  söbne  zu  sich  und 
spricht:  ^Dieses  reich  habe  ich  länge  regiert 
und  ich  sehe,  dass  gott  mich  abrufen  will; 
drum  will  ich  meine  lezten  bestimmungen 
treffen:  zwei  teile  meines  reiches  und  den 
königsnamen  soll  mein  tochtersohn  Guion 
erhalten,  das  lezte  drittel  und  den  herzogs- 
namen  Miles.^  Bald  nachher  stirbt  Ermen- 
rich. 

Nach  drei  tagen  spricht  Guion  zu  sei- 
nem  bruder  Miles:  ^Das  geziemt  sich,  dass 
wir  und  andere,  die  ritter  geworden  sind, 
zum  tarnier  hinaus  reiten  und  erproben,  was 
wir  för  lente  sind.'  Das  kampfspiel  begint; 
Guion  und  Miles  heben  alle,  die  sich  ihnen 
entgegenstellen,  aus  dem  sattel.  Auch  Be- 
vers, der  sohn  Terris,  erwies  sich  als  tiich- 
tiger  ritter.  Darauf  reiten  Guion  und  Miles 
gegen  einander  und  werfen  sich  gegenseitig  in 
den  sand.  Bevers  dankt  ihnen  för  das  schau- 
spiel  und  sagt,  dass  sie  tUchtige  ritter  wer- 
den w^den. 

In  dieser  zeit  verabschiedet  sich  Sibaoth 
und  kehrt  nach  England  zuru(!k,  nachdem 
er  7  jahre  abwesend  gewesen  war.  Bevers 
sendet  der  gemahlin  desselben,  frau  Herin* 
borg,  einen  goldverbrämten  mantel,  einen 
goldenen  becher  und  andere  kostbarkeiten. 
Zu.  hause  wird  Sabaoth  von  seiner  gått  in 
uod  seinem  sohne  Robert  mit  freuden  be- 
grdsst. 

XXXII.  Ivorius  sint,  wie  er  sich  an 
Bevers  rächen  könne.  Er  hatte  einen  dieb 
bei  sich,  welcher  Jupiter  hiess;  dessen  nagel 
waren  so  fest  wie  adlersklauen  und  keine 
mauer  gab  es,  die  er  nicht  hatte  durchbre- 
chen    könneo.      Diesen    dieb    ruft  der  könig 


zu  sich  und  gibt  ihm  den  auftrag,  Bevers^ 
ross  Arundele  aus  Abbaport  zu  stehlen;  er 
wolle  ihm  dafiir  so  viel  gold  geben,  als  er  ver- 
langc,  und  eine  prächtige  burg  dazu.  'Bei 
Mahomet,  erwidert  der  dieb,  das  pferd  solst 
du  haben.*  Er  komt  nach  Abbaport  und 
erbricht  die  tiiren  der  burg,  in  welcher  Arun- 
dele sich  befindet.  Durch  zauberei  entwendet 
er  das  pferd,  schwingt  sich  hinauf  und  rei- 
tet  nach  Munbrak.  Der  könig  ist  hocherfreut 
und  riihmt  sich,  dass  er  nun  das  beste  roas 
unter  der  sonne  besitze;  Bevers  aber  ist  sehr 
bekiimmert,  als  er  den  verlust  erföhrt. 

Um  dieselbe  zeit  träumt  Sabaoth  dass 
Bevers  den  scheukol  gebrochen  habe,  und  er- 
zählt  diesen  traum  seiner  frau.  Diese  meint, 
Bevers  werde  entweder  seine  frau  öder  einen 
seiner  sohn")  öder  sein  gutes  ross  verloren 
haben:  Sabaoth  raöge  eiligst  zu  ihm  reisen 
und  ihn  mit  gutem  råte  unterstUtzen.  Der 
gatte  ist  sofort  bereit,  nimt  palme  und  pil- 
gerstab  und  wandert  nach  dem  mittelmeer  ; 
hier  besteigt  er  ein  schiff  und  fährt  nach 
Abbaport.  Josven  \  erzählt  ihm,  dass  Ivorius 
das  ross  Arundele  habe  stehlen  lassen.  'Oweh, 
sagt  Sabaoth,  nun  habe  ich  eine  böse  auf- 
gabe,  und  ehe  ich  das  pferd  wider  bekomme, 
werde  ich  manche  schlimme  nacht  verleben.* 
Darauf  begibt  er  sich  nach  Munbrak.  Ivo- 
rius hatte  das  ross  sieben  jahre  besessen  und 
ein  ftillen  von  ihm  erhalten,  das  ihm  aufs 
haar  ähnlich  sah;  dieses  liebte  er  sehr,  denn 
es  war  besser  uni  schneller  als  alle  and  er  n 
pferde.  Ivorius  hatte  alle  seine  unter  kön  ige 
zu  sich  ^ntboten,  weil  er  im  vertrauen  auf 
seine  beiden  rosse  den  krieg  gegen  Bevers 
mit  besserem  gläcke  zu  erneuern  gedachte. 

XXXIII.  Sabaoth  sieht  einmal,  dass  der 
dieb  auf  Arundele  zur  schwemme  reitet.  Er 
geht  hinzu  und  bittet  das  schöne  pferd  be- 
sehen  zu  diirfen.  Der  dieb  gewährt  das,  da 
reisst  ihm  Sabaoth  das  ross  aus  der  hand 
und  schwingt  sich  hinauf;  seinen  stab,  der 
mit  scharfer  spitze  versehen  war,  stösst  er 
dem  diebe  in  den  rocken,  dass  er  vorn  wider 
herauskomt,  1  isst  den  toten  liegen  und  sprengt 
davon.  Die  knechte,  welche  andere  pferde 
zur  schwemme  geritten  hatten,  jagen  ihm 
nach,  können  ihn  aber  nicht  einholen.  Sie 
kehren  um  und  teilen  dem  könige  das  vor- 
gefallene  mit.  Zornig  befiehlt  Ivorius  seinen 
leuten  sich  zu  wapnen  und  den  råuber  sa 
verfolgen.  Fabur  versprtcht,  dass  ross  bal- 
digst  zurtickzubringen.  Er  sezt  sich  auf  das 
fUUen    und    sprengt    davon;    obwol    Sabaoth 


CCXXXIV 


Inledning. 


einen  grossen  vorsprung  hat,  gelingt  ee  dem 
heiden,  da  sein  pferd  jiinger  uud  schneller 
war,  ihn  einzuholen. 

JoBvena  steht  auf  dem  höchsten  turme 
ihrer  burg  und  sieht  eine  menge  unbekanter 
leute  heranreiten;  allén  voraus  sind  zwei 
männer:  sie  roeint  in  dem  pferde  des  ersten 
Arundele  wider  zu  erkennen,  bemerkt  aber 
auch,  dass  der  zweit«  reiter  ein  ganz  ähn- 
liches  pferd  habe.  Sie  geht  nun  und  teilt 
Bevers  mit,  was  sie  gesehen.  Dieser  fordert 
seine  mannen  auf^  hinaus  zu  reiten  und  dem 
verfolgten  beizust^hen.  'Es  wird  mein  guter 
freund  Sabaoth  sein,  der  mir  Arundele  zu- 
rtkckbriugt.^ 

Als  Sabaoth  siebt,  dass  er  dem  heiden 
nicht  länger  entrinnen  känn,  dreht  er  um 
und  hebt  seinen  stock.  Der  heide  komt  mit 
gefalter  lanze  auf  ihn  los^  durch  gottes  gnade 
geht  aber  der  stoss  fehl.  Als  Fabur  an  ihm 
vorbeischiesst,  versezt  ihm  Sabaoth  einen  so 
mächtigen  schlag,  dass  er  mit  gebrochenem 
halsbein  tot  zu  boden  sinkt.  Sabaoth  steigt 
auf  das  pferd  des  gefallenen  und  lässt  Arun- 
dele ledig  neben  sich  ber  laufen.  Inzwischen 
sind  die  leute  Bevers'  herangekommen.  Sa- 
baoth fordert  sie  auf,  sich  den  heiden  ent- 
gegen  zu  werfen;  sie  t  un  das  und  ein  hefti- 
ger  kampf  entbrent.  Unterdessen  hat  Sa- 
baoth dem  Bevers  da»  ross  Arundele  uber- 
geben;  er  selbst  behält  das  fiillen,  beide 
pferde  43ind  sich  so  ähnlich,  dass  man  sie 
nicht  von  einander  unterscheiden  känn.  Sa- 
baoth fordert  nun  Bevers  auf,  seinen  leuten 
zu  hilfe  zu  kommen,  da  die  heiden  weitaus 
in  der  uberzahl  seien.  Die  ritter  werden 
durch  irompetenschall  zusammengerufen.  Kö- 
nig  Guion  und  herzog  Miles  reiten  mit  hin- 
aus; jeder,  der  ihnen  sich  entgegen stelt,  ist 
ein  kind  des  t^des.  Die  zahl  der  heiden  ist 
jedoch  so  gross,  dass  sich  die  christen  kaum 
halten  können.  Endlich  erscheinen  auch  Be- 
vers und  Sabaoth  auf  dem  kampfplatz:  die 
feinde  weichen  vor  ihnen  zuriick  wie  die 
schafe  vor  dem  löwen.  Nach  kurzem  kampfe 
ist  die  flucht  der  heiden  algemein^  sie  wer- 
den 11  meilen  weit  verfolgt  und  viele  erlie- 
gen  dem  schwerte  der  christen. 

Als  Ivorius  von  der  erlittenen  nieder- 
lage,  dem  tode  des  Fabur  und  dem  verluste 
der  beiden  pferde  hört,  lässt  er  in  seinem 
reiche  allés  was  wafPen  trägen  känn  aufbie- 
ten.  Er  sendet  auch  boten  an  den  könig 
6o}dan  von  Babylon,  der  das  haupt  der  gan- 


zen    heidenschaft    war.      Dieser    schickt    ein 
hilfsheer  unter  seinem  sohne  Ammiral. 

Ein  spion  des  Bevers  iiberbringt  dieee 
nachrichten.  Bevers  lässt  sein  ganzee  heer 
zusammenrufen  und  fordert  auch  Terri  auf, 
ihm  zu  hilfe  zu  kommen,  der  denn  auch  mit 
seinen  streitem  eiligst  sich  einstelt. 

XXXIV.  Die  streitkräfte  der  freunde 
verlassen  Abbaport  und  rucken  in  das  reich 
dos  Ivorius.  Vor  Munbrak  wird  das  lager 
aufgeschlagen.  Die  heiden  wapnen  sich ;  Am- 
miral ist  der  oberbefehlshaber  der  unzählba- 
ren  scharen.  Das  heer  verlässt  Munbrak 
und  wird  in  schlachtordnung  aufgestelt;  20,000 
mann  bleiben  zum  schutze  der  stat  zuruck. 
Als  Ammiral  die  gewaltigen  mässen  auf  beiden 
seiten  erblickt^  jämmer  t  es  ihn,  dass  um 
zweier  männer  willen  so  viele  edelgeborene 
leute  ihr  blut  lassen  solleu,  und  schlagt  da- 
her  dem  Ivorius  vor,  dass  er  mit  Bevers 
einen  zweikampf  ausfechten  solle:  dem  sie- 
genden  möge  das  reich  des  andern  zufallen. 
Ivorius  ist  hiermit  ein  ver  st  anden  und  fordert 
Bevers  unter  den  angegebenen  bedingungen 
zum  kampfe  heraus.  Bevers  nimt  die  for- 
derung  an,  beide  beschwören  die  bedingungeu. 
Darauf  legen  sie  die  riistungen  an  und  be^ 
geben  sich  auf  den  kampfplatz:  Bevers  rufb 
den  almächtigeu  gott,  Ivorius  den  Mahomet; 
um  beistand  an.  Bei  dem  ersten  auprall 
zersplittern  die  speere  und  die  schilde  ber- 
sten,  doch  jeder  der  beiden  streiter  sizt  fest 
im  sattel.  Bevers  zieht  nun  sein  schwert 
Myrklei,  mit  einem  streiche  schlägt  er  den 
helmzierat  seines  gegners  und  den  kopf  sei- 
nes  rosses  herunter.  Ivorius  ist  schnell  wi- 
der auf  den  fiissen  und  versezt  dem  gegner 
einen  mächtigen  hieb  auf  den  helm,  der  böse 
folgen  hatte  ha  ben  können,  wenn  das  schwert 
sich  nicht  bei  dem  schlage  gedreht  hatte. 
Der  kampf  wird  mit  erbitterung  fortgesezt. 
Guion  und  Miles  sehen,  dass  ihr  väter  hart 
bedrängt  ist  und  voreilig,  wie  junge  leute 
sind,  sprengt  Guion  hinzu  und  durchbohrt 
den  Ivorius  mit  der  lanze.  Bevers  gerät  in 
grossen  zorn:  ^Warum  tatest  du  mir  diese 
schmach  an?  sagt  er;  du  sahst  doch,  dass 
ich  nicht  besiegt  noch  Uberwunden  war.^ 
'Ich  dachte  ein  gutes  werk  zu  tun,  erwidert 
Guion,  denn  mir  schien  es  nicht  gut,  dass 
dieser  heide  euch  so  mächtige  hiebe  verseste. 
Habe  ich  gefehlt,  so  vergebt  mir.' 

Nun  begint  ein  algemeiner  kampf.  In 
dem  heidnischen  heere  befindet  sich  auch  der 
könig    von   Damascus,  der  sohn  des  Brända^ 


VJI.    Om  Beyers  saga. 


ccxxxv 


mon.  Die  FraDZOsen  erweisen  sich  als  wa- 
Qkere  kämpfer  und  schlagen  rechts  und  links 
die  feinde  nieder.  Bevers  hat  in  korzer  zeit 
hundert  heiden  getötet.  Die  Franzosen  trei- 
ben  die  heiden  zu  einem  wasser  und  erschla- 
gen  dort  viele  derselben. 

Man  ist  nun  nahe  an  Munbrak  heran- 
gékommen.  Als  die  heiden  sehen,  dass  ihr 
widerstand  vergeblich  ist,  ruft  einer  ibrer 
anföhrer :  'Ich  will  gerne  an  den  wahren  gott 
glaaben  und  Mahomet  verläugnen  und  euch 
dienen.  Auch  will  ich  euch  einen  rat  geben, 
wie  ihr  die  stat  gewinnen  könt,  in  welcher 
20,000  tapfere  krieger  zuruckgelassen  sind: 
kleidet  euch  in  die  rilstungen  der  gefallenen 
heiden,  so  werden  sie  euch  f&r  ihre  gefahr- 
ten  ansehen  und  euch  das  tor  öfnen.  Ich 
selbst  will  euch  vorausgehen/  Alle  15  un- 
terkönige  des  Ivorius  erklären  sich  bereit, 
chnsten  zu  werden.  Die  leute  des  Bevers 
folgen  dem  gegebenen  råte  und  legen  heid- 
nische  rilstungen  an.  Der  anfiihrer,  der  die 
list  angegeben  hatte  —  er  hiess  Leomacior 
—  ergreift  die  fahne  der  christen  und  reitet 
zuerst  in  das  freiwillig  gedfnete  tor.  Guion 
folgt  ihm  mit  20,000  rittem  und  tötet  alles^ 
was  ihm  in  den  weg  komt.  Jezt  sinkt  auch 
dem  kiihnsten  der  mut.  Bevers  begibt  sich 
mit  seinem  kriegsvolke  ebenfals  in  die  stat. 
Guion  reitet  ihm  entgegen  und  bewilkomnet 
ihn:  'Diese  stat  will  ich  dir  geben,  väter, 
denn  ich  habe  sie  mit  meinem  schwerte  ge- 
wonnen,  das  alle  niederstreckte,  die  nicht  an 
gott  glauben  wolten.'  Bevers  dankt  ihm  und 
sagt,  dass  er  das  geschenk  gerne  annehme. 
Er  lasst  sogleich  bischöfe  und  prediger  kom- 
men, die  stat  und  land  dem  christentume 
unterwerfen  sollen. 

XXXV.  Der  könig  von  Damakle  tritt 
vor  Bevers  und  Guion  und  erklärt,  dass  'er 
gerne  christ  werden  woUe,  wenn  man  ihn 
uberzeuge,  dass  sein  gott  weniger  mächtig 
sei  als  der  christengott.  Guion  lässt  sofort 
das  bild  des  heidnischen  götzen  Terrogant 
herbeiholen  und  auf  vier  pfeiler  niedersetzen. 
^Warst  du  jemals  mächtig?  fragt  Guion;  wo 
ist  nun  die  kraft,  die  dir  innewohnt?  Lass 
sie  mich  und  die  anderen  sehen,  die  hier 
anwesend  sind!  Zeige  deine  macht  und  starke, 
wenn  etwas  da  von  vorhanden  ist!'  Darauf 
Bchlägt  er  das  götzenbild  mit  einer  keule  in 
stiicke  und  ein  bischof  giesst  weihwasser 
darauf.  Da  springt  ein  teufel  in  hundsge- 
stalt heraus,  heult  laut  und  spricht:  'Elend 
ist    der,    der    an    mich  glaubt,  und  verloren 


jeder,  der  mir  traut!'  Die  anwesenden  wer- 
fen  nach  dem  teufel  mit  al  lem,  was  sie  zu 
fassen  bekommen,  und  bitten  gott,  dass  er 
ihnen  keinen  schaden  zufugen  lasse.  ^Nun 
könt  ihr  sehen,  ihr  elenden,  sagt  Bevers,  auf 
wen  ihr  vertraut.'  ^Unser  glaube  war  falsch 
und  gefahrbringend,  erwidert  der  könig  von 
Damakle;  verdamt  sei  jeder,  der  länger  an 
ihm  festhillt!'  Alle  heiden  begehren  laut  ge- 
tauft  zu  werden;  drei  wochen  läng  hatte  man 
damit  zu  tun,  ehe  man  fertig  wurde.  Be*^ 
vers  ladet  den  papst  ein,  mit  seinen  gelehr- 
ten  nach  Munbrak  zu  kommen ;  er  erscheint 
und  wird  von  Bevers  feierlich  empfangen. 
Am  er  sten  pfingsttag^  krönt  der  papst  Be- 
vers und  Josvena  und  kehrt  heim,  nachdem 
er  das  ganze  land  im  christentume  befestigt 
hat. 

Bald  darauf  er  halt  Bevers  von  Uerin- 
borg  und  Kobert  die  nachricht,  dass  der  kö- 
nig von  England  das  ganze  land  des  Sa- 
baoth  an  sich  gerissen  habe;  nur  die  burg 
im  meere  sei  Robert  geblieben.  Bevers  lässt 
sofort  alle  seine  ritter  rufen  und  erklärt, 
dass  er  die  unbill  rächen  woUe.  Guion,  Mi- 
les,  Sabaoth  und  Terri  begleiten  Bevers  auf 
seiner  fahrt;  ausser  anderem  kriegsvolk  fQhrt 
er  20,000  ritter  mit  sich.  Josvena  bleibt 
kummervoll  zurtlck,  da  sie  fUrchtet^  dass  sie 
ihren  gatten  nicht  widersehen  werde. 

XXXVI.  Bevers  segelt  mit  seinem  heere 
nach  Hamtun,  das  sich  ihm  ohne  widerstand 
ergibt.  Herinborg  und  Robert  finden  sich 
bei  ihm  ein  und  sprechen  die  hofnung  aus^ 
dass  er  ihnen  helfen  werde. 

Als  der  könig  von  England  vernimt, 
dass  Bevers  mit  einem  mächtigen  heere  im 
lande  stehe,  lässt  er  seine  grossen  nach  Lon- 
don zusamraenberufen.  Er  teilt  denselben 
mit,  dass  Bevers  als  gekrönter  könig  mit  sei- 
nen beiden  söhnen  und  zahlreichem  kriegs- 
volke gelaudet  sei.  ^Sie  sind  so  gewaltige 
heiden,  sagt  er,  dass  ich  ihnen  nicht  wider- 
stehn  könte,  wenn  ich  gesund  und  frisch 
wäre,  nun  aber  bin  ich  alt  und  kränk.  Ich 
habe  ihm  unrecht  getan,  darum  will  ich  ihn 
um  schonung  bitten.  Euch  ist  bekant,  dass 
ich  eine  tochter  habe;  diese  und  mein  reich 
will  ich  seinem  sohne  Miles  geben,  wenn  euch 
das  gut  diinkt.'  Alle  erklären,  dass  dies  das 
ratsamste  sei.  Durch  einen  erzbischof  und 
zwei  jarle  lässt  der  könig  Bevers  sein  aner- 
bieten  mitteilen.  Dieser  empfangt  die  abge- 
santen  höchst  ehrenvoll  und  begibt  sich  mit 
ihnen    nach  London;  toine  beiden  sÖhne  und 


CCXXXVI 


iDledDing. 


3000  ritter  begleiten  ihn.  Er  geht  in  die 
halle,  in  welcher  der  könig  lag;  dieser  rich- 
tet  sich  auf  und  spricht:  'Sei  wilkoinmen, 
Bevers'  und  ktisst  ihn.  'Mit  diesem  kusse, 
fiigt  er  hinzu,  gebe  ich  deinem  ^ohne  Miles 
meine  tochter  zur  frau  nnd  mit  ihr  mein 
ganzes  reich.^  Er  erklärt^  dass  er  seinen 
tod  herannahen  fuhle,  und  deshalb  solle  die 
hochzeit  noch  heute  gefeiert  werden.  Miles 
und  die  königstochter  werden  vermählt ;  nach 
drei  tagen  stirbt  der  könig  und  wird  ehren- 
voll  begraben.  Miles  wird  zum  könige  ge- 
krönt.  Nun  trägt  Bevers  samt  seinen  bei- 
den  söhnen  die  königswurde  und  hat  alle 
seine  feinde  iiberwunden.  Nachdem  das  krö- 
nungsfest,  welches  fiinfzehn  läge  dauert^ 
yoriiber  ist,  begibt  sich  Bevers  nach  Hamtun, 
lässt  sein  schiff  segel  fertig  machen  und  nimt 
abschied.  Er  bittet  den  Sabaoth,  seinen  sohn 
Miles  mit  seinera  weisen  råte  zu  unterstiit- 
zen,  und  der  alte  schwört,  demselben  allezeit 
treu  zu  sein. 

XXXVII.  Beyers  fährt  zu  schiff  nach 
Flandern,  nimt  dort  pferde  und  reist  nach 
Rom.  Von  hier  begibt  er  sich  zu  schiff  nach 
Jerusalem  und  weiter  mit  gutem  winde  nach 
Munbrak.  Hier  angekommen,  findet  er  Jos- 
vena  kränk.  Als  sie  Bevers  sieht,  spricht 
sie:  ^Ich  bin  schwer  kränk  und  glaube  nicht, 
dass  ich  dieses  siechtum  länge  ertrage.'  Be- 
vers  wird    so   betriibt,  dass  er  fast  den  ver- 


stand verliert:  'Wenn  ich  dich  tot  sähe,  könte 
auch  ich  nicht  länger  leben/  sagt  er.  ^Goit 
sei  gelobt,  dass  er  uns  drei  kinder  gegeben 
hat,  die  unser  gut  erben  können.'  £r  lässt 
einen  bischof  rufen  und  seine  gattin  mit  den 
lezten  tröstungen  versehen;  unterdessen  geht 
er^  um  nach  seinem  treuen  rosse  Arundele 
zu  sehen  und  findet  dasselbe  tot.  Darauf 
kehrt  er  zu  Josvenu  zuruck.  'Gott  im  himmel, 
spricht  er,  wie  gross  ist  die  trauer,  die  uber  mich 
gekommen  ist,  da  ich  die  frau,  welche  ich 
uber  allés  liebte,  dem  tode  nahe  sehe.  Wie 
kanu  ich  länger  leben?  Jesus  Christus,  der 
du  allés  weisst  und  lenkst,  lass  uns  beide 
gemeinsam  aus  dieser  welt  scheidenf  Das 
gel)et  wird  erhört:  von  tötlicher  krankheit 
getroffen  legt  sich  Bevers  neben  Josveni^ 
nieder.  Er  beichtet  dem  bischof  Mauricius, 
nimt  das  abendmahl  und  befiehlt  sich  in  got- 
tes hände.  Beide  treffen  die  lezten  beslim- 
mungen,  umarmeu  -sich  und  hauchen  ge- 
meinsam ihre  seelen  aus.  Gottes  engel  f&h- 
ren  sie  in  das  himmelreich. 

Der  tod  der  beiden  erweckt  grosse 
trauer.  Guion  will  sie  nicht  in  gemeiner 
erde  beisetzen  lassen,  sondern  lässt  einen 
marmornen  sarg  anfertigen.  In  der  kirche 
des  heiligen  Laurentius  werden  sie  besiattet. 
Guion  wird  zum  könige  uber  Munbrak 
und  die  ubrigen  länder  seines  vaters  ge- 
krönt. 


Att   Bev    är   betydligt  senare  öfversatt  än  B^r  och  Fl,  synes  lätt  af  sa- 
gans språk.    Bland  de  i  detta  afseende  betecknande  dragen  nämna  vi  bruket  a 
hverr  som  relativpronomen  222%  25P%  256*®  (hvat  254*);  temporalsats  inledd 
med   sva  sem  eller  blott  sem  (båda  delarna  ytterst  vanligt)  ^);  bestämda  artikeln 
utelemnande    framfor    adjektivets    svaga    form;  riklig  användning  af  einn  såso 
obestämd    artikel;  sådan  ordföljd  som:    Einn  störr  ok  illr  heiclingi  217»%  med  öll 

sinum    beztum    mönnum    264»®;    vissa     uttryck,    såsom :   utan  alla   miskunn  240^«,  250* 


*)  Eftersatsen    börjar   stundom  med  'ok',  214*»,  215»»,  262»'»*;  denna  i  sagornas  spräftc 
ovanliga    företeelse    tyckes    likväl    blott    förekomma  i  hds.  B  och  bör  kanske   sammanstfilla-s 
med    de    i    denna  hds.  ofta  uppträdande  anakoluterna  (jfr  längre  ned).  —  Egendomliga,  för 
vanligt    isl.    språkbruk   främmande  konstruktioner  af  pres.  part.  (t.  ex.  212*,  234**,  239**, 
251»»,  264'')  förekomma  äfven  i  tidigt  öfversatta  sagor,  såsom  Te,  Er,  Pcv. 


CCXXXVni  Inledning. 

gor,  och  sådana,  som  ej  anträffats  utom  sagan,  men  där  ofta  upprepas  (se  pp. 
XXXIl — III,  XLI).  *),  och  vi  hafva  trott  oss  kunna  bäraf  sluta  till,  att  Bev 
blifvit  öfversatt  på  en  tid,  då  dylika  stående  uttryck  redan  hunnit  fä  vidsträkt 
användning. 

G.  Storm  uttalar  (Sagnkredserue  om  Karlamagnus  og  Didrek  af  Bern  hos 
de  nordiske  folk,  p.  13)  den  åsigt,  att  sagan  blifvit  öfversatt  i  Norge.  För 
denna  åsigt  talar  det  intressanta  förhållandet,  att  (enligt  hvad  Professor  Storm 
godhetsfullt  meddelat  mig)  ett  exemplar  af  Bev  omnämnes  (år  1366)  i  ett 
skriftebref  från  Ryfylke  (se  Dipl.  Norv.  IV,  n:o  457,  p.  353;  jfr  Munch,  Det 
Norske  Folks  Hist.  Unionsperioden  II,  158).  Det  ifrågavarande  stället  i  diplo- 
met lyder  sålunda:  jtem  ein  bok  ^en  sem  fyrst  er  vp  a  Beuers  sagha  ok  margliar 
ådrar  godar  saughur  j  ()eiri  einne  bokenne.  ok  vii  ådrar  sma  beker.  sem  bode  er  tida 
beker  ok  saughu  boker. 


Af  Bev  äro  följande  handskrifter  bevarade,  alla  isländska. 

1.  Ett  membranblad  i  stor  kvart,  hvilket  tillhört  samma  handskrift  som 
det  förut  (se  p.  CLXXXVIII  n:o  3)  omtalade  bladet  af  B^er  och  likasom  detta  för- 
varas i  AM.  567,  4:o.     Det  upptager  257** — 260**^  af  sagan  och  kallas  här  A. 

2.  Skinnboken  Holm.  6,  4:to  (se  här  ofvan  afd.  II);  ett  blad  (motsva- 
rande 218*® — 221*^  i  vår  text)  saknas,  på  den  näst  föregående  och  den  näst 
följande  sidan  äro  nu  flere  ord  utplånade.     Handskriften  kallas  här  B. 

3.  Tvänne    afskrifter    af   /?,    gjorda,  då  det  nyssnämda  bladet  redan  va 
förkommet,    AM.    179  och  IS  i  C,  fol.,  båda  å  papper.     Den  förra  (skrifven  t 
Jon  Erlendsson,  jfr  ofvan  pp.  CL  V,  CXCV)  är  illa  medfaren,  så  att  början  sakn 
(den  har  sedermera  blifvit  ersatt  af  ett  blad,  skrifvet  med  annan  hand)  och 
fiiljande  bladen  äro  mycket  trasiga.     Den  lucka,  som  förefanns  i  originalet  ( 
har    blifvit    fyld    af   en    annan   hand,   sannolikt  efter  AM.   118,  8:vo.  —   J 
179,  fol.  kalla  vi  för  a,  AM.   181  C,  fol.,  för  [i. 


')  Ännu  ett  exempel  på  sagans  enformighet  i  uttryckssätt  kan  anföras:  svaret  '{)a 
ek   gjarna  göra'  förekommer  2192«,  232^^  237«,  243",  254^  jfr  också  t:  IP,  212»', 
220»*,  221*«,  222^*,  239»*,  251",  252",  2543'»,  262"'»°,  263«». 


VJI.    Om  Bevers  saga.  CCXXXIX 

4.  Skinnboken  Holm.  7,  fol.  (jfr  här  ofvan  p.  CLIV),  saknar  början 
(till  215')  och  de  två  blad,  samt  gått  näst  före  det  sista  i  sagan.  Denna  hds. 
kalla  vi  C. 

5.  Tre  afskrifter  af  C,  alla  å  papper,  nämligen  AM.  1 1 8,  8:vo,  här  kal- 
lad y,  Holm.  Chart.  6,  4:to,  kallad  c),  och  n:o  31,  4:to  af  Rasks  samling;  den 
sistnämda  är  mindre  användbar,  då  dess  skrifvare  tillåtit  sig  åtskilliga  god- 
tyckliga ändringar  och  moderniseringar,  men  y  och  ()  blifva  värdefulla,  emedan 
de  äro  ganska  noggrant  afskrifna  efter  (7,  under  det  denna  var  komplett.  Om 
y  är  dess  utom  att  anmärka,  att  början  (en  sida)  saknas,  men  blifvit  ersatt 
genom  en  på  Arne  Magnussons  tid  skrifven  lapp. 

6.  Två  sammanhängande  blad  (det  inre  af  ett  lägg)  af  en  skinnbok  i 
liten  kvart,  förvarade  i  AM.  567,  4:to.  P^huiu  ett  och  annat  gammalt  skrif- 
sätt  förekommer  (ss.  'vapn',  stundom  d),  synes  membranen  ej  ha  varit  äldre  än 
från  15:de  århundradet.  Fragmentet  upptager  213*^ — 2 IG**  i  vår  text  och 
kallas  här  J). 

7.  Pappershandskriften  46,  fol.,  å  Kongl.  Bibi.  i  Stockholm  (se  Arwids- 
sons  Förteckning  p.  73).  Skrifvareii,  Jon  Vigfusson,  har  sannolikt  haft  fram- 
för sig  antingen  C  eller  någon  af  dess  afskrifter,  men  han  har  ingalunda  nöjt 
sig  med  sitt  originals  uppgifter,  utan  helt  ogeneradt  gjort  tillägg,  uteslutningar 
och  andra  omarbetningar  ^). 


*)  Då  dylikt  förfaringssätt  är  tämligen  ovanligt  hos  yngre  afskrifvare  (jfr  ofvan  p. 
XVII,  not.  1),  kan  det  vara  af  intresse  att  se  några  prof  på  Jon  Vigfussons  åtgöranden.  Han 
kallar  Bevers'  moder  Oda,  hennes  andre  man  ('greifinn  af  Saxlandi'  eller  'i  Risinnborg') 
Plandis,  längre  fram  Placidus;  sändebudet  210*  får  namnet  Spirant;  de  två  riddarne  221** 
följ.  ersättas  af  'einn  rådgjafi  konungs,  er  Baldvin  hét';  i  samtalet  med  pilgrimmen  (p.  223) 
uppgifver  B.  sig  heta  Sifgenus  (el.-emis),  vid  230*^*^  kallar  han  sig  Valfreyr,  Enligt  Vig- 
fusson är  Esk opart  ingen  förrädare;  när  Josvena  skall  föda,  håller  E.  vakt  utanför  tältet, 
men  faller  i  sömn  och  öfverraskas  af  Ivorii  utskickade,  Amonstri  (som  först  nu  uppträdor, 
ty  stycket  236*' — 7^^  är  uteslutet);  denne  dödar  E.  och  b  )rtför  J.  Af  denna  ändring  har 
följt,  att  Josvenas  räddning  genom  Sabaoth  måst  omtalas  annorlunda.  Denna  episod,  som 
Inrättas  med  stor  utförlighet,  har  följande  innehåll.  Medan  J.  är  hos  Ivorius,  ditkommer 
S.,  klädd  till  pilgrim  samt  medförande  Bevers'  och  Josvenas  båda  söner,  och  samtalar  hem- 
ligen  med  J.  Kort  därefter  vill  drottningen  draga  ut  på  jagt;  hon  medtager  endast  Amon- 
stri och  hans  söner,  I>j6fr  och  Gardarr.  I  skogen  hycklar  hon  kärlek  till  A  och  lockar 
honom  att  dräpa  sina  söner,  såsom  besvärliga  vittnen.  Då  A.  sedan  lägger  af  sig  sin  rust- 
ning, framrusar  S.  och  genomborrar  honom.  På  samma  resa  återtager  S.  Arundela.  —  Mot 
sagans  slut  äro  uteslutningar  och  förkortningar  talrikast. 


CCXL  Inledning. 

Af  sagan  har  man  altså  —  bortsedt  från  de  föga  omfattande  fragmenten  Ä 
och  D  samt  J6n  Vigfiissons  öfverarbotning  —  endast  tviinne  redaktioner,  B 
(afi)  och  C  (/()),  af  h vilka  den  förstnämda  icke  iir  alldeles  fullständig,  då  ju 
membranen,  innan  någon  af  de  båda  afskrifteina  tagits,  förlorat  ett  blad.  Vår 
t^xt  har  blifvit  trykt  efter  Zi,  som  därvid  ständigt  jämförts  med  C  eller,  då 
lucka  förekommit  i  denna  hds.,  med  dess  afskrifter  /(),  så  att  vigtigare  afvi- 
kelser  upptagits  i  noter  under  texten  (se  vidare  strax  här  nedan);  de,  båda  mem- 
branfragmenten Ä  och  ]J  hafva  också  fått  bidraga  till  variantapparaten;  det 
stycke,  som  saknas  i  B  (218*® — 22PM,  har  tagits  ur  C;  då  ord  varit  utplå- 
nade i  2?,  har  jag  rådfiågat  dess  afskrifter  cc  och  ii. 

Ehuru  redaktionen  B  finnes  i  en  betydligt  äldre  handskrift  än  red.  C,  är 
likväl  dess  företräde  framf()r  den  senare  tämligen  tvifvelaktigt.  Visserligen  äro 
många  läsarter  i  B  obetingadt  bättre  än  de  motsvarande  i  C  (hvilka  då  van- 
ligen icke  blifvit  upptagna  i  våra  noter),  men  ft  andra  sidan  visar  en  jämfö- 
relse med  C  (resp.  /()),  att  B:s  redaktör  (eller  kanske  redan  en  hans  föregån- 
gare) på  flerfaldiga  ställen  af  vårdslöshet  öfverhoppat  ord  och  hela  satser,  stun- 
dom t.  o.  m.  så,  att  sammanhanget  blifvit  stördt,  t.  ex.  212*^  (jfr  not.  6), 
223**  (jfr  not.  1(5),  256*^  *  (jfr  noterna)  m.  fl.  ');  någon  gång  är  7?:s  text  på 
annat  sätt  korrumperad,  medan  C:s  (;'():s)  läsart  är  plausibel,  t.  ex.  210**  (jfr 
not.  G),  21 1«''  (jfr  not.  2),  212*'  (jfr  not.  3)  m.  fl.  Jag  anser  det  emellertid 
icke  vai-a  nödvändigt  att  här  lemna  en  förteckning  på  de  ställen,  där  Cis  (^:s 
eller  Ihs)  läsarter  äro  att  föredraga  framfor  i/:s,  ty  de  urskiljas  lätt  genom 
jämförelse  mellan  vår  text  och  noterna  under  den;  i  dessa  upptog  jag  ur  de 
andra  handskrifterna  alla  de  läsarter,  som  jag  fann  af  värde  för  kritiken  af 
B:q  text  ^).  Här  vill  jag  endast  korteligen  beröra  några  vigtigare  olikheter 
mellan  redaktionerna. 

Hjältens  styffader  kallas  i  />  konsekvent  käjsare  af  Tyskland,  i  C  lika  kon- 
sekvent grefve.  Kanske  har  originalets  uppgift  varit  den  samma,  som  finnes  i 
en  af  de  engelska  texterna  (se  Ellis'  referat),  att  han  var  broder  till  tyske  kåjsaren. 

Besynnerlig  är  notisen  om  Bevers'  och  Josvenas  söner  i  B  244*®"'®;  ty 
om  dessas  födelse  berättas  först  längre  fram  (pp.  246  —  7,  om  deras  dop  p.  248)- 


*)  Hit    kan   man  möjligen  också  räkna  de  ställen,  där  B  har  en  anakolut,  som  ej  ege 
motsvarighet  i  C,  t.  ex.  2W'\  232*  följ.,  2653*  följ. 

^)  Hade   jag    haft    tillfiille   till  en  förnyad  jämförelse  af  handskrifterna,  skulle  jag  docTc 
troligen  hafva  något  tillökt  variant  apparaten. 


VII.    Om  Bevers  saga.  CCXLI 

Man  kunde  nästan  tro,  att  redaktören  ett  ögonblick  haft  för  afsigt  att  afsluta  ^ 
sagan  här,  då  hjälten  fUtt  hämd  för  sin  fnders  mord  och  kommit  i  besittning 
af  sitt  födernearf,  men  att  han  sedan  afstått  från  denna  åtgärd  —  som  onekli- 
gen skulle  hafva  åvägabragt  en  mera  sammanhängande,  fastän  kortare,  berät- 
telse, —  och  afskrifvit  vidare  utan  att  aflägsna  den  notis,  som  här  var  berät- 
tigad blott  såsom  en  del  af  den  tilltänkta  afslutn ingen.  Att  uppgifter  om  sö- 
nerne  skulle  på  detta  ställe  ha  funnits  i  originalet,  förefaller  icke  sannolikt. 

Hjältens    eget    namn   är  naturligtvis,  liksom  andra  ofta  förekommande  no- 

mina    propria,    genomgående    förkortadt    i    hvarje    handskrift,  så  att  det  knapt 

mer  än  en  gång  i  början  finnes  fullt  utskrifvet.     Så  mycket  lättare  hafva  för- 

ändringar    kunnat    inträda  M-      T   fragmentet  A  finnes  namnet  ej  utskrifvet,  I) 

har    Befes    (eller    Befues),    C   har    Beuis,    7^  och   det  norska  diplomet  (jfr  ofvan) 

Bevers,  medan  pappershandskrifterna  begagna  formerna  B  vus,  Bievus,  Befus,  Biefus 

(i    genit.    stundom    -usar)  ^).      Eftersom  C:8  skrifsätt  bäst  öfverensstämmer  med 

de     utländska    texternas,    är    det    väl    mest    antagligt;  men    då  jag  lagt  B  till 

grund  för  upplagan,  har  jag  ansett  mig  böra  äfven  i  sagans  titel  begagna  den 

namnform,  handskriften  erbjuder. 

Sagan  plägar  stundom  (t.  ex.  i  Årwidssons  Förteckning)  kallas  Bévus  saga 
olc  frii  Josvene.  —  Den  har  aldrig  förut  blifvit  utgifven. 


^)  I  sammanhang  härmed  kan  omtalas,  att  namnet  Guion  i  flere  yngre  hdss.  äfvensom 
rirour  stafvas  Gudjon,  en  form,  vid  hvars  bildande  folketymologien  synes  ha  varit  verksam. 

^)  Dr  Gudbrand  Vigfusson  har  meddelat  mig,  att  man  nu  för  tiden  i  skämtsamt  tal 
egagnar  uttrycket  'boka-Bévus'  i  betydelsen  ""bokmal^. 


VUL    Rimmade  bearbetningar. 

X  det  föregående  hafva  vi  ofta  vidrört  det  förhållandet,  att  romantiska  berät- 
telser, soro  i  det  13:de  seklet  kommo  till  Norden,  under  de  följande  århundra- 
dena vanligen  icke  oförändrade  afskrefvos,  utan  blefvo  mer  eller  mindre  bear- 
betade. Men  dessa  jcämförelsevis  obetydliga  omdaningar  af  det  gamla  stoffet 
tillfredsstälde  icke  isländingarnes  literära  alstringsdrift,  hvilken  på  den  tiden 
fick  föga  näring  genom  införsel  af  nytt  sagostoff  eller  genom  märkliga  händel- 
ser i  hemlandet.  Därföre,  sedan  en  och  annan  i  14:de  århundradet  tagit  sig 
för  att  omsätta  sagor  på  vers  i  s.  k.  rimur,  blef  detta  slags  författarskap  efter 
hand  utomordentligt  populärt,  sträkte  sig  till  nästan  alla  både  inhemska  och 
öfversatta  sagor  samt  har  fortlefvat  ända  in  i  vår  tid. 

Äfven  på  Färöarna  har  man  en  ganska  rik  poetisk  efterblomstring  af  den 
gamla  literaturen;  i  flertalet  af  de  visor,  som  på  dessa  öar  upptecknats  efter 
allmogens  muntliga  föredrag,  igenkännas  större  eller  mindre  delar  af  de  gamla 
sagornas  innehåll. 

Annorlunda  har  det  tillgått  i  de  skandinaviska  hufvudlanden ;  de  äldre 
diktalstren  hafva  af  senare  inplanterade  blifvit  så  grundligt  undanträngda,  att 
de  blott  i  mycket  sällsynta  fall  fått  utrymme  till  att  i  folkvisorna  skjuta  några 
yngre  skott. 

På  dessa,  numera  ganska  allmänt  kända,  förhållanden  kunna  träffande 
exempel  hem  tas  från  det,  som  händ  t  med  de  fem  i  vår  samling  upptagna  sa- 
gorna. Uti  isländska  rimur  och  färöiska  visor  ega  de  nämligen  talrika  afläg- 
gare,  men  blott  en  har  blifvit  funnen  bland  de  norska  folkvisorna,  ingen  bland 
de  svenska  och  danska. 


VIII.    Rimmade  bearbetningar. 


CCXLIII 


Af  de  isländska  rimur,  jag  här  skall  anföra,  har  jag  själf  granskat  blott 
en    mindre  del  (de  äldre).     Uppgifterna  om  de  öfriga  äro  hemtade  från  trenne 
förteckningar,   som  förvaras  i  Jön  Sigurdssons  efterlemnade  manuskriptsamling 
(i    en    bundt    signerad    "11:0    403   Riraur  (^  kva^di'')  samt  utgöres  af    1)  en  af 
J6n    Sigurdsson    själf  på  lösa  lappar  upprättad  rimnakatalog  [—  J.  S.],  2)  an- 
teckningar   med    titel    ''Einar    Bjarnason  *).      Frcedimannatar    [=  E.  B.],    3) 
"Alphabet.  registur  yfir  Rlmur,  sem  gjördar  hafa  verid  ä  Islandi,  |>eirra  authores 
ftem    rfmnatala  i  hverjum  flokki  ok  J>eirra  gjord,  hvert  af  art  sé  edur  vanart, 
svo   sem    å   naumum  tima  hefir  kunnad  ad  uppgötvast.  (MSteph.  Safn  1  Univ. 
Bibi.  55)"  [=  M.  S.]. 

Rfmur  om  Mågus  (Måus,  Maus)  förekomma  endast  i  en  skinnbok.  Stock- 
holmska pergamentshandskriften  22,  4: to  (från  16:de  årh.);  de  äro  till  antalet 
nio,  gå  från  sagans  början  och  sluta  vid  17^^  med  orden:  hér  skal  t>essi  bragrinn 
f^aalla.  Det  är  ovisst,  om  förf.  fortsatt  diktningen  längre;  i  handskriften  har  åt 
minstone  aldrig  funnits  mera  af  denna  cykel.  —  Den  text  af  sagan,  hvilken 
förf.  följt,  hörde  till  gruppen  ABCDG  (se  afd.  III),  och  var,  såsom  formerna 
^if  nomina  propria  utvisa,  ganska  ung^  till  rättelser  i  vår  text  synas  inga  nya 
V)idrag  vara  att  hemta  här.  Som  prof  på  dessa  rfmur  meddelas  slutet  af  den 
t^redje  (motsv.  7**"*'  i  vår  text). 


Hilmir  upp  med  hlatri  stendr 
hseverskliga  og  réttir  bendr, 
buälung  ad  sér  brudi  setr, 
blidliga  ad  svo  til  målsins  tekr. 

"^essi  bin  saraa  er  porna  brik; 
t)ér  mun  eingin  önnur  lik 
ad  viti  og  rådum  vffid  bér, 
vizku  ber  pu  långt  af  roér. 

i6  brotid  hefeg  vid  bauga  skörd 
i  brsedi  minni  nökkur  ord, 


bseti  eg  alt  med  blidu  pad, 
ef  bresta  t)yki  pér  nökkud  ad." 

Åstir  takazt  nii  upp  med  peim, 
odling  bélt  med  fagran  seim, 
sinu  riki  a  Saxa  grund 
sikling  bélt  på  långa  stund. 

Falla  Iset  eg  frseda  vin, 
fridar  bid  eg  pad  taki  til  sin, 
br odrar  gj ordin  hvildar  bidr^ 
hér  skal  rfman  falla  nidr. 


Af  samma  cykel  torde  de  fragment  vara,  som  finnas  i  pappershandskrif- 
terna AM.  610  D,  4:to,  och  145,  8:vo;  den  förra  har  (under  titel  'Rlmur  af 
Jätmundi  og  Ermengå')  rimorna  1 — 4,  den  senare  rimorna  1,  3,  4  och  9  [J.  S.]. 


^)  Denne  man  var  bonde  "i  Skagafirdi^  ocb  dog  omkr.  år  1840.     (Muntligt  meddelande 
af  Arne-Magnseanske  stipendiaten,  Hr  Kand.  Gudmundur  ^orlåksson.) 


Under  17:de  årh.  diktades  en  annan  cykol  Mägus-rimnr,  biirjan  af  J6n 
Eggertsson  (f  I(-89),  fortsättningen  af  Sira  Eirlkr  Hallsson  f  Höfda, 
den  samme,  som  1638  skref  Makkabea-rimur  [E.  B.]. 

Andra  Mågus-rimur  författade  prosten  Brynjolfr  llalidorsson  &  Kirk- 
jubffi  (t  1737)  [E.  B.];  dessa  uppgifvas  till  antalet  ha  varit  40  och  kallas 
'merkilegar'  [M.  S.];  om  förf.  säger  [enl.  J.  S.]  J6n  Olafsson  frå  Grunnavlk 
(add.  23,  fol.),  att  han  var  'eitt  pad  bezta  skald  a  vorum  tlnmm'. 

Före  1750  skall  Jon  Eyjolfsson  a  Langalandi  i  Eyjafirdi  hafva  dik- 
tat 14  'Mäus  rimnr'  [E.  B.]. 

'Bragda-Maus'  rimur,  40  till  antalet,  skrofvos  af  bonden  J6n  Olafsson 
ä  Krinastödum  [E.  B.];  enligt  meddelande  af  Gudmundur  ^orläksson  lefde 
denne  man  omkr.  år  1800  (i  Eyjafirdi).  —  Från  samma  tid,  eller  något  yngre 
anser  G.  borlåksson  de  24  rfmur  om  'Måus'  hafva  varit,  som  f<)rfattat8  af 
Qudrfin  Jönsdottir  [E.  B.]  '). 

Rimur  om  Konrad  hafva  diktats  af  flere  olika  författare.  Den  älsta 
kända  cykeln  utgafs  af  Wisén  i  Riddara-rlmur  (Kphmn  1881). 

Näst  i  ålder  komma  de  Eonråds-rimur,  8  till  antalet,  som  M agnas 
J6ns8on  gam  Ii  (f  1591)  författade  [E.  B.]. 

En  tredje  cykel  diktades  af  Jon  Ilelgason  i  Saudlauksdal  hinn  blindi 
omkr.  år  1780  [E.  B.|,  en  fjärde,  utgörande  18  rimur,  af  bonden  Gudbrandr 
Einarsson  å  Fljötsbakka  [E.  B.];  en  afskrift  af  dessa  sistnämda  ('10  ad 
tölu,  kvednar  1780')  finnes  i  n:o  294,  8:vo,  af  det  Isländska  Literära  Säll- 
skapets manuskriptsamling.  Det  är  mig  obekant,  om  det  är  samma  Konråds-rfmur 
eller  någon  annan  författares,  som  utgöra  n:o  149,  8:vo,  i  nyssnämda  samling.     — 

Vidare    omtalas    Konräds-rimur,    diktade    af    Helga    börarjinsdöttir ')  ^'    ^   ') 
[E.    B.],    af   Ölafr    |>6rdarson    'i    Sn^f.    s.\  i\   till  antalet  [E.  B.],  samt  a»:  ä*  af 
Sigurdr  J*6nsson  i    Hrafnadal,    10    stycken    [E.  B.].      Kanske  äro  de  sist — c* -»t- 
nämda    samma    rimur  som  de,  om  h vilka  M.  S.  har  uppgiften  "Konrads  rfmuK*  .d-JUr 
keisarasonar,  inc.  auct.  10.  i  medallagi." 

De    älsta   kända  BsBrings-rimur  äro  12  till  antalet.     Af  dessa  finnas  d  _l^^Jb 
6    första  och  största  delen  af  den  sjunde  i  Stockholms-membranen  22,  4:to;  vP       — y- 


^)  Jon  SigurdBBon  har  följande  anteckning:  Gudrun  Jonsdottir  Ulfssonar  vestariAri 
firdi,  systir  Sira  Jons  vestiuanns  a  Vogsosum,  orti  Maus  rimur,  mig  minnir  24,  en  |)8er  muwMMi 
vera  tapadar. 

^)  Gudm.  I>orlak8son  tror,  att  bon  lefvat   i  början  af  detta  århundrade. 


Vlir.    Kimmade  bearbetningar. 


CCXLV 


dåre  har  man  den  första  och  andra,  början  af  den  tredje,  slutet  af  den  femte 
samt  den  sjätte  och  den  sjunde  fullständiga  i  pappershandskriften  AM.  146, 
8:vo;  rimorna  7 — 12  finnas  i  skinnboken  AM.  604  C,  4:to.  Denna  cykel  går 
från  sagans  början  och  slutar  (vid  llP*  i  vår  text)  med  stroferna: 


Nidings  her  a3  nordan  fer 

og  nålsegt  ad, 
si  tja  peir  um  sterkan  stad, 
stolti  riddari  vissi  pad. 

Keisarans  ferd  er  kappi  Iierd, 
er  komin  i  Trent, 


par  mun  verda  spångid  spent 
og  spjétid  mart  a  lopti  hent. 

Ksesis  her  i  R6mu  fer, 

rofinn  er  fri  dr. 
Hér  mun  bragrinn  batna  vidr, 
Bffirings  rimur  falli  nidr! 


Hi niornas  uppgifter  öfverensstämma  ganska  nära  med  sagans.  Innehållet  i 
kap.  II  kommer  efter  det  i  kap.  Ill;  Bsering  säges  ha  varit  14  dagar  gammal, 
när  han  döptes  (jfr  89««),  25  år,  när  han  blef  riddare  (jfr  90**  och  not.  14); 
i  det,  som  motsvarar  93**'*®,  omtalas,  att  äfven  jarlssonen  Robert  kastades  ur 
f^adeln;  då  B.  rycker  ut  mot  Liforius  (jfr  100**'^^),  heter  det,  att  han  befalde 
sitt  folk  vända  ryggen  åt  trollkarlen. 

För  tre  af  de  yngre  cyklerna  kan  jag  ej  uppgifva  åldern,  blott  författarnes 

namn;    dessa  äro:  Jön  \)  Gudmundsson  f  Raudseyjum  [J.  S.,  E.  B.];  hans 

i^iniur    äro    14,    omfatta  hela  sagan  och  bevaras  i  AM.  130,  8:vo;  —  Bjarni 

rason,  böndi  1  Fäskrudsfirdi  [J.  S.];  rimorna  äro  15,  "ssemilegar"  [M.  S.]; 

Oddr  ^orkelsson  Eyfirdingr  [J.  S.,  E.  B.]. 

Yngst   äro    väl  "Rlmur  af  Bsering  fagra  eptir  Årna    Sigurdarson,  ortar 

X835  ä  Skötum,"  14  till  antalet  (Isl.  Lit.  SäUsk.  Sami.  n:o  254,  4:to). 

Flövents  rf  mur  Frakkakonungs  finnas  fullständiga,  18  till  antalet,  i  pap- 
J^ershandskriften  AM.  611  B,  4:to.  Skalden  uppgifver  sig  heta  Jön  ^).  Dessa 
%*imor  meddela  sagans  hela  innehåll;  författaren  har  följt  redaklrionen  B  (antin- 
gen mbr.  Holm.  6,  4:to,  eller  någon  mycket  närstående  hds.);  detta  framgår 
klarast  genom  jämförelse  mellan  176*^— 7^^  (jfv  ofvan  afd.  VI,  anm.  till  133'') 
i  Tår  text  med  motsvarande  ställe  i  4:de  riman.  Tvänne  uppgifter  tyckas  vara 
tillagda  af  skalden,  den  ena,  att  Flovent  var  född  efter  sin  faders  död  (I,  13 — 16): 


*)  Detta    namn    omskrifver  han  själf  sålunda:  iEgis  pil  [—  iss]  og  åla  rann  [=»  öss]^ 
I  ördugr    hugarins   tregi  [=  naud]  |  heitir  så,  sem  frse^it  fjiun,  |  fagurt  po  virdist  eigi. 

')  I    näst    sista  strofen    säger    han:    Firda    ångur    og  fl6(ta  mot,  |  fjärdar  slagan 
{»unna  |  krabbact  hefir  kvsedin  Jj6t,  |  Kjalars  er  brotin  tuuna. 

dil 


CCXLVI 


Inledning. 


I  J)eirri  tid,  sem  eg  fae  téd 
orSatuns  af  feldi, 
Constantinus  keisari  réd 
kurteiss  Rémaveldi. 

Sjstur  åtti  BJéli  så, 
sii  var  gipt  med  prydi; 
hertugiDD  maetur  féll  så  frå, 
fljodit  kvelst  af  stridi. 


Kseran  bar  so  krån(k)ligt.  mein, 
kvendit  séttin  mseddi, 
agsett  vifid  ungan  svein 
eptir  t)etta  fseddi. 

Fljödsins  arfi  F16vent  hét, 
framr  i  öllum  greinura, 
undir  aungum  ddrum  lét 
örr  ad  beita  fleinum. 


Det  andra  tillägget  utgöres  af  ett  försök  att  identifiera  Flovents  svfird  (^Jovise^ 
med  det  lika  nämda,  som  enligt  Klm  tillhörde  käjsar  Karl  (jfr  ofvan  p.  XXII); 
efter  meddelandet  om  Flovents  och  Marsibilias  död  (i  slutet  af  18:de  rlman), 
säger  näml.  författaren: 


Afkvaemid  bans  réd  eignast  land 
og  auralån  med  prydi, 
80  og  {)ann  goda  biträ  brand, 
sem  borid  hafdi  i  stridi. 


Carlamagnus  kurteiss  gramr 
keisara  tok   vid  sverdi 
sér  til  eignar  aerutamr 
eptir  fleina  skerdi. 


Af  Béfos  rimiir  omtala  mina  källor  två  cykler,  den  eoa  för&ttad  i 
17:de  århundradet  af  borsteinn  Magnusson  ä  Haili  och  utgörande  34  (?) 
riinur  [E.  B.],  den  andra,  utgörande  8  sånger,  af  obekant  författare,  ''mjö 
gamlar"  och  "hégomlegri  (enn  Njåls  rimur,  sem  taldar  eru  fyrstiir)"  [M.  S], 


? 


De   färöiska    dikter,  hvilka  behandla  ämnen  ur  våra  sagor,  har  jag  fSt 
tillfälle  att  undersöka  genom  nu  mera  aflidne  Professor  Svend  Grundtvigs  vä 


villiga    hjälp,    i    det    han    både    gjorde  mig  uppmärksam  på  deras  tillvaro  oc 
lånade    mig    afskrifter  af  dem.     Då  utrymmet  ej  medgifver  aftryckande  af  te 
terna,    inskränker   jag    mig    här  till  att  uppräkna  dem  och  bifoga  några  kor 
fattade  notiser  om  innehållet. 

Koralds   kvsBdi    i    tre  uppteckningar  (A — C);  se  Wiséns  Riddara-Rfm 
pp.  XXXI— III. 

Berrings    visa,    tvänne    uppteckningar;    den  förra,  kallad  Ay  är  gjord  i==i/ 
J.    11.    Schröter,    den    senare    (B)   är    från    Suderö  och  har  af  HammerBhaink^  b 
blifvit  försedd  mod  varianter  från  Sunnbö  1847  efter  Pål  Johannisson  (SuderS  >. 
Visan    beh.mdlar  endast  kriget  mot  Liforius  (98^® — 102'   i  vår  text),  öfveren^- 


-/. 


CCXLVIII 


Inledning. 


ett  par  ställen  varit  fullständigare  än  Ii  och  upptagit  det,  som  innebålles  i  p.  212 
noterna  2  och  6.  —  Haramershairabs  sagesman  (Petur  Pålsson)  har  icke  erin- 
rat sig  hela  kvädet;  annar  tåttur  slutar  abrupt  med  det,  som  motsvarar  215'^ 
(skvfari  är  korrumperadt  till  skrivari);  de  sista  stroferna  tyckas  ha  kommit  i 
oordning,  åtskilliga  luckor  torde  också  förefinnas. 


Den  norska  folkvisan  om  Kony  Kristian  og  hans  dronning  är  visserli- 
gen redan  trykt  i  "Norske  Folkeviser  samlede  og  udgivne  af  M.  B.  Landstad^ 
(Chra  1853,  pp.  585 — 9),  men  då  det  kan  vara  af  intresse  att  hafva  den  till 
hands  här  för  jämförelse  med  de  båda  redaktionerna  af  Mag  (jfr  ofvan  pp. 
LXXXVT — VIII),    af  trycka  vi  den,  likväl  utan  att  öfveralt  upprepa  omkvädet. 


1.  Kongin  han  sille  fara  i  krig, 

her  vexe  'ki  gull, 
han  la'  fer  si  dronning  dei  vilkori  tri. 
Krist  geve  meg  ei  jomfru! 

2.  Han  la'  fer  si  dronning   dei  vilkori  tri, 
og  ingin  så  kan  hon  bekoma  af  di. 

3.  Ded  eine  var  ded  hon  sill'  lat'  byggje  ein 

stol, 
og  den  sillc  glima  som  ei  morgosol. 

4.  Ded  adre  var  hon  sill'  lat'  byggje  ein  sal, 
den  sille  stande   bad'   med   voxter   og  al. 

5.  Ded  trecta  var  ded  hon  sill'  eige  eit  hån, 
og  iuki  vita  unnen  banefH'r,  en  han. 

n.  Kongin  han  styrde  sit  skip  ifrå  land, 
hans  dronning  stend  att'  pii  kvitan  sand. 

7.  Kongin  han  styrde  sit  skip  på  Qor, 
hans  dronning  sine  hendar  i  tårinne  tvo. 

8.  Drottning!  genge  seg  nect  på  sand^ 
der  möter  hon  så  garaal  ein  mann. 

0.  Og  höyre  du  dronning  eg  talar  til  deg, 
k  vi  feller  du  dei  tårinn  så  stride? 

10.  Derfer  feller  eg  dei  tårinn  så  stride, 
min  herre  la'  fer  meg  dei   vilkori  tri. 

11.  Min  herre  la'  fer  meg  dei  vilkori  tri, 
og  ingin  så  kan  eg  bekoma  af  di. 

12.  Ded  eine  var  eg  sill'  lat'  byggje  ein  stol 
og  den  sille  glima  som  ei  morgosol. 


13.  Ded  adre  var  at  eg  sill'  lat'  byggje  ein  sal, 
den  sille  stande  både  med  voxter  og   al. 

14.  DeS.   treda   var  ded  eg  sill  eige  eit   bån 
og  ingin  annen  bånefar  vita,  en  han. 

15.  Hot  vil  du  då  gcva  den  gamle  mann, 
um  han  dine  vilkori  rade  kan? 

16.  Eg  geve  deg  ded  du  vil  hava, 

eg  geve  deg  braud  til  din  daude-dag«. 

17.  Så  lét  han  skri  ve  eit  brev  um  land, 

dei  siir  koma  så  mange,  som  kunn'  bera 

båd'  stokk  og  brand. 

18.  Så  lét  han  bera  og  byggje  ein  stol, 
han  glimad  liksom  ei  morgosol. 

19.  Så  lét  han  bera  og  byggje  ein  sal, 
og  den  stöd  både  med  voxter  og  al. 

20.  Aa  höyre  du  dronning  eg  seje  deg   må, 
no  skal  du  deg  joiiifruklaedir.  få. 

21.  No  skal  du  klaed  deg  i  sabel  og  mård, 
så  vil  me  sigle  til  Skotland  i  år. 

22.  Og  då  dei  kom  til  Skotland  fram^ 
då  mötte  dei  kongin  på  kvitan  sand. 

23.  Aa  höyre  du  ded,  du  gamle  mann, 
hori  heve  du  fengid  ded  liljevand? 

24.  Eg  gekk  meg  her  ned  ved  strande, 

der  fann  eg  den  jomfru  på  kvitan  sande. 

25.  Höyre  du,  skön  jomfru,  eg  talar  til  deg, 
og  lyster  du  no  at  fylgje  med  meg? 


VIII.    Rimmade  bearbetuingar. 


CCXLIX 


26.  Og  han  gav  hennar  ded  raucte  guUband, 
og  der  st  63  på  kong  Kristians  namn. 

27.  Og  då  som  ded  lei3  utetter  mot  höst, 
då  for  hans  dronning  til  tyngjast  fer  bryst. 

28.  Kongin  han  kom  fra  ledingi  heim, 
han  skundad  så  fort  og  var  inki  sein. 

29.  Då  såg  han  den  forgylte  stol, 
den  glimad  som  ei  morgosol. 

30.  Då  såg  han  den  forgylte  sal, 

og  den  st6d  både  med  voxter  og  al. 


31.  Og  då  såg  han  ded  vesle  kind. 
Men  eg  er  vist  inki  fadir  din! 

32.  Aa  fram  så  kom  den  gamle  mann^ 
så  tok  han  up  ded  raude  guUband. 

33.  Så  tok  han  up  ded  raude  guUband, 
og  der  stod  på  kong  Kristians  namn. 

34.  Heve  du  'ki  vorid  fer  Skotlands  öy? 

her  veze  'ki  guU, 
fann  du  'ki  der  så  ven  ei  möy? 
Krist  geve  meg  ei  jomfru! 


-'x?>Ä>d?>=Ä>;?>- 


Rättelser 

till  texten 

LÅS    p.    1,  not.  1,  andra  raden:  skinnh.  556,  4:to     4":  €farda     4**:  vordit     5*^:  ei  görir 

(/.  eigir)      6^^  framm  or  havllinni      6**:  hafcti      7**:  astir     9,  not.   10:  svar*     10**:ugiptu 

11,    not    5:    glapteflu    Ä,    glapleikv    B€       12»»  Vigvardr      13,  not.   1:  Så  Ä,  jharaotid  B 

13,    not.    6:    bortskuren  Ä      15":  \i[m]  (/.  |)at)      15":  sakir:-"»      15":  mik?       15":  verdr 

15*^•    hirttmaarinn»    (/.    hann)      16»:  eptir  [sonu  sina*       16":  haf(i)     17*:  ekallt       W:  oc 

18*:    [sitia    |)eim       19»*:  allzkyns      20»:  Adalvardr      22»:  skenktu      28»:  man      29»«:  quad 

29»*:  hird  sinni    29»»:  sungnar    32,  not.  4:  Först  felskri f vet  floguz  il;  åndradt  af  skrifvaren 

A      36»>:    Vbba    larli      40»':    uanr     41,  not.  4:  s.  39);     42'»:   [at]  (/.   [nu])     43»^  riedizt 

wm    vid  jallinn      46»*:  litila(t)liga      46*»:  vanSo      46,  not.  20,  slutet:    h  öfver  raden,  g  år 

otydligt    A       47»»:    ec       47,  not.   15:  fynavgf  A      48»':  [t)a    bavd"       48,  not.    13:    Från 

[  |)ava  A;    54":  Allgot      55»»:    matt    (/.  mvnt)     57,  not.   34:  hon  ^      59,   not.  45:   foft^''a 

A     60»':  ha(l)ait      62":  almatige      62»»:  Monnvm      63**:  engan  (veg)       67,    not.   35:   hgkr 

med  prick   under   g  A      74,  not.  24:  B     76,  not.  22:  B     85":  rikitt     87»:  drvdi     92»»: 

l)aN  (inn)      92»^-  (h)vetvetna      93*»:  valk(i)      93»*:  spiotskapti        94**:  t)viat       94»*:   .i.*»* 

94,    näst    efter    not.    16:    "*jPörc  denna  siffra  har  A  ett  utplånadt  .e.     94»*:  bipr*»       94, 

näst  efter  not.   17:  *»bi{)'  A      96»:  fr^knleika  ya(a)rra      96»»:  ()viat     96»»:  tekr  hendi  imoti 

98«:    hlidin**       98,    näst    efter    not.    1:    *♦  h  är  åndradt  från  ett  J)  A       98»»:  (hefir)  fez 

99*:  ivpphaf(i)      100»»:  ^invigi      103*»:  ogl^ddoz     103«*:  .ii(i)j.     104**:  ieinvig(i)vm    105»:  er** 

105,  näst  efter  not.   1:   »♦en  A     108»»:  alltt       112»»:    XXVI.**      112,  näst  efter  not.  4:  *M/ 

den    mycket    korta    öfverskriften    synas    blott   otydliga    spår    i    A       112»»:  keisara     114»': 

XXVIII.*     114,  före  not.   1:  *  Öfverskriften  år  utplånad  i  A     114»':t)eim     117»':  lidveizlv 

117**:  Osvs  ok  Nisvs  skvlv  fara  til     117,  not.  8:  Buina  d,  Briraa  C     119*^-  vQk(v>     119»»: 

^  sitt     121»:  Sitr  nv  Osvs  ok  Nisvs  ihaseti  hia  barvnvm  keisara;  pessa  virt)ing  hivtv  peir  af 

B^ringi;  ok  hverr       121»»:  at  (/.  ok)     124,  not.  2:  Lonnum  C     126»»:  allzvaldandi      127»: 

o|)ock(i)       129  =*:  irvir  hans       129**:  er  (vert)  se     130»»:  .i.  (/.  einvm)     132*»:  vid     132»*: 

fyrir  gongv     135»»:  ec  (/.  er)     137»:  etta     138»»:  lif(i)     143,  not.  1:  bortskuren,  den  andra 

har  i  början  2  el.  3  bokståfver  utplånade  A;     152»:  (gera)  raic  kvNa     153»»:  [gefa  godan  *^ 

153,   not.    10:  Från  [  gefan  A      155*»:  Hera!      156»»:  ero      157":  isa^dlinom      160»»:  [pa 

Italladi»»      160,  not.   10:  Från  [  palladi  A      162,  not.  2:  skrifvet     167»*»:  snv(a)     179,  not. 

4:  b  otydligt.       181»*:  t)itt      201»»:  bila  (fyrir)  hoggi     204»»:  Gangit     207»:  Flouent     208»: 

gudi  »      223*:  ofyR  syniu 


•^  • 


Noterna    6    och    7    i\    p.  133  byta  plats;  not.   1   &  p.  22»  not.  4  ä  p. 
235  samt  marginalsiffran  40  vid   184'^  utgå. 


till  namnlistan 

p.    272   jämte  Lihika  upptages  Lyhika   116.     p.  273  särskildt  (icke  under  BauSan)  bör  an* 
föras  Bödran,  hestr  146. 


till  inledningen 

LÄS  p.  XXIX,  r  24:  enn  hjålma  XXXII,  r.  7:  sneri  XXXIX,  r.  2:  plägar  LIII,  r.  23: 
r)7**  samt  hegofa  (--  hegoroa)  156'*  LIX,  andra  raden  under  strecket:  sog^  LXII,  r.  8: 
samt  AM.  118  och  119,  8:vo;  LXXXIV,  r.  18:  än  (/.  är)  XCVII,  r.  15:  l»tr  til  XCVIII, 
r.  19:  skini  C,  r.  29:  inn  CXI,  not.  1,  r.  1:  Mag-  r.  3:  Partalopa  r.  7:  blad  CXVUI, 
r.  10:  om-  CXXVI,  r.  13:  heima  halfum  CitXXVI,  r.  13:  herbergi  r.  15:  gat  til  CXLI, 
sp.  2,  r.  21:  begleiters  r.  28:  sei  wie  CL  VII,  not.  1  slutet:  samt  i  Floyents  och  Bevers 
sagor  (jfr  afdd.  VI  och  VII  i  denna  inledning)  äfvensom  Elis  saga  (jfr  Kölbings  upplaga). 
CLXIV,  r.  11:  goda  CLXX,  r.  12:  hofhvarf  CLXXVIII.  sp.  1,  r.  32:  braut  CLXXIX,  sp. 
2,  r.  46:  grälen  CLXXX,  sp.  1,  r.  24:  von  sp.  2,  sista  raden:  riesin  CLXXXIII,  sp.  2,  r. 
49:  ziehe  CLXXXIV,  sp.  1,  r.  5:  riese  CXC,  r.  20:  hverr  CXCVII,  r.  18:  133»'  CCV, 
r.  22:  skal  r  27:  m6ti  r.  29:  segir  r.  30:  mest  CCVI,  r.  14:  ^vi  r.  15:  Frakklund», 
CCIX,  r.  14:  (-  C)  r.  19:  C  -  ^;  i  CCX,  r.  U:  mik  C  CCXI.  r.  31:  B  (202*'-») 
CCXII.  r.  31:  felaz     CCXIII,  r.  33:  bjioft 


MAGUS  SAGA  JARLS. 


Kap.  I. 


I 


ÄtmviidvT  ^  hefir  keisare  hcitui;  hann 
red  fyrir  Vernizu  borg  aa  Saxlande.  tvi 
var  hann  eigi  svo  vinsaell,  sein  ella  mvndi, 

^  at  hann  var  of  melnadar  madr  svo  mik- 
ill,  at  honvm  |>otte  ecki  til  iafns  koma 
vid  sik;  —  [jJ>rotta  madvr  mikill,  svo 
at  eingo  stodzt  honvm  ^ ;  en  aa  tatle  var 
honvm  niestvr  metnadvr.  Madvr  er  nefndvr 
■-^  Sigvrdvr;  hann  var  radgiafe  keisarans; 
ok  gegndi  honvm  J>at  vel,  j^viat  hann 
var  godgiarn  ok  viilsaill,  ok  ba*tle  J>at 
miök  skaplynde  keisara  ^.  {>at  var  cinn 
dag,    at    keisari    sat    j    hasaeti    sinv    ok 

^5  var  allkatvr,  at  Sigvrdvr  geck  fyrir  hann. 


Keisari  ma^llte:  "Hvar  veiztv  annann  keis- 
ara jafnagsetann  eda  jafnrikann,  eda  |>ann 
er  hird  eige  iafnagaeta?^  Sigvrdr  kvczt 
[eigi  mvndv  gripa  /d  J>vi  svo  skiott; 
''J>viat  ek  get  J>at  torfeingt  vera."  *  Keis-  20 
ari  svarar:  "bann  hlvt  vil  ek  fyst  til  tina, 
er  ollvm  mvn  tirst  vm  fara:  J>at  erv 
gripir  J>eir  J>rir,  er  ek  aa,  at  avngvir  mvnv 
fmnazt  adrir  J>vilikir;  en  J>at  er  havkvr 
ok  hestvr  ok  sverd."  Sigvrdvr  qvad  svo  25 
vera  mvndv.  "Ok  allagaetvr  mvndi  J>inn 
hagvr,  ef  J>v  fengir  J>ier  kvonfang,  eptir 
J>vi  sem  J>v  ert  madvr  til."  Keisari  leit 
til  hans  reidvliga  ok  kvad  J>a  avngva 
konv  jheiminvm,  er  honvm  baelti  sier  30 
iafnra^de  j  at  eiga.     "Enn  J>o  nv,"  segir 


*  Sagans  början  (till  4*'^  är  tryM  efter  skinnhoken  533,  4:to  i  AM»  saml.  (hår  kallad 
B)  med  en  oeh  annan  variant  ur  skintib.  566,  4:to  i  samma  saml,  (kallad  C).  —  B  har 
röd  öfrerskrift:  Magus  saga.       ^  Från  [  Jprotta  madur  uar  hann  suo  mikill,  at  eiugi  stod 

honum  ai  sporde  um  flestar  j{)rottir  C,      '  Skri f vet   kk   J?.     *  Från  [  eigi  suo  skiott  mega 

kueda  m  um  {)at,  at  ek  ueit  eigi,  huar  annar  finnzt  C 

1 


2 


Magus  saga  jarls. 


keisari,  "er  J>v  hefir  |>etta  geipad,  J>a 
skalltv  nefna  til  nöckvra."  Sigvrdvr  qvedzt 
J>at  eigi  ^  vita  gi(^rla.  "En  J>o  hefi  ek 
vm  hvgsad  vm  J>etta :  Hrolfvr  lieitir  koiigr, 

5  er  r«edvr  fyrir  Gärda  rike;  hann  er  vitvr 
ok  vinsa^ll.  Hann  aa  tvo  sonv:  heitir  annar 
Asmvndvr,  en  annar  Sigvrdvr,  en  Erminga 
dottir."  —  "Kvnnigvr  er  mer  Hrolfvr 
kongr,"  segir  keisari,  "ok  allt  J>at,  er  |>eim 

10  heyrir  til;  J>ickir  mer  |>at  litilrade  eitt 
vera.  En  J>o  nv,  er  J>v  hefir  komid  ordi 
sa  J>etta,  J>a  skalltv  fara  ok  bidia  Erm- 
ingsar  mier  til  lianda.  Hefir  ek  liana  vid 
hönd  mer   slika  stvnd,   sem   mer  likar." 

15  Sigvrdvr  qvad  svo   vera  skylldv.     Sidan 

bio  Sigvrdvr  einn  agsetann  knavr  ok  valde 

|>ar  aa  med  sier  .c.   manna  ok  lette  eigi 

fvrr  ferdinne,  en  hann  kom  vid  Gärda  rike. 

Hrolfvr   kongr  värd   skiotl   var  vid, 

20  at  J>ar  var  kominn  sende  .madvr  Jat- 
mvndar  keisara,  ok  let  bva  virdvliga  veizlv 
jmot  Sigvrdi.  Sigvrdvr  geck  [fra  skipvm^ 
med  sextige  manna  ok  til  hallar  Hrolfs 
kongs.     Hann    tok    vid    J>eim   forkvnnar 

25  vel  ok  bad  saekia  ofan  allt  hans  lid;  ok 
svo  var  gert.  Sigvrdvr  dvaldizt  J>ar  vm 
hrid  j  gojJvm  fride  *.  bal  var  einn  tima, 
at  J>eir  Sigvrdvr  ok  kongr  satv  badir 
saman,  at  hann  kemvr  aa  vm  erendi  sin. 

30  Kongrinn  tok  |>vi  vel,  en  skavt  J>vi  til 
dottvr  sinnar.  Sidan  geingv  |>eir  til  skemmv 
Ermingar  ok  frettv  håna  eplir  vm  J>etta 
mal.  Hon  svarar:  "Ecki  er  sliks  at  leita; 
J>viat  fk  veit,  at  keisara  j^iekir  sier  J)eUa 


ecki  jafnraede.    taetti  mer  betra  *  helldvr  35 
at  fa  minna  hattar  mann  ok  niota  hans 
leingi.  Er  J>at*  ecke  samfaert,  skaplynde  mitt 
ok  stett  keisara.    En  |>o  annars  kostar," 
segir  hon,  "veit  ek  kapp  keisara,  at  osynt 
er,    fadir!    at  J>v  mvnir  leingi  j  kyrdvm  4C 
sitia,  ef  J>v  syniar  J>ess,  er  bedit  er.  Ok 
J>ickir  mer  helldvr  rad,  at  J>v  heitir  kon- 
vnne,    en  haettir   aa,  hvern   keisari    gerir 
binn  hivt."    Var  nv  svo  gert  ok  akvedin 
brvdlavps    stefna ;    skyllde    keisari    saekia  45 
|>angad  veizlv.    Fer  Sigvrdvr  heim.  Keis- 
ari spyr,  hversv  farizt  hafde;  en  Sigvrdvr 
let  vel  yfir. 


Kap.  n. 


N. 


V    Isetvr    keisari   bva    |>enna    samu  5( 
hnavr  ^,  er  hann  skal  fara  aa  j  mot  festar 
mey  sinne;  ok  väldi  med  sier  mikit   lid, 
svo  sein  honvm  J>otte  fallid ;  let  j  haf  ok 
lettir  eigi  fyrre,  en  hann  kemvr  j  Gärda 
Riki.     Var  honvm  J>ar  vel  fagnad.     Sig-  5i 
vrdvr  var  j  ferd  med  honvm.    Sidan  var 
geingid    til    dryckiv.     tat    var   sidvr  at 
[leida  brvdgvma  jnn  ed  fysta  kvelld^,  en 
sitia  sidan  at  bode  sto  leinge,  sem  syndizt. 
Var    monnvm   skipad  j  saeti   ok    drvckid.  60 
Drottning  kuadde  skemmv  meyiar  allar  or 
skemmvnne,   advr  hon  geinge  jnn;    hon 
tok  J)a  eina  hinnv  J>vnnu  ok  |>an(le  yfir 
andlitid  aelsier;  hon  var  advr  allra  kvenna  . 
vaenst;    en    nv  |>otti   hon   helldvr  favlleit  te 


'  Ö/wr  radm  B    ^  Från  [  af  skipi  C   «  faguade  C  *  ofydl.  i  B,  betur  G  »  Nästan  utplån.  B 
*  Så  (=  knörr>  B     '  Från  [  fysta  kuelld  skyllde  brude  ok   brudguma  leida  j  eina  sseng  O 


Magus  saga  jarls. 


gripc,  al  eigi  se  verro  en  niinir  gripir." 
Drottning  mjellti:  "Eigi  vcit  ek,  at  J>at  se 
avdfeingid ;  en  ef  ek  villda,  J>a  maette  vera, 
at  ek  kynne  at  fa  ådra  J)vilika.''  Keisari 
5  ma^lti:  "Eptir  er  enn  einn  hlutvr  sa:  J)a 
er  ek  kem  heim,  J)a  skalltv  fyera  mer  J)ann 
son,  at  ek  se  iamsannr  fadir,  sem  J)V  ert 
modir."  Drotning  svarar:  "Hinv  ma  ek 
orka,  to  at  ohaegt  se  vm;  en  J)essv  ma 

10  ek  eigi  orka, 'er  J>v  hefir  J)ar  ecki  til  verkad. 
En  ef  J>v  villt  en  til  leita,  J>a  maette 
verda,  at  J)at  gerdizt  en  at  godv  rade." 
Skiliazt  J>av  nv  at  J)essv.  Siglir  keisari 
j  l)rvtt.    Litlv  sidar  stefnir  drotning  J>ing 

15  fiölmennt   ok   stendvr  vpp  aa  J>inginv  ok 

segir  svo:  "Kvnnikt  vil  ek  gera  öllvm  J>eim 

1  m^nnvm,  sem  |!  her  ^  eru  komnir,  at  ek 

?tla  at  fara  heim  i  Gärda  R[iki]  ^ ;    gtla 

ek    m[er]    e[cki    aptr  i  J)etta   Riki];    er 

20  ecki  [samfa?rl  8kaplyn]di  ockat  kéisara. 
Vil  ek  setia  her  til  lanndrada  menn,  J>artil 
er  keisari  kemr  heim,  Sigurd  fostra  hans 
oc  aar[a]  J>a  [menn],  er  glikaztir  J>ickia.'' 
öllum  J)Otri  illt,   er  drottning  villdi  i  hrott. 

25  Sidan  Igtr  hon  bva  skip  eitt  skravtlict  ok 
mikit,  oc  let  velia  lid  b^di  mikit  ok  fritt; 
l?tr  sidan  i  haf ;  ok  gaf  vel  byri  J>ar  til, 
er  hon  kemr  heim  i  Gärda  Riki.  Er  nu 
allt  kyrt. 


Kap.  m* 


K 


Eisarinn   sitr  um  borgina,   ok  ^eck 
illa    at  vinna,     jbat  var  einn  myrgin,  er 
menn  hans  ^  stodu  vti  hia  lanndtiöllduni, 
at    J>cir    sia,    hvar  skip  sigldi  bgdi  mikit 
ok    skrai^tlict.     j[>etta  skip    bar   brått  at  3 
lanndi;  |>uiat  bvR  var  hinn  beinsti.  jbetta 
var    sagt    keisara,   at   skip  var  lamidfast 
vordit;    ok    sendi    keisari    menn   sina  at 
forvitnaz,    hverir    va^ri.     t>eim  var  sagt, 
at   J>ar    red  fyrir  Iringr  larl  af  Irlanndi,  4 
son    h*a    konungs.     t>eir    foro    aptr    ok 
savgdu  keisara.    Keisari  maellti:  "fcavaeri 
mikit  vndir,  med  hvarvm  hann  *  vill  vera." 
Sidan  geingu  larls  menn  af  skipi  ok  vpp 
til    lanndtiallda    keisara.     Sn^kollr    sat   i  4 
l)orginni;    enn    keisari  hefir   sett   lannd- 
tiolld  sin  um  borgina  oc  gat  ecki  at  gövL 
Iringr  iarl  var  allra  manna  fridaztr  synum 
ok    kvrteisaztr.     h'ingr    Iarl    geck    fyr  * 
keisarann    ok  ({vaddi   hann.     Keisari  tok  5 
J)ui  vel.  Iarl  maellti:  "Geingr  litt  at  vinna 
borgina?"    —    "Sva    er,"    segir    keisari. 
Iarl    maellti:    "Til    J>ess    em    ek    hingat 
kominn,    at    ek    vil    biodaz    til  lids    vid 
ydr."      Keisari    Ictz     |>at    giarna     vilia.  5£ 
Iringr   Iarl    let   setia  lanndtiolld  sin  miög 
långt  fra  lanndtialldi  keisara.    beir  havfdu 
hvern    dag    stefnu  vid    sina    menn,   hver 
rad  likvz   vaeri   at  vinna   borgina.     Litla 
stund    var    Iarl  J>ar,   adr  J>eir  geta  J>av  6C 


^  Härmed  börjar  sagans  text  i  skinnhoken  580  B,  4:to  af  ÄM,  samL  (i  det  följande 
kallad  A);  där  ej  annat  anmärkes,  följa  vi  denna  handskrift.  ^  Det  inom  klämmer  inne- 
slutna är  bortskuret  i  A  och  af  oss  tillsatt  efter  gissning  och  med  jämförelse  af  B,  *  h 
(^—  hann^  A     *  Två  gånger  skrifvet  A     '  Skrifvet  P  i  A 


Magus  saga  jarls. 


rad  til  sett,  at  J)eip  vinna  borgina  ok 
drapu  Sn^koll.  Keisari  hafdi  |>ar  med 
ser  gripi  sina  J)a  hina  godu.  Keisari 
J^ackar  larli  vel  sina  lidsemd.  "Ok  vil 
ek  gefa  |>er  gripina  |>a  hina  godu  alla 
halfa  vid  mik;  J)uiat  J>v  einn  velldr,  er 
unnin  er  borgin."  larl  J)ackar  vel  keisara 
giöfina.  Keisari  majllti:  "Nv  skolum  vid 
tefla  um  gripina;  ok  skal  sa  ockaR  efga 
alla,  sem  betr  teflir  skaktafl."  larl  majllti : 
"Betra  ficki  mer  at  eiga  hcUdr  einn  gripinn, 
ok  tefli  vid  eigi."  —  "Ek  skal  rada,"  segir 
keisari.  Nu  setia  J>eir  tafl  ok  tefla;  ok 
var  J)at  tafl  långt;  ok  feck  keisari  hröks 
mat.  larl  maellti:  "Nv  J>ickiumz  ek  eiga 
havkinn,  herra!  ok  vil  ek,  at  vid  teflim 
eigi  fleiri  ok  hafa  ek  hann,  enn  J>v  eigir 
hina  gripina."  —  "Ekci  J)arftu  nv  at  renna," 
segir  keisari,  "undan  mäti;  |>ui  at  ek  skal 
nv  allhgdiligv  niati  mata  J)ig."  Sva  värd 
at  vera,  sem  keisari  villdi.  Tefldu  J)eir 
tafl  annat;  ok  var  J)at  synv  skemra;  ok 
feck  keisari  ped  mat.  larl  maellti:  "Nu 
vil  ek,  al  vid  skilim;  ok  eig  J>v  nu  einn 
gripinn,  Jann  sem  J>u  vill!"  Keisari  reiddiz 
nu  oc  ma^Ilti:  "fcott  J>v  uilir  nu  renna 
med  fangi  ok  ser  sua  bla/dr  ok  hugla^ss, 
at  |>u  |>orir  eigi  at  tefla  hit  .iij.  taflit, 
|>a  skäl  ek  J>o  rada."  Settu  |>eir  tafl  hit 
|>ridia ;  ok  var  J)at  allskamt ;  ok  feck  keisari 
fretstertu  mat.  fca  stendr  larl  vpp  ok 
maellti  ecki  vid  keisara  ok  tok  gripina  til 
sin    ok    geck   i   brott.     Keisari  sat  eptir 


oc  var  allreidr.    larl  let  |>egar  at  svinka 
vm  nottina.  Hann  let  bua  skip  sin  \  sem  35 
hann  komz  vid.  |>ottiz  hann  vita,  at  keisari  . 
mundi  fyrir  muna  honum  gripanna.    Gat 
hann  sua  til  hågat,  at  hann  var  albuinn 
snemma  um  morgininn. 

Vm  myrgininn  ^  geck  keisari  snemma  or  40 
s^ng,  oc  sko  sveinn  hans  med  honum,  ok 
hefir  |>at  i  bug  ser,  at  larl  skylkli  eigi  leingi 
niota  gripanna.   Hann  getr  nv  at  lita,  hvat 
larls^  menn  hafaz  at.  Hann  ser,  ateitt  tialld 
stenndr  a  lanndi,  enn  allir  menn  vid  skip  45 
adrir;  hann  sendir  |>angat  svein  sinn  at 
vita,  hvat  itialldinu  er.    Sveinninn  geingr 
til    tialldzins   ok  litr  inn    oc  ser,  at  |>ar 
stenndr    ein    hvila    hardla    vel    buin,   oc 
koiia  allv^n  isfinginni  *.     Sveinninn  ferr  50 
aptr  skyndiliga  til  keisara  ok  segir  honum. 
Keisari  msellti  J)a:  "Skall tu  ber  bida  min." 
Hann  geck  skyndiliga  til  tialldzins  oc  inn 
i  tialldit  at  ssbinginni,  ok  ser,  at  bar  er 
forfall  af  hinu  bezta  pelli ;  lyptir  upp  for-  55 
fallinu    ok    ser,    at  s^ngin   er  ag^ta  vel 
buin,  ok  |>ar  la  i  kona  sva  frid,  at  olik  ||  *  2 

a  at  segi  .  .  . 

gi  kona  man 

vera  fridari  i  heiminvm.  Hann  görir  Bat  60 
i  hvg  [ser,  at]  J>ess[i]  man  vera  kona 
fruugs  iarls;  oc  eigir  hann  vm  vandara; 
enn  hann  legz  nidr  bia  |>essi  konv.  Hann 
|>ickiz  nv  hafa  nockvd  fyrir  gripina,  er 
hann  hefir  gört  larli  skavmm.  Snyr  65 
konungr  ^    heim    aptr   til   tialldz  sins  ok 


^  Så  Ä       ^  Skrifvet  mginin  A       '  Skrifvei  larf  A       *   Eller  mdjligen  isginginni    A 
*  En  del  aS  bladets  öfre  kant  saknas  i  A;  B  och  C  hafia  stället  förkortadt  och  olika  ut- 

•  Så  C^)  A 


trykt. 


Magu8  saga  jarls. 


var    hinn    katazti.     Var3  eingi   vaR  vid 
hans  bra^tferd  v  tan  J)essi  sveinn,  ok  bad 
.    keisari    hann   leyna.     Sigldi  larl  ibrotlv; 
ok  er  hann  or  savgvnni. 

5  Kap.  IV; 

b. .  ,„..  „ .  -.  - .  ™., 

I  sidan  hann  ^  for  or  lanndi^  kom  drotn- 
ing    aptr;    ok    vvrdu    |>ui    allir    fegnir. 

10  Lida  framm  stunndir;  er  keisari  i  kon- 
unga  stefnu,  sem  hann  hafdi  ^  §tlat.  Enn 
er  a  leid  annan  vetr,  sa  ^  skipan  a  vm 
hagi  drottningar;  ok  er  hon  leidd  i  kvenna 
hus,  sem  sidvenia  var  til  i  J){er  munndir. 

15  Voro  henni  feingnar  J)ionustu  konur. 
Vndradi  Jat  eingi  madr,  |>ott  hon  étti  barn 
vid  keisara.  Drottning  ol  sveinbarn  i  heim; 
var  J>at  skin,  J)uiat  J>etta  var  ikristui; 
skylldi  sa  sveinn  heita  Karl;  hann  ox  vpp 

20  med  mödr  sinni.  Ferr  nu  sva  framm  J>ar 
til,  er  keisari  kemr  heim.  Nu  er  veizia 
imoti  honum  buin.  Drottning  geck  imoti 
keisara  ok  fagnar  honum,  ok  hann  tok 
f>ui  fäliga  ok  er  leingi  okåtr  eptir.     Vm 

25  daginn  at  dagverdar  dryckiö,  er  keisari 
var  heim  kominn  til  hallar  sinnar,  kallar 
keisari  drottning  til  sin  ok  maellti:  "Nu 
er  at  greida  framm  gripina  Ja  hina  godu, 
er  J)v  hefir  aflat,  medan  ek  hefi  ibrultu 

30  verit."  Drottning  kvad  sva  vera  skylldv. 
Hon  geck  fram  or  havllini.  Hon  kom 
innar  aptr,  ok  var  leiddr  vid  henni  hestr 


hvitr  allv^nligr.  Keisari  J>eckir  |^ar, 
at  |>ar  var  kominn  hestr  sa,  er  hann 
hafdi  *  att.  "Her  er  hestr,"  segir  drottn-  35 
ing;  "oc  er  |>essi  at  eng  v  verri  en  sa, 
er  J>er  attud."  Keisari  majliti:  "Mycklu 
er  hestr  fcessi  verri;  enn  ekci  tel  ek  a 
slict,  er  mer  J)ickir  engv  skipta."  Var 
hestrinn  ibrott  leiddr.  Drottning  geck  |>a 
enn  framm  ok  kom  innar  aptr  ok  hafd 
i  hendi  sverd.  Hon  ma»llti:  "Her  er  sverd, 
herra!"  segir  hon;  "ok  er  at  engv  verra 
enn  fat,  er  J>er  attud."  Konungr*  kendi 
sverdit  ok  niaellti:  "Eigi  nenni  ek  at  reka 
aptr  gripi  |>essa;'enn  öngu  |>ickia  mer 
Jeir  neytir  hia  J>ui  sem  hinir."  Drottning 
gech  ^  |>a  enn  framm  ok  kom  innar  ok 
hafdi  ^  havk  alhvitan  ahenndi.  J>egar 
hann  kom  i  höllina,  |>a  kenndi  havkrinn 
keisarann  ok  settiz  a  avxl  honum.  Drottn- 
ing ma»llti:  "Nv  eru  af  henndi  greiddir 
gripirnir;  ok  er  engi  J)essi  verri  en  |>eir  •, 
er  J)v  attir."  Keisari  segir:  "Allir  eru 
J>essir  gripir  verri;  enn  ecki  tel  ek  a  55 
slict,  er  mer  J)ickir  öngu  skipta.  Nu  er 
at  leida  framm  |>ann  son,  er  ek  se  iafn- 
saniir  fadir,  sem  J>u  ert  modir."  Drottning 
maellti;  "jbat  munu  J>er  £tla,  at  ek  muna 
|>essu  ecki  orka  mega;  J>uiat  {>er  |>ickiz 
ecki  hafa  til  verkat."  Sidan  geingr  drottn- 
ing framm  ok  kemr  innar  ok  hefir  svein 
a  henndi  b§di  mikinn  ok  v^nhgan.  Hon 
geingr  fyrir  keisara  ok  ma^llti:  "At|>essum 
sveini  segi  ek  |>ic  iafn  saunan   fedr,    sem 


^  Så!   (h)  Ä      ^  .h.  ("-  hefir?;  Ä     «  sa  ('l)a  sa?  eller  pa  värd?)  är  uteglömdt  i  A  och 
tillagat  efter  gissning  och  enligt  B.    *  h.  («  hefir?)  A     »  Så  (kgi)  A     ^  Så  A     ^  h,  A     •  J)"*  il 


Magna  saga  jarls. 


jmig  m^dr."    Keisari  värd  allreidr  vid  ord 

Iiennar  ok  maellti:  ''Kenn  |>u  |>eniia  svein 

^r^li  |)inum  noccurum!    Enda  se  ek  nv, 

|>u    iicfir    lagzt    undir    Irung  larl  til 

ripanna."     Keisari  hratt   drottningu  fra 

,  sva  at  hon  la  fallin  agolfinu.  Drottning 

^t;oct  upp  oc  geck  frainm  oc  var  allreid.  Hon 

t:€3k  |>a  af  andliti  ser  hinnuna,  |>a  er  hon 

Imsfcti  um  |>anit;  hon  var  |>a  allra  kvenna 

^nst,  sem  fyR  var  sagt.     Hon  geck  J>a 

höHina  oc  fyrir  keisara ;  hon  maeliti  |>a : 

Sye  at,  kefsari!  allvandliga,  hve  lik  |>essi 

ona  er  J^eirri  konu,  er  |>er  fundut  itialld- 

~i\x    Irungs    larlsM"     t>a    segir    keisari 

O^^iandi:  "Su  hin  sama  er,"  segir  hann. 

okuz    Ja    upp    nyiar    astar    med  |>eim 

rottni(n)gu  ok  keisara. 


Kap.  V. 

U    r^dr  latmunndr  konungr  ^  Ver- 

innzo  borg.    Vlfr  er  madr  nefndr;  hann 

ar    radgiafi    keisara;    hann  var  vitr  ok 

ins^ll.     Hann    hafdi  ^    mikil   metbrd  af 

eisara,  enn  meiri  af  drottningu.     Tveir 

r^dr    eru    nefndir  *    til  sögunnat;    het 

nnaR  Sveinn,  en  annaR  Helgi ;  J>eir  voro 

erti    svelnar    keisara.     Keisari    mat  |>a 

'^Tiikils;  enn  J)eir  baru  |>at  Icingstum  fyrir 

keisara,    er    |>eir   mattu  verstir  menn  af 

""^erda,    oc    b?di    gegndi   keisara    illa   ok 

^llum  af  ut.     Eigi  villdu  |>eir  sidr  liggia 

lim  |[  Vlf,    enn   um   ådra  menn,  ok  Jui 


helldr  sem  |>eir  sa,  at  hann  var  vins^lli 
oc  meira  metinn,  sem  sagt  mun  verda 
sidaR.  Enn  sva  gat  hann  vid  sed  |>eirra 
prettvisi,  at  feir  gatu  ecki  svig  a  honum  35 
vnnit.  larl  er  nefndr  Ubbi;  hann  red  * 
fyrir  Spirans  borg  iSaxlanndi.  Hann  hafdi® 
fostrad  keisara;  enn  nv  var  Karl,  son 
hans,  at  foslri  med  Ubba  larli.  Hann 
var  a/digr  at  fe,  enn  snavdr  at  vinsa^ldum.  40 
Hann  var  lyginn,  sinkr  okillgiarn;  liverr 
madr,  er  a  honum  kunni  skyn,  var  hans 
ovin.  En  eigi  J>ui  sidr  var  hann  slégr 
oc  vitr,  |>ott  hann  villdi  til  illz  hafa. 
Hann  atti  .ij.  sonu;  het  annaR  Erlingr,  45 
enn  annaR  Erlendr.  Erlingr  var  miög  i 
hatt  sem  fadir  hans  ok  var  ellri  J)eirra 
br^dra;  Erlendr  var  vel  at  ser. 

Amunndi  er  larl  nefndr;  hann  red 
fyrir  Boslara  borg  i  Saxlanndi.  Hann  var  50 
uitr  ok  vins^ll,  rikr  oc  a^digr.  Hann 
atti  .iiij.  sonu  oc  dottur  eina;  oc  koma 
J>av  avU  vid  |>essa  savgu.  Einn  hét 
Vigvardr;  hann  var  .xviij.  vetra,  |>a  er 
saga  |>essi  gördiz.  Hann  var  mikill  ok  55 
sterkr  ok  skapbrådr,  sva  at  hann  sazt 
ecki  fyrir,  hvat  hann  hafdiz  at,  J)egar 
hann  reiddiz.  Hann  var  svart r  å  hårslit, 
breidleitr  oc  ravdleilr  ok  hinn  hardmann- 
ligzti  ^  madr.  AnnaR  son  hans  hét  R(^gn-  60 
valldr;  hann  var  .xiiij.  vetra  gamall.  Hann 
var  manna  fridaztr  svnum,  vitr  ok  vin- 
saell,  godgiarn  ok  forsiall ;  hverium  manni 
likadi  uel  vid  hann.  Hann  var  allra  manna 
bezt    görr    at    ser    um  idrottir;    ok  |>at  65 


»  larf  Ä     ^  Så  (kgr)  Ä       »  h:  (-  hefirF)  Ä       *  nefd»  Ä       •  Två  gånger  skrifvet  Ä 
*  h.'Ä     '  -zta  A 


8 


Magus  saga  jarls. 


öfuiuidadi  keisara  miög,  er  J)at  var  m?Ht, 
er  Rögnvalldr  kyiiiii  framaR  iJ>rottir,  eiin 
hann  sealfr.  Markvardr  het  hinn  J>riai 
son  larls;  hann  var  miög  likr  Vigvardi 
5  brödr  sinum,  b§di  at  yfirliti  ok  skåp- 
lynndi;  hann  var  .xij.  vetra  gamall.  Enn 
liordi  het  Adalvardr;  hann  var  .ix.  vetra; 
hann  var  miog  likr  Rögnvalldi,  brödr 
sinum,    b^di  at  yfirlitum  ok    skaplynndi. 

10  Dottir  larls  het  Maktilldr ;  hon  ^  var  .xiij. 
vetra  gavmul.  Hon  var  friduz  kona 
iSaxlanndi  önnur  enn  Ermingad  drottning, 
ok  |K)tti  beztr  kostr  i  J)ann  tima.  Rögn- 
valldr   var    i    allmicklum   kaerleikum   vid 

15  drottning  ok  sva  vid  Ulf  rådgiafa,  ok  maellti 
|>at  iafnan,  ef  Ulfr  J)urfti  ^  nockurs  vid,  at 
hann  skylldi  ei  seinna  vitia  hans,  en  eins 
hvers  mannz  annars. 

larl   |>ann  skal  nefna  til  savgunnar, 

20  er  ei  ma  missa  at  til  komi,  er  Magus 
hefir  heltid.  Hann  red  fyrir  Stråns  borg 
iSaxlanndi.  Hann  er  talidr  iafn  Rögn- 
valldi  b?di  at  viti  oc  vinséldum.  Hann 
geck  ok  n^st  Rögnvalldi  um  allar  iJ>rottir; 

25  enn  ein  er  su,  er  hann  hefir  um  framm 
alla  menn  iSaxlanndi;  hann  er  rvndr  sva 
miog,  at  J>al  er  ofrefli.  Hann  er  okv^ndr. 
EinaR  het  madr ;  hann  er  fr^nndi  Magus 
larls.     Hann    er    iråduneyti    larls  miög; 

30  hann  var  diarfm^lltr  vid  höfdingia  oc 
gödgiarn.  t>al  er  einn  dag,  er  J>eir  satu 
ihöllinni  gladir  ok  katir  oc  drucko,  at  larl 
maellti :  "Hvar  seai  |)er  mer  kvanar  efni  J>al, 
er  avki  mina  virding?"   Flestir  J>ögdu ;  en 


sumir    sögdu,    at  |>at  myndi  eigi  audu-^  35 
feingit.     "Hui    fegir    J>u,    EinaR,"    segir 
larl,    "oc   svarar^  engu?"  Einar*  segir: 
"Ek  skal  nu  eigi  leingr  J>pgia,  J>egar  J^er 
kvöddut.  mik  at.     Amunndi  larl  i  Boslara 
borg  a  ser  dottur,  er  heitir  Maktilldr.    I  m 
hvern  stad  munndi  växa  virding  |>ln,  ef 
J)U  fengir  bana,  enn  eigi  J>verra."     larli 
quez  |>ickia  vcl  til  fundit.    "Skal  nu  bua 
heiman    .cccc.     manna,    |>eirra    er    J>u, 
EinaR!  velr  af  hirdinni."    Hann  kvad  sua  45 
vera  skylldu.     Enn  er  lidit  var  buit,  J>a 
ste    larl    a    hest  sinn.     Ridu  sidan  |>ar 
til,  er  |>oir  komo  miög  til  Boslara  borgar, 
larl    bad    |>a    stöd  va  lidit;  hann  maellti: 
"Nu    vil  ek  birta  fyrir  *  ydr  mina  rada  5( 
giörd.   Ek  vil,  EinaR  fr^nndi!"  segir  hann, 
"at    J)U    ridir    framm   til    Boslara  borgar 
afund    Amunnda    larls  med   .Ix.  manna. 
Skalltu  bidia  Maktilldar,   dottur  hans,  til 
banda    mer;    fyrir  |>ui,   ef  ek  fer  sealfr  5i 
J)essa  örendis  ok  se  mer  syniat  konunnar, 
|>a    mun    ek    illa   stanndaz,   oc  ei  ininni 
van,  at  ek  beriumz^  vid  Amunnda  larl; 
enn  mer  J>ickir  Jat  J>o  illt  ^  annars  kostar." 
EinaR  quad  sua  uera  skylldu.    Ridr  hann  ei 
im    |>ar    til,    er  hann  ^  kemr  til  Boslara 
borgar.     Enn    Magus  ||  larl   skyldt   bida  4 
|>ar    i  skoginum    a  medan.      EinaR    kom 
panntima,  er  Amunndi  larl  ok  synir  hans 
voro  geingnir  til   nattverdar   dryckiö;  ta  6s 
satu    allir    Amunnda    synir    inni.     Hann 
geck  ihöllina  med  öllu  lidi  sinv;  ok  kvaddi 
hann  larl.  Hann  tok  |>ui  vel  oc  baud  honum 


^  h  ^      2  yhi  (=  l)yrfti?;  Ä     ^  svar^   A      *  Så  CEin9  ^     »  Sd  A     «  Öfver  m  står 
aksentfecken  A  '  Kan  mUfl.  läsas  allt  A    *  hann  sakn.  i  A,  men  k  (i  kemr)  är  ändr,  fr.  ett  h 


10 


Magus  saga  jarls. 


ininn  \  er  menn  satu  at  dag  verdar  dryckiö, 
kalladi  keisari  Vif  til  sin  oc  mdeliti:  ''Er 
fat  satt,  VIfr,  at  J>u  hefir  sagt,  at  R6gn- 
valldr  tefldi  betr  eim  ek?"  VIfr  segir: 
5  "OptaR  verdr  mer  J>al  enii  eilt  sinn,  at 
ek  lec  ecki  iminni,  hvat  ek  tala  vid  dryck- 
inn;  enn  J>o  man  ek,  at  eigi  hefi  ek  |>etta 
maellt."  Keisari  segir:  "belta  hefir  J>v  m^llt 
oc  |)orir  nu  eigi  vid  at  gänga."     (Ulfr 

10  svarar :3  "Eigi  er  J>at;  en  J>al  ma^llta  ek, 
at  Ri^gn valldr  munndi  hafa  nöckur  ah^lld 
vid  J>er  itafli."  Keisari  segir:  "Hinn  veg 
m^ltir  |>u;  ok  sva  skalltu  msellt  hafa. 
Ok  eru  nu  .ij.  kostir  fyrir  hönndum:  at 

15  ek  l^t  drepa  |>ik ;  ella  skalltu  koma  Rögn  - 
valldi  til  tafls  vid  mik."  VIfr  msellti: 
"Frekr  er  hverr  til  fiörsins;  ok  mun  ek 
vita,  ef  ek  fa  hann  til  taflsins."  Ulfr 
ferr  nu  til  J>ess,  er  hann  kom   til  Bosl- 

20  ara  borgar.  Hann  finnr  Åmunnda  larl 
bradliga;  hann  fagnadi  vel  Vlfi  ok  frétti, 
hve  gegndi  ferdum  hans,  er  hann  for  sva 
falidr.  Ulfr  segir  af  hit  liösåzta^.  Amunndi 
larl    maellti:    "Ecki  er  mer  mikit  um,  al 

^  Rögnvalldr  reyni  idrottir  vid  keisara,  |>ott 
hann  se  inockurum  f§rum  vm.  Mun 
hann  ecki  fara,  ef  hann  vill  min  rad 
hafa."  VIfr  geck  ^  J>a  til  motz  uid  Rögn- 
valld,  oc  J>otti  ovpnt  horfa ;  segir  nu  R6gn- 

30  valldi,  hvar  komit  var.  Rögnvalldr  (maell- 
ti}: "iMunndi  eigi  navdsyn  at  hialpa  Ilfi 
J)inu,  |>ott  meiri  torvelldi  va^ri  a  *,  enn 
|>essi  eru?    Vil  ek  at  visu  tefla  vid  keis- 


ara,  ef  |>u  villt;  |>icki  mer  allgolt  at  fa 
mat  fyrir   honum."     VIfr  |>ackar  honum  3! 
mikilliga,  sem  uert  var,  er  hann  hafdi  * 
leyst  lif  II  hans.    Var  nu  akvedina  dagr,  5 
n§r    hann    skyttdi    koma  til  tails.     Ferr 
VIfr  heim.     Rögnvalldr  fann  *  brått  fedr 
sinn.     larl  spurdi:  "Kom  nockut  VIfr  til  4i 
|>in?"     Hann    segir,    at   hann   kom  vist. 
larl  maellti:  "Tafls  munndi  hann  |>ik  bidia." 
Rögnvalldr  kvad  sva  vera.    "latadir  J>u?" 
segir  larl.     "Sva  var,"  segir  Rögn valldr. 
t>a  feck  larli  mikils.   Rögnvalldr  spurdi^,  41 
hvi    |>etta  fengi  honum  sua  mikils.     larl 
maellti:  "Ek  em  nu  gamall,  ok  picki  mer 
skadi  at  um  sonu  mina.     En  mik  ottar, 
at  J>etta  se  upp  haf  ugipta  ydvaRar." 

Kap.  Vn. 

b„  „...  ^ ......  „; 

I  snemma  a  fotum;  hann  vekr  upp 
br§dr  sina  ok  spyrr  ®,  hvart  J>eir  vili 
nockut  fara  med  honum.  t>eir  s^^gduz 
vist  fara  vilia.  Hann  spyR  fedr  sinn,  hvart  •  ä 
hann  vill  nockut  fara.  Hann  quez  ecki 
fara  munndu.  "Mun  ek  sva  at  eiiis 
sia  ydr  hedan  ifra,  at  mer  mun  litid 
yndi  at."  Skiliaz  J)eir  at  |>ui.  Fara  J>eir 
braedr  leidar  sinnar,  oc  sueinar  *"  feeirra  g( 
med  |>eim,  allt  J)ar  til,  er  J)eir  koma 
framm  a  vollu  nc^ickura  slétta.  heiv  stigu 
|>ar  af  baki.  Rögnvalldr  maellti  |>a  til 
sveina  sinna:    "Nu  skolut  |>er  lata  hesta 


s        _ 


*  mginin  Ä  ^  Så  A  *  k  åndradt  från  h  A  *  Otydligt  A  »  h.  ("«  hefir?;  A 
•  fatt  A  '  sp*.  C-  spyrr?;  A  •  sp*r  ^  •  h'vt;  v  åndradt  från  t  A  *^  u  ändradi 
från  f ;  skrif våren  har  sannolikt  först  velat  förkorta  ordet  till  ff.  A 


Magu8  saga  jarls. 


11 


vara  a  gräs  ok  lata  bita  |>ar  til,  er  |>eir 
evu  halffuHir.  fca  skolo  J>er  leggia  vid 
pSL  beisl  oc  setia  vpp  savdla  vara  ok 
lata  hesta  vara  horfa  heim  ok  stannda 
i^^fnframin  ok  vera  bunir  at  öllu  sva, 
s^^in  ver  munim  skiott  vitia  J>urfa,  ok 
vera  bunir  eptir  nön."  Sidan  foro  |>eir 
ratdr  |>ar  til,  or  J>eir  komu  a  vöU  einn 
léttan  vndir  Meginnzi")  borg.  ^ar  sia 
eir,  at  keisari  er  fyrir  vid  mikit  fiöl- 
nenni.  Konungr  *  sat  a  stoli  oc  drottn- 
A  Ig  a  andrum  stoli.  |>ar  stod  einn  stol  I 
s^^uss  ok  ein  dyna  ok  um  silki  ver. 
ögnvalldr  settiz  a  stolinn.  Keisari  hafdi 
ilhord  ikniam  ser,  enn  hellt  a  taflino; 
ar  hengu  vid  .iij.  gullbringar.  Keisari 
Ita^t  taflbordinu  i  kne  Rögnvalldi  ok  setti 
^flit.  f>a  spurdi  keisari^  hvar  tafl  fe 
at  se,  er  hann  etladi '  nid  tafl  at  leggia. 
^ögnvalldr  maellti:  ^Ecki  hefi  ek  haft 
sifl  fe  med  mer ;  J)uiat  ek  ^tla  mer  kapp- 
Y^iust  at  Icfla  vid  ydr;  J>icki  mer  eingi 
l^ging  i  at  lata  tafl  fyrir  vdr."  Keisari 
■^^ma^^lti:  "Her  er  Jal  tafl  fe,  er  ek  vil  ^t 
1  ^gia ;  |>at  eru  .iij.  gullbringar.  Skolom 
id  tefla  .iij.  taufl,  ok  skal  sinn  hringr 
id  hvert  tafl;  enn  |>u  skalt  leggia  ut 
*:iöfud  J>itL''  Rögnvalldr  ma;llti:  "Ecki 
^r  mer  hofud  mitt  sva  falt,  at  ek  leggia  * 
t  vid  tafl,  ef  ek  aetlada  eigi  allvel 
-Kmunndi  komit  vera,  |>otl  i  ydru  valldi 
"^ajri."  —  "Ok  skylldi  skämma  stund  a 
M)olnum,''  segir  keisari,  "ef  ek  reda." 
^ftögnvalldr    maellti:    "bar    hefi  ek  engar 


sakir    til    J>ess.     Skortir   mig  ok  ecki  fe  35 
til  at  leggia  imot  bringunum;  enn  höfud 
mitt    vil    ek    med  engu  möti  lit  leggia." 
Keisari  sor  nu  vid  heiisu  *  sina,  at  hann 
skylldi  alldri  annat  tafl  fe  hafa  enn  hofvd 
hans.     Keisari    vill    |>at  hafa   fyrir  rikis  40 
mun    at    draga   framm   fyni.     beir  toko 
til  at  dagmalum;    enn  |>ui  tafli  var  lokit 
at  bådegi;  ok  värd  hinn  litli  tafls  munr; 
ok    värd    keisari   berr.     Rögnvalldr  stod 
upp    ok    maellti:    "Nu  hefi  ek  hlotid  tafl  45 
J)etta    vist,"    segir  hann;   "ok  er  J)at  af 
engu    nema    af   glapteflum  *    keisara,  ok 
|>at,  er  hann  heiir  ecki  at  hugat  ok  hefir 
eigi  frammi  haft  taflbravgd  sin  hin  staeRi. 
Mun    ek    ecki  heimta  taflfeit;  |>uiat  mer  50 
J>ickir  allvel  nidr  komit,  |>ott  keisari  hafi." 
Sidan  settiz  Rögnvalldr  nidr.    Settu  J>eir 
tafl  annat  ok  tefldu;    var  J>vi  lokit  fyrir 
non;    feck  keisari   biskups*måt.     Rögn- 
valldr stod  enn  upp  ok  ma^llti  enn  med  55 
sama  inoti    sem    fya;    |>arf   eigi  J)at  at 
klifa  optaR.     Keisari  reiddiz.    Settu  J>eir 
tafl    hit  .iij.;  ok  var  |>ui  lokit,  er  skämt 
var    af   noni;    ok    feck  keisari  fudryttu 
mat.     Keisari    svarfar    taflinu   ok  berr  i  60 
pung.     Allir    uoro  |>ar  menn  vapnlausir 
nema  Viguardr;  hann  geck  vid  eina  öxi 
störa.    Hann  stod  iafnan  at  baki  keisara, 
medan    J>eir    tefldu,  med  reidda  (Jxina  *. 
Markvardr  sat  a  ådra  hönnd  Rögnvalldi,  65 
enn  a  ådra  Adalvardr.  Rögnvalldr  maellti: 
"Nu  mun  vita  vid  ^  ödru  viss  enn  adr. 
Vil    ek    J>ui    lysa    fyrir    ydr,    at  keisari 


^  8å  Ä      ^  Så  Ä      »  TUlagdt  i  marginalen  A      *  Så  B;  heifTu  A      »  glapleikvm  A 
^  Så  A     'vid  (y')  tillagat  öfver  raden  A 


12 


Magns  saga  jarls. 


hef(ir)  latid  .iij.  tavfl.  Hefir  hann  nu 
vi3  haft  6ll  sin  taflbraugd,  |>av  er  hann 
känn.  bickiuniz  ek  allvel  kominn  til 
taflfearins.     Hefir    keisari    ecki    vid  mer 

sitaflhiu;  mun  sua  fara  um  fleiri  idrottir  S 
|)Ott  vid  reynim."  bat  var  iafnsnemma, 
at    keisari   hafdi  i  borit  taflit  i  punginn, 

6  ok  Rögnvalldr  haf||di  vardveitt  hringana 
ok    étlar  i  brott  at  snua.    Keisari   reidir 

10  Upp  taflpunginn  oc  a  näsor  Rögnvalldi, 
sva  at  |>fgar  fell  blod  vm  hann  allan. 
Rögnvalldr  maeliti:  "Ecki  reidumz  ek  vid 
J>essu;  ek  veit,  at  keisara  er  J>etta  gam- 
an."  Geck  Rognvalldr  ibrött  ok  Mark- 
is vardr  ok  Adalvardr.  boir  geingu  J)ar 
til,  er  J>eir  komu  til  hesta  sinna.  Rogn- 
valldr nisellti:  "Scinn  er  Vigvardr,  brodir 
våR;  oc  skolu  ver  eigi  rida  undan  hon- 
um."     Adalvardr    m^ellti:   "Ek  $tla  hans 

20  eigi  långt  at  bida ;  oc  §tla  ek,  at  hann 
liafi  reidzt  vid  tafls  haucit,  J>at  er  J>v  fekt, 
J>olt  J>u  reiddiz  eigi."  Nu  kemr  Viguardr 
|>ar  ok  hefir  reidda  öxina  alblodga.  Rogn- 
valldr   heilsar    honum  ok  spyR:  "Hvi  er 

25  blodug  öxin?"  Hann  segir:  "bui  at  ek  em 
eigi  iafn  |>yckiö  lavss,  sem  J>v;  ok  reidd- 
umz  ek,  er  J>u  vart  lostinn;  ok  klecta^ 
ek  keisara  littpat."  Rognvalldr  msellti: 
"Veginn    segir  J>u   hann  J)a?"  —  "Ekci 

30  ber  ek  völld  *  af  höndum  mer  um  fat," 
segir  Vigvardr.  Rognvalldr  msellti:  "bik 
hefir  mikcla  ugiptu  hennt;  ok  eigi  munv 
ver  nu  mega  kyRU  fyrir  hällda."     Sidan 


stigu  peir  a  hesta  sina  ok  ridu  |>ar  til, 
er  |>eir  komo  til  Roslara  borgar.  3s 

Nu    verdr    fra    ödru    hvåru  fya  at 
segia.    ba  er  Rognvalldr  var  brott  geing- 
inn    af   |>inginu  ok  J>eir    br^dr    .ij.,  J>a 
stod   Vigvardr  at   baki  keisara,  sem  fya 
var  sagl.    Hann  reiddi  upp  öxina  ok  hio  40 
ihöfud    keisara,    sva    at    pegar     stod    i 
heila.     Haim    kipti    skiott    at  ser  6xinni 
ok  hliop  eptir  br^drum  sinum,  sem  sagt 
var.     Menn  spruttu  upp   ok  hliopu  eptir 
honum.     Drottning  ma^llti:  "Meiri  aavd-  * 
syn    er    at  göra  utferd  keisara  s^miliga. 
Mun    lengi    kostr    nt    taka    uegandann.^ 
Margr  virdi  sva  ord  drottningar,  at  hou 
hefdi  ^  leingi  eigi  minna  unnt  R(Vgnvaildi, 
enn  keisara.     Eptir  |>etta  var  buit  s§iti-  s 
iliga  um  lik  latmunndar  keisara,  ok  borit 
til  kirkiu,  ok  gör  utför  hans  s^miliga. 


Kap.  vm. 


N, 


U  er  at  segia  fra  Jeim  br^drum. 
beir  komo  framm  til  Boslara  borgar.  5 
Amunndi  larl  var  uti  ok  fagnar  ecki  son- 
um  sinum  ok  frétti  tidenda.  beir 
saugdv  *  J>av,  er  voro.  larli  feck  |>at 
mikils.  Vigvardr  maeliti:  "bat  er  nu 
rad,  fadir!  at  leggia  til  nöckud  rad  med  ^ 
oss."  Amunndi  larl  segir  af  modi  micki- 
um:  "Dragni  J>er  ibrott  fra  minum  aug- 


*  o  otydligt  skrifvet  A     ^  et  ar  ej  fullt  tydligt^  kan  låsas  tt  Ä  (B  C:  klekta^     *  8å  Ä 
*  h,  Ä     *  J  st,  /.  u  ?Mr  skrifvaren  först  börjat  teckna  ett  g  A 


Magus  saga  jarls. 


13 


um!    |>viat    |>a    er    ek    kom    hingat    til 

/anndz  |>essa,  |>a  sor  ek  kcisara  |>a  el3a, 

a  t    ek    skyllda  eiigum  |>eim   mauni  nein 

hialpråä    veita,    er    i    nöckurum    hlutum 

v;£ri    keisara    motsnuinn;  |>a  hina  sömu 

^ida  sor  haun  mer."    Rögnvalldr  maellti: 

'^Tölum    fått    via   fedr  varii!  hann  hefir 

v,  sem  hann  ma  bera,  eda  meira."    larl 

reif  eitt  snaeri,  er  la  a  borgar  vecinum, 

k    liop    a   brolt  a  skoginn,  slikt  allt  er 

laiin     matti     fara.      Markvardr    ma^llti: 

Hvart    mun    fadir    van    ^tla  at  hefngia 

ik    askoginum?"      (Rögnvalldr     segirQ 

Annat    nöckut    get  ek   hann  ^tla  at  a  t 

afaz;  ok  skolum  ver  hällda  eptir  honum." 

igvardr    ma^llti:    "Alldri    helld   ek  eptir 

onum;    hirdi    ek  alldri,  hvat  af  honum 

erdr."     Rögnvalldr   réd  |>o.     beir  fara 

eingi    i    h^mottina  ^   eptir  larli,  allt  J>ar 

il,  er  hann  kom  Jar  at,  sem  stodu  .iiij. 

^ikr   elnar  saman.     Hann  msellti  |>a  vid 

ikrnar  ^ :    "bat    man    ek,"    segir   hann, 

^^|>a    er    ek  var  ungr,  at  ek  kom  hingat 

•  skog  J)enna;  at  her  var  sva  J>yckr  skogr 

^^amhverfis,    sem    J>a    er    menn    stannda 

^>yckzt    um    herra   sinn;  oc  lavt  ydr  ok 

%neigdi  vidrinn.     Nu  lifi   J>er  miög  mis- 

ssluptum  ^.      Nu    éru    J>er    ordnar    fyrir 

^[>eirri    reidi    skogarins,    at  eingi  vidr  ne 

^ik  vill  ydr  |>iona  ne  liita  eda  til  ydvar 

lineigiaz.     Med  öllu  er  ydr  engi  vegr  at 

stannda  her,  er  allr  skogar  vidrinn  hneigiz 

irå   ydr."      Enn    ein    efkhi    var    micklo 


mest  *.     larl  ma^llti:    "Enn   rad  mun  ek 
leggia    til    med  J)er  ok  J)eim  .iij.  eikum,  35 
er  J>er  fylgia.     Stigit  a  bak  faraskiotum  * 
ydrum,  ok  ridit  her  framm  gautu  stiginn 
J)ar  til,  er  J>er  komit  at  a  J>eirri,  er  fellr 
skämt  framm  fra  ydr.    ter*  skolut  fara 
ofan    med    anni    J)ar    til,    er  J>er  finnit  40 
steinboga;    ridit    yfir    hann!     ba  skolut 
fcer    rida    upp  med  anni  J)ar  til,  er  J>er 
munud  fuina  iardhus;  |>ar  mun  ydr  .iiij. 
eikum    nog    .iij.    vetra    vist    ok    hestum 
ydrum    fodr.      M^tti    verda,    at    skogar  45 
vidinum    vseri    J>a   runnin  reidi  vid  ydr. 
Hafit  nu  J>etta,   ef  J>er  *  vilit!    enn  ecki 
legg    eg  fleira   til  med  ydr."     Snyr  larl 
aptr  ok  hieypr,  sem  hann  ma.  ba  maellti 
Vigvardr:     |[     "Siai    J)er,    hvar    karlinn  7 
hieypr,  fadir  van;  ok  er  ^r  ordinn ;  [|>ui 
at  hann  ^tlar,  at  eikrnar  muni  göra|>at, 
er    hann   ta]  "ladi.     Ok  kostum  ver>  ok 
leilum    nöckur  i   brott,  ok  fordum  oss!" 
CKögnvalldr  ma?llti:)  "bat  J)Ottiz  hann  vita  55 
görla,  at  ver  mvndim  heyra  J>at,  er  hann 
taladi  vid  eikrnar.     bessi  rad  réd  hann 
oss,  |>ott  hann  nefndi  eikrnar  til.  Skolum 
ver  nu  fara    eptir   J>ui,  sem  hann  visadi 
eikvnum;  fyrir  J>ui  at  J)aer  munu  kyrrar  60 
stannda."     beir   foro  nu  eptir  J>ui,  sem 
hann  hafdi  sagt,   ok  fundu  iardhusit.  Ok 
var    J>ar  buit  fyrir  eptir  J)vi,  sem  hann 
visadi  eikunum.    barf  Jat  ei  til  orda  fi<\lda 
at  draga,  at  J>ar  voru  J>eir  .iij.  vetr.        65 


*  Så  AB;  jhamotid  C  '  öfver  k  står  äfven  akaenttecken  A  *  miBkiptum  A;  med 
miskiptym  B;  mis  skipt  C  *  Så  BC;  m\  A  *  Skrifvet  ]f  (éljes  —  l^eir)  A  ^  Af  det 
mMan  [  ]  inneslutna  år  öfre  kanten  bortskuren 


ii 


Magus  saga  jarls. 


Kap.  IX. 


N, 


I?  er  J>ar  lil  måls  at  taka,  at  Karl, 
son  latmunndar  keisara,  er  med  Ubba  larli. 
Hann  var  fa  .xiiij.  *  vetra  gamall.     Var 

5  hann  J>egar  tekinn  til  konungs^  yfir  allt 
Saxlannd.  For  haiui  J)a  heim  til  Ver- 
minnzö  borgar.  Hann  var  stiornsamr  ok 
gördi  hverium  manni  rett  af  sinum  mönn- 
um,    hvart    sem    var    Rikr    eda    fatökr. 

10  Hann  var  vel  kristinn,  oc  sua  lét  liann 
vera  alla  sina  menn.  Hann  lagdi  J>at 
viti  a  via  hird  sina  oc  J>a  menn,  er  ecki 
attu  at  starfa,  at  hverr  j^irra  skylldi 
giallda  .vij.  peinga   silfrs,   ef  hann  geingi 

15  lit  or  kirkiu  fyR,  enn  tidum  vaeri  lokit, 
naudsynia  laust.  Skylldi  sa  taka  J>at  fe, 
er  fyRstr  yrdi  vaR  vid.  Hverr  var  fuss 
til  fearins;  oc  J>ui  sat  hverr  vm  annan. 
Ubbi    stiornadi    mest    Riki  med  keisara; 

20  ok  J)Otti  öllum,  sem  var,  J>at  mikit  spilla 
til.  Nu  l^tr  Vbbi  larl  safna  lidi  ok  skal 
fara  at  lelta  eptir  Amunnda  sonum.  Fara 
nu  J)ar  til,  er  J>eir  koma  til  Boslara 
borgar.     Amunndi  larl  fagnar   J>eim  vel, 

25  ok  ag^tliga  Karli  keisara,  ok  baud  honum 
|>ar  at  figgia,  ok  spyR,  hvat  fiolmenni 
|>etta  skyli,  cda  hvart  f>eir  segdi  nockut 
tidinnda.^  Vbbi  maellti:  "Sel  J>u  framm 
uhappa    mennina    sonu    |>ina,    er  drepit 

30  hafa  latmunnd  *  keisara !  eda  ella  munntu 
vera  rann  sakadr."  Amunndi  maellti : 
"Alldri  hefi  ek  enn  rannsakadr  verit  sem 


piofar;  ok  ei  skalltu  enn    rannsaka  mik. 
Enn    ek   rak  abraut  sonu  mina  fra  mer 
sem  bina  mestu  '  odada   menn ;  ok  engi  3E 
rad  lagda  ek  a  med  |>eim.''     Vbbi  quez 
rann  saka  skylldu  ei  |>ui  sidr.    larl  hafdi 
fi6lda  manna  ok  quez  veria  skylldu.    Sa 
keisari,  at  sia  munndi  i  bina  mestu  uh^fu 
ok    mannzspell.      Keisari    maellti:    "bat  40 
heyrda    ek    födur    minn    segia,  at  hann 
hefdi  ^    alldri    lygi   reynda   at    Amunnda 
larli.     Ok    skal  ek  eigi  sa  verrfedrungr, 
at  ek  ^tla  hann  liuga;    ok  skolo  ver  fra 
snua;    J>ui    at    ek    se   nu,  at  larl  hefir,  4J 
sem  hann  må  bera."    Vbbi  kvad  keisara 
avdtrycvan  ^    ok    hafa    meiR    skaplynndi 
m§dr    sinnar    enn    fodur.     Sneri  keisari 
aptr.     Vbbi    let    hällda  til  frettum,  hvar 
Beir    brödr    v§ri    nidr   komnir;  ok  värd  s 
hann    tess    ecki  viss.     ta  ma^llti  Vbbi: 
"Ek  *  veit  nv,  hvar  |>eir  eru  nidr  komn- 
ir:  iStransborg  hia  Magus  larli."    Keis- 
ari  svarar:    "fcar  villda  ek  sizt  at    J>eir 
v^ri ;  enn  ekci  fér  Magus  annaz  |>a  alaun  5 
fyrir  J)er." 


Kap.  X. 


A, 


.Ki    er    madr    nefndr.      Hann    var 
heimskr  ok  avdigr.    biodhagi  var  liann. 
Hverr  madr  pottiz  skylldr  at  giallda  bon-  6 
um  seint  ok  illa.    Atti  hann  ok  fe  undir 
hverium    manni;    enn    hann    kunni  ekci 


*  Eller  miyiigen  .xuij.  Ä      ^  8å  Ä      *  Så  Ä      *  Så  A     ^  mesta  A    «  h.  -1     ^  o  år 
underprickadt  A     ^  e  A 


Magus  saga  jarh. 


15 


o 


i» 


a  t    at    hafa  ^     Honum    for  sem  ödrum, 
a  t  haim    leitadi    |>angat,   er   hann  frétti, 
a  t  sa  var,  er  *honum  munndi  vid   hialpa 
ok    hans   mal   retta:    ferr  a  funnd  keis*- 
ara    ok    flutti  sitt   mål.     Keisari    leit    a 
finalit  ok  gördi    ord    J>eim    mönnum,    er 
€c3ru    med  fe   Aka.     Gat  keisari  sua  vm 
llt,    at  Aki  hrepti  hvern  penning,  sem 
^iiii  åtti.     Var  Aki  |>a  storaudigi*  madr ; 
iivr  nu  asvinn  radinu,  ok  bidr  ser  konu 
iniiar,  hirdmannz  dottur.     Var  J>etta  at 
gört,    fyrir    J)uiat    J>a    |>otti  J>egar 
eiri    slégr    til    mannzins,    er  hann  atti 
4t.     Hann    var    sva   vandlåtr  um  konu 
Lia,  at    honum    |>otti,  sem  hon  munndi 
e^r  fifld,  ef  nöckud  ord  var  talat  hliött 
id    håna.     Aka    |>ickir  |>at  illa,  er  hon 
ciiz  a  |>at.    Nu  venst  til  einn  hirdmadr 
le    talar    vid    håna    l6ngum.      Hon    het 
elga  ok  var  afar  frid  ok  kunni  ser  lag- 
liga.     Aki    hr^diz    nu,    at    hirdmadrinn 
^^inuni  ginna  håna  fra  honum  konuna,  ok 
li^ictr.   Helgu    at    göra.      Hon    quez    ecki 
mnndu    uaraz    at  tala  vid  menn.     bat 
i\v    eitt    sinn,  at  |>eir  Aki  ok  hirdmadr 
ft-^ittuz  uti  a  str^ti.    Aki  segir,  at  honum 
ickir    illa,    er    hann    talar    sva  opt  vid 
elgv.     Hirdmadrinn    quez  ecki  munndu 
t    göra.     Aki    maellti:    ''Ek  mun  kaupa 
t  J>er,  at  |>u  latir  af  J)essu.''    ||    Hird- 
spya,    hverio    hann    villdi    kavpa. 
ki  mseliti:  "Ek  mun  gefa  |>er  pridiung 
r    mins."     Ok  J>at  keyptu  J>eir.     Aki 
reiddi    feit    olatliga    af   henndi.      Hann 


kom  at  mali  vid  Helgu  ok  miellti :  "jbickiz 
|)U    ei    mcdal    tifla    vera,   er  ek  verd  at  35 
bera  ut  fe  mitt  fyrir  J)inar  sakir.^    Hon 
mseliti:  "biekiz  J>v  ei  vera  föli  mikill,  er 
|>v  §tlar  at  banna  n)önnum   tal  vid  mik. 
Nu    mun    J>ik  kosta  nockut,  ef*J>u  gtlar 
vid    J)at    at    keppaz."     Aki    quez    ei    af  40 
skylldu  lata  fyni.     Nu  fretta  menn,  hvat 
Aki  hefir  gört;  J>ickir  mönnum  litid  fyrir 
at  afla  ser  feår.     Ok  verdr  til  hirdmadr 
annaR  at  tala  vid  Helgu.     Aki  talar  enn 
um    vid    hirdmanninn    ok<  bydr  at  gefa  45 
honum  helming  eigu  sinnar^  oc  |>etta  vill 
hann;    greidir    Aki   feit  af  henndi;    [  oc 
ferr,  sem  samt  segi.     Frettir  J>etta  hinn 
.iij.  ^    ok    görir    slikQ)    it    sama.     barf 
eigi    at    avka  illa  savgu  |>ar  um,  at  Aki  50 
gefr    Jeim    allt  feit,  J>at  er  hann  hefir  ^ 
til.     Verdr  enn  til  hinn  .iiij.  at  tala  vid 
Helgu.     Aki    mailiti    |>a:    "ba/  vandrpdi 
leidir  mer  af  ]^r,  at  ek  |>ickiumz  tra^tt 
mega    vm    tala.     Nu    er    uppi  allt  feit;  55 
enn    J)U   l^tr  enn  eigi  af  heimsku  |>inni. 
Nu  verd  (ek)  enn  at  sia  nöckud  rad  fyrir 
|>er.''    Hann  tekr  J>a  ok  fgrir  håna  långt 
i  brott  iskög  fra  odrum  mönnum,  imyrk- 
vidar    skog    einn    fra    vegum    ibrött,   oc  60 
görir    henni    |>ar    skåla.     l>ar  var  hann 
um  n^tr,  enn  um  daga  for  hann  i  herad 
ok    smidadi    |>eim    |>ar    til    matar.     Aki 
hafdi  komit  skalanum  skämt  fra  iardhusi 
|>eirra  br^dra,  ok  vissi  hann  |>at  |>o  eigi.  65 
jbeir    Vbbi    larl    ok  Karl  keisari  laugdu 
.ij.  merkr  gullz  lil  höfuds  J>eim  br^drum ; 


^  h.  C->  hafazF)  Ä     ^  Från  [  fer  en,  sem  samt  se,  at  frettir  hinn  {^ride  B     *  h,  Ä 


16 


Magu8  saga  jarls. 


skylldi    sa    eiga  J>etta  fe,  er  J>eim  visadi 
til  J)eirra. 

bess  er  nu  vid  getid,  at  Amunndi 
larl    tok    sött    ok    anndadiz  af  stridi,  er 

5  hann  J>radi  eptir  [  sonum  sinum  * .  Nu  var 
Rikit  höDdinga  laust;  by  dr  keisari  nu 
Rikit;  enn  eingi  J>ordi  i  at  seliaz  fyrir 
J)eim  br^drum;  J>uiat  menn  J>ottuz  vita, 
at    beir   mvndu  lifa.     ha  ma^llti  keisari: 

10  "Ek  se  bann  mann,  er  vel  man  hlyda 
at  setiaz  i  Rikit.  tal  er  VIfr  Radgiafi 
våR;  J>uiat  hann  er  mikill  vin  |>eirra 
br^dra."     Var  ok  sva  görl. 

Nu  er  J>ar  til  måls  at  taka,  er  J>eir 

15  br^dr  hafa  lokit  vist  ok  dryck  i  iardhus- 
inu;  ennda  voro  |>a  lidnir  .iij.  vetr. 
Viguardr  spyrr  *  J>a  ftögnvalld,  b  va  t  J>a 
skylldi  til  råds  taka.  Rögnvalldr  ma^llti: 
"Nu  skal  reyna,  hvart  Magus,  magr  varr, 

20  uill  af  hdndum  inna  J>at,  er  ek  skilda  a 
hann,  |>a  er  hann  feck  Makthilldar." 
Vigvardr  segir:  "Vera  ma,  at  hann  dugi 
oss  vel  hedan  i  fra;  enn  allitinn  ^  gavm 
hefir    hann   at  oss  gefit  ber  til.     Ennda 

25  skalitu  J>essa  ferd  fara."  Rögnvalldr  qvad 
sua  vera  skylldu.  Hann  atti  vapn  betri 
enn  nockuR  madr  iSaxlanndi.  Hann  atti 
hest  alhvitan,  er  het  FiugaR ;  hann  bardiz 
med  fyRum    fotum,    enn    stöd    aeptrum 

30  ibardaga;  hann  hliöp  a  hveQ^vetna,  hvart 
sem  fyrir  värd  elldr  eda  ecciar  *,  J>egar 
hann  villdi.  Rögnvalldr  biöz  snemma 
vm   myrgin.     bat  bar  saman,  at  Rögn- 


valldr var  a  bak  kominn  uti  fyr  *  iard- 
husinu,   ok  solin  skein  a  vapnin,  at  Aki  35 
hinn    heimski    er    uti   fyrir  skala  sinum. 
Hunn    kendi    |>egar  Rögn välld.     Nu  skal 
jK)  fyRi  segia  fra  Rögnvalldi;   enn  lalum 
Aka  hvilaz.     Rögnvalldr  ridr  nu  tar  til, 
er    bann   kemr  til  Stransborgar  a  funnd  40 
Magus    larls.     Hann  tok  vid  hardla  vel. 
j^eir    geingu    inn    i   bdliina  oc  setluz  til 
dryckiö;    ok    var    Magus    hinn     katasti. 
Rögnvalldr  spyrr,  hvat  til  tidennda  haf(di) 
görz  |>essa  .iij.'  vetr,  er  J>eir  höfdu  verit  - 
i  ^  iardhusinö.    Magus  segir:  "Mikil  tid- 
endi  eru  at  segia:  andlat  Amunnda  larls; 
hefir  hann  latiz  af  stridi  eplir  ydr  br^dr." 
Rögnvalldr  segir:  "Hverir  sliörna  nu  Riki 
varu    br^dra?"      Magus    sagdi,    al    Vlfr 
styrdi.     Rögnvalldr    maellti:    "Hvert    raSt 
villtu  sea  fyrir  oss?    bu  hefir  litinn  kost 
fyrir    oss    haft    hertil."      Magus    svarar; 
"Veit  ek,   at  ydr  j>ickir,  sem  ek  hafa  at 
engu    kostad ;    enn    mer  |>ickir  eigi  sva.  8* 
Ek  hefi  annaz  ydr  J>essa  .iij.  vetr  .Ixxx. 
smida  ok  .ccc.  verkmanna;  ok  hafa  allir 
ydr  vnnit."    Rögnvalldr  brosti  ok  spurdi^, 
hversu  |>at  m^tti  vera.    (Magus  svarar:) 
"Ek  let  |>essa  menn  alla  göra  .i.  kastala 
til  hannda  ydr;    J>ar  er   vist  ok  dryckr, 
sva    at    ydr    mun    endaz,   J>oat  J>er  sed 
|>ar    sva    leingi,    sem  |>er  lifit;  hann  er 
skämt   a    brott    hedan;    |>ar    §tla  ek,  at 
|>er  skolul  vera.    benna  kastala  ma  med 
öngu  vinna  undir  ydr,  nema  Jui  er  ydr 


*  Från  [  .ff.  f .  ^     »  fp*r  ^     ""  Så  Ä     *  Så  A     *  f *  ^     •  Öfver  raden  A    '  fp*. 


Magn»  saga  jai  Is. 


17 


0 

9  *?!•  seaHV«att,  ef  per  la  tid  j|  ^  j^iiiiia  ydr  i 
I  >  roll  or  honum.     Ek  a  cinn  liidr,  or  pu 
t^lial    heyra;    hoiuini   yeit  ek  ongau  sam 
1  m  lioda  ^,    pui    at    hann  er  dverga  smitti. 
[ann    mun   ek   |>ui  at  eius  blåsa,  al  ek 
»vila    lids    vid;    ok    Irvi    ek  ydr  til,  at 
v    munud   veita   mer  lid.     Skal  ek  nu 
4  i  I  ra  ok  s^kia  hr^dr  |>iiia;  eim  |>u  skalt 
<  åvoliaz   eptir    hia  systiir  piimi  a  medan." 
Ml  -li^^jgnvalldr  quez  fara  munn(k».  "Xn  munt- 
an  rada,"  ^egir  Magus,  "enn  hitt  munndi 
*  igi    verr    til    vegar    fara."      Hognvallilr 
•<*id    nu    par    til,    er    hann  •  fann   br^dr 
Ina.     Hann  sagdi  peim,  livar  komil  var; 
»k  eru  peir  nv  allkatir. 

Nu  er  at  segia  fra  Aka.  Hann  kemr 

rin  i  skala  sinn  ok  ma^llti:  "Mikill  munr 

"erdr    her    tveggia  [  manna,  Helga !  '  er 

"^►•id    (»igum    saman.     jbu    starfar  at  sidr 

^  »nnat   gott,    at   ek  hoti  lilotid  at  gefa  vt 

^^5itorfe    sakir    ergi    pinnar.     Hefi  ek  enn 

»  nikils  fear  aflat  a  litilli  stundu,  fyrir  pui 

-^  ^t    ek    veit,    hvar    peir    hr^dr  eru  nidr 

Brsomnir.     Skal    ek    fara    sem  skiolazt  at 

2?segia    keisara."      Helga    ma»llti:    "Annat 

vimnndir    pu    bragz    taka,    ef   ek    reda. 

^^Iti    mer  per  eigi  verra  at  pegia  yfir; 

■iiunndi  Rögnvalldr  per  pat^godu  launa." 

Aki    ma;llti:    "Vid    munndir   pu  leita  at 

oyda  pessu  sem  6dru,  pui  er  pu   malt; 

ok  skal  ek  pessu  rada.    Ek  se,  at  H6gn- 

valldr    mun    hafa  glapit  pik  her  i  vetr." 

Helga  villdi  giarna  gi^»ra  Rögnvalld  varan 


vid  jjctta;  enn  Aki  l)yi*gdi  skalann  ram- 
liga, sva  at  hon  malti  eigi  a  brott  komaz.  35 
Aki    ferr    im    par   til,  er  hann  kemr  til 
Verminnzo    borgar.     Vbbi    larl  var  par. 
Aki    geck    fyrir  keisara  oe  kvaddi  hann. 
Keisari    spurdi,    hvar  hann  hefdi  *   verit.  • 
"Ek    heti   alldri    sed  pik  a  .iij.  vetrum."  40 
Aki    n)a»llti:    "ber  volldut,   herra!  er  ek 
gat  feihgit   le  niitt,  er  ek  åtta.     Skal   nu 
pat    laiina    ydr    nockuru;    enn    po    eigi 
ov^nl,  at  per  lannit  mer  störgi^fum  fyr- 
ir.'*    Keisari    spurdi,    hvat    hann    kynni  45 
at  segia,  pat  er  hann  hygdi  til  sva  mik- 
illa  ^    ömbuna    fyrir.      Aki    ma*llti:    "Ek 
veit,  hvar  peir  Amunnda  synir  eru  nidr 
komnir,    s^kudolgar  ^    ydrir.     jbeir    eru 
i  iardhusi  skämt  upp  fra  steinboga  peim,  50 
sem  er  a  anni  Hin;  hafa  peir  par  verit 
pessa   .iij.  vetr.     Hefi  ek  markat  til;  ok 
ma    ek    lylgia    ydr     til."      Vbbi    mallti: 
"betla    er    sv    piodlygi,    sem    mest    ma 
vera;  hefi  ek  sva  kannat,  at  her  er  eeki  55 
satt    i    pessu;    ok    varir   pu    mikils  illz 
verdr."    Keisari  maeliti:  "bo  mun  honum 
gott  hafa  til  geingit;    ok    skal  fa  honum 
halfa    mörk    gullz.^     Sva    gat   Vbbi   um 
skrafat,    at    Aki    värd    feginn,    er    hann  60 
komz  i  brott  med  pui,  sem  hann  hafdi  ^ 
feingil;    ok    er    hann  or  s6gunni.     Vbbi 
n)a'llti  pa :  "betta  er  allt  dagsanna,  herra ! 
sem    Aki    segir."      Keisari    ma^lIti:    "Illa 
gördir    pu,    er    pu    fyr^mundir    honum  65 
fearins;    puiat    hann    hefir  •    all    vel    til 


'  Från  de  fyra  första  orden  i  raden  är  öfre  lantcn  horlsluren,  och  likaså  från  'h' 
(—  hann)  och  'dvga''  (—  dverga)  i  slutet  A  ^  hliodda  A  '  Från  [  helga  mana  med  om- 
flyttningstecUn  A     *  h.  ^     *  mikil/lhi  A     •  dalg'  A     '  h.  ^     *  f^  ^     »  h.  ^ 


18 


Magus  saga  jarls. 


vnnit."  Vbbi  maellti:  "Ek  sa,  at  hann 
niunndi  illa  niota;  ok  |>otti  mer  belr 
komit,  at  J>u  hcfdir.  Nu  skal  satna  lidi 
seni  skiotaz  ok  fara  til  iardhussins  ok 
5  sitia  [  J>eim  J>ar  vist  * ;  J>iliat  nu  mun 
vti  sa  tnni,  er  Amunndi  larl  mun  hata 
§tlat  |>eim  at  vera  i  iardhusinö." 

tcir  ioro  med  .vi.  hunndrud  Manna  allt 
J>ar  lil,  er  J>eir  komo^  til  iardhussins.  bann 

10  sa  ma  myrgin  ^  höfdu  J>eir  br^dr  J>adan 
ridit.  t>eir  funndu  nu  iardhusit  autt. 
Vbbi  ma4lti:  "Fvrir  skommu  hafa  her 
menn  verit ;  ok  n)unu  teir  i  myrgin  ^  hafa 
hedan    ridit."    —    "ba   muno  J>eir  hafa 

15  snuit  til  Stransborgar,"  segir  keisari,  "ok 
muno  skämt  komnir;  ok  ridum  eptir, 
sem  ver  megum!"  beir  ridu  |>a  J>ar  til, 
er  |>eir  sa,  hvar  J>eir  Rögnvalldr  ridu. 
Keisari   mseliti:  "Nu  skolo  ver  herda  oss 

20  eptir  |>eim."  Vbbi  ma^llti:  "Ver  skolum 
taka  annat  [rad.  beir]  *  eigu  hesta  sva 
goda,  at  hvergi  komumz  ver  inanndir 
J>ein).  Nu  skolu  ver  velia  .xij.  menn 
[af  lidi  vajro,  |>a  er  fr^knaztir  eru;  ok 

25  skal  ek  vera  ij>eirra  ferd.  Hverr  vaR 
skal  liafa  .ij.  hesta,  J>a  er  [beztir  er]u 
ilidi  uaru;  ok  skolu  ver  spreingia  hcstnna 
unndir  J>eim."  Sva  var  giort.  Högn- 
valldr  majliti:  "Her  ridr  keisari  eptir  oss; 

30  enn  Vbbi  hieypir  uimdan  framm  vid  enn 
.xij.  mann;  ok  hafa  |>eir  hesta  halfu 
fleiri.  Nu  mun  |>at  duga  minum  hesti, 
enn  eigi  ydrum;  eda  hvat  er  nu  til  rads?" 


Vigvardr  scgir:  "Snuumz  imoti  sem  vask- 
ligazt!"     Rögnvalldr    mailiti:    "jbat    mun  35 
unglict  rad.     Vikium    ver  helldr  af  got- 
unni  her  framm  fyrir  hol  J>enna,  er  her 
srenndr    vid    götuna  fyrir  oss;  oc  niflti 
vera,  at  J>eir  ridi  um  oss."    brjir  gordu 
sua.     Vbbi  ma^lti:  "Nu  |  hafa  J>eir  mik-10 
[inn]  *  ridit,  er  J>eir  hafa  sed  oss,  er  ek 
f^  nu  eigi  sed  J>a;  ok  ridum  eptir  hvat- 
liga!"    Karl  keisari  ma3llti:  "Nu  er  Rögn- 
valldr   vordinn    sl^gri    enn    Vbbi;    mun 
hann  hafa  nnmit  städar   her  vid  holiim;  4! 
enn    Ubbi    mun    hafa    ridit    um  framm. 
Skolum  ver  vikia  her  af  götunni."  Rögn- 
valldr   ma*llti:    ''Her    ridr    keisari;.  mun 
ecki    tia    her    at    vera.      Munu    ver    nu 
snua  undan  keisara  ok  eptir  Vbba;    J>ui  5 
at    oss    munu   öll    skipti  verr  gänga  vid 
keisara.    Enn  J>o  er  sua  lid  komit  eptir 
Ubba,  at  hann  hefir  litlu  minnr  enn  helm- 
inginn."    beir    stigu    nu    abak,  ok  ridu 
framm  eptir  Ubba,  enn  keisari  eptir  J>einK  5 
Vl)bi    verdr    brått   viss,   at  hann  er  um 
framm    kominn.      Snyr    hann    |>a    imoti 
J>eim    Rögnvalldi;   J>eir  br^dr  sea  J>etta. 
Rögnvalldr  maeliti  J>a:  "Nv  eru  ver  konniir 
milli    steins    ok    sleciö.      Skolu    ver    |>d  6( 
helldr  alJbba^  snua.     Mun  ek  rida  fyrst, 
enn    J>a    Markvardr  ok   Adalvardr;   enn 
Vigvardr    skal    rida   sidarst.     Skolu  ver 
|>ess    mest    g^ra   at   lata  alldri  slita  ferd 
vara  isunndr.     Enn  ef  einn  hverr  verdr  65 
fraskila,    J>a    mun    sa    |>egar    drepinn." 


*  Från  [  sitia  par  fyrir  peim  C     ^  \io  A     *  mgm  A     *  Här  och  i  hÖrjan  af  de  bAda 
följande   raderna   har   A    några  ord  utplånade;  det  supplerade  (insatt  med  ledning  af  C) 

ställa  vi  inom  klämmer.    '  A  har  sannolikt  haft  mik,  men  öfre  delen  af  kår  bortskuren  (m^n  C) 


Magus  saga  jarls. 


19 


ft^ignvalidr   ridr  J>egar  a  iylkingina,  |>ar 
se^iii    bann    kom    at.     Hestr    hans   bardi 
IvRum  fotuni,  sua  at  ecki  stod  vid.  Kugn- 
v^£illdr  sat  ok  eigi  kyR  a  hestinnni.  Hann 
^''c^id  |>ar  til,  er  hann  kom  Iramm  at  lidi 
'bba;    hann    oc    hestr    hans    hofdu   J>a 
repit    .xl.    manna.     Hann  veik  J>a  aptr 
I:  :m.  estinum.    bar  var  J>a  konjinn  Viguardr 
<",   Markvardr,  enn  Adalvardr  var  rekinn 
t*    iiesti    sinum    ok   tiprdr  Karli  keisara. 
ann    let    setia  ^    hann   upp  a  einn  hest 
k   vardueila.    Vbhi  maillli:  "Herdum  enn 
ptir    |>eim!''     Sva   gördu   J>eir.     Uögn- 
^alKIr  ser  J>etta;    hann   veik  J>a  af  göt- 
iini,    sva    at    Ubl)i  gat  eigi  sed;  J>uiat 
aestar  J>eirra  br^dra  voro  n^sta  J>reyttir. 
r'bl)i  reid    um  framm.     Keisari  gal  sed, 
ivar    |>eir    voro,    oc  veik  J>egar  J>annig. 
^»gnvalldr  maellti:  "Ekci  mun  enn  stöda 
er  at  vera.  Verdr  im  at  rida  framm  eplir 
^Jbba."     jbeir    g6rdu    sva.      Vbbi    sneri 
nn    aptr    brådliga.     Högnvalldr    ma^lUi: 
''bat    n)an    ek,    J>a  er  ek  var  .vij.  vetra 
gamall,  at  ek  reid  |>essa   götu  mc  d  fedr 
minum.    Ok  |>a  sa  ek,  at  haglkorn  hrutu 
or    augum    honum.      Ek    spurda,    hvat 
honum  féngiz   sua    mikils.      Hann    quaz 
sea    fyrir    ugiptu    sona  sinna.     'Ok   ber 
munu    |>er    rida    |>essa    gautu,     sva    at 
ovinir  ydrir  munu  rida  eptir  ydr,  oc  sva 
imoti.     Oc    ber    licr    af    ut    litill    gautu 
stigr  ^ ;  hann  mun  |>a  vera  miog  forntrod- 
iun.    Her  er  skogr  skämt  i  br6tt;  hann  er 
sva   |>yckr,   at   J>ar  megu  eigi  rida  meiR 


enn  .ij.  menn  iafn    framm.     Hann  munu  35 
J>er    rida    J>ar    til,    er    fyrir   ydr   verdr 
njyrkvidar  skogr  einn  mikill.    bangat  get 
ek  at  ouinir  ydrir  J>ori  eigi  eptir  at  rida.' 
Skolum  vex  nu  J>angat  rida,"  segir  R<')gn- 
valldr.     beir    gördu    sua ;  funndu  gautu  40 
stiginn    ok    ridu    hann    |>ar    til,  er  J>eir 
komu    a     myrkvidarskoginn.     Hann    var 
sva    |>r6ngr    ok    pyckr,    at   limar   lukuz 
saman  fyrir  ofan  bölud  beim;  ok  sua  var 
J>ar  myrkt  sem  um  nött.    Keisari  maeliti :  45 
'^Eingi  er  mer  sva  falr  minna  maima,  at 
ek    vilia,    at    eigi    nattbol  undir  uapnum 
J>eirra    br^dra;    J>uiat   ver  meguin  alldri 
nita,    huar    J>eir    eru   i   skogiimm.     Enn 
J>at    skal    Högnvalldr    heyra,   at   ek  skal  50 
lata    (|uelia    Adaluard    allzkynz     pislum 
oc  drepa  sidan."    Rögnvalldr  svarar  engu. 
Reid  keisari  |>a  i  br6tt.    Vbbi  eciadi,  at 
keisari  skvlldi  rida  heim  at  Maj^us  larli^ 
ok  drepa  liann.     Keisari    quez    J>at    eigi  55 
munndu  göra.     "Munndi  hann  eigi  rad- 
lauss  fyrir,  |>ott  ver  gördim  J>at.''    Keis- 
ari   am^llti    miög   Ubba  ok  quad  honum 
slydrusamliga  tekiz  hafa. 

Nu  ridu  J>eir  Rognvalldr^  or  myrk-  qo 
vidar  sköginum,  oc  lettu  eigi  fyRi,  ewn 
J>eir  komu  til  Stransborgar.  Tekr  Magus 
vid  J>eim  hit  bezta ;  oc  n)unndi  enn  glad- 
ligaR,  d'  Adaluardr  hefdi  *  |>ar  verit. 
"Ok  munndi  sua  farit  liafa,"  segir  liann,  65 
"ef  ek  hefda  farit  eptir  J>eim."  Nu  fara 
|»eir  i  kastalann. 

bat    var    einn  sinni,   er  Vbbi  kom 


*  feta/tia  Ä  ^  8å  Ä  ^  L  Ä  ^  I  st  f.  dei  begynnande  r  har  först  skriftits  f  Ä  *  h.  Ä 


20 


Magus  9a^»"a  jarls. 


at  mali  vid  keisara:  "bat  villda  ek,  at 
|>u  letir  Adaluard  tara  til  min,  ok  leta 
ek  quelia  lianii  oc  dpopa  hann."  Keisari 
quez  J>al  eigi  uilldu.  Enningad  drottu- 
5  ing  mtellti:  bor  munud  gura  til  hans 
eptir  niakligleikum;  lyrir  J>ui,  at  J>or  eignt 
(')ngar  sakir  vid  hann."  LitUi  sidaR  hvarf 
Adalvardr  i  hrött,  sua  at  eingi  vissi,  hvat 
af  lionnm  värd. 

10  Yignardr  ok  Markvardr  voro  katir 
ikastalanum.  R('ignvalkh'  uar  longum  ukätr; 
J>uiat  hann  vissi  eigi,  hvat  leid  nm  Adal- 
nard,  hrndnr  hans.  Hann  kenir  at  niah 
vid  Miikthilldi,  systur  sina;  (|uez  |>at  engan 

15  veg  nyta  niega,  at  hann   vissi   eigi,  huat 

11  II  af  Adalvardi  v^ri  ordit. 


Kap.  XI. 

-L  1  (J  kastar  Maklhilhh*  l'^å  a  Magus. 
Hann    fann   J>at   brått  ok  spyrr  *,  hvers 

20  hon  känn  hann.  iMakthilldr  segir:  "Hui 
S[)yR  J>u  at  J>ui?  J>ar  sem  J>u  helldr 
engan  J>ann  skildaga,  er  J>u  hezt  hr§dr- 
um  niinuni."  Magus  segir:  "Allt  J>icki- 
uniz     ek     liallda;     J>niat     br(!idr     J>inir 

25  skylldu  allir  her  koninir,  ef  ek  hefda  ^ 
radit;  ok  skyllda  ek  |>a  hällda  pa  alla. 
Enn  nu  uilldu  J>eir  sin  rad  hafa.  Syniz 
mer  J>etta  meira  vanda  mal,  emi  J>er 
Jiiekir.     Munum    ver    hliota    ot^piliga  at 


at  gänga,  ef  ver  skolum  heriaz  vid  keis-  3C 
ara.      Og    mun     oss    |>at    |>ungt    veita; 
|>uiat    hr^dr    |>inir    hafa    ill   mala  efni." 
Nu    var    sent    eptir    |>oim    hr^drum;  ok 
koma  peir  |>ar.     "bat  var  n^stum,  Rogn- 
valldrl"  segir    Magus,    "at  ek  villda  hafa  35 
sött  hr^dr  pina,  enn  J>u   uilldir  |>at  eigi; 
ok  dugdi  J>at  illa.     Nu   skal   uera   ann- 
at huart,  at  ek  skal  Ivlgia  ydrum  radum, 
eda  per  skolut  fylgia  minum  radum;  ok 
kiosi  per  nu!"     K^gnvalldr  ma;llti:  "bui  4( 
helldr   skal   kiösa,  er  kostir  eru  oiafnari, 
at    ek    vil    allan    vanda   per   hinnda   um 
pelta    mal."     Magus  quad  pat  vel  vera. 
"Skolu    vid    EinaR,    fr^midi    miim,    fara 
heiman  ok  hafa  .iij.  ^  hesta."  b(»ir  hr^dr  4 
foru   nu  heim  i  kastala  sinn.     ba  ma.*llti 
Viguardr:    "bat    mun  oss  hr^druni   afla 
mikils    amaTiss,    (ef  MagusJ  er  drepinii, 
enn  ver  sitim   heima  sua  s^lir.     Heti  ek 
(eigi)    her    til    hlutazt   til:  enn  nu   mun  & 
ek  rad  til  leggia:  f6rum  i    Boslara   borg, 
ok    söfnum    par    lidi!    puiat    par    mun 
mart    manna    vera    oss    v(*l  *  vingat;  ok 
komum  keisara  iopna  ski^lldu,  ok  drepum 
hann!^^     Itögnvalldr    qvad    hann    full  illa  5.^ 
tiafa    adr    sina    savk    til  huit,  pott  hann 
ieki  ^  eigi  vid.    "Skolum  ver  uera  kyair 
ok  tara  framm  radum  Magus.    Eflionuni 
tekz    vel    til,  pa  mun  hann  pickia  meiri 
madr    enn    adr;    enn    ef    honum    tekz  *  6a 
minnr  til,  pa  er  vel,  at  ver  sem  minnzt  ^ 
vid  vafdir." 


*  fp*r  Ä     *  .h  ^     *  Det  ena  i  är  iillsaii  öfver  raden  Ä     *  Boksfäfrerna  el  äro  otyd- 
liga A     ^  Så  A;  yke  B     *  tekr  A     '  Bokstäfverna  mi  tyckas  vara  ändrade  från  fm  A 


Magus  saga  jarls. 


21 


ta  er  Magus  var  koiniiiii  brott  6r 
iki  siiiu,  tok  hann  til  orda:  '^Xu  uil  ek 
irta  ifyrir  J>er,  EinaR!  rada  giord  mina. 
id  skoluni  rida    til    Verminnzo   borgar; 
»kalitu    bida  min   ulan  borgar,  J>ar  seni 
ner  likar;  enn  ek  skal   einn   sanjan  iara 
il  l>orgarinnar.     Skalltu  hafa   buit  J>essa 
•  iij.   hesta  |>egar    fyrir    sol    a    myrgin  * ; 
uial  ek  ^tla  mer  til  motz  vid  J>ik  snemma 
myrgin  *."   EinaR  quad  sua  skylldu  vera. 


eir  ridu  J>ar  til,  er  |>eir  konui  ileyni  eitt 
kamt  fra  borginni;  stiga  af  baki.    Magus 
M)ad  Einar  bar  bida  sin;  enn  bann    terr 
leid  sina. 


jV. 


Kap.  XII. 


v  er   J>ar   til   mals  at  taka,  at  um 

'iveUdit  i  Verminnzo   borg,    at  keisari  var 

^t:    aptan   söng  oc  auU  hird  hans,  —  at 

■^Xinndar    hlaupa    vt  ok   gcyia  sva  akaft, 

'in  J>a  at  godir   verdir  s^kia  akafligazt. 

Lirdmönnum    var    tbrvitni    mikil    a,    at 

*  Xyeriö  hunndar  munndu  geyia  sva  fast;  enn 

-ingi  villdi  lata  feit ;  sat  hverr  um  annan, 

f    ut    hl^pi.     Enn    J>egar    sunginn    var 

^:^ptan  söngr,   hlaupa  hirdmenn  ut,  hverr 

^t    ('jdrum;   ok  J>ottuz  |>o   allir    ofseinir. 

Enn   er   Jn^ir   komu  ^t,  J>a  sa  J>elr,  J>ar 

sen)    mest  var  hunnda   J>r6ngin,  at  t>ar 

var   karl  einn  gamall.     Hann  var  i    fa- 

^  tiekligum   buningi ;  enn  alla  uega  utan  a 

hans  t6trum    var,    sem    ecki   vaeri  nema 


kiifungar  einir  ok  skeliar;  i>etta  skrapadi 
tegar,  er  hann  hr^rdi  sig  nöckur.  Hunnd- 
ar   hloduz    ahaim     sva     J>yct,    at    hann 
gat  m(d  ^ngu^  moti  stadil.   Hirdn)6nnum  35 
|»otti    J>etta    allmikit    gaman,    ok    sigudu 
hundunum.     Keisari  gock  J>a  ut;  honum 
potti  ok  allmikit  gaman  at  horfa  aj>etta. 
Karl  ma^llti  |»a:   ''Hvart  mun  fra  J>essum 
keisara  mest  logit   vera?     Mer  var  sagt,  40 
at  hann  v^ri  sva  huggodr,  at  hann  mtetti 
ecki    aumt    sea.     Enn    nu    hefi    ek   bat 
fyrir    ferd    mina,    er   ek   hefi   sött  langa 
leid,    sem   angrgäparnir,  hirdmenn    hans, 
n)undu     vilia,     at    hunndarnir     rifa    mik  45 
isunndr.''     Keisari    quad    |>etta   vist  illa 
görl.     "Oc  laki  J>er  hunndana  af  karli!" 
beir    giördu    sva.      Skelia    karl    ma^llli: 
"Mun    nockur    van,    herra    minn,  at  |>er 
lofit   mer  at   liggia  ihalmi  i  höll  ydaRi?"  50 
KcMsari    quez    vist    lofa    villdu.      Keisari 
hafdi  J>a  inni  bod   mikit;    J>ar  nar  Vbbi 
larl    ok     margir     vinir    keisara.       beir 
geingu  inn  ok  sva  Skelia  karl.    Hann  for 
boginn    n)iög    af    elli;    hann    hafdi   skec  55 
mikit  ok  kan||pa  ^  sida.  Höllin  var  skipudl2 
gatta  imilli.     Skelia  karl  sat   ular  iliorni 
hia  stalkorlum,  er  J>ar  voro.    Skelia  karl 
hefir  J>ar  skämma  stund  verit,  adr  hann 
hefir  uppi  h^kiurnar,    er  Imnn  geck  vid,  60 
oc  herr  astafkorlum;    J>e!r  J>ola  J>at  illa 
ok  taka  imoti ;  verdr  nu  eigi  allitid  *  um. 
Skelia  karl  ma^Ilti:  "Mun  nöckur  van  vera, 
herra,    at    J>er    lofit  *    mer  at  hvila  |>ar 
innar  fyrir  fotum  ydr?    Ma  ek  ecki  her  65 


s 


*  mgin  Ä         ^   Så  A         *  Af  den  första  raden  (till  och  med  voro.     Skelia^  är  det 
öfversta  hortshuret  A     ^  Så  A     '  t  är  otydligt  A  ^ 


22 


Magus  saga  jarls. 


vera;  hafa  stafkarlar  stolit  fra  mer  silfr 
J>at  it  litla,  er  ek  älta  ok  mer  var  gefit 
til  guds  J>acka.''  Keisari  quez  loia  hon- 
um.     Menn    drucku    hsi    iliollinni;   J>eir 

5  skciiclu  ^  brgdr  Sveiiin  ok  Helgi.  Ok 
J>egar  keisara  var  skeiikt,  J>a  togadi  Skelia 
karl  möttui  keisara;  nadi  keisari  trautt 
af  hiiiu  J>ridia  hveriu,  ok  g6rdi  karl 
hoLium    hinar    niestu  onadir.     Ybbi  larl 

10  gördiz  |>a  druckiiui;  hami  ma^llti  |>a  vid 
keisara:  "Mikit  er  um  litill^ti  ydart,  lierra! 
er  per  ^  latid  stafkarl  J>enna  glepia  ydr 
fra  (Jrvckiu.  Latid  hann  helldr  fara  utar 
ihorn,    sua    at    hann  megi  öngar  nnadir 

15  ?^^'^  y^'*-"  Skelia  karl  segir :  "Illa  ferr 
J>er,  Ubbi!  oc  er  J>ess  van,  at  illum  fari 
illa;  er  J>ess  von,  at  per  picki  illt,  ef 
noekurum  er  gott  gört.  t>u  vart  peim 
verstr,    er    pinn   soma  gördi  imörgu,  er 

20  Amunndi  larl  var;  enn  nu  oUum  sonum 
hans  sidan.  Munntu  ok  sva  Karli  keisara, 
ef  hann  purfti  ^  nöckurs  vid :  pa  munndi 
eiugi  hans  manna  fyrri  fra  honum  (lyia 
oc  verr  honum  fylgia  en  pu."     Mörgum 

25  potti  Skelia  karl  diarfliga  svara  larli  ok 
po  sannliga.  Vbbi  larl  segir:  "Kerskr 
vseri  sa,  er  iravn  k^mi  um;  ok  skylldi 
eingi  honum  betr  duga  enn  ek ;  ok  sealfan 
mik    skyllda    ek    ived  setia  fyrir  hann.^ 

30  Keisari  mseliti:  "Vel  munndir  pu  göra, 
Ubbi  fostri!"  segir  hann.  "Enn  ecki 
skalitu  hirda,  huat  karl  m^lir;  par  cru 
om^t  omaga  ord,  er  hann  a  i  hlut."  Skelia 
karl  maellli:  "Enn   ek  get,  at  Ubba  fari, 


sem  iii^lt    er:  'Era  hlunnz  vannt,"   kvad  3E 
refr,  dro  hörpu  at  isi.    Ennda  känn  vera, 
at  ek  m^tta  göra  til  litla  raun ;  oc  muDu 
hirdmenu    illa    reviiaz,    enn    Sveinn    ok 
Helgi    verst,    enn    Vbbi    pui   verst,  sem 
hann  vajri  skylldazlr  at  duga  ydr  bezt  *."  4C 
|>eir  Sueinn  ok  Helgi  ok  hirdmenn  bactu 
keisara,  at  hann  skylldi  lofa  karli  at  göra 
til    ravn.     Keisari    let  obnitt  vid.     Vbbi 
nia^llti:    "Göra   munu  per  fyrir  min  ord 
at    lata    karl    reyna,    of   hann    ma^tti  * ;  4! 
puiat  ek  mun   mer  sealfr  vitni  um  bera 
ok  helldr  ydr  hialpa  enn  mer,  ef  ek  ma 
okr  eigi  badum."   Keisari  bad  Ubba  rada. 
Skelia  karl  ma^llti  pa  til  Ubba:  "Skaumni 
hunndum,    skitu    refar   i    brunn    karls.^  s 
ta  leit  karl  nidr  fyrir  sik.     I  pui  värd 
gnyr  ogurligr;  ok  pui  n^st  brestr  hallar 
veggrinn  at  bak(i)  Vbba;  uard  hann  pa 
nockud    skiöpuleygdr ;    par  streymir  inn 
ogurligr  forss  med  fadomligu  ^  bodafaiii.  5i 
Värd    Ubbi    fyrstr    at  bragdi  at  hlaupa 
framm  undan  bordinu,  oc  pegar  a  suund, 
oc  lagdiz  ut  or  höUinni.    bar  n^st  fyllir 
höllina,  sva  at  par  er  hverr  madr  asunudi, 
iafn  vel  keisari  ok  sua  Skelia  karl.    l>eir  6C 
Sueinn    ok    Helgi    lögduz    pegar    abraut 
af^tr    Ubba.     i>at    undradiz    keisari,   er 
honum    värd    sundit    sua   erfitt,   ok  paL 
annat,  at  hann  fat  eigi  til  dyranna.  Eng- 
um  veitti  erfidra  enn  Skelia  karli,  par  er  es 
hann  bardiz  um;  enn  po  var  hann  leingst- 
um    skämt    i  brott    fra   keisara.     Skeiia 
karl    maellti:    "Hvart    er,    at  ek  em  sua 


*  c  oiydligt  A      ^  ^  A     *  8å  A     ^  Så  C  (B  har  annan  vändning);  verst  A    *  Eller 
miy  ligen  mått  i  A    ^  8å  A 


Magas  saga  jarls. 


23 


oskygn,  eda  er  hann  Ubbi  ibröttu?"  Keisari 
rmi^llti:  "Vist  er  hann  ibr6ttu;  enn  alldri 
^tlada  ek,  at  hann  niunndi  sua  illa  fylgia 
irfcier."  Skelia  karl  ina»llli:  "Sua  mun  fara, 
s»  «»m  ek  gat  til."  Keisari  nia^llti :  "KostaJ>u 
k  gidr  at  J>essu,  ef  J>u  mtitt!  |>uiat  ek 
^,  at  mer  mun  ei  enndaz."  Karli  (lucz 
1  nieira  fyrir  at  taka  J>etta  ibrott  enn 
eita.  ba  litadiz  keisari  um;  hann  sa, 
t  Skelia  karl  leit  nidr  fyrir  sik ;  J>a  .värd 
s:;nyr  mikill  ok  vndarligr  hlutr;  J>a  hliop 
ptr  ilag  hallar  veggrinn;  ok  J>ar  nfst 
r-ar  tuR  höllin.  Keisari  spurdi,  hvart 
kelia  karl  munndi  megn  til  hafa  at 
'ylgia  honum  til  sfmgr  S  "ok  J>iona 
ner?"  Karl  quez  aj>at  mynndn  h^tta. 
idan  fylgdi  hann  honum  ut  til  skemmu ; 
k  kunni  karl  helldr  enn  eigi  hanndlag 
at  J>i6na.  Keisari  ma^llti:  "Gört  muntj>u 
tta  hafa  fyai  at  |>iona  rikum  m^nnum." 
•    "Långt   hefir  nu  sidan  verit,"  segir 


liarl;  '|  [ok]  nyt  ek  at  litill^tiss  yduaRS." 

ICeisari    ste    |>a    upp  i  hvilu[na.     Hami 

^ar    i    silki    skyrtu  ok  linbrokum ;  hann 

liafdi  um  sik  einn  lij^nnda;  ok  var  |>ar 

9  lykill  einn.     bat  |»ottiz  hann  skilia,  at 

liann    munndi    |>ann    lykil    vilia  leyniliga 

vardueita.     Hann  uill[di  |>a]  gefa  ^  karli 

lyckilinn.     Karl    maellti :    "Drucknir    eru 

ter  nu,  herra!  ok  skolu  J>er  sealfir  vard- 

veita    |>enna    lykil;    |>uiat    hann   [m]un 

far    n^ckur  at  gänga,  er  J>er  uilit  einir 

yfir    sokn    hafa."     Keisari   quad   honum 


vel    fara;     hann    kastadi    luk[rt]num    at 
höfdi  ser  ok  sofnadi  brätt.  35 

Skelia  karl  geck  J>a  i  br6tt  oc  austr  fra 
skemmunni;  hann  sa  |>ar  standa  einn  stein; 
hann  vatt  talknsprota  einum  undan  heclu 
sinni  ok  klappadi  asteininn.  Hann  geck 
um  steminn  ok  gat  fundit  dvR  ok  hurd;  40 
hon  var  felld  hagliga.  Sidan  tok  hann 
knif  sinn  ok  reist  atalkninu  ok  stack 
endanum  ilokit,  J>ar  sem  lyckillinn  geck 
at;  |>a  songradi  ilokinu;  ok  sidan  spratt 
upp  hurdin.  Hann  geck  iim  ihusit;  |»at  45 
var  virduliga  innan  buit ;  J>ar  nar  hasaeti, 
ok  |»ar  heck  tafl;  hann  kenndi,  at  f>at 
tafl  hafdi  att  latmunndr  keisari.  bar  sa 
hann  hvilu  eina  buna  at  engu  ovirduligri 
enn  |>a,  er  keisari  suaf  i.  Hann  bra  50 
upp  forfalli  ok  sa,  at  |>ar  la  madr;  hann 
var  sofnadr.  Karl  bra  af  ser  yfir  höfn, 
ok  var  |>ar  kominn  Magus.  Hann  kenndi 
|>ann  mann,  er  i  hvilunni  lä,  at  |>ar  var 
Adalvardr.  Magus  tok  |>a  henndi  sinni  55 
a  honum.  Adaluardr  uaknadi  ok  maellti : 
"Huat  uilitu  mer  nu,  fostri  mimi?  eda 
hetir  J>u  nockur  tidenndi  at  segia  mer?" 
Magus  segir:  "Magus  er  ber,  magr  J>inn; 
enn  eigi  keisari."  Adalvardr  spurdi  med  60 
hveriö  efni  hann  hefdi  ^  |>angat  komit, 
eda  huat  hann  segdi  ^  tidennda.  Magus 
sagdi  af  it  liosazta.  Adaluardr  backadi 
honum  ®  ok  fyrir ;  "|>vi  at  ek  vil  eigi 
helldr  keisara  mein  enn  sealfum  mer."  65 
Magus  mseliti :  "Hue  gott  J>icki  J>er  her  ?" 


^  Aksenten  står  öfver  n  Ä      ^  Suppleradt  efter  B     *  geta  Ä     ^  h.  Ä 
radens  slut  Ä 


f .  Ä 


h  t 


24 


Magus  saga  jarls. 


Aj>alvarctr  svarar:  "Fyrir  allra  lilula  sakir 
ma  mer  hcr  gott  J>ickia;  J>uiat  keisari  er 
her  iarnan  ok  idlir  vid  mik,  |>pgar  hann 
hefir    tom   til,   ok  sogir  mer  allt  J>at,  er 

5  verdr  i  nyiöngu.  Kvez  hann  engan  uarn* 
hr^ctra  eiga  neins  at  kunna  nema  Vig- 
varct."  Magus  ma^llti:  "Hvarl  villtu  nu 
helldr  vera  Iut  hia  keisara,  eda  tara  med 
mer  til  Rognvalldz,  i)rodur  bins?"   Aj>al- 

10  uardr  ma^llti:  "Ilelldr  vil  ek  tara  til  Rogn- 
valldz; |>uiat  honum  aim  ek  mest  manna." 
(Magus  segir:)  "ba  skolu  vid  nu  buaz 
sem  skiotazt  ok  verda  i  hrottu."  bch' 
giordu  sva;  bio  Magus  um  steininn,  sem 

15  adr  var.  Fara  J>eir  |>ar  til,  er  J>eir  koma 
til  motz  vid  Einar;  hann  lagnadi  J>eim 
vel;  stigv  a  bak  hestum  sinuni  ok  ridu 
heim  til  Stråns  borgar.  For  Adalvardr 
i  kastala  til  br^dra  sinna;  J>eir  fOgnudu 

20  hoimm  vel  ok  kvodu  Magus  vel  hafa 
gefiz,  ok  voro  nu  hinir  katuztu.  Drottn- 
ing tok  upp  blidu  vid  Magus. 


Kap.  Xm 


K 


Arl  keisari  vaknar  sncmma  vm  myrg- 
25ininn^;  hugsar,  at  hann  hefir  nu  mart 
at  segia  fostra  sinum  inyiöngu.  Hann 
stenndr  upp  ok  lerr  til  steinsins;  hann 
lykr  upp  ok  geingr  at  ruminu.  Enn  er 
Iiann  leit  irecki(:>na,  J>a  var  Aj>alvardr  i 
30  brottu.     botliz    hann    nu   vita,  at  J>etla 


munndu  verit  hafa  rad  Magus;  lét  nu 
vera  kyrt  ok  geck  til  hallar  sinnar.  Vbbi 
uaknar  ok  |>ickiz  vera  sviuirdr  skam- 
samliga,  sem  var;  vekr  J>a  Svein  ok  Helga 
oc  segir,  at  J>eir  skolu  fara  at  drepa  35 
Skelia  karl.  bess  voro  |>cir  fusir;  foro 
ok  leitudu  Skelia  karls,'  ok  funndu  eigi; 
sögdu  Llbba  sua  buit.  Vbbi  geck  til 
molz  vid  keisara.  Hann  heilsar  ocki 
Vbba.  Vbbi  fell  a  kne  fyrir  keisara,  ok  40 
oll  hirdin,  ok  badu  af  ser-  reidi.  Var 
ollum  |>at  audufeingit  nema  Ubba;  keis- 
ari tok  a  honum  all|>ungliga,  er  hann 
skylldi  sua  illa  dugat  hafa.  V^bbi  qvez 
J>a  betr  skylldu  duga,  er  keisara  If gi  45 
UKMra  vid.  Komz  liann  enn  i  sitt  vid 
keisara.  Er  nu  allt  kvrt;  ok  ferr  Vbbi 
heim  til  Spirans  l)orgar. 

Vbbi  fretti,  hve  ramligr   var^kastali 
j>eirra    brgdra,    ok    sva,  at  J>eir  skyildu  50 
alldri    or    konia,    nema  |>eir  heyrdi  ludr 
Magus.    Hann  liggr  opt  anduaka,  hversu 
hann  g§ti  rad  til  sett  at  ginna  |>a  br^dr 
or  kastalanum.    bat  var  eina  nött,  [at]^ 
Ubbi  geck  or  rumi,  ok  var  a  tungl  skin  55 
biart.      Hann    ser,    [hvar    duergr    einii 
stenndr  unndir  steini  einum.  Hann  hieypr 
skiott]    |>ar  til  ok   kemz   imillum  duergs 
oc  steinsins.     Duer[grinn  maillti:    "Vida 
kemr  illzka  |»in  iVamm ;   eda  hui  bannar  60 
J>u]  |{  *[mer  lierbergi  mitt?"    Vbbi  svar- 14 
ar:    "Meir   krefr  mik  naudsyn  til    |>essa 
enn  illzka;  ennda  |>at    med,   at  |>u  hotir 


*  I  stället  för  u  har  först  skrifriis  ett  m  A  ^  mgmin  A  "  Ett  stycke  af  hladeis 
nedre  hörn  är  af  slitit  i  A;  luckorna  fyllas  med  ledning  af  B  *  Första  raden  bortskuren 
i  A,  supplerad  efter  B 


Magus  saga  jarls. 


25 


sett  stein  J>inn]  ilaniuJ  mitt.''  Duergriiin 

niiellti:  "Hueriu  skal  ek  levsa  lif  mitt  ok 

herbergi?"    Vbhi  maeliti:  ^Ek  mun  koma 

til  bin  um  J>at,  er  [in]  *  J>naia  nött  er 

lidin    hodan;    skalltu   |>a   hata   g6rt  mer 

ludr;    bann    skal    vera   sam  bliodr  ludri 

Magus."    Dvergrinn  ma*llti:  "Ecki  er  mer 

fyrir    J>ui;    puiat    ek    befi    hann     gört." 

bessu  kaupa  J>eir.    Ferr  Vl)l)i  lieim;  ok 

er    nu    kyrt.     Vb[bi|    kom  til  steinsins, 

Äem  hann  hafdi  aquedit;  |>ottiz  hann  eigi 

fvciina  mega,  [hvarr  uar^  eda  ludr  Magus, 

Sk  t  Cdr[u],  enn  J>cssi   var   nyligri.     Ferr 

l^ann    heim,    ok   J>ickiz  nu  hafa  ihenndi 

R*iid    Amunnda    sona.     Hann  ferr   nu  til 

I  :M.iotz    vid    keisara.      Hann    fag[narj    vel 

^bba    ok    fretti,  hvat  hann  kynni  segia. 

bbi  segir,  huar  komit  var.    ''Oc  skalltu 

u    safna    .ccc.    manna,    enn   ek  odrum 

5CC. .     Skolo  nu  fara  synir  minir  badir, 

rlingr    ok    Erlenndr."      Keisari    quad  ^ 

s-  ya  vera  skylldu.    ''Enn  J>at  skolum  ver 

lest  varazt,  at  eigi  verdi  Magus  van  vid ; 

c  skolu  ver  hvata   ferdinni."     beir  fiira 

lu  J>ar  til,  er  J>eir  koma  miok  til  kastal- 

ais.      Keisari     [ma^lltij    J>a:    "Nu    skal 

kipta  lidi.     Skalltu  fara  millum  Stråns- 

sorgår    ok    kastalans    med   .ccc.  maniia. 

nn  ef  J>eir  snua  aptr  a[t]   kastalanum, 

a   skal   ek   koma  |»ar  i  millum."     Vbbi 

|uad  sua  vera  skylldu. 


Kap.  XIV. 


N 


J 


U  er  bar  til  mals  at  taka,  at  J>ei. 
br^dr  drueku  fast  ikastala  sinum  um 
(juelldit,  ok  laugduz  sid  nidr  *  drucknir  35 
mi6g  ok  sofimdu.  Br^dr  vöknudu  vid 
|>at,  at  ludr  gäll  halt.  Viguardr  majltti : 
/^Stöndum  upp  oc  vapnumz  hvatliga! 
Magus  barf  lids;  er  hann  makligr,  at 
ver  dugim  honum  sem  bezt."  Rögnvalldr  40 
segir:  "Vist  var  iludr  blasit;  enn  J>o 
bles  Ub[biJ  i,  enn  eigi  Magus."  Viguardr 
maillti:  "Alldri  hefi  ek  fyrri  funndit  hug- 
leysi  a  J>ig.  Ok  skal  ek  fara,  J>6tt  J>u 
J>orir  ei[gi]."  ViguardCr)  reid  J>a  ut  af  45 
kastalanum,  ok  hälft  annat  hundrad  manna 
med  honum,  oc  Markvardr,  brodir  hans. 
Enn  Ad[al]uardr  ok  helmingr  lids  var 
eptir  hia  Rögnvalldi.  Pnn  er  Viguardr 
nar  skämt  kominn,  ba  brunadi  framm  50 
imoti  J>ei[n)]  merki  Vbba.  Viguardr 
maellti:  "Na^r  hefir  enn  J>ui  farit,  sem 
brodir  minn  gat.  Enn  |>o  mun  enn 
ecki  til  saka,  ok  sn[u]um  aptr  ikastalann !" 
Ok  er  beir  sneru  aptr  til  kastalans,  J>a  55 
kom  framm  merki  keisara.  Vigvardr 
ma^llti  J>a:  "Dugi  nu  hver[r]  sem  dreing- 
iKgazt!  ok  s^kium  J>ar  mest  a(t3,  sem 
keisari  er  fyrir!  munu  ber  verda  skiot 
umskipti,  annat  hvart."  Sida[n]  tokz  60 
bardagi.  Keisari  geck  vel  framm  ok 
quez  J>a  munndu  geta  hefnt  fedr  sins; 
"fyrir    J>ui,    at    ber    nmnu    verda    skiot 


*  Sluthokstäfverna  på  denna  rad,  liksom  på  flere  af  de  följande  på  denna  sida,  äro  nu 

i  följd  af  inbindningen  oläsliga  A     ^  Från  [  så  Ä     ^  q'd  ändradt  från  (\z  A     *  Så  BC; 

uidr  A 

4 


26 


Magus  saga  jarls. 


uinskip[ti],  ei*  Rögiivalldr  kemr  eigi  til." 
teir  riduz  at  keisari  ok  Markvardr; 
keisari  lagdi  til  hans  sua  tast,  at  hatui 
fcll  |>egar  at*  i)aki.  Le[t]  keisari  begär 
5  taka  hann  oc  vai*aueita. 

Rögiivalldr  talar  iiu:  "Giörla  veit 
ek,  at  Magus  J>arf  ecki  lids.  Eiin  J>o 
mun  nicr  |>at  |>ic[kia]  illa  sama,  et*  br§dr 
minir  ern  drepnir,  enn  ek  vilia  eigi  veita 

10  peim.  Skolu  uer  nu  buaz  skiött."  Sva 
g(!>ra  J>eir;  rida  nu  ofan  or  kastalanum 
ok  komu  i  opna  skiölldu  lidi  keisara. 
R(^gnvalldr  reid  J>egar  |>ai*  at,  sein  fyrir 
var    Erlenndr,  son   Ubba;  hann  lagdi  til 

15  hans  sua  tast,  at  hann  fell  af  baki.  Högn- 
valldr  let  J>egar  taka  hann  ok  vardueita. 
Keisari  rna^llti:  "Her  terr  allotinilega  tranim, 
er  drepz  nidr  lid  vart;  ok  ridun]  tra! 
Enn    |»at  skal  Kögnvalldr  heyra  ok  J>eir 

20  Vjguardr,  at  ek  skal  alla  uega  lata  quelia 
Markvärd,  er  mer  kemr  ihug."  Rögn- 
valldr  segir:  "Ver  munum  kunna  at  gi^ra 
sua  vid  Erlennd."  Skildu  J>eir  at  |>ui; 
tor    keisari   heim,  enn'j>eir  br^dr  ikast- 

25  alafnn]. 

Magus  auitadi   Rögnvalld   miög  um 

.  petta.  "Ok  mun  keisara  auduellt  at  drepa 
ydr,  el'  J>er  '  hlaupit  eptir  görningum 
Ubba."     Ok  er  nu  kyr[t]  ^ 

30  Drottning  spyrr  ^  keisara,  hue  fariz 

hefdi.  Hann  let  illa  ytii'.  "Hefir  drepiz 
nidr  mart  lid  mitt,  enn  Erlenndr  Ubba 
son   hann(itek[inn].     Ennda   hefi  ek  nad 


Markvardi."  Drottning  n)a'llti:  "Honum 
muno  per  ecki  mein  göra;  liann  er  sak-  35 
laiiss ;  eigi  per  Yiguard[i]  einum  illt  at 
g(^)ra."  Keisari  svarar  *  engu.  Litlu 
sidaR  huarf  Markvardr,  sua  at  cingi  vissi, 
huat  I  af  honum  j  *  värd. 

Eiim  dag  litlu  eptir  bardagann  mscliti  4( 
Viguardr:  "Nu  [mun  oss  gefa  til  skeint- 
anar  i  dag  at  quelia  Erlennd  Ubba  son; 
mjun    mig    ei    skörta    rad    til   at  quelia 
hann  a  marga  vega."   [Rögn valldr  ma^llti: 
"Eigi  skal  sua  vera  med  öllu;    vid    Er-  4 
lenndr  skolum  ejiga  saman  knif  ok  kiöt- 
stykci;    ok    eina    huilu    [skolu    vid    liafa 
badir;  skal  ok  sua  hverr  sitia  ok  staniida, 
sem]  hann  uill."     Viguardi  ^  likadi  petta 
illa;    enn   allir   villd[u]  j|  sua  göra,  semlf 
Rögnvalldr    villdi.      Erlenndr    kunni    ser 
pat  vel  inyt  at  f^ra. 

Viguardr  kom  at  mali  eitt  sinn  vid 
Maktilldi,    systur    sina,    ok    quez    engiss 
niota  mega  fyrir  pui,-er  hann  vissi  eigi,  55 
hvat    ordit    var    af    Markvardi,    brodur 
hans.     "bicki    mer  Magus  eigi  efna  heft 
sin  vid  oss  br^dr."    Maktilldr  kastar  nu 
fi^d  a  Magus.     Hann  fann  pat  skiott,  pvi 
at  leingstum  var  blitt  med  peim.     Hann  60 
fretti,  hui  hon  kastadi  ff d  a  hann.   Makt- 
hilldr   segir:    "t>ui  at  pu  efnir  ecki  heit 
pin    vid    br^dr    mina,  er  pu  leitar  ecki 
eptir    Markvardi."      Magus    segir:    "Allt 
efni  ek  betr  vid  (pa)  br^dr,  enn  ek  liét  e 
peim.     Enn    slikt   er    nu    ecki    iafnh^t 


^  ^Ä     *  k\/  (eller  k*/)  ^     ^  L  A     *  f .  ^     *  Det  i  A  bortskurna  suppleras  efter  B 
(jfr  sid.  24,  not  3)     «  Vigudi  A 


Magus  saga  jnrls. 


27 


^cni  liit  CyRa  sinn.  Heti  ek  nu  öll  broget 
niii  tVaiDiiii  haft,  ok  hl\tr  im  mod  l)ar- 
aga  at  rejna  til;  ok  J>icki  mer  J>al  J>o 
It;  fyrir  |>m,  at  oss  iduiui  öll  skipti 
ungt  veila  vid  keisara;  J>uiat  liami  heiir 

-3)ala  efni  myeklo  betri.  Enn  J>o,  er  J>u 
lifar*  a  |>essu,  J>a  muiiu  vid  EinaR 
ara  heiman  ok  safiia  lidi.  Munvm  vid 
lu  leingi  heiman  v(^ra.  Enn  |>n  skällt 
gia  J>eim  br^drum,  at  J>eir  fari  hvergi, 

•Vr  enn  ek  g6ri  J>eim  n6ckur  ord."  Makt- 

Äiilldr    quad    sua   vera    skylldu ;  var  hon 

wiu  hin  katazta. 


Kap.  XV. 

I jE\v  Magus  larl  ok  EinaR  ridu  hcMm- 

I       an    ok    allt  J>ar  til,    er  J>eir  komu 

miög  til  Verminnzo  borgar.   EinaR  nwllti: 

"fiigi    J>icki   mer   J>u  safna  lidi,  sen)  pu 

'ezt.     Enn  ek  villda,  at  J>u  sseir  pat  ei 

^t.  radi  at  rida  heim  at  keisara."   Magus 

'>ri8eUli:    "Eingi  manndrap  villda  ek  at  af 

•  i^er  hlytiz,  ef  ek  m^tti  rada.    Skällt  pu* 

^^cr    bida    min;    enn   ek  mun  leila  heim 

^il     borgar;    puiat   .ij.  eru  ih^ttu  hverri. 

^lun    ek    ecki    adag   um   kveda,  na^r  ek 

K.em  aptr;  enn  eigi  mun  ek  skemr  ibrottu 

^nn  manud."     Nu  ferr  Magus  leid  sina. 

bat  uard  til  tidenda